Monthly Archives: maj 2011

TT fortsätter sprida lögner om situationen i Israel…

…med DN:s hjälp.

Att endast berätta delar av en historia verkar vara något system som DN tillämpar eftersom jag så väl känner igen det från när situationen i f.d. Jugoslavien ska beskrivas av samma tidning.

Jag kan inte förstå hur någon på fullaste allvar fortfarande kan tjata om de palestinska ”flyktinglägren” när dessa nu har funnits i mer än 60 år. Av en ”ren händelse” glömmer de som tjatar om dessa alltid att berätta om att det var betydligt fler judar som jagades bort från länderna i Mellanöstern och som tvingades fly till Israel, eftersom de inte hade något annat val. Inte heller nämner man att det är p.g.a. Egypten och Jordanien som den Palestinska staten aldrig kunde bildas, eftersom områdena ockuperades av just dessa stater till en början och som de sedan förlorade efter anfallskrig mot Israel.

TT är så pass fräcka att de skriver ”Minst ett par personer ska ha dödats i skottlossning på Golanhöjderna, som Israel intog från Syrien i kriget 1967.” och därmed undviker de att säga att det var ett anfallskrig mot Israel precis som alla krig Israel varit involverat i de senaste 63 åren har varit. Något säger mig att man medvetet väljer att inte upplysa läsarna om detta, samtidigt som man ”glömmer” berätta att Israel med största sannolikhet behållit Golanhöjderna och stora delar av Västbanken av militärstrategiska skäl eftersom dessa platser är högre belägna och enkelt kan användas som avfyrningsramper för mindre avancerade vapen, vilket historiskt har skett, Därför vill Israel ha en buffertzon mellan dessa områden och de tätbefolkade bostadsområdena närmare kusten, som ju islamister som Hamas mer än gärna beskjuter med raketer, om tillfälle ges.

Tillägg: Paul Widen skriver mer om ämnet.

Lästips: Elmsäter-Svärd om cykling

På Cykelsmart.se läste jag nyss en bra kommentar av Klas Elm (Svensk Cykling) angående en intervju med infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Svärd.

EJC 2011

Jag har märkt att det är populärt med förkortningar till höger och vänster, således var ESC en populär bokstavskombination bland mina bekanta på Facebook i lördags kväll. Själv höll jag på med EJC – som står för En Jugge Cyklar – och jag passade faktiskt på att filma eländet. Så här såg rutten ut:

Jag har klippt bort det tråkiga och de riktiga godbitarna (ska användas vid ett annat tillfälle). Jag passade nämligen på att fråga en taxiförare utanför Scandic Malmen på Götgatan varför han bröt mot lagen och fick höra en snyfthistora om att han inte har något ”val” om han ska kunna göra sitt arbete. Därefter korsade jag gatan och frågade två poliser vad de brukar göra åt saken. De ville inte vara med på film, men jag lyckades få en ganska bra ljudupptagning av mitt samtal med dem.

Det visade sig att de inte gör mycket åt trafiksituationen. De sade att det är ”högt tryck” där om kvällarna och att de måste göra annat, m.a.o. lät de den här typen av lagbrott passera framför näsan på dem. Jag konstaterade att de alltså var underbemannade och frågade om de då aktivt gör något för att förbättra sin situation som att kräva mer personal som t.ex. kan se till att trafiklagarna efterlevs, med tanke på att det i princip alltid står dubbelparkerade bilar där som dessutom står mitt i cykelvägen. Det verkade som att de inte gjorde så mycket åt saken med tanke på att de såg riktigt nervösa ut när de pratade med mig, som om att jag hade kommit på dem med att göra något ”fult”. Så jag frågade om de överhuvudtaget kunde påverka något eller om de stod helt handfallna inför situationen och inte hade möjlighet att påverka hur resurserna styrdes på deras arbetsplats, varpå jag fick svar att de kunde påverka (men att de uppenbarligen väljer att inte göra det). Däremot sade de att det var jättebra att jag försöker förändra situationen och att det var bra att jag ringt till myndigheter tidigare (som jag berättat att jag hade gjort) och ställt frågor kring detta.

Visst är det bra att jag som betalar deras löner också ska se till att de gör det de får betalt för? De får pengar av mig, men jag måste alltså lägga en massa tid på att se till att myndigheterna gör det de får betalt att göra. Det är vad jag kallar för service!

I filmklippet kommer ni att se exempel på hur kul det är att cykla i Stockholm en kväll med lite trafik och få personer ute. Föreställ er sedan hur det ser ut under rusningstrafik.

