De senaste dagarna har jag på flera ställen på Facebook läst att Israel ägnar sig åt folkmord och detta har gjort många väldigt, väldigt upprörd. Israel jämförs med Nazityskland, etc. Ingen av dessa engagerade säger något om konflikten i Syrien eller i Kongo, t.ex. Av detta drar jag slutsatsen att de älskar palestinier extra mycket, för någon annan orsak till deras besatthet kring konflikten kan jag inte hitta.
Nu är det så att jag själv anser att Israel representerar ondskan på Jorden. Det är tydligt att så är fallet med tanke på den enorma mängden dödade civila som alltid följer i spåren av Israels övergrepp mot de fredliga palestinierna, samtidigt som andra konflikter aldrig kräver så många dödsfall. Jag blev dock ändå mycket förvånad när jag i dag upptäckte något oerhört:
Jämför Israels siffror med ”grannländernas” siffror av döda i trafikolyckor och säg om det inte ligger något lurt bakom detta. Varför dör det så få israeler men så många icke-israeler? Det är ju helt oproportionerligt! Och hur har man lyckats tysta ned detta?! Det är uppenbart vem det är som kontrollerar media! Jag säger inget mer, utan låter siffrorna tala för sig (siffrorna efter årtalet anger antalet döda per 100 000 invånare):
Jag har sagt det förr och jag säger det igen – det finns inga miljöbilar. Om man smakar på ordet så låter det ju som om att en miljöbil är något som faktiskt är bra för miljön, vilket inte stämmer.
En av sakerna som jag störde mig på ganska mycket för ett tag sedan var den så kallade miljöbilspremien. Om jag inte minns fel subventionerade staten 10 000 kr på priset för en så kallad miljöbil, och jag har för mig att den så småningom togs bort, vilket var bra.
Tyvärr upptäckte jag idag att det har blivit värre – man har nämligen infört något som man kallar för supermiljöbilspremie där man subventionerar upp till 40 000 kr (!) av inköpspriset på en bil. För dessa pengar kan en familj på fyra personer få fyra riktigt bra pendlarcyklar, och cyklar är betydligt mindre miljöfarliga än en ”supermiljöbil”. Dessutom bidrar de till bättre hälsa som minskar sjukvårdskostnaderna i det långa loppet.
Men nej, låt oss istället fortsätta uppmuntra konsumtion av ändliga råvaror. För att bygga dessa ”supermiljöbilar” krävs mycket olja, och till batterierna använder man ämnen som endast finns i begränsade mängder. Ämnen som man skulle kunna använda till vettigare saker än bilar.
Alliansens politik blir mer och mer skrattretande med alla dessa bidrag som ska gynna folk som redan har pengar. Jag hade för mig att moderater var emot bidrag. Uppenbarligen inte!
Jag har tidigare föreslagit att hela vårt ekonomiska system bör göras om och där man betalar det riktiga priset för vad något kostar, d.v.s. priset på hur det påverkar miljön och om varan/tjänsten konsumerar ändliga råvaror eller inte. Ju större inverkan, desto högre skatt (i övrigt slopar man all annan skatt). Detta skulle innebära att konsumtionen av varor skulle minska drastiskt, vilket är precis vad vi måste uppnå för att inte förstöra vår miljö i onödan. Det skulle främja kvalitet framför kvantitet, samt att varor skulle tillverkas med utbytbara delar, så att man kan reparera istället för att slita och slänga som många gör idag, eftersom det ”inte lönar sig” (inte med dagens felaktiga prissättning) att reparera dessa varor i när vi betalar låga priser baserade på kostnaden att framställa en produkt, utan hänsyn för att varan finns i begränsad mängd eller är miljöfarlig att använda/framställa. Rimligtvis bör det i priset av en produkt vara inräknat vilka konsekvenser den skapar.
Om våra politiker hade någon innanför pannbenet skulle de börjat skissa på en sådan modell för länge sedan, eftersom det är det enda alternativet som är långsiktigt gångbart. Långsiktighet är dock inget som utmärker människor, speciellt inte politiker, således delar man ut bidrag till bilister för att de köper bilar som inte förstör miljön lika mycket. Det är som att ge en våldsbrottsling bidrag för att den ”bara” misshandlar och inte slår ihjäl. Tyvärr är det inte många som förstår detta, alltså kan man fortsätta med hyckleriet precis som vanligt.
