Monthly Archives: augusti 2012

Magdalena Ribbing har fått en kollega

På begäran av min vän Rocki har Juggen-bloggen utökats med en sida som heter Serbalena Jugging.

På denna sida kommer jag främst att ge alternativa svar på läsarfrågor angående etikett som ställs till Magdalena Ribbing i Dagens Nyheter. Eftersom jag själv anser mig vara något av en folkvettsexpert vill jag gärna dra mitt strå till stacken och kanske ge något mer ärliga svar än vad min kollega Magdalena gör i DN.

Men, även läsare är välkomna att ställa frågor på denna sida så ska jag göra mitt yttersta att försöka besvara dem så ärligt och rakt jag bara kan.

Välkomna!

Fifflande poliser – vem är förvånad?

I DN läste jag till min stora förvåning ännu en myndighetskritisk artikel, denna gång författad av Hanne Kjöller. Nu är det så att det är forskaren Stefan Holgersson som undersökt saken, men jag finner det ändå anmärkningsvärt att Kjöller skriver om detta. Detta eftersom jag så ofta upplever det som att svenska journalister hellre skriver om trams än om frågor som påverkar vår vardag, ibland på ett mycket negativt sätt.

Jag har vid flera tillfällen skrivit om saker som jag har varit med om, främst gällande Polisen och deras passivitet och märkliga tillvägagångssätt när man blir utsatt för brott. Därför blir jag givetvis glad att se att Stockholmspolisens inkompetens uppmärksammas. Inte nog med det, det uppmärksammas att de ägnar sig åt bedrägeri.

Det de i praktiken ägnar sig åt är stöld av allas våra pengar när de tar ut löner för arbete som de inte utför. Tyvärr lär ingen av de ansvariga dömas till fängelse för dessa stölder, men så lever vi ju i Sverige där alla är så rädda för att sticka ut lite. Det gör man bland annat om man kräver att människor som inte kan sköta sitt arbete, som dessutom stjäl, straffas för det de gör och blir av med sina arbeten på riktigtKanske är det att hoppas på för mycket om man hoppas att den negativa uppmärksamheten som dessa parasiterande myndigheter får, väcker det svenska folket ur dess dvala.

En positiv sak är i alla fall att åtminstone Hanne Kjöller har fått sig en tankeställare, vilket hon visar med dessa meningar:

”Ytterst visar Stefan Holgersson med sin rapport att åtminstone Stockholmspolisen är ineffektiv, manipulativ och opålitlig. Medborgarna får inte den polis de beställt och betalat för. Och vi som journalister lär oss att det kanske är bättre att inte skriva något alls av vad en länspolismästare säger om uppgifterna inte kan kontrolleras. Det är trots allt bättre att missa en nyhet än att vidarebefordra rena osanningar.”

Tänk om samma sak hade gällt krigen på Balkan under 90-talet eller konflikterna i Libyen och Syrien? Det hade varit något.

I huvudet på feminister (och andra mentala latmaskar)

Så här några dagar efter att hetsen mot Ulf Brunnberg har påbörjats så ska jag kommentera vissa saker som jag lagt märke till, men även andra tankar jag har kring fenomenet feminism och kvinnor som vurmar för denna ideologi.

Låt oss dock börja med Ulf Brunnberg. Tydligen har denne herre uttalat sig i tidningen Slitz. Jag  måste erkänna att jag ofta frågat mig vem som köper tidningen Slitz, framför allt eftersom kvinnorna som jag sett finns med ofta inte faller under kategorin ”min favorittyp av kvinna”, detta eftersom det på min förra arbetsplats prenumererades på den tidningen och jag av nyfikenhet tittade i den och försökte förstå tjusningen med den. Trots min i regel något negativa inställning till tidningen har jag vid några tillfällen i yrkets vägnar haft kontakt med Mats Drougge, som jag upplevde gav ett sympatiskt intryck. Inte för att vi hade mycket kontakt, men jag uppfattade honom som en ”trevlig typ”. Det jag vill säga med detta är att tidningen inte faller mig i smaken, men att det inte betyder att personerna bakom nödvändigtvis är några arslen (av det lilla jag fått erfara). Man har helt enkelt olika preferenser och åsikter kring vad man vill arbeta med.

Dock finns det gränser, och en sådan gräns menar jag har passerats av tidningar som Aftonbladet många, många gånger. De försöker utmåla sig som någon form av ”vänstertidning med feministiska värderingar” samtidigt som de direkt ägnar sig åt fördummande ”journalistik”, lögner och direkt låga, sexistiska artiklar eller bildserier. Det har bland annat resulterat i att jag vid ett tillfälle skrivit till Aftonbladet för att visa dem hur ”fantastisk” jag tycker att deras verksamhet är.

Vad har då detta med Ulf Brunnberg att göra? Nu är det nämligen så att jag inte har läst intervjun med Brunnberg i Slitz, av den enkla anledningen att jag inte läser Slitz. Däremot reagerade jag på följande artikel i Aftonbladet.

Det märkliga i denna artikel är att man inom citattecken skrivit rubriken ”Häktesmordet är feminismens fel” för att senare i artikeln skriva:

” Likadant var det ju med den där kvinnliga fångvaktaren som dog. Hur fan kan man släpa dit ett fruntimmer på en och sextio? Att hon blev mördad är ju en konsekvens av feminismen, säger han.”

Så vad sade Brunnberg egentligen? Det vet jag inte, men jag noterar att Aftonbladet antagligen ljuger eftersom ”Häktesmordet är feminismens fel” inte har samma innebörd som ”Att hon blev mördad är ju en konsekvens av feminismen”. Eller sade han båda dessa saker i Slitz-intervjun? Om inte, så ägnar sig Aftonbladet åt en ganska motbjudande manipulering där man försöker utmåla Brunnberg som något han inte är. Att säga att något är en konsekvens av något är inte samma sak som att påstå att detta är detta någots fel.

