Överbefolkning, del 2 – bidrags-Sverige

För inte så länge sedan skrev jag ett inlägg kring det enorma överbefolkningsproblemet. Jag ska nu försöka förklara vilka faktorer i vårt svenska samhälle som är direkt bidragande till att detta vansinne fortsätter.

Som jag tidigare har nämnt så tycker jag om Facebook väldigt mycket. På Facebook får man ta del av många människors olika sidor och egenheter, vare sig de är nära vänner eller ytligt bekanta. Alla syns och hörs utan filter, om man inte filtrerar bort dem själv. Eftersom jag är i åldern när många människor nyligen skaffat eller håller på att skaffa barn så är givetvis många av mina bekanta det också.  Skillnaden mellan mig och de flesta av dem är att jag inte har barn och inte har den minsta lust att skaffa några. Jag känner även till några par som har haft problem med att få barn eftersom de är runt 35-års åldern. Jag har hört att kvinnorna i de fallen kan bli riktigt deprimerade, för de så gärna ville ha barn. I dagens samhälle är barnen viktiga accessoarer. Senast under nyårsmiddagen fick jag höra av en kvinnlig bekant i min ålder att det anses vara trendigt att ha tre barn i dagsläget. Hon själv är en av Sveriges mest framstående inom sitt yrke, som kräver en specifik fysik och som gjort att hon än så länge inte velat ha barn. Hon berättade att många börjar fråga henne när hon ska göra det och hon sade att hon upplever att omvärlden har förväntningar på henne att hon ska skaffa barn. Jag avrådde henne från det. Hon är nämligen ganska unik i sin prestation, det är inte de andra. Nu ska jag förklara varför.

På just Facebook och på många andra ställen på Internet kan man ofta se fotografier på blivande mödrar som uppenbarligen betalat en fotograf för att bli fotograferade i en studio där de visar upp sin uppblåsta mage som de håller om och ömt tittar ned mot. Det går även att se många sådana bilder tagna med mobiltelefoner av varierande fotokvalitet. Det dessa bilder har gemensamt är att dessa kvinnor vill visa upp sin svullna mage för omvärlden, för de tror att deras situation är unik. Det är den inte.

Majoriteten av alla vuxna kvinnor världen över har varit gravida åtminstone en gång under sin livstid. Majoriteten av alla män har gjort någon kvinna gravid. För att bli gravid måste man knulla. Majoriteten av alla vuxna människor har knullat många, många gånger. Det finns absolut ingenting unikt med att knulla och bli gravid, ingenting!

Ändå ska det göras en så stor grej av det. Alla dessa löjliga fotografier… Som om att jag skulle fota min mage när den är uppblåst för att jag inte varit på toaletten på ett tag och försöka få det till en märkvärdig händelse. Inte nog med det. Det ska tjatas om det på alla statusuppdateringar om hur mycket man älskar sina barn. Fint! Säg det till ungdjävlarna! Jag bryr mig inte! Det vore snarare konstigt om de inte tyckte om sina barn. Jag blev härom veckan varse om att det fanns någon form av Facebook-applikation som If (de som inte kan svenska) har utvecklat. Där kan man tydligen anmäla sig som gravid och andra kan då ansluta sig för att följa en viss persons graviditet. Jag kanske överdriver men jag tycker att det är aningen perverst. Vad kommer härnäst? Följ utvecklingen av min hjärntumör?!

Hur som helst, att skaffa barn är inte så intressant som många vill utmåla det som, åtminstone inte för omvärlden. Jag personligen är helt ointresserad av vad barn har för sig, för om jag vore det skulle jag skaffa egna. Dessutom är barn generellt ganska bakom, vilket inte är så konstigt – de kan ju ingenting! Varför skulle jag vilja umgås med någon dagligen som knappt fattar vad jag pratar om och som jag måste förklara allt för? Det man gör då är att man faktiskt hänger med ett pucko dagarna i ända. Man kan ju inte ens be ungen att dra, och det ska man ju givetvis inte eftersom man är skyldig till att ungen finns där.

