Månadsarkiv: maj 2011

TT fortsätter sprida lögner om situationen i Israel…

…med DN:s hjälp.

Att endast berätta delar av en historia verkar vara något system som DN tillämpar eftersom jag så väl känner igen det från när situationen i f.d. Jugoslavien ska beskrivas av samma tidning.

Jag kan inte förstå hur någon på fullaste allvar fortfarande kan tjata om de palestinska ”flyktinglägren” när dessa nu har funnits i mer än 60 år. Av en ”ren händelse” glömmer de som tjatar om dessa alltid att berätta om att det var betydligt fler judar som jagades bort från länderna i Mellanöstern och som tvingades fly till Israel, eftersom de inte hade något annat val. Inte heller nämner man att det är p.g.a. Egypten och Jordanien som den Palestinska staten aldrig kunde bildas, eftersom områdena ockuperades av just dessa stater till en början och som de sedan förlorade efter anfallskrig mot Israel.

TT är så pass fräcka att de skriver ”Minst ett par personer ska ha dödats i skottlossning på Golanhöjderna, som Israel intog från Syrien i kriget 1967.” och därmed undviker de att säga att det var ett anfallskrig mot Israel precis som alla krig Israel varit involverat i de senaste 63 åren har varit. Något säger mig att man medvetet väljer att inte upplysa läsarna om detta, samtidigt som man ”glömmer” berätta att Israel med största sannolikhet behållit Golanhöjderna och stora delar av Västbanken av militärstrategiska skäl eftersom dessa platser är högre belägna och enkelt kan användas som avfyrningsramper för mindre avancerade vapen, vilket historiskt har skett, Därför vill Israel ha en buffertzon mellan dessa områden och de tätbefolkade bostadsområdena närmare kusten, som ju islamister som Hamas mer än gärna beskjuter med raketer, om tillfälle ges.

Tillägg: Paul Widen skriver mer om ämnet.

Lästips: Elmsäter-Svärd om cykling

På Cykelsmart.se läste jag nyss en bra kommentar av Klas Elm (Svensk Cykling) angående en intervju med infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Svärd.

EJC 2011

Jag har märkt att det är populärt med förkortningar till höger och vänster, således var ESC en populär bokstavskombination bland mina bekanta på Facebook i lördags kväll. Själv höll jag på med EJC – som står för En Jugge Cyklar – och jag passade faktiskt på att filma eländet. Så här såg rutten ut:

Jag har klippt bort det tråkiga och de riktiga godbitarna (ska användas vid ett annat tillfälle). Jag passade nämligen på att fråga en taxiförare utanför Scandic Malmen på Götgatan varför han bröt mot lagen och fick höra en snyfthistora om att han inte har något ”val” om han ska kunna göra sitt arbete. Därefter korsade jag gatan och frågade två poliser vad de brukar göra åt saken. De ville inte vara med på film, men jag lyckades få en ganska bra ljudupptagning av mitt samtal med dem.

Det visade sig att de inte gör mycket åt trafiksituationen. De sade att det är ”högt tryck” där om kvällarna och att de måste göra annat, m.a.o. lät de den här typen av lagbrott passera framför näsan på dem. Jag konstaterade att de alltså var underbemannade och frågade om de då aktivt gör något för att förbättra sin situation som att kräva mer personal som t.ex. kan se till att trafiklagarna efterlevs, med tanke på att det i princip alltid står dubbelparkerade bilar där som dessutom står mitt i cykelvägen. Det verkade som att de inte gjorde så mycket åt saken med tanke på att de såg riktigt nervösa ut när de pratade med mig, som om att jag hade kommit på dem med att göra något ”fult”. Så jag frågade om de överhuvudtaget kunde påverka något eller om de stod helt handfallna inför situationen och inte hade möjlighet att påverka hur resurserna styrdes på deras arbetsplats, varpå jag fick svar att de kunde påverka (men att de uppenbarligen väljer att inte göra det). Däremot sade de att det var jättebra att jag försöker förändra situationen och att det var bra att jag ringt till myndigheter tidigare (som jag berättat att jag hade gjort) och ställt frågor kring detta.