Jag ska ge ett konkret exempel:

För några år sedan inledde jag en relation med en kvinna som lämnade sin sambo eftersom hon blev förälskad i mig. Jag visste att mannen ifråga hade narkotikaproblem och rökte hasch för att dämpa sina aggressiva sidor. När han sedan fick reda på att hon och jag haft en relation mordhotade han mig. Alltså, att jag blev mordhotad var ju en konsekvens av att ha relationen med den kvinnan. Om jag inte hade haft det hade han antagligen aldrig hotat mig. Men, faktumet kvarstår att det ju är hans fel, eftersom det är olagligt att mordhota människor och ingen tvingat honom till att göra det, samtidigt som det inte är olagligt att inleda en relation med en annan person som vill ha en relation med en själv.

Jag har därmed svårt att tro att Brunnberg menar att det är den feministiska ideologins fel att fångvaktaren blev ihjälslagen, utan snarare menar han att det inträffade som en konsekvens av den feministiska ideologin. Detta är två helt skilda saker. Med detta inte sagt att han har rätt, för det vet jag inte. Jag är nämligen inte insatt i vad de har för antagningskrav på sådana arbetsplatser och olyckor (ja, jag ser vissa människor som olyckor) sker på riskabla arbetsplatser. D.v.s. det är möjligt att något sådant hade hänt även om en man arbetade där. Det hela hänger ju på vilken typ av kvinna eller man som man har anställt.

Om man däremot tittar på bilden av den ihjälslagna vakten så får jag inte intrycket av att hon var en överdrivet fysiskt robust person.

Detta leder mig till nästa artikel som Aftonbladet har publicerat. Här har man låtit en brandkvinna (kanske hon ska kallas, eller möjligtvis brandperson?) uttala sig om huruvida kvinnor kan eller inte kan arbeta inom yrket. Visst, om Brunnberg nu har sagt att de inte ens orkar dra brandslangen så generaliserar han, antagligen utan att känna till fakta, vilket är fel på alla sätt och vis.

Däremot bemöts hans påstående med följande motargument i Aftonbladet:

”Hon har jobbat drygt fem år på räddningstjänsten i Eskilstuna och genomgått likadana tester som sina manliga kollegor. Caroline Ek menar snarare att kvinnor tenderar att träna mer än män, just för att de är mer granskade.

– Vi har samma intagningskrav som man måste klara för att få anställning. Jag orkar faktiskt bära en slang, säger Caroline Ek, som dessutom är världsmästare i kickboxning.”

Det man undanhåller, ”lustigt” nog, är att kraven för brandpersonalen har sänkts just för att kvinnor ska kunna arbeta inom yrketJag tvekar inte en sekund på att  Caroline Ek klarar av sitt yrke betydligt bättre än vad Ulf Brunnberg hade gjort. Han är ju trots allt 65 år gammal. Men enbart för att någon tränar kickboxning och är mästare i det betyder inte att personen ifråga orkar bära en person som väger över 100 kg, man anger inte ens vilken viktklass hon tävlar i. I vanlig Aftonbladet-anda så ägnar man sig åt det man på serbiska skulle återge med frasen ”lupiš pa ostaneš živ”, vilket fritt översatt betyder ”du drar till med något korkat men överlever”, och sensmoralen är att man fortsätter med att snacka skit eftersom det inte får någon konsekvens.

För den som inte förstår vad som är skitsnacket så ska jag förtydliga det:

Det är värdelös journalistik att skriva att någon är världsmästare i kickboxning som argument för att den klarar av att göra tunga lyft, utan att ange vilken viktklass personen tävlar i. D.v.s. om hon tävlar i en viktklass på under 60 kg så lär hon ha enorma svårigheter med att ensam lyfta och bära en person som väger över 100 kg. Jag som väger 85+ kg och som är mer vältränad än gemene man, skulle antagligen ha enorma problem med att göra det av den enkla anledningen att människor är ganska jobbiga att bära. Vi har inga handtag som är bra att hålla i och en person som väger mycket är ofta ganska stor och otymplig att bära. 

Än så länge kan vi alltså konstatera att Aftonbladet har ägnat sig åt osaklig kritik av Brunnbergs (möjligtvis felaktiga) påstående.

En liten detalj i detta är att jag har en vän som nu utbildar sig till polis. Hon berättade nyligen för mig att en av hennes kvinnliga klasskamrater blir oerhört trött i handen och armen efter skjutövningar, efter vilka hon alltid jämrar sig. Hon säger att hon aldrig skulle vilja arbeta med henne eftersom hon skulle känna sig väldigt otrygg i sin klasskamrats sällskap i ett skarpt läge, eftersom hennes fysik är så oerhört undermålig för yrket.

Personligen tror jag att det i yrken med våldsrisk kan finnas fördelar att även ha kvinnliga anställda, p.g.a. att vissa män finner det svårare att bruka våld mot kvinnor. Däremot är det rent vansinne att sänka kraven så pass mycket att dessa personer blir en fara för sig själva och den omgivning som de förväntas försvara. Vad händer t.ex. om en våldsam person enkelt övermannar en svag polis (oavsett kön) och stjäl polisens tjänstevapen? En polis ska inge ett avskräckande intryck, inte ett intryck av att vara en person som man lätt kan övermanna (eller överkvinna 😉 ).

Hur det än må vara med Brunnbergs uttalande är det som fascinerar mig mest den respons det lyckades skapa. Det är sådant som är så roligt med människor – det kan inträffa saker som är oändligt mycket värre dagligen, utan att dessa människor ens ägnar det en tanke. Men sedan får de höra (jag gissar nämligen att en majoritet av dessa, precis som jag, inte har läst själva artikeln i Slitz) att en person tycker en sak och då måste detta kommenteras för att de ska visa att de minsann också tycker något som antagligen inte är speciellt genomtänkt. Det är ganska roande.

