Kategoriarkiv: Idioter

Här skriver jag om alla tänkbara händelser eller personer som jag skulle vilja klassa som idiotiska eller idioter

Service, vad är det Elgiganten?

Jag arbetar sedan ett antal år tillbaka som egenföretagare. Innan dess var jag anställd på ett medelstort företag vars verksamhet var inom det som numera modernt kallas för retail. d.v.s. detaljhandel. Huvudanledningen till att jag slutade var att gubbarna (ja, det var bara gubbar) som satt i ledningsgruppen/styrelsen minsann tyckte sig veta hur en slipsten ska dras och ansåg att det där med Internet inte var så himla viktigt. T.ex. tyckte de inte att det var något större problem att vi tog fyra gånger så mycket betalt för en produkt som en tysk konkurrent gjorde, och som givetvis levererade även till Sverige. Jag försökte förklara för gubbarna att om jag som kund upptäckte detta hade jag blivit väldigt förbannad över att i så många år köpt denna förbrukningsvara till ett så högt pris, att jag antagligen av princip hade slutat handla av vårt företag även om vi sänkte priset. Som svar fick jag ”Men vi säljer mycket av dem och tjänar mycket pengar på dessa produkter! Vi ska inte sänka priset.” , det var alltså nutid som räknades, framtid existerade inte.

En annan sak som jag var tvungen att bråka om i flera år var att vi skulle visa vår webbutiks lagerstatus, så att våra kunder skulle kunna se vilka varor som fanns och inte fanns i lager. Det skulle nämligen bespara oss mycket tid samt inte göra kunderna förbannade när de, efter att ha beställt varor en fredagskväll, först på måndag eller tisdag blev kontaktade av oss och fick höra att produkten skulle anlända till vårt lager om några veckor eller ibland om 6-7 månader. När jag försökte förklara detta för VD:n för butikskedjan (inklusive webbutiken, de var alla en del av en större koncern) fick jag svaret ”Men det är väl bara att ringa och försöka sälja en annan vara till dem?”. Han förstod inte att folk kan bli förbannade och besvikna när en webbutik på inget sätt antyder att en vara inte finns i lager, de beställer varan, pengar dras från deras kort och en säljare ringer upp några dagar senare och försöker sälja på dem något som de inte har valt själva. Att jag då reste mig upp och gick ut ur mötesrummet med orden ”Jag orkar inte förklara det här längre, jag har redan förklarat hundratals gånger att det här är ohållbart och att vi förlorar kunder. Jag har annat att göra.” gjorde mig knappast populär, och det ledde till att de till slut tydligt signalerade att de ville att jag skulle sluta, vilket jag också gjorde (med ”fallskärm”).

Vice VD:n sade vid ett tillfälle ”Du har så mycket energi och vill göra en massa saker, vi andra blir stressade.” varpå jag svarade ”Det är eftersom jag vet hur lite vi egentligen behöver göra för att vi ska få stor utdelning, bara vi gör det nu. Ni vill väl tjäna mer pengar?”. Han svarade ”Men vi är ganska nöjda med hur det är.”, stackaren trodde visst att han kunde luta sig tillbaka och pilla sig i naveln, helt omedveten om att resten av världen fullkomligt struntar i vad han är nöjd med.

Strax innan jag slutade hann koncern-VD:n bli av med häften av butikskedjan (franchisetagarna) med ett illa formulerat e-mail och i och med detta tappade de kontrollen av ca 30-35% av marknaden i Sverige (innan hade de ca 73 %, om jag inte minns fel). Några år senare satt de i krismöte p.g.a. att den tyska konkurrenten tog större och större del av deras kaka. En på mötet sade ”Men var det inte det här ”Juggen” varnade för, för många år sedan?”
Det resulterade i att de alla plötsligt tyckte sig ha intressanta saker att titta på någonstans i nivå med golvet. Jag fick det återberättat av personen som sade det.
De har omorganiserat, effektiviserat, etc. men i slutändan har det lett till att en hel del människor har förlorat jobbet. Det går inte så bra för dem längre, helt enkelt.

Så vad har detta med Elgiganten att göra? Jo, det är nämligen så att jag under dagen fick för mig att jag skulle köpa en present till min mor där, närmare bestämt en så kallad surfplatta. Min mor kan knappast kallas för en ”power user” utan behöver bara kunna streama konstiga TV-program från märkliga juggekanaler. Jag hittade en på Elgigantens hemsida, som verkade tillräckligt bra och prisvärd, och bestämde mig för att köpa en. På deras hemsida finns det möjlighet att kontrollera om en vara finns på lager i en viss butik. Detta är givetvis en mycket bra funktion, eftersom den gör att man slipper åka till en butik och sedan lämna den utan produkten man har tänkt köpa. En fantastisk tjänst, om den hade fungerat till kundens fördel.

Jag bor för tillfället i ett område som har ungefär lika långt till flera av Elgigantens butiker (de har numera gått ihop med Phone House), så jag valde den som det för mig är enklast att resa till kommunalt. Enligt deras hemsida fanns produkten i lager där. Jag tänkte att jag skulle ringa dit först så att de skulle kunna ”hålla” en åt mig, men såg att det var samma nummer angivet till samtliga butiker, vilket antagligen innebar väntetid, och bestämde mig därför för att chansa. Jag tänkte att det ju inte kan vara så många som ska ha just den en lördagskväll efter kl 17:20. Jag åkte dit och var framme ca 17:45. I butiken såg de först frågande ut, eftersom de inte kände igen modellen. Jag sade att det på deras hemsida stod att den ska finnas i lager. Då trillade polletten ned och de två yngre männen såg plötsligt besvärade ut, och som att de skämdes. De sade att de hade en sådan på deras ”B-lager” och att den hamnat där eftersom den var defekt. De sade att lagersaldot för deras ”B-lager” gjorde så att det ser ut som att de har varan till salu. Jag påpekade att jag då hade åkt dit helt i onödan. De försökte hjälpa till genom att titta i deras system. De sade att den fanns på flera platser, nämnde en, men konstaterade sedan att även det skulle kunna vara en defekt produkt. För att vara på den säkra sidan skulle jag åka till butiken i Sickla. Jag svarade ”Den stänger om 13 minuter.” och de nickade beklagande och jag begav mig därifrån, mycket irriterad. Minst 40 minuter av mitt liv blev bortkastade och det jag fick lära mig under dessa är att någon på Elgiganten, eller kanske hela Elgigantens ledningsgrupp, måste vara svårt mentalt funktionsvarierad eftersom de i butiken uppenbarligen kände till problemet, men det var inte åtgärdat.

Nu råkar det även vara så att när jag debiterar min arbetstid, så motsvarar tiden jag förlorade ungefär hälften av vad varan kostar. En sådan sak gör inte att man blir mindre irriterad. Det är klart att man inte kan debitera för allt man gör och givetvis var jag ju beredd på att lägga den tiden för att införskaffa varan, men när man gör det och går tomhänt därifrån, ja då hamnar saken i ett helt annat ljus.
Jag gissar att jag inte är den enda personen som har råkat ut för detta och det är sådant här som egentligen är väldigt lätt att räkna ut gör människor riktigt förbannade. Det enda man behöver göra är att ställa sig frågan: Hade jag blivit förbannad om jag hade kollat en produkts lagerstatus, åkt till en butik, för att få höra att de inte enbart redovisar sitt vanliga lagersaldo utan även det för defekta produkter och att varan inte finns där? (Varför? Vad har jag som kund för intresse av trasiga produkter?!)
Om svaret är ja: åtgärda omgående.
Finns det tekniska problem som gör att det inte är möjligt att åtgärda omgående?
Om svaret är ja: instruera personalen att erbjuda en bättre produkt för samma pris, även om ni går lite back, eftersom kunden då kommer ha upplevt att den fått bra service och kanske t.o.m. blivit lite gladare än för produkten den hade tänkt köpa. Kom ihåg, det som ska ersätta kundens första förväntning (mot kundens vilja) måste alltid vara lite bättre, annars kommer risken att kunden blir missnöjd vara mycket större.

För att sätta det i ett annat perspektiv är Elgigantens agerande i denna fråga detsamma som om att en av mina kunder bokade in mig för ett jobb och när jobbet sedan ska utföras meddelar jag att jag brutit armarna och benen för en månad sedan. Kunden frågade ju bara om jag är ledig (varan finns i lager, är tillgänglig) inte om jag var fysiskt förmögen att utföra arbetet (varan fungerar inte).

Det behövs ingen specifik utbildning för att förstå dessa saker, det som behövs är en hjärna som inte är funktionsvarierad och som kan sätta sig in i hur en kund upplever en situation.

Till Elgiganten:
Jag är ganska säker på att jag skulle kunna förbättra er försäljning och ert resultat med ganska enkla medel. Tipset ni fick ovan är gratis. Vill ni ha fler, kostar det. Det kommer vara långt ifrån gratis, men med största sannolikhet lägre än det ni betalar den/dem som har det ansvaret i dag, särskilt med tanke på resultatet: förbannade kunder.

White shit

Jag spenderade torsdagskvällen hemma hos några vänner på Kungsholmen. Efter besöket började jag gå hem och valde Västerbron och Hornsgatan som rutt, eftersom jag tänkte att jag skulle passa på att äta på en thairestaurang belägen på Hornsgatan. Jag var dock sent ute, så de höll på att stänga när jag kom dit. Därför bestämde jag mig för att bita i det sura äpplet och äta på Burger King vid Medborgarplatsen istället. Av de stora hamburgerkedjorna tycker jag att de gör godast hamburgare, men den typen av inrättningar – särskilt vid platser som Medborgarplatsen – har en tendens att ha ett skabbigt klientel, varför jag undviker att besöka dem.

