Överbefolkning – en konsekvens av tillväxten

Som relativt ung tonåring i slutet av 80-talet slog det mig att mänsklighetens strävan att rädda och förlänga människoliv (nåja, inte alltid) inte nödvändigtvis behöver vara av godo för mänsklighetens fortlevnad – fast egentligen är detta inte fel förutsatt att man föder ett begränsat antal människor – och definitivt inte om man lever på sättet som ”moderna” människor gör. Denna insikt kom jag fram till efter att i biologiboken i högstadiet läst som det som inom ekologin kallas för S- och J-kurvorna.

Kort sammanfattat skildrar dessa kurvor två olika sätt som en art kan öka sitt bestånd på och namnet har de fått efter hur de ser ut på en graf. Här finns en bra länk till lite högstadiebiologi, som våra politiker uppenbarligen aldrig har läst.

Jag utgår ifrån att du som läser förstår vad kurvorna återger.

Bloggaren Flute visade för ett tag sedan grafer för olika bubblor, och bubblor brukar som bekant spricka. Jämför grafen för mänsklighetens befolkningstillväxt med ekologins S-och J-kurvor. Vilken av kurvorna tycker du bäst representerar mänsklighetens befolkningsutveckling?

Själv anser jag att vår befolkningsutveckling är skrämmande lik en J-kurva. Det tyckte jag redan som nybliven tonåring. Nåväl, tittar man sedan vad som händer med populationen som följer en J-kurva i ett ekosystem så står det på sidan med högstadiebiologi att resultatet är massflykt eller utdöende. D.v.s. arten som är överrepresenterad och förbrukat alla resurser som krävs för överlevnad flyr till en annan plats där den kan överleva, eller så dör den givetvis.

Det man nu ska tänka på är att befolkningen på nästan alla platser på jorden ökat radikalt de senaste 150-200 åren, tack vare industrialiseringen, alltså har vi ingenstans att fly längre. Industrialiseringen var möjlig tack vare tillgången av fossila bränslen. Jämför gärna kurvor med mänsklighetens förbrukning av fossila bränslen och befolkningsökningen, som de gjort här, för att se om även du hittar ett samband.

Nu kan man ju gärna påstå att vi har gott om resurser kvar, för vi har ju faktiskt inte något facit på exakt hur mycket resurser som finns kvar för oss att använda innan det är kört, vilket många optimister brukar hävda. Just eftersom vi inte har ett tydligt facit på detta (även om det finns information som pekar på att vi ligger ganska illa till) så förstår jag inte varför man per automatik måste tolka det på ett positivt sätt. För är det inte så att chansen för överlevnad faktiskt ökar om man tolkar informationen negativt?

Samma optimister (t.ex. våra politiker och ekonomiska ”experter”) talar istället gärna om hur viktigt och bra tillväxt är, och har uppenbarligen helt missat faktumet att man inte kan ha evig tillväxt i en begränsad värld, något jag som nybliven tonåring lyckades komma fram till. Jag menar inte att jag var exceptionellt intelligent och skarp för min ålder eftersom jag anser att det är väldigt enkelt att komma fram till den slutsatsen (om man bara tänker lite). Vad menar jag då? Jo, jag menar att vissa andra som inte kommit fram till den slutsatsen – trots att de arbetar med att ta beslut åt andra människor och om andra människors framtid – antingen är extremt korkade och inte förstår detta eller är så pass cyniska att de inte bryr sig om andra människor och annat liv.

Fast å andra sidan, vad vet jag? Varför ska en simpel jugoslav (jug betyder syd eller söder på exempelvis serbiska, så jag hävdar endast att jag är en sydslav, inte att jag tillhör en nationalitet) inbilla sig att han kommit fram till något som våra fantastiska svenska politiker inte lyckats komma fram till, trots att de, precis som jag, förhoppningsvis läst i biologiboken under högstadiet i grundskolan. Det kan ju faktiskt vara så att jag är en negativ idiot som gillar att tänka på tråkiga saker och rentav inbillar mig att saker och ting är på ett visst sätt, enbart av den enkla anledningen att jag är en tråkmåns som inte kan ”fånga dagen” och ”njuta av nuet”, och allt annat som man så ofta hör av optimistiska människor att man måste göra för att ”lyckas” här i livet och för att må bra.