Som om att detta inte vore nog så ska givetvis proffstyckare som den mindre begåvade Natalia Kazmierska ge sig in i ”debatten”.

Hennes text börjar faktiskt på ett enormt roligt sätt när hon, som skrivit i Expressen och numera i Aftonbladet, tar sig ton och klagar på Slitz. Utan tvekan besitter Kazmierska ett något svagare intellekt när det uppenbarligen helt gått henne förbi i vilken typ av tidning hon själv skriver i. Man kan anklaga Aftonbladet för mycket, men inte är det för att vara en kulturens och lärdomens högborg.

Som kompensation (?) för sina mentala begränsningar ger Kazmierska i sin text prov på att hon besitter en anmärkningsvärd fysisk förmåga när hon i meningen ”Ett av de tyngsta jobben­ som finns är att lyfta en ­dement och förlamad 90-­kilosfarbror som själv ­inte kan röra ett finger, och samtidigt mödosamt byta hans ­lakan med den andra handen.” beskriver hur det är att arbeta inom äldreomsorgen. Jag tolkar hennes mening som att hon lyft upp den 90 kg tunge mannen, hållit honom uppe med ena armen, medan hon med den andra bytt lakan. Nu är det kanske försent att ge Kazmierska praktiska råd, men jag skulle föreslå att man sätter ned mannen på t.ex. en stol eller en rullsäng som man kört upp bredvid hans säng (på vilken man rimligtvis bör kunna rulla över den tunge mannen), istället för att hålla honom uppe med ena armen under hela processen av att byta lakan. Hon bekräftar i alla fall att praktiskt tänkande inte är hennes starka sida, hur fysiskt stark hon än må vara. Att jag sedan starkt tvivlar på sanningshalten i hennes beskrivning, är en helt annan sak.

Jag har under min livstid dessutom träffat på en hel del personer som har arbetat inom äldreomsorgen. Inte en enda av dessa har gjort intrycket på mig av att vara särskilt starka. Jag har även under min livstid träffat på män som arbetar inom riv- och saneringsbranschen (som en av kommentatorerna till Kazmierskas artikel tar upp). Av en ”slump” har alla dessa varit fysiskt starka personer, och det syns på dem. Jag vet även hur krävande deras arbete är, för jag har sett det med egna ögon och t.o.m. erfarit det. En sak som är slående med den branschen är att lönerna är väldigt låga och att jag aldrig har sett en kvinna arbeta med det. Jag har heller aldrig hört talas om feminister som tjatar om att fler kvinnor måste in i den branschen, att den är ”gubbig”, ”unken” och ”mossig”.

Som vanligt när det kommer till artiklar av det här slaget som Kazmierskas, så frågar man ju sig hur det kommer sig att kvinnor lever så mycket längre än män, och dör extremt sällan jämfört med män under sin yrkesutövning, trots att de alltid har det värst enligt feministerna. Det är helt enkelt något som inte stämmer i deras verklighetsbeskrivning.

Kazmierska avslutar sin text med meningen ”Mina svaga kvinnogener säger mig att jag är bäst lämpad för att sitta still och lyfta papper i luftkonditionerade styrelserum.” och man misstänker att hon måste ha varit riktigt nöjd med den avslutningen, för det är den typen av människor ofta. Det som inte har slagit henne är att majoriteten av alla män faktiskt inte sitter i några styrelser. Det finns dessutom inget som hindrar henne att som kvinna starta ett företag och sitta i det företagets styrelse, så det är svårt att förstå varför detta med att sitta i en styrelse är så fascinerande för många feminister. Det är ju faktiskt så att det i de flesta styrelser inte fungerar som i Tillväxtverkets kvinnodominerade styrelse där man mest verkade vilja gå på spa och fester för skattebetalarnas pengar. Något säger mig att Kazmierska och hennes gelikar inte riktigt har förstått vad en styrelse ska ägna sig åt.

Men jag klagar inte på detta, jag tycker nämligen att hon har ett underhållningsvärde, faktiskt i så pass stor grad att jag på en väns inrådan tittade på Kazmierskas Facebook-sida. Där fann jag ganska snabbt bilden på en Peugot-bil med denna bildtext ”Kan inte fatta att jag just köpt en jättestor lipgloss-röd superlyxig bil! Nu ska jag bara ta körkort också. ”

Inget fel i det, om man nu gillar bilar, men det blir aningen komiskt om man kikar på vad hon har skrivit i Aftonbladet tidigare. Hon avslutar texten med:

”Kärnkraftsvurmare vill ju inte påminnas om sådana jobbiga saker. Så fort frågan kommer upp om vem som ska ­betala – för ta hand om avfallet, eller för att städa upp ­efter de förödande olyckorna – ­håller kärnkraftsbolagen för öronen.”

Här försöker hon alltså ge en känga åt kärnkraftsvurmare samtidigt som hon själv uppenbarligen är en oljevurmare. På vilket sätt det nu är bättre övergår mitt förstånd. Detta var alltså bara ett exempel på hur vissa människor är bra på att klaga på andra utan att vara bättre själva, vilket jag personligen upplevt är mycket vanligt förekommande bland feminister.

Det har hänt mig oräkneliga gånger att jag hamnat i diskussioner med feminister som uppenbart har en mycket negativ syn på män och som inte ser problem i att män ska behandlas sämre än kvinnor som någon form av kompensation för historiska oförrätter, som de själva inte ens blivit drabbade av. Hur det nu skulle göra saker mer rättvisa har jag svårt att förstå, eftersom de inte känner de döda personernas lidande och männen av idag inte kan hållas ansvariga för vad andra män har gjort.