Restaurangen var nästan tom, vilket var skönt, och det såg ovanligt städat ut. Jag beställde min mat och väntade vid kassan. Medan jag skulle betala hörde jag en duns på min vänstra sida och vände mig om eftersom mannen i kassan tittade åt det hållet med en mycket skeptisk blick. I soffan som går längs med ena väggen i restaurangen satt nu en afrosvensk man med rasifierad kropp. Att döma av kroppshållningen var han ganska berusad. Medan jag fick min mat reste den afrosvenska, rasifierade manskroppen sig upp och såg ut som att han funderade på vad han skulle beställa. Jag satte mig ca två meter ifrån där han hade suttit, med ansiktet vänt åt det hållet. Kort efter att jag satte mig hörde jag honom börja sluddra högt och mannen i kassan svarade ”Det här är inte McDonalds.”, vilket fick mig att misstänka att den rasifierade kroppen hade beställt någon rätt som serveras på McDonalds. Den rasifierade afrosvenska manskroppen blev upprörd av detta och började sluddra ännu högre. Sedan lugnade han sig lite och satte sig igen. Huruvida han egentligen lyckades beställa något och därefter betala för sig, vet jag inget om eftersom jag inte iakttog vad han gjorde. Han återvände till sin plats och hamnade i mitt synfält.

Kort därpå dök en vit, kvinnligt kodad kropp upp, helt klart en vit fittbärare (kan ha varit homosexuell givetvis, sådant är svårt att se ibland och jag har ingen aning om vad hen identifierar sig som givetvis). Hen beställde något och fick sin order levererad nästan omgående, antagligen p.g.a. det hen beställde redan fanns färdigt. Detta väckte den rasifierade afrosvenska manskroppens vrede. Han började skrika på dålig svenska ”Jag var först! Jag var först!”.
Han reste sig upp aggressivt och fortsatte skrika otydliga saker mot mannen i kassan. Därefter blev sluddrandet tydligare, men på dålig engelska: ”I’m black! You white shit, you will die! I will kill you!”
Jag hörde hur den rasifierade afrosvenska manskroppen spottade på golvet bakom mig,  öppnade dörren och gick ut. Utanför restaurangen skrek han lite till och lämnade därefter platsen. Jag vände mig om mot kassan och såg mannen förklara för en kollega med kvinnligt kodad kropp vad som hade hänt.
Mannen (a.k.a. White Shit) är en ganska mörkhyad indier eller pakistanier, av utseendet att döma.

Jag tyckte givetvis att situationen var ganska komisk på sätt och vis eftersom den fick mig att fundera på om den rasifierade kassörskroppen hade kunnat anmäla den afrosvenska, rasifierade manskroppen för hatbrott och vad som skulle hända om han gjorde det. Skulle det räknas som ett hatbrott? Han kallade ju kassörskroppen för vit och det är som bekant bara vita som kan vara rasister och förtrycka andra. Då kom jag på att polisen har viktigare saker att göra än att ägna sig åt mordhot, så jag släppte tanken.

Jag lämnade restaurangen och begav mig söderut på Götgatan. I höjd med Skrapan såg jag en lång, afrosvensk, rasifierad manskropp gå emot mig. Normalt brukar människor hålla ett litet avstånd mot mötande om det är lite folk på trottoaren, men inte han. När han var nära mig gjorde en han en rörelse med sitt huvud, vilket fick mig att inse att han sade något till mig. Jag tog ut mina hörlurar och sade ”Förlåt?”. Han upprepade sig.
– Vill du ha koks?
– Nej.
– Amfetamin?
– Nej, det är fint tack.

Han ryckte på axlarna och vi fortsatte gå åt varsitt håll. Jag tänkte först att jag skulle ringa polisen och tipsa om hur han ser ut, men kom på att poliser har viktigare saker att göra än att spana på knarklangare som går fram till folk på Götgatan och erbjuder dem knark. Jag började även fundera på hur det var förr i Sverige. När jag var ung hände det vid några tillfällen att ”svennebanan”-typer kom fram till mig och undrade om jag hade hasch eller gräs att sälja, antagligen eftersom jag var långhårig och såg lite ut som en hippie i deras ögon. Då brukade jag bli irriterad och hålla en föreläsning om att knark är skadligt för hjärnan. Jag hade dock aldrig varit med om att bli erbjuden att köpa tyngre narkotika. Någon gång måste vara den första, tänkte jag.

Jag började skratta lite för mig själv. Jag visste att jag inte hade något att oroa mig för. Vinpriset är i princip identiskt som för några år sedan, ingen gran i sikte brann och senast jag flög över Sverige såg jag öppna fält och stora skogar. Plats finns det gott om. Att Södermalm har förvandlats till en plats där knarklangare ägnar sig åt att leta kunder öppet bland helt främmande människor på Götgatan och där rasifierade afrosvenska manskroppar mordhotar rasifierade indisksvenska manskroppar p.g.a. att de är ”white shit” och att de anser sig blivit utsatta för rasism när de inte får sin BigMac på Burger King (som de antagligen ännu inte hade betalat för) före en vit fittbärare, är bara exotiskt och spännande. Dessutom fanns både rasism och knarklangare på Söder redan under biskop Anunds tid, känns det som.

Potatisgrisen i säcken

Jag har varit väldigt tyst här länge, jag vet. Det finns många orsaker till det, men en av dem är att jag anser det vara lönlöst att påpeka självklarheter numera. Idiotin har gått så långt i Sverige att jag tappat hoppet om förändring till det bättre.

I dag läste jag dock en nyhet som jag inte kan lämna okommenterad, nämligen den om att antagningskraven till polishögskolan sänks. Detta dagen efter att Dan Eliasson fått en medalj för sitt ledarskap. Sir Robert Peel vänder sig i sin grav nu.

Jag har sedan länge skrivit om problem och ineffektivitet inom polismyndigheten (kroppen som söker, hen finner) och vissa av orsakerna till att det fungerar så illa. Detta är alltså inte ett nytt fenomen utan är något som blivit värre och värre sedan länge. Redan 1994, när jag själv blev grovt misshandlad av skinnhuvuden, fick jag knappt hjälp av polisen, och brottslingarna gick fria.

De flesta källorna jag har kommit i kontakt med har menat att ineffektiviteten beror på cheferna inom myndigheten samt politikerna, som genom sitt agerande skapar en uppgivenhet och avsaknad av engagemang inom kåren. Eftersom samma information har kommit från så pass olika håll, anser jag det vara ytterst sannolikt att just det är det största problemet.

Här är en lista på uppenbara problem inom Polismyndigheten:

  1. Katastrofalt ledarskap
  2. Katastrofalt IT-system
  3. Lågavlönat yrke lockar i regel inte kompetenta människor
  4. Engagerade poliser motarbetas av cheferna
  5. Fokus på statistik av ”lösta” brott istället för att bekämpa brottslighet i verkligheten
  6. ”Pudlande” och anpassning för vänstermedia som ser brottslingar som offer

Listan kan givetvis göras längre. Om Polismyndigheten nu vill komma på rätt köl anser jag att det viktigaste är att förändra förutsättningarna som påverkar polisens arbete mest: verktygen och ledningen. M.a.o. bör polischeferna bytas ut till kompetenta personer, samt byta till ett IT-system som är snabbt och fungerar. Hur en effektiv poliskår bör arbeta är inte längre höljt i dunkel mystik, utan det finns konkreta exempel på hur polisen bör arbeta för att nå resultat snabbt och effektivt. ”Bloggaren” Morgonsur, som är f.d. polis, har skrivit om detta mycket.

Vad görs istället då? Låt mig illustrera det med en liknelse:

Säg att vi har en sjukvård som fungerar dåligt (vilket vi av en ”slump” dessutom har) och säg att anledningen till det är densamma som för polisen. Hade verkligen den bästa lösningen varit att sänka antagningskraven för läkar- och sjuksköterskeutbildningarna? Vem tror, på fullaste allvar, att en större andel mindre begåvade läkare och sjuksköterskor kommer att prestera ett bättre resultat än färre men kompetenta läkare och sjuksköterskor?

De som tagit detta beslut (jag gissar att de är ganska många) bör själva sättas i en bur för en s.k. ”death match” mot ett lägre antal tränade elitsoldater, så kan de bevisa sin tes om att en större mängd inkompetenta människor alltid segrar över ett lägre antal kompetenta. Något säger mig att dessa beslutsfattare aldrig skulle ställa upp på en sådan match, eftersom de mycket väl är medvetna om utfallet.

Det här beslutet rör sig, som vanligt inom politik, om att sminka en gris. Att göra det som verkligen behöver göras skulle ju innebära att beslutsfattarna och deras vänner plötsligt skulle finna sig i en situation där de måste söka nytt arbete, och om de mot all förmodan skulle hitta ett sådant skulle de vara tvungna att prestera för att behålla jobbet. Detta vet de är jobbigt för deras del. Därför får istället vi andra, som betalar deras löner, även ta smällen i form av ett ännu sämre rättsväsende. Grattis Sverige.