Visst är det bra att jag som betalar deras löner också ska se till att de gör det de får betalt för? De får pengar av mig, men jag måste alltså lägga en massa tid på att se till att myndigheterna gör det de får betalt att göra. Det är vad jag kallar för service!

I filmklippet kommer ni att se exempel på hur kul det är att cykla i Stockholm en kväll med lite trafik och få personer ute. Föreställ er sedan hur det ser ut under rusningstrafik.

Exempel på saker att titta efter är:

  • Fotgängare som går eller står på cykelvägen. Titta riktigt noga så får ni se hur vanligt det är.
  • Taxiförare som parkerar på cykelvägen eller kör konstigt, t.ex. inte ger signal när de svänger ut framför en eller gör märkliga svängar som inte kan anses vara trafiksäkra.
  • Andra cyklister som cyklar på fel sida av vägen och saknar belysning.
  • Smala cykelvägar och långsamma cyklister som man knappt kan cykla om.
  • Spännande trafiklösningar vid vägbyggen, t.ex. cykling på trånga trottoarer eller vägskyltar utplacerade på cykelvägen.
  • Spännande lösningar vid korsningar där man för att svänga åt ett håll måste stanna tre gånger vid trafikljus och trycka på knappar, ja om man är cyklist alltså.
  • Spännande lösningar vid trafikljusen där stoppknappen befinner sig på fel sida så att man hamnar på kollisionskurs med mötande cyklister.
  • Spännande placerade busshållplatser i kombination med cykelvägar som leds in från väg till trottoar.
  • Väldigt kort tid att korsa en väg vid ett övergångsställe, om du är cyklist.
  • Stora gator i stan som saknar cykelväg och där passerande bilar måste köra över dubbeldragen linje för att kunna passera, vilket de också gör.
Allt detta fick jag uppleva på en sträcka som tog ca 50 minuter att cykla, borträknat från alla stopp. Håll till godo!
Tips: Gå gärna in på vinnkörkort.se!

Försäkringskassan bjuder på stor humor

Jag var nyss inne på Försäkringskassans hemsida för att leta efter statistik men fick plötsligt se något som fångade mitt intresse – man kan nämligen läsa sidan på flera olika språk. Det jag fann mest intressant är att man kan läsa sidan på bosniska (som tydligen är ett eget språk och inte en dialekt) och serbiska. Kroaterna är diskriminerade som grupp men till er som är oroliga för dem kan jag lova er att de förstår det som står på antigen bosniska eller serbiska.

För att klargöra det hela kan jag berätta att det inom de tre regionerna finns dialekter som ”ingen” förstår, men riksvarianterna av de tre ”olika” språken är så pass lika varandra att det är absurt att kalla dem för olika språk. Det som främst skiljer dem åt är uttalet av vissa ord samt att man (oftare) i Kroatien har namn för vissa saker som skiljer sig från de övriga. I och med att man i f.d. Jugoslavien skriver som man talar så stavas vissa ord lite olika, innebörden är dock densamma. Ord som skiljer sig är t.ex. namnen på månaderna som på kroatiska inte är namngivna efter den latinska varianten utan påminner mer om varianten som står under ”äldre svenskt namn” på Wikipedias sida, fast givetvis inte på svenska. Man säger t.ex. inte sked (žlica) på samma sätt som i de andra språken, även om man givetvis kan (kašika) göra det och det anses vara en synonym. Någorlunda bildade personer (majoriteten) från de andra regionerna känner dessutom till dessa olika varianter och därför kan de tala med varandra utan några som helst problem. Skillnaden på riksvarianterna mellan dessa ”språk” är alltså mycket mindre än vad det är mellan skånska och stockholmska, åtminstone i uttalet. Men, det är tydligen olika språk.

