Angående fotbollsmatchen i Belgrad

Som vissa kanske känner till så uppstod det bråk och tumult i mitten av oktober under en fotbollsmatch i Belgrad där Serbien och Albanien skulle mötas.

Som det framgår av artikeln ovan så flögs en flagga av ”Storalbanien” in på planen och som den serbiske fotbollsspelaren Stefan Mitrović så småningom fick tag i och drog ned, vilket resulterade i att han blev påhoppad av albanska fotbollsspelare.

I artikeln står:

”Flaggan med symbolen för det så kallade Storalbanien – en nationalistisk idé om ett Albanien som innefattar delar av grannländer där invånarna talar albanska – svävade över planen i flera minuter till högljutt buande från publiken.”

Det kunde dock istället ha förklarats med att bilden på flaggan i sig gör anspråk på delar av andra stater där en viss del av befolkningen talar albanska. Att dessa staters territorium därför per automatik ska tillhöra Albanien är ju egentligen en befängd idé, vilket förvisso inte förhindrade Sverige från att godkänna Kosovos självständighet i strid mot en tidigare FN-resolution. Att albanska fotbollsspelare ger sig på en serbisk fotbollsspelare i Serbien, som inte vill se ännu en del av Serbien falla i albanernas händer på märkliga grunder, bör ju rimligtvis få vissa att höja på ögonbrynen och inse att Kosovo-konflikten kanske inte enbart berodde på ”onda serber” utan att det kan vara så att det finns albanska intressen bakom att skapa en konflikt och erövra territorium.

Jag har skrivit om det förr och kan upprepa igen att den serbiska befolkningen utgjorde en stor del av Kosovos befolkning efter andra världskriget, och då hade en hel del redan jagats bort (ca 80 000) eller dödats (ca 10 000) av albaner som ju samarbetade med Axelmakterna, precis som Kroatien gjorde. Att den serbiska befolkningen endast utgjorde ca 10 % av befolkningen i Kosovo under 90-talet och nu är obefintlig, lämnar jag som ett problem till er läsare att försöka förklara hur det gick till på ”fredlig” väg. Med detta inte sagt att alla albaner är hemska eller att alla serber är goda, men försök att använda era hjärnor istället för att gå på allt ni läser i svensk media.

Här är några artiklar som berör ämnet om Kosovo och albansk nationalism:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11353454.ab

http://www.ui.se/blog/2013/5/3/ny-albansk-nationalism-hot-mot-fred-i-kosovo.aspx

Läs gärna mitt gamla inlägg om Kosovo-kriget samt se dokumentärfilmen som handlar om hur media skapade en felaktig bild av vad som egentligen skedde.

 Här kan man läsa om hur en av minoritetsbefolkningarna behandlas i Kosovo.

F! anser att våldsoffer får skylla sig själva

Det är ett flertal bloggare som har skrivit om Gudrun Schymans och Veronica Svärds infantila debattartikel i Expressen som handlar om Sveriges försvar. Det finns dock en punkt som jag anser saknas eller som inte har framgått tillräckligt tydligt i kritiken mot de mentalt efterblivna feministerna i F! – nämligen att de indirekt påstår att våldsoffer får skylla sig själva för att ha blivit utsatta för våld.

Om vi fokuserar på det som Schyman och Svärd (borde hon för övrigt inte byta sitt namn så att hon inte heter som ett patriarkalt förtryckarvapen?) faktiskt skriver kan vi ägna lite uppmärksamhet åt denna mening:

”Ett större fokus på konfliktförebyggande, som att Sverige tog initiativ till samtal med Ryssland om deras förmodade nyfikenhet, hade varit säkerhetspolitiskt mer strategiskt. Det är samtal som skapar hållbar säkerhet, inte att tolka andras vaga signaler om närmanden som krigsförberedelser och bidra till ett militärt upptrissat tonläge där muskler mäts mot varandra.”

