Monthly Archives: juli 2014

Det finns olika slags rasister

En sak som är lustig med rasism är att det egentligen är grundat i fördomar och generaliseringar, något som ju nästan alla människor ägnar sig åt. Skillnaden mellan rasism och generella generaliseringar (där fick jag till det) är dock att rasism i princip endast består av en negativ uppfattning av andra, medan vissa generaliseringar kan skapa en positiv syn på en ”grupp” människor, som exempelvis att många i Sverige ser på serber som ett gästvänligt folk (där fick jag till det igen).

Hur som helst, det jag vill komma till är att det även finns två olika typer av rasister. Vad spelar det för roll?, kanske någon tänker, men det ska jag förklara nu. Dessa är de två olika typerna av rasister:

  1. Rasisterna som vet att de är rasister, vet att det anses vara dåligt men struntar i det eftersom de är övertygade om sin egen förträfflighet och de andras underlägsenhet.
  2. Rasisterna som tror att de är antirasister och som i sin kamp mot rasismen ägnar sig åt just rasism och rättfärdigar det genom att säga att de sparkar uppåt mot rasisterna. De menar att rasister styr samhället (lustigt nog tror de det) trots att rasism i vårt samhälle varken premieras, uppmuntras eller hyllas, snarare tvärtom.  Därför tycker de att det bästa sättet att bemöta den vidriga – men påhittade – rasismen är att ägna sig åt rasism själva, mot människor som de tror är rasister (de kan inte bevisa det) och samtidigt hyllar varandra som kämpar mot orättvisa. Därmed tror de även att de är goda, och det i sig anser de vittnar om deras egen förträfflighet och deras motståndares underlägsenhet. Vissa av dem går så långt att de påstår sig vara icke-vita, bara för att kunna få kämpa mot ”vithetsnormen” på sitt rasistiska vis, trots att de bevisligen är vita.

Vilka av dessa två grupper är de mest irriterande?

Som icke-etnisk svensk stör jag mig, lustigt nog, på den andra varianten av rasister betydligt mer än på ”vanliga” svenska rasister. För det första så finns det inte så många rasister av den första sorten. De utgör på sin höjd några få procent av befolkningen, och i och med att jag anser att över 99 % av befolkningen består av människor som är idioter på ett eller annat sätt, så är jag inte överdrivet petig på vilket sätt de är idiotiska på.

Rasister av kategori ett brukar ofta vara väldigt uppenbara också. Tycker de att jag är en äcklig svartskalle så kommer det att komma fram ganska snabbt. Dessutom så försöker de inte göra sig märkvärdiga över att de är just rasister. De vet att de inte kommer bli hyllade för det, men beter sig som arslen ändå och står för det. Det är helt okej med mig, faktiskt. De måste inte gilla mig. Så länge de inte har någon politisk makt så får de tycka att jag är äcklig. Jag tycker att de är korkade (och därmed lite äckliga) så då råder det balans.

Rasisterna av kategori två är däremot inte alltid lika öppna med sina åsikter. De kommer inte att peka finger åt en svensk man i en krogkö och säga ”Din äckliga vita, heterosexuella man, stick härifrån!”, men de kommer att säga det inför varandra på sina patetiska möten eller twittra om det, som om att bara för att de har skrivit det på Twitter så blir det de påstår en sanning. Det jag stör mig mest på är att den här typen av människor skapar fler rasister av kategori ett, eftersom de beter sig extremt korkat och i många fall provocerande, att de som anser sig vara angripna av dem i slutändan börjar tycka illa om alla ”rasifierade kroppar” eftersom de börjar generalisera själva.