Ständigt denne Rosling

Det finns en person vars namn har dykt upp i olika sammanhang när jag har pratat med andra om överbefolkning de senaste åren. Det är Hans Rosling, som jag har skrivit om flera gånger, senast i maj. Han brukar åberopas av människor som anser att jag har en negativ syn på saker och tings tillstånd.

Nu senast så har ”alla” uppmärksammat Roslings ”uppläxning” av rasistdanskarna (ja, det är ju det många svenskar anser om danskar i alla fall). Det här klippet delas flitigt av bekanta på Facebook med ord som ”Just så.”, ”Precis!” eller ”Jag har rätt. Du har fel.”, etc. Rosling hyllas av alla ”goda” människor som vill hjälpa alla andra människor, speciellt nu efter att de har sett ett foto på ett dött barn. De anser sig ha fått det slutliga vetenskapliga beviset, Rosling är ju professor, för att de har rätt. Det är inte bara fint att vara god, de har rätt också!

Jag kommer nu att ifrågasätta de goda intentionerna, men även hur rätt Rosling har i sitt påstående att han själv skildrar verkligheten.

De senaste timmarnas fullständiga explosion av medlidande och godhet bland vänner och bekanta startade av att bilder på en liten drunknad pojke, vars familj försökte ta sig till Europa via Turkiet, började cirkulera på nätet. Plötsligt mådde alla jättedåligt och nu måste vi hjälpa alla dessa flyktingar att ta sig hit, så att de inte drunknar på vägen. Hur sorgligt det enskilda ödet än är (jag har själv blivit utsatt för grova våldsbrott, mordhot, förföljelser, och trakasserier flera gånger att hela mitt liv är starkt präglat på ett negativt sätt av detta) kan jag inte låta bli att fascineras av alla dessa människor som fram till denna vecka uppenbarligen varit helt ovetande om att det dör barn som flugor över hela världen, hela tiden, under väldigt tragiska omständigheter och p.g.a. situationer som de själva varken har skapat eller har kunnat påverka. Så har det alltid varit. Den som har mer makt bestämmer, barnen får finna sig i situationen, och alla har vi varit barn. Vissa har haft det bra, andra okej, medan väldigt många har haft det dåligt (sett ur ett västerländskt perspektiv).

Att däremot sprida bilder på en död människa, oavsett ålder, i syftet att åstadkomma politiska poänger, tycker jag är direkt motbjudande. Hade dessa människor gjort det om det var deras eget barn som låg där, uppsköljt på stranden med halva ansiktet begravet i den blöta sanden, medan vågorna sköljer över det lilla livlösa ansiktet? Då hade det varit avskyvärt, hade de antagligen tyckt, men om det är en liten kurdisk pojke som de ju ”vill hjälpa” så är det tydligen i sin ordning. Det är helt makalöst vilken arrogans och brist på respekt detta tyder på. Svenskarna på sina höga hästar ska minsann ”hjälpa” alla, kosta vad det kosta vill, dock inte ekonomiskt. De skulle aldrig gå med på att skänka bort allt de själva har för att hjälpa andra. Det är någon annan som ska betala, gärna via skattesedeln.

Låt oss titta på vad priset kan bli om vi ökar andelen människor som kommer till Sverige.

Hans Rosling pratar ju ständigt om att befolkningsökningen kommer att avta, numera säger han att den kommer att stanna av helt när vi är ca 11 miljarder människor på planeten. Det är några fler än vad vi är nu. Det är t.o.m. svårt att skriva nu eftersom siffran ökar, varje sekund. Faktum är att antalet levande individer ökar långt mer än det finns sekunder per dygn. Just när jag skriver detta beräknas vi vara  7 364 898 575 människor på denna planet. Rosling anser alltså att vi kommer att bli ca 3,65 miljarder till, sedan är det ”lugnt”.

För att förstå en del av problemet med detta föreslår jag att ni läser hela texten som jag länkar till här. Jag anser att den på ett kortfattat sätt beskriver hela problemet med ökad välfärd och därmed ökad konsumtion av energi i samspel med befolkningsökningen. Det textförfattaren frågar i slutet är hur mycket mer påfrestningar världen tål innan vi som art slutar existera. Om Hans Rosling skulle svara på frågan skulle svaret antagligen vara framfört på charmigt positiv svengelska: ”Let’s find out by keep on increasing our population and pollution! When we’re almost gone I promise that I’ll present some wonderful statistics to show you how it all happened!”

Hans senaste utspel, som skulle handla om att Europa kan ta emot fler flyktingar (som jag uppfattade det), började istället handla om hur fantastisk utvecklingen är i Afrika, Indonesien och Indien. Framför allt Indien och Indonesien har ett gigantiskt antal invånare sett till ytan, varför ökad välfärd i dessa länder kommer få enorma miljökonsekvenser, men det nämner inte Hans, lustigt nog, mer än att de ju har rätt att ha tvättmaskiner om vi har det. Tydligen är tvättmaskinsrättvisa viktigare än mänsklig överlevnad. Nu är ju Rosling så pass intelligent att han inser att tvättmaskinerna måste göras mindre miljöfarliga om detta ska kunna vara möjligt och då talar han om att de ska vara smarta som iPhones. Men, hur ser det ut med tvättmaskinstillverkningen överlag och vet Rosling exempelvis om vilka konsekvenser iPhones (och liknande produkter) får för befolkningen i Kongo? Eller ska människorna där också bara fly till Europa?

Jag hittade en intressant text där energiåtgången av biltillverkning tas upp. Jag kan givetvis inte svara på om siffrorna i sig stämmer, men det är tanken bakom som är intressant, d.v.s. att det kan gå åt olika mycket energi beroende på var en produkt tillverkas. Som vi alla vet flyttas massproduktion ofta till de länder där den är billigast. För länder som Indien och Indonesien och en kontinent som Afrika, där stora delar av befolkningen lever med betydligt lägre ekonomiska tillgångar än vi i Sverige gör, blir ju givetvis de billigaste alternativen lockande, inte de mest miljövänliga. Hur många tillverkade tvättmaskiner klarar världen av? Det svarar inte Rosling på, märkligt nog.

Inte heller tar han upp de enorma problem som finns med odling av en basvara som bomull, som bl.a. drabbar Indien. Det finns olika påståenden om ämnet här och här men jag nöjer mig med att konstatera att det finns problem. Bara det faktum det behövs mer än 20 000 liter vatten för att odla ett kilo bomull borde få människor att tänka till hur mycket mer vatten det kommer att gå åt till att tillverka kläder till 3,65 miljarder människor extra. Som ni säkert förstår så faller inte allt vattnet som används till odlingen från himlen.

Jag ska nu inte göra misstaget som den danske journalisten gjorde, nämligen låta Rosling prata om sitt utan att svara på intressanta frågeställningar. Rosling talar nämligen om att vi har möjlighet att ta emot fler flyktingar och syftar antagligen på rent ekonomiska möjligheter, och där håller jag helt med. Vi (med vi menar jag Europa) har i dag ekonomisk möjlighet att ta emot fler flyktingar. Däremot har vi inte möjlighet att göra det utan att det kostar. Det kommer givetvis kosta en massa pengar, pengar som måste tas av annat.

Jag kommer inte att gå in på alla problem med integration, tillräckligt snabb utbyggnad av infrastruktur för att tillmötesgå ökat antal människor gällande vård, utbildning och rättsväsende. Det finns flera som har påtalat dessa saker, och som vi alla vet är man ju rasist så fort man talar om dessa frågor. Eftersom jag inte är rasist kommer jag inte att tala om dessa saker utan istället undra varför Rosling inte talar om hur en flyktingström till Europa påverkar miljön. Jag vet ju redan svaret på varför, men jag ska visa för er läsare hur det ser ut. Jag ska visa er en verklighet som Rosling märkligt nog undviker att tala om gång på gång.

Eftersom Syrien är det land som flest flyr från för tillfället (åtminstone till Sverige), börjar vi med att titta på hur mycket miljöavtryck en person boende i Syrien gör i genomsnitt. Uppgifterna är tagna från denna sida där ni även finner förklaringar till de olika begreppen.

syria

Den röda kurvan är alltså det som är relevant just nu och det visar hur mycket miljöpåverkan en genomsnittsmänniska boende i Syrien har. Tittar man på Syriens grannländer som Jordanien och Turkiet kommer vi att märka att siffrorna är ganska lika, även om Turkiet jobbar på att öka sin miljöpåverkan negativt, antagligen eftersom välståndet ökar.

jordan

turkey

Alltså, om människor från Syrien skulle fly till Jordanien eller Turkiet, vilket de flesta verkar göra, så förändras inte den negativa miljöpåverkan nämnvärt jämfört med om de hade fortsatt bo i Syrien.

