Att skaffa hund är ett rop på hjälp

Jag har antagligen skrivit om det förr, minns inte, men det tål att upprepas igen: att skaffa hund är ett rop på hjälp. För den vackra formuleringen står en av mina bästa vänner och jag håller med honom.

Det finns givetvis undantag till alla regler. T.ex. så förstår jag om man skaffar en vakthund om man bor på landet, en jakthund, en ledhund om man är blind, etc. Men om man köper en hund bara för att man ”tycker om” hundar så blir jag ytterst tveksam till personen ifråga.

När det kommer till sexköpslagen kan man säga att det i det stora hela finns två läger – de som är för och de som är emot. De som är för behöver jag egentligen inte länka till. Till dem hör bland annat vår mansfientliga justitieminister Beatrice Ask, som inbillar sig att det endast är män som köper sex.

Själv är jag emot sexköpslagen av den enkla anledningen som den numera bortgångne komikern och provokatören George Carlin presenterade:

”Selling is legal. Fucking is legal. Why isn’t selling fucking legal?!”

I Sverige är det ju givetvis lagligt att sälja sexuella tjänster men förbjudet att köpa dem. Dessutom finns en massa andra lagar som gör att närstående personer eller personer som hyr ut bostad till prostituerade riskerar att straffas. Således blir prostituerade indirekt drabbade av detta, samt att de givetvis kan förlora vårdnaden om sina barn om de har några.

En av de vanligaste ”argumenten” förespråkarna för sexköpslagen brukar framhäva är att det är vidrigt att människor tvingas sälja sina kroppar. Det finns två riktiga motargument till detta ganska komiska påstående:

1 . Det är oftast ingen som tvingar en prostituerad att prostituera sig, och gör någon det är det redan reglerat i lag. D.v.s. tvånget är redan ett brott i sig, alltså behövs ingen dubbel lagstiftning kring det.

2. En prostituerad säljer inte sin kropp. En prostituerad säljer en tjänst som innefattar sex. D.v.s. det är som vilket arbete som helst där man upplåter en viss del av sin tid för att utföra en tjänst. Beroende på vilken tjänst det är så upplevs olika arbeten som mer eller mindre farliga, roliga, intressanta, tråkiga, etc.

Ett annat argument som förespråkare för sexköpslagen brukar använda är att kvinnorna som prostituerar sig (som bekant struntar de i män, eftersom vi män alla kan ta hand om oss själva, vi behöver inte ens polisens hjälp när vi utsätts för brott) mår dåligt av detta och far illa av det. M.a.o. så menar dessa människor att prostitution är skadligt för utövaren och att det därför ska vara olagligt att köpa tjänsten. De säger därmed att utövaren själv inte kan avgöra vad som är bäst för den själv eller inte.

Apropå farligt, så kan man ställa sig frågan vad dessa förespråkare av sexköpslagen säger om detta. Menar de att det dör fler prostituerade i Sverige per år än vad det dör män på sina ”vanliga” arbetsplatser? Många av olyckorna som drabbar män inträffar på byggarbetsplatser. Det är lätt att undra om dessa prostitutionsmotståndare  vägrar att bruka vägar, broar och vistas i byggnader, just eftersom risken att män skadas när dessa saker konstrueras är mycket större än inom andra yrken. Kanske använder de inte ens metaller som tagits fram ur en gruva eftersom män som arbetar i gruvorna skadas och far illa? Vi kan väl låtsas att så är fallet, men något säger mig att dessa s k feminister endast ser det de vill se och menar dessutom, lustigt nog, att de som grupp drabbas av att vissa kvinnor (och män, men glöm gärna bort männen) prostituerar sig. Det är givetvis lika befängt som om att jag skulle påstå att män som grupp (jag visste inte ens att ”vi” män är med i någon förening) drabbas av att några män har dött på sin arbetsplats. Den som främst drabbas av detta är ju offren själva och deras närstående. Att ta på sig någon patetisk offerroll beroende på vad man har mellan benen – som feminister mer än gärna gör – är så oerhört förolämpande mot dem som faktiskt råkat illa ut. Det är ju inte direkt så att man, beroende på om man har en penis eller vagina mellan benen (ber om ursäkt till alla halvkön där ute, men ni är inte så många) , plötsligt känner lidandet av andra som har samma kön. Om man gör det så upplever jag det snarare som att man har ett allvarligt problem, problemet heter – för mycket fritid.