Så här ser det ut: Den rasifierade kroppen flyr från krig och elände till Sverige, får tak över huvudet, pengar på kontot och utbildning. Men den rasifierade kroppen bemöts vid några tillfällen på ett otrevligt sätt och inser att den är en rasifierad kropp. Det gör att den rasifierade kroppen inser att den måste slå tillbaka på alla som är svenskar, eftersom svenskar är vita förtryckare som givit den tak över huvudet, pengar på kontot och utbildning, samt att den rasifierade kroppen sluppit bli dödad av andra rasifierade kroppar. Den rasifierade kroppen bestämmer sig för att Sverige måste öppna sina gränser helt för att fler rasifierade kroppar ska kunna flytta hit. Att vissa av dessa garanterat kommer vara sådana som försökt döda hen eller hens familj, det bryr sig den rasifierade kroppen plötsligt inte om. Det som måste bekämpas är vithetsnormen, trots att den rasifierade kroppen är väldigt vit. Det i sin tur leder till att de som gränsat till att vara rasister av kategori ett till slut får nog och tänker ”Ut med det djävla otacksamma packet! De kommer hit, får allt serverat, och sedan säger de att vi är vidriga för det! Ut med dem alla!” och plötsligt blir även sådana som jag, som inte lever för att krossa ”vithetsnormen”, förpassade till gruppen som ser sig själva som rasifierade kroppar.

Ett mycket bra exempel på en sådan rasifierad kropp är miljöpartisten Esra Hacimehmet. Läser man t.ex. denna artikel så försöker hon framställa sig själv som en god och fin människa, som ju rasister av kategori två alltid gör. Lustigt nog så finns det redan i början av artikeln en komisk formulering, den lyder ”Som hätsk debattör är hon van med näthat, sms och samtal”. Vi ska snart titta på vad ”hätsk” innebär, men än så länge får vi alltså reda på att Esra är van vid näthat, d.v.s. att bli utsatt för det menar man underförstått, och givetvis inte att utöva det själv.

Sedan får vi veta att Esra ”står på palestiniernas sida”, som ju enligt svensk media nästan uteslutande är offer medan Israel (men egentligen menar man judarna) är de onda. Esra verkar uppenbarligen inte ha något problem med företeelser som dessa:

Som så många andra som har muslimskt ursprung (d.v.s. är uppvuxen inom en muslimsk kultur) tar hon parti mot judarna, trots att de ska föreställa vara politiker i Sverige och främst ägna sig åt frågor som berör Sverige. Det hade t.ex. varit betydligt mer relevant om hon som politiker i Sverige påtalade hur muslimer förföljer och trakasserar judar i Malmö – något som har pågått i flera år – men det gör hon inte. Istället är det viktigt att uttala sig och ta ställning till Israel/Palestina-konflikten, precis som när miljöpartisten Mehmet Kaplan åkte med som aktivist på Ship to Gaza avlönad av svenska skattebetalare.

När ska dessa människor inse att de faktiskt bor i Sverige och ägna sig åt riktiga problem som finns här? Som just att judar flyr Malmö, eller problemet med att Stefan Löfvens facebook-status fylldes med judehat av just människor som verkar dela Esras ”engagemang” för palestiniernas sak och som att döma av allt inte är ”ointelligenta vita män”, utan stackars förtryckta rasifierade kroppar som ju är så snälla och fina!

Men icke. När Esra riktar sin blick mot Sverige skriver hon sådana här ”hätska” saker som inte är grundade i rasism och på inget sätt är näthat. Hon skriver ju liksom bara vad hon känner, eller hur?

juggen esra

Esra är alltså ett typexempel på rasist av kategori två, som jag nämner ovan. Hon anser att hon själv har blivit utsatt för rasism och att det bästa sättet att motarbeta det är att vara en rasist själv. Det är inte så smart, om man frågar mig. Dessutom är det ännu mindre smart med tanke på att Esra bevisligen är vit själv, vilket innebär att hennes far just är en vit man. Detta innebär att hon till hälften består av en vit mans gener, men det är hon uppenbarligen alldeles för korkad för att förstå. Detta säger eventuellt (hon kan ju ha varit utsatt för syrebrist vid förlossningen) att hennes far inte var/är intelligent, men knappast att hon själv är privilegierad med hennes intelligens som grund. Dessutom verkar hon inte veta vad ordet privilegium betyder… Att hon känner sig privilegierad är dock en annan sak, men så vet vi ju att feminister och liknande postmodernister känner väldigt ofta och väldigt mycket om saker de inte kan påvisa empiriskt, de är skeptiska mot allt och alla förutom sin egen sekt och egna känslor.

