Ständigt denne Rosling

Det finns en person vars namn har dykt upp i olika sammanhang när jag har pratat med andra om överbefolkning de senaste åren. Det är Hans Rosling, som jag har skrivit om flera gånger, senast i maj. Han brukar åberopas av människor som anser att jag har en negativ syn på saker och tings tillstånd.

Nu senast så har ”alla” uppmärksammat Roslings ”uppläxning” av rasistdanskarna (ja, det är ju det många svenskar anser om danskar i alla fall). Det här klippet delas flitigt av bekanta på Facebook med ord som ”Just så.”, ”Precis!” eller ”Jag har rätt. Du har fel.”, etc. Rosling hyllas av alla ”goda” människor som vill hjälpa alla andra människor, speciellt nu efter att de har sett ett foto på ett dött barn. De anser sig ha fått det slutliga vetenskapliga beviset, Rosling är ju professor, för att de har rätt. Det är inte bara fint att vara god, de har rätt också!

Jag kommer nu att ifrågasätta de goda intentionerna, men även hur rätt Rosling har i sitt påstående att han själv skildrar verkligheten.

De senaste timmarnas fullständiga explosion av medlidande och godhet bland vänner och bekanta startade av att bilder på en liten drunknad pojke, vars familj försökte ta sig till Europa via Turkiet, började cirkulera på nätet. Plötsligt mådde alla jättedåligt och nu måste vi hjälpa alla dessa flyktingar att ta sig hit, så att de inte drunknar på vägen. Hur sorgligt det enskilda ödet än är (jag har själv blivit utsatt för grova våldsbrott, mordhot, förföljelser, och trakasserier flera gånger att hela mitt liv är starkt präglat på ett negativt sätt av detta) kan jag inte låta bli att fascineras av alla dessa människor som fram till denna vecka uppenbarligen varit helt ovetande om att det dör barn som flugor över hela världen, hela tiden, under väldigt tragiska omständigheter och p.g.a. situationer som de själva varken har skapat eller har kunnat påverka. Så har det alltid varit. Den som har mer makt bestämmer, barnen får finna sig i situationen, och alla har vi varit barn. Vissa har haft det bra, andra okej, medan väldigt många har haft det dåligt (sett ur ett västerländskt perspektiv).

Att däremot sprida bilder på en död människa, oavsett ålder, i syftet att åstadkomma politiska poänger, tycker jag är direkt motbjudande. Hade dessa människor gjort det om det var deras eget barn som låg där, uppsköljt på stranden med halva ansiktet begravet i den blöta sanden, medan vågorna sköljer över det lilla livlösa ansiktet? Då hade det varit avskyvärt, hade de antagligen tyckt, men om det är en liten kurdisk pojke som de ju ”vill hjälpa” så är det tydligen i sin ordning. Det är helt makalöst vilken arrogans och brist på respekt detta tyder på. Svenskarna på sina höga hästar ska minsann ”hjälpa” alla, kosta vad det kosta vill, dock inte ekonomiskt. De skulle aldrig gå med på att skänka bort allt de själva har för att hjälpa andra. Det är någon annan som ska betala, gärna via skattesedeln.

Låt oss titta på vad priset kan bli om vi ökar andelen människor som kommer till Sverige.

Hans Rosling pratar ju ständigt om att befolkningsökningen kommer att avta, numera säger han att den kommer att stanna av helt när vi är ca 11 miljarder människor på planeten. Det är några fler än vad vi är nu. Det är t.o.m. svårt att skriva nu eftersom siffran ökar, varje sekund. Faktum är att antalet levande individer ökar långt mer än det finns sekunder per dygn. Just när jag skriver detta beräknas vi vara  7 364 898 575 människor på denna planet. Rosling anser alltså att vi kommer att bli ca 3,65 miljarder till, sedan är det ”lugnt”.

För att förstå en del av problemet med detta föreslår jag att ni läser hela texten som jag länkar till här. Jag anser att den på ett kortfattat sätt beskriver hela problemet med ökad välfärd och därmed ökad konsumtion av energi i samspel med befolkningsökningen. Det textförfattaren frågar i slutet är hur mycket mer påfrestningar världen tål innan vi som art slutar existera. Om Hans Rosling skulle svara på frågan skulle svaret antagligen vara framfört på charmigt positiv svengelska: ”Let’s find out by keep on increasing our population and pollution! When we’re almost gone I promise that I’ll present some wonderful statistics to show you how it all happened!”

Hans senaste utspel, som skulle handla om att Europa kan ta emot fler flyktingar (som jag uppfattade det), började istället handla om hur fantastisk utvecklingen är i Afrika, Indonesien och Indien. Framför allt Indien och Indonesien har ett gigantiskt antal invånare sett till ytan, varför ökad välfärd i dessa länder kommer få enorma miljökonsekvenser, men det nämner inte Hans, lustigt nog, mer än att de ju har rätt att ha tvättmaskiner om vi har det. Tydligen är tvättmaskinsrättvisa viktigare än mänsklig överlevnad. Nu är ju Rosling så pass intelligent att han inser att tvättmaskinerna måste göras mindre miljöfarliga om detta ska kunna vara möjligt och då talar han om att de ska vara smarta som iPhones. Men, hur ser det ut med tvättmaskinstillverkningen överlag och vet Rosling exempelvis om vilka konsekvenser iPhones (och liknande produkter) får för befolkningen i Kongo? Eller ska människorna där också bara fly till Europa?

Jag hittade en intressant text där energiåtgången av biltillverkning tas upp. Jag kan givetvis inte svara på om siffrorna i sig stämmer, men det är tanken bakom som är intressant, d.v.s. att det kan gå åt olika mycket energi beroende på var en produkt tillverkas. Som vi alla vet flyttas massproduktion ofta till de länder där den är billigast. För länder som Indien och Indonesien och en kontinent som Afrika, där stora delar av befolkningen lever med betydligt lägre ekonomiska tillgångar än vi i Sverige gör, blir ju givetvis de billigaste alternativen lockande, inte de mest miljövänliga. Hur många tillverkade tvättmaskiner klarar världen av? Det svarar inte Rosling på, märkligt nog.

Inte heller tar han upp de enorma problem som finns med odling av en basvara som bomull, som bl.a. drabbar Indien. Det finns olika påståenden om ämnet här och här men jag nöjer mig med att konstatera att det finns problem. Bara det faktum det behövs mer än 20 000 liter vatten för att odla ett kilo bomull borde få människor att tänka till hur mycket mer vatten det kommer att gå åt till att tillverka kläder till 3,65 miljarder människor extra. Som ni säkert förstår så faller inte allt vattnet som används till odlingen från himlen.

Jag ska nu inte göra misstaget som den danske journalisten gjorde, nämligen låta Rosling prata om sitt utan att svara på intressanta frågeställningar. Rosling talar nämligen om att vi har möjlighet att ta emot fler flyktingar och syftar antagligen på rent ekonomiska möjligheter, och där håller jag helt med. Vi (med vi menar jag Europa) har i dag ekonomisk möjlighet att ta emot fler flyktingar. Däremot har vi inte möjlighet att göra det utan att det kostar. Det kommer givetvis kosta en massa pengar, pengar som måste tas av annat.

Jag kommer inte att gå in på alla problem med integration, tillräckligt snabb utbyggnad av infrastruktur för att tillmötesgå ökat antal människor gällande vård, utbildning och rättsväsende. Det finns flera som har påtalat dessa saker, och som vi alla vet är man ju rasist så fort man talar om dessa frågor. Eftersom jag inte är rasist kommer jag inte att tala om dessa saker utan istället undra varför Rosling inte talar om hur en flyktingström till Europa påverkar miljön. Jag vet ju redan svaret på varför, men jag ska visa för er läsare hur det ser ut. Jag ska visa er en verklighet som Rosling märkligt nog undviker att tala om gång på gång.

Eftersom Syrien är det land som flest flyr från för tillfället (åtminstone till Sverige), börjar vi med att titta på hur mycket miljöavtryck en person boende i Syrien gör i genomsnitt. Uppgifterna är tagna från denna sida där ni även finner förklaringar till de olika begreppen.

Den röda kurvan är alltså det som är relevant just nu och det visar hur mycket miljöpåverkan en genomsnittsmänniska boende i Syrien har. Tittar man på Syriens grannländer som Jordanien och Turkiet kommer vi att märka att siffrorna är ganska lika, även om Turkiet jobbar på att öka sin miljöpåverkan negativt, antagligen eftersom välståndet ökar.

Alltså, om människor från Syrien skulle fly till Jordanien eller Turkiet, vilket de flesta verkar göra, så förändras inte den negativa miljöpåverkan nämnvärt jämfört med om de hade fortsatt bo i Syrien.