M.a.o. är jag helt för att barn ska behandlas med största respekt och att man ska försöka skydda dem utan att bli rabiat mot alla påhittade faror som många blir och utan att låta det begränsa barnens frihet alldeles för mycket. Däremot så har man ju även ansvar för att uppfostra dem på rätt sätt och föregå med gott exempel. Därför tycker jag minst sagt att det är motbjudande när så många föräldrar t.ex. super och att deras barn blir lidande av det. Återigen hamnar man i den bekanta situationen att folk vill ha kvar kakan men samtidigt äta upp den. Det är så oerhört vanligt och det lustiga är att de anser sig ha rätt till att göra en massa saker för att de känner för att de vill göra dem. Hur det drabbar någon annan, inklusive deras egna barn, verkar inte bekomma många.

Personligen dricker jag alkohol extremt sällan. Ibland går det flera månader utan att jag dricker en droppe, och när jag dricker något gör jag det i samband med en måltid oftast. Därför blir jag fylld av ett visst äckel när jag läser saker som i texten jag länkade till ovan där en gravid inte kvinna kan avstå ett glas vin i veckan under en period på nio månader. Hon verkar onekligen vara omtänksam… Vilket leder mig till nästa punkt.

Det är nämligen så att människor som skaffar barn inte gör det för barnens skull, hör och häpna. De gör det av högst egoistiska skäl, antingen för att de ser barnen som något gulligt, för att de är rädda att bli ensamma eller för att de känner att samhället förväntar sig det av dem. När de sedan skaffar sina barn så verkar oerhört många helt ointresserade av hur deras barn blir som vuxna människor. Det är nästan som att de förväntar sig att dagis och skolan ska uppfostra barnen, inte de själva. Det blir ju inte mindre tragikomiskt när man läser bloggar som Tanja Bergkvists eller Pär Ströms som visar vilken enorm apparat genushysterin har blivit. Man satsar miljontals kronor varje år på genusforskning, genusutbildningar och poänglösa analyser av olika saker ur ett så kallat genusperspektiv. Allt detta samtidigt som många svenskar inte ens klarar av att skriva på sitt eget modersmål eller för den delen klarar av att gå på gatan utan att gå in i en massa andra människor eftersom de tittar någon annanstans och tror i sin dumhet att hela omvärlden kommer att anpassa sig just efter dem.

Anledningen till att dessa barn blir så korkade är ju naturligtvis en kombination av deras gener och miljön de växer upp i. Om barnen inte föds extremt talangfulla blir deras uppväxt givetvis jobbigare i avseendet att de själva aldrig kommer att fatta enkla saker, som visserligen inte är ett hinder i Sverige längre eftersom allt anpassas efter lågpresterande människor. Däremot kommer det att göra det allt  svårare för Sverige att klara sig inom den internationellt hårdnande konkurrensen. Vilket leder mig till nästa punkt.

I Sverige satsar man alltså enorma pengar på att dalta med barn på ett sådant vis att all initiativförmåga tas ifrån dem. Barn uppfostras till att bli konsumenter genom att ha vuxenvärlden som förebild,  som är en mycket dålig sådan. En sak som tydligt bevisar detta är t.ex. den enorma populariteten bland modebloggar som nästan uteslutande handlar om onödig konsumtion och absolut ingenting annat. Vad människorna som följer dessa bloggar tänker på till vardags vågar jag inte ens fundera över. Faktum kvarstår dock att man är väldigt mån om att dessa blivande konsumenter redan som barn ska få ha ett ”drägligt” liv. Därför skriver man snyftartiklar i avsikt att skapa opinion genom att man ska tycka synd om barnen. Men ta just den artikeln som exempel. Detta står i artikeln:

”Hans recept för minskad barnfattigdom är enkelt — fast svårt att verkställa:

– Det gäller att se till att människor får jobb.”

Absolut ingenstans står det att det bästa receptet för att minska all barnfattigdom och svält är att inte skaffa barn. Det vågar dock ingen säga i det politiskt korrekta Sverige, för uppenbarligen är det en rättighet att skaffa barn, vem som nu kom på det.

