Monthly Archives: juni 2008

Aldrig mer jeans från Levi’s, aldrig mer jeans från Åhléns

Jag är en person som gärna undviker att handla kläder. Jag tycker att det är en tråkig sak att göra i och med provrum och kläder som ska tas på och av. Jag hade gärna sluppit. Men när jag väl handlar så gör jag det ordentligt, för att slippa upprepa det ofta. Ett sådant tillfälle var 7 november 2007.

Jag gick till Åhléns City i Stockholm eftersom jag vet att de har ett ganska brett utbud och brukar kunna hitta kläder där som jag gillar (exempelvis tröjor utan tryck som ser okej ut och jeans som jag gillar). Det brukar bli Åhléns eller NK som jag går till just eftersom det finns mycket samlat på ett och samma ställe. Då blir processen snabbt avklarad.

Denna dag var mitt främsta mål att köpa jeans. Jag provade några stycken och bestämde mig för tre par. Ett par Nudie, ett par JL och ett par Levi’s (som var de billigaste av de tre).

Jag var riktigt nöjd med samtliga eftersom jag tyckte att de passade bra.

Tre månader senare (i början av februari 2008 ) satt jag en dag på kontoret och kände som att det kom in kall luft i grenen, vilket jag tyckte var konstigt eftersom det påminde om känslan när ett par byxor blivit så utslitna att det går hål på dem. Jag kände efter och till min stora förvåning hade ett sådant hål uppstått på mina Levi’s jeans.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att jämföra med de andra två paren – som jag hade haft på mig ungefär lika mycket – och insåg att de knappt var slitna. Jag bestämde mig för att gå tillbaka till Åhléns för att byta byxorna mot ett annat märke eftersom dessa uppenbarligen var av mycket dålig kvalitet. Visst, 999 kr är kanske inte så mycket för ett par jeans i dagsläget, men tillräckligt mycket för att de ska hålla längre än en sporadisk användning under tre månader.

Först i mars fick jag tid att åka dit och visade därför upp byxorna och kvittot. Jag blev bemött med svaret att det såg ut som en typisk slitning. Jag höll med, men påpekade även att en slitning rimligtvis inte borde ha uppstått redan efter tre månaders tid. Dessutom var de andra två byxparen hela. Hur kunde det vara möjligt, om det nu var en vanlig slitning, undrade jag.

De sade att de skulle låta sin produktansvariga titta på dem. Några dagar senare ringde de upp mig och sade att det var en typsik slitning och inget de skulle ersätta. Jag ringde upp konsumentrådgivaren som tyckte att jag skulle anmäla ärendet till Allmänna Reklamationsnämnden med hänvisning till att ”ett par jeans bör hålla längre än tre månader”.

Jag gick således tillbaka till Åhléns och sade vad konsumentrådgivaren sagt till mig men på Åhléns jeansavdelning hävdades det fortfarande att det var en vanlig slitning. Jag påpekade återigen att det vore rimligt att mina andra byxor då också skulle ha samma slitning, men de ansåg det inte vara ett hållbart argument (uppenbarligen). Därför tog jag mina byxor och har nu väntat ett tag.

Nu ska ni få se skillnaden på byxorna och nu har jag alltså använt JL- och Nudiebyxorna i fem månader till och inte använt Levi’s byxorna alls sedan jag upptäckte hålet i grenen i början av februari.

Jeans från JL:

Jeans från Nudie:

Och skräpjeans från Levi’s:

Det är uppenbarligen något fel här, men det tycker inte personalen på Åhléns. Därför har de förlorat några tusen kronor per år från mig, istället för att erbjuda mig att köpa ett par andra jeans och låta mig betala en eventuell mellanskillnad. Det är vad jag kallar för idioter. Dessutom kommer jag nu att anmäla dem till Allmänna Reklamationsnämnden.

Så, vad vinner de på att försöka lura mig? Absolut ingenting. De kommer snarare att förlora på det.

Kamrat Reinfeldt – årets pajas?

Läste denna artikel i Expressen idag.

Kamrat Reinfeldts argument är oerhört starka, det måste jag verkligen ge honom. Han övertygade mig när han sade att alla tjänar på att kritiken läggs ner. Han förklarade verkligen på vilket sätt ”alla” skulle tjäna på det och när han förklarar det så bra, ja då är ju inte jag den som inte förstår vad han menar med sitt påstående.

Dock är det hans beslutsamhet när han säger att beslutet redan är fattat – och upprepar sig – som gör att jag blir alldeles upphetsad. Vilken man! Vilken ledare!

Vilken djävla pajas…

Sverige är en ickedemokrati

Med anledning av den kriminella FRA-lagen som håller på att röstas igenom av vår tillika (uppenbarligen) kriminella riksdag så kommer jag bidra med lite synpunkter.

Jag kommer inte att diskutera FRA-lagen i sig eftersom så många andra gör det, exempelvis Oscar Swartz, utan istället fokusera på en annan sak; vår rätt att kontrollera riksdagsmännen och den demokratiska processen.

