Monthly Archives: juli 2007

Mordhotad idag

På vägen till jobbet idag så cyklade jag över ett övergångsställe, det erkänner jag. Det ska man egentligen inte göra utan istället leda cykeln över övergångsstället. Jag kommer att börja leda min cykel över övergångsstället dagen då bilisterna leder sina bilar över övergångsstället.
Det är inte jag som förpestar luften och ser ingen rimlig förklaring till varför jag ska anpassa mig efter lata människor som gör det. Det är faktiskt den enda trafikregeln som jag inte följer.
Det intressanta är att det i det här fallet inte hade gjort någon skillnad, snarare hade risken för en olycka varit större.

Hur som helst, jag såg mig om och såg ingen bil men mer än halvvägs över så hörde jag en bil tvärbromsa snett bakom mig (rondell). Jag vände mig om och tittade på föraren eftersom hans handling var märklig. Han har ju lika stor skyldighet att inte köra på mig som jag har att inte köra på honom och eftersom jag redan nästan var över så förstod jag inte vad syftet var.
Då vevade han ner rutan och började skrika på mig och sade att han hade företräde. Han var över femtio år gammal, rundlagd och körde en gammal, röd Ford Escort. Min teori i efterhand är att han körde för fort (eftersom hans bil inte fanns i mitt synfält sekunderna innan) och plötsligt såg mig, men det är väl mer bekvämt att skylla på någon annan antar jag.

Jag försökte svara men han skrek och då tänkte jag att jag att det var hans kommunikationsmetod så jag skrek tillbaka, fast mycket högre. Han kallade mig för ”pucko”.

Samtidigt så körde han bilen långsamt närmare mig och fortsatte skrika. Mitt i allt, jag märkte det knappt själv, så hade en annan cyklist passerat mig och var på väg över där jag precis hade passerat. Eftersom denne bilist hade ställt sig med sin bil på övergångsstället för att skrika på mig så var den andre cyklisten tvungen att cykla runt bilen.

Plötsligt hörde jag ett skrik från andra sidan bilen. Det visade sig att bilisten hade kört in i cyklisten så att han välte omkull med sin cykel.
Cyklisten skadade sig lyckligtvis inte men skrek nu även han på denne bilist men lämnade platsen med en nick av förståelse till mig.
Själv började jag skratta lite eftersom det var så komiskt att bilisten som tyckte att han hade rätt precis körde på en cyklist. Jag använde det givetvis emot honom och förklarade att han uppenbarligen inte kunde framföra sitt fordon. Detta gjorde honom rasande och hans skrek ”Vad har detta med saken att göra?!”. Jag förklarade att det var ett tydligt bevis på att han inte ser sig för och inte kör varsamt som han bör göra om han ska köra en bil (eftersom en bil kan användas som ett vapen).
Då skrek han att han skulle lära mig ”ett och annat” med en tydlig underton av hot.
Jag svarade ”Du är välkommen , jag står här borta.”.

Jag tog cykeln över till andra sidan gatan och tog av mig min ryggsäck och min hjälm. Jag tänkte att det var lika bra att vara beredd om han skulle få för sig något.
Gubben parkerade bilen åt sidan, klev ur och kom gåendes mot mig. Samtidigt hade en annan yngre man, som körde bilen bakom honom, sett hela händelsen och klev därför också ut och ställde sig ca två meter ifrån oss. Jag fick uppfattningen av att han skulle ingripa om gubben skulle ge sig på mig.

Det var då det roliga började. Gubben var nu rödflammig i ansiktet och fortsatte att skrika och jag hänvisade till att han precis kört på en cyklist varpå han skrek att det inte hade med saken att göra. Jag tyckte själv att det var ett tydligt bevis på att han inte ser var han kör, eller bryr sig om det. Han skrek ”Bry dig inte om det där nu!”. Det fick mig att skratta. Jag sade ”Om du skulle försöka döda denne man här”, och pekade på vår åskådare, ”så tycker du att jag inte har med det att göra? Jag tycker att jag har det, han är en medmänniska och det angår mig!”.
Gubben fortsatte att skrika och åskådaren suckade och gick. Jag sade emot gubben och till slut skrek han ”Om du inte lämnar denna plats inom tio sekunder så…!”. ”Så ska du göra vad?”, frågade jag.
”Då kommer jag att… att klappa till dig!” skrek han. Vid det här laget darrade han i hela ansiktet av ilska och såg mycket underhållande ut.

”Så du hotar mig, vad intressant! Hörde ni det, han hotar att klappa till mig!” sade jag till några förbipasserande. Jag började titta på gubbens bil ”Hm, låt oss se vad ditt registreringsnummer är så ska jag polisanmäla dig för hot om misshandel.”.

Då svartnade det för gubbens ögon. Han stammade. ”O…om…d…du g…gör det, d-d-d-då ska jag se till att någon fixar dig! Jag känner folk som kan fixa dig!”. Jag skrattade honom rakt upp i ansiktet. ”Jaså gör du? Jag känner också folk som kan fixa dig, jag kan t.o.m. göra det själv om du vill. Jag skulle kunna döda dig med ett par slag, om du så gärna vill. Så var så god slå mig bara, jag väntar!”. Gubben skakade av ilska.
”Vad väntar du på?!”, sade jag och häcklade honom, ”Jag står ju här och väntar på att bli slagen!”.
Jag log hela tiden. Han vände sig om och gick och jag ropade efter honom ”Det är du din late tjockis som förstör miljön med din skitbil, du borde bara hålla käften!”. Då vände han sig om och kom gående igen, helt ursinnig, och skrek ”Vad sade du?!”.

Jag upprepade mig och han stod där, visste inte vad han skulle ta sig till, och jag sade ”men slå mig då” och skrattade. Då vände han sig om och gick.

Det var faktiskt riktigt underhållande och det mest fascinerande är att det faktiskt finns människor som hotar andra människor till livet för att de inte tål att bli ifrågasatta. I det här fallet var det ju direkt korkat eftersom han inte hade klarat sig så bra om han hade attackerat mig. Jag skrattade för mig själv när jag fortsatte min cykeltur och tänkte att han antagligen kunde dö i hjärtinfarkt över en sådan sak.

Tänk vad jag får stå ut med för att ni, mina kära medmänniskor, ska få en renare värld att leva i.
Glöm inte det. 😉

Annonser