Idag skickade jag ett mail till DN:s Maciej Zaremba som en kommentar till hans artiklar kring situationen i Kosovo. Till er som inte har läst dem så rekommenderar jag dem varmt.
Här är mailet:
Hej Maciej,
Jag vill börja med att berömma dig för de två artiklarna som du har skrivit (än så länge) ang. situationen i Kosovo. Det har varit en intressant läsning och jag tycker att du beskriver FN:s brist på strategi på ett mycket bra sätt. Jag anser det vara av största vikt för allmänheten att få reda på vad våra skattepengar går till och vilka som skor sig på fattiga människors bekostnad. Däremot har jag en invändning mot din sammanfattning av konflikten i Kosovo.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=659482
Inte för att den i sig är inkorrekt utan snarare eftersom det saknas information som jag anser är ganska viktig. Först ska jag förklara varför: Jag vill börja med att säga att jag på inget sätt är en nationalist. Jag avskyr nationalism, och även religioner, eftersom jag anser att de skapar onödiga konflikter människor emellan. Konflikter som har skapat ett obeskrivligt lidande för människor i årtusenden.Varför jag skriver till dig är eftersom jag anser att du, i och med ditt yrke, även har ett ansvar att återge ett helt händelseförlopp, inte enbart delar av det, eftersom dessa delar kan skapa en vinkling som kan ställa till omätbara konsekvenser för väldigt många människor. Det är precis vad som har hänt sedan det tydliga ställningstagandet i media efter att krigen på Balkan (återigen) började efter några decenniers uppehåll.
Sedan krigen i f.d. Jugoslavien började i början av 90-talet så har jag personligen fått utstå en hel del kritik (som om att jag hade med krigen att göra) just eftersom jag har serbiskt påbrå. Ännu mer intressant är det att min far kommer från den kroatiska provinsen Banija som ligger i Krajina, även kallat för Vojna Krajina, dit serbiska flyktingar blivit inbjudna av den Österrike-Ungerska kejsaren för att försvara gränsen mot det Ottomanska riket i slutet av 1500-talet.
http://en.wikipedia.org/wiki/Vojna_krajina
P.g.a. mitt ursprung så har jag fått ”höra” en massa historier under min barndom vilket fått mig att se denna konflikt från ett helt annat perspektiv än vad en person med enbart svenskt ursprung, eftersom det i Sverige är svårt att få den typen av inblick (vilket är naturligt). Jag tyckte givetvis att konflikten var gräslig och har undvikit att ta reda på detaljer, eftersom jag mår illa av bara tanken, men det senaste året så tänkte jag att jag en gång för alla skulle få reda på varför detta krig blossade upp på nytt.
Eftersom jag visste varför serber generellt avskydde kroater,
http://en.wikipedia.org/wiki/Jasenovac_concentration_camp
http://en.wikipedia.org/wiki/Ustashe
(mer info men kanske inte lika objektivt kan det anses eftersom det skrivs av serber, men med mycket information:) http://www.srpska-mreza.com/
och muslimska bosnier, främst eftersom de har ett hat mot muslimer p.g.a. flera hundra års ockupation från det Ottomanska riket där de muslimska bosnierna anses vara förrädare p.g.a. att de konverterat till islam, men även för vissas samarbete med nazisterna,
http://en.wikipedia.org/wiki/13th_Waffen_Mountain_Division_of_the_SS_Handschar_%281st_Croatian%29
så ville jag få reda på varför kroaterna hade begått dessa ofantliga mord på serber under andra världskriget. Jag förstod snabbt att det delvis hade att göra med att serberna ansågs vara ett hot, i och med den dominerande rollen i det dåvarande kungariket, men samtidigt kändes det som att det inte kunde vara den enda förklaringen.Eftersom jag hade spenderat en massa tid i Kroatien som ung så visste jag att det fanns kroater som uppfattade serber som lågutbildade, ”bonniga” och i princip som en andra klassens medborgare. Jag ville få reda på varifrån det synsättet kom. Så jag började söka information på serbiska forum och lyckades slutligen stöta på en förklaring som faktiskt verkade ganska rimlig. Den var inte extrem på något sätt, utan snarare typiskt mänsklig.