Uppenbarligen har vare sig Schyman eller Svärd blivit påhoppade av ett gäng fulla skinnhuvuden eller försökt hjälpa en kvinna som blir attackerad av en påverkad man. Det har däremot jag råkat ut för och jag kan meddela att mina korta försök till samtal inte ledde till någon framgång för egen del utan slutade i sjukhusbesök båda gångerna. Det innebär att Schyman och Svärd antagligen anser det det vara mitt fel att det blev så eftersom jag uppenbarligen inte var tillräckligt bra på att samtala och framföra mitt budskap till dem som (med rätta kanske?) angrep mig. Antagligen var dessa personer endast ”nyfikna” på mig, men så agerade jag på ett dumt sätt gissar jag, vilket ledde till våld. Jag sade något så dumt som ”Nej, det är inte fight.” i ett vänligt tonläge till ett skinnhuvud när han skrek ”Är det fight?!” till mig helt utan anledning då jag sittandes på min cykel på inget sätt försökte antyda att jag ville ha en fight med honom och hans 20-30 vänner. Jag önskar att Gudrun hade varit där, för då hade hon kunnat föra min talan och då hade jag aldrig blivit misshandlad utan skinnhuvudena skulle förstå att jag faktiskt bara cyklade och att det i sig på inget sätt utgjorde ett hot mot dem.

Eftersom jag blev misshandlad så måste det ju innebära att jag sade något som ledde till misshandeln eller hotade skinnhuvudena, om vi nu ska ta dessa sinnesslöa feministers ord för sanning.

Vidare fortsätter de två svårt hjärnskadade feministerna med att påstå att ”mäns våld mot kvinnor” är ett enormt säkerhetshot, utan att på något sätt presentera verklig statistik för detta. Faktum är att även män dödas av kvinnor inom relationer, men sedan finns det ju andra saker i livet som drabbar människor betydligt mer, som t.ex. död i trafiken. Jag gissar dock att det inte passar Schymans världsbild eftersom hon ju anser att hon behöver buda sin handväska med taxi från Mora till Östersund och låta skattebetalarna stå för notan.

De två obildade kannstöparna avslutar det hela med ett mycket märkligt påstående:

”En föråldrad patriarkal försvarspolitik som drivs av män är ingen framgångssaga, tvärtom. Därför är det nedslående att konstatera att vi har 13 män och 4 kvinnor i riksdagens försvarsutskott samt en man som försvarsminister.”

Själv skulle jag inte kalla 200 år av fred som en misslyckad patriarkal försvarspolitik. Jag skulle kalla det för vad det är: Ett unikt exempel på en stat som lyckats att inte bli direkt angripen eller direkt angripa ett annat land i 200 år, något som måste höra till ovanligheterna i vår värld.

Tyvärr har Sverige i sin iver att framstå som en humanitär stormakt blandat sig i konflikter som den i Libyen, där man antagligen orsakat mer skada än nytta, men Sverige som stat har inte blivit angripet på över 200 år, antagligen p.g.a. skicklig diplomati (och givetvis även vända kappan efter vinden) men med stor sannolikhet även p.g.a. ett försvar som har varit tillräckligt starkt att det inte lönat sig för andra att angripa Sverige. Dessa dagar är dock förbi.

Om det råkar bli så att någon stat invaderar Sverige och vi inte har något alternativ än kapitulation eftersom vi inte har något fungerande försvar, så ser jag fram emot att Gudrun och Veronica föregår med gott exempel och talar invasionsmakten till rätta. Det vore intressant att se hur det går för dem.

Feministiska kostråd

Härom dagen ägnade jag lite tid åt att försöka lära mig mer om glutenintolerans, eftersom jag har börjat träffa en kvinna som just är glutenintolerant. Eftersom jag – trots att jag är en vidrig, vit, heterosexuell man och patriark av oanade mått – vill kunna bjuda henne på mat när hon är hemma hos mig så fanns inget annat alternativ än att ta reda på vad hon kan och inte kan äta. Jag måste säga att det är oerhört befriande att hon inte är feminist, vilket numera är en relativt sällsynt egenskap bland kvinnor.

Då råkade jag hitta den här sidan. Jag brukar ju ibland skoja till det genom att skriva ”en” istället för ”man”, eftersom jag tycker att det är oerhört fjantigt. Samtidigt tycker jag att det är intressant att man numera lätt kan avgöra om en person (perdotter?) är feminist endast baserat på hur personen (perdottern) ifråga uttrycker sig. För att säkerställa att det jag misstänkte stämde så sökte jag på textförfattarens namn och hittade mycket riktigt flera indikationer på att så är fallet.

En kan säga att en kan ha ganska roligt åt dessa heniskor.