Landsbygdsdepartementet – med tillväxt som religion

Idag visade det sig att vår regering inte enbart består av seriösa, äldre personer med stort ansvar som tynger deras axlar. Idag klev nämligen landsbygdsministern Eskil Erlandsson fram och visade prov på en enorm komisk talang. Till skillnad från George Carlin och Louis C.K., vars framträdanden jag uppskattar väldigt mycket, så är Eskils scenkaraktär mer av en komplett idiot rakt igenom. Både George Carlin och Louis C.K. låter publiken ibland undra om de menar allvar eller inte med det de säger och det framgår ibland direkt men oftast så småningom att vissa av de inte helt uppenbara skämten också är skämt, kanske för att inte framställa sig själva som obehagliga människor eftersom sådana i regel inte lockar en publik?

Eskils metod är annorlunda. Han offrar sig så pass mycket för konsten att han, till skillnad från komikerna jag nämner ovan, inte drar sig från att löpa linan ut och tittar aldrig tillbaka. Hans mod är överväldigande!

Stor konst talar dock alltid bäst för sig själv.

Som ni märker har Eskil förstått humorn i tjatet om evig tillväxt och orimligheten i det hela. Kulmen nås när han får frågan om han kan nämna några särskilda politiska prioriteringar bland Landsbygdsdepartementets frågor framöver. Då får han t.o.m. själv svårt att hålla sig för skratt, vilket är charmigt, och berättar ”Ja vi har ju några frågor som jag tycker vi har lyckats väldigt väl med och de ska vi självklart fortsätta med. Ett sådant exempel är ju matlandet Sverige. Tycker vi ska syssla med skogen och möjligheterna som finns runt jobb och tillväxt runt skogen, men också alla de möjligheter som finns rent allmänt på den svenska landsbygden. Den är stor och har många möjligheter och de möjligheterna ska vi ta tillvara på så att vi får jobb och utveckling och tillväxt i hela Sverige.”.

Komiken i detta är genial! Förstår ni vilket mod det krävs av en minister att skämta på det här sättet och prata om tillväxt gällande skog när verkligheten ser ut så här.

Tillväxt överlag är ju annars är väldigt populärt ord och man förväntar sig gärna en exponentiell sådan, vilket ju är en fysisk omöjlighet. Det är just detta som visar vilken humor Eskil har. I egenskap av en minister som ska ha hand om starkt miljörelaterade frågor så pratar han om tillväxt som är omöjligt i längden. Nästan all svensk skog är för närvarande plantage och något säger mig att de flesta, till skillnad från Eskil (som ju bara skojar), går på skitsnacket i propagandafilmer som denna:

I filmen sägs att skogen bäst absorberar koldioxid när den är ung och medelålders, och att det är då den växer som snabbast. Det de inte säger att en  gammal skog är ett större kollager eftersom den har andats in CO2 under lång tid  och lagrat det i marken och stammarna. Under omkring 25 år efter en avverkning så exhalerar marken ut kolet som lagrats där och hygget är alltså en emissionskälla och inte en sänka som en gammal skog är.

Sveaskogs Olof Johansson säger i filmen att de ”regenerate the forest”. D.v.s. utan Sveaskog skulle en skog aldrig kunna växa utan det är tack vare Sveaskogs gudomliga hand som skogen överhuvudtaget växer. Om sanningen ska fram så har skogen regenererat sig själv i miljontals år, utan Sveaskogs hjälp. Skillnaden är att den aldrig har avverkats tidigare på samma sätt om den avverkas av människor. Olof fortsätter med att säga att volymen skog idag är dubbelt så stor som den var för hundra år sedan. Det han däremot inte nämner är att Sverige för hundra år sedan var ett bondesamhälle där det alltså fanns mindre plantageskog. Som ni förstår av namnet så skiljer sig ett plantage kraftigt från en naturskog. Att döma av propagandafilmens budskap så är plantageskog så mycket bättre. Vilken tur att människor finns som kan ta hand som skogen eftersom den inte klarar sig själv (ironi, för er som inte förstår).

Marie Larsson-Stern säger att de avsätter 20 % av skogen för naturvård. Av dessa 20 % är det bara hälften som får stå kvar orörd. Den andra hälften är träd som står kvar ute på hygget, kantzoner mot åar och sjöar som ändå ingår i den svenska skogsvårdslagen naturvårdshänsyn. Tydligen vill man ha en klapp på axeln för att man följer lagen.

I filmen sägs det att den svenska modellen bygger på inventeringar av vilka träd som ska avverkas och vilka som ska stå kvar. I verkligheten är det slumpen som avgör, eller snarare skördarföraren. Skördarföraren har givetvis en bästa kunskapen att avgöra vilka naturvärden ett träd har (ironi, återigen).

En bit in i filmen så kommer ”tuff” musik in och man kan se maskinerna hugga ned träd, för det är djävligt ballt att döda naturen enligt Sveaskog. Det talas om att man med hjälp av GPS-teknik har märkt ut träd. Detta låter givetvis bra men är det sannolikt? Givetvis inte, eftersom GPS inte är en så pass exakt teknik. Dessutom skulle vi då inte ha ett enda kalhygge eftersom det skulle ta så lång tid att genomföra detta.

03.58  i filmen ser man hur maskinföraren slår ned ett dött träd för att komma åt ett levande som han ska döda. Det döda trädet kan man tycka inte fyller någon funktion, men det gör det, på tal om ”nature consideration”.