Vidare i artikeln om Esras förehavanden säger hon ”Det spelar liksom ingen roll om jag skriver om Israel-Palestina, feminism eller godis. Hatet ser alltid likadant ut.”, frågan är då: Hatet som hon själv står för?

Och kanske även: Varför pratar du som svensk ungdomspolitiker om Israel-Palestina, feminism och godis? Finns det verkligen inte viktigare saker för dig att fokusera på som miljöpartist?

Så medan Esra känner sig ”privilegierad över vita män intelligensmässigt” ska vi titta på vad de ”svarta” palestinierna som hon aktivt stöder ägnar sig åt:

 

Att vara privilegierad

Vi får ofta läsa att män är privilegierade i det svenska samhället och att vi män också förtrycker kvinnor. Detta basuneras ut av feminister inom media och det ifrågasätts knappt. De som dristas ifrågasätta det kallas för Breivikare och kvinnohatare. Men vad innebär det i praktiken att vara privilegierad?

Om vi tittar på den sista meningen i texten så kan vi läsa följande:

”Ordet privilegium kan också användas ur ett socialt perspektiv, alltså om grupper i samhället som har större inofficiella rättigheter än andra.”

Jag gissar att feministerna menar att det manliga privilegiet är grundat i just dessa större inofficiella rättigheter.

Läser man däremot högre upp i texten hittar vi:

”Ett privilegium är en lagstadgad, exklusiv rättighet som ges av staten till en viss person eller grupp.”

Svenska staten privilegierar faktiskt kvinnor genom olika bidrag som män inte är berättigade till, större rättigheter när det kommer till att bli skyddade av en aggressiv partner, samt även hur vårdnaden av barnen tilldelas. Det finns säkert många fler exempel.

Ett av dessa exempel är hur kvinnor i Sverige generellt behandlas under brottsutredningar, men också hur de döms för brott som de bevisligen har begått:

http://www.metro.se/nyheter/kvinnors-vald-leder-till-mildare-straff/EVHmlq!TdU9AnsC0FAyE/

http://www.dn.se/nyheter/sverige/kvinnor-far-lagre-straff-an-man/

http://www.unt.se/leva/kvinnliga-valdsbrottslingar-far-mildare-straff-1352058.aspx

Om detta kan man säga mycket. Men det jag vill komma till är frågan är hur kvinnor och män som har varit brottsmisstänkta – men blivit friade från alla brottsmisstankar – behandlas av samhället. D.v.s. hur stora är de här inofficiella rättigheterna som vi män har?

Feministerna påstår ju exempelvis att vi har en våldtäktsnorm i Sverige, vilket alltså innebär att våldtäkter utförs av en majoritet av alla män samt premieras av samhället i stort – våldtar du någon så blir du belönad, kort och gott, eftersom du lever upp till normen. Detta är ju givetvis en ren lögn. Som ”bevis” för sitt påstående pekar feministerna på att så många män inte fälls för våldtäkter, men tar aldrig med i kalkylen hur många kvinnor som inte fälls för falsk tillvitelse för just våldtäkt. Det skulle ju förstöra deras ”bevis” något, misstänker jag. Inte heller jämför de siffrorna med andra typer av brott där det inte kan styrkas att brott har begåtts eller vem som är gärningspersonen (oerhört könsneutralt av mig att skriva gärningsperson, jag är PK, kvinnor kan ju också vara brottslingar).