Även människor från Rumänien har relativt nyligen börjat öka i antal i Sverige. Dessa människor lever förvisso inte alls under samma levnadsförhållanden som genomsnittssvenskar när de kommer hit och antagligen inte heller som genomsnittsrumäner i Rumänien, men i Sverige anser vi ju alla (förutom fascistrasisterna givetvis) att alla har rätt att ha det lika bra ställt. Därför tycker vi att EU-migranterna (ett nytt spännande namn som vi som inte är rasister måste säga, även om de själva kallar sig för äckligt rasistiska saker som z-ordet) som kommer hit har rätt och ska få hjälp till att kunna leva lika bra som vi, inte som rumänerna i Rumänien.

Som ni kan se så är Sverige ett ”föredöme” jämfört med de andra länderna. En genomsnittssvensk lämnar exempelvis fyra gånger så stort ekologiskt avtryck som genomsnittsjordaniern. Det är klart att det är bättre om vi tar fler människor till Sverige, så att de också kan få ha det så bra som vi, eftersom vi är goda. Vi är så goda att vi fullkomligt skiter i miljön och vilka konsekvenser detta kommer att få i framtiden. I Sverige finns det plats, som Reinfeldt har sagt, så det är bara att fylla på. Den som hävdar att landet är fullt, måste visa var det är fullt, som jag och min sambo Fredrik brukar säga. Som vi också kan se har Sverige ett överskott på biokapacitet, antagligen baserat på den stora arean och all odlad skog. Inbilla er inte att den höga biokapacitetsiffran innebär att vi gör saker på ett bra sätt i Sverige. Här kan ni läsa en liten sammanfattning på hur det ser ut i ”naturen” i Sverige.

Hur lever då våra nazistfascistrasistiska grannar i Danmark, Finland och Norge?

Som ni kan se så har både danskarna och norrmännen varit sämre än svenskarna, vilket ju inte är konstigt eftersom de är rasistfascister. Det som måste komma som en chock för alla miljömedvetna människor som Åsa ”Båtmålar’n” Romson är att de nu är bättre än Sverige. Hur är det möjligt?!
Som en liten tröst för Åsa och likasinnade verkar det som att danskarna har återgått till sina tidigare mål om att förstöra miljön mer och enligt denna artikel ligger vi svenskar bättre till än danskarna. Problemet är bara att vi är på tionde plats, på att vara sämst i världen. Den Humanitära Stormakten Sverige är inte så intresserad av miljön. Vad är miljön liksom? Vi är väl knappast beroende av den?

Som ni kanske lade märke till i den svenska grafen tidigare så har vår miljöpåverkan per capita hållit sig ganska konstant. Problemet som Sverige har är att vår befolkning ökar. Ju mer den ökar, desto större blir miljöpåverkan. Om vi för sakens skull säger att de som kommer till Sverige lever under mer knappa förhållanden än genomsnittssvensken och räknar på att de istället för värdet 6 (global hectares per capita) endast når till värdet 3, blir deras miljöpåverkan ändå dubbelt så stor per person jämfört med om de skulle flytta till Jordanien och leva som genomsnittsjordaniern.

Sverige bör istället satsa på att minska befolkningen kraftigt om vi ska fortsätta att leva i denna lyx. Jag vet att många av er inte anser er leva i lyx, men jämfört med majoriteten av världens befolkning gör vi just det. Antingen minskar vi på befolkningen eller minskar välfärden, men senast jag kollade var det ingen ”god” människa som förespråkade minskad välfärd utan ökad välfärd för de som har det sämre ställt. Att det inte alls går ihop med deras omtanke om miljön, verkar inte vara ett problem… Tycker de. Det är väldigt uppenbart att det inte enbart är Romson som har svårt att dra vissa slutsatser, en stor del av svenskarna lider av romsonsyndromet – att vilja två saker som är direkt motstridiga. Det är som att äta en hel prinsesstårta varje dag men samtidigt vilja vara smal. Du måste välja en av sakerna.

T.o.m Tyskland är ett bättre alternativ sett till miljöförstöringen, ändå tar Sverige emot flest flyktingar per capita av alla EU-länder.

Då är frågan: Hur goda intentioner har en person som vill öka miljöförstöringen?

Själv anser jag miljön vara den absolut viktigaste faktorn för mänsklig överlevnad (och givetvis gäller det för alla levande organismer). Jag är konstig på det sättet. Enligt de ”goda” människorna är det viktigare att rädda några få människor nu (Rosling är ju snabb på att påpeka hur få det är som faktiskt kommer till Europa) för att göra skadan större och värre för betydligt fler i framtiden. Det kallas i allmänhet för godhet, empati, att vara varm och ha ett öppet hjärta. Jag kallar det för idioti i sin renaste form.

Min andra invändning var Roslings påstående om att han skildrar verkligheten. Visst gör han det, men precis som journalisterna som han klagade på är han väldigt selektiv i det han skildrar. Det är nästan ingen som i media påtalar det verkliga problemet och det är att världen inte klarar av att försörja denna enorma befolkning utan hjälp av fossil energi (som varje dag blir svårare och svårare att få tag i) och att konsekvenserna av vårt sätt att leva (även de som konsumerar mindre eftersom de är så många fler) kommer leda till hemska konsekvenser för samtliga.

En svensk politiker som har påtalat problemet är Anders Wijkman. Att hitta fler är svårt. Det är alltså nivån på svensk politik.

Jag har tidigare inte velat uttrycka mig lika tydligt och utförligt gällande detta ämne eftersom SD, om de hade varit smarta, hade kunnat använda det i sin marknadsföring. Eftersom de ändå är så populära nu, tack vare de andras enorma dumhet, och den här informationen antagligen inte kommer göra någon skillnad – jag har svårt att se dem byta profil nu till att bli miljövänner – och eftersom de andra partierna är så urbota korkade att de inte kan tänka längre än näsan räcker, så kan jag lika gärna visa att invandring till Sverige är dålig, ur ett miljöperspektiv, eftersom invandringen betyder en befolkningsökning och Sverige måste minska sin befolkning om vi ska leva på sättet vi gör i dag. Det handlar alltså inte om ursprung utan om energikonsumtion.

Vill man hjälpa flyktingar är Sverige, efter Danmark, det sämsta landet i Europa för att ta emot flyktingar, sett ur ett miljöperspektiv. Detta eftersom vår levnadsstandard är så hög och människor som flyttar hit kommer att börja leva som vi. Det sista betyder inte att de kommer att dela våra ”humanistiska” värderingar, men det materiella välståndet kommer de definitivt vilja ta del av. Det är mänskligt.

Frågan är nu: Hur många svenskar är beredda att sänka sin levnadsstandard till en fjärdedel av vad den är i dag, för att motsvara flytt från Syrien med en flytt till Sverige, för miljön skull? Jag är ganska säker på att jag vet svaret på den frågan.

”Nu” finns det 7 364 930 860 människor på vår planet.

Allt åt alla?

Som bekant är finns det människor som kallar sig för solidariska, goda, vänster, socialister och kommunister, människor som står för ett ”varmt och öppet samhälle”. Dessa människor har en positiv syn på mänskligheten och anser att alla människor är lika berättigade till ett liv i frihet och lika förutsättningar att lyckas, trots att människor inte ens föds med lika förutsättningar genetiskt. Den biten verkar de bortse från, men jag utgår ifrån att de anser det vara  mer rättvist om alla har det lika dåligt varför t.ex. överbegåvade barn sedan länge går i skolan tillsammans med medel- och underbegåvade barn. Det finns även en liten detalj i deras positiva syn på mänskligheten som bör beaktas – den gäller inte riktigt alla människor. ”Vissa” måste helt enkelt dödas, för att skapa detta varma och öppna samhälle. En annan sak som dessa utopiska människor (för visst är det en underbar värld där man kan avrätta eller fängsla oliktänkande?)  gärna hävdar att de gör är att bry sig om miljön, åtminstone är det så i Sverige.

Nyligen var det en hel del tidningar som skrev om att åttio av världens rikaste personer äger mer än hälften av världens befolkning. Många vänstermänniskor har förfasats över detta och anser givetvis att det är vidrigt att det förhåller sig på det sättet. Det är enligt dem ett bevis på hur orättvis världen är och att deras ideologi är den enda rätta, den som kommer att utplåna dessa orättvisor. Bra exempel på detta är gamla Sovjetunionen, Nordkorea, Kina och Cuba. Där behandlades/behandlas alla lika, eller inte.

Jag är medveten om att du som läser detta kanske tror att jag nu kommer att försvara det nuvarande systemet och kanske t.o.m. hävda att det är rättvist. Det kommer jag inte. Jag är medveten om att många extremt rika personer blir det genom att just suga ut andra människor, få andra att arbeta för extremt låga löner och överlag inte kan anses vara särskilt empatiska eller hänsynsfulla personer gentemot sin omgivning. Å andra sidan är det just så majoriteten av mänskligheten beter sig, vissa har bara lyckats bli rikare än andra. Därför ska jag inte belysa detta ”problem” ur ett rättviseperspektiv, utan ur ett miljöperspektiv. Vad är egentligen bäst för miljön, i det långa loppet?