Det talas om vikten av gallringen men man nämner det givetvis ur ett ekonomiskt perspektiv. Döda träd och mindre träd verkar man mena är dåliga för skogen utan de ska tas bort för att tydligen är det så att gallring ”insures that the forest grows correctly and profitably”, för syftet med en skog är ju att den ska skapa profit och utan människor kan en skog inte växa rätt. Det säger sig självt, eller åtminstone i filmen. Det enda som ursäktar ordvalet är att det de kallar för en skog inte är en skog i just det fallet, utan ett plantage.

Marie Larsson-Stern fortsätter sedan vidare med att på svengelska ljuga om att man med gallringen skapar förutsättningar för de resterande träden att växa sig stora till slutet på livscykeln. För en gran är den biologiska livscykeln ca 500 år, för en tall ca 1000 år. Nu menar så klart Marie att livscykeln ska avslutas när den passar Sveaskog bäst, det ska alltså vara slutet av deras livscykel. Jag undrar vad Marie skulle tycka om någon sade att hennes livscykel skulle avslutats när hon fyllt 20 år…

Filmen fortsätter med en massa skitsnack om hur bra allt är i Sverige, när faktumet är att svensk skogsvård mer liknar ett skämt, eftersom vi ju praktiskt taget inte har någon naturskog kvar.

I slutet av filmen talar Olof Johansson om att öka ”produktiviteten” av skogsindustrin med 20 % innan år 2030. Hur detta ska göras på ett miljövänligt och naturligt sätt utan bekostnad på något annat avslöjar han dock inte, men jag antar att han och Eskil har gått i samma skola.

Jag avslutar detta med ett fint klipp på käre Eskil och kring viktiga funderingar som går genom hans huvud. Ska vi försöka bevara de sista naturskogarna i Sverige eller ska vi ägna oss åt att diskutera ”viktiga” saker som Eskil är insatt i? Humor har han, onekligen.

 

Min BFF – Skatteverket

BFF, förkortning för best friends forever på engelska, är ett uttryck som jag nyligen har snappat upp. Det verkar användas även sarkastiskt i försöket att påskina att man egentligen inte är en särskilt god vän med någon, utan snarare tvärtom – att man ogillar någon.

Efter att ha fått en preliminär uträkning på 2011 års skatt som Skatteverket vill att jag betalar in varje månad, baserat på en lägenhetsförsäljning (?!) jag gjorde 2009, så verkar det onekligen som att mina bästa vänner för alltid på Skatteverket kallt räknar med att jag ska göra en liknande lägenhetsaffär även under 2011. Trots att jag inte har en bostadsrätt att sälja.  Detta var en så fin komplimang från deras sida – det är sällan någon tror på mig så mycket som de verkar göra – att jag kände att de förtjänade ett tackbrev för detta:

Bästa vänner på Skatteverket,

Jag har mottagit ett brev från Er där Ni har angivit hur mycket preliminärskatt jag ska betala varje månad under 12 månaders tid framöver baserat på något som Ni klassar som en vinst jag gjorde under 2009.

För 2009 debiteras jag en skatt på ca 122 000 kr, utöver skatten jag betalade via min förra arbetsgivare, för en lägenhetsförsäljning som jag genomförde och vilken ledde till att jag i praktiken blev bostadslös. Eftersom priserna på bostäder stigit så kraftigt – inte p.g.a. produktionskostnader, utan p.g.a. amorteringsfria lån från banker, d.v.s. inflation baserad på en konstgjord tillgång på pengar – så hade jag inte råd att köpa en ny bostad eftersom vilken bostad jag än hade köpt hade varit alldeles för dyr p.g.a. upptrissade priser via bankernas digitala sedelpressar och den svenska statens vansinniga ekonomiska politik. M.a.o. ska jag nu alltså betala skatt för inflation, inte för någon faktiskt vinst, eftersom jag givetvis även hade beskattats om jag flyttat till en motsvarande identisk bostad, vilket i praktiken hade inneburit att jag först hade betalat en mäklare ett högt arvode för försäljningen av bostaden och sedan även skatt på en påstådd vinst samtidigt som jag t.ex. hade köpt en identisk lägenhet i en annan likvärdig del av stan. Detta hade i sådana fall inneburit att jag hade betalat ca 172000 kr för en flytt, eftersom man genom att sälja en bostad alltid gör en vinst enligt Er då Ni alltid utgår ifrån inköpspriset när Ni gör en uträkning på vinsten, inte marknadspriset. I praktiken innebär detta alltså att om man säljer en bostad som man köpt 15 år tidigare för ett pris långt under nuvarande marknadsvärde, men över inköpsriset, så anser Ni det vara en vinst. Detta tycker jag är lustigt.

Det må till och med vara så att jag anser detta vara ren stöld i vanliga fall, men eftersom Ni på Skatteverket är så fina och gulliga så betalar jag gärna dessa ca 122 000 kr till Er så att Ni ska kunna få in pengar till att betala Era löner som belöning för det utomordentliga arbete som Ni faktiskt utför. Det gör jag mer än gärna.

Med tanke på denna fantastiska vinst som jag enligt Er gjorde – trots att jag i praktiken är bostadslös – så har Ni alltså gjort en kalkyl där Ni påstår att jag kommer att göra en liknande vinst under 2011 som Ni förväntar er att jag ska betala skatt på i förväg, d.v.s. innan resultatet för 2011 är fastställt i min enskilda firma och Ni har även gjort ett påslag på 5 % på denna summa eftersom Ni utgår ifrån att jag är en oerhört driftig person och nu alltså kommer att göra en ännu större vinst, närmare bestämt 5 % mer än vad jag gjorde under 2009.  Jag blir givetvis smickrad att Ni är så övertygade om min unika förmåga att ta betalt och göra affärer.