Det fortsätter:

”För barnen innebär föräldrarnas fattigdom bland annat att de måste avstå från resor och nya kläder.”

Men oj då! Får de inte resa? Får de gå runt i gamla men hela kläder? Vad hemskt! Hur ska de klara sig?!

Själv arbetar jag och har periodvis inte rest på flera år för att jag har jobbat hela tiden. Dessutom har jag på mig mina kläder tills de går sönder, så även jag går runt i gamla kläder. Dock finns det en skillnad, jag lever inte på bidrag. Det gör däremot alla barnfamiljer. Det är nu vi kommer till det riktigt intressanta.

På Försäkringskassans hemsida kan man läsa  om hur mycket barnbidrag man får. Allt man behöver göra för att få barnbidraget är att knulla, göra någon eller bli gravid och sedan klämma ut ungen och vips så får man en massa saker. Se här hur fint det beskrivs:

Först alltså en bild på ett leende barn som ska ”smälta” hjärtat på folk. Därefter en liten text som upplyser om att man ”får” barn, av storken eller? Det är inte så att man själv är ansvarig till att ha knullat fram ungen? Rimligtvis borde det stå ”Efter att du aktivt har bidragit till överbefolkningen och avlat fram ett barn som med största sannolikhet kommer att vara lika korkat som du, kommer du  troligen att ha mer kontakt med Försäkringskassan än du har haft förut.”.

Därefter borde det stå ”Det är vi som har hand om och betalar ut bidragspengar till dig eftersom du uppenbarligen inte har råd att ha barn och därför har vi med hjälp av Skatteverket stulit pengar från andra arbetande människor som nu ska bekosta dit egoistiska behov att föröka dig.”.

Detta står givetvis inte. Däremot kan man hitta följande text:

Åhå, det är alltså en rättighet! Så, vad har jag för rättighet som barnlös? Jag har rätten att betala för kalaset. Tack, det var vänligt!

Så vad kostar detta kalas då? Samhällets kostnad för barnbidraget gick alldeles utmärkt att hitta. Det kostade alltså skattebetalarna 23,4 miljarder (!) kronor under 2009 bara för barnbidraget. Jag vågade inte ens föreställa mig vad kostnaden för de övriga bidragen som nämns ovan är. Dock var det ganska uppenbart att det rörde sig om enorma summor eftersom jag av erfarenhet vet att det VAB:ades väldigt friskt på min förra arbetsplats och jag har hört skräckhistorier av vänner som arbetar som personalansvariga och som tydligt märkt hur föräldrar missbrukat VAB, av en ”slump” på måndagar och fredagar. Men, man får ju inte klaga på det i Sverige eftersom man då kan bli anmäld för diskriminering. Allt detta för att alltså främja befolkningstillväxten och se till att människor som inte skaffar barn får det alltför bra ställt, som det framgår här. De ska ju givetvis straffas:

”De viktigaste motiven till att införa barnbidraget var att öka nativiteten, utjämna levnadsstandarden mellan barnlösa och barnrika familjer och minska antalet barn som levde i fattigdom. Idag är målet med barnbidraget att utjämna de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan barn samt över livscykel.”

Låt oss se vad barnavlandet kostar i rena bidrag utöver barnbidraget, siffrorna gäller 2009:

Föräldrarpenningen kostar skattebetalarna nästan 23 miljarder kronor per år.

Den tillfälliga föräldrarpenningen (vad det nu är?) kostar skattebetalarna lite mer än 3,5 miljarder kronor per år.

Graviditetspenningen kostar skattebetalarna nästan 480 miljoner kronor per år.

Underhållsstödet kostar skattebetalarna lite mer än 2 miljarder kronor per år.

Några faktiska siffror för bostadsbidragen lyckades jag inte hitta (eller missade) däremot hittade jag lite andra siffror som kan vara intressanta. Det är alltså betydligt fler hushåll med barn än utan som även får bostadsbidrag.