Låt oss återvända till Försäkringskassan. Jag har tagit två skärmdumpar från startsidorna för respektive ”språk” och den främsta skillnaden verkar vara att man av någon anledning valt att ha olika menyer i vänsterspalten. Som ni kan se är all annan text mer eller mindre identisk.

Skönt att se att skattepengarna används där de verkligen behövs! För övrigt så är rubriken felskriven på serbiska. Det bör stå:

Dobrodošli na stranu informacija Blagajne socijalnog osiguranja Švedske na srpskom jeziku

Jag älskar Facebook

Återigen har det visat sig att Facebook bidrar till positiva skeenden. Detta är helt klart utveckling i rätt riktning med tanke på att vi lever i en överbefolkad värld. Beteendet som ”planking” innebär bör uppmuntras så länge andra människor inte kommer till skada. På så sätt minskar nämligen mängden idioter samtidigt som de inte skaffar någon avkomma och alltså på flera plan undviker att bidra till överbefolkningen.

Samhällets anpassning efter idioter har ju gått överstyr för länge sedan, således är det på tiden att en motreaktion skapas. Därför bör alla samhällen avsätta pengar för kampanjer som uppmuntrar just planking, eftersom det ju inte kan finnas ett mer humant sätt att minska befolkningen än att få människor att ta livet av sig självmant. Det där med att föda ett begränsat antal  barn är ju ett mycket icke politiskt korrekt alternativ, vilket flera är medvetna om.

På siten barnfri.se – som jag upptäckte idag genom att någon där länkat till min blogg – har man lagt upp en länk till en dokumentärfilm som gick på SVT i höstas och som jag även har nämnt tidigare (om jag inte minns fel). Filmen är mycket sevärd:

Åkermark om media

I en debattartikel i DN ifrågasätter advokaten Johan Åkermark medias roll i hetsen mot Ola Lindholm. Åkermark har givetvis helt rätt och det var med glädje som jag läste hans inlägg eftersom han sätter fingret på ett mycket viktigt ämne, nämligen att media i Sverige sällan granskar våra makthavare. De enda gångerna det tycks vara relevant är om någon har misstänkts för sexköp, narkotikainnehav eller något som kan drabba barn på ett eller annat sätt.

Låt mig ge ett exempel:

Svea Rikes Lag diskriminerar män. Enligt lagboken har män färre rättigheter än kvinnor. Män betalar mer skatt i Sverige, som bl.a. går till att främja kvinnligt företagande (d.v.s. man tar mäns pengar och skänker dem till deras kvinnliga konkurrenter) trots att kvinnligt företagande på inget sätt hindras av svensk lagstiftning. Detta är givetvis orättvist och gör det omöjligt för män att konkurrera på lika villkor. Låtsas om det vore så att invandrarkvinnor betalade mest skatt i Sverige men att pengarna skänktes till svenska män för att de skulle kunna konkurrera inom de områdena där invandrarkvinnorna, av en slump, dominerade affärsverksamheten. Tänk vilka skriverier det skulle bli om detta! När män drabbas av det omvända står det givetvis ingenting. Tvärtom så skriver man gärna att män förtrycker kvinnor, män som grupp alltså. Alla män förtrycker kvinnor systematiskt. 

Ibland uppmärksammas det att män blir diskriminerade, men då är det någon enskild man som protesterat. Överlag hittar man inte många artiklar i svensk media där det står något om att män lider. Jämställdhetsministern Nyamko Sabuni verkar heller inte se något problem i att män diskrimineras, eftersom hon överhuvudtaget inte tar upp detta, trots att män blir diskriminerade i Sveriges Rikes Lag. När en man tar upp att han känner sig diskriminerad p.g.a. sitt kön får han svaret att åldersdiskriminering är förbjudet, men givetvis inget om att diskriminering av män är förbjudet. Så mycket för ”Diskriminering ska aldrig tolereras.”, detta gäller tydligen inte gruppen heterosexuella vita män.