Låt oss i sådana fall se vad fysikern Albert Bartlett anser om tillväxt (se alla åtta delarna) och utsikterna för en fortsatt sådan:

Nämen hoppsan, han påvisar t.o.m. med hjälp av matematik det orimliga i det som våra politiker förespråkar, och han är inte ens en negativ jugoslav. Uppenbarligen så förstår varken Alliansens politiker eller de röda att evig tillväxt och välfärd åt alla inte är möjligt om vi samtidigt inte minskar antalet människor på denna planet. Det räcker alltså inte med att befolkningsökningen stannar av, för det förutsätter en kontinuerlig och outtömlig resurs av olja och andra fossila bränslen eftersom vårt jordbruk idag är en industri och det är tack vare denna industri som vi får mat på bordet. Titta igen på länken jag lade upp tidigare i denna text om Sveriges historia under 1800-talet, och hur många människor det svenska jordbruket kunde hålla vid liv. Jämför det sedan med dagens befolkning.

Det enda partiet som öppet talar om begränsade resurser är Miljöpartiet, samtidigt är de så pass lustiga att de förespråkar medborgarlön och s.k. friår. D.v.s. inkomst bara för att man existerar, detta samtidigt som de känner till att vi inte kan ha evig tillväxt och har ytterst begränsade resurser. Jag blir onekligen intresserad av hur de tänkt att dessa saker ska gå ihop om ett par år när vårt välstånd idag enbart baseras på tillgången till energi som vi slösar med ordentligt.

Ironiskt nog verkar det som att SD:s politik är det närmaste man kommer till att praktiskt hindra åtminstone en ökning av befolkningen eftersom de vill stoppa invandringen, dock av helt andra skäl än dem jag tagit upp ovan. De säger ju sig å andra sidan värna om ”familjen” och ”traditionella värderingar” i vilka jag misstänker att barnafödande ingår, alltså kan det vara så att inte ens deras politik håller för ett fungerande samhälle i Sverige utan alltför mycket lidande.

Faktum är att Sveriges befolkning antagligen måste (och kommer) att minskas till ca 3-4 miljoner inom de närmaste 50 åren (jag utgår ifrån att vi med dagens teknik och kunskap kan få ett något effektivare jordbruk än man hade på 1800-talet, även utan fossila bränslen, vi kan åtminstone framställa en viss del förnyelsebar energi i dagsläget och så har vi kärnkraft).

Vi kan (än så länge) själva välja hur denna befolkningsbegränsning ska gå till. Albert Bartlett nämner i sin föreläsning olika alternativ, av vilka det enbart är en som jag finner vara human (d.v.s. den skapar inte fysiskt lidande), nämligen ”small families”. Vi måste helt enkelt sluta ”tillverka” barn i utsträckningen som vi gör.

Även denna slutsats kom jag fram till som ung tonåring, dock något år senare, d.v.s. i gymnasiet. Då beslutade jag mig för att inte skaffa barn, eftersom jag insåg orimligheten i att göra det och att jag endast skulle sätta ett liv till världen som med största sannolikhet skulle få lida avsevärt mycket mer än jag med tanke på att allt pekar på att förutsättningarna till ett bekvämt liv kommer att minska. T.o.m. är det så att konflikter kan komma att blossa upp när resurserna börjar tryta. Detta ville och vill jag inte utsätta min potentiella avkomma för.

Jag avstod därför från att fortplanta mig, och det har i vissa fall kostat mig relationer med kvinnor när de insett att jag inte ville ha någon avkomma. Detta är dock ett pris jag gladeligen betalat, eftersom jag inte vill dela mitt liv med någon som inte förstår varför jag valt detta, eller anser sig vara undantag som inte behöver följa detta för mänsklighetens fortlevnad viktiga beslut.