Även människor från Rumänien har relativt nyligen börjat öka i antal i Sverige. Dessa människor lever förvisso inte alls under samma levnadsförhållanden som genomsnittssvenskar när de kommer hit och antagligen inte heller som genomsnittsrumäner i Rumänien, men i Sverige anser vi ju alla (förutom fascistrasisterna givetvis) att alla har rätt att ha det lika bra ställt. Därför tycker vi att EU-migranterna (ett nytt spännande namn som vi som inte är rasister måste säga, även om de själva kallar sig för äckligt rasistiska saker som z-ordet) som kommer hit har rätt och ska få hjälp till att kunna leva lika bra som vi, inte som rumänerna i Rumänien.

romania

sweden

Som ni kan se så är Sverige ett ”föredöme” jämfört med de andra länderna. En genomsnittssvensk lämnar exempelvis fyra gånger så stort ekologiskt avtryck som genomsnittsjordaniern. Det är klart att det är bättre om vi tar fler människor till Sverige, så att de också kan få ha det så bra som vi, eftersom vi är goda. Vi är så goda att vi fullkomligt skiter i miljön och vilka konsekvenser detta kommer att få i framtiden. I Sverige finns det plats, som Reinfeldt har sagt, så det är bara att fylla på. Den som hävdar att landet är fullt, måste visa var det är fullt, som jag och min sambo Fredrik brukar säga. Som vi också kan se har Sverige ett överskott på biokapacitet, antagligen baserat på den stora arean och all odlad skog. Inbilla er inte att den höga biokapacitetsiffran innebär att vi gör saker på ett bra sätt i Sverige. Här kan ni läsa en liten sammanfattning på hur det ser ut i ”naturen” i Sverige.

Hur lever då våra nazistfascistrasistiska grannar i Danmark, Finland och Norge?

denmark

finland

norway

Som ni kan se så har både danskarna och norrmännen varit sämre än svenskarna, vilket ju inte är konstigt eftersom de är rasistfascister. Det som måste komma som en chock för alla miljömedvetna människor som Åsa ”Båtmålar’n” Romson är att de nu är bättre än Sverige. Hur är det möjligt?!
Som en liten tröst för Åsa och likasinnade verkar det som att danskarna har återgått till sina tidigare mål om att förstöra miljön mer och enligt denna artikel ligger vi svenskar bättre till än danskarna. Problemet är bara att vi är på tionde plats, på att vara sämst i världen. Den Humanitära Stormakten Sverige är inte så intresserad av miljön. Vad är miljön liksom? Vi är väl knappast beroende av den?

Som ni kanske lade märke till i den svenska grafen tidigare så har vår miljöpåverkan per capita hållit sig ganska konstant. Problemet som Sverige har är att vår befolkning ökar. Ju mer den ökar, desto större blir miljöpåverkan. Om vi för sakens skull säger att de som kommer till Sverige lever under mer knappa förhållanden än genomsnittssvensken och räknar på att de istället för värdet 6 (global hectares per capita) endast når till värdet 3, blir deras miljöpåverkan ändå dubbelt så stor per person jämfört med om de skulle flytta till Jordanien och leva som genomsnittsjordaniern.

Sverige bör istället satsa på att minska befolkningen kraftigt om vi ska fortsätta att leva i denna lyx. Jag vet att många av er inte anser er leva i lyx, men jämfört med majoriteten av världens befolkning gör vi just det. Antingen minskar vi på befolkningen eller minskar välfärden, men senast jag kollade var det ingen ”god” människa som förespråkade minskad välfärd utan ökad välfärd för de som har det sämre ställt. Att det inte alls går ihop med deras omtanke om miljön, verkar inte vara ett problem… Tycker de. Det är väldigt uppenbart att det inte enbart är Romson som har svårt att dra vissa slutsatser, en stor del av svenskarna lider av romsonsyndromet – att vilja två saker som är direkt motstridiga. Det är som att äta en hel prinsesstårta varje dag men samtidigt vilja vara smal. Du måste välja en av sakerna.

T.o.m Tyskland är ett bättre alternativ sett till miljöförstöringen, ändå tar Sverige emot flest flyktingar per capita av alla EU-länder.

germany

Då är frågan: Hur goda intentioner har en person som vill öka miljöförstöringen?

Själv anser jag miljön vara den absolut viktigaste faktorn för mänsklig överlevnad (och givetvis gäller det för alla levande organismer). Jag är konstig på det sättet. Enligt de ”goda” människorna är det viktigare att rädda några få människor nu (Rosling är ju snabb på att påpeka hur få det är som faktiskt kommer till Europa) för att göra skadan större och värre för betydligt fler i framtiden. Det kallas i allmänhet för godhet, empati, att vara varm och ha ett öppet hjärta. Jag kallar det för idioti i sin renaste form.

Min andra invändning var Roslings påstående om att han skildrar verkligheten. Visst gör han det, men precis som journalisterna som han klagade på är han väldigt selektiv i det han skildrar. Det är nästan ingen som i media påtalar det verkliga problemet och det är att världen inte klarar av att försörja denna enorma befolkning utan hjälp av fossil energi (som varje dag blir svårare och svårare att få tag i) och att konsekvenserna av vårt sätt att leva (även de som konsumerar mindre eftersom de är så många fler) kommer leda till hemska konsekvenser för samtliga.

En svensk politiker som har påtalat problemet är Anders Wijkman. Att hitta fler är svårt. Det är alltså nivån på svensk politik.

Jag har tidigare inte velat uttrycka mig lika tydligt och utförligt gällande detta ämne eftersom SD, om de hade varit smarta, hade kunnat använda det i sin marknadsföring. Eftersom de ändå är så populära nu, tack vare de andras enorma dumhet, och den här informationen antagligen inte kommer göra någon skillnad – jag har svårt att se dem byta profil nu till att bli miljövänner – och eftersom de andra partierna är så urbota korkade att de inte kan tänka längre än näsan räcker, så kan jag lika gärna visa att invandring till Sverige är dålig, ur ett miljöperspektiv, eftersom invandringen betyder en befolkningsökning och Sverige måste minska sin befolkning om vi ska leva på sättet vi gör i dag. Det handlar alltså inte om ursprung utan om energikonsumtion.

Vill man hjälpa flyktingar är Sverige, efter Danmark, det sämsta landet i Europa för att ta emot flyktingar, sett ur ett miljöperspektiv. Detta eftersom vår levnadsstandard är så hög och människor som flyttar hit kommer att börja leva som vi. Det sista betyder inte att de kommer att dela våra ”humanistiska” värderingar, men det materiella välståndet kommer de definitivt vilja ta del av. Det är mänskligt.

Frågan är nu: Hur många svenskar är beredda att sänka sin levnadsstandard till en fjärdedel av vad den är i dag, för att motsvara flytt från Syrien med en flytt till Sverige, för miljön skull? Jag är ganska säker på att jag vet svaret på den frågan.

”Nu” finns det 7 364 930 860 människor på vår planet.

SL, SD och Henrik Schyffert

Jag har tidigare uppmärksammat Henrik Schyfferts uttalanden, eftersom han uppenbarligen vill framställa sig som en god människa genom sina Facebook-statusar som han hoppas ska delas för att han ska framstå som just en god människa och förebild. Det är tydligen vad som räcker numera – att skriva något på Twitter eller Facebook för att framstå som god.

Att göra sådant är han inte ensam om. Här är några exempel gällande senaste SD/SL-händelsen:

11816823_10155867910315253_1993264575234095162_n

Killen i exemplet ovan nöjde sig alltså inte med att göra sin anmälan till sin arbetsgivare. Han var tvungen att visa för alla andra på Facebook hur duktig han är. Problemet är bara att det är svårt att påstå att SD:s ”reklam” är rasistisk propaganda. Den är knappast mer rasistisk än detta från Pride-festivalen, som jag ännu inte sett några av de ”goda” protestera mot:

11811493_1058110830866440_826554399358825584_n

11781889_938128146247030_11160335286476605_n

En annan person som vill visa sig duktig på Facebook är ”musikern” (han är inte så bra på att spela, anser jag) Dregen.

Henrik Schyffert var givetvis snabb med att komma med sin åsikt i ämnet:

henriks

Det finns några saker som kännetecknar svenska ”antirasister”:

1. De bor sällan i områden där det bor många invandrare.

2. De har det oftast relativt bra ställt.

3. Många av dem arbetar inom kultur, helt eller delvis försörjda av (kultur)bidrag, direkt eller indirekt.

4. Ingen av dem har erbjudit sin bostad eller arbete åt en ”nyanländ” kropp.

5. De skatteplanerar om de har en hög inkomst.

Om vi tittar på exempelvis Henrik Schyfferts bolagsengagemang kan vi konstatera att det enda bolaget av de tre som han är aktiv i och som har anställda, är Schyffert Sweden Aktiebolag.

HSratsit

Jag är så pass modig att jag vågar påstå med all säkerhet att ingen av dessa två anställda är vare sig EU-migrant eller ”nyanländ”. Det man även kan se av den genomsnittliga lönen kontra resultatet är att Schyffert, precis som Timbuktu, ägnar sig åt så kallad skatteplanering. Konsekvensen av detta är att ju mindre dessa välbärgade män betalar i skatt, desto mindre pengar finns det till att exempelvis ge mat till ”nyanlända” i flyktingförläggningar. Jag gissar att lägenheterna båda innehar i Stockholms innerstad kostade en del, då blir det ju mindre över att ge till de behövande, trots att de båda slår sig för bröstet om att vilja betala mer skatt.

Jag ser nu fram emot många selfies av Jason Diakité och Henrik Schyffert på deras fredagsmys med EU-migranter och ”nyanlända” i deras innerstadslägenheter i Vasastan och Södermalm. Inte ska de väl undanhålla oss andra hur goda de är?

Det finns ju ett alternativ till att de är så goda som de påstår. T.ex. kan de vara hycklare som försöker skapa sig en image som de tror kommer att gynna dem.