Nåväl, vad händer då om någon skriver en bok om att en känd heterosexuell vit man är otrogen? Då blir det givetvis en massa skriverier, trots att det inte drabbat någon allvarligt. Nu kanske någon säger att media ju granskar makten, men faktum är att kungen har väldigt lite makt i Sverige. Politikernas makt är betydligt större, men trots det ifrågasätts de inte så länge det inte handlar om någon smaskig sex- eller mutskandal. Det måste vara enkelt.

Systematisk mobbning av oliktänkande i Riksdagen diskuterar man inte. Man terroriserar inte Reinfeldt efter absurda uttalanden som att ”Alla tjänar på att debatten lägger sig” eller försöker få honom att missta sitt uppdrag trots hans demokratifientliga uttalande. Detsamma gällde justitieministern Beatrice ”Gredelin” Ask, ingen personlig förföljelse av henne där inte. Hon tilläts ”göra en pudel” trots att hennes uttalande mer än tydligt visade att hon inte är lämpad för sitt uppdrag.

Vi har alltså två mycket högt uppsatta politiker som inte verkar hysa någon vidare respekt för grundläggande demokratiska värderingar, men det är tydligen ointressant. Expressen försöker inte få dem avsatta. Däremot ser man till att en person som man påstår har nyttjat narkotika blir av med arbetsuppdrag. Man kan ju onekligen undra vad som är viktigast för det svenska folket.

Lyckligtvis finns det människor som Åkermark som vågar ta upp detta för debatt. Låt oss se om någon vågar besvara det eller om han tystas ned genom att man helt enkelt ignorerar honom.

Män lider inte av våld

En sensationell upptäckt och slutsats har lett till en debattartikel i DN. Artikelförfattarna är:

Gun Heimer
professor, överläkare, chef för NCK,
Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset

Maaret Castrén
professor i akutsjukvård, prefekt för Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Karolinska institutet, Södersjukhuset, Stockholm.

Staffan Janson
professor i pediatrik och överläkare, Karlstads
och Örebro universitet och landstinget i Värmland

Britt- Inger Saveman
professor i omvårdnad och sjuksköterska,
Umeå universitet

Anita Bengtsson-Tops
docent och sjuksköterska, Högskolan i Kristianstad

Anna T Höglund
docent i etik och lektor i vårdetik
med genusvetenskaplig inriktning, Uppsala universitet

Margareta Larsson
docent och barnmorska, Uppsala universitet
och Akademiska sjukhuset, Uppsala

Lisa Kurland
lektor i akutsjukvård, Karolinska institutet och
verksamhetsområde akut, Södersjukhuset, Stockholm

Anna Berglund
med dr och överläkare, NCK, Uppsala universitet
och Västmanlands sjukhus, Västerås

Ingela Danielsson
med dr och överläkare, Umeå universitet
och kvinnokliniken, Sundsvalls sjukhus

Lena Smith
med dr, överläkare, Uppsala universitet
och Smärtkliniken, Akademiska sjukhuset, Uppsala

Kristina Stenson
med dr, barnmorska, Uppsala universitet
och Akademiska sjukhuset, Uppsala

Elisabeth Tönnesen
allmänspecialist och husläkare,
Landstinget i Uppsala län

Pauline Lindblom
ST-läkare i akutsjukvård och allmänmedicin,
Södersjukhuset och Stureby vårdcentral, Stockholm

I artikeln får man t.ex reda på att ”Våld mot kvinnor är ett stort och allvarligt folkhälsoproblem. ”, detta trots att män i mycket större utsträckning är drabbade av våld. Och hur främmande det än kan låta för artikelförfattarna så är faktiskt män inte alltid våldsamma och kan faktiskt bli angripna utan provokation. Detta har inträffat mig flera gånger. Inte nog med det, jag har även blivit slagen av kvinnor som jag haft relationer med men även av min syster under vår uppväxt när hon kände att orden inte räckte till. Detta alltså inte när vi var små barn utan blivit myndiga.