Exempel på saker att titta efter är:

  • Fotgängare som går eller står på cykelvägen. Titta riktigt noga så får ni se hur vanligt det är.
  • Taxiförare som parkerar på cykelvägen eller kör konstigt, t.ex. inte ger signal när de svänger ut framför en eller gör märkliga svängar som inte kan anses vara trafiksäkra.
  • Andra cyklister som cyklar på fel sida av vägen och saknar belysning.
  • Smala cykelvägar och långsamma cyklister som man knappt kan cykla om.
  • Spännande trafiklösningar vid vägbyggen, t.ex. cykling på trånga trottoarer eller vägskyltar utplacerade på cykelvägen.
  • Spännande lösningar vid korsningar där man för att svänga åt ett håll måste stanna tre gånger vid trafikljus och trycka på knappar, ja om man är cyklist alltså.
  • Spännande lösningar vid trafikljusen där stoppknappen befinner sig på fel sida så att man hamnar på kollisionskurs med mötande cyklister.
  • Spännande placerade busshållplatser i kombination med cykelvägar som leds in från väg till trottoar.
  • Väldigt kort tid att korsa en väg vid ett övergångsställe, om du är cyklist.
  • Stora gator i stan som saknar cykelväg och där passerande bilar måste köra över dubbeldragen linje för att kunna passera, vilket de också gör.
Allt detta fick jag uppleva på en sträcka som tog ca 50 minuter att cykla, borträknat från alla stopp. Håll till godo!
Tips: Gå gärna in på vinnkörkort.se!

Försäkringskassan bjuder på stor humor

Jag var nyss inne på Försäkringskassans hemsida för att leta efter statistik men fick plötsligt se något som fångade mitt intresse – man kan nämligen läsa sidan på flera olika språk. Det jag fann mest intressant är att man kan läsa sidan på bosniska (som tydligen är ett eget språk och inte en dialekt) och serbiska. Kroaterna är diskriminerade som grupp men till er som är oroliga för dem kan jag lova er att de förstår det som står på antigen bosniska eller serbiska.

För att klargöra det hela kan jag berätta att det inom de tre regionerna finns dialekter som ”ingen” förstår, men riksvarianterna av de tre ”olika” språken är så pass lika varandra att det är absurt att kalla dem för olika språk. Det som främst skiljer dem åt är uttalet av vissa ord samt att man (oftare) i Kroatien har namn för vissa saker som skiljer sig från de övriga. I och med att man i f.d. Jugoslavien skriver som man talar så stavas vissa ord lite olika, innebörden är dock densamma. Ord som skiljer sig är t.ex. namnen på månaderna som på kroatiska inte är namngivna efter den latinska varianten utan påminner mer om varianten som står under ”äldre svenskt namn” på Wikipedias sida, fast givetvis inte på svenska. Man säger t.ex. inte sked (žlica) på samma sätt som i de andra språken, även om man givetvis kan (kašika) göra det och det anses vara en synonym. Någorlunda bildade personer (majoriteten) från de andra regionerna känner dessutom till dessa olika varianter och därför kan de tala med varandra utan några som helst problem. Skillnaden på riksvarianterna mellan dessa ”språk” är alltså mycket mindre än vad det är mellan skånska och stockholmska, åtminstone i uttalet. Men, det är tydligen olika språk.

Låt oss återvända till Försäkringskassan. Jag har tagit två skärmdumpar från startsidorna för respektive ”språk” och den främsta skillnaden verkar vara att man av någon anledning valt att ha olika menyer i vänsterspalten. Som ni kan se är all annan text mer eller mindre identisk.

Skönt att se att skattepengarna används där de verkligen behövs! För övrigt så är rubriken felskriven på serbiska. Det bör stå:

Dobrodošli na stranu informacija Blagajne socijalnog osiguranja Švedske na srpskom jeziku

Jag älskar Facebook

Återigen har det visat sig att Facebook bidrar till positiva skeenden. Detta är helt klart utveckling i rätt riktning med tanke på att vi lever i en överbefolkad värld. Beteendet som ”planking” innebär bör uppmuntras så länge andra människor inte kommer till skada. På så sätt minskar nämligen mängden idioter samtidigt som de inte skaffar någon avkomma och alltså på flera plan undviker att bidra till överbefolkningen.

Samhällets anpassning efter idioter har ju gått överstyr för länge sedan, således är det på tiden att en motreaktion skapas. Därför bör alla samhällen avsätta pengar för kampanjer som uppmuntrar just planking, eftersom det ju inte kan finnas ett mer humant sätt att minska befolkningen än att få människor att ta livet av sig självmant. Det där med att föda ett begränsat antal  barn är ju ett mycket icke politiskt korrekt alternativ, vilket flera är medvetna om.