Men hur blir det då om en man är misstänkt för mord på en kvinna och sedan blir friad? Det kan vi läsa om i Nerikes Allehanda.

Hur många tror att en kvinna hade blivit misstänkt för mord i denna situation till att börja med? Och hur många tror att nästan hela samhället kvinnan bodde i skulle vända sig emot henne, trots att det visat sig att personen hon var misstänkt för att ha mördat egentligen dött av naturliga orsaker?

Jag gissar att den unge mannen känner sig oerhört privilegierad, eller inte.

Hur många feminister kommer vi att se protestera mot att mannen behandlas på det här sättet trots att han är oskyldig till brottet? Noll.

Hur många feminister kommer vi se skriva artiklar om samhällsstrukturer som förtrycker män genom att män i mycket större omfattning än kvinnor betraktas som misstänkta i fall där någon dör? Noll.

Vem är sexisten?

I dag råkade jag hitta denna ”artikel” eller vad den nu är, i vilken programledaren och komikern Bill Maher anklagas för sexism efter en ”tweet” på Twitter. Den som känner till något om Maher vet att han är en ateist och att han inte är överdrivet imponerad av religiösa människor. Ju mer extrema de religiösa är, desto mindre gillar han dem. Som programledare och samhällsdebattör anser han sig antagligen ha på fötterna gällande sina åsikter, även om jag själv menar att han haft fel (eftersom han uppenbart saknar kunskap i vissa frågor) tidigare, men överlag tycker jag att han har gjort ett vettigt intryck av det lilla som jag har sett.

I det här fallet handlade hans ”tweet” om Israel/Palestina konflikten. Detta skrev Maher, som uppenbart anser att Hamas (antagligen p.g.a. deras religiösa fanatism) är orsaken till konflikten, inte Israel (precis som jag anser):

”Dealing w/ Hamas is like dealing w/ a crazy woman who’s trying to kill u – u can only hold her wrists so long before you have to slap her”

Översättning:

”Att ha att göra med Hamas är som att ha att göra med en galen kvinna som försöker döda dig – du kan endast hålla fast hennes handleder en viss tid för att till slut behöva örfila henne.” (slap betyder egentligen inte enbart örfil)

Enligt ”artikeln” som jag har länkat till så främjar därmed Maher kvinnomisshandel, eftersom han förlöjligar det och han påstås även utmåla alla kvinnor som irrationella barn som måste sättas på plats av stabila män, samt att han påstås få kvinnomisshandel (eller domestic violence, som ju egentligen är partnermisshandel) att handla om självförsvar, vilket partnervåld enligt artikelförfattaren inte alls handlar om. Vad det egentligen handlar om, sägs inte, men jag tolkar det som att det handlar om ”mäns våld mot kvinnor”. Vi får även reda på att om en kvinna egentligen vill döda en man så räcker det inte med att örfila henne, vad som räcker meddelas inte. Det påstås även att Maher beundrar män som örfilar skrikande kvinnor. Även hans Israel/Palestina-kommentar är korkad, påstås det.

Så kan man alltså tolka det som Bill Maher har skrivit, om man är en feminist och har en livlig fantasi. Ett alternativt sätt att tolka det på, det vill säga ett mer logiskt sätt att tolka det på, är:

Maher liknar Hamas med en kvinna som vill döda en, av en viss orsak. Orsaken är att Israel hela tiden anklagas för att använda oproportionerligt våld mot Hamas, trots att alla vet att Hamas vill förinta Israel och att Hamas medlemmar knappast kan kallas för fullt rationella människor. Därför lade Maher till ”en galen kvinna som försöker döda dig”. Varför Maher valde att ha en kvinna i sitt exempel är ju för att det i vårt (och det amerikanska) samhället är ett stort tabu att bruka våld mot kvinnor, just p.g.a. att män anses vara (och generellt är) mycket starkare och att våldet därför lätt blir oproportionerligt, precis som det uppenbarligen är tabu att bruka våld mot Hamas med tanke på hur många som blir upprörda så fort Israel gör det efter att ha blivit attackerade själva. Men, som Maher mycket riktigt påpekar, så orkar man inte hålla i en galning hur länge som helst, speciellt om man själv inte använder våld utan endast försöker hålla fast den andra personen och den andra gör allt för att skada en. Om man inte själv brukar våld och endast försöker hålla fast en annan människa är risken dessutom stor att man blir utsatt för mer våld själv, eftersom angriparen tror att det är fritt fram att göra det, då den inte drabbas av konsekvenser. Mer om det lite senare i inlägget. Även om man lyckas hålla i personen så kommer man inte orka hålla i en evighet, någon gång måste man ju släppa och det enda sättet vissa personer förstår att de måste sluta är att utsättas för våld själva, så att de inser att de kan drabbas av allvarligare konsekvenser om de fortsätter och därmed så slutar de förhoppningsvis att fortsätta bruka våld. Det är därför Maher skrev ”en galen kvinna som försöker döda dig” och inte, en kvinna som skriker eller bara är allmänt jobbig, eftersom en kvinna som inte angriper en inte rättfärdigad att man använder våld.

Alltså:

  1.  Maher uppmanar ingen att slå någon utan säger att en konsekvens av att konstant bli angripen av en dåre slutligen kommer att leda till att angriparen drabbas av våld, oavsett hur ”svag” den är, eftersom det är omöjligt och orimligt att hålla fast någon i en evighet, bl.a. eftersom man kanske vill göra annat av sitt liv än att hålla i en galning, eller rentav har självbevarelsedrift.
  2. Ingenstans nämner Maher ”domestic violence” eller hävdar att kvinnan som försöker döda en, i exemplet, är en kvinna som man har en relation med.
  3. Ingenstans påstår han att alla kvinnor försöker döda en, att alla kvinnor är som irrationella barn, att man ska slå irrationella barn eller att stabila män måste sätta kvinnor på plats. Exemplet gällde alltså en galen kvinna, där galenskapen förklarar varför hon angriper en, inte att hon är galen för att hon är en kvinna, och angriparen är en kvinna i exemplet för att det anses vara fel att slå kvinnor p.g.a. deras generellt svagare fysik.
  4. Ingenstans uttrycker Maher beundran för män som misshandlar kvinnor.
  5. Hans liknelse till Israel/Palestina-konflikten är slående bra, särskilt med tanke på hur mycket den upprörde eftersom majoriteten hela tiden ursäktar Hamas våld mot Israel men inte Israels våld mot Hamas, precis som det blir om en kvinna angriper en man och en man slår tillbaka. Då är mannen skurken.

Artikeln är alltså ytterst talande för hur tokfeminister väljer att bli kränkta av saker som ingen någonsin har sagt eller ens antytt, och efter att de har inbillat sig blivit utsatta för ett angrepp har de inga som helst problem med att utsätta andra för påhopp och direkta lögner om deras motiv, allt för att upprätta sin feministiska världsbild.

Frågan är: Vem är sexisten? Är det Maher som skrivit ”tweeten”, eller feministen som vill få det till att en man som blir angripen av en kvinna som vill döda honom, inte ska få försvara sig och att det då direkt rör sig om ”mäns våld mot kvinnor”?

Nu till det där med att hålla i någon:

För ca två månader sedan ”råkade” jag i handgemäng med en ung man som gav sig på en kvinna på en tom gata mitt i natten, här i Stockholm. Det visade sig senare vara hans flickvän. Jag började med att fråga honom vad han höll på med, men det gjorde honom så upprörd att han knuffade till mig kraftigt och skrek att jag skulle sticka därifrån, varpå jag tog beslutet att jag skulle försöka hålla fast honom eftersom han uppenbarligen var väldigt aggressiv och antagligen hade skadat henne om jag hade gått därifrån. Han var betydligt tunnare än jag, men längre, så jag utgick naivt nog ifrån att det skulle räcka med att hålla fast honom tills polis kunde tillkallas. Jag kommer antagligen skriva om det här längre vid något tillfälle, så jag skriver ”kort” om det nu.

