Monthly Archives: mars 2014

En sydslavs vardag i Stockholm

Ni har alla säkert undrat hur det är att leva som rasifierad sydslav i det kalla, rasistiska Sverige. Det är ju svårt att låta bli att undra hur vi lever, inte sant? Därför tänkte jag att jag ska ge exempel på hur en vardag i kombination med helg kan se ut för en enkel jugge.

Natten mot lördagen sov jag inte länge. Jag lade mig runt kl 6 på morgonen och klev upp någon gång vid 10.30. Jag slängde på mig min ryggsäck med arbetsutrustning och åkte sedan till en plats där jag jobbade i ca fem timmar. Därefter cyklade jag till kontoret och fixade i några timmar, efter det cyklade jag hem. Man skulle kunna tro att jag, trött som jag var, lade mig när jag kom hem. Men icke, min vana trogen stannade jag uppe sent av okänd anledning, så som vi sydslaver brukar göra, och lade mig runt kl 5 på söndagsmorgonen. Runt kl 10 på morgonen vaknade jag till och var uppe en stund. Läste någon artikel och dylikt. Därefter somnade jag om. Strax in kl 18 vaknade jag igen. Då var jag hungrig och passade på att äta lite. Som den jugge jag är så är mat en viktig del av mitt liv, vilket ni snart kommer att se exempel på med tanke på hur noga jag väljer ut delikatesserna jag stoppar i min mun.

Efter maten lade jag mig i sängen, läste några artiklar på datorn, mest om arbetsrelaterade saker. Så småningom beslutade jag mig för att träna, vilket jag numera gör nästan varje dag. Eftersom jag är en jugge så tycker jag att det där med gym är så 2008 (det var då jag senast tränade på gym). Därför har jag numera en stång fastsatt vid en dörr, för att göra chins och pull-ups med, ett rullhjul för att träna magen, samt två par hantlar. De lättare väger runt 9 kg styck, medan de tyngre väger ca 17,5 kg styck. Jag har ett ”program” som jag tränar efter. Det var dags att främst köra rygg, biceps och ben.

Jag började med chins: 12+8+9+9

Därefter bicepscurls med tyngre hantlarna: 13+12+12

Jag gjorde en ryggövning med de tyngre hantlarna som jag inte vet vad den heter: 15+15+15

Gjorde en enkel tricepsövning med en av de tunga hantlarna men använde båda armarna: 18

En form av axellyft med de lätta hantlarna: 12

Bicepscurls med de lätta hantlarna: 20+20

Squats med tyngre hantlarna i varje hand: 25

Utfall med lättare hantlarna i varje hand: 10 på varje ben

Pull-ups: 8

Därefter körde jag plankan en liten stund.

Klockan var ganska mycket när jag var klar, eftersom jag tog pauser mellan seten och tramsade på Internet. När passet var klart åt jag en förpackning kvarg, därefter rakade jag mig och duschade. Strax innan 23.30 begav jag mig iväg från söderförorten mot mitt kontor på övre Östermalm, lyssnandes på The Cult i lurarna, som en typisk jugoslav. Som vanligt den senaste tiden valde jag att promenera, sträckan är ca 7,3 km. Jag passade på att besöka Hemköp vid Skanstull, som numera har öppet fram till midnatt – något som uppskattas av alla sydslaver – för att fylla på kvarglagret på min arbetsplats. Jag kom på att de även har några proteinbars. Jag tog fyra förpackningar kvarg och en proteinbar som tydligen hade 46 gram protein i sig (om jag inte minns fel), vilket ju är ganska mycket. Vid kassan tog jag även en förpackning Läkerol. Jag lade upp allt detta på bandet. Strax var det min tur.

Butiksbiträdet, en man i 30-årsåldern, började prata med mig: – Är det deff på gång?
Jag skrattade till: -Ja, det kan man väl säga.
Butiksbiträdet: -Och lite Läkerol också för att dämpa suget. Är den god den där vaniljkvargen?
Jag: -Att kalla den god är kanske fel ordval. Den går ner.
Butiksbiträdet log: -Vill man vara fin så…
Jag log tillbaka: -Precis.

Jag fortsatte vidare norrut och tuggade i mig proteinbaren innan jag var framme vid Medborgarplatsen. Den var inte god, men den gick ner. Ca halv ett kom jag fram till kontoret. Väl på kontoret skrev jag en faktura till kunden jag arbetade åt i lördags, samt förberedde därefter ett hyresavtal eftersom en kille skulle hyra några saker av mig under måndagen. Planen var att jag skulle göra detta snabbt och sedan gå tillbaka hem, men som vanligt fastnade jag på kontoret. Jag åt lite kvarg igen. Runt kl nio på morgonen kom en av mina kollegor till kontoret. Ca halv elva ringde jag en vän och bestämde att jag skulle komma förbi hans frus café i Vasastaden för att äta lunch med honom. Strax efter kl 11 började jag gå dit, sträckan är ca 2,6 km från mitt kontor. Jag åt en god sallad med grillade grönsaker. Ca kl 12.30 började jag gå tillbaka till kontoret men passade på att gå förbi Gymgrossisten på Sveavägen. Jag köpte ca 2 kg biffprotein i pulverform, med chokladsmak. Förra gången köpte jag fel smak så jag valde smaken noggrant denna gång.

På kontoret blandade jag ihop en proteindrink, men lade som vanligt till en del kakao för att få bort den sötsliskiga smaken, och lade även till lite mjölk. Den smakade helt okej. Inte gott, men den går ned utan problem.

Kl 16 kom killen som skulle hyra utrustning av mig. Jag instruerade honom hur han skulle använda sakerna, samt skrev klart avtalet. Ca kl 17 lämnade han lokalen. Jag åt lite kvarg och promenerade därefter hem. Jag kom fram ca 18.35 och åt därefter mat, en mousakka-aktig rätt med zucchini, tomater, ost och kött, samt olika bönor vid sidan om. Proteinrikt och bra. Därefter har jag skrivit detta inlägg.

Ja, det var det. Det är så här vi sydslaver har det i Sverige.  Visst, det kanske finns någon som lever lite annorlunda än jag, men i det stora hela är det inte mycket som skiljer oss sydslaver åt. Trots att ingen kastade ägg och tomater efter mig i dag så kände jag blickarna som mötte mina rasifierade sammetsbruna ögon, och det gjorde ont i min jugoslaviska själ.

Som ni kan se så gick jag nästan 2 mil, tränade, arbetade och var social. Allt inom loppet av 24 timmar. Frågan nu är: Ska jag sova, eller ska jag vara vaken ett tag till?

Lästips: En av världens roligaste texter

En av världens roligaste texter är faktiskt skriven på svenska och handlar om ett av Sveriges ”farligaste” gangstergäng. Läs den här och tacka mig sedan för tipset!

Lästips: Grogrund för svensk maffia

Läs denna artikel i Magasinet Paragraf. Dick Sundevall tar upp väsentliga saker kring korruptionen och det ineffektiva och inkompetenta rättsväsendet vi har i Sverige.

En teaterföreställning för kulturälskande feminister

Att göra teaterföreställningar i syfte att göra propaganda för sitt hat verkar vara populärt bland feminister. Turteaterns uppsättning av SCUM-manifestet var en sådan föreställning. Den möttes av protester, eftersom flera tänkande människor ansåg att det var orimligt att föreställningen som propagerar hat mot en grupp människor (män) fick statligt bidrag och även skulle visas för skolelever. En av förklaringarna till att det var i sin ordning att visa den för skolelever, enligt Turteatern, var att föreställningen blivit godkänd av Rädda Barnen. Turteatern menade att de hade krav de var tvungna att leva upp till, men vilka dessa krav var är fortfarande okänt, trots att de lovade några kritiker att materialet skulle skickas till dem. Så här med facit i hand, kan man ju undra om Rädda Barnen har någon som helst kompetens att avgöra vad som är lämpligt och inte lämpligt när det kommer till sexism eller rasism.

En annan föreställning som har varit aktuell är ”Vita kränkta män” som egentligen ska skrivas ”Vita, kränkta män”. Eftersom författaren är en förtryckt, rasifierad invandrare, nämligen självaste Kawa ”svenskar är hemska” Zolfagary, så låter jag det givetvis passera. Det är så synd om honom redan som det är.

Det var redan riktigt illa när Zolfagarys sexisitiska och rasistiska Facebook-sida ägnade sig åt förtal av Pär Ström genom att smeta på honom åsikter som han inte har, men föreställningen går steget längre. Som recensionen jag länkade till ovan anger var man mån att göra sig lustig över Ströms utseende och att utmåla honom som tafatt, klumpig och osäker. Så är Ström inte i verkligheten. Jag har träffat Ström personligen och han är en intelligent och trevlig person, knappast så som han utmålas exempelvis här.

I mitt förra inlägg berättade jag om några gamla klasskamraters beteende, och jag ska nu fortsätta berätta lite om hur dessa människor kan bete sig.

I maj förra året ringde jag min gamle klasskamrat (som är gift med feministen). Vi brukade höras några gånger per år och även ses ungefär lika sällan. Sedan han hade inlett en relation med sin fru blev han en något förändrad person, varför vi inte hade så mycket kontakt. Det som var intressant var att han under våren berättade för mig att han blivit kontaktad av en gammal älskarinna, som han hade en form av relation med när han arbetade utomlands i några år. Hon hade under hela den tiden en annan pojkvän men han bodde inte där, och min vän och hon träffades regelbundet. Av det jag minns så ville min vän vara mer seriös med henne, men hon verkade inte vilja släppa sin pojkvän som var ovetande om det hela. Så småningom flyttade de både ifrån det landet. På något sätt hade hon fått reda på hans kontaktuppgifter i Sverige och alltså kontaktat honom många år efteråt. Hon hade fått fyra barn med sin pojkvän, men började skriva e-post av sexuell karaktär till min vän. När jag frågade honom om vad han tyckte om det, så lystes hans ögon upp. Han tyckte om det. Jag frågade om han hade berättat om detta för sin fru (som han även har barn med), och han svarade att han givetvis inte kunde göra det. Jag tittade menande på honom. Jag gillar ju inte den typen av beteende. Jag såg att han skämdes lite, men att han på något sätt tyckte att han var värd uppmärksamheten. Jag gissade att han inte var nöjd med sin fru på det sexuella planet. Att hon inte är så bra på att tänka fick jag ju reda på i höstas via Facebook. Jag har aldrig umgåtts eller diskuterat med henne tidigare, så jag hade ingen direkt uppfattning om henne förrän Facebook, som vanligt, avslöjade idioterna i min närhet.