Kortfattat så löd förklaringen så här: Efter att många serber hade flyttat in i Krajina på kejsarens uppmaning (se ovan) så åtnjöt de vissa förmåner (befriade från skatt) mot att de alltid var redo att försvara gränsen mot turkarna och från tidig ålder blev värnpliktiga. Kroaterna slapp gå ut i krig (de var medborgare i riket, till skillnad från vad serberna ansågs vara) och fick även utbildning (till skillnad från serberna). Det som hände var att serbernas utbildningsnivå var och förblev låg i området under flera hundra års tid, men eftersom det inte var krig jämt och de slapp skatt så lyckades de ändå skaffa sig en dräglig tillvaro med en bra ekonomi. Eftersom jag själv känner till hur kulturen där nere är så förvånar det mig inte alls att det till slut uppstod ett hat mot dessa obildade serber, som man säkert ansåg hade det mycket bättre ställt p.g.a. av orättvisa förmåner (i deras ögon).Man skulle enkelt kunna säga att det egentligen är Österrike-Ungerns olika klassificering av invånarna som slutligen skapade en konflikt mellan dem.
Jag tyckte att slutsatsen var intressant och verkade rimlig, om än aningen tragisk.
Jag insåg till slut att orsaken till kriget mellan serber, bosnier och kroater var att det gamla hatet väcktes till liv och serbernas rädsla för ett nytt Jasenovac (vilket givetvis späddes på av profitörer som Milosevic). Han behövde visserligen inte anstränga sig mycket p.g.a. av följande information som jag lyckats komma över:
1. Franjo Tudjman (det nya Kroatiens förste president) hade visat starka tendenser (historiskt) till nationalism och anti-serbisk propaganda http://en.wikipedia.org/wiki/Franjo_Tudjman
2. Att krigsförbrytaren Dinko Sakic bjöds in att återvända till Kroatien och att det dröjde flera år innan han ställdes till rätta, efter yttre påtryckningar. http://en.wikipedia.org/wiki/Dinko_Sakic
3. Att den kroatiska flaggan nästan är identisk med den som Ustashe införde under sin regim under andra världskriget (hur skulle omvärlden reagera om tyskarna bytte till hakkorset igen?) http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Flag_of_Croatia_Ustasa.svg
4. Att den bosniske ledaren Alija Izetbegovic genom sina tidigare handlingar (bl.a. har han skrivit en bok) tydligt visat vad hans syn på icke-muslimer var samt (detta har jag inte lyckats bekräfta av källor som jag anser vara mer pålitliga) att han rekryterade medlemmar till den muslimska Waffen SS-divisionen under andra världskriget. http://en.wikipedia.org/wiki/Alija_Izetbegovic
Med denna information är det inte så svårt att förstå att serberna i dessa områden inte ville bo i en bosnisk eller kroatisk stat. Diplomati har väl knappast kännetecknat området och hur det sedan fortsatte känner du säkert till. Saken är den, och det är det här som har förbryllat mig, är att jag inte en enda gång under de senaste sexton åren har sett någon tidning göra en analys av konflikten ur det här perspektivet. Serberna har enbart utpekats som nationalister som vill utvidga Serbiens gränser. Är inte det lite väl naivt? Denna s.k. orsak har alltså varit förklaringen till att kriget ägde rum, vilket jag tycker att all media borde skämmas för. Serberna har mer eller mindre utmålats som ett aggressivt folkslag vars enda mål i livet är att etniskt rensa sin omvärld, vilket givetvis inte är sant, och vilket har drabbat den största majoriteten av serber som faktiskt inte har haft med kriget att göra. Utöver detta har jag personligen sett artiklar (i DN t.ex.) där serber utpekats för raketattacker mot civila med löpsedlar för att sedan dementeras med en liten notis (eftersom det inte gick att fastslå vem som låg bakom attacken). Är det så en tidning med DN:s anseende bör arbeta?