Uppenbarligen är det alltså inte människor själva som väljer att skaffa barn. Det verkar snarare som att det är orättvist att vissa inte gör det och alltså måste man därför jämna ut de ekonomiska villkoren. Vad omtänksamt! Det räcker alltså inte att man betalar andra barns skolgång och vårdkostnader, man ska rentav betala deras uppehälle även fast det givetvis gnälls över att det också är för lite

Då är det ju lätt att fråga sig hur de ekonomiska villkoren egentligen ser ut?

Det är ju inte sällan man som ser snyftartiklar som denna där ensamstående föräldrar utmålas som någon form av offer för orättvisor. Ingenstans nämner man att dessa personer tagit ett aktivt beslut att skaffa barn och sedan genomfört det. Vissa menar ju givetvis att en olycka skett och att det ”inte var planerat” men då kan man ju faktiskt hindra detta från att ske på olika sätt. Om man inte vill genomföra abort kan man använda sig av preventivmedel och vill man inte det kan man faktiskt strunta i att ha sex om man inte har råd!

Det finns en lag som säger att man inte får köpa sexuella tjänster av andra människor. Det jämförs med slaveri och att man, helt plötsligt, köpt någons kropp till skillnad från när man köper alla andra tjänster. Det är ingen som klagar över alla byggarbetare som dör varje år och att deras kroppar är köpta. Det är enbart om man ligger med någon och betalar för det som man håller på med människohandel. Låt gå, vi säger att det är så, trots att det är befängt. Men då undrar jag vad det är att tvinga andra människor att betala för konsekvensen av att man själv har knullat med någon och avlat fram ett barn? Det om något är helt absurt!

I artikeln ovan säger Vänsterpartiets Ulla Andersson:

”Det finns många olika orsaker. I industriorterna har den ekonomiska krisen slagit hårt och många blivit arbetslösa.”

Det är alltså orsaken, inte att de har knullat fram ungar de inte har råd att försörja. Lustigt nog är det aldrig anledningen till att de har lite pengar. Därefter fortsätter hon med att gnälla över att bidragen är för låga och att det inte finns tillräckligt mycket barnomsorg. Skaffa inte några barn då om ni inte klarar av att ta hand om dem!

Men, om det nu är så fantastiskt synd om ensamstående föräldrar, hur ser det då ut för andra grupper?

Som man kan se så har ensamstående personer utan barn i snitt lägre inkomst än sammanboende personer med barn, ändå får de betala underhåll till dessa och andra som har barn. De försörjer deras barn.

Låt oss då se hur bra  ställt dessa barnlösa har det:

Av dessa diagram kan man alltså se att ensamstående utan barn är de som väldigt länge har haft det sämst ställt. Till dessa räknas säkert många människor som är ”missanpassade” i samhället, men som ni säkert förstår så får man ju per automatik inte bidrag för att man känner sig eller är aningen udda. Däremot får man, per automatik, väldigt mycket bidrag så fort man lyckats ligga med någon och fött ett barn. Det är uppenbarligen värt att belöna, på andras bekostnad.

Då kan man fråga sig hur många människor vi är här i Sverige egentligen och hur många som faktiskt försörjer alla dessa bidragstagare.

Enligt SCB är vi i ”dagsläget” 9 412 851 personer i Sverige. Det senaste året ökade befolkningen med 0,82 % och SCB beräknar att vi kommer att passera 10 miljonersvallen år 2027. Jag vet inte riktigt hur de kommer fram till den siffran, jag antar att de räknar på hur stora barnkullar det är inom olika generationer och vilken ålder det är mest sannolikt att folk skaffar barn. Ser man på det historiskt märker man tydligt att befolkningstillväxten sker i ”vågor”. Däremot har vi idag en mycket kraftigare invandring som bör tas med i beräkningen, vilket jag utgår ifrån att SCB har gjort. Däremot går det ju aldrig riktigt att veta sådant i förväg. Därför har jag  gjort en högst ovetenskaplig variant av en potentiell befolkningstillväxt baserad på en exponentiell tillväxt på 0,82 %, som den var det senaste året. Det är trots allt historiskt och internationellt sett en ganska låg siffra. Jag har även tagit med en siffra för hur mycket barnbidraget kommer att öka i takt med att barnafödandet följer samma mönster och barnbidraget inte minskar eller ökar (det gröna blev grönt av någon anledning, orkade inte fixa det). 🙂