Men, åter till telefonsamtalet. Samtalet började med att han berättade att han höll på att deklarera. Vi pratade om lite allt möjligt, när han plötsligt sade: ”Jag och (hans fru) träffade på Lo Kauppi och Figge Norling på gatan härom dagen.”

Jag: ”Jaha, är det inte de som gjort den där sexistiska föreställningen Vita kränkta män?”

Han: ”Men, har du sett den?! Den är ju kul!”

Jag: ”Jag har svårt att se vad som är roligt med att tillskriva en människa åsikter den inte har och dessutom vara en sexist i samma veva.”

Han: ”Men i alla fall, den där pedofilen Stig Larsson var ju där och började tjafsa…”

Jag: ”Vad säger du? Har han förgripit sig på icke könsmogna barn?!”

Jag var uppriktigt förvånad.

Han: ”Men han har ju sagt att tonårsfitta smakar bäst!”

Jag: ”Säga vad man vill om det, men du kan väl inte anklaga människor för pedofili baserat på ett sådant uttalande?! Det finns ju inget olagligt att ha sex med människor som är femton år och uppåt, dessutom är det inte heller pedofili!”

Han svarade, nu uppenbart sur: ”Xxxx, nä nu måste jag fortsätta deklarera!”

Jag: ”Eh, okej…”

Sedan lade han på luren i örat på mig. Efter det har vi inte hörts. Jag har tänkt att han kan ringa när han är färdig med sin deklaration.

Det roliga i det hela är att så många ”kulturmänniskor” (hans fru och deras vänner) som ju anser sig själva vara så intelligenta och bildade, tycker att det är så mysigt med offentlig mobbning av det slaget som föreställningen han lovordade ägnar sig åt. Dessa människor är givetvis de första som skulle skriva på ett upprop eller delta i ett manifest mot mobbning, helt omedvetna om sitt hyckleri. Detta eftersom när de själva gör det så är det fint! Det är det så kallade ”fina hatet”.

Därför har jag funderat lite på hur dessa hyggliga människor med hjärtat på ”rätt” ställe skulle reagera om någon gjorde en föreställning som denna:

Man klär ut en man till Gudrun Schyman och låter honom ramla omkring på en scen som en berusad, som ibland sätter sig på huk och kissar framför alla. Detta är dessutom ingen förvanskning av verkligheten. Man låter ”Gudrun” sluddra om hur förtryckta kvinnor i Sverige är och likna svenska män vid talibaner. Bakom ”Gudrun” projicerar man statistik som först visar hur mycket pengar Gudrun Schyman fått av skattebetalarna under sitt liv, sedan visar man att kvinnor får ut mer i pension och bidrag, sjukskriver sig mer än män men lever mycket längre, hur många kvinnor som får lägre straff än män för samma brott, hur få kvinnor som är uteliggare, hur många kvinnor som falskanmäler män för våldtäkt, etc. Det blandar man med uttalanden från andra feminister på Twitter och bloggar där de skriver att kukar ska klippas, cis-män ska avrättas, att de hatar åttaåriga pojkar, etc. Allt detta medan ”Gudrun” pratar om hur hemskt det är att vara kvinna och hur mycket bättre kvinnor är.

Det hela avslutas med att ”Gudrun” tänder eld på hundratusen kronor, som hon även har fått av en man, för att visa hur förtryckt hon är. Ridå.

Ett alternativ är att göra detsamma men klä ut mannen till Lo Kauppi, som knarkar och stjäl saker inför publiken.

Om man vill kan man göra en med Andrea Edwards som huvudroll, som snattar och ljuger om saker för publiken.

Eller Maria Sveland? Där man låter ”Maria” gnälla över hur jobbigt det är att ta hand om barnen som hon självmant skaffade (läs Biterfittan) och gråter ut över hur taskig Janne Josefsson var mot henne på Gräv 13 för att han ställde några frågor.

Kawa Zolfagary? Om hur det är att leva i hans rasifierade kropp samtidigt som man projicerar hans förtal av Ström bakom honom? Allt detta med ett yvigt skägg och en stor näsa fastsatt på skådespelerskan, kanske även lite skokräm eftersom lille Kawa ju är så ”svart”?

Det finns många uppslag, med riktiga exempel på hur sorgliga dessa människor är. För att förlöjliga Ström var de tvungna att ljuga om honom, framställa honom som han inte är och dessutom sätta in löständer. Grattis, vilka ”konstnärer”! Och grattis till alla er som tycker att det där var bra eller roligt, ni har vunnit varsin plats på denna inrättning.

Kränkta feminister

Som bekant är har Konstnärsklubbens röstning av att förbli en förening enbart för män mötts av mycket kritik. Det är givetvis ”orättvist” att någon som grundar en förening eller är medlem i den ska få avgöra vilka andra som ska få vara medlemmar. Det är ungefär lika orättvist som att jag inte är bjuden till alla fester som äger rum, eller inte får sova i samma säng liggandes sked med Maria Sveland när jag behagar. Denna exkludering måste ju innebära att någon diskriminerar just mig, inte sant? Det finns feministiska kvinnor som inte skulle vilja ha sex med mig, vilket jag finner är ytterst diskriminerande. Istället vill de ha Mikael Persbrandt – en alfahane, dömd för både misshandel och narkotikabrott. Att prinsessan Madeleine gifte sig med Chris och inte med mig är också himla orättvist.

Åh, alla dessa orättvisor! Jag blir tokig! Det måste ju finnas en bakomliggande samhällsstruktur som gör att varken Gudrun Schyman eller Beatrice Ask är mina ”sugar mommies”!

Givetvis har dessa orättvisor (mot kvinnorna som inte får vara med i Konstnärsklubben och antagligen är förbjudna av staten att starta en egen förening) lett till att de feministiska, vita riddarna är på plats för att visa sin avsky mot detta hemska, bl.a. min trevlige klasskamrat från gymnasietiden.

I en status på Facebook har han lagt upp en bild med fult ritade kukar på. Han har även skrivit en liten beskrivning till det hela: ”Skissar på ny tapet till konstnärsklubben.”

Över femtio personer ”gillar” bilden, varav en av dessa är frun till vår andre klasskamrat från den tiden, kvinnan som jag nämnt tidigare på min blogg och som förbjudit mig att kommentera när hon och hennes vänner hatade Marcus Birro.

Han hyllas i kommentarerna till en början, men så skriver en av hans Facebook-vänner: ”Jag förstår inte. Är det OK med kvinnoseparatism inom det konstnärliga? T ex Konstnärshuset? Jag antar att du inte skulle göra en tapet med fittor i syfte att förlöjliga deras arbete? Eller är detta bara ett uttryck för opportunism? Hur tänker du egentligen?”

Min vän svarar: ”Jag är emot alla sorter av könsseparatism. Man kan nog inte jämföra med kvinnlig dito då vi trots försök till jämställdhet lever i ett patriarkat.”

Därefter följer några meningsutbyten för att visa att man gillar varandra, tolkar jag det som men till slut skriver hans vän: ”Xxxx, du tror att vi lever i ett patriarkat? Jag tror inte det. Jag är ganska utbildad och skarp i min kunskap vill jag påstå. Vad sätter du emot detta? Annat än en andlig övertygelse?”

Min vän svarar: ”Eh. Löneskillnad? Våld mot kvinnor? Antal kvinnor i styrelser? Antal kvinnor i politiken? Gestaltning av kvinnan i reklam? Antal pappalediga män? mm. skulle gärna höra din bild.”

Där kände jag att jag inte längre kunde låta det vara, av anledningen att jag just redan skickat en massa information till honom angående dessa frågor i tidigare diskussioner, som han sedan helt valt att ignorera (uppenbarligen).

Därför svarade jag:”Jag har tagit upp dessa saker tidigare Xxxx, men det verkar som att du måste ställa samma frågor till Xxxxx (hans vän). Vi kan börja med definitionen av ordet patriarkat:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Patriarkat_(sociologi)

Jämför man definitionen där med samhället i Sverige så har man nog en ganska märklig verklighetsuppfattning om man anser att vi lever i ett patriarkat, eller så kan man inte svenska.

1. Löneskillnad
Vad består löneskillnaden av konkret? Är du medveten om att man i dessa jämförelser oftast jämför kvinnors och mäns totala inkomster, inte jämför hur män respektive kvinnor får betalt på samma arbetsplats med exakt samma meriter och mängd arbetstid.
Inte heller nämner du att det är ”orättvist” (det är ju du som påstår att kvinnor är förtryckta) att kvinnor under sin livstid får ut oerhört mycket mer pengar i form av bidrag och pension med män, vilket blir ännu mer oproportionerligt när man då tar hänsyn till att kvinnor betalar mindre i skatt (med tanke på att de arbetar mindre). D.v.s. kvinnor betalar mindre skatt under sin livstid, men får del av mycket mer av skattemedlen.

2. Våld mot kvinnor
Kvinnor nyttjar våld mot män och barn i lika stor och i vissa fall högre utsträckning än vad män gör. Våldtäkter, exempelvis, är förekommande i
lesbiska relationer och andelen kvinnor som slår inom relationer är ungefär på samma nivå som män som brukar våld mot sina partners. Vissa undersökningar visar även att kvinnor oftare använder sig av våld mot sina partners.

3. Antal kvinnor i styrelser
Det är intressant att detta anses vara något som är ett tecken på förtryck av kvinnor. För det första är det ingen som hindrar kvinnor från att starta företag och tillsätta vilken styrelse de än vill. För det andra så tar man det som ett tecken på avsaknad av jämställdhet att det sitter fler män i styrelser (som om att alla män sitter i företagsstyrelser, faktum är att det är ytterst få män som gör det) men man nämner inte att andelen män som är uteliggare, utslagna eller tar sitt liv är många fler än kvinnor som gör det. Varför är du inte intresserad av att ge en mer bred bild utan försöker skapa en bild av att kvinnor är förtryckta med hjälp av att selektivt välja ut områden där du anser att kvinnor inte är tillräckligt representerade? Kvinnor dör exempelvis betydligt mer sällan än män på arbetsplatsen, men du verkar tycka att det är viktigare att sitta i en styrelse än att inte dö.

4. Antal kvinnor i politiken
Så vitt jag vet så har vi i Sverige haft allmän rösträtt för både kvinnor och män i över 90 år. Detta innebär att kvinnor (som det finns något fler av än män i Sverige) faktiskt har kunnat rösta på kvinnor som de vill bli representerade av. Du kanske inte gillar att vi lever i en ”demokrati” där man får rösta på sina representanter, men faktum är att det speglar just vad Sveriges medborgare väljer att rösta på.
Om vi tittar på partiet Feministiskt Initiativ t.ex. så består styrelsen nästan uteslutande av kvinnor. Tycker du inte att det är konstigt att de är så ojämställda med tanke på allt prat om jämställdhet?
I Sverige lever mellan 200000-300000 serber. Om vi utgår ifrån att det är 250000 bör det sitta ca nio serber i Sveriges Riksdag, om man ska resonera på sättet som du gör. Av det jag har sett så finns det inga hinder för mig eller andra serber att vara politiskt engagerade. Menar du att jag ska betrakta mig som förtryckt fram tills dess att det sitter nio serber i Sveriges Riksdag? Är det för att jag har mer gemensamt med vissa människor på grund av ursprung (eller kön) än att jag själv kan välja att rösta på den som jag anser representera mina åsikter bäst?

5. Gestaltning av kvinnan i reklam
Nu brukar jag inte ta del av reklam särskilt ofta, men av det jag har sett finns det en hel del reklam som gestaltar människor överlag på ett ganska dåligt sätt. Om du endast kan se att kvinnor gestaltas negativt kanske du ska fråga dig själv varför du inte ser att män gestaltas negativt också.

6. Antal pappalediga män
I och med att det är frivilligt att skaffa barn och att majoriteten av dem som gör det (av dem som jag känner) verkar vara glada när de får barn och tycker om dem, så skulle jag snarare påstå att det verkar vara så att de som får spendera mer tid med barnen är de som är privilegierade, inte förtryckta. Om man anser det vara förtryck att spendera tid med sina barn är det ganska enkelt att inte skaffa dem. Vad är problemet egentligen? Dessutom, om familjerna där kvinnorna tar ut mer föräldraledighet är nöjda med sitt val, hur kan du då se det som förtryck av någon? Eller anser du att spendera tid med dina barn är en plåga?”

Man kan väl säga att jag ändrade på stämningen något och att många plötsligt slutade kommentera i tråden. Hans vän som ifrågasatte fortsatte att ifrågasätta honom, och jag presenterade en hel del fakta. Så småningom kom hans svärmor in i bilden, en kvinna som jag redan tidigare ”mött” i någon av hans trådar och som givetvis inte hade något att tillföra i faktaväg utom en ”jämställdhetshandbok” från SCB där man skriver om ”mäns våld mot kvinnor” och inte ett ord om våld från kvinnor mot män, varför jag förklarade att den informationen inte kan ses som objektiv och presenterade fakta om att även män misshandlas av kvinnor.

Efter att jag sade att det är märkligt hur feminister som säger sig kämpa för jämställdhet väljer att förvanska fakta och få det till att män är privilegierade när de inte är det, svarade Svärmodern:

”En person kan inte göra allt och det där tycker jag är ett typiskt billigt trick att förminska någons ansträngningar och engagemang. ”Jaha du cyklar till jobbet men du äter inte vegetarisk mat” och genom den repliken är inte den insatsen värd nånting plötsligt. Jag går inte på den lätta. Jag kämpar för de saker jag finner viktiga utifrån de situationer jag befinner mig i. Du får jättegärna kämpa för ditt och jag kommer inte pissa på dig för det.

Javisst kan kvinnor rösta fram vem de vill, men det är ju inte så enkelt, det handlar om strukturer och hur män och kvinnor framställs och förväntas vara osv osv osv i all oändlighet. Och det visar sig också på såna konkreta sätt som att män och kvinnor får olika mycket pengar i plånboken även efter SAMMA jobb och erfarenheter. Och att kvinnor ofta har en tuffare resa fram till positionen (män i kvinnodominerade yrken möts ofta av ett glatt välkomnande, kvinnor i mansdominerade yrken möts snarare av ”upp till bevis”).”

Jag svarade:

”Jag pissar inte på någon, men jag tycker att det är intressant att alla feminister som jag någonsin har pratat med försökt utmåla en verklighet som inte existerar och aldrig (ja faktiskt) nämnt något om betydligt allvarligare problem som drabbar män, och som därmed också motsäger påståendet om ett rådande patriarkat i Sverige. Det finns givetvis orättvisor som drabbar många människor, men att skylla det hela på ett osynligt patriarkat och försöka få det till att män som grupp är gynnade i vårt samhälle (utan att konkret kunna bevisa det) är intellektuellt ohederligt.

Själva formuleringen ”Mäns våld mot kvinnor” är ju grotesk. En enorm majoritet av alla män slår inte kvinnor. Varför anser feminister att den formuleringen är rumsren när ni motsätter er exempelvis Sverigedemokraternas skuldbeläggande av invandrare som grupp?

Det är hyckleriet som jag inte gillar. Vill man endast fokusera på kvinnofrågor får man givetvis göra det, men förvanska inte fakta och utge er inte för att kämpa för jämställdhet om ni vill ta ifrån män mänskliga rättigheter (t.ex. genom att skuldbelägga alla män för saker som några få män gör).

Xxxx (min vän), t.ex. har fortfarande inte svarat på hur det kommer sig att Feministiskt Inititativs styrelse nästan uteslutande består av kvinnor. Hur jämställt är det, kan man fråga sig.

Vad har du för belägg för ditt senaste påstående om att kvinnor hindras men att män uppmuntras inom kvinnodominerande yrken. Själv har jag t.ex. exakt motsatt erfarenhet.

Vad är din källa till att det är ”tuffare” för kvinnor och hur mäter man det?

Ang. lön inom samma yrke, samma erfarenhet och samma mängd arbetstid: vad är din källa till det?

Det är lätt att skylla på osynliga strukturer, men nu är det faktiskt så att kvinnor får bidrag där män inte får det, för att t.ex. öka kvinnligt företagande, ändå sker nästan inget på det området. Jag har aldrig, aldrig i mitt liv hört någon i Sverige säga att kvinnor inte kan eller får starta egna företag, och inte heller har någon uppmuntrat mig till att göra det. På exakt vilket sätt är kvinnor förhindrade att göra detta?”

Något svar fick jag inte…

En person med uppenbart falskt namn (som jag misstänker är vår gemensamma klasskamrat som är gift med feministen, eller så är det feministen själv) började kommentera och ett av ”argumenten” var att endast skriva mitt förnamn. Det besvarade jag med att säga att mitt namn inte är ett argument. Denna person fortsatte sedan med några meningslösa inlägg och det dök upp en man som sade att jag är ett ”troll” för att jag sagt att det kanske finns människor som tycker att det finns saker som är viktigare än att sitta i styrelser och ha ”makt”.  Till slut kom en till vit riddare in i bilden.

Den nye vite riddaren:
”Xxxx (min vän) jag uppskattar verkligen ditt engagemang. Tycker du är modig. Xxxx (jag) (och Xxxxx (min väns vän) till viss del), du verkar vara en klassisk bitter man; som ser dina privilegier försvinna och agerar utifrån rädsla. Jag föreslår att du läser de länkar som Xxxx (svärmodern) delade här, statistiken är solklar, det är fakta och inget du kan ha några åsikter om; vi lever i ett samhälle där män och kvinnor särbehandlas. Män är inte heller fria att vara vilka dom vill, könsförtrycket och stereotyperna slår hårt även mot oss – såklart, men det går aldrig att jämföra förtryck, vilka det är mest synd om. Kampen för kvinnors rättigheter måste föras parallellt med kampen för mäns möjligheter att bryta normer, homofobi, bilden av män som inkompetenta föräldrar osv. Det ena utesluter inte det andra, tvärtom kan vi stötta och inspirera varandra.”

Min väns vän svarade till den nye vite riddaren:
”Jag är inte bitter överhuvudtaget, Xxxx Xxxxx, den härskartekniska finten biter inte. Och du kan vara trygg i förvissningen att jag är ganska påläst.”

Jag svarade den nye vite riddaren: ”Jag håller återigen med Xxxx (min väns vän) . Jag är inte det minsta bitter och definitivt inte rädd. Jag bemöter endast ogrundade påståenden. Att säga ”som ser dina privilegier försvinna och agerar utifrån rädsla” är så befängt att jag saknar ord.

Ska herr (svenskt efternamn) berätta för herr (mitt juggeefternamn) vilka privilegier det är jag har åtnjutit i mitt liv som man i Sverige, så vill jag gärna ha konkreta exempel på det. Var det när jag under min uppväxt fick höra en massa skit av svenskar bara för att jag är serb, på grund av svensk medias skildring av Balkankrigen? Var det när jag blev svårt misshandlad av skinheads (som förbipasserande) och polisen inte gjorde något efter att jag anmält händelsen? Var det när jag blev misshandlad av en f.d. flickvän som jag avslutat relationen med?
Var det när jag blev mordhotad av en svartsjuk man som en annan f.d. flickvän numera bor med, tvingades flytta, förlorade väldigt mycket pengar på flytten och polisen inte lyfte ett finger när jag gjorde min polisanmälan mot mannen? Min f.d. flickvän, som för övrigt är ett stort fan av Feministiskt Initiativ, försvarade att mannen mordhotade mig eftersom han var ”full och ledsen”, men hon ville egentligen att vi båda skulle tråna efter henne. När hon förstod att jag inte gjorde det polisanmälde hon mig för hot, trots att jag inte hade hotat henne, och då började polisen trakassera mig. Notera att jag levde med skyddade personuppgifter p.g.a. hennes sambo, inte hon. Ärendet hade lagts ned, bevis saknades givetvis eftersom jag inte hade hotat henne, men det förhindrade inte polisen att ringa mig i tid och otid och kräva att jag skulle skriva på ett besöksförbud, trots att jag inte hade sett henne på över 15 månader. Till slut träffade jag polismannen, eftersom han hotade mig att de skulle hämta mig under ”mindre trevliga former” och berättade för honom vad som hade hänt, visade honom min uppbrutna postbox på min nya adress (som hon kände till att jag flyttat till, i och med att jag aldrig kunde tro att hon skulle inleda en relation med det där psykfallet igen). Polismannen sade då att många kvinnor använder lagen till att hämnas på ex, och att polisen har särskilda riktlinjer ifall att kvinnor anmäler män, medan män inte alls har sådana privilegier. Jag förlorade välfigt mycket pengar på flytten och hamnade i en djup depression eftersom jag sedan tidigare är mer känslig för hot efter den svåra misshandeln jag har varit med om.

Detta Xxxxx, var dessutom ett väldigt lindrigt exempel jämfört med andra som jag känner till, där rättsväsendet tydligt diskriminerar män. (Här utelämnar jag en del text som kan komma att avslöja min identitet.)

Kan du nu berätta mer om PRIVILEGIERNA som jag är ”rädd för att förlora” Xxxx? Exakt vilka privilegier har jag haft som kvinnor runt mig inte har?

Och om jag skulle resonera som du, och använda mig av ”intersektionalitetsteorin” som ju är så populär bland tramsideologer som du, skulle jag bara kunna be dig hålla käften, eftersom du ju är en svensk man. Nu är jag inte en tramsideolog, så tramsa på du för all del, men om du kommer med påståenden om mig som person så gör du bäst i att ha på fötterna, istället för att ägna dig åt personangrepp som en obildad tonåring. Berätta nu om mitt privilegierade liv, som du vet så mycket om. Om du har fel i något av det du påstår, så är du en lögnare.”

Av någon anledningen kändes den nye vite riddarens namn bekant, så jag googlade det och hittade en artikel om honom.  Då skrev jag ännu en kommentar:

”Haha, nu blev detta ännu roligare. ”Miljonären” Xxxx Xxxxx påstår att jag är rädd att bli av med mina privilegier som man, samtidigt som han själv uppenbarligen haft ekonomi nog att tillbringa flera år på bordell i (ett land) för att ”spela in film”. Nej Xxxxx, alla män har inte denna skeva bild till sex som du inbillar dig att män har. Du kan inte ha dig själv som utgångspunkt till att skapa en världsbild som du tror gäller alla andra män. Jag har aldrig haft problem med att känna närhet till en kvinna och inte endast tänka på sex, bara för att du har det. Alla män våldtar faktiskt inte och ägnar sig inte åt sexuella övergrepp, som du verkar ha som utgångspunkt.

Min fråga till dig Xxxx, i och med att du är så privilegierad: Skänkte du bort dina ”miljoner” till valfri välgörenhet för utsatta kvinnor? Om inte: Vem är du att ägna dig åt personangrepp på andra som har en annan åsikt än du?”

Den nye vite riddaren återkom inte i tråden, men han kanske gör det i morgon?

Efter det kom det in en fanatiker till. Efter att ha tackat för en underhållande tråd skrev hon: ”Män äger en si så där 99% av allt i världen. Att säga att vi inte lever i ett patriarkat är .. jag förstår inte. Sverige är inte en isolerad liten del av världen, vi är en del av den.”

Jag svarade:

”Xxxx: Vad är din källa på att män äger 99% av allt i världen?

Tänker du på denna feministiska förvanskning av verkligheten? Tack för ditt bidrag till underhållningen!
http://hagwall.wordpress.com/2012/11/17/den-enprocentiga-sanningen-om-varldens-kvinnor/

En till vit riddare kommer in:

”Som sagt var, trevliga tapeter. Mindre trevlig diskussion.”

Fanatikern:

hahaha, jag tycker det var lite roligt också. Det är så heltokigt.

Många härskartekniker, men också väldigt många ordfyndigheter. Roligt. Xxxx (min vän) – du får skicka in hela denna tråd på nån form av analys. Utmärkt tapet till Konstnärsklubben. Tack för ordet.”

Jag svarade:

”Ja, och en av härskarteknikerna är ”osynliggörande”. I detta fall att inte bemöta att ens påstående taget ur luften blivit motbevisat. Tack för ditt bidrag Xxxxx (fanatikern)!

Heltokigt enligt Xxxx Xxxxx (fanatikern): Att ifrågasätta felaktiga påståenden, presentera fakta och inte godta personliga påhopp.

Inte alls tokigt enligt Xxxx Xxxxxx (fanatikern): Att presentera helt orimliga påståenden utan källhänvisning, inte svara när man blir motbevisad och istället kalla det som sägs av dem som inte håller med en för heltokigt, samtidigt som man påstår att de, inte en själv, ägnar sig åt härskartekniker.

Vilken imponerande logik. Berätta mer om hur du tänker, jag är uppriktigt fascinerad.”

Ett litet roligt tillägg i det hela är alltså att min vän driver eget företag inom ett ”kulturområde” på sätt och vis, och arbetar på en relativt hög post inom utbildning inom detsamma. Jag frågade honom varför han inte skänkte sitt företag eller överlämnade sin tjänst till en kvinna, men det svarade han inte på.