Man kan ju onekligen fråga sig varför denna fixering vid kön alltid framkommer när kvinnligt lidande ska framhävas. När män lider är könet inte alls lika intressant utan män omnämns som siffror, som t.ex. i detta fall ”tre”. Tre vad? Hade det varit kvinnor hade det garanterat varit omnämnt.

Hur som helst så drar jag alltså slutsatsen att ingen fokus bör läggas på mäns lidande eftersom män som drabbas av våld mår bra av det. När jag som 19-åring oprovocerat blev grovt misshandlad av ett gäng skinnhuvuden gjorde polisen ingenting, trots att förövarna vistades i en lokal bekostad av Fryshuset utanför vilken samma typ av brott var ständigt återkommande. Därför blev jag istället ersatt av Folksam för mina skador och ersättningen delades upp i olika kategorier. T.ex. fick jag ett tusen kronor i ersättning för ”sveda och värk”, det är vad man fick av Folksam i mitten av 90-talet för att ha blivit sparkad i huvudet minst tio gånger med stålhättebeklädda skor. Ca en vecka efter beskedet från Folksam läste jag en artikel om att två kvinnliga parkeringsvakter hade polisanmält en alkoholiserad person som blottat sig och visat dem sitt kön. Han fälldes för detta och fick betala de två parkeringsvakterna ett tusen kronor vardera för just ”sveda och värk” eftersom det tydligen är lika smärtsamt att se en alkoholists penis som det är att bli sparkad i huvudet av 4-5 personer.

Men kanske är det så att kvinnor är mycket mer känsliga för smärta och lidande?

Inte om Aftonbladet och deras läsare får säga sitt i alla fall! Tydligen har vi kommit så långt att åsikter ska avgöra hur saker faktiskt ligger till. Fakta är ju endast relevanta för töntar och/eller elitister.

Av samma anledning bryr sig våra folkvalda heller inte om fakta, vilket framgick tydligt idag när Riksdagen röstade igenom en skärpning av straffen för sexköp. Jag blev förvånad över att Federley – som tidigare svek sina väljare under FRA-omröstningen – vågade stå för sin åsikt denna gång. Ryktena säger att han möttes av hånskratt från mobbarna i Riksdagen – ni vet de som är ”emot” mobbning – men ingen av dem bemötte hans argument. Anledningen är enkel – Federley höll sig till fakta och inte till att påtvinga andra sina moraliska värderingar.

Det ska bli intressant att se hur långt dessa moralister kommer att driva sin kampanj att rädda alla världens kvinnor från alla oss vidriga män, kvinnor som i vissa fall faktiskt anser sig inte behöva bli räddade. Det hela liknar mer och mer en religiös sekt – helt verklighetsfrånvänd och instängd i sin egen bubbla. Politiker är som bekant inte intresserade av sanningen, utan att driva igenom sin vilja och få andra att tro verkligheten ser ut på ett visst sätt eftersom den i deras ögon blir lättare att hantera då. För visst är det så att allt blir mycket lättare om man ser olika människor/människogrupper som goda och onda.

Min egen indelning är mer rättvis och korrekt – de flesta är korkade, och rösterna av de få som är intelligenta drunknar oftast i skriket av människoaporna som omger dem och som för varje dag blir fler och fler.

Heja polisen, heja Sverige!

Jag har flertalet gånger tidigare uttryckt mitt starka missnöje med hur myndigheter i Sverige arbetar, eller arbetar och arbetar… Min kritik består till stor del i att de faktiskt inte gör det de bör göra. Ett sådant exempel är att Polismyndigheten verkar vara inriktad på att göra något helt annat än att ingripa vid brott som direkt utsätter andra för livsfara. Utöver en misshandel och ett mordhot så är det vanligaste problemet jag stöter på – som är direkt livshotande – faktiskt av en helt annan art. Det är nämligen mina medmänniskor som utsätter mig för livsfara eftersom de uppenbarligen föredrar att inte använda sin hjärna till att tänka. Det är då saker som dessa kan inträffa.