På siten barnfri.se – som jag upptäckte idag genom att någon där länkat till min blogg – har man lagt upp en länk till en dokumentärfilm som gick på SVT i höstas och som jag även har nämnt tidigare (om jag inte minns fel). Filmen är mycket sevärd:

Åkermark om media

I en debattartikel i DN ifrågasätter advokaten Johan Åkermark medias roll i hetsen mot Ola Lindholm. Åkermark har givetvis helt rätt och det var med glädje som jag läste hans inlägg eftersom han sätter fingret på ett mycket viktigt ämne, nämligen att media i Sverige sällan granskar våra makthavare. De enda gångerna det tycks vara relevant är om någon har misstänkts för sexköp, narkotikainnehav eller något som kan drabba barn på ett eller annat sätt.

Låt mig ge ett exempel:

Svea Rikes Lag diskriminerar män. Enligt lagboken har män färre rättigheter än kvinnor. Män betalar mer skatt i Sverige, som bl.a. går till att främja kvinnligt företagande (d.v.s. man tar mäns pengar och skänker dem till deras kvinnliga konkurrenter) trots att kvinnligt företagande på inget sätt hindras av svensk lagstiftning. Detta är givetvis orättvist och gör det omöjligt för män att konkurrera på lika villkor. Låtsas om det vore så att invandrarkvinnor betalade mest skatt i Sverige men att pengarna skänktes till svenska män för att de skulle kunna konkurrera inom de områdena där invandrarkvinnorna, av en slump, dominerade affärsverksamheten. Tänk vilka skriverier det skulle bli om detta! När män drabbas av det omvända står det givetvis ingenting. Tvärtom så skriver man gärna att män förtrycker kvinnor, män som grupp alltså. Alla män förtrycker kvinnor systematiskt. 

Ibland uppmärksammas det att män blir diskriminerade, men då är det någon enskild man som protesterat. Överlag hittar man inte många artiklar i svensk media där det står något om att män lider. Jämställdhetsministern Nyamko Sabuni verkar heller inte se något problem i att män diskrimineras, eftersom hon överhuvudtaget inte tar upp detta, trots att män blir diskriminerade i Sveriges Rikes Lag. När en man tar upp att han känner sig diskriminerad p.g.a. sitt kön får han svaret att åldersdiskriminering är förbjudet, men givetvis inget om att diskriminering av män är förbjudet. Så mycket för ”Diskriminering ska aldrig tolereras.”, detta gäller tydligen inte gruppen heterosexuella vita män.

Nåväl, vad händer då om någon skriver en bok om att en känd heterosexuell vit man är otrogen? Då blir det givetvis en massa skriverier, trots att det inte drabbat någon allvarligt. Nu kanske någon säger att media ju granskar makten, men faktum är att kungen har väldigt lite makt i Sverige. Politikernas makt är betydligt större, men trots det ifrågasätts de inte så länge det inte handlar om någon smaskig sex- eller mutskandal. Det måste vara enkelt.

Systematisk mobbning av oliktänkande i Riksdagen diskuterar man inte. Man terroriserar inte Reinfeldt efter absurda uttalanden som att ”Alla tjänar på att debatten lägger sig” eller försöker få honom att missta sitt uppdrag trots hans demokratifientliga uttalande. Detsamma gällde justitieministern Beatrice ”Gredelin” Ask, ingen personlig förföljelse av henne där inte. Hon tilläts ”göra en pudel” trots att hennes uttalande mer än tydligt visade att hon inte är lämpad för sitt uppdrag.

Vi har alltså två mycket högt uppsatta politiker som inte verkar hysa någon vidare respekt för grundläggande demokratiska värderingar, men det är tydligen ointressant. Expressen försöker inte få dem avsatta. Däremot ser man till att en person som man påstår har nyttjat narkotika blir av med arbetsuppdrag. Man kan ju onekligen undra vad som är viktigast för det svenska folket.

Lyckligtvis finns det människor som Åkermark som vågar ta upp detta för debatt. Låt oss se om någon vågar besvara det eller om han tystas ned genom att man helt enkelt ignorerar honom.

Män lider inte av våld

En sensationell upptäckt och slutsats har lett till en debattartikel i DN. Artikelförfattarna är:

Gun Heimer
professor, överläkare, chef för NCK,
Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset

Maaret Castrén
professor i akutsjukvård, prefekt för Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Karolinska institutet, Södersjukhuset, Stockholm.