Dock finns det ett problem som Ni kanske vid det här laget redan har förstått – jag har ju ingen lägenhet att sälja under 2011 eftersom jag som sagt är bostadslös. Även om jag hade haft det har jag svårt att få ihop kalkylen att jag skulle lyckats göra en vinst på 578 236 kr på en lägenhet under en period på ca 18 månader. Återigen, jag är verkligen oerhört smickrad att Ni anser mig vara en så kapabel affärsman, i en klass som överskrider vilken mäklare i Sverige som helst, men tyvärr har jag alltså ingen lägenhet att sälja.

Trots det står det att denna preliminära skatt som jag ska betala har förfallodagar, närmare bestämt tolv stycken av vilka den första är den 14 februari 2011 där Ni förväntar Er att jag ska betala in 10 601 kr i skatt baserat på min framtida lägenhetsförsäljning av en lägenhet jag inte har. Detta blir alltså svårt för mig att genomföra, vilket plågar mig något oerhört. Jag tycker ju att det är ballt att betala skatt!

Därför känner jag väldigt starkt att jag vill gå Er till mötes och göra detta varför jag har en idé om hur vi kan mötas på ”halva vägen” så att säga. Eftersom jag inte har en lägenhet att sälja så måste jag få in pengar i min firma som motsvarar ca 38 600 kr i månadslön (i och med jobbskatteavdraget) plus arbetsgivaravgifter så klart, för att kunna gå Er till mötes i Ert skattekrav. Därför föreslår jag att jag skickar Er en faktura på 463 200 kr plus arbetsgivaravgifter för att jag ska kunna betala in skatten som Ni vill ha av mig. Då blir Ni nöjda eftersom jag gör som Ni vill och jag blir nöjd eftersom Ni då gör som jag vill. Det är en så kallad win-win situation, vilket alltid är positivt. Om det underlättar för Er kan jag dela upp fakturorna till tolv separata fakturor varje månad, det överlåter jag till Er att avgöra. För mig fungerar båda alternativen och jag vill så klart göra det som är enklast för Er så att Ni slipper onödig administration. Vi vill ju spara på skattebetalarnas pengar, inte sant?

Till vilken adress ska jag skicka fakturan? Skicka gärna namnet på personen som skickade mig denna synnerligen välgrundade preliminära skatteuträkning så att jag kan ange den som referens på fakturan. Det verkar vara en person med mycket goda idéer som jag personligen gärna vill berömma för ett fantastiskt initiativ och som jag tycker att Ni på Skatteverket ska hylla som Årets Medarbetare. Denna person är en förebild för alla myndighetsanställda. Sverige är ett föregångsland världen över tack vare människor som denna.

Bästa hälsningar från en evigt tacksam,

xxxxx xxxxxxxxx

Bilen fyller 125 år, dags för pension?

DN igen, nu med en artikel om att bilen fyller 125 år i vilken en del av bilismens historia beskrivs samt hur samhället i Sverige såg ut innan bilarna blev vanliga.

Givetvis nämns inte att det dödas fler än en miljon människor per år i trafikolyckor världen över samt att betydligt fler invalidiseras, vilket givetvis skapar enorma kostnader för olika samhällen.

I artikeln nämner DN inte något om peak oil och konsekvenserna det kommer att få för bilismen och miljön, som t.ex. läckan orsakad av BP i somras. Man nämner heller inget om alla gifter som kommer ut i vårt vatten på grund av bilismen, trots att man för inte så länge sedan har skrivit om det. Om man nu ändå vill skriva om bilismens inverkan på samhället, varför även inte referera till de negativa sidorna som man uppenbarligen är högst medveten om?

Läs gärna faktarutan till höger om artikeln och fundera lite över om det verkar vara sunt att en så liten befolkning behöver alla dessa fordon. Fundera också gärna över vad alla dessa människor ska ta sig till när de inte längre har råd att ha kvar dem. Något säger mig att vårt samhälle mer kommer att återgå till hur det var innan bilismen tog över. Tyvärr finns det en viktig skillnad som kommer att ställa till problem – befolkningen i Sverige har ökat kraftigt sedan 1800-talet.

Personligen hävdar jag att det finns betydligt mer humana sätt att reglera en befolkning än med hjälp av svält, gifter, slöseri av ändliga resurser och miljöförstöring. Vår regering håller inte med utan vill istället anpassa infrastrukturen på så sätt att en ännu större befolkning ska kunna frodas, vilket så småningom kommer att resultera i att fler människor måste slåss om sinande resurser. Smart… Dessutom låstas man om att tillgången till resurserna är oändlig. Vissa gör vad som helst för att vinna ett val.

Dina barn kommer att leva på insekter

DN har börjat uppmärksamma den kommande överbefolkningen och överkonsumtionen eller snarare konsekvenserna av dessa – t.ex. den kommande bristen på mat. Som vanligt i media diskuterar man inte hur man ska minska befolkningen i världen utan snarare hur man ska kunna upprätthålla den och fortsätta expandera den. Tydligen är det önskvärt att kunna fortsätta öka världens befolkning men ingen förklarar någonsin varför. Än så länge misstänker jag att det är religiösa värderingar som ligger bakom.

Som bekant är så är påven och den katolska kyrkan emot att man använder preventivmedel eller utför abort. Således kan man tolka att den katolska kyrkan är för överbefolkning och så småningom även mänsklighetens undergång. Detta i sin tur visar tydligt att religioner är förlegat skitsnack som inte kan appliceras i det verkliga livet eftersom förutsättningarna förändras med tiden, medan religionen i regel inte gör det eftersom många fortfarande väljer att utgå från science fiction-romaner skrivna för tusentals år sedan när de behöver vägledning i livet.