Av samma anledningar avstår jag från många andra saker (till er som vill påpeka att jag ju numera äger en bil så är den faktiskt såld, jag köpte den ju enbart eftersom jag inte fick hyra en bil till ett visst ändamål) som de flesta i Sverige tar för givet. Jag gör detta eftersom jag inser att det är orimligt att leva på det sättet, d.v.s. om man samtidigt vill hävda att man bryr sig om annat liv. Alla andra som hävdar att de gör det, men lever för att konsumera, snackar givetvis bara strunt. De är hycklare och det spelar ingen roll om man har en ”miljöbil” eller ”koldioxidkompenserar”, för det handlar ju inte enbart om det s.k. klimathotet utan om begränsade resurser och andra gifter som sprids ut i naturen.

I slutändan är det enda man kan göra är att man föregår med gott exempel själv och försöker vara så konsekvent man bara kan. Att prata om miljön men samtidigt prata om tillväxt är helt enkelt inte möjligt längre, för vi har sedan länge vuxit ur kläderna. Albert Bartlett säger att man ska ”make your own conclusion” från den presenterade informationen, och detta gjorde jag alltså för ca 20 år sedan men utgick ifrån informationen som jag hade tillgänglig då. Min slutsats är att mänsklighetens största hot mot överlevnad är överbefolkningen och att mänsklighetens största problem är dumhet, eftersom nästan ingen ser tillväxt som ett problem, speciellt inte när det gäller tillväxt av en befolkning. Detta är rentav sinnessjukt.

Senast igår råkade jag av en slump ta del av ett reportage på någon av nyhetsprogrammen på TV (en annan person tittade och jag råkade höra det som sades). Det talades om att ensamstående mammor i Sverige har det svårt ekonomiskt, och man talade om det på så sätt att det tydligen var ett problem och synd om dessa mammor. Själv menar jag att problemet ligger i att människor får för sig att skaffa barn utan att tänka på om de ens kan försörja barnet, för majoriteten är hjärntvättade till att tro att skaffa barn är någon form av rättighet som andra ska bekosta åt dem. Det är det inte. Vill du ha barn får du faktiskt se till att ta ditt ansvar och bekosta projektet själv.

Så vad har jag som konkret förslag till att minska befolkningen i Sverige (jag anser att jag har störst möjlighet att påverka här eftersom jag ju är svensk medborgare)? Jag föreslår slopande av barnbidrag, skattelättnader till alla som inte skaffar fler än ett barn samt ett stopp av all invandring förutom personer med specialkompetens som vårt samhälle kan ha nytta av. Endast på så sätt har vi en chans att i framtiden slippa en svältkatastrof i Sverige, en katastrof ingen kommer kunna fly från eftersom det inte kommer finnas någonstans att fly till. Ett annat alternativ är att förbjuda mer än en avkomma några generationer framöver, samtidigt som man då kan få sälja sin rätt till avkomma om man så vill till ett av staten fastställt mycket högt pris. Således kan de som verkligen lever för att ha fler barn kunna få göra det, mot att den som avstår rätten att skaffa avkomma istället kompenseras ordentligt ekonomiskt och givetvis kan köpa sig rätten senare om den ångrar sig. Dock tror jag mer på det första förslaget.

Mina förslag är alltså inget jag anser är ”kul”, utan jag ser det som det enda tänkbara alternativet mot de andra som kvarstår, eftersom det är det enda som är humant. D.v.s. man kan fortfarande skaffa barn om man verkligen vill, och vill man ha flera kan man också ha det, men till ett högt pris. Som det är idag, där man alltså tar pengar av sådana som inte har barn och ger dem till sådana som har det samtidigt som man alltså därmed uppmuntrar till att öka befolkningen långt över gränsen som är hållbar utan fossila bränslen, så är det vansinne ur många olika perspektiv. Alltså, inte nog med att man uppmuntrar människor till att skaffa barn och därmed ökar risken för en kommande svältkatastrof och konflikt om resurser, utan man tar även resurser från sådana som valt att inte skaffa barn för att kunna sponsra barnavlarna. M.a.o. så betalar jag i dagsläget för att komma närmare min och mänsklighetens undergång, vilket jag iofs också gör när jag betalar lön till våra politiker.

