Jag har upptäckt att det finns en speciell kategori människor som i trafiken beter sig på ett ytterst märkligt sätt – äldre män. Det som utmärker dem är en enorm aggressivitet som jag själv råkat ut för flera gånger, som jag även skrivit om tidigare, men också det faktum att de gärna skriker, hotar eller försöker köra på andra människor med sina bilar men när det sedan kommer till kritan – d.v.s. de blir konfronterade och uppmanade att leva upp till sina hot – så är de inte så intresserade av att genomföra sina hot. Mycket snack, liten verkstad.
Jag minns en händelse som inträffade för snart tio år sedan. Jag och en kollega hade varit och ätit lunch och skulle precis korsa Folkungagatan på Södermalm. Just där är gatan dubbelfilig i båda färdriktningarna. Vi gick inte över vid ett övergångsställe utan mitt emellan två st. Det fanns ingen trafik på gatan i någon av färdriktningarna inom området mellan de båda övergångsställena, mellan vilka det är ca 160 m (har mätt på karta) och vi korsade vägen mellan dem. När vi hade kommit till den dubbeldragna linjen i mitten av vägen såg vi en bil vid övergångsstället på vår högra sida. I och med att det var ca 80 m till bilen började vi gå eftersom vi ansåg ha oss god marginal att korsa gatan, vilket vi också hade. Detta provocerade tydligen bilföraren så till den milda grad att han från 80 meters håll trampade gasen i botten och började köra rakt mot oss, vilket ledde till att vi tvingades springa den sista biten för att inte bli påkörda. Jag såg att föraren var en äldre man och hann tänka ”Vilken idiot!”. Min kollega, däremot, kastade sin jacka som han bar på i handen och började springa efter bilen som längre fram tvingades stanna vid ett rödljus vid nästa övergångsställe. När föraren i backspegeln såg min kollega komma springandes körde han mot rött, antagligen eftersom han var rädd för att ta konsekvensen av sitt hotfulla beteende.
Jag håller med om att man ska följa trafikreglerna och som fotgängare väntar jag alltid tills det blir grönt vid övergångsställen om det finns bilar i närheten. M.a.o. så brukar jag inte springa ut framför bilar och tvinga dem att bromsa. Sedan kan man tycka att jag som fotgängare jämt ska stå och vänta på min tur, men det tycker inte jag av den enkla anledningen att fotgängare inte utgör ett hot mot andra människor. D.v.s. jag har aldrig kolliderat med någon och p.g.a. detta åsamkat någon stora skador. Det kan man göra om man kliver rakt ut framför en bil däremot, föraren tvingas väja hastigt och sedan kolliderar med något annat eller orsakar någon annan form av skada på sig själv. Alltså tycker jag att det är helt i sin ordning att korsa en gata som fotgängare om man inte utsätter någon för en risk, men det ska inte göras om det är många bilar eller cyklar på gatan som man utgör ett hinder för. Det jag tycker är förbluffande är att det faktiskt finns människor som ökar hastigheten – så pass mycket att de kör olagligt snabbt – för att sedan ha en anledning till att bli arga och skapa ett problem för sig själva, helt i onödan, om en fotgängare korsar gatan där de egentligen inte ska göra det. Det jag tänker då är: hur djävla dum i huvudet kan man egentligen bli, och vad känner man att man vinner på beteendet? På vilket sätt tycker de att deras beteende bättre om de försöker köra på en annan människa bara för att den korsar en gata en bra bit ifrån dem?
Lyckligtvis händer det inte varje dag att bilister ökar hastigheten för att ”klippa” en fotgängare som går över gatan, men idag var en sådan dag då det inträffade.
Inte så långt ifrån där den ovannämnda händelsen utspelade sig så skulle jag idag korsa gatan vid ett övergångsställe med trafikljus. Här är dock gatan medvetet avsmalnad och enfilig i båda färdriktningarna för att bilarna ska köra långsamt då det är många fotgängare som korsar gatan ofta på den platsen. Jag har inte tittat på skyltarna men utgår ifrån att det i just den delen av gatan är 30 km/h som är hastighetsgränsen. I mitten av gatan finns dessutom en sådan där liten plats för fotgängare att stå på (lustigt nog vet jag inte vad sådana konstruktioner heter, den som vet får gärna upplysa mig) om de inte hinner gå över hela gatan.