Det jag dock tycker är mest fascinerande med feminister är att de inte verkar inse att människor överlag är korkade, oavsett kön. Alltså är det helt poänglöst att diskutera vad någon har mellan benen, utan snarare vad man ska göra för att få dessa människor att sluta bete sig som idioter. Detta förstår inte feminister, eftersom jag uppfattar det som att en enorm majoritet av dem som kallar sig för feminister faktiskt är idioter. Än så länge har jag i mitt liv träffat en enda kvinna, som kallar sig för feminist, som har haft vettiga åsikter av den lilla del som jag har tagit del av dem. Dock vill jag understryka att jag inte känner henne väl, alltså finns det en risk att det skulle visa sig att hon, precis som de andra feministerna som jag har ”råkat ut för”, drivs av någon form av förakt eller bitterhet gentemot män, ofta av ganska diffusa anledningar.

I många fall har jag upplevt det som att det beror på någon form av frustration eller missnöje över livet i sig, som sedan måste få utlopp på något sätt, precis som rasism och andra typer av generaliserande missnöjesyttringar. Vad grundar jag detta på? Det är nämligen så att varje gång feminister har försökt ge exempel på hur hemsk kvinnornas tillvaro i Sverige är så har jag hittat motargument eller liknande historier om män som drabbats av exakt samma saker. Det i sig visar ju att deras argument inte håller och att problematiken ligger någon annanstans och inte nödvändigtvis i en könstillhörighet.

Det sorgliga är när sådana här ideologier helt fyller upp människors huvuden, eftersom de då ser världen ur ett mycket ensidigt perspektiv. Framförallt väljer då dessa personer att fokusera på frågor som de hoppas stärker deras tes, istället för att försöka ta ett steg utanför sig själva och fråga sig om det de tycker faktiskt är rimligt. Faktum är att det egentligen är väldigt enkelt, men de flesta är så rädda att upptäcka att de faktiskt har fel. Det är därför världen ser ut som den gör – människor försöker in absurdum bevisa saker för varandra, utan att inse att det inte går att bevisa saker som är fel, saker som är baserade på en tro.

Jag vet, det är tydligen för mycket begärt att människor ska stanna upp och ifrågasätta sig själva lite mer, men man kan väl få drömma ibland?

Det finns inga miljöbilar

Jag har sagt det förr och jag säger det igen – det finns inga miljöbilar. Om man smakar på ordet så låter det ju som om att en miljöbil är något som faktiskt är bra för miljön, vilket inte stämmer.

En av sakerna som jag störde mig på ganska mycket för ett tag sedan var den så kallade miljöbilspremien. Om jag inte minns fel subventionerade staten 10 000 kr på priset för en så kallad miljöbil, och jag har för mig att den så småningom togs bort, vilket var bra.

Tyvärr upptäckte jag idag att det har blivit värre – man har nämligen infört något som man kallar för supermiljöbilspremie där man subventionerar upp till 40 000 kr (!) av inköpspriset på en bil. För dessa pengar kan en familj på fyra personer  fyra riktigt bra pendlarcyklar, och cyklar är betydligt mindre miljöfarliga än en ”supermiljöbil”. Dessutom bidrar de till bättre hälsa som minskar sjukvårdskostnaderna i det långa loppet.

Men nej, låt oss istället fortsätta uppmuntra konsumtion av ändliga råvaror. För att bygga dessa ”supermiljöbilar” krävs mycket olja, och till batterierna använder man ämnen som endast finns i begränsade mängder. Ämnen som man skulle kunna använda till vettigare saker än bilar.

Alliansens politik blir mer och mer skrattretande med alla dessa bidrag som ska gynna folk som redan har pengar. Jag hade för mig att moderater var emot bidrag. Uppenbarligen inte!

Jag har tidigare föreslagit att hela vårt ekonomiska system bör göras om och där man betalar det riktiga priset för vad något kostar, d.v.s. priset på hur det påverkar miljön och om varan/tjänsten konsumerar ändliga råvaror eller inte. Ju större inverkan, desto högre skatt (i övrigt slopar man all annan skatt). Detta skulle innebära att konsumtionen av varor skulle minska drastiskt, vilket är precis vad vi måste uppnå för att inte förstöra vår miljö i onödan. Det skulle främja kvalitet framför kvantitet, samt att varor skulle tillverkas med utbytbara delar, så att man kan reparera istället för att slita och slänga som många gör idag, eftersom det ”inte lönar sig” (inte med dagens felaktiga prissättning) att reparera dessa varor i när vi betalar låga priser baserade på kostnaden att framställa en produkt, utan hänsyn för att varan finns i begränsad mängd eller är miljöfarlig att använda/framställa. Rimligtvis bör det i priset av en produkt vara inräknat vilka konsekvenser den skapar.

Om våra politiker hade någon innanför pannbenet skulle de börjat skissa på en sådan modell för länge sedan, eftersom det är det enda alternativet som är långsiktigt gångbart. Långsiktighet är dock inget som utmärker människor, speciellt inte politiker, således delar man ut bidrag till bilister för att de köper bilar som inte förstör miljön lika mycket. Det är som att ge en våldsbrottsling bidrag för att den ”bara” misshandlar och inte slår ihjäl. Tyvärr är det inte många som förstår detta, alltså kan man fortsätta med hyckleriet precis som vanligt.

En bedragares ord

I mitt förra inlägg gav jag exempel på fenomen i samhället som är betydligt värre än det man ägnat sig åt på exempelvis Tillväxtverket. Nu uppmärksammas lyckligtvis även slöseriet som myndigheterna ägnar sig åt i form av uteblivna resultat, vilket är oerhört positivt. Det som dock saknas är att titta på hur det kommer sig att det finns lagar som godkänner en enorm förstörelse av vår miljö.

Eftersom jag tidigare har skrivit om skogsavverkningen i Sverige så ska jag fortsätta på det temat. En god vän tipsade mig härom dagen om ett blogginlägg, skrivet av ingen mindre än Herman Sundqvist som är skogschef på Sveaskog AB, vilka för övrigt själva ägnar sig åt avverkning av skogar med höga naturvärden.

Jag ska nu kommentera texten, för att visa bristerna i denne bedragares retorik.