Jag upprepar Albert Bartletts fråga i det sista filmklippet: kan någon förklara vad egenvärdet är i att det finns många människor på denna planet?

Annonser

7 responses to “Överbefolkning – en konsekvens av tillväxten

  1. Juggen, det var längesen jag läste nåt av dig. Men självklart har du rätt i det du skriver!

    Jag har funderat lite över detta innan om hur världen ska bli. Men även jag, som använt min hjärna till att fundera och spekulera angående detta, fick mig en tankeställare då jag såg videon.
    Med tanke på det undrar jag vad folk som inte brukar använda sin hjärna i normala fall ska få för reaktion då de blir varse denna ”inconvenient truth”. Jag gissar tyvärr att de flesta fortfarande inte vill se sanningen.

    Vi europeer(utom albaner) har ju iaf en låg nativitet så rent hypotetiskt så skulle vi om det inte förkom någon migration mellan länderna vara föredömen i världen eftersom vi INTE bidrar till någon överbefolkning, eller hur?

    Men tyvärr framställs våra låga födelsetal som ett problem av politiker och diverse ”experter”. Så tyvärr ökar ändå europas befolkning pga immigration och höga födelsetal bland dem immigranter som kommit hit(muslimer). Alltså tillåts vi inte vara de föredömen vi annars är eller hade varit annars.

    • Jag tror att många, även om de skulle se filmen, helt skulle avfärda den genom att få sig själva att tro att problemet inte ligger hos dem själva. Det där med att fortplanta sig verkar vara en enormt stark drift hos människor i regel. Det verkar på något sätt vara förknippat med framgång, verkar många tro. Precis som att konsumera verkar vara det också. Tyvärr har dessa människor fel, men det är å andra sidan inte överraskande i och med att människor i regel har en begränsad tankeförmåga.

      Jag skulle inte påstå att vi är bra föredömen. Vår konsumtion överskrider vida den som människor i många andra länder ”bidrar” med och det är ju konsumtionen som är det största problemet. Faktum är att vi i ”väst” skulle behöva minska vårt befolkningsantal ganska kraftigt för att motsvara konsumtionen i andra fattiga länder. Jag ser det snarare som ett problem att vi är föredömen i och med att det faktiskt är omöjligt att alla andra lever som vi gör.

      Jag såg en intervju med Obama igår där han pratar om att han vill möjliggöra för amerikanerna att återigen kunna söka och uppnå den ”amerikanska drömmen”. Detta ser jag som högst oroväckande då jag uppfattat det som att den är starkt förknippad med en oerhört hög konsumtion. Dessutom går det direkt emot hans påstådda strävan att göra USA oberoende av importerad olja, men det låter bra att säga det där antar jag. Dock är det handling och inte ord som är det enda som kan agera motvikt till idiotin.

  2. Ja jag vet Juggen, vi konsumerar för mycket, så när det gäller det är vi inga föredömen.
    Jag syftade på den del i det hela som handlar om barnafödande. Europeiska folken får väl vad jag förstår mellan 1,2 – 1,8 barn per familj. Albanerna ligger iof klart högre, inte minst de som bor utanför Albaniens gränser om jag förstått rätt.
    Jag håller med om dina förslag.
    Jag kan heller inte se något positivt med pensionssystem där pensionerna till dagens pensionärer till största del finansieras av de som jobbar idag. Så fort det blivit en stor generation pensionärer kräver ett sånt system fler som jobbar nästa generation för att finansiera dem, och ännu fler generationen efter det osv.. Och politiker som då argumenterar för att behovet måste täckas genom barnafödande och mer invandring. Snacka om att skjuta problemen framför sig.
    Och om behovet av arbetskraft är så stort undrar jag varför så många av invandrarna tillhör kulturer där hälften av dem(kvinnorna) inte ens ska jobba enligt deras traditioner! Alltså ska de bli försörjda av oss när de kommit hit.