Vi får se om de religiösa och barnavlarna i Sverige kommer att vara de första att äta insektsdelikatesser.

Serbien, augusti 2010. Min vän Johan på vägen hem från restaurangen där vi fick så mycket mat att vi inte orkade äta upp allt. De serverade inte insektsdelikatesser.

Banker och pengar

Jag såg en film som verkar intressant på Youtube under natten, intressant är den om informationen i den stämmer. Den handlar om hur bankväsendet bildades och hur pengar skapas av bankerna genom utlåning, pengar vars existens baseras på skuld. Nu vet jag ju inte om detta system även är det gällande i Sverige. Är det någon av läsarna som vet hur det ligger till?

 

 

Alla dessa barn

Som en liten bonus till det ganska långa inlägget om vad barnavlarna kostar samhället hittade jag denna debattartikel i DN. Jag tänker inte angripa problemet ur ett s.k. genusperspektiv (könsperspektiv) eftersom jag hellre angriper problemet med min hjärna än med mitt kön.  Det är ju faktiskt så problemet med överbefolkningen har uppståt från början – för mycket kön och känslor, för lite hjärna och förnuft.

Debattartikeln avslutas med ”Bara för att man inte älskar allt med mammarollen så har man ändå rätt att, mot Kjöllers vilja eller ej, skaffa en ”unge” till.”.

Rätt? Jaha. Men har jag ”rätt” att strunta i att betala för andras ungar? Uppenbarligen inte. Kommer jag att ha ”rätt” att ta maten från dessa människor vars uppehälle jag betalat när det i framtiden uppstår en brist på mat? Knappast, snarare kommer de att ta den från mig.

Varför diskuteras inte någonsin rätten att slippa betala för andras idioti? Det pratas väldigt ofta om rättigheter i Sverige, alla ska bara ha. Det är ju deras rätt! När ska skyldigheterna diskuteras? T.ex. skyldigheten vi har mot kommande generationer att inte förbruka alla världens resurser? Skyldigheten att inte avla fram för många människor så att de ska slippa slåss om de sinande resurserna? Skyldigheten att inte stjäla från människor som självmant väljer att inte försämra villkoren för andra barn i framtiden genom att inte skaffa egna?

Men det är ju inte intressant, för så långt är det alltför ansträngande för människoaporna att tänka. De vill ha barn! De vill, de vill, de vill! Då måste det ju få det tydligen, på andras bekostnad.

Det finns inget egenvärde i att öka en befolkning när konsekvenserna av överbefolkningen redan börjat märkas för länge sedan. Dessa kvinnor bör se bortom sina egoistiska behov och fundera över hur deras avkomma kommer att må om de svälter i framtiden, inte diskutera barnafödande utifrån abstrakta begrepp och ideologier. Verkligheten kommer att komma som en mycket obehaglig överraskning för dessa människor en dag. Att diskutera barnafödande ur ett genusperspektiv i dagsläget är ett synnerligen motbjudande tecken på hur bortskämda människor är och hur de tar sitt välstånd för givet. Ett välstånd som de snart kommer att förlora p.g.a. sitt barnavlande.

Jan Hammer Group

För ovanlighetens skull kommer ännu ett litet musiktips. Jan Hammer Group är ett av mina absoluta favoritband, trots att de inte spelade in så mycket material. Råkade hitta detta ljudklipp på Youtube nyss och vill dela med mig av sann konst. De här människorna är så långt ifrån medelmåttor man kan komma.

Aftonbladet drar sitt strå till stacken

Härom dagen skrev jag ett e-mail till Aftonbladets redaktion för att visa min tacksamhet för deras fantastiska insatser. De är en av de viktigaste nyhetskällorna för oss som vill se ett lite mer långsiktigt tänkande än att kunna ta ett nytt lån för att kunna köpa en till onödig statuspryl. Inte så förvånande så hittade jag även idag en briljant artikel på Aftonbladets hemsida som upplyser om allvaret i dagsläget.

Som alla förstår syftar rubriken till artikeln på att dagarna nu blir längre fram till midsommar. Förvisso kan man hitta denna text i artikeln:

”Och de positiva tecknen duggar tätt – mycket hänger ihop med att svenskarna har dragit på sig spenderbyxorna igen.”

Det de menar är att svenskarna har tagit på sig spararbyxorna och att svenskarnas belåning inte ökar i oroväckande fart.

De fortsätter visserligen med:

”De enda orosmoln som syns just nu är några sydeuropeiska länders problem med växande statsskulder och underskott i handelsbalansen som i ett värsta tänkbart scenario skulle kunna dra med sig världsekonomin i ett slags fas 2 av krisen från 2009.

– Men jag tror att sannolikheten för det är ganska liten, säger Dillén.”

Några sydeuropeiska länders ja, och de är ju långt, långt borta. Är de med i EU? Nä, det kan de ju inte vara. Vi snackar södra Europa, det är ju nästan ända bort i Afrika! Som bekant är avståndet det som avgör effekten av en ekonomisk kris. Att de, precis som Sverige, faktiskt är med i EU påverkar ju inte oss alls. Skönt.

Bloggaren Flute har skrivit lite om dessa länder i Långtbortistan, d.v.s. i södra Europa, för det är ju bara där problemen finns som ni kommer att se, och de verkar inte alls allvarliga. Nu kör vi! Tut, tut, här kommer Aftonbladet!