Det är nu vi kommer till konflikten i Kosovo:
Några år senare började det rapporteras om oroligheter i Kosovo. Själv hade jag som barn fått höra (slutet av 70-talet) att serber flydde från Kosovo p.g.a. trakasserier och hot från den albanska befolkningen. Det talades t.o.m. om en albansk barnmorska som mördade serbiska barn för att utrota det serbiska släktet (vilket visserligen kan vara en skröna). I Serbien pågick debatten och ingen förstod (längre) varför albanerna i Kosovo ansåg sig vara så förtryckta som de hävdade att de var. De hade fått ett universitet på sitt språk (under 70-talet, visserligen efter protester men de fick igenom sin vilja) och t.o.m. en egen TV-kanal. Detta trots att Tito var emot _all_ nationalism. De hade tvärtom fler rättigheter (lika rättigheter men även en helt annan public service) än vad många minoritetsbefolkningar hade/har i många länder, och då räknar jag dem som en minoritetsbefolkning i f.d. Jugoslavien, inte just i Kosovo.
Under 80-talet och 90-talet fortsatte flykten av serber från Kosovo. Därför blev det ganska ”lustigt” när det i media förklarades att albanerna nekades självständighet trots en enorm majoritet av befolkningen. Jag har även hört rykten (dock ej bekräftat) att en annan orsak till den stora ökningen av albaner i Kosovo berodde på att kommunistregimen under Titos tid lät albaner fly från Albanien till Kosovo. Orsaken är oklar men jag har för mig att det hade med någon prestigesak att göra mellan Tito och Enver Hoxha (den albanske kommunistledaren). Jag kan givetvis ha fel där.
Det som hände var att jag en dag fick ett samtal från en bekant (som numera är journalist på Svenska Dagbladet), där han började samtalet med:
”Vad håller ni serber på med egentligen?!”
Jag förstod inte vad han menade och svarade: ”Vad pratar du om?”
Han svarade: ”Det här i Kosovo! När ska ni sluta kriga och försöka utplåna andra människor?!”
Jag svarade: ”Jaha det… Jag orkar inte ens ge mig in i den här diskussionen men situationen är inte så enkel som jag misstänker att du tror. Du vet inte hur länge den här konflikten har pågått, till att börja med.”
Han svarade med ett hånfullt skratt: ”Men du! Hela FN _kan_ ju inte ha fel! _Alla_ fördömer dessa handlingar men _ni_ ska fortsätta att föra er ohållbara krigspolitik!”
Jag svarade: ”För det första har jag inte med det där att göra, och för det andra så är det märkligt att du uttalar dig om något som du uppenbart inte vet något om.”
Därefter avslutade jag samtalet.
Varför jag tog upp detta var att jag ville ge dig ett enda exempel hur man blir bemött p.g.a. medias ensidiga och generaliserande beskrivning av situationen. Det intressanta är även att läsa om det som hände i Racak, och som av många anses vara starten till konflikten i Kosovo i slutet på 90-talet.
http://en.wikipedia.org/wiki/Racak_incident
Jag påstår inte att den ena versionen är mer rätt än den andra. Frågan jag ställer mig är hur det kommer sig att USA (som har stött Saddam Hussein trots attacker på den egna befolkningen) och NATO (där Turkiet är medlem och som begår övergrepp på sin befolkning i mycket större utsträckning) helt plötsligt blev så engagerade i en konflikt där ca 40 personer blev dödade? En konflikt som tydligen startades av att serbiska polismän blivit mördade? Det är intressant, särskilt med facit i hand.
Är det en ren slump att Kosovo nu är en stor inkörsport av narkotika, som kommer från Afghanistan (där nästan all drogproduktion var eliminerad av talibanerna men nu är i full drift efter USA:s invasion)?