Pajasprofessorn Hans Rosling verkar ostoppbar i sin vilja att sprida en förvanskad världsbild. Jag har sett hans filmade föreläsningar tidigare och måste ge honom att han har blivit klart mer nyanserad i sin världsbild, att döma av denna föreläsning,  men trots det undviker han att ta upp vissa avgörande saker som att vi exempelvis har en begränsad mängd fossil energi och att den fossila energin bidrar till högre jordbruksproduktion. Med minskad tillgång till fossil energi samt i framtiden även minskad tillgång till fosfor som används till konstgödsel, kommer Roslings prognos inte att vara fullt så positiv (nu är jag snäll) som han försöker få den att verka. M.a.o. kommer elva miljarder människor att ställa till med enorma ”utmaningar” (som problem heter numera) för mänskligheten och allt liv på planeten.

Han nämner dock en väldigt relevant sak, nämligen att ”vi” som bor i västvärlden är de som konsumerar mest samt att de andra givetvis har lika stor rätt att sträva efter att leva som vi gör. Det han glömmer att berätta är att det i dagsläget inte finns fysisk möjlighet till det, och då talar jag inte ens om utsläppen utan enbart om tillgången till mängden energi som krävs för att åstadkomma detta. Rosling kommer givetvis fortsätta att predika sina drömmar på ”charmig” svengelska, inför samvetstyngd publik som vill få en feelgood-upplevelse genom sin blotta närvaro vid hans föreläsningar, eftersom han har skapat sig en karriär på att göra just detta. Det är därför jag kallar honom för pajas.

Rosling menar att världens befolkningsproblem inte är ett problem, eftersom den kommer avstanna vid 11 miljarder människor. Faktum är att det är 10 miljarder människor för mycket, om alla vill leva enligt det välstånd som vi i väst lever i. Det är av den enkla anledningen jag alltid har förespråkat en  kraftigt minskad befolkning världen över (och även i Sverige), eftersom det helt enkelt inte räcker med att få stopp på själva befolkningsökningen. Vi måste bli betydligt färre!

Den ytterst vise f.d. statsministern kamrat Reinfeldt och den ytterst obehagliga politikerbroilern Annie Lööf anser dock motsatsen till det jag menar är den enda hållbara vägen för Sverige (och världen), och vill istället öka befolkningen kraftigt. Ju mindre utbildad och mer religiöst fanatisk den nya befolkningen är, desto bättre, verkar de båda tycka tillsammans med sina politikerkollegor (förutom SD).

Låt oss dock använda oss av statistiken som Rosling ändå presenterar, vilken med största sannolikhet är korrekt. Tittar man på den kommer vi fram till att den största mängden energi förbrukas av oss i väst, vilket beräknas vara ca en miljard människor. Därefter följer en miljard människor som konsumerar hälften av det vi konsumerar. Tillsammans konsumerar vi ca 75 % av all världens energi. Den miljarden som konsumerar hälften av det vi konsumerar vill givetvis kunna konsumera lika mycket energi som vi gör, vilket är fysiskt omöjligt eftersom mänskligheten redan i dag konsumerar mer energi än det som vi kan regenerera med hjälp av solenergi som är den ”minst ändliga” energiformen av dem vi har tillgång till i dag. Det innebär att all form av ökad energikonsumtion världen över egentligen endast skyndar på vår väg mot kollaps av civilisationen, åtminstone av det som vi i dag kallar för civilisation. Istället kommer vi att få gå tillbaka till minskad konsumtion, minskade tillgångar och minskad välfärd.

Det är nu vi kommer till det intressanta med artikeln om att hälften av världens ekonomiska tillgångar ägs av åttio personer. Hur skulle världen se ut om vi som goda kommunister avrättade dessa åttio personer och fördelade deras egendom till fattiga och svältande människor? D.v.s. vi låtsas att vi på något magiskt sätt kan förvandla deras egendom till rena pengar utan att ställa till ekonomisk kaos världen över.

Enligt Hans Rosling skulle de flesta av de allra fattigaste köpa cyklar, vilka ju kan tillverkas utan lika stor energiåtgång som motorcyklar, men framför allt så drivs de ju på ett mycket mer effektivt sätt. Dock finns det ”endast” ca en miljard så fattiga människor. Artikeln menar ju att hälften av världens befolkning äger mindre än de åttio rikaste personerna.

Enligt en sammanställning äger de åttio rikaste personerna motsvarande ca 941 miljarder dollar sammanlagt. För oss svenskar är det ca 7 892 000 000 000 kr enligt dagens kurs, eller 7,892 biljoner kr. Det är väldigt mycket pengar. Skulle de fördelas lika till världens 3,5 miljarder fattigaste skulle de få ca 2254 kr var. Men, dessa fattiga är ju alla inte lika fattiga enligt Rosling. Mer rättvist vore det kanske att fördela pengarna bland världens fattigaste miljard, de som lever på under en dollar om dagen. Det innebär att de skulle få 7982 kr per person. Enligt Rosling har dessa absolut fattigaste i snitt fem barn (om jag inte minns fel, men vi utgår från det) och det innebär sju personer per hushåll vilket resulterar i 55 244 kr.

Vad kan man köpa för 55244 kronor som alla dessa människor behöver? Motorcyklar så klart! Men, jag gissar att mopeder är gott nog. Eftersom vägarna antagligen är obefintliga eller i mycket dåligt skick så är någon form av terrängfordon att föredra. Jag sökte lite på nätet och hittade en fyrhjulig EU-terrängmoped hos en återförsäljare för ca 25 000 kr. Detta innebär att varje familj på sju personer kan köpa två sådana. Om alla hushåll skulle tänka likadant och köpa just dessa skulle det behöva tillverkas 285 714 285,7 sådana mopeder.

Ni som känner till det här med hur tillgång och efterfrågan påverkar priset kan ju givetvis räkna ut vad som skulle hända med kostnaden på den här typen av fordon. Vissa besparingar skulle säkert kunna göras p.g.a. ytterligare massproduktion, men att framställa nästan 286 miljoner sådana mopeder inom en kort tidsrymd skulle utan tvekan få priset att stiga ganska kraftigt på dessa. Även om varje hushåll endast köpte en sådan och använde resterande pengar för liknande produkter som förbättrade deras vardag, skulle givetvis få priset på allt möjligt att stiga. Själva den enorma ökade tillgången till kontanter som inte är bundna skulle sänka alla pengars värde kraftigt, vilket i sin tur skulle göra att allt blev dyrare för alla, vilket antagligen skulle göra det svårt för de fattigaste hushållen att köpa två sådana mopeder. Därför räknar jag, helt ovetenskapligt, att de bara kommer ha råd med en (om ens det). Jag avrundar det hela och säger att 143 miljoner sådana mopeder tillverkas och säljs till dessa behövande människor.

Vi låtsas nu att de åttio rikaste personerna är besatta av bilar och äger tjugo st var, närmare bestämt av modellen Rolls Royce Phantom (årsmodell 2014). Det innebär att de sammanlagt äger 1600 bilar. Det fina med det hela är att dessa personer, även om de har två barn var och en partner, endast kan bruka fyra av dessa samtidigt, vilket innebär 320 bilar för samtliga åttio hushåll. Enligt min  beräkning har den modellen en förbrukning på ca 2 l/mil, vid blandad körning. Tyvärr har jag inte lyckats få reda på bränsleförbrukningen för mopeden, men om vi räknar lågt så förbrukar de 0,2 l/mil, d.v.s. en tiondel av vad lyxbilen förbrukar.

Vi låtsas nu att dessa rika personer bor på stora gods eller i slott, ungefär lika långt belägna från städerna dit de dagligen åker, som de fattigaste måste färdas för att skörda grödor eller hämta vatten. Av en ren slump utgår jag ifrån att de färdas ca 10 km åt varje håll, d.v.s. 2 mil om dagen.

Detta innebär att de bortskämda rikingarna sammanlagt färdas 8 mil om dagen per hushåll, eftersom de har tillgång till en bil var, medan de fattiga färdas 2 mil om dagen per hushåll. För de åttio rikaste hushållen innebär det totala transporter om hela 640 mil om dagen, eller 1280 liter bensin.

De fattiga konsumerar ju endast 0,4 l per dag men är betydligt fler. Med sina 143 miljoner mopeder gör de av med 57,2 miljoner liter bensin om dagen. Förvisso är de oerhört många fler än de få rika, men de gör alltså av med 44687,5 ggr mer bränsle än vad de rikaste gör, sammanlagt.

Det må vara mer rättvist ur vänsterperspektiv att dessa fattiga har möjlighet att använda mopederna till att få ett bättre liv, istället för att de äckliga rika ska åka ståndsmässigt till kändisfesten eller konstauktionen i stan (de jobbar ju givetvis inte, parasiterna!), men tittar vi enbart på miljökonsekvensen kan vi dra slutsatsen att det är bättre om vi inte tar pengarna ifrån de rikaste, eftersom de är för få för att kunna göra av med så mycket energi som betydligt fler extremt fattiga kan med mycket mindre pengar.