Av alla dessa människor är det alltså faktiskt en ganska liten del som arbetar inom den privata sektorn, alltså den som egentligen genererar skatt som försörjer statligt anställda och övriga bidragstagare. Kom ihåg att även om man är en privat entreprenör och utför uppdrag åt staten så får man alltså skattepengar i lön, men samtidigt ska man komma ihåg att även statliga bolag genererar inkomst till Sverige dock i mycket lägre utsträckning.

Därför är det alltså viktigt att hålla nere den offentliga sektorn samt att man inte ska dela ut bidrag till höger och vänster, eftersom någon ju måste betala kalaset.

Som man kan se här, här och här så är den privata sektorn den största, något annat är ju inte möjligt. Det som däremot är oroväckande är att den offentliga sektorn har en tendens att öka under en viss typ av regering, att döma av grafen. Dessutom ökar befolkningsmängden i en oroväckande takt jämfört med graden av sysselsättning.

En annan anledning till varför det är dåligt är eftersom personer inom den offentliga sektorn har en tendens att vara mer sjuka, eller åtminstone mer sjukskrivna, speciellt om de är kvinnor.

Om man sedan tittar på befolkningspyramiden ser man tydligt att kvinnor lever mycket längre, trots att de bevisligen mycket oftare är sjuka eller oftare är sjukskrivna. Man kan alltså dra slutsatsen att kvinnor är en mycket högre kostnad för samhället i det avseendet eftersom de betalar in mindre skatt (de jobbar mindre än män), de oftare är sjukskrivna när de gör det, lever längre och får alltså pension en längre tid. Männen, å andra sidan, utför de sämsta jobben men är ändå inte sjukskrivna i samma utsträckning.

Kvinnor är även de som oftast är drivande till att barn ska avlas fram, åtminstone enligt mina personliga erfarenheter. Jag har ingen statistik på detta tyvärr, endast detta(?!). Däremot verkar det av många anses vara något ytterst viktigt som man ska hjälpa andra att uppnå. Varför? Det förklaras inte annat än med någon ”längtan”. Intressant.

Man ska heller inte glömma att vi har andra bidrag som tillkommer människor med barn som inte riktigt redovisas på det sättet. Förr hette det socialbidrag men numera kallas det alltså för ekonomiskt bistånd. Tyvärr hittade jag ingen information här som visar hur många barnfamiljer som får ekonomiskt bistånd. Det enda som framgår är att ca 10 miljarder kronor betalas ut i ekonomiskt bistånd i Sverige, utöver andra bidrag alltså.

Om man sedan även tittar på hur många som får sjukersättning av olika slag och beloppet för dessa så blir man mörkrädd. Det handlar alltså om nästan 53,4 miljarder kronor.

Och hur många var det nu som arbetar inom den privata sektorn som ska betala allt detta?

Att man på det här sättet uppmuntrar barnavlande är ytterst ansvarslöst och det bör anses vara direkt kriminellt att stjäla pengar från människor som avstår att skaffa barn eftersom de bryr sig mer om att inte skapa lidande i framtiden än sin tillfälliga lust att ha en avkomma att visa upp för omgivningen. Långsiktighet bör belönas, inte straffas som det idag görs.

Barnbidraget, VAB, föräldrarpenningen, underhållsstödet och dylikt bör därför omedelbart avskaffas. Detta skulle spara skattebetalarna ca 52,4 miljarder kronor per år. Det blir ca 18714 kr per år åt varje person som arbetar inom den privata sektorn om det fördelas jämlikt. Något säger mig att dessa människor hellre skulle vilja lägga undan dessa pengar till sin pension i framtiden eller använda dem till att betala av sina studielån med, istället för att försörja andras barn som i framtiden kommer att konkurrera ut dem som tack för att de betalade deras och deras föräldrars uppehälle.

