Gammelmedias okunskap och motorfetischism

På DN:s hemsida hittar man länkar till alltommotor.se. Av någon anledning finns inte länkar till något som heter alltomcyklar.se, trots att DN och alla andra tidningar som har bilagor dedikerade till motordrivna fordon gärna då och då skriver om hur viktigt det är att värna om miljön.

Lustigt nog gör de inte så mycket åt saken. Idag däremot ledde en länk till alltommoter.se till en notis om en cykel. Varför? Jo, för att cykeln (oftast är det ju ramen) ska tillverkas BMW. Och? Om jag köper en cykel kommer jag att föredra att köpa en som är byggd av cykeltillverkare, precis som bilister antagligen aldrig skulle köpa en bil byggd av en cykeltillverkare.

Så till det ”lustiga”: Notera hur artikelförfattaren ställer sig frågan om Cross Country kanske är en vink till Volvo. Läs sedan detta.

Det var på tok för ansträngande för artikelförfattaren att söka på orden ”cross country cycling”.

Att kalla en cykel för en cross country-cykel eller XC-cykel gör man för att visa vilken terräng (typ av cykling) cykeln är bäst lämpad för. Det finns AM (all mountain), DH (down hill) free ride och dirt, för att nämna några. Landsvägscykel är en sådan beteckning på typ av cykel. M.a.o. är det inte en vink till Volvo.

Att sammankoppla namnet med Volvo är ungefär lika begåvat som att tro att bilen Chrysler Voyager har något med rymdsonder eller Mike Oldfield-skivor att göra, och inte ordets innebörd i sig,

Tack gammelmedia, för ert bidrag till allmänbildningen.

Vad är en demokrati?

Jag läste denna artikel i DN idag och tankarna kring hur röstningen om FRA-lagen gick till vaknade till liv igen. Något säger mig att Anne-Marie Pålsson var en av de som röstade för lagen, då väldigt många inom Alliansen gjorde det. Dock tycker jag att hennes avståndstagande till röstsystemet är bra, bättre sent än aldrig.

Jag har ett tag nu förespråkat ett partilöst system eftersom de få partierna omöjligt kan representera alla människors olika viljor. Att de nu dessutom bildar allianser gör ju saker och ting ännu mer likformiga. Trots att jag tycker att moderaterna gör vissa saker som är helt okej så känner jag mig inte alls bekväm med att demokratin urvattnas. En sådan regering måste bort och det betyder inte att den ska ersättas med socialdeomkrater och deras lakejer. Vi måste helt enkelt annamma ett helt nytt styrelseskick baserat på en riksdag av personvalda ledamöter som inför lagen är skyldiga att rösta på det sätt de inför sina väljare har lovat att rösta. Vallöften ska vara bindnande. Vad är annars poängen? Att de ska få vänta i fyra år tills de ska bli bortröstade? Och sedan ska nästa politiker  använda sig av samma metod för att kunna få en hög lön mot noll prestation?

Med lönen och tjänsten som de får följer ett ansvar. Ansvaret är att de ska representera väljarna inte partiledningen.

Nog om det, jag kom att tänka på en annan sak som kanske är ännu mer viktig.

I många västländer anser vi att det råder demokrati. D.v.s. folket får rösta fram sina representanter som i sin tur representerar folkets vilja (därav namnet, för dem som inte förstår). Om vi nu ett tag låtsas att det verkligen är så att folkets vilja blir representerad ser jag ändå en annan problematik  i det. Ett ganska bra exempel är det som FRAdrik Fegerley sade relativt nyligen ”Vi fattar många beslut som påverkar över nationsgränserna, det skulle vara omöjligt att ta hänsyn till grannländerna i alla dem. När vi byggde Barsebäck frågade vi inte danskarna om vi fick det.”.

Den unge riksdagsledamoten utan ryggrad formulerade det på ett väldigt bra sätt, d.v.s. även om en demokrati skulle fungera i en stat så gäller den ju fortfarande enbart i just den staten. Alltså kan invånarna i den staten ta beslut som drabbar invånare i andra länder.

Cornucopia och Flute har exempelvis kommenterat den senaste tidens tryckande av pengar som ett sätt för USA att vattna ur värdet av sina skulder. Det blir alltså långivaren som får ta smällen för USA:s konsumtion, inte USA:s befolkning som stått för en överkonsumtion utan dess like. Om det kallas för demokrati så är demokrati värdelöst. Detta var ett lindrigt exempel.

Ett annat exempel är snarare vad just denna överkonsumtion skapar för effekter på miljön. Den enorma skadan som görs på miljön p.g.a. detta är enorm. Inte enbart i form av utsläpp av växthusgaser, utan även i rena gifter som dödar växter, djur och människor. Hur kan man som herr Fegerley påstå att man inte ska ta hänsyn till andra människors önskemål? Är dessa människor mindre värda bara för att de lever i ett annat land? Skulle Fegerley acceptera att det utfördes kärnvapensprängningar ovan land på Åland? Knappast.

Hur demokratiskt är USA när man i Nevada har gjort hundratals sådana sprängningar (dock flest under jorden) under loppet av ca 50 år? Invånarna i St. George, Utah lär knappast tycka att det visats hänsyn från den demokratiska staten USA:s håll i deras fall. Detta är alltså i deras eget land.

För att inte tala om alla dikaturer som USA har stöttat genom åren och alla ”demokratier” som de har hjälpt till att störta.

Kan man verkligen kalla ett land demokratiskt om man inte visar hänsyn till annat liv, mänskligt som annat? Inte enligt min mening.

Därför är varken Sverige eller USA demokratier. De styrs båda av en politisk elit som enbart arbetar för att främja egna intressen. Folket har absolut inget att säga till om.

I dagsläget finns så pass avancerad teknik att vi lätt skulle kunna utveckla metoder för en mycket mer direkt demokrati. Sådana förslag kommer politikerna inte med, däremot röstar de igenom lag efter lag som inskränker individens friheter och ökar möjligheten av kontroll. Att majoriteten inte bryr sig förvånar mig inte alls.

Läs kommentarerna på denna blogg och fundera över varför vuxna människor skriver om att de ska preja cyklister.  Det är klart att samma människor inte kommer att reagera över att deras friheter tas ifrån dem, men höj bensinpriset en krona så blir de förbannade. Mänskligheten är synnerligen sorglig.

Mänsklighetens hybris

Det slår mig ibland vilken fantastisk möjlighet jag och många med mig har som kan sprida vårt budskap till tusentals människor. Ändå är det relativt få som bemödar sig att säga sin åsikt och av dem få som gör det så är det ännu färre som faktiskt försöker förmedla något betydelsefullt. Något som verkligen spelar roll för ett mänskligt liv.

Bloggar är ett mycket bra sätt för allmänheten att nå ut, trots att vissa politiker vill ”begränsa” möjligheten för den typen av yttrandefrihet. Vissa bloggar är fantastiska, långt bättre än många artiklar jag hittar i tryckta tidningar, och visst har bloggarna och personerna bakom börjat få välförtjänt uppmärksamhet. Detta är något jag uppfattar som väldigt positivt, trots alla populära modebloggar. Jag bloggar ibland, men kommenterar oftast andras bloggar. Ibland funderar jag över om det är värt det, mest p.g.a. vissa tråkiga diskussioner som alltför ofta uppkommer.

Det är ledsamt hur gärna vissa läser in saker i en text, saker som aldrig har påståtts. Hur det greppas efter minsta lilla halmstrå för att förutbestämda världsbilder ska upprätthållas. Några verkar t.o.m. njuta av andras olycka. Detta syns i finanstidningssajternas artikelkommentarer: röda och blåa möts i verbala strider, som ofta påminner om en sandlåda, och det enda de verkar ha siktet inställt på är att visa vem som har ”rätt”. Att vi alla tjänar på samarbete och ett gemensamt mål istället för att slåss som barn över en plastspade har dessa människor aldrig tänkt på. Fenomenet går även att se i trafiken. Folk som vägrar ”ge med sig” eftersom de verkar tro att de förlorar något viktigt om de gör det de blir ombedda att göra, t.ex. följa trafikreglerna. Regler som finns för allas säkerhets skull eftersom hundratals människor dör i trafiken varje år.

Dagens ekonomiska läge är kritiskt, d.v.s. för oss som har det relativt bra ställt. De rika förblir oftast rika, och de fattiga, ja de blir väl ännu fattigare om det nu går. Det är vi – majoriteten som levt ett bekvämt liv på någons bekostnad – som kommer att märka mest av denna kris. Du och jag, vi kommer att känna av det, och våra liv kommer inom de närmaste decennierna kraftigt att påverkas av västvärldens överkonsumtion. Det är den bittra verkligheten. Ändå ropas det från många håll att en ökad konsumtion är det som kommer att rädda oss ur denna kris. Det skrämmer mig att alla dessa personer verkar tro att jordens resurser är oändliga. Kan man vara så pass obildad, som vissa politiker verkar vara, att de säger att vi måste öka konsumtionen? Jag förstår inte vad mer vi ”måste” konsumera.

Titta upp på stjärnorna en molnfri natt och se universum. Plötsligt är din åsikt ingenting. Din bostadsadress imponerar inte. Inte din bil heller, och din jättedyra väska som kostade en bråkdel att tillverka av det du betalat för den, är ingenting. Din hudfärg, religion och nationalitet är bara ord, precis som laget du hejar på. Du är ingenting, inte jag heller. Hur kan något så oviktigt fått för sig att allt detta är viktigt? Är leksakerna och din inbillning att just du har rätt verkligen värda att dö för? Öppna ögonen kära medmänniskor, livet blir mycket trevligare om man visar omtanke och hänsyn. För alla.

Sexhandel är oerhört viktigt att bekämpa…

…om man ska tro vad som skrivs på Newsmill av Jenny Sonesson och Mae Liz Orrego Rodriguez.

Jag ska var ärlig, jag har inte ens läst hela deras text. Den enkla anledningen till detta är att jag skummade igenom texten och såg att där nämndes argument som att kroppen inte är en handelsvara och att det är väldigt få som drömmer om att arbeta som prosituterade. Påminner mig om frågeställningen ”Finns den lyckliga horan?”, eller påståendet att sexköp uppmuntrar trafficking.

Innan någon moralist börjar hacka på mig och påstå att jag är en sexköpare så kan jag berätta att jag har varit i Amsterdam, sett de prostituerade stå i skyltfönster och folk som står utanför och glor på dem, och funnit det hela vara en märklig företeelse som jag inte kände mig helt bekväm med. D.v.s. jag tyckte synd om de prostituerade som stod där.

Låt oss låtsas att sexköpslagen faktiskt skulle uppskattas av sexsäljarna, av någon anldning, och låt oss istället titta på påståendet att kroppen inte ska vara en handelsvara.

Mig veterligen så köper inte en sexköpare en prostituerad persons kropp. För om den gjorde det så skulle ju den prositutuerade tillhöra sexköparen resten av sitt liv. Det kallas för slaveri, är olagligt och en helt annan sak. En sexköpare köper en tjänst av en prostituerad, precis som du gör när du går till tandläkaren. Tandläkaren använder sina händer för att peta i din smutsiga mun. En kirurg använder sina händer och måste skära ut äckliga saker ur din kropp. En patolog skär upp döda människor som stinker och gräver runt i deras innanmäte.

Om jag ska utgå ifrån mig själv så kan jag dra följande slutsats: jag har haft sex relativt många gånger i mitt liv men tanken på att skära i en död eller levande person är något som gör mig illamående. Trots det ser ni inte mig försöka förbjuda folk att besöka en kirurg och påstå att kirurgen lider av sitt yrke, bara för att jag skulle må illa av det. Man kan säga att jag aldrig har drömt om att bli kirurg, sex är däremot något jag tänkt på mycket.

Låt mig presentera ännu ett exempel:

Jag har aldrig hört någon säga denna mening ”Mitt drömjobb skulle vara att jobba på McDonalds! Tänk att få stå där dagarna i ända och servera högkvalitativ mat till charmiga gäster!”. Under mina snart 35 år på denna planet har jag aldrig hört det. Här är en annan sak som jag aldrig har hört: jag har aldrig hört en sexköpsmotståndare försöka förbjuda folk att jobba på McDonalds med argumentet ”Finns den lyckliga McDonalds-arbetaren?” eller ”Skulle du vilja att din dotter jobbar på McDonalds?”.