Givetvis är jag medveten om att dessa rika flyger i flygplan etc, men i det stora hela är det en droppe i havet jämfört med vad den stora massan gör. Vilka är då den stora massan? Det är ju inte de extremt fattigaste. Nej, den stora massan jag syftar på är exempelvis alla de i Sverige som anser det vara en mänsklig rättighet att åka till Thailand varje år på semester, som åker på weekendresor till Rom, Paris, London eller New York, som skjutsar barnen med bil till diverse träningar, skolan och kompisar. Det är människor som röstar med hjärtat (som ju ligger till vänster enligt dessa) och är solidariska. Det är de som ser till att vänta tills de är långt efter 30 år gamla och först då  skaffar barn och anser det sedan vara deras mänskliga rättighet att staten ska bekosta deras befruktning när deras kroppar inte längre är lika lämpade för reproduktion. Det är de som anser det vara orättvist att åttio personer äger mer än vad 3,5 miljarder människor gör tillsammans, men inser inte att de själva tillhör den grupp som konsumerar mer än vad 6/7 av världens befolkning gör. Istället för att inse att de inte kan fortsätta leva på det sättet anser de att de har rätten att skaffa så många barn de vill, som för övrigt själva ska få bestämma vad fakta är baserat på känslor, och som precis som deras underbegåvade föräldrar redan gör, kommer att fortsätta konsumera som om att det inte finns en morgondag. De kommer även fortsätta att tjata om att vi måste öppna våra hjärtan och låta ännu fler människor komma till Sverige, i den enormt korkade tron att Sverige kan rädda mänskligheten från fattigdom och att det ens är önskvärt. Ni som förstår vad jag försöker säga inser ju att världen skulle gå under om alla skulle leva som vi gör i Sverige.

Men, med tanke på att deras korkade tro just är korkad, kommer detta aldrig att inträffa. Den svenska välfärden är redan på väg att bli ett minne blott och inom kort kommer Sveriges status som välfärdsstat att försvinna, till en stat på väg mot kaos och lidande – för alla! Kanske är det vad kommunisterna vill? Något säger mig dock att de själva inte förstår vad som kommer att följa. En sak som Rosling inte tar upp i sin föreläsning är hur många människor som faktiskt flyr världen över och vilka konsekvenser det kommer få när stora mängder människor lämnar platser där det inte längre finns resurser kvar för dem att leva ett drägligt liv. Han nämner gärna Sverige, men nämner inte att det finns områden som polis och räddningstjänst inte vill åka till, eller att det kommer fler och fler islamister till Sverige vars syfte är att göra om Sverige till ett kalifat. I Roslings och kommunisternas värld är vi på väg mot en ljus framtid.

Jag brukar inte spela, men är beredd att slå vad om att de kommer ha väldigt fel. Framtiden ser inte ljus ut.

För er som missat det, läs även detta som jag har skrivit tidigare:

Överbefolkning – en konsekvens av tillväxten

Överbefolkning, del 2 – bidags-Sverige

Apple drar sitt strå till stacken

Överbefolkning, del 3 – hur korkad kan man vara?

Till sist har jag även ett filmklipp som jag även länkat till en den första texten om överbefolkning, denna gång är klippet inte uppdelat.

Kris inom MP efter tvångsförflyttning av nysvenskar till Grytan i Jämtland

Det är säkert få av er som undgått att ta del av rapporteringen kring tvångsförflyttningen av nysvenskar till Grytan i Jämtland. Nysvenskarna har protesterat och vägrat lämna den buss som transporterat dem från Malmö till det ogästvänliga, karga, livsfarliga och helvetiska Jämtland.

 

Det har kommit in ny information kring varför nysvenskarna är upprörda över placeringen. I detta inslag av P4 Jämtland kan vi höra dem framföra sina synpunkter på engelska (eftersom nysvenskar oftast inte kan svenska, ett språk som för övrigt inte existerar, likt den svenska kulturen). För er som inte kan engelska finns det i artikeln en översättning till det icke-existerande språket svenska.

Det som blir tydligt i denna artikel är att nysvenskarna inte gillar björn och varg, vilket finns i Jämtland. Detta har skapat en kris inom Miljöpartiet eftersom partiet älskar björn, varg och nysvenskar. Därför har det uppstått en form av Moment 22 för Miljöpartiet: Ska de skjuta av björnarna och vargarna eller ska de vara rasister, neka nysvenskarna inträde till Sverige och ta ifrån dem deras svenskhet?

Givetvis finns en lösning på detta, men det återstår att se om den kommer att tillämpas. Som vi alla redan vet finns det ju gott om plats i Sverige och specifikt hemma hos Fredrik Reinfeldt. Det senare vet jag med all säkerhet eftersom jag numera bor hemma hos hen. Dessutom har ju Åsa Romson en båt, utöver sin vanliga bostad, där några av nysvenskarna skulle kunna husera. Dock är den bästa lösningen nog om Romson och Fridolin flyttar till Grytan och bor nära björnarna, vargarna och naturen som de älskar, samtidigt som de låter nysvenskarna flytta till Stockholm för att inte leva i ständig livsfara som en annars gör i Jämtland.

Vissa kanske tycker att skräcken som nysvenskarna känner är obefogad, men låt mig då presentera information som får er att tänka om:

På Rovdjurscentrets hemsida hittar vi information om hur farliga björnar och vargar är. Jämför en det med information från inbördeskriget i Syrien och IS härjningar är det lätt att förstå att nysvenskarna är oroliga, minst sagt. De har färdats från en olägenhet till ett rent helvete!

Ett annat problem är givetvis att nysvenskarna refererar till sig själva som araber. Detta visar på att någon myndighet har missat att informera dem om att de numera är könlösa svenskar och inget annat.

Det finns olika slags rasister

En sak som är lustig med rasism är att det egentligen är grundat i fördomar och generaliseringar, något som ju nästan alla människor ägnar sig åt. Skillnaden mellan rasism och generella generaliseringar (där fick jag till det) är dock att rasism i princip endast består av en negativ uppfattning av andra, medan vissa generaliseringar kan skapa en positiv syn på en ”grupp” människor, som exempelvis att många i Sverige ser på serber som ett gästvänligt folk (där fick jag till det igen).

Hur som helst, det jag vill komma till är att det även finns två olika typer av rasister. Vad spelar det för roll?, kanske någon tänker, men det ska jag förklara nu. Dessa är de två olika typerna av rasister:

1. Rasisterna som vet att de är rasister, vet att det anses vara dåligt men struntar i det eftersom de är övertygade om sin egen förträfflighet och de andras underlägsenhet.
2. Rasisterna som tror att de är antirasister och som i sin kamp mot rasismen ägnar sig åt just rasism och rättfärdigar det genom att säga att de sparkar uppåt mot rasisterna. De menar att rasister styr samhället (lustigt nog tror de det) trots att rasism i vårt samhälle varken premieras, uppmuntras eller hyllas, snarare tvärtom.  Därför tycker de att det bästa sättet att bemöta den vidriga – men påhittade – rasismen är att ägna sig åt rasism själva, mot människor som de tror är rasister (de kan inte bevisa det) och samtidigt hyllar varandra som kämpar mot orättvisa. Därmed tror de även att de är goda, och det i sig anser de vittnar om deras egen förträfflighet och deras motståndares underlägsenhet. Vissa av dem går så långt att de påstår sig vara icke-vita, bara för att kunna få kämpa mot ”vithetsnormen” på sitt rasistiska vis, trots att de bevisligen är vita.

Vilka av dessa två grupper är de mest irriterande?

Som icke-etnisk svensk stör jag mig, lustigt nog, på den andra varianten av rasister betydligt mer än på ”vanliga” svenska rasister. För det första så finns det inte så många rasister av den första sorten. De utgör på sin höjd några få procent av befolkningen, och i och med att jag anser att över 99 % av befolkningen består av människor som är idioter på ett eller annat sätt, så är jag inte överdrivet petig på vilket sätt de är idiotiska på.

Rasister av kategori ett brukar ofta vara väldigt uppenbara också. Tycker de att jag är en äcklig svartskalle så kommer det att komma fram ganska snabbt. Dessutom så försöker de inte göra sig märkvärdiga över att de är just rasister. De vet att de inte kommer bli hyllade för det, men beter sig som arslen ändå och står för det. Det är helt okej med mig, faktiskt. De måste inte gilla mig. Så länge de inte har någon politisk makt så får de tycka att jag är äcklig. Jag tycker att de är korkade (och därmed lite äckliga) så då råder det balans.

Rasisterna av kategori två är däremot inte alltid lika öppna med sina åsikter. De kommer inte att peka finger åt en svensk man i en krogkö och säga ”Din äckliga vita, heterosexuella man, stick härifrån!”, men de kommer att säga det inför varandra på sina patetiska möten eller twittra om det, som om att bara för att de har skrivit det på Twitter så blir det de påstår en sanning. Det jag stör mig mest på är att den här typen av människor skapar fler rasister av kategori ett, eftersom de beter sig extremt korkat och i många fall provocerande, att de som anser sig vara angripna av dem i slutändan börjar tycka illa om alla ”rasifierade kroppar” eftersom de börjar generalisera själva.