Det tragiskomiska i det hela är att dessa människor, och deras nickedockor till anhängare, antagligen inbillar sig att de för en ”kamp” mot de ”onda” genom sina fåniga statusar och ”likes”. Det enda de gör dock är att ständigt peka finger åt SD, vilket ju aldrig löser ett enda problem. Om vänstern var seriöst intresserade att lösa problemen skulle de lyfta på blicken och sänka pekfingret, istället skulle de komma med konkreta förslag på hur Sverige ska tackla de växande problemen som invandringen, Migrationsverket och andra svenska myndigheter har bidragit till. Detta händer dock inte. Istället tror man att problemet kommer att lösa sig om man skriker ”SD är rasister” tillräckligt många gånger.

Det kommer det inte, kan jag avslöja, och jag varnade för detta för flera år sedan.

Jag är uppriktigt trött på att ha rätt.

SL, SD och PK

Det är rätt kul det här med att SD köpt reklamplats av SL. PK sparkar givetvis bakut och alla ska ”ta avstånd” och ”visa sin avsky” mot SL och SD, genom att sprida SD:s reklam. Mitt Facebook-flöde är för nuvarande ”fullt” av upprörda statusar som handlar om just detta. En person har exempelvis skrivit ett ”öppet brev” (jag älskar sådana, eftersom huvudsyftet med dem är att författaren ska visa hur god eller intelligent person den är inför andra) där han hävdar att han ska bojkotta SL.

Detta fick mig att tänka att det hela kanske var planerat av SL, i syftet att minska mängden trafikanter. 😀

Stockholmare har sedan många år tillbaka upplevt växande problem med kollektivtrafiken. Överbelastningen är uppenbar. SL har gjort felsatsningar (spärrarna och biljettsystemet) som resenärerna och skattebetalarna får betala för, inte beslutsfattarna. Det dras inte från deras löner, om nu någon trodde det. Samtidigt fortsätter befolkningen att växa, eller så är det så att fler ställer undan bilen, eftersom det blir trängre och trängre i kollektivtrafiken. Med tanke på att Sveriges befolkning växer, gissar jag att även Stockholms befolkning gör det.

Eftersom SL kan höja priserna lite hur de vill, som de bevisligen gör, är ju detta sätt att minska antalet resenärer väldigt enkelt. Det krävdes endast att sätta upp lite text i ett tak.

För en gångs skull måste jag säga att någon på SL verkar ha tänkt till lite.

Selektivt minne

Det finns en viss typ av människor som jag tycker är fascinerande. Det är ”debattörer” som försöker framföra en åsikt och som givetvis vill att andra ska börja dela deras åsikt, genom att undanhålla viktiga fakta som gör deras åsikt mindre självklar eller helt befängd.

Av en slump har jag i dag läst texter av två sådana debattörer. Den första är skriven av Kajsa Ekis Ekman, som av allt att döma antingen är en ytterst ohederlig person eller riktigt korkad. Det finns ett tredje alternativ – hon är både och.

Utan att gå in på några närmare beskrivning av Israel/Palestina-konflikten kan vi konstatera följande:

1. Israel ockuperade Gaza och Västbanken efter att ha blivit attackerat av sina grannländer som ockuperade de områdena innan. D.v.s. det har aldrig funnits en palestinsk stat.

2. Israel ockuperade även ett tag Sinai, men lämnade tillbaka det till Egypten efter att Egypten gick med på att inte attackera Israel igen.

3. Israel lämnade över Gaza till palestinierna och det tömdes helt på judar. Detta ledde till att Hamas tog makten och därifrån började attackera Israel, bl.a. med vapen som de fått från Iran. Det skjuts raketer från Gaza in i Israeliska bostadsområden, vilket är ett brott mot Genèvekonventionerna.  Israel besvarar detta våld ibland. Eftersom Israel har ett starkt försvar anklagas Israel för att bruka övervåld, trots att Israel aldrig har angripit Gaza utan endast slagit ut militära mål, som Hamas ”av en slump” placerar bland civila, för att sedan kunna anklaga Israel för krigsbrott, trots att det är de själva som begår dem.

4. Israel har därför infört en blockad av Gaza för att försöka förhindra att vapen transporteras in till Gaza, för att minska Israels medborgares lidande, men även Gaza-bornas lidande. Om Hamas hade fått fri tillgång till vapen hade Israels motreaktioner varit mycket starkare vilket skulle innebära att de relativt låga dödssiffrorna vid Israels ingripanden i Gaza (jämfört med i princip alla väpnade konflikter), skulle bli mångfaldigt högre.

5. Medverkande i Shit to Gaza (medveten felstavning) motsätter sig denna blockad och menar att Israel förtrycker Gazas befolkning. Därför åker de till Israel för att provocera den israeliska militären, bli ”illa” behandlade för att sedan kunna gråta ut i svensk media och låtsas spela hjältar, men är egentligen endast uppmärksamhetskåta pajasar. Anledningen till att de är så fascinerade av just Israel/Palestina-konflikten, trots alla andra världens konflikter, beror på att de hatar judar. Det finns ingen annan förklaring. Att de dessutom behandlas oerhört väl jämfört med vad de hade behandlats av andra stater, gör att det hela blir ett ganska riskfritt sätt för dem att bli uppmärksammade i sina hemländer. Därför kommer vi aldrig att se dem medverka på ett Ship to Syria.

Kajsa Ekis Ekman missar alltså att berätta dessa saker i sin martyrartikel i DN. DN, å andra sidan, verkar inte ha några problem med att publicera denna smörja. Så trovärdig och opartisk är svensk media.

 

Den andra artikeln är skriven av en bosnisk muslim. Alen Musaefendić skriver att han inte kan glömma folkmordet i Srebrenica. Notera att det är den Internationella domstolen i Haag som har beslutat att det som hände i Srebrenica var ett folkmord.  Samma domstol har exempelvis aldrig åtalat George W. Bush för det som hände i Irak. Det finns de som menar att domstolen i Haag inte alls är opartisk och att syftet med den är och var att kunna få bort oönskade personer som västländer ser som politiska hinder, som exempelvis Slobodan Milošević. Detta verkar inte helt osannolikt då domstolen friat flera ökända massmördare från just Balkankrigen, eller givit dem väldigt lindriga straff, och som av en händelse inte är serber. Ett exempel på en sådan är Naser Orić som just terroriserade och mördade serber i byarna som ligger i närheten av Srebrenica. Det finns de som påstår att det inte ens var 8000 personer som dödades i Srebrenica, vilket gör påståendet om folkmord ännu mer intressant, för att inte tala om att det fortfarande talas väldigt tyst om det faktum att hundratusentals serber tvingades fly från Krajina kort därpå, bortjagade av kroatiska soldater, under ledning av serb- och judehataren Franjo Tudjman, med NATO-assistans. Många dog då, antagligen fler än det dog i Srebrenica, utan att det uppmärksammas i svensk media.

Nåväl, om dessa saker kan man ju diskutera. Vissa menar ju att det är bevisat utan tvivel att ca 8000 vapenföra män dödades i Srebrenica, med syftet att utradera den bosniskmuslimska befolkningen (vi struntar i att de inte mördade kvinnorna och barnen). Det som återstår att debattera då är ju orsaken till kriget samt angreppet på Srebrenica. Läser man Musaefendićs text är det lätt att tro att det hela rörde sig om att att skapa ett Storserbien, inte faktumet att bosnienmuslimska män som mördade serber vistades i Srebrenica, under FN-beskydd. Inte heller nämner han att anledningen till kriget berodde på att Alija Izetbegović drev igenom en självständighetsförklaring från Jugoslavien, utan stöd av bosnienserberna, trots att det var ett konstitutionsbrott. Inte heller nämner Musaefendić att Izetbegović hade tillskansat sig makten på ett märkligt sätt, eftersom det egentligen var Fikret Abdić som blev vald som president, eller att Izetbegović först skrev på Lissabonavtalet men sedan drog tillbaka sin underskrift, vilket han visste skulle resultera i krig eftersom ingen serb ville leva i ett självständigt Bosnien med en islamistisk president, och både bosnierna och kroaterna hade redan börjat förbereda sig för krig långt innan stridigheterna bröt ut.

Musaefendić beklagar sig över att Banja Luka inte längre är hans hemstad och att det är serbernas fel. Kanske han bör fråga sig vems fel det är att den inte är det, egentligen. Om inte de bosniska nationalisterna hade varit så ivriga att skapa ett självständigt, muslimskt Bosnien, så hade han utan problem kunnat leva kvar i Banja Luka. Faktum är dessutom att de bosniska muslimerna drog en sämre lott än om Izetbegović inte hade struntat i Lissabonavtalet.

Det finns minst fyra gemensamma nämnare med kriget i Bosnien och Israel/Palestina-konflikten.

1. I artikeln jag länkade till tidigare skriver Edward S. Herman:

”At each stage in the dismantlement of Yugoslavia, its ethnic cleansing, and before and during the NATO war over the Kosovo province of Serbia in 1999, propaganda lies played a very important role in forwarding conflict and anti-Serb actions. There were lies of omission and lies that directly conveyed false impressions and information. An important form of lie of omission was the regular presentation of  Serb misbehavior as unique to the Serbs, not also characteristic of  the behavior of  the Muslims and Croatians or of the conflict overall. In case after case the media would report on Serb attacks and atrocities, having neglected to report the prior assaults on Serbs in those same towns and making the Serb behavior seem like unprovoked acts of aggression and barbarity.”

På liknande sätt beskriver åtminstone svensk media situationen mellan Israel och palestinierna.