”Debatten om skogen är intensiv nu. Behövs det en ny skogspolitik eller inte? Olika parter gör sitt bästa för att övertyga politiker och allmänhet, och man utrycker [sic] sig ofta väl. Retoriskt slipades [sic] vinklingar och överdrifter är lika vanliga som uppriktiga erkännanden av typen ”vi hade fel” är ovanliga. Det kan inte vara lätt att vara politiker eller kunskapssökande allmänhet när så många med glödande engagemang ger helt olika bilder av samma verklighet.”

Herman öppnar med en ton som får honom att framstå som att han ska beskriva ett fenomen på ett objektivt sätt – han anklagar båda sidor för överdrifter och oförmåga att erkänna fel.

” Tänk om alla parter skulle börja säga som det var, utan taktik, retorik och överdrivna vinklingar? Hur skulle debatten se ut då?

Här följer några hypotetiska uttalanden som – om de kom från ledande företrädare inom miljörörelse eller skogsnäring – med stor sannolikhet skulle påverka skogsdebatten:”

Här går han så långt som att han kommer att ge exempel på ”hur det är”, utan taktik, retorik och överdrivna vinklingar. Låt oss då se hur bra det går…

” Från miljörörelsen:

–       ”Drygt 2000 arter i skogen är visserligen rödlistade, men huvuddelen är egentligen inte påverkade av det storskaliga skogsbruk som vi kritiserar. Väldigt många av arterna är knutna till ädellövskogar i sydligaste Sverige eller till gränslandet mellan skogsmark och jordbruksmark. Men drygt 2000 rödlistade arter har onekligen varit ett slagkraftigt argument”.”

Herman menar att man som argument använder siffran 2000 rödlistade arter. Han nämner en huvuddel, men säger inte hur stor den huvuddelen är. Är det 55 % eller mer? Om det är 55 %, som man ju kan kalla för huvuddel, så rör det sig ändå om 900 hotade arter. Menar Herman att dessa är oviktiga och därmed kan utrotas? Eller ska vi säga att det ”bara” rör sig om 100 arter som kommer bli utrotade? Vad skulle Herman säga om någon försökte utrota honom? Har han ett högre naturvärde än dessa arter? Nej, men något säger mig ändå att Herman skulle bli oerhört upprörd om någon talade om att man skulle utrota honom. Alltså är Hermans ”argument” om att antalet 2000 arter är överdrivet inte relevant, eftersom 10 arter också är illa nog att utrotas för skogsbrukets skull.

”-       ”Att skydda ytterligare fjällnära skog behövs inte för att rädda biologisk mångfald. Men vi vill att den fjällnära skogen ska vara obruten av rent känslomässiga skäl. Fast känslomässiga skäl tror vi inte är ett tillräckligt argument för att nå framgång i debatten, och därför håller vi fast vid argument om rödlistade arter och biologisk mångfald också i dessa områden”.”

Herman får det att låta som att det inte är nödvändigt att den fjällnära skogen ska vara obruten. Det han inte tar upp är att det nästan inte finns någon som helst naturskog kvar i Sverige. Det innebär att vilken del man än avverkar av den har förödande konsekvenser för arternas överlevnad. Dessutom är detta endast ett påstående från Hermans sida, han hänvisar inte till någon källa till hans påstående. Han försöker även underminera miljörörelsens argument genom att hävda att det är känslomässiga skäl som ligger bakom dessa. Då ställer jag mig frågan: Vilka andra skäl än känslomässiga är det som driver på avverkningen av skogen? För visst är det en känsla av att det är skönt att tjäna mycket pengar som driver förstörelsen av naturen? En känsla av att det är bra att göra stora ekonomiska vinster kortsiktigt. Det känns bra att tjäna pengar som man sedan kan spendera på saker som får en att känna sig bra eftersom man tror att det är viktigt att tjäna mycket pengar. Precis som personalen på Tillväxtverket tyckte att det kändes bra med spa, choklad och dylikt trams för andras pengar. Det finns ju inte ett enda bevis för att det är bra att tjäna mer pengar än att man har mat på bordet, tak över huvudet, tillgång till sjukvård och slippa oro. Allt utöver det är endast baserat på känsla. Alltså kan man säga att bolagens krav på höga vinster är baserade på känslan att det är viktigt att tjäna pengar och att ”vara någon” i andras ögon. Stackars känslomässiga krakar!

Att det sedan faktiskt är arter som utrotas p.g.a. skogsavverkningen och att vi knappt har någon naturskog kvar, det är inte en känsla – det är fakta.

”-       ”Att idka friluftsliv i ett landskap med skog och hyggen går förstås bra. Men kalhygge är ett laddat ord och det är lätt att ta bra bilder”.”
Något säger mig att Herman inte vistats vid hyggen, eller så spelar han dum. Jag har själv bevittnat sådana och det ser helt fördjävligt ut. Det är inte platser där jag skulle vistas för att idka friluftsliv, men han har rätt i att det är mycket fri luft just vid hyggen. Det finns inte så mycket som stör sikten, om man säger så. Apropå att det är lätt att ta bra bilder så har jag tidigare skrivit om hur skogsindustrin tycker om att marknadsföra sig varför det är märkligt, minst sagt, att han anklagar miljörörelsen för detta.

”Från skogsnäringen:

–       ”En del körskador ser rent för djävliga ut – det är klart vi håller med om det. Vi har helt enkelt inte ansträngt oss tillräckligt för att undvika dem. Vi måste verkligen skärpa oss”.”

Han talar om att de måste skärpa sig, inte att de håller på att utrota andra arter och hugger ned skogar vars ekosystem tar hundratals år att återskapa, om man har tur. Men nej, det är lite ”Okej, vi ska skärpa oss.” som ska gälla dem, inte ”Ja, vi är medvetna om att vi förstör oersättliga naturvärden men vi bryr oss inte eftersom det ju är töntigt att vara en trädkramare. Fram med de häftiga monstermanskinerna!”