Så här ser det ut: Den rasifierade kroppen flyr från krig och elände till Sverige, får tak över huvudet, pengar på kontot och utbildning. Men den rasifierade kroppen bemöts vid några tillfällen på ett otrevligt sätt och inser att den är en rasifierad kropp. Det gör att den rasifierade kroppen inser att den måste slå tillbaka på alla som är svenskar, eftersom svenskar är vita förtryckare som givit den tak över huvudet, pengar på kontot och utbildning, samt att den rasifierade kroppen sluppit bli dödad av andra rasifierade kroppar. Den rasifierade kroppen bestämmer sig för att Sverige måste öppna sina gränser helt för att fler rasifierade kroppar ska kunna flytta hit. Att vissa av dessa garanterat kommer vara sådana som försökt döda hen eller hens familj, det bryr sig den rasifierade kroppen plötsligt inte om. Det som måste bekämpas är vithetsnormen, trots att den rasifierade kroppen är väldigt vit. Det i sin tur leder till att de som gränsat till att vara rasister av kategori ett till slut får nog och tänker ”Ut med det djävla otacksamma packet! De kommer hit, får allt serverat, och sedan säger de att vi är vidriga för det! Ut med dem alla!” och plötsligt blir även sådana som jag, som inte lever för att krossa ”vithetsnormen”, förpassade till gruppen som ser sig själva som rasifierade kroppar.

Ett mycket bra exempel på en sådan rasifierad kropp är miljöpartisten Esra Hacimehmet. Läser man t.ex. denna artikel så försöker hon framställa sig själv som en god och fin människa, som ju rasister av kategori två alltid gör. Lustigt nog så finns det redan i början av artikeln en komisk formulering, den lyder ”Som hätsk debattör är hon van med näthat, sms och samtal”. Vi ska snart titta på vad ”hätsk” innebär, men än så länge får vi alltså reda på att Esra är van vid näthat, d.v.s. att bli utsatt för det menar man underförstått, och givetvis inte att utöva det själv.

Sedan får vi veta att Esra ”står på palestiniernas sida”, som ju enligt svensk media nästan uteslutande är offer medan Israel (men egentligen menar man judarna) är de onda. Esra verkar uppenbarligen inte ha något problem med företeelser som dessa:

Som så många andra som har muslimskt ursprung (d.v.s. är uppvuxen inom en muslimsk kultur) tar hon parti mot judarna, trots att de ska föreställa vara politiker i Sverige och främst ägna sig åt frågor som berör Sverige. Det hade t.ex. varit betydligt mer relevant om hon som politiker i Sverige påtalade hur muslimer förföljer och trakasserar judar i Malmö – något som har pågått i flera år – men det gör hon inte. Istället är det viktigt att uttala sig och ta ställning till Israel/Palestina-konflikten, precis som när miljöpartisten Mehmet Kaplan åkte med som aktivist på Ship to Gaza avlönad av svenska skattebetalare.

När ska dessa människor inse att de faktiskt bor i Sverige och ägna sig åt riktiga problem som finns här? Som just att judar flyr Malmö, eller problemet med att Stefan Löfvens facebook-status fylldes med judehat av just människor som verkar dela Esras ”engagemang” för palestiniernas sak och som att döma av allt inte är ”ointelligenta vita män”, utan stackars förtryckta rasifierade kroppar som ju är så snälla och fina!

Men icke. När Esra riktar sin blick mot Sverige skriver hon sådana här ”hätska” saker som inte är grundade i rasism och på inget sätt är näthat. Hon skriver ju liksom bara vad hon känner, eller hur?

Esra är alltså ett typexempel på rasist av kategori två, som jag nämner ovan. Hon anser att hon själv har blivit utsatt för rasism och att det bästa sättet att motarbeta det är att vara en rasist själv. Det är inte så smart, om man frågar mig. Dessutom är det ännu mindre smart med tanke på att Esra bevisligen är vit själv, vilket innebär att hennes far just är en vit man. Detta innebär att hon till hälften består av en vit mans gener, men det är hon uppenbarligen alldeles för korkad för att förstå. Detta säger eventuellt (hon kan ju ha varit utsatt för syrebrist vid förlossningen) att hennes far inte var/är intelligent, men knappast att hon själv är privilegierad med hennes intelligens som grund. Dessutom verkar hon inte veta vad ordet privilegium betyder… Att hon känner sig privilegierad är dock en annan sak, men så vet vi ju att feminister och liknande postmodernister känner väldigt ofta och väldigt mycket om saker de inte kan påvisa empiriskt, de är skeptiska mot allt och alla förutom sin egen sekt och egna känslor.

Vidare i artikeln om Esras förehavanden säger hon ”Det spelar liksom ingen roll om jag skriver om Israel-Palestina, feminism eller godis. Hatet ser alltid likadant ut.”, frågan är då: Hatet som hon själv står för?

Och kanske även: Varför pratar du som svensk ungdomspolitiker om Israel-Palestina, feminism och godis? Finns det verkligen inte viktigare saker för dig att fokusera på som miljöpartist?

Så medan Esra känner sig ”privilegierad över vita män intelligensmässigt” ska vi titta på vad de ”svarta” palestinierna som hon aktivt stöder ägnar sig åt:

 

Man

Jag blir så oerhört kränkt över att det är en man som gestaltas i filmen, och inte en kvinna! Jag väntar nu på att mina feministiska medsystrar stämmer in i klagosången med mig!

Skämt åsido, jag tycker att filmen på ett tydligt och enkelt sätt visar vad jag anser om mänskligheten.

Överbefolkningen uppmärksammas i SvD

Igår kunde man i SvD läsa en debattartikel om det ständigt växande problemet – människor. Jag blev uppriktigt förvånad över att någon dristat sig till att skriva om detta känsliga ämne och jag uppskattar det, eftersom jag precis som artikelförfattarna anser det vara mänsklighetens största problem.

Inte så oväntat har deras artikel kritiserats av en viss Per Bylund, som går så långt att han kallar artikeln för idioti och sedan ägnar sig åt idiotiska utläggningar om att allt kommer bli bra så länge man ökar välståndet i länderna med hög befolkningstillväxt. Jag gissar att han har lyssnat för mycket på den något enkelspårige professorn Hans Rosling som verkar ha skapat sig en karriär på att säga saker som människor vill höra och därmed utesluta väldigt mycket fakta som talar emot att hans drömscenario ens går att verkställa. Rosling menar, precis som Bylund, att befolkningstillväxten kommer att avstanna så fort människor får det bättre ställt. Det de båda uppenbarligen verkar ha missat är att anledningen till att människor har det bättre ställt numera är den billiga tillgången till energi, medicin och konstgödsel. Utan dessa saker skulle vi i Sverige t.ex. inte alls ha den levnadsstandard som vi har idag. Om dessa välståndsfaktorer ”försvinner” – vilket de kommer att göra eftersom vi lever i en ändlig värld – hamnar vi plötsligt i en värld där vi inte har en så hög standard vilket kommer att leda till desperation när människor som en gång haft det bra försöker göra allt i sin makt att inte förlora det de en gång har haft. Eftersom vi står inför en kommande resurs- och energibrist kommer Bylunds och Roslings drömmar aldrig att besannas. Detta kan Bylund, trots sitt åberopande av ”vetenskap”, inte komma fram till vilket gör hans anklagelse om idioti något komisk.

Detta är också min enda invändning till Boisens och Norrmans artikel i SvD, eftersom de tar upp en hel del fattiga länder som exempel där befolkningen ständigt ökar. De länderna är inte det största problemet, så länge dessa länders befolkning bor kvar under de relativt miserabla förhållandena som råder i dem. Nu är det ju förvisso tråkigt med lidande, men den största delen av problemet är ju vi som lever i västvärlden. D.v.s. vi som konsumerar och konsumerar, som om att allting som vi förtär magiskt skapas ur intet. Tyvärr är så inte fallet och så länge vi i de rika länderna har invandring (eller annan befolkningsökning) kommer vår konsumtion att öka, eller levnadsvillkoren att försämras i takt med att råvaror och energi blir allt dyrare att ta fram. Det senare alternativet är det inte många som kommer att känna sig lyckliga över – som jag nämnde ovan – vilket kommer att skapa konflikter med ökad främlingsfientlighet. Grekland är ett ypperligt exempel på detta, något som svenska politiker bör ta lärdom av illa kvickt.

Även bloggaren Cornucopia kritiserar debattartikeln  och kallar den för undermålig, istället för att glädjas över att någon tar upp ämnet överhuvudtaget. Han har ju själv tidigare skrivit om det på sin blogg och kommit med ett något makabert förslag att man snarare ska skaffa barn för att göra världen till en bättre plats, med argumentet att den som läser hans blogg (d.v.s. är medveten om energibristen och miljöproblem) är smartare än genomsnittet och kan föra över den kunskapen till sina barn, som ju ska forma framtiden. Han verkar helt ha missat att många människor tänker alldeles för högt om sig själva och att de därför gärna intalar sig att just deras avkomma kommer att bli förträfflig. Genom en snabb blick på omvärlden är det lätt att konstatera att så inte är fallet.