Man kan alltså dra slutsatsen att sådana människor som jag, som inte får en enda  krona i bidrag, betalar för alla andra som kräver sina påhittade rättigheter. Istället för att leva på bidrag sålde jag min bostadsrätt och bor nu i andra hand. För det tvingas jag betala vinstskatt (läs inflationsskatt), för jag vann ju väldigt mycket på att inte ha en egen bostad. Men, någon måste ju betala bidragskalaset, inte sant?

Hur vi sedan ska försörja och föda alla dessa bidragsvana framavlade människor när olja och fosfor blir bristvaror och mat därmed också blir en bristvara, det låter jag förbli osagt. Dock pekar väldigt mycket på att det kommer att bli mer likt den här typen av samhälle där man har förbrukat alla resurser. Så länge man fortsätter att hetsa fram barnafödande, ta in flyktingar och invandrare samt är villig att subventionera det med bidrag är ett sådant framtidsscenario oundvikligt. Tydligen är det väldigt svårt att förstå argument som dessa, eller att ens tänka i de banorna, för våra ekonomer och politiker.

Därför bör samtliga politiker som förespråkar tillväxt, ökad konsumtion och ökat barnafödande avgå eller ställas inför rätta för landsförräderi.

Detta handlar inte om någon xenofobi eller hat mot barn, det handlar om att vi redan är långt för många i Sverige. För mig kvittar det var folk kommer ifrån så länge de kan tänka, eller hur många barn som föds så länge det faktiskt inte är skadligt. Gränsen passerades redan under 1800-talet, eller har svenskarna verkligen glömt sin egen historia om utvandringen och varför den inträffade? Uppenbarligen klarar våra politiker inte av att tänka och har helt missat undervisningen i skolan, majoriteten av dem är faktiskt etniska svenskar.

Annonser

5 responses to “Överbefolkning, del 2 – bidrags-Sverige

  1. Otroligt bra skrivet, har precis som du sedan tonåren förstått det sinnessjuka i oändlig tillväxt och jag har inte heller några planer på att skaffa barn. Dock hade jag ingen aning om hur mycket barnhysterin kostar oss, inte undra på att man fortfarande bor i en etta (inte så att man som ensamstående behöver större iofs).

    Du borde starta ett parti så det finns något att rösta på!

  2. Tack för dina vänliga ord Ingemar!
    Jag tycker faktiskt att det är märkligt att fler inte kommit fram till samma slutsats. Barnhysterin är vansinnig i Sverige. Här i Sverige förvånas man över vissa muslimers oförmåga att kritisera Muhammed men har precis samma inställning gentemot barn. I Sverige är barn heliga och barnavlande en dygd och får inte under några som helst omständigheter kritiseras. Gör man det så reagerar många svenskar precis som vissa extrema muslimer gör om någon för Muhammed på tal och kritiserar deras profet.
    M.a.o. är ”friheten” i Sverige endast ett påhitt. Det råder definitivt inte åsiktsfrihet eftersom vissa åsikter är tabu.

    Jag har faktiskt funderat på att försöka göra något politiskt men det känns som att människor här inte är mottagliga för den politiken jag skulle förespråka, en som kräver mycket personligt ansvar och skyldigheter. Svensken har blivit väldigt, väldigt bekväm och tar sin situation för given. Man strävar efter ständigt bättre välstånd, man kräver det till och med, men inser inte att det i längden inte är fysiskt möjligt. Således är alla partier inriktade på att verkställa sina ideologier – att forma verkligheten efter en idé, istället för att forma sina idéer efter verkligheten.