Saken är egentligen mycket enkel. De medel som kommer att krävas för att genomföra FRA:s fascistupptåg kommer från oss skattebetalare. D.v.s. vi har lurats att köpa något som en enorm majoritet av oss inte vill ha. Det är regeringen och riksdagen som nu håller på att besluta om att den svenska staten ska genomföra en investering som majoriteten av de svenska medborgarna på inga villkor vill genomföra.

Detta är alltså ingen demokati.

Lite om riksdagens, regeringens och rösträttens historia:

1921 fick kvinnor rösträtt.

1971 övergavs tvåkammarsystemet i riksdagen och en kammare med 350 ledamöter infördes.

1974 fick Sverige en ny regeringsform.

18 juni 2008 blev Sverige en diktatur där riksdagsledamöter pressas att genomföra lagar av sina partiledare och partikamrater som de inte vill rösta på egentligen, samtidigt som de i och med detta går emot sina väljares vilja.

Notera att vi sedan 1974 och den nya regeringsformen har genomgått stora förändringar i samhället, mycket p.g.a. den nya tekniken som finns tillgänglig.

Detta ses av många som en stor möjlighet men av vår regering och majoriteten av vår riksdag anses det vara ett hot. För att värja sig mot detta påstådda ”hot” (grundat i fantasier) så vill man alltså ha möjligheten att kontrollera samtliga invånares digitala kommunikation, och inte enbart deras utan all kommunikation som passerar Sveriges gränser. Det finns ett ord för detta och det kallas för spionage.

Denna spionverksamhet ska alltså dras igång för att ”skydda” det svenska riket mot angrepp. Vilka angrepp? Exakt vilka angrepp kommer att ske nu, som inte har skett de senaste 10 åren som internet har varit tillgängligt för allmänheten?

Det regeringen har gjort är att se ett problem som inte existerar och som de vill lösa.

Jag ser ett annat problem i och med att denna lag röstas igenom trots enormt motstånd hos den svenska befolkningen: demokratin existerar inte längre.

Däremot ser jag en möjlighet också: i och med att vi har så mycket resurser att lägga på påhittade hot så måste det ju även finnas resurser till att göra om dagens partisystem till ett helt nytt system där invånarna direkt kan välja sin representant utan partiknytning (eftersom partierna förstör den demokratiska processen genom interna hot och repressalier). Istället ställer en politiker upp i ett val och representerar en viss mängd personer. När man sedan har valt en viss politiker kan man således logga in på sin politikers sida och läsa politikerns dagliga e-mailkorrepsondens och se vilka val han/hon har gjort under den dagen om en röstning har ägt rum. Politikern ska även motivera sitt val inför sina väljare. Misslyckas politikern med att uppfylla sina väljares krav blir politikern inte omvald. Politikern ska även direkt kunna avsättas om han/hon går emot sina vallöften om väljarna vill det efter politikerns motivation.

Varför har jag inte hört någon av dagens politiker föreslå ett sådant system? Jo, eftersom de skulle sitta löst som en rännskita då. De vill kontrollera oss medborgare medan vi inte ska kunna kontrollera dem.

Jag ringde upp Riksdagshuset idag och pratade med deras informationsavdelning.

Jag ställde frågan om jag i egenskap av medborgare har tillgång till riksdagsledamöternas e-mailkorrespondens, eftersom de ju är anställda av staten.

Jag fick svaret att riksdagsledamöterna inte är anställda utan att de har ett förtroendeuppdrag. Så jag frågade vem det är som granskar riksdagsledamöterna och fick svaret att det inte var någon som gjorde det utan det var upp till väljarna att välja dem eller inte. D.v.s. en riksdagsledamot kan avge löften som den direkt bryter och
ingenting kommer att inträffa om informationen inte sprids till väljarna, vilket sällan görs om inte någon tidning skriver om det. Och det finns inget bra sätt att kontrollera just de riksdagsledamöterna som man har röstat på.

Vi har alltså inte möjlighet att kontrollera deras e-post men de har möjlighet att stifta lagar om att kontrollera vår. Hm…

De kallar det för säkerhet. Jag kallar det för maktmissbruk.

Om de är förtroendevalda och går emot sina väljares vilja så är det snarare så att de ska avgå omedelbart och deras röster ogiltigförklaras. Allt annat är otänkbart.

Annars är alternativet att samtliga bolag och privatpersoner återgår till vanliga brev för kommunikation och sänker Sveriges BNP kraftigt. Det är kanske det som politikerna är ute efter? Att skrämma Sverige tillbaka till 90-talet?

Den som röstar på dessa människor igen är en förrädare av demokratin.

Jag kommer att lägga ner denna blogg samt sluta att använda min mobiltelefon och e-mail till annat än att stämma träff med vänner. All annan kommunikation kommer att avbrytas eftersom vi konstant kommer att vara avlyssnade.

Det är ett skämt, som ingen skrattar åt.