”-       ”Mycket av våra diskussioner med  miljörörelsen beror nog på olika värdegrund. Vi tycker det är viktigt att producera virke och tjäna mycket pengar och det är dessutom vårt uppdrag från våra ägare”.”

Nä men ser man på! Det som innan var känslomässiga skäl, när det gällde miljörörelsen, kallas för värdegrund när det gäller sådana som Herman som lever på att förstöra naturen. Han skriver ”vi tycker det är viktigt”, och får det att låta viktigt, men glömmer helt bort att berätta varför de tycker att det är viktigt. Svaret på frågan är: av känslomässiga skäl.

De är helt enkelt ett gäng känslosamma fjantar som måste ha en massa pengar, lite som när Joakim von Anka tar sig ett dopp i kassavalvet och bara njuter av alla sina pengar. Patetiskt.

Att sedan säga att det är deras uppdrag av ägarna gör ju inte brottet mindre. Menar han att om ägarna beordrade honom att avrätta judar, skulle han göra det? Intressant…

”-       ”Det är klart att det blir fel ibland, men vi förstår inte att hela näringen ska misstänkliggöras bara för det. Förtroendet för sjukvården skadas inte på motsvarande sätt om en läkare gör en felbedömning. Om vi fick höra när vi gör bra saker på naturvårdsområdet skulle det sporra oss att göra ännu mer och ännu bättre. Och det kan vi naturligtvis”.”

Herman avslutar sin text med något så befängt som en jämförelse mellan sjukvården och skogsnäringen. Låt mig då förklara skillnaden mellan dessa två, så att bedragaren Herman inte ska komma undan med sina lögner.

Skillnaden mellan sjukvården och skogsnäringen är syftet med de två mycket olika verksamheterna! Ja, det är faktiskt sant! Sjukvårdens syfte är att hjälpa människor som har farit illa eller blivit sjuka, medan skogsnäringens syfte är att hugga så mycket skog de bara kan oavsett miljökonsekvenser, omvandla den till olika produkter och tjäna så mycket pengar de bara kan på det.

Alltså, om det sker misstag när man försöker rädda någons liv, eller misstag när man redan håller på att förstöra miljön är två vitt skilda saker, eftersom den ena syftar till att hjälpa någon och den andra att sko sig på andras bekostnad. Skillnaden mellan dessa saker verkar Herman inte förstå, vilket givetvis förklarar varför han får vara skogschef på Sveaskog AB.

Att det han kallar för ”ibland” sker i över 30% av alla avverkningar, är alltså något av en grov verklighetsförvanskning. En mer korrekt beskrivning vore ju ”Det är klart att det blir fel var tredje gång vi ska hugga ned träd för att tjäna pengar av känslomässiga skäl…”.

Herman säger att allt skulle bli bättre om de i skogsnäringen fick höra när de gjort bra saker också. En bra sak, t.ex. vore att avsätta ca 30% av all yta som i dag är skogsplantage i Sverige, plantera olika arter skog i området och sedan bara låta det vara utan någon som helst inverkan av människor. Det skulle vara riktigt bra. Men det vill de ju inte göra eftersom det känns bra för dem att hugga ned skog och tjäna pengar på den.

Så kan det alltså se ut när representanter för skogsnäringen uttalar sig och försöker låtsas bry sig om miljön. Först förlöjligar man motståndarna genom att påstå att de enbart av känslomässiga skäl bryr sig om miljön och inte att det finns fakta om att man förstör ekologiska system, sedan försöker man släta över faktumet att man förstör oersättliga naturvärden och att konsekvenserna av detta drabbar oss alla.

Som jag skrev om i mitt tidigare inlägg så är detta bland den vidrigaste typen av brottslingar vi har i vårt samhälle, och det är ju ganska uppenbart att de inte ens har dåligt samvete över det de gör. De gör ju det med myndigheternas samtycke.

Det är häftigt att betala skatt

Idag läste jag en text i Svenska Dagbladet som måste vara en av de mest välskrivna texter jag har läst i en svensk tidning. Givetvis är det inte en journalist som står för texten.

Jag har själv vid otaliga tillfällen i denna blogg skrivit om hur myndigheter slösar med skattepengar genom att helt ignorera sitt uppdrag, vilket då är stöld eftersom myndighetspersonalen tar ut lön men utför inte det arbete de är satta till att utföra. I mitt fall har det främst rört sig om att jag har blivit utsatt för våld och hot om våld och att Polisen helt enkelt har valt att ignorera detta och låtsas som att de har viktigare saker att göra än att ta reda på brottslingarna som nästan sparkat sönder mitt huvud.

Jag har även skrivit om hur ivriga Skatteverket är när det kommer till att kräva medborgarna på skatt, och hur hårt man straffas om en enskild tjänsteperson på Skatteverket får för sig att man undanhåller pengar från dem. Bolag har satts i konkurs och privatpersoner ruinerats, endast baserat på ett vilt antagande från en enskild människa som tycker, men inte kan bevisa, att den har rätt i en gissning. Hur vet jag detta? Det är enkelt: i samtliga fall av omvänd bevisbörda kan man utgå ifrån att oskyldiga har drabbats. Varför? För att myndighetspersoner inte är perfekta, de är snarare ofta väldigt defekta. Hade vi levt i en fungerande rättsstat så hade det ju inte fungerat så, men så är ju Sverige en demokratur, inte en demokrati.

Ett utmärkt exempel på att myndighetspersoner är defekta är just Christina Lugnets påstående om att Grand Hotel var det billigaste alternativet för ”konferens”. Personligen har jag aldrig förstått poängen i varför ens ett privat företag bekostar sådant trams. Man är ju på jobbet för att arbeta, det får man betalt för. Om inte lönen räcker – löneförhandla. Varför ska företaget  bjuda en på middag? Vad har man för glädje av en middag om man själv inte kan välja sällskapet utan ska umgås med människor som man ändå träffar dagarna i ända medan man arbetar? D.v.s. om man har ett riktigt jobb, inte ”arbetar” på en myndighet.