    Det finns idag inte ett enda parti, mig veterligen, som är realistiskt. Alltid dyker det upp skräpförslag som är totalt vansinniga i deras politik. Detta i sig är inte konstigt eftersom man i partier måste ta hänsyn till partiets medlemmar, och vad jag vet kan man inte bestämma vilka dessa ska vara. Men jag kan ju ha fel där. Verkligheten är hård, och vi människor har haft ”tur” ett tag i och med tillgången till olja, men vi måste lära oss att den verkligheten vi och våra föräldrar levt i kanske inte är den allmängiltiga. T.ex. växte mina föräldrar upp under väldigt fattiga förhållanden i f.d. Jugoslavien, så jag vet mer än väl hur livet kan se ut för människor utan tillgång till olja och det den för med sig. Det är den typen av liv vi måste vara medvetna om att vi kan komma att leva igen, om ens det, om vi inte tar tag i problemet omgående och försöker lösa det så gott det går. Detta i sin tur kommer innebära att alla kommer få det materiellt sämre, allting pekar på att så är fallet, men det behöver inte betyda att livet blir sämre för det, om man väljer att fokusera på rätt saker. Visst, blir man deprimerad av att inte kunna visa upp statusprylar för omvärlden så kommer framtiden att bli väldigt jobbig. Lär man sig däremot att värdesätta mer beständiga saker så kanske man finner en glädje i att inte vara mentalt beroende av en massa saker man egentligen inte behöver. Detta går dock helt emot det kapitalistiska systemet, som ju bygger på att försöka få massan att konsumera så mycket som möjligt, så att de som tillverkar produkterna ska bli rika på vinstmarginalen och de som lånar ut pengarna till konsumtionen ska bli rika på räntan. De som är dumma nog att köpa livsstilen är de som kommer att förbli fattiga, eftersom de inte inser att allt det de ”har” endast har skapats för att kunna ta mer av deras tillgångar, tillgångar som skapas av arbete. Således fastnar människor i låne- och arbetsträsket. De måste arbeta mycket för att kunna betala räntorna för sin konsumtion som de luras tro är nödvändig, trots att vi med hjälp av oljan istället hade kunnat underlätta våra liv betydligt under en mycket lång tid, om vi bara hållit barnkullarna nere och inte ökat vår konsumtion i onödan.

    Nu kommer vi istället tvingas att fortsätta arbeta mycket, men inte för att kunna köpa onödiga resor till andra sidan Jorden (som anses vara en rättighet i Sverige, verkar det som) utan för att få mat på bordet och tak över huvudet. Det som oroar mig mest med detta är eventuella krig som kan komma att uppstå eller att människor i panik börjar konsumera regenererande tillgångar som skog och dylikt i så pass hög utsträckning att man till slut helt förbrukar dessa resurser och på så sätt kraftigt försämrar möjligheten att återskapa fungerande ekologiska system.
    Visserligen håller ju de svenska skogsbolagen ändå på att uppnå detta redan nu: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=4493140

  3. Ytterligare ett välskrivet blogginlägg! Jag är själv barnfri (och asexuell), och det känns som om det finns några som faktiskt förstår hur jag tänker!

    Tror att jag ska börja följa din blogg!

    /Pinglan
    http://www.ejkorrekt.wordpress.com

  4. Tack Pinglan! Nu är jag inte asexuell själv, även om det kan framstå så ofta eftersom jag gärna håller mig för mig själv. Det är svårt att träffa någon att ha sex med då. 😀

    Dessutom har jag svårt för att umgås med människor som jag anser är ointelligenta på något plan, vilket jag menar att en hel del är. Inte för att jag hatar dem, det ger mig bara inget. Detta försvårar givetvis ytterligare möjligheten att träffa någon man ens vill ha sex med. Dessutom ska man finna personen vara attraktiv på andra plan också. I slutändan blir resultatet att man (jag) är väldigt mycket för sig själv, men det är å andra sidan inget som stör mig. Jag har gjort alldeles för många försök till relationer och känner vid det här laget att det är en bättre investering för egen del om jag lägger mig tid på att göra andra saker som jag tycker om. Lyckligtvis avtar ju sexualdriften en aning med åldern, något jag finner går väldigt bra ihop med mina prioriteringar.

  5. Pingback: Att sterilisera sig kan ge vinst i Indien « Pinglans Tankar – den ej politiskt korrekta bloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s