 

Överbefolkning, del 2 – bidrags-Sverige

För inte så länge sedan skrev jag ett inlägg kring det enorma överbefolkningsproblemet. Jag ska nu försöka förklara vilka faktorer i vårt svenska samhälle som är direkt bidragande till att detta vansinne fortsätter.

Som jag tidigare har nämnt så tycker jag om Facebook väldigt mycket. På Facebook får man ta del av många människors olika sidor och egenheter, vare sig de är nära vänner eller ytligt bekanta. Alla syns och hörs utan filter, om man inte filtrerar bort dem själv. Eftersom jag är i åldern när många människor nyligen skaffat eller håller på att skaffa barn så är givetvis många av mina bekanta det också.  Skillnaden mellan mig och de flesta av dem är att jag inte har barn och inte har den minsta lust att skaffa några. Jag känner även till några par som har haft problem med att få barn eftersom de är runt 35-års åldern. Jag har hört att kvinnorna i de fallen kan bli riktigt deprimerade, för de så gärna ville ha barn. I dagens samhälle är barnen viktiga accessoarer. Senast under nyårsmiddagen fick jag höra av en kvinnlig bekant i min ålder att det anses vara trendigt att ha tre barn i dagsläget. Hon själv är en av Sveriges mest framstående inom sitt yrke, som kräver en specifik fysik och som gjort att hon än så länge inte velat ha barn. Hon berättade att många börjar fråga henne när hon ska göra det och hon sade att hon upplever att omvärlden har förväntningar på henne att hon ska skaffa barn. Jag avrådde henne från det. Hon är nämligen ganska unik i sin prestation, det är inte de andra. Nu ska jag förklara varför.

På just Facebook och på många andra ställen på Internet kan man ofta se fotografier på blivande mödrar som uppenbarligen betalat en fotograf för att bli fotograferade i en studio där de visar upp sin uppblåsta mage som de håller om och ömt tittar ned mot. Det går även att se många sådana bilder tagna med mobiltelefoner av varierande fotokvalitet. Det dessa bilder har gemensamt är att dessa kvinnor vill visa upp sin svullna mage för omvärlden, för de tror att deras situation är unik. Det är den inte.

Majoriteten av alla vuxna kvinnor världen över har varit gravida åtminstone en gång under sin livstid. Majoriteten av alla män har gjort någon kvinna gravid. För att bli gravid måste man knulla. Majoriteten av alla vuxna människor har knullat många, många gånger. Det finns absolut ingenting unikt med att knulla och bli gravid, ingenting!

Ändå ska det göras en så stor grej av det. Alla dessa löjliga fotografier… Som om att jag skulle fota min mage när den är uppblåst för att jag inte varit på toaletten på ett tag och försöka få det till en märkvärdig händelse. Inte nog med det. Det ska tjatas om det på alla statusuppdateringar om hur mycket man älskar sina barn. Fint! Säg det till ungdjävlarna! Jag bryr mig inte! Det vore snarare konstigt om de inte tyckte om sina barn. Jag blev härom veckan varse om att det fanns någon form av Facebook-applikation som If (de som inte kan svenska) har utvecklat. Där kan man tydligen anmäla sig som gravid och andra kan då ansluta sig för att följa en viss persons graviditet. Jag kanske överdriver men jag tycker att det är aningen perverst. Vad kommer härnäst? Följ utvecklingen av min hjärntumör?!

Hur som helst, att skaffa barn är inte så intressant som många vill utmåla det som, åtminstone inte för omvärlden. Jag personligen är helt ointresserad av vad barn har för sig, för om jag vore det skulle jag skaffa egna. Dessutom är barn generellt ganska bakom, vilket inte är så konstigt – de kan ju ingenting! Varför skulle jag vilja umgås med någon dagligen som knappt fattar vad jag pratar om och som jag måste förklara allt för? Det man gör då är att man faktiskt hänger med ett pucko dagarna i ända. Man kan ju inte ens be ungen att dra, och det ska man ju givetvis inte eftersom man är skyldig till att ungen finns där.

M.a.o. är jag helt för att barn ska behandlas med största respekt och att man ska försöka skydda dem utan att bli rabiat mot alla påhittade faror som många blir och utan att låta det begränsa barnens frihet alldeles för mycket. Däremot så har man ju även ansvar för att uppfostra dem på rätt sätt och föregå med gott exempel. Därför tycker jag minst sagt att det är motbjudande när så många föräldrar t.ex. super och att deras barn blir lidande av det. Återigen hamnar man i den bekanta situationen att folk vill ha kvar kakan men samtidigt äta upp den. Det är så oerhört vanligt och det lustiga är att de anser sig ha rätt till att göra en massa saker för att de känner för att de vill göra dem. Hur det drabbar någon annan, inklusive deras egna barn, verkar inte bekomma många.

Personligen dricker jag alkohol extremt sällan. Ibland går det flera månader utan att jag dricker en droppe, och när jag dricker något gör jag det i samband med en måltid oftast. Därför blir jag fylld av ett visst äckel när jag läser saker som i texten jag länkade till ovan där en gravid inte kvinna kan avstå ett glas vin i veckan under en period på nio månader. Hon verkar onekligen vara omtänksam… Vilket leder mig till nästa punkt.