Nu är det ju så att man kan peka på att Lugnet har fått ”sparken”, men frågan är om inte definitionen av begreppet ”att få sparken” tänjs på kraftigt med tanke på att hon faktiskt behåller sin lön i flera år? Vem betalar lönen? Det är du och jag. Varför? För att hon har stulit av oss tidigare. Det är hennes så kallade straff.

Är det inte intressant att om du och jag skulle få betalt för ett arbete som vi inte betalar in skatt eller arbetsavgivaravgifter för så skulle vi få betala höga skadestånd till staten, samtidigt som Christina Lugnet och hennes kompis Annie Lööf kan plocka skyhöga löner medan de håller varandra om ryggen efter att en av dem ägnar sig åt direkt stöld? Tro heller inte att Lööf är bättre. Att något kommer fram om en person och en myndighet betyder inte att de andra inte gör det, snarare tvärtom. Det skulle t.ex. vara oerhört intressant att se hur dessa människors scheman ser ut, hur många ”möten” de sitter i varje dag med ”kaffe och bullar” som bekostas av oss skattebetalare. För er som glömt bort, var höll våra politiker hus under Tsunamikatastrofen för några år sedan? Trots att det i deras tjänstebeskrivning står att de anses arbeta dygnt runt och året om, därav deras löner. Detta står i Sveriges Rikes Lag. Vad hände med Tsunamibanden? Ja, de sekretessbelagdes. Varför? För att dessa parasiter håller varandra om ryggen, inget annat.

De anser dock att de själva är värda skyhöga löner. Annie Lööf och hennes kollega Anders Borg tror t.ex. på evig tillväxt, något som är fysiskt omöjligt i en begränsad värld med begränsade resurser. Ändå anses de vara så kompetenta att de plockar ut miljonlöner varje år, betalade av oss. Samtidigt som människor som räddar andras liv eller offrar sina liv åt andra (det dör en hel del folk på sina arbetsplatser varje år) får betydligt sämre betalt. Hur motiverar man det?

Men om vi skulle ha mage att inte betala skatt på allt vi tjänar så straffas vi av nyadeln, och man bussar sin hund Skatteverket på oss. Hur straffas då de vars lön helt och hållet består av andras intjänade pengar om de stjäl ännu mer? Inte alls, givetvis, de får fortsatt lön där man ska ta tillvara på deras ”kompetens”. Ändå fortsätter folk att rösta på dem. Det är ett stort mysterium i mina ögon.

Men, och detta är ett mycket viktigt men, detta är knappast det enda sättet som medborgarna blir bestulna på. Tyvärr sker det mycket värre saker och de har pågått länge.

Ett annat sätt är att förstöra miljön som tillhör alla, för kortsiktig ekonomisk vinning. Maciej Zaremba skrev för ett tag sedan en artikelserie i DN om svensk skogsavverkning. På Uppdrag Granskning visade man hur IKEA skövlar urskog i Karelen, visserligen inte Sverige men ändå förbannat vidrigt. Skogen är inte det enda som drabbas när företag plöjer sönder vår natur.

Företagsledningarna och myndighetspersonerna håller varandra om ryggen också. Det är de som träffas på ”finluncher” för att de är ”värda” det och blir kompisar. Inte du och jag, vi förväntas betala för deras lyxtillvaro. Vi förväntas arbeta och betala en stor del av det vi har tjänat till dem så att de ska kunna fortsätta att hålla på som de gör. Företagen plockar ut enorma vinster för att ha sålt råvaror för ett oskäligt lågt pris, för man tar endast betalt för kostnaden att leverera varan samt en lagom fet marginal på det till sig själva. Det de inte gör är att återskapa det de har förstört. Hur ersätter man kostnaden för att ha förstört en urskog som tar flera hundra år att återställa? Några kronor per kubikmeter träd? Nej, givetvis inte. Att förstöra naturvärden som under flera levnadstider inte går att återskapa bör straffas hårdare än mord på enskilda människor, eftersom effekterna faktiskt är mycket värre.

Problemet med de flesta människor är att de inte kan tänka långsiktigt och således kan man inte ens föreställa sig problemet som man tror kanske sker i framtiden. Lite som en rökare som hoppas på att inte få lungcancer eller en onykter bilförare som tror att den inte kommer att ha ihjäl någon. Skillnaden är dock att det med all säkerhet är fastställt att om man skövlar skogen så tar den flera hundra år att återställa. Skövlar man dock ”all” skog och på så sätt dödar alla mindre växter och djur som lever i det ekologiska systemet, d.v.s. utrotar dem, då kan det ta flera miljoner år att återskapa ett fungerande ekosystem. Är då priset på några kronor per kubikmeter rimligt? Nej. Bör det vara lagligt? Ja, om man är fullständigt galen och okunnig, som jag menar att våra politiker, myndighetspersoner och företagsägare är.

De som stjäl våra naturresurser för egen vinning är den vidrigaste typen av kriminella människor man kan finna, eftersom konsekvenserna av deras brott är att det som en gång har varit inte går att återskapa till sitt ursprung. Några förskingrade miljoner av diverse myndigheter är faktiskt ingenting jämfört med vad de miljöförstörande företagen gör. Problemet i detta sammanhang är ju att myndigheterna godkänner det, eftersom att de har bestämt sig att ”tillväxt” (hur nu förstörelse kan kallas det) är det enda som är värt att eftersträva, av väldigt diffusa skäl. Alltså tar myndigheterna pengar av oss, tillåter företag att stjäla av oss ännu mer och skapa oreparerbara skador, för att sedan belöna sig själva med choklad, middagar och spa. 

Visst är det häftigt att betala skatt?