Jag gjorde helt enkelt en missbedömning när jag trodde att jag kunde hålla fast honom. Han bestämde sig nämligen direkt för att börja boxa mig i ansiktet, samtidigt som jag envetet försökte hålla fast honom utan att slå honom. Efter en ca 30-4o slag i ansiktet insåg jag att min plan inte var en bra idé. Jag var extremt trött, hade jag varit pigg hade jag nog kommit fram till det betydligt tidigare än så, och började slå tillbaka först efter att jag började känna mig yr i huvudet och då insåg att det skulle kunna sluta illa. Då ville den unge mannen plötsligt inte slåss längre, men innan jag började slå honom slog han som att det inte fanns en morgondag. Att han orkade slå så mycket som han gjorde, misstänker jag beror på att han var narkotikapåverkad, dock är det inget jag kan bevisa. Men för de som någonsin tränat något boxningsrelaterat vet att det kräver väldigt mycket uthållighet att slå så mycket, speciellt som den personen försöker hålla fast en.

Så efter att jag började slå och han insåg att han faktiskt inte var i överläge – som han först verkade ha trott medan jag bara tog emot slagen i ansiktet – sprang han sin väg och det tog emot att jaga honom eftersom jag var utmattad redan innan det hela började (jag hade knappt sovit natten innan och därefter jobbat hela dagen och kvällen). Så medan jag våndades över om jag skulle springa efter, så kom jag på att hon ju visste vem han är, och hon försökte smita iväg också. Så jag gick efter henne, ”tvingade” henne att ringa polisen för att hålla henne sysselsatt och så ringde jag själv. Rättegången har inte blivit av än, varför jag inte vill lämna mer detaljer. Men, om ni undrar hur man kan se ut när man endast försöker hålla fast en människa som inte vill bli fasthållen – utan att slå den – så kan ni ta en liten titt och lära er en läxa, som jag fick göra den jobbiga vägen:

missh bild 1

Bilden ovan är tagen några minuter efter misshandeln, medan polisen förhörde gärningsmannens flickvän, som mest verkade besvärad och irriterad över att hon själv inte lyckats smita iväg. Det här var alltså en jobbig situation för henne, inte för mig, verkade hon tycka.

 

missh bild 2

Den här bilden tog jag på sjukhuset efter att ha tvättat bort det mesta av blodet.

 

missh bild 3

Efter att ha fått näsan korrigerad första gången tog jag bilden ovan för att dokumentera även skadorna i munnen vilket jag inte hade gjort innan. Jag fick senare operera även mellanväggsbenet i näsan, eftersom det var helt trasigt visade det sig. Ett tips: Var rädda om era näsor. Att få den sönderslagen känns inte så mycket, att få den korrigerad gör däremot så vansinnigt ont – trots bedövning – att det är svårt att finna ord för att beskriva det. Det var välvillig (från läkarens sida alltså) tortyr, men den välvilliga inställningen är inte mycket till tröst när man ligger där och skriker rakt ut medan någon har hela sitt finger uppe i  näsan, och därmed in i skallen på en, och rättar till näsan, samtidigt som man hör hur det knakar i ansiktet.