Jag kom alltså gående och såg att det var rött för fotgängare. Jag tittade till vänster och såg en bil ca 40 m bort (har också mätt detta) som precis svängde in från en annan gata och därmed höll en mycket låg hastighet. Eftersom det är väldigt halt på vägarna kör de flesta långsammare, vilket är bra, så även denne bilist. Jag tog snabbt beslutet att jag skulle hinna över gatan utan problem, så även en annan person, och vi började gå. Lustigt nog verkade detta vara oerhört provocerande för bilisten som plötsligt ökade hastigheten märkbart i sin stora, tunga tysktillverkade bil som är av det dyrare slaget (dock hade den nog några år på nacken). Jag lade märke till detta och fortsatte gå och lagom till att jag precis kommit över gatan så passerade bilen precis bakom mig i alldeles för hög hastighet. Bilistens uppsåt var tydligt, han ville hota oss fotgängare trots att vi faktiskt inte orsakat något som helst problem för honom i hans stora tyska bil. Han skapade alltså medvetet ett problem i sitt huvud som inte existerar. Detta ska ställas mot fotgängare som kliver rakt ut precis framför mig när jag cyklar, vilket faktiskt händer väldigt ofta, och jag försöker uppmärksamma dem om att inte göra det, inte öka hastigheten för att eventuellt cykla på dem (vad man nu anser sig tjäna på det).
Bilistens agerande gjorde mig givetvis upprörd, mest eftersom jag aldrig gillat när människor som sitter i en viss position – i detta fall tryggt innanför ett metallskal på +2 ton – och sedan tycker att de har rätten att utöva någon form av aggression mot andra människor i en mer utsatt position. Det är lågt och fegt och jag har föraktat den typen av beteende ända sedan min far brukade sin styrka och storlek för att trycka ner mig som barn. Därför brukar jag numera alltid säga ifrån när tillfälle ges, eftersom jag anser att ingen har rätten att bete sig så mot andra.
Jag tittade efter bilen och såg att den stannat vid ett rödljus lite längre bort på gatan, vilket också är ett lustigt fenomen. D.v.s. dessa bilister som har så bråttom, som blir upprörda och utsätter andra för livsfara, tvingas oftast ändå stanna några meter bort, vilket gör deras beteende ännu mer idiotiskt. Så jag beslutade mig att försöka springa dit innan det blev grönt. Jag lyckades. Jag slog med öppen handflata på rutan vid förarsidan varpå han öppnade den lite, givetvis så att jag inte skulle kunna komma åt honom om jag ville göra det. Jag blev inte förvånad över att se en äldre man +60 år som förare. Jag frågade honom vad han har för problem och han svarade ”Är du färgblind eller?!” varpå jag svarade ”Så vitt jag vet är det inte lagligt att försöka köra över människor vid övergångsställen.” och såg att det slog om till gult för honom, varpå jag lugnt sade ”Du borde passa dig.” och placerade en väl avvägd spark med min vinterkänga i hand bildörr. Jag noterade med nöje att det blev en buckla i dörren. Därefter gick jag.
I efterhand kom jag på att jag borde frågat honom om han var fartblind, men det är just sådant man inte hinner komma på under så kort tid. Så varför sparkade jag på hans bil? Av den enkla anledningen att han förhoppningsvis inser att hans aggressiva beteende kan leda till konsekvenser som han själv får bära bördan av senare, exempelvis i form av en onödig utgift som han hade sluppit om han inte hade trampat på gaspedalen i onödan (han fick ju ändå bromsa vid nästa rödlyse några meter senare).
Vilken av en händelse får mig att tänka på något jag tidigare har skrivit. Tänk om han bara hade läst det innan. 🙂
Juggen reflekterar över intryck 