Det magiska uppvaknandet

Under loppet av två dagar har det publicerats en krönika och en ”analys” i två olika tidningar. Av en slump berör de samma ämne – faktumet att saker och ting alltid inte är så svartvita som de framställs i media. Imponerande.

Dessa slutsatser anses alltså nödvändiga att formulera och publicera i två olika tidningar i slutet av juli 2012. Längre än så har mänskligheten alltså inte kommit.

Vad är det som har föranlett dessa artiklar tro? Självklart är det att media generellt faktiskt utmålar saker på ett väldigt simpelt och oinsatt sätt, utan den minsta förmåga av självkritik. Det är viktigare att ta ställning och därmed försöka utmåla sig själv som präktig och rättfärdig, istället för att rapportera om vad som faktiskt händer.

Relativt nyligen har vi ju fått exempel på hur det kan gå, t.ex. i Egypten och Libyen. I Egypten har islamister kommit till makten och i Libyen har det pågått masslakt av människor, med svenska militärens hjälp som ju har stöttat ”de goda” rebellerna tillsammans med husbonde NATO. Ändå har dessa skeenden beskrivits som något positivt i svensk media, den s.k. Arabiska Våren.

I dagsläget så pågår det stridigheter i Syrien. Medan vissa ivrigt hejat på rebellerna så har jag varit betydligt mer försiktig och avvaktande innan jag tagit ställning. Ibland gör jag det inte ens. Varför?
Eftersom jag sedan inbördeskriget i forna Jugoslavien vet att jag inte kan lita på informationen som publiceras i tidningar eller basuneras ut via nyhetsprogram i TV. Man måste ju inte alltid ta ställning. Så här ligger det nämligen till: det som vi får ta del av via dessa kanaler är information som någon annan har valt att de tycker att vi ska ta del av. Ibland är det t.o.m. rena lögner, som när man rättfärdigade angreppet mot Serbien 1999 med att hundatusentals albaner befarades blivit avrättade eller att Irak hade tillgång till massförstörelsevapen.

Jag ska inte ännu en gång gå in på hur pass felaktiga information man spridit om kriget i f.d. Jugoslavien, eller hur man fortfarande vill utmåla Israel som den aggressiva parten i konflikten som pågår där. Det räcker kort och gott med att peka på hur många faktiska offer dessa konflikter har haft, konflikternas ursprung, och sedan vad vissa av de inblandade staterna har jämförts med: Nazityskland.

Om man hade någon som helst heder, som människa, skulle man inte använda sig av den typen av jämförelser och rena lögner. Men, sanningen säljer uppenbarligen inte, eller så har man en annan agenda. Det som säljer är att skapa en demon som alla utan dåligt samvete ska kunna hata, och ett offer som alla ska tycka synd om. Detta oavsett hur det kan drabba en hel nation och enskilda personer som råkar ha en viss etnisk tillhörighet. Det är man inte intresserad av.

Att den man utmålar som demon kanske varit offer relativt nyligen, för just dem man kallar för offer, låtsas man inte om och litar på massans dumhet att de inte ska undersöka saken närmare. Vissa få som envisas med att göra det avvisas sedan, när massan redan svalt betet, och jämförs med Förintelseförnekare (trots att den berörda frågan inte ens innefattar någon Förintelse eller ens i närheten kan jämställas med det som inträffade under andra världskriget). Därefter kan de oinsatta klappa sig själva på axeln och förfäras över de insatta personernas oerhört ”hemska” åsikter och vidriga ”historierevisionism”, som de envist hävdar att det är eftersom de ju har läst rena påhitt i just tidningar som DN och Aftonbladet.

Så vad är då problemet med Syrien? Varför dyker det plötsligt upp information i gammelmedia om att konflikten inte är svartvit? Det är ju inte så att det redan under flera månaders tid har funnits information att tillgå om att det handlar om en konflikt mellan sunni- och shiamuslimer, med andra intressen bakom som stöttar varsitt ”lag”.

Jag kan endast spekulera i vad anledningen till denna plötsliga försiktighet är, vilket jag inte kommer att göra. Det intressanta är att det sker.

När NATO har bombat serber, irakier, afghaner och libyer och därmed attackerat suveräna stater baserat på lögnaktig propaganda, så har svensk media ansett att det är i sin ordning. Inte bara det, man har krävt en intervention. Våra enormt ickebegåvade politiker har gjort detsamma och använt våra skattepengar till att skicka trupper till sådana länder för att visa sin lydnad för storebror USA, som man så gärna vill imponera på.

För mig har det aldrig varit svårt att komma till slutsatsen att en ställning i sådana här frågor är svår att ta, eftersom jag utgår ifrån att över 99% av mänskligheten består av idioter. Riktiga idioter. Detta innebär att det med största sannolikhet finns idioter på båda sidor som driver på konflikten. De enda jag någonsin tycker synd om är människorna som hamnar i kläm när dessa idioter ska träta om idiotiska saker, och när andra idioter (t.ex. svenska oinsatta journalister) sedan kastar skit på människor som kommit i kläm bara för att de råkar tillhöra samma nationalitet eller etnicitet som en av de trätande idioterna. Ett exempel på detta är pajasen Gert Fylking, som relativt nyligen uttalade sig oerhört nedlåtande om det serbiska folket.

Om man istället bemödade sig på att ta reda på och förklara ursprunget till en konflikt för sin korkade publik, så kanske dessa skulle få en någorlunda chans att minska sin okunskap. Tyvärr är inte detta möjligt, eftersom nyheterna skapas av idioter. Ja, de skapas till stor del.

Samtidigt som vissa kallat ett inbördeskrig i forna Jugoslavien för folkmord, så har det dött miljontals människor i centrala Afrika, mördade av miliser som finansieras av företag som vill kunna dränera marken på dess råvaror. Allt detta vet de, men det är för jobbigt att skriva om. Hur ska man annars kunna fortsätta sälja annonsplatser för reklam där slutprodukten av dessa råvaror marknadsförs?