För snart två år sedan skrev jag ett inlägg här på bloggen där jag jämförde bilism med sexuella övergrepp på barn. Jag ställde frågan hur många som skulle köra bil om de visste att bilismen överlag bidrog till att 400 små flickor våldtogs i stjärten av 400 äldre män med grova könsorgan varje år. Jag gissade att många inte skulle köra bil om det var konsekvensen, men om konsekvensen är att andra dör eller blir invalidiserade, ja då är det tydligen inte så noga.
Det följde en intressant diskussion efter inlägget och jag kallades för absolutist med ett förunderligt helhetstänkande av signaturen Patrik. Han försökte säga att mitt sätt att resonera på är orealistiskt (gissar jag) samt att sannolikheten för att en olycka inträffar ändå är ganska liten, varför han som försiktig bilist inte kan hållas ansvarig.
Jag är ju emot generaliseringar, generellt. Jag gillar inte att lägga kollektiv skuld på en grupp människor för något en liten del gör men i fallet bilism så bidrar ju samtliga bilister till en sämre miljö. Inte nog med det, antalet bilister ökar antalet dödsoffer, oavsett hur försiktigt en enskild bilist kör. Som bilist måste man ju även rätta sig efter den resterande biltrafiken, eftersom man annars själv utgör en trafikfara. D.v.s. ju färre bilister det är, desto färre bilister behöver man ta hänsyn till, vilket i sin tur leder till att dessa bilister måste anpassa sig efter den långsammare trafiken och därmed minskar antalet allvarliga olyckor.
Så mycket för mitt ”förunderliga” helhetstänkande. Det är inte speciellt förunderligt att dra slutsatsen att ett större antal bilister leder till fler dödade och invalidiserade människor, det är inte förunderligt enligt mig i alla fall. Jag tycker att det är dåligt att människor dör och skadas i trafiken, så ”galen” är jag.
Det är ganska tröttsamt när bilister försöker rättfärdiga sitt brukande av bilen, när de i de allra flesta fallen inte måste använda en bil. Under tiden som dessa latmaskar latar sig så dör människor på grund av dem. Och ja, ni är alla skyldiga till detta eftersom det tack vare era otympliga fordon inte byggs bättre vägar och skapas mer utrymme åt oss som inte vill förstöra miljön så fort vi ska förflytta oss. Så länge det finns bilister kommer trafikdödligheten vara ett faktum. Ni som väljer bilen väljer bort någons liv, oftast någon annans. Skäms.
Jag har antagligen skrivit om det förr, minns inte, men det tål att upprepas igen: att skaffa hund är ett rop på hjälp. För den vackra formuleringen står en av mina bästa vänner och jag håller med honom.
Det finns givetvis undantag till alla regler. T.ex. så förstår jag om man skaffar en vakthund om man bor på landet, en jakthund, en ledhund om man är blind, etc. Men om man köper en hund bara för att man ”tycker om” hundar så blir jag ytterst tveksam till personen ifråga.
När det kommer till sexköpslagen kan man säga att det i det stora hela finns två läger – de som är för och de som är emot. De som är för behöver jag egentligen inte länka till. Till dem hör bland annat vår mansfientliga justitieminister Beatrice Ask, som inbillar sig att det endast är män som köper sex.
Själv är jag emot sexköpslagen av den enkla anledningen som den numera bortgångne komikern och provokatören George Carlin presenterade:
”Selling is legal. Fucking is legal. Why isn’t selling fucking legal?!”
I Sverige är det ju givetvis lagligt att sälja sexuella tjänster men förbjudet att köpa dem. Dessutom finns en massa andra lagar som gör att närstående personer eller personer som hyr ut bostad till prostituerade riskerar att straffas. Således blir prostituerade indirekt drabbade av detta, samt att de givetvis kan förlora vårdnaden om sina barn om de har några.
En av de vanligaste ”argumenten” förespråkarna för sexköpslagen brukar framhäva är att det är vidrigt att människor tvingas sälja sina kroppar. Det finns två riktiga motargument till detta ganska komiska påstående:
1 . Det är oftast ingen som tvingar en prostituerad att prostituera sig, och gör någon det är det redan reglerat i lag. D.v.s. tvånget är redan ett brott i sig, alltså behövs ingen dubbel lagstiftning kring det.
2. En prostituerad säljer inte sin kropp. En prostituerad säljer en tjänst som innefattar sex. D.v.s. det är som vilket arbete som helst där man upplåter en viss del av sin tid för att utföra en tjänst. Beroende på vilken tjänst det är så upplevs olika arbeten som mer eller mindre farliga, roliga, intressanta, tråkiga, etc.