Staffan Janson
professor i pediatrik och överläkare, Karlstads
och Örebro universitet och landstinget i Värmland

Britt- Inger Saveman
professor i omvårdnad och sjuksköterska,
Umeå universitet

Anita Bengtsson-Tops
docent och sjuksköterska, Högskolan i Kristianstad

Anna T Höglund
docent i etik och lektor i vårdetik
med genusvetenskaplig inriktning, Uppsala universitet

Margareta Larsson
docent och barnmorska, Uppsala universitet
och Akademiska sjukhuset, Uppsala

Lisa Kurland
lektor i akutsjukvård, Karolinska institutet och
verksamhetsområde akut, Södersjukhuset, Stockholm

Anna Berglund
med dr och överläkare, NCK, Uppsala universitet
och Västmanlands sjukhus, Västerås

Ingela Danielsson
med dr och överläkare, Umeå universitet
och kvinnokliniken, Sundsvalls sjukhus

Lena Smith
med dr, överläkare, Uppsala universitet
och Smärtkliniken, Akademiska sjukhuset, Uppsala

Kristina Stenson
med dr, barnmorska, Uppsala universitet
och Akademiska sjukhuset, Uppsala

Elisabeth Tönnesen
allmänspecialist och husläkare,
Landstinget i Uppsala län

Pauline Lindblom
ST-läkare i akutsjukvård och allmänmedicin,
Södersjukhuset och Stureby vårdcentral, Stockholm

I artikeln får man t.ex reda på att ”Våld mot kvinnor är ett stort och allvarligt folkhälsoproblem. ”, detta trots att män i mycket större utsträckning är drabbade av våld. Och hur främmande det än kan låta för artikelförfattarna så är faktiskt män inte alltid våldsamma och kan faktiskt bli angripna utan provokation. Detta har inträffat mig flera gånger. Inte nog med det, jag har även blivit slagen av kvinnor som jag haft relationer med men även av min syster under vår uppväxt när hon kände att orden inte räckte till. Detta alltså inte när vi var små barn utan blivit myndiga.

Man kan ju onekligen fråga sig varför denna fixering vid kön alltid framkommer när kvinnligt lidande ska framhävas. När män lider är könet inte alls lika intressant utan män omnämns som siffror, som t.ex. i detta fall ”tre”. Tre vad? Hade det varit kvinnor hade det garanterat varit omnämnt.

Hur som helst så drar jag alltså slutsatsen att ingen fokus bör läggas på mäns lidande eftersom män som drabbas av våld mår bra av det. När jag som 19-åring oprovocerat blev grovt misshandlad av ett gäng skinnhuvuden gjorde polisen ingenting, trots att förövarna vistades i en lokal bekostad av Fryshuset utanför vilken samma typ av brott var ständigt återkommande. Därför blev jag istället ersatt av Folksam för mina skador och ersättningen delades upp i olika kategorier. T.ex. fick jag ett tusen kronor i ersättning för ”sveda och värk”, det är vad man fick av Folksam i mitten av 90-talet för att ha blivit sparkad i huvudet minst tio gånger med stålhättebeklädda skor. Ca en vecka efter beskedet från Folksam läste jag en artikel om att två kvinnliga parkeringsvakter hade polisanmält en alkoholiserad person som blottat sig och visat dem sitt kön. Han fälldes för detta och fick betala de två parkeringsvakterna ett tusen kronor vardera för just ”sveda och värk” eftersom det tydligen är lika smärtsamt att se en alkoholists penis som det är att bli sparkad i huvudet av 4-5 personer.

Men kanske är det så att kvinnor är mycket mer känsliga för smärta och lidande?

Inte om Aftonbladet och deras läsare får säga sitt i alla fall! Tydligen har vi kommit så långt att åsikter ska avgöra hur saker faktiskt ligger till. Fakta är ju endast relevanta för töntar och/eller elitister.

Av samma anledning bryr sig våra folkvalda heller inte om fakta, vilket framgick tydligt idag när Riksdagen röstade igenom en skärpning av straffen för sexköp. Jag blev förvånad över att Federley – som tidigare svek sina väljare under FRA-omröstningen – vågade stå för sin åsikt denna gång. Ryktena säger att han möttes av hånskratt från mobbarna i Riksdagen – ni vet de som är ”emot” mobbning – men ingen av dem bemötte hans argument. Anledningen är enkel – Federley höll sig till fakta och inte till att påtvinga andra sina moraliska värderingar.

Det ska bli intressant att se hur långt dessa moralister kommer att driva sin kampanj att rädda alla världens kvinnor från alla oss vidriga män, kvinnor som i vissa fall faktiskt anser sig inte behöva bli räddade. Det hela liknar mer och mer en religiös sekt – helt verklighetsfrånvänd och instängd i sin egen bubbla. Politiker är som bekant inte intresserade av sanningen, utan att driva igenom sin vilja och få andra att tro verkligheten ser ut på ett visst sätt eftersom den i deras ögon blir lättare att hantera då. För visst är det så att allt blir mycket lättare om man ser olika människor/människogrupper som goda och onda.

Min egen indelning är mer rättvis och korrekt – de flesta är korkade, och rösterna av de få som är intelligenta drunknar oftast i skriket av människoaporna som omger dem och som för varje dag blir fler och fler.