    • Jag har ingen koll på albanernas generella befolkningsökning. Det är mycket möjligt att den är stor, men det är ett i sammanhanget ganska litet problem i sådana fall eftersom albaner inte är en stor folkgrupp (så vitt jag vet).

      Däremot är det du säger om pensionssystemet relevant. T.ex. är det ju helt oacceptabelt att ens pension ska vara beroende av vad andra tjänar när man är gammal. Rimligtvis bör pensionen vara baserad på vad som lagts undan av ens egen lön under arbetslivet. På samma sätt tycker jag att det är märkligt att jag ska betala skolgången till en massa människor som vill ha många barn. Visst, jag inser att utbildade människor skapar bättre samhällen än outbildade människor (förutsatt att utbildningen är bra och inte indoktrinerar människor), men det bör rimligtvis även finnas en gräns. Det är ju inte så att man råkar bli gravid av sig själv. Det krävs ju en specifik handling för att en kvinna ska bli gravid, och det finns metoder att avlägsna den möjligheten efter att man har fått barn så att man inte ”råkar” bli gravid igen. Någon tänker säkert då att man inte ska göra sådana ingrepp i andra människor eller styra deras liv på det sättet. Jag håller egentligen med, men då anser jag att dessa föräldrar själva ska betala extra mycket skatt för varje barn de får om de får fler än två barn.
      Och brinner man exempelvis för att hjälpa flyktingar och anser att det är ens ansvar att hjälpa andra (vilket man ju får anse) så finns möjligheten att själv avstå från att skaffa barn, mot att man hjälper ett flyktingbarn komma till Sverige. Då får vi ju se hur hjälpsamma människor egentligen är. För i slutändan kommer vi ju hamna där ändå. Vi kommer tvingas välja vem vi vill hjälpa – oss själva eller andra. Det kommer inte handla om någon främlingsfientlighet utan om det överhuvudtaget kommer finnas mat så att det räcker för alla. Vill man då hjälpa någon annan så måste man ju avstå från den delen själv, allt annat är ju orimligt. En vilja att hjälpa ska man ju inte lagstifta om och kräva att alla är med på, samtidigt som det slår väldigt orättvist mot dem som faktiskt avstår från en massa saker ändå.
      I mitt fall t.ex. betalar jag ju skatt till barnfamiljers barnbidrag och utbildningar, samtidigt som jag inte får någonting av det. (Sedan kan man ju ta det ännu längre: mina skattepengar går till polisen som vägrar göra sitt jobb ordentligt. Det är ju knappast okej eftersom jag blir indirekt bestulen av polisen.)
      Det kan t.o.m. vara så att eftersom mängden av barn ökar så kommer jag som en framtida gamling vara tvungen att konkurrera om mat med dessa barn som kommer vara fler och yngre än jag. M.a.o. förväntas jag i dagsläget alltså betala för att i framtiden må sämre. För det är just vad ändliga resurser innebär. Fler människor är definitivt inte alltid bättre, i de flesta fallen är det ju sämre.