Ett annat argument som förespråkare för sexköpslagen brukar använda är att kvinnorna som prostituerar sig (som bekant struntar de i män, eftersom vi män alla kan ta hand om oss själva, vi behöver inte ens polisens hjälp när vi utsätts för brott) mår dåligt av detta och far illa av det. M.a.o. så menar dessa människor att prostitution är skadligt för utövaren och att det därför ska vara olagligt att köpa tjänsten. De säger därmed att utövaren själv inte kan avgöra vad som är bäst för den själv eller inte.
Apropå farligt, så kan man ställa sig frågan vad dessa förespråkare av sexköpslagen säger om detta. Menar de att det dör fler prostituerade i Sverige per år än vad det dör män på sina ”vanliga” arbetsplatser? Många av olyckorna som drabbar män inträffar på byggarbetsplatser. Det är lätt att undra om dessa prostitutionsmotståndare vägrar att bruka vägar, broar och vistas i byggnader, just eftersom risken att män skadas när dessa saker konstrueras är mycket större än inom andra yrken. Kanske använder de inte ens metaller som tagits fram ur en gruva eftersom män som arbetar i gruvorna skadas och far illa? Vi kan väl låtsas att så är fallet, men något säger mig att dessa s k feminister endast ser det de vill se och menar dessutom, lustigt nog, att de som grupp drabbas av att vissa kvinnor (och män, men glöm gärna bort männen) prostituerar sig. Det är givetvis lika befängt som om att jag skulle påstå att män som grupp (jag visste inte ens att ”vi” män är med i någon förening) drabbas av att några män har dött på sin arbetsplats. Den som främst drabbas av detta är ju offren själva och deras närstående. Att ta på sig någon patetisk offerroll beroende på vad man har mellan benen – som feminister mer än gärna gör – är så oerhört förolämpande mot dem som faktiskt råkat illa ut. Det är ju inte direkt så att man, beroende på om man har en penis eller vagina mellan benen (ber om ursäkt till alla halvkön där ute, men ni är inte så många) , plötsligt känner lidandet av andra som har samma kön. Om man gör det så upplever jag det snarare som att man har ett allvarligt problem, problemet heter – för mycket fritid.
Alltså anser jag att alla förespråkare för sexköpslagen antingen kräver att fysiska arbeten där män far illa förbjuds helt, ännu bättre är om de kräver att man inte ska få köpa eller bruka produkterna som dessa män skapar, eller att de kräver och bråkar om att kvinnor ska kvoteras in på dessa arbetsplatser. Av en makalös slump så vill de främst bli inkvoterade i bolagsstyrelser och andra ”fina” jobb eftersom det är där majoriteten av alla män arbetar, om man ska tro dem. Jag tycker givetvis att detta är oerhört komiskt eftersom det är så oerhört korkat. Att det ofta är så kallade akademiker som gör dessa tankevurpor gör ju inte saken mindre rolig, tvärtom. Det visar då även att man inte behöver vara intelligent för att klara sig genom det svenska skolväsendet, det enda som krävs är rätt mängd dumhet och foglighet för att kunna ta till sig alla ”briljanta” idéer som lärs ut i svenska skolan.
Så vad har allt detta med hundar att göra?
Enligt mig så är det väldigt märkligt att en människa vill köpa ett djur och ha det som en kompis, inlåst i en lägenhet eller en bur. Visst, jag förstår att barn inte förstår sådant, men vuxna människor? För till skillnad från t.ex. prostitution så har man då köpt ett liv som man tvingar på sig själv på. Djuret man har köpt väljer ju inte sin köpare, utan det är köparen som väljer djuret.
Djuren gör ju inte detta tillfälligt heller utan det är något de gör hela tiden. Då kanske någon undrar om jag därmed är emot all djurhållning. Det är jag inte, eftersom jag menar att djur, under rätt förutsättningar, kan fylla en funktion för människor och att människan i sin tur fyller en funktion för djuren. Men detta fungerar endast ute på landsbygden där man även alltså kan låta djuren vara någorlunda fria. Att bo i en lägenhet och rastas några gånger om dagen påminner mer om ett fängelse.
Nu menar t.ex. hundägare att deras hundar älskar dem. Jaha? Och vad har de att relatera till? En person de sett sedan de varit små? De är i en beroendeställning och har absolut inget annat att referera till än just sin ägare. Exakt samma sak gäller ju små barn. Skillnaden är att barnen växer upp, medan hunden alltid förblir beroende av sin ägare.