2. Det finns flera exempel på hur bosnierna riggade angrepp på den egna befolkningen eller mot FN-soldater, och skyllde sedan på serberna. När detta system brukas i ”Palestina” kallas det för Pallywood eftersom det är så vanligt förekommande. Ni som kan serbiska kan läsa en intressant artikel här om vad en FN-soldat upplevde i Srebrenica, angående serbiska attacker.

3. Islamister är orsaken till att krigen blossade upp och att konflikten långt ifrån är över. Områdena är numera radikaliserade och problemen är antagligen värre än någonsin tidigare.

4. Det finns en enorm vilja bland den muslimska delen av konflikten att ständigt utmåla sig som offer, trots att det är de som initierar våldet eller är minst lika delaktiga i att skapa det. När det inte går som de hoppats på så blir de plötsligt offer och anser sig vara orättvist behandlade. Det saknas även självkritik. Ett ypperligt exempel är t.ex. när Jasenko Selimović tar varje tillfälle i akt att kritisera Serbien och serbisk politik, när samma och värre problem existerar i Bosnien, och som han ”av en slump” aldrig kritiserar. Samma beteende kan vi se i Musaefendićs text. Han skulle exempelvis även kunna rikta kritik mot bosnier, inte minst eftersom hans landsmän ju attackerade serberna i de kringliggande byarna av Srebrenica, men icke. Han uttalar sig istället som om att han vet vad som hände där, trots att han uppenbarligen inte var på plats när det inträffade. Banja Luka ligger ca 18 mil fågelvägen från Srebrenica, och den som har åkt bil i Bosnien vet att det är väldigt långt bort. Andra saker som händer, som att hans land inte på något sätt har blivit bättre trots att de slapp ”serbernas ok” som de tydligen var drabbade av i Jugoslavien, tar han heller inte upp. Nej, allt är och kommer alltid vara serbernas fel, precis som det alltid är judarnas fel.

Sammanfattningsvis kan man säga att det här med selektivt minne är något som ofta brukas som ett sätt att få människor att bilda en viss uppfattning. Tyvärr fungerar det väldigt bra, eftersom de flesta inte orkar anstränga sig det minsta för att ta reda på mer information som skulle hjälpa dem att skapa en mer nyanserad bild.

Om de dödade i Srebrenica kan jag säga följande:

Det är oerhört sorgligt, hemskt och oförlåtligt om oskyldiga människor blev dödade den dagen, vilket jag är övertygad om inträffade i vissa fall. Om de som dödat andra och sedan blev dödade själva kan jag bara säga – ger man sig in i leken får man leken tåla. Krig har aldrig varit trevligt och det är under sådana tillfällen som idioter verkligen får större spelrum.

Jag anser att ett mord är ett mord. Att döda flera människor samtidigt är en massaker. Om de dött i strid är det ett slag som är förlorat, och hur synd det är om de som dör beror på om de skapat konflikten eller inte. Ett folkmord är när man dödar människor i syftet att utrota deras folkslag, vilket inte var fallet med Srebrenica. Haag-domstolen får kalla det vad de vill, men det kan omöjligt vara det om inte USA blir anklagade för mångfaldigt fler dödade i Irak. Vad som definitivt inte är folkmord är när Israel försvarar sig mot palestiniernas raketattacker.

 

Miljöpartiet visar sitt rasistiska, vita ansikte

Inte nog med att Åsa Romson hatar alla vita, medelålders män, så har det visat sig att regeringens lille gullpojke Fridolin nu är ansiktet för Miljöpartiets vision om en renrasig, svensk skola.

I bästa diktatorstil poserar Fridolin, i sällskap av barn, på ett fotografi på Miljöpartiets hemsida.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Utöver att Fridolin har svårt att få till ett ansiktsuttryck som inte avslöjar att han antagligen är pedofil (för er som inte förstår det så är detta ett skämt, jag tror inte att pedofiler ser ut på ett visst sätt, utan utgår ifrån hur en sådan kan se ut i människors fantasi), så fattas det en mycket viktig ingrediens i alla dessa fotografier: rasifierade kroppar!

Miljöpartiet visar tydligt att det inte finns något utrymme för rasifierade kroppar i den svenska skolan, inte om MP har något att säga till om, och det har de! Med tanke på hur många rasifierade kroppar det numera huserar i Sveriges skogar och på de öppna landskapen (referens Reinfeldt) vore det rimligt om åtminstone en sådan kropp hade kunnat närvara vid fotograferingen, men icke. Tydligen är en sådan kropp alldeles för svår att finna bland Miljöpartiets kontakter. Nej, det ska vara ljushyade barn där nästan alla har olika nyanser av blont hår, precis som Fridolin själv. Något utrymme för mångfald finns inte! (Som vi alla vet är mångfald av tankar och idéer inte relevant. Det är hårfärg, hudfärg och socialt konstruerade kön det ska finnas en mångfald av.)

Varför ser vi ingen person som identifierar sig som flicka i hijab på bilden? En person som identifierar sig som pojke med mustasch? Var är alla personer som identifierar sig som afrosvenskar?! Var är Kitimbwa Sabuni när man behöver honom?!

Detta är onekligen ett nytt lågvattenmärke för rasist-, nazist- och fasciststaten Sverige! Undrar hur det känns för Alice Bah Kuhnke att inse att hon egentligen är en husafrosvensk, oavsett vad hon identifierar sig själv som. Det kan inte vara lätt.

När kvinnor förtrycker

De senaste åren har begreppet ”manspreading” varit på tapeten. Begreppet grundas i påståendet att män (ja en majoritet, försöker man ju hävda) tar plats i det offentliga rummet för att dominera och förtrycka andra. Vad det däremot talas väldigt tyst om är hur kvinnor kan bete sig. Jag kommer däremot inte säga att det är ett typiskt kvinnligt beteende, utan kallar det för vad det är – ett respektlöst, hänsynslöst och motbjudande beteende. Jag ska ge er några exempel.

Det första exemplet är ett fenomen som är mycket vanligt förekommande i Sverige och som jag faktiskt lagt märke till att kvinnor ägnar sig åt i större utsträckning än män. Det handlar om att ta plats på trottoaren och inte flytta på sig trots mötande personer. Det brukar se ut så här:

Jag går utan sällskap på en trottoar. Jag håller mig till höger så gott jag kan eftersom vi har högertrafik i Sverige. Gående i motsatt riktning kommer flera kvinnor, som går bredvid varandra. De tar upp all plats på trottoaren. De tittar inte fram utan på varandra, eftersom de samtalar. Någon av dem lägger märke till mig men säger inget till de andra. När vi kommer riktigt nära varandra utspelar sig ett av två alternativ:

1. Ingen av dem reagerar och går rakt in i mig, och jag i den som går på min högra sida av trottoaren. Den kvinnan ”flyger iväg” som en liten vante och jag hör ljudliga suck bakom mig när jag fortsätter gå vidare oberörd, eftersom jag ofta är ett huvud längre och väger minst 30 kg mer. Suckarna genereras på grund av deras åsikt att jag är en hemsk man som gick rakt in i deras stackars väninna, och åsikten i sig är en produkt av en inte så väl fungerande hjärna då de inte kan komma fram till slutsatsen att deras väninna gick in i mig lika mycket som jag gick in i henne. Skillnaden är dock att jag inte hade ett alternativ, vilket hon hade. Jag kan ju inte försvinna och sedan återuppstå bakom henne. Hon däremot, kan välja att väja och gå bakom sina vänner en liten stund, för att låta mig passera, eftersom hon och hennes väninnor faktiskt inte har företräde på trottoaren, vilket de verkar tro. Att hon väljer att inte väja kan jag inte hållas ansvarig för, men det är en alltför komplicerad tanke för dessa människor eftersom de är respektlösa, självupptagna och korkade.

2. Precis innan kollisionen bemödar sig kollisionsobjektet att faktiskt se åt det håll hon är på väg och noterar min existens. Med ett tydligt uttryck av irritation flyttar hon sig åt sidan och lämnar precis så mycket plats åt mig att jag kan passera, men inte tillräckligt mycket utan att jag måste vrida på mig för att inte slå in i hennes axel med min. Jag anstränger mig givetvis inte för att inte kollidera med henne, då ju trottoaren är tillräckligt stor för oss alla att passera, varför hon får min axel in i sin och jag hör en ljudlig suck bakom mig. Sucken genereras på grund av åsikten att jag är en hemsk man som inte försökte undvika att slå in min axel i hennes, och åsikten i sig är en produkt av en inte så väl fungerande hjärna då hon inte kan komma fram till slutsatsen att hennes axel slog in i min lika mycket som min gjorde i hennes. I detta fall har jag ett alternativ, nämligen att vrida på mig för att ta mindre plats, så att hon och hennes väninnor ska slippa göra detta. Hon å andra sidan har också det alternativet, men även alternativet att gå ännu mer åt sidan, vilket jag inte har. Då de tar upp nästan hela trottoaren och jag inte gör det, så anser jag att det är de som ska försöka lämna utrymme åt förbipasserande, inte jag, eftersom jag ju redan lämnar tillräckligt med plats på trottoaren så att andra kan passera.

För att uppleva denna typ av beteende behöver man bara ge sig ut på promenad i Stockholm, och man kommer att uppleva det många gånger under loppet av några timmar, om man väljer att inte väja undan för dessa kvinnor. Det finns givetvis även män som beter sig så här, men frekvensen är lägre då de flesta män är medvetna om att det kan resultera i betydligt värre påföljder för deras del om de beter sig så här illa mot andra män.