Det är nämligen så att människor som skaffar barn inte gör det för barnens skull, hör och häpna. De gör det av högst egoistiska skäl, antingen för att de ser barnen som något gulligt, för att de är rädda att bli ensamma eller för att de känner att samhället förväntar sig det av dem. När de sedan skaffar sina barn så verkar oerhört många helt ointresserade av hur deras barn blir som vuxna människor. Det är nästan som att de förväntar sig att dagis och skolan ska uppfostra barnen, inte de själva. Det blir ju inte mindre tragikomiskt när man läser bloggar som Tanja Bergkvists eller Pär Ströms som visar vilken enorm apparat genushysterin har blivit. Man satsar miljontals kronor varje år på genusforskning, genusutbildningar och poänglösa analyser av olika saker ur ett så kallat genusperspektiv. Allt detta samtidigt som många svenskar inte ens klarar av att skriva på sitt eget modersmål eller för den delen klarar av att gå på gatan utan att gå in i en massa andra människor eftersom de tittar någon annanstans och tror i sin dumhet att hela omvärlden kommer att anpassa sig just efter dem.

Anledningen till att dessa barn blir så korkade är ju naturligtvis en kombination av deras gener och miljön de växer upp i. Om barnen inte föds extremt talangfulla blir deras uppväxt givetvis jobbigare i avseendet att de själva aldrig kommer att fatta enkla saker, som visserligen inte är ett hinder i Sverige längre eftersom allt anpassas efter lågpresterande människor. Däremot kommer det att göra det allt  svårare för Sverige att klara sig inom den internationellt hårdnande konkurrensen. Vilket leder mig till nästa punkt.

I Sverige satsar man alltså enorma pengar på att dalta med barn på ett sådant vis att all initiativförmåga tas ifrån dem. Barn uppfostras till att bli konsumenter genom att ha vuxenvärlden som förebild,  som är en mycket dålig sådan. En sak som tydligt bevisar detta är t.ex. den enorma populariteten bland modebloggar som nästan uteslutande handlar om onödig konsumtion och absolut ingenting annat. Vad människorna som följer dessa bloggar tänker på till vardags vågar jag inte ens fundera över. Faktum kvarstår dock att man är väldigt mån om att dessa blivande konsumenter redan som barn ska få ha ett ”drägligt” liv. Därför skriver man snyftartiklar i avsikt att skapa opinion genom att man ska tycka synd om barnen. Men ta just den artikeln som exempel. Detta står i artikeln:

”Hans recept för minskad barnfattigdom är enkelt — fast svårt att verkställa:

– Det gäller att se till att människor får jobb.”

Absolut ingenstans står det att det bästa receptet för att minska all barnfattigdom och svält är att inte skaffa barn. Det vågar dock ingen säga i det politiskt korrekta Sverige, för uppenbarligen är det en rättighet att skaffa barn, vem som nu kom på det.

Det fortsätter:

”För barnen innebär föräldrarnas fattigdom bland annat att de måste avstå från resor och nya kläder.”

Men oj då! Får de inte resa? Får de gå runt i gamla men hela kläder? Vad hemskt! Hur ska de klara sig?!

Själv arbetar jag och har periodvis inte rest på flera år för att jag har jobbat hela tiden. Dessutom har jag på mig mina kläder tills de går sönder, så även jag går runt i gamla kläder. Dock finns det en skillnad, jag lever inte på bidrag. Det gör däremot alla barnfamiljer. Det är nu vi kommer till det riktigt intressanta.

På Försäkringskassans hemsida kan man läsa  om hur mycket barnbidrag man får. Allt man behöver göra för att få barnbidraget är att knulla, göra någon eller bli gravid och sedan klämma ut ungen och vips så får man en massa saker. Se här hur fint det beskrivs:

Först alltså en bild på ett leende barn som ska ”smälta” hjärtat på folk. Därefter en liten text som upplyser om att man ”får” barn, av storken eller? Det är inte så att man själv är ansvarig till att ha knullat fram ungen? Rimligtvis borde det stå ”Efter att du aktivt har bidragit till överbefolkningen och avlat fram ett barn som med största sannolikhet kommer att vara lika korkat som du, kommer du  troligen att ha mer kontakt med Försäkringskassan än du har haft förut.”.

Därefter borde det stå ”Det är vi som har hand om och betalar ut bidragspengar till dig eftersom du uppenbarligen inte har råd att ha barn och därför har vi med hjälp av Skatteverket stulit pengar från andra arbetande människor som nu ska bekosta dit egoistiska behov att föröka dig.”.

Detta står givetvis inte. Däremot kan man hitta följande text:

Åhå, det är alltså en rättighet! Så, vad har jag för rättighet som barnlös? Jag har rätten att betala för kalaset. Tack, det var vänligt!

Så vad kostar detta kalas då? Samhällets kostnad för barnbidraget gick alldeles utmärkt att hitta. Det kostade alltså skattebetalarna 23,4 miljarder (!) kronor under 2009 bara för barnbidraget. Jag vågade inte ens föreställa mig vad kostnaden för de övriga bidragen som nämns ovan är. Dock var det ganska uppenbart att det rörde sig om enorma summor eftersom jag av erfarenhet vet att det VAB:ades väldigt friskt på min förra arbetsplats och jag har hört skräckhistorier av vänner som arbetar som personalansvariga och som tydligt märkt hur föräldrar missbrukat VAB, av en ”slump” på måndagar och fredagar. Men, man får ju inte klaga på det i Sverige eftersom man då kan bli anmäld för diskriminering. Allt detta för att alltså främja befolkningstillväxten och se till att människor som inte skaffar barn får det alltför bra ställt, som det framgår här. De ska ju givetvis straffas:

”De viktigaste motiven till att införa barnbidraget var att öka nativiteten, utjämna levnadsstandarden mellan barnlösa och barnrika familjer och minska antalet barn som levde i fattigdom. Idag är målet med barnbidraget att utjämna de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan barn samt över livscykel.”