Då kanske någon tycker att sällskap och kärlek ju är en funktion, och att det inte är fel att låta hunden uppfylla den. Visst håller jag med där, det är funktioner som människor i regel har behov av att få fyllda. Men är det inte lite patetiskt att köpa sig kärlek och vänskap? Återigen, hunden har ju inget annat att relatera till så på vilket sätt är denna kärlek ”äkta”?
Om vi återgår till prostitution så säljer prostituerade sexuella tjänster och är inte livegna av den som köper tjänsten, till skillnad från djuren som blir köpta av folk som tycker att de ju är ”så gulliga”. Därför stämmer min väns påstående om hundägare. Hundägare är i regel människor som har en hund eftersom de känner sig ensamma och därför måste köpa sig en kompis. Det är ett rop på hjälp.
Att sedan många hundägare dessutom inte har koll på sina små kärleksslavar är en annan historia. Det största problemet jag brukar få av dessa är när de låter sina hundar springa lösa på cykelvägar, vilket är ett stort problem.
Å andra sidan gäller detsamma barn, men det får bli ett annat inlägg.
Jag har märkt att det är populärt med förkortningar till höger och vänster, således var ESC en populär bokstavskombination bland mina bekanta på Facebook i lördags kväll. Själv höll jag på med EJC – som står för En Jugge Cyklar – och jag passade faktiskt på att filma eländet. Så här såg rutten ut:
Jag har klippt bort det tråkiga och de riktiga godbitarna (ska användas vid ett annat tillfälle). Jag passade nämligen på att fråga en taxiförare utanför Scandic Malmen på Götgatan varför han bröt mot lagen och fick höra en snyfthistora om att han inte har något ”val” om han ska kunna göra sitt arbete. Därefter korsade jag gatan och frågade två poliser vad de brukar göra åt saken. De ville inte vara med på film, men jag lyckades få en ganska bra ljudupptagning av mitt samtal med dem.
Det visade sig att de inte gör mycket åt trafiksituationen. De sade att det är ”högt tryck” där om kvällarna och att de måste göra annat, m.a.o. lät de den här typen av lagbrott passera framför näsan på dem. Jag konstaterade att de alltså var underbemannade och frågade om de då aktivt gör något för att förbättra sin situation som att kräva mer personal som t.ex. kan se till att trafiklagarna efterlevs, med tanke på att det i princip alltid står dubbelparkerade bilar där som dessutom står mitt i cykelvägen. Det verkade som att de inte gjorde så mycket åt saken med tanke på att de såg riktigt nervösa ut när de pratade med mig, som om att jag hade kommit på dem med att göra något ”fult”. Så jag frågade om de överhuvudtaget kunde påverka något eller om de stod helt handfallna inför situationen och inte hade möjlighet att påverka hur resurserna styrdes på deras arbetsplats, varpå jag fick svar att de kunde påverka (men att de uppenbarligen väljer att inte göra det). Däremot sade de att det var jättebra att jag försöker förändra situationen och att det var bra att jag ringt till myndigheter tidigare (som jag berättat att jag hade gjort) och ställt frågor kring detta.
Visst är det bra att jag som betalar deras löner också ska se till att de gör det de får betalt för? De får pengar av mig, men jag måste alltså lägga en massa tid på att se till att myndigheterna gör det de får betalt att göra. Det är vad jag kallar för service!
I filmklippet kommer ni att se exempel på hur kul det är att cykla i Stockholm en kväll med lite trafik och få personer ute. Föreställ er sedan hur det ser ut under rusningstrafik.
Exempel på saker att titta efter är:
Fotgängare som går eller står på cykelvägen. Titta riktigt noga så får ni se hur vanligt det är.
Taxiförare som parkerar på cykelvägen eller kör konstigt, t.ex. inte ger signal när de svänger ut framför en eller gör märkliga svängar som inte kan anses vara trafiksäkra.
Andra cyklister som cyklar på fel sida av vägen och saknar belysning.
Smala cykelvägar och långsamma cyklister som man knappt kan cykla om.
Spännande trafiklösningar vid vägbyggen, t.ex. cykling på trånga trottoarer eller vägskyltar utplacerade på cykelvägen.
Spännande lösningar vid korsningar där man för att svänga åt ett håll måste stanna tre gånger vid trafikljus och trycka på knappar, ja om man är cyklist alltså.
Spännande lösningar vid trafikljusen där stoppknappen befinner sig på fel sida så att man hamnar på kollisionskurs med mötande cyklister.
Spännande placerade busshållplatser i kombination med cykelvägar som leds in från väg till trottoar.
Väldigt kort tid att korsa en väg vid ett övergångsställe, om du är cyklist.