Det jag nu ska ge exempel på är ett annat beteende, som är vanligt bland föräldrar till småbarn. Senast jag var med om detta var i går, när jag handlade på ICA. Jag stod i kön till kassan, strax innan stängning. Endast två kassor var öppna. På avlastningsplatsen (där man lägger korgen för att kunna lägga upp sina varor) vid en av kassorna satt en liten flicka. I och med att den var någorlunda högt belägen var det ganska uppenbart att hon placerats där av sin mor, som höll på att betala. Bakom henne stod en äldre kvinna, som väntade på att flickan skulle flytta sig för att hon skulle kunna lägga upp sina varor. Flickan ropade på sin mor (som höll på att betala) och sin mormor (gissar jag att hon var, som packade varorna), för att de skulle ta henne, hon tyckte att det var för högt för att komma ned själv. Ingen av dem reagerade. Den äldre kvinnan gav upp till slut och gick till en annan kassa. Då passade jag på att ta hennes plats och lade upp min korg på bandet och tog därefter ut mina varor. Först efter att modern betalat gick hon och hämtade sin dotter. Hon bad mig inte om ursäkt och verkade inte alls bry sig om att hon låtit sin dotter sitta i vägen för andra kunder.

En annan vanlig plats för dessa respektlösa föräldrar att placera sina barn på är på platsen där man packar sina varor efter att ha betalat. Det har hänt otaliga gånger att jag är på väg att packa mina varor och då upptäcker att ett barn står eller sitter på platsen där min kasse ska vara när jag lägger i mina inhandlade varor. Om man inte säger något så brukar föräldrarna fullkomligt strunta i att deras barn är i vägen. Istället måste man bryskt och tydligt säga ”Ursäkta mig!” för att de ska ta bort sina barn. Uppenbarligen är det för mycket begärt att dessa föräldrar ska lämna utrymme åt andra människor så att dessa ska kunna göra just det de själva gör. Återigen är problemet vanligare bland kvinnor än män.

Det tredje exemplet på respektlöst beteende är människor som samtalar i telefon, och plötsligt verkar tro att omvärlden slutar existera. Härom dagen råkade jag bevittna ett sådant tillfälle som kanske hör till bland det mest ohyfsade jag har skådat i mitt liv. Jag stod i kö för att betala, denna gång på ICA i Fältöversten, Karlaplan. Framför mig stod en ganska typisk ”karriärskvinna” i 40-årsåldern. Hon var blond, hade en ganska snorkig och kall uppsyn, något ledigt men trendigt klädd, och samtalade i sin mobiltelefon gällande något yrkesrelaterat. I kassan stod en ung man som jag har handlat av många gånger tidigare. Han är alltid artig och trevlig.

När han var på väg att ”slå in” (läsa av) hennes varor i kassan, hälsade han på henne, som brukligt är. Kvinnan tittade inte ens åt hans håll, besvarade givetvis inte hans hälsning och bekräftade inte ens hans existens. Hon betalade med kort och slog in sin kod. Kassabiträdet räckte fram hennes kvitto mot henne och frågade ”Vill du ha kvittot?”. Kvinnan tittade inte åt hans håll, besvarade givetvis inte hans fråga, utan vände sig och gick bort för att packa sina varor. Jag stirrade på henne förbluffat. Det är inte varje dag man ser någon bete sig så fruktansvärt illa och respektlöst mot en annan människa.

Den yngre mannen i kassan noterade min förvånade blick. Vi hälsade och han började ”slå in” mina varor. Medan jag slog  min kortkod skakade jag på huvudet för mig själv. Jag kände att jag blev riktigt upprörd av hennes beteende. Han noterade nog även det. Med ett leende vände han sig emot mig och sade ”Du kanske vill ha ett kvitto?!” varpå jag log tillbaka och sade ”Tack, det behövs inte.”. Våra blickar bekräftade för varandra att kvinnan är en idiot. Jag packade mina varor, och hon packade sina bredvid mig. Under tiden kunde jag inte sluta stirra på henne, eftersom jag var så fascinerad över det vidriga beteendet. Hon noterade givetvis inte ens det, utan fortsatte med sitt ”viktiga” samtal.

Frågan är: Hur kommer det sig att kvinnor kommer undan med sådant beteende, med tanke på att ”patriarkatet” har all denna makt i Sverige?

Är beteendet en social konstruktion eller är dessa människor rätt och slätt idioter?

Svar: De är idioter.

Allt åt alla?

Som bekant är finns det människor som kallar sig för solidariska, goda, vänster, socialister och kommunister, människor som står för ett ”varmt och öppet samhälle”. Dessa människor har en positiv syn på mänskligheten och anser att alla människor är lika berättigade till ett liv i frihet och lika förutsättningar att lyckas, trots att människor inte ens föds med lika förutsättningar genetiskt. Den biten verkar de bortse från, men jag utgår ifrån att de anser det vara  mer rättvist om alla har det lika dåligt varför t.ex. överbegåvade barn sedan länge går i skolan tillsammans med medel- och underbegåvade barn. Det finns även en liten detalj i deras positiva syn på mänskligheten som bör beaktas – den gäller inte riktigt alla människor. ”Vissa” måste helt enkelt dödas, för att skapa detta varma och öppna samhälle. En annan sak som dessa utopiska människor (för visst är det en underbar värld där man kan avrätta eller fängsla oliktänkande?)  gärna hävdar att de gör är att bry sig om miljön, åtminstone är det så i Sverige.

Nyligen var det en hel del tidningar som skrev om att åttio av världens rikaste personer äger mer än hälften av världens befolkning. Många vänstermänniskor har förfasats över detta och anser givetvis att det är vidrigt att det förhåller sig på det sättet. Det är enligt dem ett bevis på hur orättvis världen är och att deras ideologi är den enda rätta, den som kommer att utplåna dessa orättvisor. Bra exempel på detta är gamla Sovjetunionen, Nordkorea, Kina och Cuba. Där behandlades/behandlas alla lika, eller inte.

Jag är medveten om att du som läser detta kanske tror att jag nu kommer att försvara det nuvarande systemet och kanske t.o.m. hävda att det är rättvist. Det kommer jag inte. Jag är medveten om att många extremt rika personer blir det genom att just suga ut andra människor, få andra att arbeta för extremt låga löner och överlag inte kan anses vara särskilt empatiska eller hänsynsfulla personer gentemot sin omgivning. Å andra sidan är det just så majoriteten av mänskligheten beter sig, vissa har bara lyckats bli rikare än andra. Därför ska jag inte belysa detta ”problem” ur ett rättviseperspektiv, utan ur ett miljöperspektiv. Vad är egentligen bäst för miljön, i det långa loppet?

Pajasprofessorn Hans Rosling verkar ostoppbar i sin vilja att sprida en förvanskad världsbild. Jag har sett hans filmade föreläsningar tidigare och måste ge honom att han har blivit klart mer nyanserad i sin världsbild, att döma av denna föreläsning,  men trots det undviker han att ta upp vissa avgörande saker som att vi exempelvis har en begränsad mängd fossil energi och att den fossila energin bidrar till högre jordbruksproduktion. Med minskad tillgång till fossil energi samt i framtiden även minskad tillgång till fosfor som används till konstgödsel, kommer Roslings prognos inte att vara fullt så positiv (nu är jag snäll) som han försöker få den att verka. M.a.o. kommer elva miljarder människor att ställa till med enorma ”utmaningar” (som problem heter numera) för mänskligheten och allt liv på planeten.

Han nämner dock en väldigt relevant sak, nämligen att ”vi” som bor i västvärlden är de som konsumerar mest samt att de andra givetvis har lika stor rätt att sträva efter att leva som vi gör. Det han glömmer att berätta är att det i dagsläget inte finns fysisk möjlighet till det, och då talar jag inte ens om utsläppen utan enbart om tillgången till mängden energi som krävs för att åstadkomma detta. Rosling kommer givetvis fortsätta att predika sina drömmar på ”charmig” svengelska, inför samvetstyngd publik som vill få en feelgood-upplevelse genom sin blotta närvaro vid hans föreläsningar, eftersom han har skapat sig en karriär på att göra just detta. Det är därför jag kallar honom för pajas.

Rosling menar att världens befolkningsproblem inte är ett problem, eftersom den kommer avstanna vid 11 miljarder människor. Faktum är att det är 10 miljarder människor för mycket, om alla vill leva enligt det välstånd som vi i väst lever i. Det är av den enkla anledningen jag alltid har förespråkat en  kraftigt minskad befolkning världen över (och även i Sverige), eftersom det helt enkelt inte räcker med att få stopp på själva befolkningsökningen. Vi måste bli betydligt färre!

Den ytterst vise f.d. statsministern kamrat Reinfeldt och den ytterst obehagliga politikerbroilern Annie Lööf anser dock motsatsen till det jag menar är den enda hållbara vägen för Sverige (och världen), och vill istället öka befolkningen kraftigt. Ju mindre utbildad och mer religiöst fanatisk den nya befolkningen är, desto bättre, verkar de båda tycka tillsammans med sina politikerkollegor (förutom SD).