Han går t.o.m. så långt att han kallar människor som förespråkar en befolkningsminskning för hycklare och säger att dessa då rimligtvis bör ta livet av sig själva istället för att förespråka död åt andra. Detta i sig är, i mina ögon, en fantastiskt märklig slutsats eftersom han uppenbarligen helt missar (förhoppningsvis medvetet) att man faktiskt kan välja att inte skaffa barn, d.v.s. göra motsatsen till det som han förespråkar utan att döda någon. Att förespråka en befolkningsminskning innebär inte per automatik att man vill döda människor, det kan vara så enkelt att man anser att alla bör skaffa färre barn. Detta gäller särskilt oss i västvärlden eftersom vår konsumtion är väldigt hög, därför måste vi sträva efter att minska vår befolkning om vi vill behålla åtminstone en del av vår levnadsstandard eftersom tillgången på energi och råvaror kommer att minska med tiden. Detta är inte en teori, det är ett faktum, om inte någon mot förmodan uppfinner ett sätt att trolla fram materia och energi ur tomma intet, vilket inte förefaller sannolikt inom den närmaste tiden.

Cornucopia har dock rätt i att antalet människor kommer att minskas oavsett vi vill eller inte p.g.a. krig, svält eller sjukdom. Till skillnad från honom anser jag att man ska göra sitt yttersta att försöka undvika detta scenario istället för att, som Cornucopia föreslår, försöka sko sig på det.

Precis som Albert Bartlett säger indirekt i denna video (se alla delarna) finns det bara en enda utväg för att minska världens befolkning på ett sätt som inte är obehagligt, och det är genom att själva styra vår befolkningsmängd genom hur många människor som föds:

Cornucopia kan ju påstå att man är en hycklare om man inte tar sitt eget liv, men det gör inte påståendet till sanning. Själv har jag inga barn och kommer inte att skaffa några, just eftersom jag anser att det redan finns för många människor. Därmed är jag konsekvent i det jag förespråkar och hycklar inte det minsta, just eftersom jag inte vill att människor ska dödas utan anser att man ska stoppa befolkningsökningen med minskad nativitet. Jag anser att det han ägnar sig åt är rättfärdigande av hans egna val att skaffa barn och att det är anledningen till hans utfall mot förespråkare av befolkningsminskning. Tittar man på det rent konkret så kommer ju hans barn att konsumera, oavsett hur lite de konsumerar. Om han nu var så intelligent och kunnig som han vill ge sken av hade han naturligtvis valt att inte skaffa egna barn eftersom barn i slutändan alltid kommer att leda till en högre konsumtion. Inte nog med det, enligt hans tes kommer han kunna överföra sina tankar och idéer till sina barn, vilka i sin tur därmed kommer att skaffa barn, som i sin tur kommer att konsumera. Inom en ganska kort tidsrymd har han alltså ökat sin ”egen” konsumtion mångfaldigt, eftersom hans avkomma inte hade existerat utan honom. Detta kommer alltså att bidra till en mycket högre konsumtion än om han valt att inte skaffa barn.

Nu vill jag inte kasta skit på just honom för detta, jag påpekar endast bristerna i hans resonemang. Som bekant är ju Cornucopia inte den ende som låter drifterna styra över förståndet. Majoriteten av världens befolkning tänker ju som han i denna fråga; det är därför världen ser ut som den gör. Personligen är jag i alla fall nöjd över att jag inte kommer att skapa liv som i framtiden kommer att lida just p.g.a. denna mänskliga dumhet och instinktiva besatthet av reproduktion, inte heller kommer min avkomma att skapa något lidande. Många människor vill gärna se sig som civiliserade, men bevisligen är majoriteten apor som tänker extremt kortsiktigt och är därför inte beredda att offra sina begär för att skapa en bättre tillvaro för annat liv.

Det finns inga miljöbilar

Jag har sagt det förr och jag säger det igen – det finns inga miljöbilar. Om man smakar på ordet så låter det ju som om att en miljöbil är något som faktiskt är bra för miljön, vilket inte stämmer.

En av sakerna som jag störde mig på ganska mycket för ett tag sedan var den så kallade miljöbilspremien. Om jag inte minns fel subventionerade staten 10 000 kr på priset för en så kallad miljöbil, och jag har för mig att den så småningom togs bort, vilket var bra.

Tyvärr upptäckte jag idag att det har blivit värre – man har nämligen infört något som man kallar för supermiljöbilspremie där man subventionerar upp till 40 000 kr (!) av inköpspriset på en bil. För dessa pengar kan en familj på fyra personer få fyra riktigt bra pendlarcyklar, och cyklar är betydligt mindre miljöfarliga än en ”supermiljöbil”. Dessutom bidrar de till bättre hälsa som minskar sjukvårdskostnaderna i det långa loppet.

Men nej, låt oss istället fortsätta uppmuntra konsumtion av ändliga råvaror. För att bygga dessa ”supermiljöbilar” krävs mycket olja, och till batterierna använder man ämnen som endast finns i begränsade mängder. Ämnen som man skulle kunna använda till vettigare saker än bilar.

Alliansens politik blir mer och mer skrattretande med alla dessa bidrag som ska gynna folk som redan har pengar. Jag hade för mig att moderater var emot bidrag. Uppenbarligen inte!

Jag har tidigare föreslagit att hela vårt ekonomiska system bör göras om och där man betalar det riktiga priset för vad något kostar, d.v.s. priset på hur det påverkar miljön och om varan/tjänsten konsumerar ändliga råvaror eller inte. Ju större inverkan, desto högre skatt (i övrigt slopar man all annan skatt). Detta skulle innebära att konsumtionen av varor skulle minska drastiskt, vilket är precis vad vi måste uppnå för att inte förstöra vår miljö i onödan. Det skulle främja kvalitet framför kvantitet, samt att varor skulle tillverkas med utbytbara delar, så att man kan reparera istället för att slita och slänga som många gör idag, eftersom det ”inte lönar sig” (inte med dagens felaktiga prissättning) att reparera dessa varor i när vi betalar låga priser baserade på kostnaden att framställa en produkt, utan hänsyn för att varan finns i begränsad mängd eller är miljöfarlig att använda/framställa. Rimligtvis bör det i priset av en produkt vara inräknat vilka konsekvenser den skapar.

Om våra politiker hade någon innanför pannbenet skulle de börjat skissa på en sådan modell för länge sedan, eftersom det är det enda alternativet som är långsiktigt gångbart. Långsiktighet är dock inget som utmärker människor, speciellt inte politiker, således delar man ut bidrag till bilister för att de köper bilar som inte förstör miljön lika mycket. Det är som att ge en våldsbrottsling bidrag för att den ”bara” misshandlar och inte slår ihjäl. Tyvärr är det inte många som förstår detta, alltså kan man fortsätta med hyckleriet precis som vanligt.

En bedragares ord

I mitt förra inlägg gav jag exempel på fenomen i samhället som är betydligt värre än det man ägnat sig åt på exempelvis Tillväxtverket. Nu uppmärksammas lyckligtvis även slöseriet som myndigheterna ägnar sig åt i form av uteblivna resultat, vilket är oerhört positivt. Det som dock saknas är att titta på hur det kommer sig att det finns lagar som godkänner en enorm förstörelse av vår miljö.

Eftersom jag tidigare har skrivit om skogsavverkningen i Sverige så ska jag fortsätta på det temat. En god vän tipsade mig härom dagen om ett blogginlägg, skrivet av ingen mindre än Herman Sundqvist som är skogschef på Sveaskog AB, vilka för övrigt själva ägnar sig åt avverkning av skogar med höga naturvärden.

Jag ska nu kommentera texten, för att visa bristerna i denne bedragares retorik.

”Debatten om skogen är intensiv nu. Behövs det en ny skogspolitik eller inte? Olika parter gör sitt bästa för att övertyga politiker och allmänhet, och man utrycker [sic] sig ofta väl. Retoriskt slipades [sic] vinklingar och överdrifter är lika vanliga som uppriktiga erkännanden av typen ”vi hade fel” är ovanliga. Det kan inte vara lätt att vara politiker eller kunskapssökande allmänhet när så många med glödande engagemang ger helt olika bilder av samma verklighet.”

Herman öppnar med en ton som får honom att framstå som att han ska beskriva ett fenomen på ett objektivt sätt – han anklagar båda sidor för överdrifter och oförmåga att erkänna fel.

” Tänk om alla parter skulle börja säga som det var, utan taktik, retorik och överdrivna vinklingar? Hur skulle debatten se ut då?