Feministen som jag skrivit om tidigare har en meningslös kulturutbildning som lett till att hon var tvungen att utbilda sig igen. Vem betalade hennes underhåll under tiden? Jo, min gamle klasskamrat som är högavlönad statligt anställd uppvuxen i fin-Bromma, som under IT-haussen med ett nöjt leende berättade för mig hur mycket han ägde i aktier. Eftersom vi båda var unga då så var det ju inte pengar som han hade tjänat själv, utan det var pengar som hans far hade satt in i sparande åt honom. Nu förlorade han nog allt av det aktiekapitalet, eftersom han var så girig och inte valde att sälja när nedgången var uppenbar i hopp om en återhämtning, men det går ingen nöd på den killen. Han har förvisso studerat mycket och är kunnig inom sitt område, så det håller jag inte mot honom på något sätt. Däremot blir det något lustigt när han försörjer sin kulturarbetarfru medan hon skaffar sig ännu en utbildning och sedan skryter för mig om att han är tjenis med Lo Kauppi och Figge Norling, vilket mitt nästa inlägg kommer att handla om, som om att jag skulle bli imponerad av detta.

Han är, vad jag skulle säga, våldtagen i baken utan att veta om det. Dessutom är han så lurad att han tycker sig ha rätt att göra sig lustig över att jag inte håller med honom, men jag ska visa i mitt nästa inlägg exakt hur charmigt intelligenta dessa människor är.

Internationella kvinnodagen är…

…tydligen dagen då en del kvinnor gärna gnäller över hur hemska deras liv är, för att de är kvinnor, p.g.a. patriarkatet. För att på bästa sätt sprida sitt gnäll använder de patriarkala uppfinningar som Facebook och datorer.

Dagens gnäll har än så länge bestått av:

  1. Att hjärtinfarkter forskas på efter en manlig norm.
  2. Att kvinnor tjänar 90 % av det män tjänar.
  3. Att kvinnor i vissa länder dör under förlossningen.

Det här har jag att säga om det:

  1. Prova att skaffa en prostata och se hur mycket du undersöks för prostatacancer jämfört med hur kvinnor undersöks för bröstcancer, som dessutom är mindre vanligt.
  2. Även om det mot förmodan skulle stämma: Jämför mängden sjukersättning, ”mys-VAB-dagar” och  bidrag/pension som kvinnor tar ut och tar emot, mot det män gör så kommer det bli ganska tydligt vem som får mer pengar och vem som betalar.
  3. Exakt när blev det patriarkatets fel att kvinnor dör i samband med förlossningen i fattiga länder? Exakt vad ”tjänar” patriarkatet på något sådant?

Varje dag, och jag överdriver inte, är det någon av mina bekanta som postar något ogenomtänkt på Facebook, för att visa att den är feminist. Det som postas brukar inte vara grundat i fakta eller är oerhört ensidigt – d.v.s. korkat. Låt oss se vad mer för trams som kommer att dyka upp under denna dag, som antagligen är årets gnälligaste. Den internationella kvinnodagen verkar tyvärr vara dagen då vissa anstränger sig extra mycket för att visa hur korkade de är.

Hej på dig Blekk!

I dag läste jag ett riktigt sorgligt blogginlägg, skrivet av en person som uppenbarligen inte kan tänka särskilt väl. Den slutsatsen drar jag baserat på hennes resonemang. Hon kallar sig själv ”snäll men radikal”, men jag själv har svårt att se det snälla i att vilja tysta ned ett fall där en man försökt ta livet av sig efter att ha blivit falskt anklagad för våldtäkt. Jag skulle kunna ägna tid åt att berätta exakt vad som är fel med hennes resonemang och hennes ”fakta”, men lyckligtvis behöver jag inte göra det eftersom briljante Dick Wase redan har gjort det på Genusdebatten. Tack för det Dick!

Det jag däremot kan bidra med är att göra just det som Michaela (Hej Blekk) tycker att man inte ska göra, nämligen uppmärksamma falskanmälningar. Först vill jag påpeka att i artikeln i Metro, som handlar om den 16-åriga flickan och den 27-årige mannen, så står följande:

”Ulf Åsgård, psykiatriker och expert på gärningsmannaprofilering, säger att den här typen av anmälningar är ”relativt ovanliga”.”

Det är så ”ovanligt” att det endast inom loppet av några dagar även har inträffat detta:

1. Kvinna döms för falsk tillvitelse.

2. Kvinna har troligtvis ägnat sig åt falsk tillvitelse.

Kom då ihåg att majoriteten av alla anmälningar om falsk tillvitelse aldrig leder till åtal, samt att det även döms en del oskyldiga män till fängelse utan några som helst tekniska bevis för att en våldtäkt har ägt rum, eller som visar att de ens haft sex med målsägande. Tyvärr är inte rättsläkarna alltid så kompetenta som det hävdas i artikeln, utan även där händer det att läkaren inte gör en objektiv bedömning av skadorna utan istället skriver utlåtanden för att dessa ska tolkas som om att en våldtäkt har ägt rum trots att det på inget sätt kan bevisas. Här är ett ypperligt exempel på hur utlåtanden manipuleras.

Falskanmälningar är mycket mer vanliga än vad Michaela vill ge sken av. Jag är snäll (tro det eller ej) och utgår därför ifrån att hon helt enkelt har otur när hon tänker, och att det är anledningen till att hon skrivit denna obehagliga text där hon vill förminska och osynliggöra mäns lidande.