Låt oss dock använda oss av statistiken som Rosling ändå presenterar, vilken med största sannolikhet är korrekt. Tittar man på den kommer vi fram till att den största mängden energi förbrukas av oss i väst, vilket beräknas vara ca en miljard människor. Därefter följer en miljard människor som konsumerar hälften av det vi konsumerar. Tillsammans konsumerar vi ca 75 % av all världens energi. Den miljarden som konsumerar hälften av det vi konsumerar vill givetvis kunna konsumera lika mycket energi som vi gör, vilket är fysiskt omöjligt eftersom mänskligheten redan i dag konsumerar mer energi än det som vi kan regenerera med hjälp av solenergi som är den ”minst ändliga” energiformen av dem vi har tillgång till i dag. Det innebär att all form av ökad energikonsumtion världen över egentligen endast skyndar på vår väg mot kollaps av civilisationen, åtminstone av det som vi i dag kallar för civilisation. Istället kommer vi att få gå tillbaka till minskad konsumtion, minskade tillgångar och minskad välfärd.

Det är nu vi kommer till det intressanta med artikeln om att hälften av världens ekonomiska tillgångar ägs av åttio personer. Hur skulle världen se ut om vi som goda kommunister avrättade dessa åttio personer och fördelade deras egendom till fattiga och svältande människor? D.v.s. vi låtsas att vi på något magiskt sätt kan förvandla deras egendom till rena pengar utan att ställa till ekonomisk kaos världen över.

Enligt Hans Rosling skulle de flesta av de allra fattigaste köpa cyklar, vilka ju kan tillverkas utan lika stor energiåtgång som motorcyklar, men framför allt så drivs de ju på ett mycket mer effektivt sätt. Dock finns det ”endast” ca en miljard så fattiga människor. Artikeln menar ju att hälften av världens befolkning äger mindre än de åttio rikaste personerna.

Enligt en sammanställning äger de åttio rikaste personerna motsvarande ca 941 miljarder dollar sammanlagt. För oss svenskar är det ca 7 892 000 000 000 kr enligt dagens kurs, eller 7,892 biljoner kr. Det är väldigt mycket pengar. Skulle de fördelas lika till världens 3,5 miljarder fattigaste skulle de få ca 2254 kr var. Men, dessa fattiga är ju alla inte lika fattiga enligt Rosling. Mer rättvist vore det kanske att fördela pengarna bland världens fattigaste miljard, de som lever på under en dollar om dagen. Det innebär att de skulle få 7982 kr per person. Enligt Rosling har dessa absolut fattigaste i snitt fem barn (om jag inte minns fel, men vi utgår från det) och det innebär sju personer per hushåll vilket resulterar i 55 244 kr.

Vad kan man köpa för 55244 kronor som alla dessa människor behöver? Motorcyklar så klart! Men, jag gissar att mopeder är gott nog. Eftersom vägarna antagligen är obefintliga eller i mycket dåligt skick så är någon form av terrängfordon att föredra. Jag sökte lite på nätet och hittade en fyrhjulig EU-terrängmoped hos en återförsäljare för ca 25 000 kr. Detta innebär att varje familj på sju personer kan köpa två sådana. Om alla hushåll skulle tänka likadant och köpa just dessa skulle det behöva tillverkas 285 714 285,7 sådana mopeder.

Ni som känner till det här med hur tillgång och efterfrågan påverkar priset kan ju givetvis räkna ut vad som skulle hända med kostnaden på den här typen av fordon. Vissa besparingar skulle säkert kunna göras p.g.a. ytterligare massproduktion, men att framställa nästan 286 miljoner sådana mopeder inom en kort tidsrymd skulle utan tvekan få priset att stiga ganska kraftigt på dessa. Även om varje hushåll endast köpte en sådan och använde resterande pengar för liknande produkter som förbättrade deras vardag, skulle givetvis få priset på allt möjligt att stiga. Själva den enorma ökade tillgången till kontanter som inte är bundna skulle sänka alla pengars värde kraftigt, vilket i sin tur skulle göra att allt blev dyrare för alla, vilket antagligen skulle göra det svårt för de fattigaste hushållen att köpa två sådana mopeder. Därför räknar jag, helt ovetenskapligt, att de bara kommer ha råd med en (om ens det). Jag avrundar det hela och säger att 143 miljoner sådana mopeder tillverkas och säljs till dessa behövande människor.

Vi låtsas nu att de åttio rikaste personerna är besatta av bilar och äger tjugo st var, närmare bestämt av modellen Rolls Royce Phantom (årsmodell 2014). Det innebär att de sammanlagt äger 1600 bilar. Det fina med det hela är att dessa personer, även om de har två barn var och en partner, endast kan bruka fyra av dessa samtidigt, vilket innebär 320 bilar för samtliga åttio hushåll. Enligt min  beräkning har den modellen en förbrukning på ca 2 l/mil, vid blandad körning. Tyvärr har jag inte lyckats få reda på bränsleförbrukningen för mopeden, men om vi räknar lågt så förbrukar de 0,2 l/mil, d.v.s. en tiondel av vad lyxbilen förbrukar.

Vi låtsas nu att dessa rika personer bor på stora gods eller i slott, ungefär lika långt belägna från städerna dit de dagligen åker, som de fattigaste måste färdas för att skörda grödor eller hämta vatten. Av en ren slump utgår jag ifrån att de färdas ca 10 km åt varje håll, d.v.s. 2 mil om dagen.

Detta innebär att de bortskämda rikingarna sammanlagt färdas 8 mil om dagen per hushåll, eftersom de har tillgång till en bil var, medan de fattiga färdas 2 mil om dagen per hushåll. För de åttio rikaste hushållen innebär det totala transporter om hela 640 mil om dagen, eller 1280 liter bensin.

De fattiga konsumerar ju endast 0,4 l per dag men är betydligt fler. Med sina 143 miljoner mopeder gör de av med 57,2 miljoner liter bensin om dagen. Förvisso är de oerhört många fler än de få rika, men de gör alltså av med 44687,5 ggr mer bränsle än vad de rikaste gör, sammanlagt.

Det må vara mer rättvist ur vänsterperspektiv att dessa fattiga har möjlighet att använda mopederna till att få ett bättre liv, istället för att de äckliga rika ska åka ståndsmässigt till kändisfesten eller konstauktionen i stan (de jobbar ju givetvis inte, parasiterna!), men tittar vi enbart på miljökonsekvensen kan vi dra slutsatsen att det är bättre om vi inte tar pengarna ifrån de rikaste, eftersom de är för få för att kunna göra av med så mycket energi som betydligt fler extremt fattiga kan med mycket mindre pengar.

Givetvis är jag medveten om att dessa rika flyger i flygplan etc, men i det stora hela är det en droppe i havet jämfört med vad den stora massan gör. Vilka är då den stora massan? Det är ju inte de extremt fattigaste. Nej, den stora massan jag syftar på är exempelvis alla de i Sverige som anser det vara en mänsklig rättighet att åka till Thailand varje år på semester, som åker på weekendresor till Rom, Paris, London eller New York, som skjutsar barnen med bil till diverse träningar, skolan och kompisar. Det är människor som röstar med hjärtat (som ju ligger till vänster enligt dessa) och är solidariska. Det är de som ser till att vänta tills de är långt efter 30 år gamla och först då  skaffar barn och anser det sedan vara deras mänskliga rättighet att staten ska bekosta deras befruktning när deras kroppar inte längre är lika lämpade för reproduktion. Det är de som anser det vara orättvist att åttio personer äger mer än vad 3,5 miljarder människor gör tillsammans, men inser inte att de själva tillhör den grupp som konsumerar mer än vad 6/7 av världens befolkning gör. Istället för att inse att de inte kan fortsätta leva på det sättet anser de att de har rätten att skaffa så många barn de vill, som för övrigt själva ska få bestämma vad fakta är baserat på känslor, och som precis som deras underbegåvade föräldrar redan gör, kommer att fortsätta konsumera som om att det inte finns en morgondag. De kommer även fortsätta att tjata om att vi måste öppna våra hjärtan och låta ännu fler människor komma till Sverige, i den enormt korkade tron att Sverige kan rädda mänskligheten från fattigdom och att det ens är önskvärt. Ni som förstår vad jag försöker säga inser ju att världen skulle gå under om alla skulle leva som vi gör i Sverige.

Men, med tanke på att deras korkade tro just är korkad, kommer detta aldrig att inträffa. Den svenska välfärden är redan på väg att bli ett minne blott och inom kort kommer Sveriges status som välfärdsstat att försvinna, till en stat på väg mot kaos och lidande – för alla! Kanske är det vad kommunisterna vill? Något säger mig dock att de själva inte förstår vad som kommer att följa. En sak som Rosling inte tar upp i sin föreläsning är hur många människor som faktiskt flyr världen över och vilka konsekvenser det kommer få när stora mängder människor lämnar platser där det inte längre finns resurser kvar för dem att leva ett drägligt liv. Han nämner gärna Sverige, men nämner inte att det finns områden som polis och räddningstjänst inte vill åka till, eller att det kommer fler och fler islamister till Sverige vars syfte är att göra om Sverige till ett kalifat. I Roslings och kommunisternas värld är vi på väg mot en ljus framtid.

Jag brukar inte spela, men är beredd att slå vad om att de kommer ha väldigt fel. Framtiden ser inte ljus ut.

För er som missat det, läs även detta som jag har skrivit tidigare:

Överbefolkning – en konsekvens av tillväxten

Överbefolkning, del 2 – bidags-Sverige

Apple drar sitt strå till stacken

Överbefolkning, del 3 – hur korkad kan man vara?

Till sist har jag även ett filmklipp som jag även länkat till en den första texten om överbefolkning, denna gång är klippet inte uppdelat.