Här följer några hypotetiska uttalanden som – om de kom från ledande företrädare inom miljörörelse eller skogsnäring – med stor sannolikhet skulle påverka skogsdebatten:”

Här går han så långt som att han kommer att ge exempel på ”hur det är”, utan taktik, retorik och överdrivna vinklingar. Låt oss då se hur bra det går…

” Från miljörörelsen:

–       ”Drygt 2000 arter i skogen är visserligen rödlistade, men huvuddelen är egentligen inte påverkade av det storskaliga skogsbruk som vi kritiserar. Väldigt många av arterna är knutna till ädellövskogar i sydligaste Sverige eller till gränslandet mellan skogsmark och jordbruksmark. Men drygt 2000 rödlistade arter har onekligen varit ett slagkraftigt argument”.”

Herman menar att man som argument använder siffran 2000 rödlistade arter. Han nämner en huvuddel, men säger inte hur stor den huvuddelen är. Är det 55 % eller mer? Om det är 55 %, som man ju kan kalla för huvuddel, så rör det sig ändå om 900 hotade arter. Menar Herman att dessa är oviktiga och därmed kan utrotas? Eller ska vi säga att det ”bara” rör sig om 100 arter som kommer bli utrotade? Vad skulle Herman säga om någon försökte utrota honom? Har han ett högre naturvärde än dessa arter? Nej, men något säger mig ändå att Herman skulle bli oerhört upprörd om någon talade om att man skulle utrota honom. Alltså är Hermans ”argument” om att antalet 2000 arter är överdrivet inte relevant, eftersom 10 arter också är illa nog att utrotas för skogsbrukets skull.

”-       ”Att skydda ytterligare fjällnära skog behövs inte för att rädda biologisk mångfald. Men vi vill att den fjällnära skogen ska vara obruten av rent känslomässiga skäl. Fast känslomässiga skäl tror vi inte är ett tillräckligt argument för att nå framgång i debatten, och därför håller vi fast vid argument om rödlistade arter och biologisk mångfald också i dessa områden”.”

Herman får det att låta som att det inte är nödvändigt att den fjällnära skogen ska vara obruten. Det han inte tar upp är att det nästan inte finns någon som helst naturskog kvar i Sverige. Det innebär att vilken del man än avverkar av den har förödande konsekvenser för arternas överlevnad. Dessutom är detta endast ett påstående från Hermans sida, han hänvisar inte till någon källa till hans påstående. Han försöker även underminera miljörörelsens argument genom att hävda att det är känslomässiga skäl som ligger bakom dessa. Då ställer jag mig frågan: Vilka andra skäl än känslomässiga är det som driver på avverkningen av skogen? För visst är det en känsla av att det är skönt att tjäna mycket pengar som driver förstörelsen av naturen? En känsla av att det är bra att göra stora ekonomiska vinster kortsiktigt. Det känns bra att tjäna pengar som man sedan kan spendera på saker som får en att känna sig bra eftersom man tror att det är viktigt att tjäna mycket pengar. Precis som personalen på Tillväxtverket tyckte att det kändes bra med spa, choklad och dylikt trams för andras pengar. Det finns ju inte ett enda bevis för att det är bra att tjäna mer pengar än att man har mat på bordet, tak över huvudet, tillgång till sjukvård och slippa oro. Allt utöver det är endast baserat på känsla. Alltså kan man säga att bolagens krav på höga vinster är baserade på känslan att det är viktigt att tjäna pengar och att ”vara någon” i andras ögon. Stackars känslomässiga krakar!

Att det sedan faktiskt är arter som utrotas p.g.a. skogsavverkningen och att vi knappt har någon naturskog kvar, det är inte en känsla – det är fakta.

”-       ”Att idka friluftsliv i ett landskap med skog och hyggen går förstås bra. Men kalhygge är ett laddat ord och det är lätt att ta bra bilder”.”
Något säger mig att Herman inte vistats vid hyggen, eller så spelar han dum. Jag har själv bevittnat sådana och det ser helt fördjävligt ut. Det är inte platser där jag skulle vistas för att idka friluftsliv, men han har rätt i att det är mycket fri luft just vid hyggen. Det finns inte så mycket som stör sikten, om man säger så. Apropå att det är lätt att ta bra bilder så har jag tidigare skrivit om hur skogsindustrin tycker om att marknadsföra sig varför det är märkligt, minst sagt, att han anklagar miljörörelsen för detta.

”Från skogsnäringen:

–       ”En del körskador ser rent för djävliga ut – det är klart vi håller med om det. Vi har helt enkelt inte ansträngt oss tillräckligt för att undvika dem. Vi måste verkligen skärpa oss”.”

Han talar om att de måste skärpa sig, inte att de håller på att utrota andra arter och hugger ned skogar vars ekosystem tar hundratals år att återskapa, om man har tur. Men nej, det är lite ”Okej, vi ska skärpa oss.” som ska gälla dem, inte ”Ja, vi är medvetna om att vi förstör oersättliga naturvärden men vi bryr oss inte eftersom det ju är töntigt att vara en trädkramare. Fram med de häftiga monstermanskinerna!”

”-       ”Mycket av våra diskussioner med  miljörörelsen beror nog på olika värdegrund. Vi tycker det är viktigt att producera virke och tjäna mycket pengar och det är dessutom vårt uppdrag från våra ägare”.”

Nä men ser man på! Det som innan var känslomässiga skäl, när det gällde miljörörelsen, kallas för värdegrund när det gäller sådana som Herman som lever på att förstöra naturen. Han skriver ”vi tycker det är viktigt”, och får det att låta viktigt, men glömmer helt bort att berätta varför de tycker att det är viktigt. Svaret på frågan är: av känslomässiga skäl.

De är helt enkelt ett gäng känslosamma fjantar som måste ha en massa pengar, lite som när Joakim von Anka tar sig ett dopp i kassavalvet och bara njuter av alla sina pengar. Patetiskt.

Att sedan säga att det är deras uppdrag av ägarna gör ju inte brottet mindre. Menar han att om ägarna beordrade honom att avrätta judar, skulle han göra det? Intressant…

”-       ”Det är klart att det blir fel ibland, men vi förstår inte att hela näringen ska misstänkliggöras bara för det. Förtroendet för sjukvården skadas inte på motsvarande sätt om en läkare gör en felbedömning. Om vi fick höra när vi gör bra saker på naturvårdsområdet skulle det sporra oss att göra ännu mer och ännu bättre. Och det kan vi naturligtvis”.”

Herman avslutar sin text med något så befängt som en jämförelse mellan sjukvården och skogsnäringen. Låt mig då förklara skillnaden mellan dessa två, så att bedragaren Herman inte ska komma undan med sina lögner.

Skillnaden mellan sjukvården och skogsnäringen är syftet med de två mycket olika verksamheterna! Ja, det är faktiskt sant! Sjukvårdens syfte är att hjälpa människor som har farit illa eller blivit sjuka, medan skogsnäringens syfte är att hugga så mycket skog de bara kan oavsett miljökonsekvenser, omvandla den till olika produkter och tjäna så mycket pengar de bara kan på det.

Alltså, om det sker misstag när man försöker rädda någons liv, eller misstag när man redan håller på att förstöra miljön är två vitt skilda saker, eftersom den ena syftar till att hjälpa någon och den andra att sko sig på andras bekostnad. Skillnaden mellan dessa saker verkar Herman inte förstå, vilket givetvis förklarar varför han får vara skogschef på Sveaskog AB.

Att det han kallar för ”ibland” sker i över 30% av alla avverkningar, är alltså något av en grov verklighetsförvanskning. En mer korrekt beskrivning vore ju ”Det är klart att det blir fel var tredje gång vi ska hugga ned träd för att tjäna pengar av känslomässiga skäl…”.

Herman säger att allt skulle bli bättre om de i skogsnäringen fick höra när de gjort bra saker också. En bra sak, t.ex. vore att avsätta ca 30% av all yta som i dag är skogsplantage i Sverige, plantera olika arter skog i området och sedan bara låta det vara utan någon som helst inverkan av människor. Det skulle vara riktigt bra. Men det vill de ju inte göra eftersom det känns bra för dem att hugga ned skog och tjäna pengar på den.

Så kan det alltså se ut när representanter för skogsnäringen uttalar sig och försöker låtsas bry sig om miljön. Först förlöjligar man motståndarna genom att påstå att de enbart av känslomässiga skäl bryr sig om miljön och inte att det finns fakta om att man förstör ekologiska system, sedan försöker man släta över faktumet att man förstör oersättliga naturvärden och att konsekvenserna av detta drabbar oss alla.

Som jag skrev om i mitt tidigare inlägg så är detta bland den vidrigaste typen av brottslingar vi har i vårt samhälle, och det är ju ganska uppenbart att de inte ens har dåligt samvete över det de gör. De gör ju det med myndigheternas samtycke.

Det är häftigt att betala skatt

Idag läste jag en text i Svenska Dagbladet som måste vara en av de mest välskrivna texter jag har läst i en svensk tidning. Givetvis är det inte en journalist som står för texten.