      Vilka kulturer invandrarna tillhör eller inte spelar ingen roll. Har man en lagstiftning i Sverige som inte sponsrar barnafödande samt att man har någon som ser till att lagen efterföljs kan människor komma från vilken kultur som helst. Följer de inte lagen och inte betalar för sina barn så utvisas dem. Är de svenska medborgare och inte kan betala för barnen så får de antingen en skuld de ska betala av resten av sitt liv, eller så omhändertas barnen från staten och en tvångssterilisering genomförs på personen som vägrar betala för sina överflödiga barn. Svårare än så behöver det inte vara.
      Jag vet att de flesta antagligen tycker att jag är ytterst radikal som säger detta och även att jag är en kall och hjärtlös person. Det de inte förstår i sådana fall är att jag inte menar att detta bör göras eftersom jag njuter av det, utan för att jag har svårt att se andra lösningar på problemet, och problemet kommer inom en snar framtid att skapa ett enormt lidande för många människor (vilket är vad jag vill undvika). Dessa personer kommer säkert heller inte erkänna att detta redan är ett problem eller kommer att kunna bli ett ännu större problem, just eftersom barn uppenbarligen är det finaste som finns, oavsett vad. Dessa människor har givetvis mycket svårt att ta till sig information och tänka rationellt, de är helt enkelt känslostyrda.

  3. tjena, kul att se att någon tänker exakt som jag själv!

    Frustrerande att leva i en värld där alla skjuter problemen framför sig.

    Jag har dock en aning mer positiv syn på Sveriges framtid, just eftersom Sverige trots allt fortfarande är ett av de mer produktiva länderna. USA konsumerar 4 ggr mer resurser än vi. Deras ekonomiska kollaps är nära förstående (de producerar nada, Världen byter varor mot dollar och dollarna använder vi för att handla med varandra, men varför använder vi dem?) och Kina lär ta täten. Så fort det improduktiva oket USA är borta kan vi dra en lättnadens suck. Men det lär bli en depression av rang och efterföljande kriser och konflikter i dess maktvakuum.

    Dock är befolkningsfrågan trängande och vi måste låta den befolkningsminskningen verka som finns i Europa och därför minska invandringen som du säger.

    Detta är min tolkning. Jag hoppas frågan tas på allvar snart men politiker vill vara populära…

    • Kul att du verkar gilla hur jag tänker, det är nämligen ganska sällsynt. 🙂

      Jag önskar att jag kunde vara lika positiv inför Sveriges framtid men jag tror att Sverige i dagsläget är alldeles för beroende av omvärlden, och USA, för att på ett betryggande sätt kunna hantera en kollaps där. Vi är insyltade i EU-soppan, har knappt något försvar kvar, har politiker som är tillväxtreligiösa och som vill satsa på utbyggnad av meningslös infrastruktur (bilvägar och sportarenor) eller så förespråkar de ökad invandring och välfärd till alla, som bevisligen (sett till den kommande resursbristen) är direkt omöjligt.

      Jag tror inte att frågan kommer att tas på allvar så länge befolkningen själv inte inser att allt i slutändan handlar om egna uppoffringar. Man måste själv offra saker, inte förvänta sig att alla andra ska göra det.

      För två dagar sedan var jag hemma hos en kvinna som jag kommer att arbeta med i samma projekt. Jag var där med min vän som håller i projektet och en av hennes väninnor kom förbi. Hennes väninna hade ett relationsproblem som vi diskuterade och så småningom kom vi in på att diskutera barn. Mina åsikter kring att inte vilja skaffa barn ansågs vara radikala, och uppenbarligen även något provocerande, eftersom de två kvinnorna nästan verkade upprörda över att jag inte vill ha barn. De frågade ”Men om du träffar en tjej som du verkligen älskar och hon vill ha barn, kommer du då att vägra?”, och jag svarade ”Med största sannolikhet ja. Det har ju hänt tidigare.”. Nu var de ju inte alls otrevliga mot mig, men jag märkte (kanske inbillat) att de verkade se på mig som en något ond människa efter detta. Min vän påpekade att min åsikt är väldigt radikal, och jag svarade kort ”Jag förstår inte problemet med att jag inte vill ha barn. Jag skadar ju ingen.”.

      Vad jag vill ha sagt med detta är att så länge människor anser det vara en mänsklig rättighet (skyldighet t.o.m.?) att föröka sig så kommer vi inte ha en utveckling på detta område. Allting pekar på att vi är väldigt, väldigt långt ifrån detta eftersom det i princip aldrig någonsin diskuteras någonstans.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s