Är det en ren slump att en av NATO:s största (eller kanske den största) militärbaser är placerade just i Kosovo?
Så hur ska man egentligen kunna lita på rapporter som görs av olika människor? Som du skriver själv så är korruptionen kraftigt utbredd i regionen. Vad är det som säger att det inte finns krafter som vill att det ska vara så? Är det en ren ”slump” att FN fungerar så dåligt trots alla resurser? Etc.
Samma sak upprepades under konflikten i Kosovo som under kriget i Bosnien och Kroatien. Serberna utmålades som vidriga människor som slaktar albaner (nu när de inte kunde slakta bosnier och kroater längre), eftersom det tydligen är det bästa serber vet.
Detta är dock vad jag har fått höra: Den serbiska polisen och militären (jag kan inte säga att just alla gjorde det) hade en enkel uppgift. De skulle kontakta den albanska befolkningen och ge dem tre alternativ:
1.Visa papper på att du är en jugoslavisk medborgare och du får bo kvar.
2.Har du inte papper ska du flytta tillbaka till Albanien, omedelbart.
3.Vägrar du att göra det så kommer du att dö på fläcken.
Jag försvarar inte handlingen på något sätt, men återigen ger den prov på ”balkandiplomatin” som på inget sätt hanterades bättre av den andra parten i detta fall. Jag kan med nästan hundraprocentig säkerhet påstå att UCK hade gjort exakt samma sak från början om de bara hade haft resurserna till det, vilket givetvis senare bevisades. Att man ska se det som någon form av ”revansch” är aningen naivt, med tanke på hur många gånger dessa människor har dödat varandra under flera hundra års tid. Vem är det som hämnas på vem? Är det någon som vet längre? Alla är och har varit lika goda kålsupare i de här konflikterna.
En av mina kusiner hade oturen att göra värnplikten under konflikten. Han har med tårar i ögonen berättat för mig att hans och hans förbands enda uppgift var att rädda serber och romer från albanerna i Kosovo. Han berättade om månader i källare, utan att tvätta sig och långa perioder utan mat, där de gömde sig för UCK. Han berättade om sin bäste vän som några minuter efter att de sagt hej då till varandra den dagen sprängdes i bitar av NATO-bomber som bombade deras läger. Min kusin hade ingen anledning att ljuga för mig. Det enda jag vet är att han inte är samma person längre. Han har gått upp i vikt, är inåtvänd och har en tom blick. Detta är ett exempel på en ”mordisk” serb.
Det som stör mig är att media har tagit ett så tydligt ställningstagande, vilket givetvis får mig att undra vad medias uppgift i Sverige och i västvärlden är. Är det att lämna sanningsenlig information till sina medborgare eller att sprida falsk propaganda? Eller kanske helt enkelt att sälja så många lösnummer som möjligt och sko sig på andras olycka? Att måla upp det i en form av förövare- och offersituation talar mer till läsarna och säljer antagligen mer än en otydlig konflikt med idioter (tyvärr är det inte bättre än så) på båda sidorna.
Det är här jag kommer till min kritik i din sammanfattning till bakgrunden av konflikten på Kosovo. Så här återger du händelseförloppet:
”SERBIENS ANSPRÅKpå Kosovo grundar sig på att under 1300-¬talet låg det medeltida ¬Serbiens centrum i provinsen samt på den sentida myten (från 1880-talet) om vikten av slaget vid Kosovo Polje (Trastfältet, 1389), då serber och andra besegrades av osmanerna.”
Det var inte endast under 1300-talet, utan de första serbiska staterna började komma till redan under 1000-talet. När slaget på Trastfältet förlorades, som du säger, mördades även sultanen vilket ändå bidrog till turkarnas ofrivilliga reträtt (trots en faktisk seger på slagfältet), vilket gjorde att serberna fortfarande hade kvar sin stat (dock mindre och försvagad) fram till år 1459.
”PÅGÅENDE KONFLIKT daterar sig åtminstone till 1912, då serbisk återerövring av Kosovo övergick i massaker på albaner. Sex år senare förväntades de bli lojala medborgare i de nybildade ”Serbers, Kroaters och Sloveners Kungarike”. Också i efterkrigstidens kommunistiska Jugoslavien betraktades Kosovos albaner som ett lägre stående folk. Ungefär som ”tattare” i 30-talets Sverige. Men provinsen åtnjöt autonomi.”
Du skriver att den ”daterar sig åtminstone till 1912” när det några år innan dess (enligt Wikipedia http://en.wikipedia.org/wiki/Kosovo ) inträffade följande:
”It is estimated that 200,000 to 400,000 Serbs were cleansed out of the Vilayet of Kosovo between 1876 and 1912, especially during the Greek-Ottoman War in 1897.”
Detta är alltså ett exempel av flera där dessa parter, med “hjälp” av andra aktörer under århundradena har dödat varandra över en bit värdelös mark. Om man sedan fortsätter att läsa så står det:
“Serbo-Croatian, Albanian and Turkish were defined as official languages on the provincial level marking the two largest linguistic Kosovan groups: Albanians and Serbs. In the 1970s, an Albanian nationalist movement pursued full recognition of the Province of Kosovo as another Republic within the Federation, while the most extreme elements aimed for full-scale independence. Tito’s arbitrary regime dealt with the situation swiftly, but only giving it a temporary solution. The ethnic balance of Kosovo witnessed disproportional increase as the number of Albanians tripled gradually rising from almost 75% to over 90%, but the number of Serbs barely increased and dropped in the full share of the total population from some 15% down to 8%. Even though Kosovo was the least developed area of the former Yugoslavia, the living and economic prospects and freedoms were far greater then under the totalitarian Maoist regime in Albania.
Beginning in March 1981, Kosovar Albanian students organized protests seeking that Kosovo become a republic within Yugoslavia. Those protests rapidly escalated into violent riots ”involving 20,000 people in six cities”[9] that were harshly contained by the Yugoslav government. During the 1980s, ethnic tensions continued with frequent violent outbreaks against Serbs and Yugoslav state authorities resulting in increased emigration of Kosovo Serbs and other ethnic groups.[10][11] The Yugoslav leadership tried to suppress protests of Kosovo Serbs seeking protection from ethnic discrimination and violence.”
Med andra ord så var det inte så enkelt som att kosovoalbanerna allmänt ansågs vara ”tattare”. Visst fanns det många som säkert tyckte det, men i det här fallet var det inget unikt. Om man hade gjort en utfrågning bland alla folken boende i f.d. Jugoslavien om vad de ansåg om sina ”grannar” eller andra som inte var som de själva så hade de flesta, i åtminstone Sverige, blivit rädda. Den kulturen som råder där är helt annorlunda och jag vill därför, återigen, påpeka vilken situation all felaktig information skapar för alla de människor som går under en viss beteckning bara för att vissa (även om de är många) med det ursprunget beter sig på ett oacceptabelt sätt.
Det är lika befängt som att tro att alla tyskar är nazister, vilket många någonstans verkar tro. Mina egna erfarenheter av tyskarna är snarare att jag sällan har blivit så väl bemött som just av tyskar när jag har rest utomlands.
Därför vill jag be dig att uppdatera din ”sammanfattning” och försöka göra den mer objektiv. Inte för min skull eller ”serbernas” utan även för DN:s läsare som jag anser förtjänar att få reda på hela sanningen, så gott det går, och inte bara den halva. För hur ska vi någonsin kunna förstå en situation om vi får felaktiga uppgifter? Alla är inte som jag, som lägger ner timmar på att leta efter information och försöker bilda mig en egen uppfattning efter det. De flesta har ett förtroende för DN, som gärna vill utge sig för att vara en objektiv nyhetstidning. Missbruka inte det förtroendet.
Tack på förhand och jag ser fram emot de kommande artiklarna i ämnet!
Juggen reflekterar över intryck 