Stora gator i stan som saknar cykelväg och där passerande bilar måste köra över dubbeldragen linje för att kunna passera, vilket de också gör.
Allt detta fick jag uppleva på en sträcka som tog ca 50 minuter att cykla, borträknat från alla stopp. Håll till godo!
Jag har flertalet gånger tidigare uttryckt mitt starka missnöje med hur myndigheter i Sverige arbetar, eller arbetar och arbetar… Min kritik består till stor del i att de faktiskt inte gör det de bör göra. Ett sådant exempel är att Polismyndigheten verkar vara inriktad på att göra något helt annat än att ingripa vid brott som direkt utsätter andra för livsfara. Utöver en misshandel och ett mordhot så är det vanligaste problemet jag stöter på – som är direkt livshotande – faktiskt av en helt annan art. Det är nämligen mina medmänniskor som utsätter mig för livsfara eftersom de uppenbarligen föredrar att inte använda sin hjärna till att tänka. Det är då saker som dessa kan inträffa.
I kväll var det dags igen. Jag passerade utanför Scandic Malmen och passade denna gång på att filma eländet. Eftersom det var lördagskväll fanns ca 4-5 poliser inte så långt därifrån. I klippet filmar jag deras piket och bakom reklamskylten stod alltså poliserna. Kanske gömde de sig där för att slippa ingripa i lagbrotten som begicks framför näsan på dem? Jag har ju tidigare påpekat problemet för poliser som stått i närheten, men de har inte gjort någonting. Döm själva om ni tycker att det är rimligt att taxibilarna står som de gör. Hur hade det sett ut om en massa cyklister bara ställde sig mitt i bilvägarna och hängde så att bilisterna tvingades köra upp på trottaren för att komma runt dem?
Men den svenska polisen är istället upptagen på annat håll för att fånga ”farliga” människor. Svårt att se varför de var så ivriga att få fast Ola Lindholm. Hade han utsatt någon för fara?
För några år sedan läste jag om en kvinnlig polis som hade gripit en man eftersom hon ansåg att han var så pass vältränad att han ”måste” ta olagliga preparat för att kunna uppnå det. Test på mannen gjordes och inget olagligt hittades. Kalla mig galen, men jag skulle föredra om polisen fokuserade på att ta fast eller förhindra brott som faktiskt kan leda till att oskyldiga människor kommer till skada. Jag har svårt att se vilken nytta man har av att ta fast människor som man tycker ser ut som att de är brottslingar, hur man nu ser det.
Inte nog med det, vi har också media som inte kan få nog av att rapportera om denna irrelevanta händelse. När blev det intressant att rapportera om detta? Han är ju knappast dömd än. Varför utesluter man möjligheten att han faktiskt har blivit drogad, eller är svensk media och svenska rättsväsendet så pass skadade av statsfeministiska ideologin som genomsyrar det här samhället att de på förhand utgår ifrån att män inte kan bli drogade och att detta endast drabbar kvinnor?
Vilket leder mig till nästa idioti. Lagförslaget om samtycke till sex måste vara bland det dummaste jag hört talas om. Varför? För att det inte går att bevisa om någon samtyckte eller inte annat än om bevis om tvång finns i form av fysiska skador. Vad är poängen med att stifta lagar som man ändå inte kan bevisa att någon har brutit mot? Den svenska polisen har ju problem med att ingripa när verkliga brott begås framför näsan på dem dagligen. Vad ska de göra i det här fallet? Ska någon i efterhand kunna säga ”Jag var full!” och detta ska räcka som bevisning? Vad är det som säger att den berusade personen inte var drivande till sexakten?
Och varför tar Madeleine Leijonhufvud upp 15-åriga tjejer som exempel? Varför inte killar? Kan inte dessa utnyttjas?
Jag minns t.ex. tydligt när jag som 20-åring hade kommit hem till min dåvarande flickvän som hade haft en s.k. tjejmiddag med några väninnor. Jag gick in i hennes sovrum för att inte störa och lade mig för att sova. Jag väcktes så småningom av att hon hade klätt av sig och försökte få min penis erigerad. Hon luktade vin och var märkbart berusad, dessutom förvånade hennes beteende mig eftersom hon inte brukade ta initiativ till sex, åtminstone inte när hon var nykter. Tydligen hade vinet gjort sitt. Hon satte sig på mig och höll på tills hon var klar med sitt, medan jag betraktade eländet under tiden. När hon var klar sade jag att jag gärna ville fortsätta sova och vände mig om.