För att eventuella främlingsfientliga inte ska jaga upp sig i onödan kan jag berätta att den unge mannen som angrep den unga kvinnan, verkar vara pursvensk, och jag – en stackars svartskalle men ändå privilegierad (ja, har det inte framgått vilka privilegier jag har än så är ni ju blinda), vit, heterosexuell man som enligt feminister antagligen klassas som kvinnohatare – gick emellan för att skydda en ung kvinna som blev överfallen. Tacken jag fick var att hon sedan stod på och verkade tycka att det hela var spännande (innan jag började slå tillbaka) samt försökte få två unga killar som dök upp att gå därifrån med orden ”De brottas bara lite, ni kan gå härifrån.” samtidigt som de själva såg hur han satt på mig och bankade mig i ansiktet medan jag endast försökte hålla fast hast honom så att han skulle sluta slå. Belöningen blev en på alla sätt sönderslagen näsa, kraftig ekonomisk förlust p.g.a att jag inte kunde arbeta (jag är egenföretagare), en mindre snygg näsa (den var spikrak innan, men läkarna har faktiskt gjort ett bra jobb) och så mycket smärta och frustration (när jag inte kunde andas genom näsan, p.g.a. sakerna som var uppkörda i den) att det var löjligt.

Lärdom: Det går inte så bra att hålla i någon som inte vill bli fasthållen utan att bruka våld, särskilt inte om den är påverkad, väldigt energisk och oerhört aggressiv. Det är en ännu sämre idé att försöka göra det om man själv är dödstrött. Sist men inte minst så kan personen man försöker hjälpa också vara en idiot som inte förtjänar att hjälpas, det kan vara värt att ha i åtanke. Så här i efterhand är jag glad över att gärningsmannen inte hade ett vapen på sig. Han hade garanterat använt det om han hade haft ett, vilket är ännu ett skäl till varför man ska vara extra försiktig. Det där med att vara dödstrött och vistas ute visade sig vara en dålig idé överlag, eftersom jag aldrig ens hade ingripit i vanliga fall utan att ringa polisen först.

Men: Hade jag börjat brukat våld mot honom innan de unga killarna dök upp, så hade hans flickvän och han lika gärna kunnat peka ut mig som angriparen eftersom de andra vittnena endast hade sett hur jag slog honom. Min näsa hade kanske varit hel, men jag hade kunnat riskera att bli dömd för misshandel. Det är helt enkelt många ställningstaganden som måste göras, väldigt snabbt, för att inte själv bli straffad av staten för att ha försökt hjälpa en annan människa. Att den man försöker hjälpa visar sig vara en idiot och inte är värd exempelvis ens egna sönderslagna näsa, kan man ju inte veta innan. När rättegången är avklarad så kommer jag återkomma med mer information.

Apropå kvinnomisshandel kan det vara intressant att läsa detta: http://www.viktorakerblom.se/ett-hemskt-rykte/

 

Det pågår ett folkmord

De senaste dagarna har jag på flera ställen på Facebook läst att Israel ägnar sig åt folkmord och detta har gjort många väldigt, väldigt upprörd. Israel jämförs med Nazityskland, etc. Ingen av dessa engagerade säger något om konflikten i Syrien eller i Kongo, t.ex. Av detta drar jag slutsatsen att de älskar palestinier extra mycket, för någon annan orsak till deras besatthet kring konflikten kan jag inte hitta.

Nu är det så att jag själv anser att Israel representerar ondskan på Jorden. Det är tydligt att så är fallet med tanke på den enorma mängden dödade civila som alltid följer i spåren av Israels övergrepp mot de fredliga palestinierna, samtidigt som andra konflikter aldrig kräver så många dödsfall. Jag blev dock ändå mycket förvånad när jag i dag upptäckte något oerhört:

Jämför Israels siffror med ”grannländernas” siffror av döda i trafikolyckor och säg om det inte ligger något lurt bakom detta. Varför dör det så få israeler men så många icke-israeler? Det är ju helt oproportionerligt! Och hur har man lyckats tysta ned detta?! Det är uppenbart vem det är som kontrollerar media! Jag säger inget mer, utan låter siffrorna tala för sig (siffrorna efter årtalet anger antalet döda per 100 000 invånare):

Antalet döda i trafikolyckor per land och år:

Egypten: 10729 (år 2010) (13,2)
Iran: 19 969 (år 2010/2013) (34,1)
Irak: 9962 (år 2010) (31,5)
Jordanien:1438 (år 2010/2011) (22,9)
Libanon: 942 (år 2010) (22,3)
Saudi: 6800 (år 2010) (24,8)
Syrien: 4669 (år 2010) (22,9)

Totalt antal döda per år: 54509

Israel: 263 (år 2012) (3,3)

Hur länge ska vi tillåta detta folkmord att fortgå?! Förstår ni hur många människor som har dödats i trafiken?!