Jag har själv vid otaliga tillfällen i denna blogg skrivit om hur myndigheter slösar med skattepengar genom att helt ignorera sitt uppdrag, vilket då är stöld eftersom myndighetspersonalen tar ut lön men utför inte det arbete de är satta till att utföra. I mitt fall har det främst rört sig om att jag har blivit utsatt för våld och hot om våld och att Polisen helt enkelt har valt att ignorera detta och låtsas som att de har viktigare saker att göra än att ta reda på brottslingarna som nästan sparkat sönder mitt huvud.

Jag har även skrivit om hur ivriga Skatteverket är när det kommer till att kräva medborgarna på skatt, och hur hårt man straffas om en enskild tjänsteperson på Skatteverket får för sig att man undanhåller pengar från dem. Bolag har satts i konkurs och privatpersoner ruinerats, endast baserat på ett vilt antagande från en enskild människa som tycker, men inte kan bevisa, att den har rätt i en gissning. Hur vet jag detta? Det är enkelt: i samtliga fall av omvänd bevisbörda kan man utgå ifrån att oskyldiga har drabbats. Varför? För att myndighetspersoner inte är perfekta, de är snarare ofta väldigt defekta. Hade vi levt i en fungerande rättsstat så hade det ju inte fungerat så, men så är ju Sverige en demokratur, inte en demokrati.

Ett utmärkt exempel på att myndighetspersoner är defekta är just Christina Lugnets påstående om att Grand Hotel var det billigaste alternativet för ”konferens”. Personligen har jag aldrig förstått poängen i varför ens ett privat företag bekostar sådant trams. Man är ju på jobbet för att arbeta, det får man betalt för. Om inte lönen räcker – löneförhandla. Varför ska företaget  bjuda en på middag? Vad har man för glädje av en middag om man själv inte kan välja sällskapet utan ska umgås med människor som man ändå träffar dagarna i ända medan man arbetar? D.v.s. om man har ett riktigt jobb, inte ”arbetar” på en myndighet.

Nu är det ju så att man kan peka på att Lugnet har fått ”sparken”, men frågan är om inte definitionen av begreppet ”att få sparken” tänjs på kraftigt med tanke på att hon faktiskt behåller sin lön i flera år? Vem betalar lönen? Det är du och jag. Varför? För att hon har stulit av oss tidigare. Det är hennes så kallade straff.

Är det inte intressant att om du och jag skulle få betalt för ett arbete som vi inte betalar in skatt eller arbetsavgivaravgifter för så skulle vi få betala höga skadestånd till staten, samtidigt som Christina Lugnet och hennes kompis Annie Lööf kan plocka skyhöga löner medan de håller varandra om ryggen efter att en av dem ägnar sig åt direkt stöld? Tro heller inte att Lööf är bättre. Att något kommer fram om en person och en myndighet betyder inte att de andra inte gör det, snarare tvärtom. Det skulle t.ex. vara oerhört intressant att se hur dessa människors scheman ser ut, hur många ”möten” de sitter i varje dag med ”kaffe och bullar” som bekostas av oss skattebetalare. För er som glömt bort, var höll våra politiker hus under Tsunamikatastrofen för några år sedan? Trots att det i deras tjänstebeskrivning står att de anses arbeta dygnt runt och året om, därav deras löner. Detta står i Sveriges Rikes Lag. Vad hände med Tsunamibanden? Ja, de sekretessbelagdes. Varför? För att dessa parasiter håller varandra om ryggen, inget annat.

De anser dock att de själva är värda skyhöga löner. Annie Lööf och hennes kollega Anders Borg tror t.ex. på evig tillväxt, något som är fysiskt omöjligt i en begränsad värld med begränsade resurser. Ändå anses de vara så kompetenta att de plockar ut miljonlöner varje år, betalade av oss. Samtidigt som människor som räddar andras liv eller offrar sina liv åt andra (det dör en hel del folk på sina arbetsplatser varje år) får betydligt sämre betalt. Hur motiverar man det?

Men om vi skulle ha mage att inte betala skatt på allt vi tjänar så straffas vi av nyadeln, och man bussar sin hund Skatteverket på oss. Hur straffas då de vars lön helt och hållet består av andras intjänade pengar om de stjäl ännu mer? Inte alls, givetvis, de får fortsatt lön där man ska ta tillvara på deras ”kompetens”. Ändå fortsätter folk att rösta på dem. Det är ett stort mysterium i mina ögon.

Men, och detta är ett mycket viktigt men, detta är knappast det enda sättet som medborgarna blir bestulna på. Tyvärr sker det mycket värre saker och de har pågått länge.

Ett annat sätt är att förstöra miljön som tillhör alla, för kortsiktig ekonomisk vinning. Maciej Zaremba skrev för ett tag sedan en artikelserie i DN om svensk skogsavverkning. På Uppdrag Granskning visade man hur IKEA skövlar urskog i Karelen, visserligen inte Sverige men ändå förbannat vidrigt. Skogen är inte det enda som drabbas när företag plöjer sönder vår natur.

Företagsledningarna och myndighetspersonerna håller varandra om ryggen också. Det är de som träffas på ”finluncher” för att de är ”värda” det och blir kompisar. Inte du och jag, vi förväntas betala för deras lyxtillvaro. Vi förväntas arbeta och betala en stor del av det vi har tjänat till dem så att de ska kunna fortsätta att hålla på som de gör. Företagen plockar ut enorma vinster för att ha sålt råvaror för ett oskäligt lågt pris, för man tar endast betalt för kostnaden att leverera varan samt en lagom fet marginal på det till sig själva. Det de inte gör är att återskapa det de har förstört. Hur ersätter man kostnaden för att ha förstört en urskog som tar flera hundra år att återställa? Några kronor per kubikmeter träd? Nej, givetvis inte. Att förstöra naturvärden som under flera levnadstider inte går att återskapa bör straffas hårdare än mord på enskilda människor, eftersom effekterna faktiskt är mycket värre.

Problemet med de flesta människor är att de inte kan tänka långsiktigt och således kan man inte ens föreställa sig problemet som man tror kanske sker i framtiden. Lite som en rökare som hoppas på att inte få lungcancer eller en onykter bilförare som tror att den inte kommer att ha ihjäl någon. Skillnaden är dock att det med all säkerhet är fastställt att om man skövlar skogen så tar den flera hundra år att återställa. Skövlar man dock ”all” skog och på så sätt dödar alla mindre växter och djur som lever i det ekologiska systemet, d.v.s. utrotar dem, då kan det ta flera miljoner år att återskapa ett fungerande ekosystem. Är då priset på några kronor per kubikmeter rimligt? Nej. Bör det vara lagligt? Ja, om man är fullständigt galen och okunnig, som jag menar att våra politiker, myndighetspersoner och företagsägare är.

De som stjäl våra naturresurser för egen vinning är den vidrigaste typen av kriminella människor man kan finna, eftersom konsekvenserna av deras brott är att det som en gång har varit inte går att återskapa till sitt ursprung. Några förskingrade miljoner av diverse myndigheter är faktiskt ingenting jämfört med vad de miljöförstörande företagen gör. Problemet i detta sammanhang är ju att myndigheterna godkänner det, eftersom att de har bestämt sig att ”tillväxt” (hur nu förstörelse kan kallas det) är det enda som är värt att eftersträva, av väldigt diffusa skäl. Alltså tar myndigheterna pengar av oss, tillåter företag att stjäla av oss ännu mer och skapa oreparerbara skador, för att sedan belöna sig själva med choklad, middagar och spa. 

Visst är det häftigt att betala skatt?

Nyspråk på SVT

På SVT:s ABC kunde man idag se ett inslag som handlar om en gösodlingsteknik som ett svenskt företag tillämpar och som EU inte vill godkänna eller tillämpa. Ja, jag är inte säker eftersom jag hakade upp mig på ett ord som reportern använde sig av och som gjorde att jag inte kunde fortsätta höra det andra eftersom jag blev så irriterad. Hon kallade tekniken för utsläppsfri, vilket jag tolkar som – helt fri från utsläpp. Precis som jag tolkar begreppet miljöbil som en bil som förbättrar miljön, d.v.s. gör miljön bättre än vad den hade varit om bilen inte fanns.

Så, för den som tror att gösodlingstekniken är utsläppsfri rekommenderar jag att den läser artikeln i Ny Teknik som jag länkade till ovan. Då kommer det att framgå att det åtminstone används någon form av motorer för att få vattenreningen att fungera, d.v.s. om man inte har byggt ett helt eget slutet ekologiskt system, vilket jag starkt tvivlar på med tanke på att Mikael Björk själv säger att de vill minska elförbrukningen.

Produktion av el skapar på ett eller annat sätt alltid utsläpp. Alltså ljuger ABC-reportern när hon säger att metoden är utsläppsfri. Den må vara betydligt mindre miljöfarlig än tidigare metoder, vilket så klart är bra, men den är knappast utsläppsfri. Det är sådana här lögner som media ständigt kommer undan med, vilket är oerhört märkligt.