I detta fall var alltså den som begick ”övergreppet” en berusad kvinna, medan jag själv var nykter. Visst, jag kunde sagt åt henne att låta mig vara, med konsekvensen att hon hade blivit sur och hon antagligen medvetet vid senare tillfällen skulle vägra ha sex med mig. Jag kände mig inte speciellt utnyttjad, däremot tyckte jag att det var tragiskt av henne att endast våga ta initiativ till sex när hon hade druckit, men så led ju hon av psykiska problem och tog medicin för dessa. Hur som helst var det inget som jag tycker att hon borde blivit dömd för av någon domstol, eftersom vi ju brukade ha sex och eftersom hon faktiskt inte tvingade mig med våld. Jag kunde ju sagt ifrån, precis som människor kan ta ansvar för att inte supa sig så fulla att de inte vet vad de gör. I sådana fall är det faktiskt mer rimligt att föräldrarna får ett straff eftersom de inte uppfostrat sitt barn att inte dricka alkohol i dessa mängder. Trots allt är det ju de som är förmyndare.
Enligt Madeleine Leijonhufvud hade min gamla flickvän alltså gjort något som bör räknas som ett brott. Hur jag någonsin skulle kunnat bevisa detta annat än att ha filmat det, vet jag inte. Som bekant är det ju endast män som döms för våldtäkt och sexköp i Sverige utan teknisk bevisning. Samtidigt så vill man ju stifta lagar som förbjuder att man filmar människor i intima situationer utan deras medgivande, m.a.o. blir möjligheten för bevisning minimal.
Det råder onekligen en enorm fokus på någon form av märklig moralism i Sverige. De verkliga problemen försöker man sopa under mattan. T.ex. kunde jag på SvD:s hemsida idag se reklam från ECPAT där de uppmuntrar människor till att anmäla barnpornografi, ni vet det som Internet enligt dessa människor kryllar av, eller åtminstone vill de ge sken av detta så att de ska kunna få stjäla mer av våra skattepengar i form av bidrag.
Vad sägs om att istället uppmuntra Polismyndigheten till att deras inkompetenta och lata personal faktiskt gör något åt faktiska brott som begås framför näsan på dem?! Men jag antar att det är för mycket begärt att polisen ska göra det de får betalt för att göra. Istället ska de jaga människor de hakat upp sig på av en eller annan anledning.
Alltså, även om Ola Lindholm har tagit kokain så är jag övertygad om att han utgör en mindre fara för andra människor än vad taxiförare som inte respekterar trafikreglerna gör. Och människor som super sig så fulla att de inte vet vad de gör har betydligt allvarligare problem än att någon har haft sex med dem när de varit berusade. Men låt oss istället fokusera på de kristmoralistiska frågorna, det är ju de som säljer lösnummer och plockar poäng hos feministiska partikamrater.
Det är lätt att glömma att året är 2011 när man tar del av nyhetsrapporteringen i Sverige, Luther hade varit mer än nöjd.
Sveriges skattetryck hör till världens högsta. Med ett så högt skattetryck förväntar man sig givetvis en viss service, ett exempel på sådan fantastisk service är det som inträffade mannen som ringde sjukvården som inte ville skicka en ambulans.
Det finns otaliga fler och jag har ju själv varit med om en del ”intressanta” saker genom åren. Det som kanske är mest obehagligt är att jag betalar dessa människors löner men inte på något sätt kan utkräva dem på något som helst ansvar, vilket är ett skämt.
Jag nämnde nyligen återigen problemen i trafiken som cyklister råkar ut för dagligen, trots det vill man skylla på att det hela handlar om frånvaron av hjälm. Okej, vi låtsas att jag har en hjälm på mig när jag cyklar och möts av detta (ber om ursäkt för dålig mobilkamera):
Fotot är taget på Götgatan i Stockholm utanför Scandic Malmen där det i princip alltid står taxibilar parkerade trots att det är en lastzon och inte en taxistation. När lastplatsen är full parkerar de alltså mitt på cykelvägen, och umgås med sina taxipolare. Jag har även sett poliser stå ca 30 meter från denna plats – där alltså lagbrott begås – utan att de gör något åt saken! Jag har även ringt Polisen och uppmärksammat dem om problemet varpå personen jag talade med sade sig också var irriterad över detta eftersom han själv brukar cykla där. Har det hänt något? Nej.
Men, vi låtsas att jag har en hjälm. Om jag har det, kommer dessa taxiförare plötsligt börja följa trafikreglerna? Jag har svårt att tro det. De kommer som vanligt att stå parkerade mitt på cykelvägen och börja bråka med cyklister när man ber dem flytta sina bilar.