Låt oss se vad barnavlandet kostar i rena bidrag utöver barnbidraget, siffrorna gäller 2009:

Föräldrarpenningen kostar skattebetalarna nästan 23 miljarder kronor per år.

Den tillfälliga föräldrarpenningen (vad det nu är?) kostar skattebetalarna lite mer än 3,5 miljarder kronor per år.

Graviditetspenningen kostar skattebetalarna nästan 480 miljoner kronor per år.

Underhållsstödet kostar skattebetalarna lite mer än 2 miljarder kronor per år.

Några faktiska siffror för bostadsbidragen lyckades jag inte hitta (eller missade) däremot hittade jag lite andra siffror som kan vara intressanta. Det är alltså betydligt fler hushåll med barn än utan som även får bostadsbidrag.

Uppenbarligen är det alltså inte människor själva som väljer att skaffa barn. Det verkar snarare som att det är orättvist att vissa inte gör det och alltså måste man därför jämna ut de ekonomiska villkoren. Vad omtänksamt! Det räcker alltså inte att man betalar andra barns skolgång och vårdkostnader, man ska rentav betala deras uppehälle även fast det givetvis gnälls över att det också är för lite…

Då är det ju lätt att fråga sig hur de ekonomiska villkoren egentligen ser ut?

Det är ju inte sällan man som ser snyftartiklar som denna där ensamstående föräldrar utmålas som någon form av offer för orättvisor. Ingenstans nämner man att dessa personer tagit ett aktivt beslut att skaffa barn och sedan genomfört det. Vissa menar ju givetvis att en olycka skett och att det ”inte var planerat” men då kan man ju faktiskt hindra detta från att ske på olika sätt. Om man inte vill genomföra abort kan man använda sig av preventivmedel och vill man inte det kan man faktiskt strunta i att ha sex om man inte har råd!

Det finns en lag som säger att man inte får köpa sexuella tjänster av andra människor. Det jämförs med slaveri och att man, helt plötsligt, köpt någons kropp till skillnad från när man köper alla andra tjänster. Det är ingen som klagar över alla byggarbetare som dör varje år och att deras kroppar är köpta. Det är enbart om man ligger med någon och betalar för det som man håller på med människohandel. Låt gå, vi säger att det är så, trots att det är befängt. Men då undrar jag vad det är att tvinga andra människor att betala för konsekvensen av att man själv har knullat med någon och avlat fram ett barn? Det om något är helt absurt!

I artikeln ovan säger Vänsterpartiets Ulla Andersson:

”Det finns många olika orsaker. I industriorterna har den ekonomiska krisen slagit hårt och många blivit arbetslösa.”

Det är alltså orsaken, inte att de har knullat fram ungar de inte har råd att försörja. Lustigt nog är det aldrig anledningen till att de har lite pengar. Därefter fortsätter hon med att gnälla över att bidragen är för låga och att det inte finns tillräckligt mycket barnomsorg. Skaffa inte några barn då om ni inte klarar av att ta hand om dem!

Men, om det nu är så fantastiskt synd om ensamstående föräldrar, hur ser det då ut för andra grupper?

Som man kan se så har ensamstående personer utan barn i snitt lägre inkomst än sammanboende personer med barn, ändå får de betala underhåll till dessa och andra som har barn. De försörjer deras barn.

Låt oss då se hur bra  ställt dessa barnlösa har det:

Av dessa diagram kan man alltså se att ensamstående utan barn är de som väldigt länge har haft det sämst ställt. Till dessa räknas säkert många människor som är ”missanpassade” i samhället, men som ni säkert förstår så får man ju per automatik inte bidrag för att man känner sig eller är aningen udda. Däremot får man, per automatik, väldigt mycket bidrag så fort man lyckats ligga med någon och fött ett barn. Det är uppenbarligen värt att belöna, på andras bekostnad.

Då kan man fråga sig hur många människor vi är här i Sverige egentligen och hur många som faktiskt försörjer alla dessa bidragstagare.

Enligt SCB är vi i ”dagsläget” 9 412 851 personer i Sverige. Det senaste året ökade befolkningen med 0,82 % och SCB beräknar att vi kommer att passera 10 miljonersvallen år 2027. Jag vet inte riktigt hur de kommer fram till den siffran, jag antar att de räknar på hur stora barnkullar det är inom olika generationer och vilken ålder det är mest sannolikt att folk skaffar barn. Ser man på det historiskt märker man tydligt att befolkningstillväxten sker i ”vågor”. Däremot har vi idag en mycket kraftigare invandring som bör tas med i beräkningen, vilket jag utgår ifrån att SCB har gjort. Däremot går det ju aldrig riktigt att veta sådant i förväg. Därför har jag  gjort en högst ovetenskaplig variant av en potentiell befolkningstillväxt baserad på en exponentiell tillväxt på 0,82 %, som den var det senaste året. Det är trots allt historiskt och internationellt sett en ganska låg siffra. Jag har även tagit med en siffra för hur mycket barnbidraget kommer att öka i takt med att barnafödandet följer samma mönster och barnbidraget inte minskar eller ökar (det gröna blev grönt av någon anledning, orkade inte fixa det). 🙂

Av alla dessa människor är det alltså faktiskt en ganska liten del som arbetar inom den privata sektorn, alltså den som egentligen genererar skatt som försörjer statligt anställda och övriga bidragstagare. Kom ihåg att även om man är en privat entreprenör och utför uppdrag åt staten så får man alltså skattepengar i lön, men samtidigt ska man komma ihåg att även statliga bolag genererar inkomst till Sverige dock i mycket lägre utsträckning.

Därför är det alltså viktigt att hålla nere den offentliga sektorn samt att man inte ska dela ut bidrag till höger och vänster, eftersom någon ju måste betala kalaset.