Nu råkar det vara så att jag tror att det kan finnas folk som trivs med att jobba på McDonalds, det finns ju ganska många människor och vissa uppskattar saker som jag inte ens kan föreställa sig hur man kan uppskatta, men det är inte min sak att lägga mig i detta.

Jag har själv blivit ”knullad” av min arbetsgivare i flera år, d.v.s. illa behandlad enligt sexköpsmotståndarnas ordlista. Jag har mått dåligt när jag har gått till arbetet under långa perioder. Ändå är det ingen som vill förbjuda det jag jobbar med. Varför? Givetvis för att yrket i sig inte är konstigt utan vissa av människorna som jag arbetar med är konstiga.

Lyckligtvis så kommer jag till slutsatsen att det är ungefär likadant för sexsäljare: vissa som de råkar på är trevliga, andra är det inte.

Då kommer vi till påståendet att sexköp uppmuntrar trafficking. Jag tror inte att det finns tillförlitlig statistik i det här fallet, motsåndarna åberopar gärna ”mörkertal” som de säger sig veta hur stora de är trots att de just är okända. Men låt säga att sexköpsmotståndarna har rätt, låt oss säga att legaliserad prostitution per automatik skulle innebära att behovet av sexsäljare i landet skulle öka så pass mycket att kriminella börjar importera slavarbetare utifrån för att möta efterfrågan.

Då undrar jag följande: hur många människor i Sverige har dött i trafiken under 2008? År 2008 dödades 407 personer i trafiken! Denna siffra tar inte upp hur många som har skadats eller invalidiserats.

Hur många arga insändare har jag hittat om att biltrafiken bör förbjudas? Inte många va.

Hur många politiker har försökt driva igenom ett bilförbud i Europa? Inte en enda, så vitt jag vet.

407 människoliv var alltså priset för att vi ska komma fram lite snabbare under 2008, endast i Sverige. Det motsvarar ca 16 skolklasser, eller nästan hälften av dem som dog i Estoniaolyckan. Om allt detta skulle hänt på en och samma dag, ja då skulle vi ha landssorg. Men eftersom det händer under ett år så rycker vi på axlarna åt det.

Som bloggaren Cornucopia ofta återkommer till så är cykeln ett fantastisk färdmedel, ändå ignoreras detta av våra politiker som nu dessutom vill hitta sätt att främja bilindustrin som varje år bidrar till att fler än 400 personer lemlästas, bara i Sverige. En bil är inte ett fordon, sitter man på en cykel bredvid en bil som kör svajigt så är bilen ett mordvapen som någon viftar framför ögonen på en. Det förstår givetvis inte bilisterna och inte sexköpsmotståndarna heller. För om de förstod detta skulle de rikta sin energi åt att rädda människoliv istället för att ”hjälpa” människor av vilka relativt många uppenbarligen trivs att jobba med det de gör. Och vad är det de gör? Jo, de knullar. Att knulla är inte förbjudet, än så länge…

Att döda andra är däremot förbjudet, ändå tillhandahålls medel som enkelt kan påvisas leder till väldigt höga kostnader för samhället samt väldigt många tragedier, trasiga liv och döden.

Och då har jag inte ens nämnt hur miljöfarligt det är att köra bil och hur miljöfarligt det är att tillverka en ny ”miljöbil”.

Detta resonemang leder mig till min poäng: ivriga sexköpsmotståndare bryr sig egentligen inte om människor, hade de gjort det hade de fokuserat på viktigare frågor. Allt handlar om att pracka på deras värderingar på andra, för de anser sig veta bättre vad som är bäst för de andra. Det sorgliga är att det inte ens råder ett sexsälj- eller sexköpstvång. Man kan bara skita i det, om man vill. Bilavgaserna kan man inte välja att inte drabbas av.

Så till min kommentar om gatan i Holland: jag hade även tyckt synd om snickare som var tvungna att stå i ett skyltfönster och visa upp sina färdigheter inför allmän beskådan. Jag tycker mer synd om människor som ägnar sitt liv åt att försöka få andra att leva som de själva, även om det egentligen inte påverkar dem. Jag tycker mest synd om dem som blir handikappade  och  släktingarna till dem som blir dödade p.g.a. andras bekvämlighet och brist på omtanke.