Vad är poängen med att ha lagar om de som får betalt för att upprätthålla dem struntar i att göra det? Vad är poängen med att betala skatt till en massa poliser och sjukvårdspersonal när man inte får något för det? De orkar ju uppenbarligen inte göra sitt jobb, och de som betalar deras löner är de som får stå för notan när något går snett. Vissa betalar t.o.m. med sina liv. Istället satsas resurser på att jaga sexköpare?! Snacka om felprioriteringar. Sist jag kollade så var det betydligt fler som ofrivilligt dog i trafiken av att någon inte följer trafikreglerna än kvinnor som dör av att självmant prostituera sig. Prioriteringarna är onekligen intressanta.
Att svenskar är så lama att de röstar på patrasket som låter samhället förfalla på det här sättet är häpnadsväckande. Jag får klaga, för jag har inte röstat på någon av idiotpartierna som sitter i Riksdagen och som inte har den blekaste aning om det mesta som rör verkligheten. De bygger sin världsbild på föreställningar om hur de hoppas på att saker ska vara, inte på hur de faktiskt är. Väljarnas passivitet är dock det som skrämmer mig mest.
Den här filmen beskriver ganska bra vad man dagligen är med om som cyklist i Stockholm, även om föraren i detta fall är motorcyklist. Lustigt nog inträffade inte dessa saker när jag cyklade i Danmark, Tyskland och Holland för några år sedan.
Nu är det dags för ny propaganda från TT, denna gång gällande cykelhjälmens förträfflighet. I artikeln framgår att fler cyklister skadas än tidigare, men ingenstans skriver man om fler är ute och cyklar. Man skriver heller inte om hur utbyggnaden av säkra cykelvägar ser ut eller om dessa personer skadats p.g.a. av slarv från andra trafikanter.
Senast idag så fick jag väja för ett antal bilister i Stockholms innerstad som inte vill använda sina blinkers. Jag fick även väja för två kvinnor med varsin barnvagn som gick mitt i (inte över) en gata, trots att det inte är en gågata. Samtliga av dessa bilister bör bli av med sina körkort och kvinnornas barn bör omhändertas av myndigheter. Förra veckan höll en kortvuxen taxiförare på att hota mig med stryk efter att jag bankat på hans ruta för att han skulle flytta på sin bil. Han stod parkerad mitt på cykelvägen utanför Scandic Hotel (det är mer regel än undantag att taxiförarna blockerar vägen och Polisen gör ingenting åt detta för att det ju händer ”hela tiden” enligt deras utsago) eftersom taxiförarna har bestämt sig för att det är en taxistation, vilket det givetvis inte är utan en lastzon, och när lastzonen är full ställer de sig på cykelvägen. Den lille taxiföraren lyfte sin arm i hotfullt manér mot mig vilket ledde till att jag började skratta och frågade ”Vad då, ska du slå mig nu?” sedan skrek jag allt vad jag orkade ”Flytta bildjäveln NU!” eftersom jag sagt det åt honom tio gånger innan och han istället stod och tjafsade trots att han mycket väl visste om att han inte får stå där.
Det är något med människor och självbevarelsedrift som inte verkar spela så bra ihop. En kort, gråhårig man som såg ut att väga hälften så mycket som jag och var mer än ett huvud kortare försökte alltså antyda att han skulle ge mig en smäll. För mig är det inget annat än komiskt. Senare samma dag, i Kungsträdgården, så cyklade jag på cykelvägen (Arsenalsgatan) som leder från Kungsträdgårdsgatan till Gustav Adolfs torg. Det finns en tydligt markerad cykelväg där, på vilken jag cyklade, och även en generös gångväg. Trots detta gick en kvinna på cykelvägen med vad jag förmodar var hennes dotter, som såg ut att vara 4-5 år gammal. De såg mig närma mig, dottern reagerade inte, och modern reagerade först när jag var så nära att jag tvingades bromsa in för att inte cykla över hennes lilla ögonsten. Då drog hon henne lite åt sidan och såg samtidigt väldigt besvärad ut. Jag hörde henne inte yppa något i stil med ”Oj, vi går mitt i cykelvägen, det ska man inte göra.” vilket givetvis förklarar varför vi har så många hjärndöda människoapor som inte förstår sitt eget och andras bästa utan tror att de förlorar någon form av prestige om de viker undan. Den här typen av människor är vad jag brukar kalla för kompletta idioter.