Som man kan se här, här och här så är den privata sektorn den största, något annat är ju inte möjligt. Det som däremot är oroväckande är att den offentliga sektorn har en tendens att öka under en viss typ av regering, att döma av grafen. Dessutom ökar befolkningsmängden i en oroväckande takt jämfört med graden av sysselsättning.

En annan anledning till varför det är dåligt är eftersom personer inom den offentliga sektorn har en tendens att vara mer sjuka, eller åtminstone mer sjukskrivna, speciellt om de är kvinnor.

Om man sedan tittar på befolkningspyramiden ser man tydligt att kvinnor lever mycket längre, trots att de bevisligen mycket oftare är sjuka eller oftare är sjukskrivna. Man kan alltså dra slutsatsen att kvinnor är en mycket högre kostnad för samhället i det avseendet eftersom de betalar in mindre skatt (de jobbar mindre än män), de oftare är sjukskrivna när de gör det, lever längre och får alltså pension en längre tid. Männen, å andra sidan, utför de sämsta jobben men är ändå inte sjukskrivna i samma utsträckning.

Kvinnor är även de som oftast är drivande till att barn ska avlas fram, åtminstone enligt mina personliga erfarenheter. Jag har ingen statistik på detta tyvärr, endast detta(?!). Däremot verkar det av många anses vara något ytterst viktigt som man ska hjälpa andra att uppnå. Varför? Det förklaras inte annat än med någon ”längtan”. Intressant.

Man ska heller inte glömma att vi har andra bidrag som tillkommer människor med barn som inte riktigt redovisas på det sättet. Förr hette det socialbidrag men numera kallas det alltså för ekonomiskt bistånd. Tyvärr hittade jag ingen information här som visar hur många barnfamiljer som får ekonomiskt bistånd. Det enda som framgår är att ca 10 miljarder kronor betalas ut i ekonomiskt bistånd i Sverige, utöver andra bidrag alltså.

Om man sedan även tittar på hur många som får sjukersättning av olika slag och beloppet för dessa så blir man mörkrädd. Det handlar alltså om nästan 53,4 miljarder kronor.

Och hur många var det nu som arbetar inom den privata sektorn som ska betala allt detta?

Att man på det här sättet uppmuntrar barnavlande är ytterst ansvarslöst och det bör anses vara direkt kriminellt att stjäla pengar från människor som avstår att skaffa barn eftersom de bryr sig mer om att inte skapa lidande i framtiden än sin tillfälliga lust att ha en avkomma att visa upp för omgivningen. Långsiktighet bör belönas, inte straffas som det idag görs.

Barnbidraget, VAB, föräldrarpenningen, underhållsstödet och dylikt bör därför omedelbart avskaffas. Detta skulle spara skattebetalarna ca 52,4 miljarder kronor per år. Det blir ca 18714 kr per år åt varje person som arbetar inom den privata sektorn om det fördelas jämlikt. Något säger mig att dessa människor hellre skulle vilja lägga undan dessa pengar till sin pension i framtiden eller använda dem till att betala av sina studielån med, istället för att försörja andras barn som i framtiden kommer att konkurrera ut dem som tack för att de betalade deras och deras föräldrars uppehälle.

Man kan alltså dra slutsatsen att sådana människor som jag, som inte får en enda  krona i bidrag, betalar för alla andra som kräver sina påhittade rättigheter. Istället för att leva på bidrag sålde jag min bostadsrätt och bor nu i andra hand. För det tvingas jag betala vinstskatt (läs inflationsskatt), för jag vann ju väldigt mycket på att inte ha en egen bostad. Men, någon måste ju betala bidragskalaset, inte sant?

Hur vi sedan ska försörja och föda alla dessa bidragsvana framavlade människor när olja och fosfor blir bristvaror och mat därmed också blir en bristvara, det låter jag förbli osagt. Dock pekar väldigt mycket på att det kommer att bli mer likt den här typen av samhälle där man har förbrukat alla resurser. Så länge man fortsätter att hetsa fram barnafödande, ta in flyktingar och invandrare samt är villig att subventionera det med bidrag är ett sådant framtidsscenario oundvikligt. Tydligen är det väldigt svårt att förstå argument som dessa, eller att ens tänka i de banorna, för våra ekonomer och politiker.

Därför bör samtliga politiker som förespråkar tillväxt, ökad konsumtion och ökat barnafödande avgå eller ställas inför rätta för landsförräderi.

Detta handlar inte om någon xenofobi eller hat mot barn, det handlar om att vi redan är långt för många i Sverige. För mig kvittar det var folk kommer ifrån så länge de kan tänka, eller hur många barn som föds så länge det faktiskt inte är skadligt. Gränsen passerades redan under 1800-talet, eller har svenskarna verkligen glömt sin egen historia om utvandringen och varför den inträffade? Uppenbarligen klarar våra politiker inte av att tänka och har helt missat undervisningen i skolan, majoriteten av dem är faktiskt etniska svenskar.

SJ och Microsoft söker personal

Igår publicerades en artikel i DN om att en tredjedel av tågen under december 2010 var försenade. Detta må vara sant. Själv kan jag endast utgå ifrån egna erfarenheter och den 30 december mellan ca 15:50 och 16:55 var en tredjedel av tågen inställda. De var alltså inte försenade, de var inställda.

Härom dagen tipsade jag om att försäkringsbolaget If söker personal. Det verkar som att även Microsoft bakar in sublima jobbannonser på oväntade ställen. Denna gång i Microsoft Excel 2008 för Mac. Håll till godo!