I kväll var det dags igen. Jag passerade utanför Scandic Malmen och passade denna gång på att filma eländet. Eftersom det var lördagskväll fanns ca 4-5 poliser inte så långt därifrån. I klippet filmar jag deras piket och bakom reklamskylten stod alltså poliserna. Kanske gömde de sig där för att slippa ingripa i lagbrotten som begicks framför näsan på dem? Jag har ju tidigare påpekat problemet för poliser som stått i närheten, men de har inte gjort någonting. Döm själva om ni tycker att det är rimligt att taxibilarna står som de gör. Hur hade det sett ut om en massa cyklister bara ställde sig mitt i bilvägarna och hängde så att bilisterna tvingades köra upp på trottaren för att komma runt dem?

Men den svenska polisen är istället upptagen på annat håll för att fånga ”farliga” människor. Svårt att se varför de var så ivriga att få fast Ola Lindholm. Hade han utsatt någon för fara?

För några år sedan läste jag om en kvinnlig polis som hade gripit en man eftersom hon ansåg att han var så pass vältränad att han ”måste” ta olagliga preparat för att kunna uppnå det. Test på mannen gjordes och inget olagligt hittades. Kalla mig galen, men jag skulle föredra om polisen fokuserade på att ta fast eller förhindra brott som faktiskt kan leda till att oskyldiga människor kommer till skada. Jag har svårt att se vilken nytta man har av att ta fast människor som man tycker ser ut som att de är brottslingar, hur man nu ser det.

Inte nog med det, vi har också media som inte kan få nog av att rapportera om denna irrelevanta händelse. När blev det intressant att rapportera om detta? Han är ju knappast dömd än. Varför utesluter man möjligheten att han faktiskt har blivit drogad, eller är svensk media och svenska rättsväsendet så pass skadade av statsfeministiska ideologin som genomsyrar det här samhället att de på förhand utgår ifrån att män inte kan bli drogade och att detta endast drabbar kvinnor?

Vilket leder mig till nästa idioti. Lagförslaget om samtycke till sex måste vara bland det dummaste jag hört talas om. Varför? För att det inte går att bevisa om någon samtyckte eller inte annat än om bevis om tvång finns i form av fysiska skador. Vad är poängen med att stifta lagar som man ändå inte kan bevisa att någon har brutit mot? Den svenska polisen har ju problem med att ingripa när verkliga brott begås framför näsan på dem dagligen. Vad ska de göra i det här fallet? Ska någon i efterhand kunna säga ”Jag var full!” och detta ska räcka som bevisning? Vad är det som säger att den berusade personen inte var drivande till sexakten?

Och varför tar Madeleine Leijonhufvud upp 15-åriga tjejer som exempel? Varför inte killar? Kan inte dessa utnyttjas?

Jag minns t.ex. tydligt när jag som 20-åring hade kommit hem till min dåvarande flickvän som hade haft en s.k. tjejmiddag med några väninnor. Jag gick in i hennes sovrum för att inte störa och lade mig för att sova. Jag väcktes så småningom av att hon hade klätt av sig och försökte få min penis erigerad. Hon luktade vin och var märkbart berusad, dessutom förvånade hennes beteende mig eftersom hon inte brukade ta initiativ till sex, åtminstone inte när hon var nykter. Tydligen hade vinet gjort sitt. Hon satte sig på mig och höll på tills hon var klar med sitt, medan jag betraktade eländet under tiden. När hon var klar sade jag att jag gärna ville fortsätta sova och vände mig om.

I detta fall var alltså den som begick ”övergreppet” en berusad kvinna, medan jag själv var nykter. Visst, jag kunde sagt åt henne att låta mig vara, med konsekvensen att hon hade blivit sur och hon antagligen medvetet vid senare tillfällen skulle vägra ha sex med mig. Jag kände mig inte speciellt utnyttjad, däremot tyckte jag att det var tragiskt av henne att endast våga ta initiativ till sex när hon hade druckit, men så led ju hon av psykiska problem och tog medicin för dessa. Hur som helst var det inget som jag tycker att hon borde blivit dömd för av någon domstol, eftersom vi ju brukade ha sex och eftersom hon faktiskt inte tvingade mig med våld. Jag kunde ju sagt ifrån, precis som människor kan ta ansvar för att inte supa sig så fulla att de inte vet vad de gör. I  sådana fall är det faktiskt mer rimligt att föräldrarna får ett straff eftersom de inte uppfostrat sitt barn att inte dricka alkohol i dessa mängder. Trots allt är det ju de som är förmyndare.

Enligt Madeleine Leijonhufvud hade min gamla flickvän alltså gjort något som bör räknas som ett brott. Hur jag någonsin skulle kunnat bevisa detta annat än att ha filmat det, vet jag inte. Som bekant är det ju endast män som döms för våldtäkt och sexköp i Sverige utan teknisk bevisning. Samtidigt så vill man ju stifta lagar som förbjuder att man filmar människor i intima situationer utan deras medgivande, m.a.o. blir möjligheten för bevisning minimal.

Det råder onekligen en enorm fokus på någon form av märklig moralism i Sverige. De verkliga problemen försöker man sopa under mattan. T.ex. kunde jag på SvD:s hemsida idag se reklam från ECPAT där de uppmuntrar människor till att anmäla barnpornografi, ni vet det som Internet enligt dessa människor kryllar av, eller åtminstone  vill de ge sken av detta så att de ska kunna få stjäla mer av våra skattepengar i form av bidrag.

Vad sägs om att istället uppmuntra Polismyndigheten till att deras inkompetenta och lata personal faktiskt gör något åt faktiska brott som begås framför näsan på dem?! Men jag antar att det är för mycket begärt att polisen ska göra det de får betalt för att göra. Istället ska de jaga människor de hakat upp sig på av en eller annan anledning.

Alltså, även om Ola Lindholm har tagit kokain så är jag övertygad om att han utgör en mindre fara för andra människor än vad taxiförare som inte respekterar trafikreglerna gör. Och människor som super sig så fulla att de inte vet vad de gör har betydligt allvarligare problem än att någon har haft sex med dem när de varit berusade. Men låt oss istället fokusera på de kristmoralistiska frågorna, det är ju de som säljer lösnummer och plockar poäng hos feministiska partikamrater.

Det är lätt att glömma att året är 2011 när man tar del av nyhetsrapporteringen i Sverige, Luther hade varit mer än nöjd.

Chinese workers said yes to suicide, Foxconn and Apple said no…

at least as long as your family doesn’t agree to seek the legal minimum in damages. That’s very thoughtful!

I myself once worked 160 hours overtime in a period of six weeks. It wasn’t forced but I guess that the company I worked for would’ve had to shut down that particular branch if I didn’t. Of course, I didn’t get any appreciation for it , the opposite actually since people in Sweden generally don’t like overly ambitious persons. In Swedish it’s called the Jante law, but at least I got paid for working overtime.

As some of you might’ve heard, Apple generously gave away an iPad 2 to a customer that had sent it back to them with the reason ”Wife said no.” and Apple sent it back to him with the reply ”Apple said yes.”.

I do wonder if the Chinese workers committed suicide out of pure joy over receiving a free iPad 2 each from their employer. Or could it be that the company that made $6billion profits in the first quarter of 2011 simply can’t afford giving their employees better pay and working conditions?

I suppose that all the people that’ve bought iPhones and iPads will get in touch with Apple and demand that they improve the working conditions for the workers. If they don’t they’re just as guilty as Apple and Foxconn.

Perhaps the Chinese workers will soon be able to buy a Suicide app on Apple’s App Store to help them from committing real suicide? But oh I forgot, they can’t afford an iPhone!

Apple drar sitt strå till stacken

Jag har ju tidigare skrivit om mänsklighetens kanske största problem – överbefolkningen. Mitt förslag för att minska befolkningsökningen i Sverige är att inte ta emot fler invandrare/flyktingar, slopa barnbidraget, föräldrarpenningen, graviditetspenningen, etc. och istället ersätta det med högre skatt för personer med fler än ett barn och lägre skatt för barnlösa personer.

Som bekant är så skaffar ju människor barn för sin egen skull, inte för barnens. Detta blir inte mindre tydligt när saker som denna inträffar. Visst kan man ifrågasätta vilken effekt alkoholens direkta effekt på barnet är, men en kvinna som druckit två glas vin och som (förhoppningsvis) inte druckit under hela graviditeten är givetvis ganska lättpåverkad. Frågan är då hur lämplig hon är till att ta hand om barnet. Och vad är grejen med ”Bara för att jag har blivit förälder så tänker inte jag låsa in mig och inte träffa folk och inte visa mig ute” som kvinnan enligt DN har sagt? Jag har visat mig ute väldigt många gånger utan att dricka en enda droppe alkohol. Det verkar som att kvinnan har allvarliga problem om hon inte inser att det går alldeles utmärkt att umgås med andra och vistas utomhus utan alkohol i blodomloppet. Den enda rimliga frågan man bör ställa är – hade barnet föredragit att modern drack eller inte drack alkohol? D.v.s. om barnet hade kunnat svara på frågan. Jag gissar att majoriteten av alla barn hade valt att deras mödrar (och fäder) inte skulle dricka alkohol, eftersom de flesta människorna jag har mött i mitt liv beter sig ganska korkat efter att de har fått i sig alkohol. Men i Sverige är en fylla inte en rättighet, det är närmare bestämt en skyldighet. Super du dig inte full med jämna mellanrum betraktas du som ett freak och en stel person med kontrollbehov. Själv menar jag att man är mer stel om man måste ha sprit i sig för att kunna umgås med andra.

Man kan sammanfatta det hela med att många föräldrar faktiskt fullkomligt skiter i sina barn, åtminstone om de måste välja vem de ska prioritera – sig själva eller barnen. Däremot är de snabba med att bli upprörda om någon annan skulle ha synpunkter kring deras barn eller deras sätt att uppfostra barnen. Att ha barn är dessutom ett tecken på någon form av framgång – verkar det som – en form av framgång som jag inte riktigt förstår mig på.

Som jag nämnde ovan så är jag personligen för att man ska minska antalet människor på vår planet genom ekonomiska incitament. Däremot finns det ju andra som brukar andra metoder. USA t.ex. ser till att bomba en massa länder med utarmat uran för att hålla befolkningsnivån nere, eller så utbildar man folk till att bli terrorister och passar senare på att döda dem när de inte längre är användbara.

Idag fick jag reda på en ny metod som iPhone-tillverkaren Apple brukar sig av i Kina. Man ser helt enkelt till att de anställda vantrivs så mycket att de hellre dör än fortsätter jobba på fabriken. Kanske är ett sätt för SAAB att lösa sina ekonomiska problem? Kina har ju en massa andra problem utöver befolkningsmängden så kanske kommer Apple att tilldelas någon form av humanitärt pris för att de får folk att självmant ta sina liv?

Jag tycker själv att villkoren som dessa människor tvingas arbeta under är hemska, men så är det när marknaden får styra helt utan regleringar. Billigast är inte alltid bäst och det här är förklaringen till varför Apple kan hålla så pass låga priser på sina iPads. Samtidigt hade situationen antagligen sett annorlunda ut om det fanns betydligt färre människor i Kina. Något säger mig att de då inte hade behövt hamna i sådana situationer att de arbetar åt sådana företag.