På vägen hem, under natten, råkade jag ut för en lustig sak. På Nynäsvägen i höjd med Globen så blev jag överraskad av att möta en grävling på cykelvägen. Jag har aldrig tidigare sett en grävling annat än på foto och jag trodde aldrig att jag skulle se en just där. Det i sig var ju lite kul. Det som dock var väldigt kul och som dessutom säger väldigt mycket om mänskligheten är grävlingens reaktion – den blev rädd. Därför höll den sig så lång ifrån mig den kunde och jag ifrån den, och vi passerade varandra smärtfritt. Vare sig jag eller den försökte ta plats mitt i vägen för att hävda oss gentemot varandra.
Nu är det så att jag är övertygad om att grävlingen hade gett mig en mycket jobbigare match än både den lille taxiföraren och den dryga kvinnan, tillsammans, om det hade kommit till handgemäng. Ändå valde grävlingen att hålla sig undan eftersom det helt enkelt är det mest rationella att göra i en sådan situation. Varken den eller jag hade något att vinna på en konflikt.
Många människor däremot inbillar sig att de har en massa rättigheter, vad de baseras på har jag ingen aning om. Speciellt när dessa rättigheter inte ens stöds av lagen. Baserat på mina iakttagelser den dagen kunde jag konstatera att grävlingen var och är mer överlevnadsduglig än människoaporna som jag beskrev ovan. Det enda som håller dem vid liv är att vårt samhälle är uppbyggt på så sätt att mindre begåvade människor ska kunna fortsätta att avla fram sin värdelösa avkomma på andras bekostnad. Det är fortfarande ingen som lyckats förklara för mig vad någon tjänar på att fler idioter föds och uppfostras av andra idioter.
Missförstå mig inte nu. Idioterna får gärna skaffa avkomma, men jag anser det vara fel att jag ska betala för det och jag anser det även vara fel att samhället hela tiden anpassas efter idioterna. Vilket leder mig tillbaka till artikeln i Sydsvenskan.
De hänvisar till forskare som hävdar att antalet skador skulle minska om fler använde hjälm. Det lustiga är att deras åsikt inte delas av alla. Faktum är att en cykelhjälm inte är mycket till skydd när du blir mosad av 1,5 ton metall och personligen är det just denna metall, dåligt underhållna cykelvägar och korkade människor och deras hundar som varit det som främst orsakat olyckssituationer för egen del. Hade jag varit lite mindre uppmärksam hade jag antagligen varit en av de döda, men jag är extremt försiktig när jag cyklar i trafiken och vet att varje annan individ är en potentiell livsfara eftersom de har en tendens att helt utan förvarning svänga ut framför en och vara förvånade att någon annan är där. Ja, de är tyvärr korkade, för en intelligent person förstår att den inte är ensam i världen.
Sedan inträffar det ibland även så kallade singelolyckor. I vissa fall kan det bero på att någon helt enkelt är dum i huvudet, men av erfarenhet kan jag säga att det finns en del ”sköna” hinder på cykelvägarna. Eller vad sägs om vägskyltar som av någon placerats lite väl långt in på själva cykelvägen? Eller gropar som någon grävt upp och sedan inte riktigt brytt sig om att fylla igen eller satt ut skyltar att varna för? Med sådana företeelser är det inte svårt att förstå att singelolyckor uppstår, precis som det inte vore konstigt om en bilist dog om man placerade en trafikskylt mitt på motorvägen eller grävde upp asfalt mitt på motorvägen utan att skylta om att det pågår ett vägarbete.
Fast om man ska tro TT och Sydsvenskan så löser vi nästan alla dessa problem för cyklisterna om man har en liten hjälm på huvudet, vilket får mig att tänka på när jag tvingades tvärbromsa för en bilist som inte respekterade högerregeln för några år sedan vilket ledde till att jag flög över styret och landade hårt. Min högra axel fick sig en ordentlig smäll. Jag har fortfarande ont i den om jag anstränger den. Bilisten smet och jag har givetvis aldrig fått någon ersättning för det. På vilket sätt hade en hjälm hjälpt mig?
Själv skulle jag påstå att om bilisten följt trafikreglerna så hade jag aldrig råkat ut för detta, men att se till att folk följer trafikreglerna verkar inte vara intressant. Då måste ju Polisen, åh hemska tanke, lyfta på sina arslen och faktiskt arbeta för sin lön. Deras inställning verkar ha smittat av sig på sjukvården också.
Jag väntar fortfarande på möjligheten att få tillbaka pengar på skatten för varje gång någon av dessa parasiter inte gör det de faktiskt får betalt för att göra.
Juggen reflekterar över intryck 