Alltså anser jag att alla förespråkare för sexköpslagen antingen kräver att fysiska arbeten där män far illa förbjuds helt, ännu bättre är om de  kräver att man inte ska få köpa eller bruka produkterna som dessa män skapar, eller att de kräver och bråkar om att kvinnor ska kvoteras in på dessa arbetsplatser. Av en makalös slump så vill de främst bli inkvoterade i bolagsstyrelser och andra ”fina” jobb eftersom det är där majoriteten av alla män arbetar, om man ska tro dem. Jag tycker givetvis att detta är oerhört komiskt eftersom det är så oerhört korkat. Att det ofta är så kallade akademiker som gör dessa tankevurpor gör ju inte saken mindre rolig, tvärtom. Det visar då även att man inte behöver vara intelligent för att klara sig genom det svenska skolväsendet, det enda som krävs är rätt mängd dumhet och foglighet för att kunna ta till sig alla ”briljanta” idéer som lärs ut i svenska skolan.

Så vad har allt detta med hundar att göra?

Enligt mig så är det väldigt märkligt att en människa vill köpa ett djur och ha det som en kompis, inlåst i en lägenhet eller en bur. Visst, jag förstår att barn inte förstår sådant, men vuxna människor? För till skillnad från t.ex. prostitution så har man då köpt ett liv som man tvingar på sig själv på. Djuret man har köpt väljer ju inte sin köpare, utan det är köparen som väljer djuret.

Djuren gör ju inte detta tillfälligt heller utan det är något de gör hela tiden. Då kanske någon undrar om jag därmed är emot all djurhållning. Det är jag inte, eftersom jag menar att djur, under rätt förutsättningar, kan fylla en funktion för människor och att människan i sin tur fyller en funktion för djuren. Men detta fungerar endast ute på landsbygden där man även alltså kan låta djuren vara någorlunda fria. Att bo i en lägenhet och rastas några gånger om dagen påminner mer om ett fängelse.

Nu menar t.ex. hundägare att deras hundar älskar dem. Jaha? Och vad har de att relatera till? En person de sett sedan de varit små? De är i en beroendeställning och har absolut inget annat att referera till än just sin ägare. Exakt samma sak gäller ju små barn. Skillnaden är att barnen växer upp, medan hunden alltid förblir beroende av sin ägare.

Då kanske någon tycker att sällskap och kärlek ju är en funktion, och att det inte är fel att låta hunden uppfylla den. Visst håller jag med där, det är funktioner som människor i regel har behov av att få fyllda. Men är det inte lite patetiskt att köpa sig kärlek och vänskap? Återigen, hunden har ju inget annat att relatera till så på vilket sätt är denna kärlek ”äkta”?

Om vi återgår till prostitution så säljer prostituerade sexuella tjänster och är inte livegna av den som köper tjänsten, till skillnad från djuren som blir köpta av folk som tycker att de ju är ”så gulliga”. Därför stämmer min väns påstående om hundägare. Hundägare är i regel människor som har en hund eftersom de känner sig ensamma och därför måste köpa sig en kompis. Det är ett rop på hjälp.

Att sedan många hundägare dessutom inte har koll på sina små kärleksslavar är en annan historia. Det största problemet jag brukar få av dessa är när de låter sina hundar springa lösa på cykelvägar, vilket är ett stort problem.

Å andra sidan gäller detsamma barn, men det får bli ett annat inlägg.