Vad säger svenska vänsterfeminister om detta?

När Israel som vanligt får ta emot en massa spott och spe i svensk media, kan det vara värt att påminna sig om hur Israels grannar betraktar israeler och hur civiliserade dessa grannar är. Detta exempel kommer från Egypten, ett land som startat anfallskrig mot Israel flera gånger och till vilket Israel t.o.m. lämnat tillbaka Sinai, för att få till ett fredsavtal med Egypten.

Trots detta är det Israel som utmålas som bovar i svensk media. Under tiden ”komponerar” palestinier sånger som dessa:

Feministiskt Initiativ och Facebook – påminnelse

Det har ju tidigare visats att F! med största sannolikhet har köpt röster från Turkiet. Dessa röster ska därefter ha blivit borttagna har det ryktats om. Så här såg det dock ut i dag (10 juli 2014, kl 12:30) när jag gick in på deras Facebook-sida:Fi

Notera att partiet har störst engagemang i Istanbul-området och att sidan har över 120 000 ”gilla-markeringar”, samt att antalet som gillar har ökat med 33 % på en vecka. Det är inte illa pinkat.

I dagsläget har jag 18 facebook-vänner som gillar F! på Facebook, en siffra som har ökat trots att flera F!-are har tagit bort mig som vän när jag har ifrågasatt saker som de har lagt upp på Facebook, d.v.s. när de har spridit lögner eller ägnat sig åt manshat. Tydligen finns det något som lockar med F!, jag gissar att det lockande är att vara i en gemenskap där man slipper tänka och bygger sin världsuppfattning på information man tagit del av via Internet memes och så kallade ”valfies”, eller vad det nu heter när feminister skriver något påhittat påstående om varför de känner sig förtryckta, eller hur de ska stympa män.

Det ska bli intressant att se hur många röster F! får i valet. Jag kan även erkänna att jag skulle tycka att det vore riktigt roligt om F! fick över 50 % av rösterna. Då skulle vi ju verkligen se vad de går för.

Särbehandling av kvinnor?

Frågar man mig och vissa andra så ska kvinnor inte särbehandlas, utan behandlas som alla andra. Tvärtemot Åsa Romson anser jag att vi alla är människor, inklusive vita, heterosexuella, medelålders män och anser därför att samma lagar ska gälla alla och att vi exempelvis inte ska ägna oss åt att hetsa mot människor baserat på kön, sexualitet, hudfärg, etc. Till skillnad från Åsa Romson, Gudrun Schyman, Veronica Palm, och andra manshatare förespråkar människor som jag jämställdhet. Jag anser även att människor som gör korkade saker eller som rentav är konstant korkade, behöver få höra att de just är korkade, så att de låter bli att göra alltför mycket och håller sig till det de klarar av att göra utan att orsaka alldeles för mycket skada. Tyvärr är väldigt många människor korkade, vilket leder till att det krävs ganska mycket energi för att förmedla detta till dessa, och tyvärr är många av dem alldeles för korkade för att kunna förstå att de är korkade.

En person som förstod att detta med dumhet inte är köns- eller rasbaserat och som antagligen skulle hatas av feministvänstern i Sverige – om han hade varit verksam i dag – var Frank Zappa. I slutet av detta filmklipp (04:18) så förklarar han på ett rakt och enkelt sätt det som så många feminister inte verkar kunna greppa: