Service, vad är det Elgiganten?

Jag arbetar sedan ett antal år tillbaka som egenföretagare. Innan dess var jag anställd på ett medelstort företag vars verksamhet var inom det som numera modernt kallas för retail. d.v.s. detaljhandel. Huvudanledningen till att jag slutade var att gubbarna (ja, det var bara gubbar) som satt i ledningsgruppen/styrelsen minsann tyckte sig veta hur en slipsten ska dras och ansåg att det där med Internet inte var så himla viktigt. T.ex. tyckte de inte att det var något större problem att vi tog fyra gånger så mycket betalt för en produkt som en tysk konkurrent gjorde, och som givetvis levererade även till Sverige. Jag försökte förklara för gubbarna att om jag som kund upptäckte detta hade jag blivit väldigt förbannad över att i så många år köpt denna förbrukningsvara till ett så högt pris, att jag antagligen av princip hade slutat handla av vårt företag även om vi sänkte priset. Som svar fick jag ”Men vi säljer mycket av dem och tjänar mycket pengar på dessa produkter! Vi ska inte sänka priset.” , det var alltså nutid som räknades, framtid existerade inte.

En annan sak som jag var tvungen att bråka om i flera år var att vi skulle visa vår webbutiks lagerstatus, så att våra kunder skulle kunna se vilka varor som fanns och inte fanns i lager. Det skulle nämligen bespara oss mycket tid samt inte göra kunderna förbannade när de, efter att ha beställt varor en fredagskväll, först på måndag eller tisdag blev kontaktade av oss och fick höra att produkten skulle anlända till vårt lager om några veckor eller ibland om 6-7 månader. När jag försökte förklara detta för VD:n för butikskedjan (inklusive webbutiken, de var alla en del av en större koncern) fick jag svaret ”Men det är väl bara att ringa och försöka sälja en annan vara till dem?”. Han förstod inte att folk kan bli förbannade och besvikna när en webbutik på inget sätt antyder att en vara inte finns i lager, de beställer varan, pengar dras från deras kort och en säljare ringer upp några dagar senare och försöker sälja på dem något som de inte har valt själva. Att jag då reste mig upp och gick ut ur mötesrummet med orden ”Jag orkar inte förklara det här längre, jag har redan förklarat hundratals gånger att det här är ohållbart och att vi förlorar kunder. Jag har annat att göra.” gjorde mig knappast populär, och det ledde till att de till slut tydligt signalerade att de ville att jag skulle sluta, vilket jag också gjorde (med ”fallskärm”).

Vice VD:n sade vid ett tillfälle ”Du har så mycket energi och vill göra en massa saker, vi andra blir stressade.” varpå jag svarade ”Det är eftersom jag vet hur lite vi egentligen behöver göra för att vi ska få stor utdelning, bara vi gör det nu. Ni vill väl tjäna mer pengar?”. Han svarade ”Men vi är ganska nöjda med hur det är.”, stackaren trodde visst att han kunde luta sig tillbaka och pilla sig i naveln, helt omedveten om att resten av världen fullkomligt struntar i vad han är nöjd med.

Strax innan jag slutade hann koncern-VD:n bli av med häften av butikskedjan (franchisetagarna) med ett illa formulerat e-mail och i och med detta tappade de kontrollen av ca 30-35% av marknaden i Sverige (innan hade de ca 73 %, om jag inte minns fel). Några år senare satt de i krismöte p.g.a. att den tyska konkurrenten tog större och större del av deras kaka. En på mötet sade ”Men var det inte det här ”Juggen” varnade för, för många år sedan?”
Det resulterade i att de alla plötsligt tyckte sig ha intressanta saker att titta på någonstans i nivå med golvet. Jag fick det återberättat av personen som sade det.
De har omorganiserat, effektiviserat, etc. men i slutändan har det lett till att en hel del människor har förlorat jobbet. Det går inte så bra för dem längre, helt enkelt.

Så vad har detta med Elgiganten att göra? Jo, det är nämligen så att jag under dagen fick för mig att jag skulle köpa en present till min mor där, närmare bestämt en så kallad surfplatta. Min mor kan knappast kallas för en ”power user” utan behöver bara kunna streama konstiga TV-program från märkliga juggekanaler. Jag hittade en på Elgigantens hemsida, som verkade tillräckligt bra och prisvärd, och bestämde mig för att köpa en. På deras hemsida finns det möjlighet att kontrollera om en vara finns på lager i en viss butik. Detta är givetvis en mycket bra funktion, eftersom den gör att man slipper åka till en butik och sedan lämna den utan produkten man har tänkt köpa. En fantastisk tjänst, om den hade fungerat till kundens fördel.

Jag bor för tillfället i ett område som har ungefär lika långt till flera av Elgigantens butiker (de har numera gått ihop med Phone House), så jag valde den som det för mig är enklast att resa till kommunalt. Enligt deras hemsida fanns produkten i lager där. Jag tänkte att jag skulle ringa dit först så att de skulle kunna ”hålla” en åt mig, men såg att det var samma nummer angivet till samtliga butiker, vilket antagligen innebar väntetid, och bestämde mig därför för att chansa. Jag tänkte att det ju inte kan vara så många som ska ha just den en lördagskväll efter kl 17:20. Jag åkte dit och var framme ca 17:45. I butiken såg de först frågande ut, eftersom de inte kände igen modellen. Jag sade att det på deras hemsida stod att den ska finnas i lager. Då trillade polletten ned och de två yngre männen såg plötsligt besvärade ut, och som att de skämdes. De sade att de hade en sådan på deras ”B-lager” och att den hamnat där eftersom den var defekt. De sade att lagersaldot för deras ”B-lager” gjorde så att det ser ut som att de har varan till salu. Jag påpekade att jag då hade åkt dit helt i onödan. De försökte hjälpa till genom att titta i deras system. De sade att den fanns på flera platser, nämnde en, men konstaterade sedan att även det skulle kunna vara en defekt produkt. För att vara på den säkra sidan skulle jag åka till butiken i Sickla. Jag svarade ”Den stänger om 13 minuter.” och de nickade beklagande och jag begav mig därifrån, mycket irriterad. Minst 40 minuter av mitt liv blev bortkastade och det jag fick lära mig under dessa är att någon på Elgiganten, eller kanske hela Elgigantens ledningsgrupp, måste vara svårt mentalt funktionsvarierad eftersom de i butiken uppenbarligen kände till problemet, men det var inte åtgärdat.

Nu råkar det även vara så att när jag debiterar min arbetstid, så motsvarar tiden jag förlorade ungefär hälften av vad varan kostar. En sådan sak gör inte att man blir mindre irriterad. Det är klart att man inte kan debitera för allt man gör och givetvis var jag ju beredd på att lägga den tiden för att införskaffa varan, men när man gör det och går tomhänt därifrån, ja då hamnar saken i ett helt annat ljus.
Jag gissar att jag inte är den enda personen som har råkat ut för detta och det är sådant här som egentligen är väldigt lätt att räkna ut gör människor riktigt förbannade. Det enda man behöver göra är att ställa sig frågan: Hade jag blivit förbannad om jag hade kollat en produkts lagerstatus, åkt till en butik, för att få höra att de inte enbart redovisar sitt vanliga lagersaldo utan även det för defekta produkter och att varan inte finns där? (Varför? Vad har jag som kund för intresse av trasiga produkter?!)
Om svaret är ja: åtgärda omgående.
Finns det tekniska problem som gör att det inte är möjligt att åtgärda omgående?
Om svaret är ja: instruera personalen att erbjuda en bättre produkt för samma pris, även om ni går lite back, eftersom kunden då kommer ha upplevt att den fått bra service och kanske t.o.m. blivit lite gladare än för produkten den hade tänkt köpa. Kom ihåg, det som ska ersätta kundens första förväntning (mot kundens vilja) måste alltid vara lite bättre, annars kommer risken att kunden blir missnöjd vara mycket större.

För att sätta det i ett annat perspektiv är Elgigantens agerande i denna fråga detsamma som om att en av mina kunder bokade in mig för ett jobb och när jobbet sedan ska utföras meddelar jag att jag brutit armarna och benen för en månad sedan. Kunden frågade ju bara om jag är ledig (varan finns i lager, är tillgänglig) inte om jag var fysiskt förmögen att utföra arbetet (varan fungerar inte).

Det behövs ingen specifik utbildning för att förstå dessa saker, det som behövs är en hjärna som inte är funktionsvarierad och som kan sätta sig in i hur en kund upplever en situation.

Till Elgiganten:
Jag är ganska säker på att jag skulle kunna förbättra er försäljning och ert resultat med ganska enkla medel. Tipset ni fick ovan är gratis. Vill ni ha fler, kostar det. Det kommer vara långt ifrån gratis, men med största sannolikhet lägre än det ni betalar den/dem som har det ansvaret i dag, särskilt med tanke på resultatet: förbannade kunder.

Potatisgrisen i säcken

Jag har varit väldigt tyst här länge, jag vet. Det finns många orsaker till det, men en av dem är att jag anser det vara lönlöst att påpeka självklarheter numera. Idiotin har gått så långt i Sverige att jag tappat hoppet om förändring till det bättre.

I dag läste jag dock en nyhet som jag inte kan lämna okommenterad, nämligen den om att antagningskraven till polishögskolan sänks. Detta dagen efter att Dan Eliasson fått en medalj för sitt ledarskap. Sir Robert Peel vänder sig i sin grav nu.

Jag har sedan länge skrivit om problem och ineffektivitet inom polismyndigheten (kroppen som söker, hen finner) och vissa av orsakerna till att det fungerar så illa. Detta är alltså inte ett nytt fenomen utan är något som blivit värre och värre sedan länge. Redan 1994, när jag själv blev grovt misshandlad av skinnhuvuden, fick jag knappt hjälp av polisen, och brottslingarna gick fria.

De flesta källorna jag har kommit i kontakt med har menat att ineffektiviteten beror på cheferna inom myndigheten samt politikerna, som genom sitt agerande skapar en uppgivenhet och avsaknad av engagemang inom kåren. Eftersom samma information har kommit från så pass olika håll, anser jag det vara ytterst sannolikt att just det är det största problemet.

Här är en lista på uppenbara problem inom Polismyndigheten:

1. Katastrofalt ledarskap
2. Katastrofalt IT-system
3. Lågavlönat yrke lockar i regel inte kompetenta människor
4. Engagerade poliser motarbetas av cheferna
5. Fokus på statistik av ”lösta” brott istället för att bekämpa brottslighet i verkligheten
6. ”Pudlande” och anpassning för vänstermedia som ser brottslingar som offer

Listan kan givetvis göras längre. Om Polismyndigheten nu vill komma på rätt köl anser jag att det viktigaste är att förändra förutsättningarna som påverkar polisens arbete mest: verktygen och ledningen. M.a.o. bör polischeferna bytas ut till kompetenta personer, samt byta till ett IT-system som är snabbt och fungerar. Hur en effektiv poliskår bör arbeta är inte längre höljt i dunkel mystik, utan det finns konkreta exempel på hur polisen bör arbeta för att nå resultat snabbt och effektivt. ”Bloggaren” Morgonsur, som är f.d. polis, har skrivit om detta mycket.

Vad görs istället då? Låt mig illustrera det med en liknelse:

Säg att vi har en sjukvård som fungerar dåligt (vilket vi av en ”slump” dessutom har) och säg att anledningen till det är densamma som för polisen. Hade verkligen den bästa lösningen varit att sänka antagningskraven för läkar- och sjuksköterskeutbildningarna? Vem tror, på fullaste allvar, att en större andel mindre begåvade läkare och sjuksköterskor kommer att prestera ett bättre resultat än färre men kompetenta läkare och sjuksköterskor?

De som tagit detta beslut (jag gissar att de är ganska många) bör själva sättas i en bur för en s.k. ”death match” mot ett lägre antal tränade elitsoldater, så kan de bevisa sin tes om att en större mängd inkompetenta människor alltid segrar över ett lägre antal kompetenta. Något säger mig att dessa beslutsfattare aldrig skulle ställa upp på en sådan match, eftersom de mycket väl är medvetna om utfallet.

Det här beslutet rör sig, som vanligt inom politik, om att sminka en gris. Att göra det som verkligen behöver göras skulle ju innebära att beslutsfattarna och deras vänner plötsligt skulle finna sig i en situation där de måste söka nytt arbete, och om de mot all förmodan skulle hitta ett sådant skulle de vara tvungna att prestera för att behålla jobbet. Detta vet de är jobbigt för deras del. Därför får istället vi andra, som betalar deras löner, även ta smällen i form av ett ännu sämre rättsväsende. Grattis Sverige.

Ständigt denne Rosling

Det finns en person vars namn har dykt upp i olika sammanhang när jag har pratat med andra om överbefolkning de senaste åren. Det är Hans Rosling, som jag har skrivit om flera gånger, senast i maj. Han brukar åberopas av människor som anser att jag har en negativ syn på saker och tings tillstånd.

Nu senast så har ”alla” uppmärksammat Roslings ”uppläxning” av rasistdanskarna (ja, det är ju det många svenskar anser om danskar i alla fall). Det här klippet delas flitigt av bekanta på Facebook med ord som ”Just så.”, ”Precis!” eller ”Jag har rätt. Du har fel.”, etc. Rosling hyllas av alla ”goda” människor som vill hjälpa alla andra människor, speciellt nu efter att de har sett ett foto på ett dött barn. De anser sig ha fått det slutliga vetenskapliga beviset, Rosling är ju professor, för att de har rätt. Det är inte bara fint att vara god, de har rätt också!

Jag kommer nu att ifrågasätta de goda intentionerna, men även hur rätt Rosling har i sitt påstående att han själv skildrar verkligheten.

De senaste timmarnas fullständiga explosion av medlidande och godhet bland vänner och bekanta startade av att bilder på en liten drunknad pojke, vars familj försökte ta sig till Europa via Turkiet, började cirkulera på nätet. Plötsligt mådde alla jättedåligt och nu måste vi hjälpa alla dessa flyktingar att ta sig hit, så att de inte drunknar på vägen. Hur sorgligt det enskilda ödet än är (jag har själv blivit utsatt för grova våldsbrott, mordhot, förföljelser, och trakasserier flera gånger att hela mitt liv är starkt präglat på ett negativt sätt av detta) kan jag inte låta bli att fascineras av alla dessa människor som fram till denna vecka uppenbarligen varit helt ovetande om att det dör barn som flugor över hela världen, hela tiden, under väldigt tragiska omständigheter och p.g.a. situationer som de själva varken har skapat eller har kunnat påverka. Så har det alltid varit. Den som har mer makt bestämmer, barnen får finna sig i situationen, och alla har vi varit barn. Vissa har haft det bra, andra okej, medan väldigt många har haft det dåligt (sett ur ett västerländskt perspektiv).

Att däremot sprida bilder på en död människa, oavsett ålder, i syftet att åstadkomma politiska poänger, tycker jag är direkt motbjudande. Hade dessa människor gjort det om det var deras eget barn som låg där, uppsköljt på stranden med halva ansiktet begravet i den blöta sanden, medan vågorna sköljer över det lilla livlösa ansiktet? Då hade det varit avskyvärt, hade de antagligen tyckt, men om det är en liten kurdisk pojke som de ju ”vill hjälpa” så är det tydligen i sin ordning. Det är helt makalöst vilken arrogans och brist på respekt detta tyder på. Svenskarna på sina höga hästar ska minsann ”hjälpa” alla, kosta vad det kosta vill, dock inte ekonomiskt. De skulle aldrig gå med på att skänka bort allt de själva har för att hjälpa andra. Det är någon annan som ska betala, gärna via skattesedeln.

Låt oss titta på vad priset kan bli om vi ökar andelen människor som kommer till Sverige.

Hans Rosling pratar ju ständigt om att befolkningsökningen kommer att avta, numera säger han att den kommer att stanna av helt när vi är ca 11 miljarder människor på planeten. Det är några fler än vad vi är nu. Det är t.o.m. svårt att skriva nu eftersom siffran ökar, varje sekund. Faktum är att antalet levande individer ökar långt mer än det finns sekunder per dygn. Just när jag skriver detta beräknas vi vara  7 364 898 575 människor på denna planet. Rosling anser alltså att vi kommer att bli ca 3,65 miljarder till, sedan är det ”lugnt”.

För att förstå en del av problemet med detta föreslår jag att ni läser hela texten som jag länkar till här. Jag anser att den på ett kortfattat sätt beskriver hela problemet med ökad välfärd och därmed ökad konsumtion av energi i samspel med befolkningsökningen. Det textförfattaren frågar i slutet är hur mycket mer påfrestningar världen tål innan vi som art slutar existera. Om Hans Rosling skulle svara på frågan skulle svaret antagligen vara framfört på charmigt positiv svengelska: ”Let’s find out by keep on increasing our population and pollution! When we’re almost gone I promise that I’ll present some wonderful statistics to show you how it all happened!”

Hans senaste utspel, som skulle handla om att Europa kan ta emot fler flyktingar (som jag uppfattade det), började istället handla om hur fantastisk utvecklingen är i Afrika, Indonesien och Indien. Framför allt Indien och Indonesien har ett gigantiskt antal invånare sett till ytan, varför ökad välfärd i dessa länder kommer få enorma miljökonsekvenser, men det nämner inte Hans, lustigt nog, mer än att de ju har rätt att ha tvättmaskiner om vi har det. Tydligen är tvättmaskinsrättvisa viktigare än mänsklig överlevnad. Nu är ju Rosling så pass intelligent att han inser att tvättmaskinerna måste göras mindre miljöfarliga om detta ska kunna vara möjligt och då talar han om att de ska vara smarta som iPhones. Men, hur ser det ut med tvättmaskinstillverkningen överlag och vet Rosling exempelvis om vilka konsekvenser iPhones (och liknande produkter) får för befolkningen i Kongo? Eller ska människorna där också bara fly till Europa?

Jag hittade en intressant text där energiåtgången av biltillverkning tas upp. Jag kan givetvis inte svara på om siffrorna i sig stämmer, men det är tanken bakom som är intressant, d.v.s. att det kan gå åt olika mycket energi beroende på var en produkt tillverkas. Som vi alla vet flyttas massproduktion ofta till de länder där den är billigast. För länder som Indien och Indonesien och en kontinent som Afrika, där stora delar av befolkningen lever med betydligt lägre ekonomiska tillgångar än vi i Sverige gör, blir ju givetvis de billigaste alternativen lockande, inte de mest miljövänliga. Hur många tillverkade tvättmaskiner klarar världen av? Det svarar inte Rosling på, märkligt nog.

Inte heller tar han upp de enorma problem som finns med odling av en basvara som bomull, som bl.a. drabbar Indien. Det finns olika påståenden om ämnet här och här men jag nöjer mig med att konstatera att det finns problem. Bara det faktum det behövs mer än 20 000 liter vatten för att odla ett kilo bomull borde få människor att tänka till hur mycket mer vatten det kommer att gå åt till att tillverka kläder till 3,65 miljarder människor extra. Som ni säkert förstår så faller inte allt vattnet som används till odlingen från himlen.

Jag ska nu inte göra misstaget som den danske journalisten gjorde, nämligen låta Rosling prata om sitt utan att svara på intressanta frågeställningar. Rosling talar nämligen om att vi har möjlighet att ta emot fler flyktingar och syftar antagligen på rent ekonomiska möjligheter, och där håller jag helt med. Vi (med vi menar jag Europa) har i dag ekonomisk möjlighet att ta emot fler flyktingar. Däremot har vi inte möjlighet att göra det utan att det kostar. Det kommer givetvis kosta en massa pengar, pengar som måste tas av annat.

Jag kommer inte att gå in på alla problem med integration, tillräckligt snabb utbyggnad av infrastruktur för att tillmötesgå ökat antal människor gällande vård, utbildning och rättsväsende. Det finns flera som har påtalat dessa saker, och som vi alla vet är man ju rasist så fort man talar om dessa frågor. Eftersom jag inte är rasist kommer jag inte att tala om dessa saker utan istället undra varför Rosling inte talar om hur en flyktingström till Europa påverkar miljön. Jag vet ju redan svaret på varför, men jag ska visa för er läsare hur det ser ut. Jag ska visa er en verklighet som Rosling märkligt nog undviker att tala om gång på gång.

Eftersom Syrien är det land som flest flyr från för tillfället (åtminstone till Sverige), börjar vi med att titta på hur mycket miljöavtryck en person boende i Syrien gör i genomsnitt. Uppgifterna är tagna från denna sida där ni även finner förklaringar till de olika begreppen.

Den röda kurvan är alltså det som är relevant just nu och det visar hur mycket miljöpåverkan en genomsnittsmänniska boende i Syrien har. Tittar man på Syriens grannländer som Jordanien och Turkiet kommer vi att märka att siffrorna är ganska lika, även om Turkiet jobbar på att öka sin miljöpåverkan negativt, antagligen eftersom välståndet ökar.

Alltså, om människor från Syrien skulle fly till Jordanien eller Turkiet, vilket de flesta verkar göra, så förändras inte den negativa miljöpåverkan nämnvärt jämfört med om de hade fortsatt bo i Syrien.

Även människor från Rumänien har relativt nyligen börjat öka i antal i Sverige. Dessa människor lever förvisso inte alls under samma levnadsförhållanden som genomsnittssvenskar när de kommer hit och antagligen inte heller som genomsnittsrumäner i Rumänien, men i Sverige anser vi ju alla (förutom fascistrasisterna givetvis) att alla har rätt att ha det lika bra ställt. Därför tycker vi att EU-migranterna (ett nytt spännande namn som vi som inte är rasister måste säga, även om de själva kallar sig för äckligt rasistiska saker som z-ordet) som kommer hit har rätt och ska få hjälp till att kunna leva lika bra som vi, inte som rumänerna i Rumänien.

Som ni kan se så är Sverige ett ”föredöme” jämfört med de andra länderna. En genomsnittssvensk lämnar exempelvis fyra gånger så stort ekologiskt avtryck som genomsnittsjordaniern. Det är klart att det är bättre om vi tar fler människor till Sverige, så att de också kan få ha det så bra som vi, eftersom vi är goda. Vi är så goda att vi fullkomligt skiter i miljön och vilka konsekvenser detta kommer att få i framtiden. I Sverige finns det plats, som Reinfeldt har sagt, så det är bara att fylla på. Den som hävdar att landet är fullt, måste visa var det är fullt, som jag och min sambo Fredrik brukar säga. Som vi också kan se har Sverige ett överskott på biokapacitet, antagligen baserat på den stora arean och all odlad skog. Inbilla er inte att den höga biokapacitetsiffran innebär att vi gör saker på ett bra sätt i Sverige. Här kan ni läsa en liten sammanfattning på hur det ser ut i ”naturen” i Sverige.

Hur lever då våra nazistfascistrasistiska grannar i Danmark, Finland och Norge?

Som ni kan se så har både danskarna och norrmännen varit sämre än svenskarna, vilket ju inte är konstigt eftersom de är rasistfascister. Det som måste komma som en chock för alla miljömedvetna människor som Åsa ”Båtmålar’n” Romson är att de nu är bättre än Sverige. Hur är det möjligt?!
Som en liten tröst för Åsa och likasinnade verkar det som att danskarna har återgått till sina tidigare mål om att förstöra miljön mer och enligt denna artikel ligger vi svenskar bättre till än danskarna. Problemet är bara att vi är på tionde plats, på att vara sämst i världen. Den Humanitära Stormakten Sverige är inte så intresserad av miljön. Vad är miljön liksom? Vi är väl knappast beroende av den?

Som ni kanske lade märke till i den svenska grafen tidigare så har vår miljöpåverkan per capita hållit sig ganska konstant. Problemet som Sverige har är att vår befolkning ökar. Ju mer den ökar, desto större blir miljöpåverkan. Om vi för sakens skull säger att de som kommer till Sverige lever under mer knappa förhållanden än genomsnittssvensken och räknar på att de istället för värdet 6 (global hectares per capita) endast når till värdet 3, blir deras miljöpåverkan ändå dubbelt så stor per person jämfört med om de skulle flytta till Jordanien och leva som genomsnittsjordaniern.

Sverige bör istället satsa på att minska befolkningen kraftigt om vi ska fortsätta att leva i denna lyx. Jag vet att många av er inte anser er leva i lyx, men jämfört med majoriteten av världens befolkning gör vi just det. Antingen minskar vi på befolkningen eller minskar välfärden, men senast jag kollade var det ingen ”god” människa som förespråkade minskad välfärd utan ökad välfärd för de som har det sämre ställt. Att det inte alls går ihop med deras omtanke om miljön, verkar inte vara ett problem… Tycker de. Det är väldigt uppenbart att det inte enbart är Romson som har svårt att dra vissa slutsatser, en stor del av svenskarna lider av romsonsyndromet – att vilja två saker som är direkt motstridiga. Det är som att äta en hel prinsesstårta varje dag men samtidigt vilja vara smal. Du måste välja en av sakerna.

T.o.m Tyskland är ett bättre alternativ sett till miljöförstöringen, ändå tar Sverige emot flest flyktingar per capita av alla EU-länder.

Då är frågan: Hur goda intentioner har en person som vill öka miljöförstöringen?

Själv anser jag miljön vara den absolut viktigaste faktorn för mänsklig överlevnad (och givetvis gäller det för alla levande organismer). Jag är konstig på det sättet. Enligt de ”goda” människorna är det viktigare att rädda några få människor nu (Rosling är ju snabb på att påpeka hur få det är som faktiskt kommer till Europa) för att göra skadan större och värre för betydligt fler i framtiden. Det kallas i allmänhet för godhet, empati, att vara varm och ha ett öppet hjärta. Jag kallar det för idioti i sin renaste form.

Min andra invändning var Roslings påstående om att han skildrar verkligheten. Visst gör han det, men precis som journalisterna som han klagade på är han väldigt selektiv i det han skildrar. Det är nästan ingen som i media påtalar det verkliga problemet och det är att världen inte klarar av att försörja denna enorma befolkning utan hjälp av fossil energi (som varje dag blir svårare och svårare att få tag i) och att konsekvenserna av vårt sätt att leva (även de som konsumerar mindre eftersom de är så många fler) kommer leda till hemska konsekvenser för samtliga.

En svensk politiker som har påtalat problemet är Anders Wijkman. Att hitta fler är svårt. Det är alltså nivån på svensk politik.

Jag har tidigare inte velat uttrycka mig lika tydligt och utförligt gällande detta ämne eftersom SD, om de hade varit smarta, hade kunnat använda det i sin marknadsföring. Eftersom de ändå är så populära nu, tack vare de andras enorma dumhet, och den här informationen antagligen inte kommer göra någon skillnad – jag har svårt att se dem byta profil nu till att bli miljövänner – och eftersom de andra partierna är så urbota korkade att de inte kan tänka längre än näsan räcker, så kan jag lika gärna visa att invandring till Sverige är dålig, ur ett miljöperspektiv, eftersom invandringen betyder en befolkningsökning och Sverige måste minska sin befolkning om vi ska leva på sättet vi gör i dag. Det handlar alltså inte om ursprung utan om energikonsumtion.

Vill man hjälpa flyktingar är Sverige, efter Danmark, det sämsta landet i Europa för att ta emot flyktingar, sett ur ett miljöperspektiv. Detta eftersom vår levnadsstandard är så hög och människor som flyttar hit kommer att börja leva som vi. Det sista betyder inte att de kommer att dela våra ”humanistiska” värderingar, men det materiella välståndet kommer de definitivt vilja ta del av. Det är mänskligt.

Frågan är nu: Hur många svenskar är beredda att sänka sin levnadsstandard till en fjärdedel av vad den är i dag, för att motsvara flytt från Syrien med en flytt till Sverige, för miljön skull? Jag är ganska säker på att jag vet svaret på den frågan.

”Nu” finns det 7 364 930 860 människor på vår planet.

Allt åt alla?

Som bekant är finns det människor som kallar sig för solidariska, goda, vänster, socialister och kommunister, människor som står för ett ”varmt och öppet samhälle”. Dessa människor har en positiv syn på mänskligheten och anser att alla människor är lika berättigade till ett liv i frihet och lika förutsättningar att lyckas, trots att människor inte ens föds med lika förutsättningar genetiskt. Den biten verkar de bortse från, men jag utgår ifrån att de anser det vara  mer rättvist om alla har det lika dåligt varför t.ex. överbegåvade barn sedan länge går i skolan tillsammans med medel- och underbegåvade barn. Det finns även en liten detalj i deras positiva syn på mänskligheten som bör beaktas – den gäller inte riktigt alla människor. ”Vissa” måste helt enkelt dödas, för att skapa detta varma och öppna samhälle. En annan sak som dessa utopiska människor (för visst är det en underbar värld där man kan avrätta eller fängsla oliktänkande?)  gärna hävdar att de gör är att bry sig om miljön, åtminstone är det så i Sverige.

Nyligen var det en hel del tidningar som skrev om att åttio av världens rikaste personer äger mer än hälften av världens befolkning. Många vänstermänniskor har förfasats över detta och anser givetvis att det är vidrigt att det förhåller sig på det sättet. Det är enligt dem ett bevis på hur orättvis världen är och att deras ideologi är den enda rätta, den som kommer att utplåna dessa orättvisor. Bra exempel på detta är gamla Sovjetunionen, Nordkorea, Kina och Cuba. Där behandlades/behandlas alla lika, eller inte.

Jag är medveten om att du som läser detta kanske tror att jag nu kommer att försvara det nuvarande systemet och kanske t.o.m. hävda att det är rättvist. Det kommer jag inte. Jag är medveten om att många extremt rika personer blir det genom att just suga ut andra människor, få andra att arbeta för extremt låga löner och överlag inte kan anses vara särskilt empatiska eller hänsynsfulla personer gentemot sin omgivning. Å andra sidan är det just så majoriteten av mänskligheten beter sig, vissa har bara lyckats bli rikare än andra. Därför ska jag inte belysa detta ”problem” ur ett rättviseperspektiv, utan ur ett miljöperspektiv. Vad är egentligen bäst för miljön, i det långa loppet?

Pajasprofessorn Hans Rosling verkar ostoppbar i sin vilja att sprida en förvanskad världsbild. Jag har sett hans filmade föreläsningar tidigare och måste ge honom att han har blivit klart mer nyanserad i sin världsbild, att döma av denna föreläsning,  men trots det undviker han att ta upp vissa avgörande saker som att vi exempelvis har en begränsad mängd fossil energi och att den fossila energin bidrar till högre jordbruksproduktion. Med minskad tillgång till fossil energi samt i framtiden även minskad tillgång till fosfor som används till konstgödsel, kommer Roslings prognos inte att vara fullt så positiv (nu är jag snäll) som han försöker få den att verka. M.a.o. kommer elva miljarder människor att ställa till med enorma ”utmaningar” (som problem heter numera) för mänskligheten och allt liv på planeten.

Han nämner dock en väldigt relevant sak, nämligen att ”vi” som bor i västvärlden är de som konsumerar mest samt att de andra givetvis har lika stor rätt att sträva efter att leva som vi gör. Det han glömmer att berätta är att det i dagsläget inte finns fysisk möjlighet till det, och då talar jag inte ens om utsläppen utan enbart om tillgången till mängden energi som krävs för att åstadkomma detta. Rosling kommer givetvis fortsätta att predika sina drömmar på ”charmig” svengelska, inför samvetstyngd publik som vill få en feelgood-upplevelse genom sin blotta närvaro vid hans föreläsningar, eftersom han har skapat sig en karriär på att göra just detta. Det är därför jag kallar honom för pajas.

Rosling menar att världens befolkningsproblem inte är ett problem, eftersom den kommer avstanna vid 11 miljarder människor. Faktum är att det är 10 miljarder människor för mycket, om alla vill leva enligt det välstånd som vi i väst lever i. Det är av den enkla anledningen jag alltid har förespråkat en  kraftigt minskad befolkning världen över (och även i Sverige), eftersom det helt enkelt inte räcker med att få stopp på själva befolkningsökningen. Vi måste bli betydligt färre!

Den ytterst vise f.d. statsministern kamrat Reinfeldt och den ytterst obehagliga politikerbroilern Annie Lööf anser dock motsatsen till det jag menar är den enda hållbara vägen för Sverige (och världen), och vill istället öka befolkningen kraftigt. Ju mindre utbildad och mer religiöst fanatisk den nya befolkningen är, desto bättre, verkar de båda tycka tillsammans med sina politikerkollegor (förutom SD).

Låt oss dock använda oss av statistiken som Rosling ändå presenterar, vilken med största sannolikhet är korrekt. Tittar man på den kommer vi fram till att den största mängden energi förbrukas av oss i väst, vilket beräknas vara ca en miljard människor. Därefter följer en miljard människor som konsumerar hälften av det vi konsumerar. Tillsammans konsumerar vi ca 75 % av all världens energi. Den miljarden som konsumerar hälften av det vi konsumerar vill givetvis kunna konsumera lika mycket energi som vi gör, vilket är fysiskt omöjligt eftersom mänskligheten redan i dag konsumerar mer energi än det som vi kan regenerera med hjälp av solenergi som är den ”minst ändliga” energiformen av dem vi har tillgång till i dag. Det innebär att all form av ökad energikonsumtion världen över egentligen endast skyndar på vår väg mot kollaps av civilisationen, åtminstone av det som vi i dag kallar för civilisation. Istället kommer vi att få gå tillbaka till minskad konsumtion, minskade tillgångar och minskad välfärd.

Det är nu vi kommer till det intressanta med artikeln om att hälften av världens ekonomiska tillgångar ägs av åttio personer. Hur skulle världen se ut om vi som goda kommunister avrättade dessa åttio personer och fördelade deras egendom till fattiga och svältande människor? D.v.s. vi låtsas att vi på något magiskt sätt kan förvandla deras egendom till rena pengar utan att ställa till ekonomisk kaos världen över.

Enligt Hans Rosling skulle de flesta av de allra fattigaste köpa cyklar, vilka ju kan tillverkas utan lika stor energiåtgång som motorcyklar, men framför allt så drivs de ju på ett mycket mer effektivt sätt. Dock finns det ”endast” ca en miljard så fattiga människor. Artikeln menar ju att hälften av världens befolkning äger mindre än de åttio rikaste personerna.

Enligt en sammanställning äger de åttio rikaste personerna motsvarande ca 941 miljarder dollar sammanlagt. För oss svenskar är det ca 7 892 000 000 000 kr enligt dagens kurs, eller 7,892 biljoner kr. Det är väldigt mycket pengar. Skulle de fördelas lika till världens 3,5 miljarder fattigaste skulle de få ca 2254 kr var. Men, dessa fattiga är ju alla inte lika fattiga enligt Rosling. Mer rättvist vore det kanske att fördela pengarna bland världens fattigaste miljard, de som lever på under en dollar om dagen. Det innebär att de skulle få 7982 kr per person. Enligt Rosling har dessa absolut fattigaste i snitt fem barn (om jag inte minns fel, men vi utgår från det) och det innebär sju personer per hushåll vilket resulterar i 55 244 kr.

Vad kan man köpa för 55244 kronor som alla dessa människor behöver? Motorcyklar så klart! Men, jag gissar att mopeder är gott nog. Eftersom vägarna antagligen är obefintliga eller i mycket dåligt skick så är någon form av terrängfordon att föredra. Jag sökte lite på nätet och hittade en fyrhjulig EU-terrängmoped hos en återförsäljare för ca 25 000 kr. Detta innebär att varje familj på sju personer kan köpa två sådana. Om alla hushåll skulle tänka likadant och köpa just dessa skulle det behöva tillverkas 285 714 285,7 sådana mopeder.

Ni som känner till det här med hur tillgång och efterfrågan påverkar priset kan ju givetvis räkna ut vad som skulle hända med kostnaden på den här typen av fordon. Vissa besparingar skulle säkert kunna göras p.g.a. ytterligare massproduktion, men att framställa nästan 286 miljoner sådana mopeder inom en kort tidsrymd skulle utan tvekan få priset att stiga ganska kraftigt på dessa. Även om varje hushåll endast köpte en sådan och använde resterande pengar för liknande produkter som förbättrade deras vardag, skulle givetvis få priset på allt möjligt att stiga. Själva den enorma ökade tillgången till kontanter som inte är bundna skulle sänka alla pengars värde kraftigt, vilket i sin tur skulle göra att allt blev dyrare för alla, vilket antagligen skulle göra det svårt för de fattigaste hushållen att köpa två sådana mopeder. Därför räknar jag, helt ovetenskapligt, att de bara kommer ha råd med en (om ens det). Jag avrundar det hela och säger att 143 miljoner sådana mopeder tillverkas och säljs till dessa behövande människor.

Vi låtsas nu att de åttio rikaste personerna är besatta av bilar och äger tjugo st var, närmare bestämt av modellen Rolls Royce Phantom (årsmodell 2014). Det innebär att de sammanlagt äger 1600 bilar. Det fina med det hela är att dessa personer, även om de har två barn var och en partner, endast kan bruka fyra av dessa samtidigt, vilket innebär 320 bilar för samtliga åttio hushåll. Enligt min  beräkning har den modellen en förbrukning på ca 2 l/mil, vid blandad körning. Tyvärr har jag inte lyckats få reda på bränsleförbrukningen för mopeden, men om vi räknar lågt så förbrukar de 0,2 l/mil, d.v.s. en tiondel av vad lyxbilen förbrukar.

Vi låtsas nu att dessa rika personer bor på stora gods eller i slott, ungefär lika långt belägna från städerna dit de dagligen åker, som de fattigaste måste färdas för att skörda grödor eller hämta vatten. Av en ren slump utgår jag ifrån att de färdas ca 10 km åt varje håll, d.v.s. 2 mil om dagen.

Detta innebär att de bortskämda rikingarna sammanlagt färdas 8 mil om dagen per hushåll, eftersom de har tillgång till en bil var, medan de fattiga färdas 2 mil om dagen per hushåll. För de åttio rikaste hushållen innebär det totala transporter om hela 640 mil om dagen, eller 1280 liter bensin.

De fattiga konsumerar ju endast 0,4 l per dag men är betydligt fler. Med sina 143 miljoner mopeder gör de av med 57,2 miljoner liter bensin om dagen. Förvisso är de oerhört många fler än de få rika, men de gör alltså av med 44687,5 ggr mer bränsle än vad de rikaste gör, sammanlagt.

Det må vara mer rättvist ur vänsterperspektiv att dessa fattiga har möjlighet att använda mopederna till att få ett bättre liv, istället för att de äckliga rika ska åka ståndsmässigt till kändisfesten eller konstauktionen i stan (de jobbar ju givetvis inte, parasiterna!), men tittar vi enbart på miljökonsekvensen kan vi dra slutsatsen att det är bättre om vi inte tar pengarna ifrån de rikaste, eftersom de är för få för att kunna göra av med så mycket energi som betydligt fler extremt fattiga kan med mycket mindre pengar.

Givetvis är jag medveten om att dessa rika flyger i flygplan etc, men i det stora hela är det en droppe i havet jämfört med vad den stora massan gör. Vilka är då den stora massan? Det är ju inte de extremt fattigaste. Nej, den stora massan jag syftar på är exempelvis alla de i Sverige som anser det vara en mänsklig rättighet att åka till Thailand varje år på semester, som åker på weekendresor till Rom, Paris, London eller New York, som skjutsar barnen med bil till diverse träningar, skolan och kompisar. Det är människor som röstar med hjärtat (som ju ligger till vänster enligt dessa) och är solidariska. Det är de som ser till att vänta tills de är långt efter 30 år gamla och först då  skaffar barn och anser det sedan vara deras mänskliga rättighet att staten ska bekosta deras befruktning när deras kroppar inte längre är lika lämpade för reproduktion. Det är de som anser det vara orättvist att åttio personer äger mer än vad 3,5 miljarder människor gör tillsammans, men inser inte att de själva tillhör den grupp som konsumerar mer än vad 6/7 av världens befolkning gör. Istället för att inse att de inte kan fortsätta leva på det sättet anser de att de har rätten att skaffa så många barn de vill, som för övrigt själva ska få bestämma vad fakta är baserat på känslor, och som precis som deras underbegåvade föräldrar redan gör, kommer att fortsätta konsumera som om att det inte finns en morgondag. De kommer även fortsätta att tjata om att vi måste öppna våra hjärtan och låta ännu fler människor komma till Sverige, i den enormt korkade tron att Sverige kan rädda mänskligheten från fattigdom och att det ens är önskvärt. Ni som förstår vad jag försöker säga inser ju att världen skulle gå under om alla skulle leva som vi gör i Sverige.

Men, med tanke på att deras korkade tro just är korkad, kommer detta aldrig att inträffa. Den svenska välfärden är redan på väg att bli ett minne blott och inom kort kommer Sveriges status som välfärdsstat att försvinna, till en stat på väg mot kaos och lidande – för alla! Kanske är det vad kommunisterna vill? Något säger mig dock att de själva inte förstår vad som kommer att följa. En sak som Rosling inte tar upp i sin föreläsning är hur många människor som faktiskt flyr världen över och vilka konsekvenser det kommer få när stora mängder människor lämnar platser där det inte längre finns resurser kvar för dem att leva ett drägligt liv. Han nämner gärna Sverige, men nämner inte att det finns områden som polis och räddningstjänst inte vill åka till, eller att det kommer fler och fler islamister till Sverige vars syfte är att göra om Sverige till ett kalifat. I Roslings och kommunisternas värld är vi på väg mot en ljus framtid.

Jag brukar inte spela, men är beredd att slå vad om att de kommer ha väldigt fel. Framtiden ser inte ljus ut.

För er som missat det, läs även detta som jag har skrivit tidigare:

Överbefolkning – en konsekvens av tillväxten

Överbefolkning, del 2 – bidags-Sverige

Apple drar sitt strå till stacken

Överbefolkning, del 3 – hur korkad kan man vara?

Till sist har jag även ett filmklipp som jag även länkat till en den första texten om överbefolkning, denna gång är klippet inte uppdelat.

Nyspråk på ICA!

Jag håller på att bli sjuk, vilket givetvis känns jobbigt. Halsen gör ont och huvudet känns tungt. Trots det klev jag upp klockan sex i morse, efter tre timmars sömn, för att göra ett pro bono-uppdrag åt en hjälporganisation för barn under förmiddagen, ett arbete som jag normalt hade debiterat över tre tusen kronor för att genomföra.

När jag var klar med allt tog jag tunnelbanan hem och tänkte att jag skulle handla lite på vägen hem, eftersom jag kände att jag inte kommer orka göra det i morgon. Jag är ju förtjust i sötsaker så jag tänkte att jag kunde köpa några croissanter som har en typ av chokladfyllning, som en liten ljuspunkt i den för tillfället tråkiga tillvaron. Eftersom dessa brukar säljas för ett pris av två st för femton kr så tog jag fyra st.

Väl framme i kassan så möttes jag av en ung man, svensk, med någon märklig – modern gissar jag – frisyr. Han började skanna varorna och kom så till påsen med croissanterna i. Han tittade på mig frågande.

Butiksbiträdet: ”Vad kallas sådana här?”

Jag, sjuk, trött och ont i halsen: ”Jag vet inte, men de brukar slås in som wienerbröd, två för femton kronor.”

Detta vet jag eftersom jag har köpt dem flera gånger tidigare i samma butik. Att jag förmedlade informationen om priset var som att hälla vatten på en gås. Istället för att lyssna på vad jag sade så vände han sig bakåt till den andra kassan och frågade sin jämnårige kollega. De kom fram till att han kan ”testa att slå in dem som bagels”. Det är tydligen så man gör, man testar att slå in och ser om det går. Går det att slå in det som bagels, ja då måste det ju vara bagels. Kassaapparaten är nämligen intelligent och reagerar om någon slår in bagels manuellt och det som ligger på bandet inte är bagels. Jag tänkte ”Jaha, bagels… Det var ju ett intressant val. Undrar vad dessa bagels kostar.”

Så här mycket kostade dessa bagels:

Utdrag av kvittot.

Detta är en bagel, enligt de två välutbildade ynglingarna på ICA.

Som ni kan se fick jag alltså betala ca 14 kr mer än vad som står annonserat och det som jag brukar betala. Eftersom jag hade huvudvärk och även ont i halsen så orkade jag inte säga åt ynglingen att han är lat och dum i huvudet. Han kunde faktiskt lyssnat på vad jag sade eller rest på sitt unga arsle och sett efter själv vad de tar för dessa, eftersom han bevisligen trodde att jag ljög. Jag tänkte dock att det kan vara roligare att se om personalen på ICA kommer att stjäla pengar av mig – vilket de ju har gjort – genom att ta betalt för något som jag inte har köpt och trots att jag har meddelat dem om det korrekta priset.

Det påstås att det råder arbetslöshet bland ungdomar. Trots det verkar det vara svårt att hitta ungdomar som är så pass kompetenta att de bemödar sig med att lära sig vad produkterna de får lön för att ta betalt för faktiskt heter. Det kanske är för mycket begärt av anställda numera?

Detta är alltså resultatet av dagen: Jag ställde upp och jobbade gratis för välgörenhet, trots att jag är sjuk, för att sedan bli bestulen av inkompetenta och lata ynglingar på ICA som blivit anställda av en lika inkompetent arbetsgivare. De är med andra ord inget annat än simpla tjuvar. Grattis ICA!

Det finns inga miljöbilar

Jag har sagt det förr och jag säger det igen – det finns inga miljöbilar. Om man smakar på ordet så låter det ju som om att en miljöbil är något som faktiskt är bra för miljön, vilket inte stämmer.

En av sakerna som jag störde mig på ganska mycket för ett tag sedan var den så kallade miljöbilspremien. Om jag inte minns fel subventionerade staten 10 000 kr på priset för en så kallad miljöbil, och jag har för mig att den så småningom togs bort, vilket var bra.

Tyvärr upptäckte jag idag att det har blivit värre – man har nämligen infört något som man kallar för supermiljöbilspremie där man subventionerar upp till 40 000 kr (!) av inköpspriset på en bil. För dessa pengar kan en familj på fyra personer få fyra riktigt bra pendlarcyklar, och cyklar är betydligt mindre miljöfarliga än en ”supermiljöbil”. Dessutom bidrar de till bättre hälsa som minskar sjukvårdskostnaderna i det långa loppet.

Men nej, låt oss istället fortsätta uppmuntra konsumtion av ändliga råvaror. För att bygga dessa ”supermiljöbilar” krävs mycket olja, och till batterierna använder man ämnen som endast finns i begränsade mängder. Ämnen som man skulle kunna använda till vettigare saker än bilar.

Alliansens politik blir mer och mer skrattretande med alla dessa bidrag som ska gynna folk som redan har pengar. Jag hade för mig att moderater var emot bidrag. Uppenbarligen inte!

Jag har tidigare föreslagit att hela vårt ekonomiska system bör göras om och där man betalar det riktiga priset för vad något kostar, d.v.s. priset på hur det påverkar miljön och om varan/tjänsten konsumerar ändliga råvaror eller inte. Ju större inverkan, desto högre skatt (i övrigt slopar man all annan skatt). Detta skulle innebära att konsumtionen av varor skulle minska drastiskt, vilket är precis vad vi måste uppnå för att inte förstöra vår miljö i onödan. Det skulle främja kvalitet framför kvantitet, samt att varor skulle tillverkas med utbytbara delar, så att man kan reparera istället för att slita och slänga som många gör idag, eftersom det ”inte lönar sig” (inte med dagens felaktiga prissättning) att reparera dessa varor i när vi betalar låga priser baserade på kostnaden att framställa en produkt, utan hänsyn för att varan finns i begränsad mängd eller är miljöfarlig att använda/framställa. Rimligtvis bör det i priset av en produkt vara inräknat vilka konsekvenser den skapar.

Om våra politiker hade någon innanför pannbenet skulle de börjat skissa på en sådan modell för länge sedan, eftersom det är det enda alternativet som är långsiktigt gångbart. Långsiktighet är dock inget som utmärker människor, speciellt inte politiker, således delar man ut bidrag till bilister för att de köper bilar som inte förstör miljön lika mycket. Det är som att ge en våldsbrottsling bidrag för att den ”bara” misshandlar och inte slår ihjäl. Tyvärr är det inte många som förstår detta, alltså kan man fortsätta med hyckleriet precis som vanligt.

En bedragares ord

I mitt förra inlägg gav jag exempel på fenomen i samhället som är betydligt värre än det man ägnat sig åt på exempelvis Tillväxtverket. Nu uppmärksammas lyckligtvis även slöseriet som myndigheterna ägnar sig åt i form av uteblivna resultat, vilket är oerhört positivt. Det som dock saknas är att titta på hur det kommer sig att det finns lagar som godkänner en enorm förstörelse av vår miljö.

Eftersom jag tidigare har skrivit om skogsavverkningen i Sverige så ska jag fortsätta på det temat. En god vän tipsade mig härom dagen om ett blogginlägg, skrivet av ingen mindre än Herman Sundqvist som är skogschef på Sveaskog AB, vilka för övrigt själva ägnar sig åt avverkning av skogar med höga naturvärden.

Jag ska nu kommentera texten, för att visa bristerna i denne bedragares retorik.

”Debatten om skogen är intensiv nu. Behövs det en ny skogspolitik eller inte? Olika parter gör sitt bästa för att övertyga politiker och allmänhet, och man utrycker [sic] sig ofta väl. Retoriskt slipades [sic] vinklingar och överdrifter är lika vanliga som uppriktiga erkännanden av typen ”vi hade fel” är ovanliga. Det kan inte vara lätt att vara politiker eller kunskapssökande allmänhet när så många med glödande engagemang ger helt olika bilder av samma verklighet.”

Herman öppnar med en ton som får honom att framstå som att han ska beskriva ett fenomen på ett objektivt sätt – han anklagar båda sidor för överdrifter och oförmåga att erkänna fel.

” Tänk om alla parter skulle börja säga som det var, utan taktik, retorik och överdrivna vinklingar? Hur skulle debatten se ut då?

Här följer några hypotetiska uttalanden som – om de kom från ledande företrädare inom miljörörelse eller skogsnäring – med stor sannolikhet skulle påverka skogsdebatten:”

Här går han så långt som att han kommer att ge exempel på ”hur det är”, utan taktik, retorik och överdrivna vinklingar. Låt oss då se hur bra det går…

” Från miljörörelsen:

–       ”Drygt 2000 arter i skogen är visserligen rödlistade, men huvuddelen är egentligen inte påverkade av det storskaliga skogsbruk som vi kritiserar. Väldigt många av arterna är knutna till ädellövskogar i sydligaste Sverige eller till gränslandet mellan skogsmark och jordbruksmark. Men drygt 2000 rödlistade arter har onekligen varit ett slagkraftigt argument”.”

Herman menar att man som argument använder siffran 2000 rödlistade arter. Han nämner en huvuddel, men säger inte hur stor den huvuddelen är. Är det 55 % eller mer? Om det är 55 %, som man ju kan kalla för huvuddel, så rör det sig ändå om 900 hotade arter. Menar Herman att dessa är oviktiga och därmed kan utrotas? Eller ska vi säga att det ”bara” rör sig om 100 arter som kommer bli utrotade? Vad skulle Herman säga om någon försökte utrota honom? Har han ett högre naturvärde än dessa arter? Nej, men något säger mig ändå att Herman skulle bli oerhört upprörd om någon talade om att man skulle utrota honom. Alltså är Hermans ”argument” om att antalet 2000 arter är överdrivet inte relevant, eftersom 10 arter också är illa nog att utrotas för skogsbrukets skull.

”-       ”Att skydda ytterligare fjällnära skog behövs inte för att rädda biologisk mångfald. Men vi vill att den fjällnära skogen ska vara obruten av rent känslomässiga skäl. Fast känslomässiga skäl tror vi inte är ett tillräckligt argument för att nå framgång i debatten, och därför håller vi fast vid argument om rödlistade arter och biologisk mångfald också i dessa områden”.”

Herman får det att låta som att det inte är nödvändigt att den fjällnära skogen ska vara obruten. Det han inte tar upp är att det nästan inte finns någon som helst naturskog kvar i Sverige. Det innebär att vilken del man än avverkar av den har förödande konsekvenser för arternas överlevnad. Dessutom är detta endast ett påstående från Hermans sida, han hänvisar inte till någon källa till hans påstående. Han försöker även underminera miljörörelsens argument genom att hävda att det är känslomässiga skäl som ligger bakom dessa. Då ställer jag mig frågan: Vilka andra skäl än känslomässiga är det som driver på avverkningen av skogen? För visst är det en känsla av att det är skönt att tjäna mycket pengar som driver förstörelsen av naturen? En känsla av att det är bra att göra stora ekonomiska vinster kortsiktigt. Det känns bra att tjäna pengar som man sedan kan spendera på saker som får en att känna sig bra eftersom man tror att det är viktigt att tjäna mycket pengar. Precis som personalen på Tillväxtverket tyckte att det kändes bra med spa, choklad och dylikt trams för andras pengar. Det finns ju inte ett enda bevis för att det är bra att tjäna mer pengar än att man har mat på bordet, tak över huvudet, tillgång till sjukvård och slippa oro. Allt utöver det är endast baserat på känsla. Alltså kan man säga att bolagens krav på höga vinster är baserade på känslan att det är viktigt att tjäna pengar och att ”vara någon” i andras ögon. Stackars känslomässiga krakar!

Att det sedan faktiskt är arter som utrotas p.g.a. skogsavverkningen och att vi knappt har någon naturskog kvar, det är inte en känsla – det är fakta.

”-       ”Att idka friluftsliv i ett landskap med skog och hyggen går förstås bra. Men kalhygge är ett laddat ord och det är lätt att ta bra bilder”.”
Något säger mig att Herman inte vistats vid hyggen, eller så spelar han dum. Jag har själv bevittnat sådana och det ser helt fördjävligt ut. Det är inte platser där jag skulle vistas för att idka friluftsliv, men han har rätt i att det är mycket fri luft just vid hyggen. Det finns inte så mycket som stör sikten, om man säger så. Apropå att det är lätt att ta bra bilder så har jag tidigare skrivit om hur skogsindustrin tycker om att marknadsföra sig varför det är märkligt, minst sagt, att han anklagar miljörörelsen för detta.

”Från skogsnäringen:

–       ”En del körskador ser rent för djävliga ut – det är klart vi håller med om det. Vi har helt enkelt inte ansträngt oss tillräckligt för att undvika dem. Vi måste verkligen skärpa oss”.”

Han talar om att de måste skärpa sig, inte att de håller på att utrota andra arter och hugger ned skogar vars ekosystem tar hundratals år att återskapa, om man har tur. Men nej, det är lite ”Okej, vi ska skärpa oss.” som ska gälla dem, inte ”Ja, vi är medvetna om att vi förstör oersättliga naturvärden men vi bryr oss inte eftersom det ju är töntigt att vara en trädkramare. Fram med de häftiga monstermanskinerna!”

”-       ”Mycket av våra diskussioner med  miljörörelsen beror nog på olika värdegrund. Vi tycker det är viktigt att producera virke och tjäna mycket pengar och det är dessutom vårt uppdrag från våra ägare”.”

Nä men ser man på! Det som innan var känslomässiga skäl, när det gällde miljörörelsen, kallas för värdegrund när det gäller sådana som Herman som lever på att förstöra naturen. Han skriver ”vi tycker det är viktigt”, och får det att låta viktigt, men glömmer helt bort att berätta varför de tycker att det är viktigt. Svaret på frågan är: av känslomässiga skäl.

De är helt enkelt ett gäng känslosamma fjantar som måste ha en massa pengar, lite som när Joakim von Anka tar sig ett dopp i kassavalvet och bara njuter av alla sina pengar. Patetiskt.

Att sedan säga att det är deras uppdrag av ägarna gör ju inte brottet mindre. Menar han att om ägarna beordrade honom att avrätta judar, skulle han göra det? Intressant…

”-       ”Det är klart att det blir fel ibland, men vi förstår inte att hela näringen ska misstänkliggöras bara för det. Förtroendet för sjukvården skadas inte på motsvarande sätt om en läkare gör en felbedömning. Om vi fick höra när vi gör bra saker på naturvårdsområdet skulle det sporra oss att göra ännu mer och ännu bättre. Och det kan vi naturligtvis”.”

Herman avslutar sin text med något så befängt som en jämförelse mellan sjukvården och skogsnäringen. Låt mig då förklara skillnaden mellan dessa två, så att bedragaren Herman inte ska komma undan med sina lögner.

Skillnaden mellan sjukvården och skogsnäringen är syftet med de två mycket olika verksamheterna! Ja, det är faktiskt sant! Sjukvårdens syfte är att hjälpa människor som har farit illa eller blivit sjuka, medan skogsnäringens syfte är att hugga så mycket skog de bara kan oavsett miljökonsekvenser, omvandla den till olika produkter och tjäna så mycket pengar de bara kan på det.

Alltså, om det sker misstag när man försöker rädda någons liv, eller misstag när man redan håller på att förstöra miljön är två vitt skilda saker, eftersom den ena syftar till att hjälpa någon och den andra att sko sig på andras bekostnad. Skillnaden mellan dessa saker verkar Herman inte förstå, vilket givetvis förklarar varför han får vara skogschef på Sveaskog AB.

Att det han kallar för ”ibland” sker i över 30% av alla avverkningar, är alltså något av en grov verklighetsförvanskning. En mer korrekt beskrivning vore ju ”Det är klart att det blir fel var tredje gång vi ska hugga ned träd för att tjäna pengar av känslomässiga skäl…”.

Herman säger att allt skulle bli bättre om de i skogsnäringen fick höra när de gjort bra saker också. En bra sak, t.ex. vore att avsätta ca 30% av all yta som i dag är skogsplantage i Sverige, plantera olika arter skog i området och sedan bara låta det vara utan någon som helst inverkan av människor. Det skulle vara riktigt bra. Men det vill de ju inte göra eftersom det känns bra för dem att hugga ned skog och tjäna pengar på den.

Så kan det alltså se ut när representanter för skogsnäringen uttalar sig och försöker låtsas bry sig om miljön. Först förlöjligar man motståndarna genom att påstå att de enbart av känslomässiga skäl bryr sig om miljön och inte att det finns fakta om att man förstör ekologiska system, sedan försöker man släta över faktumet att man förstör oersättliga naturvärden och att konsekvenserna av detta drabbar oss alla.

Som jag skrev om i mitt tidigare inlägg så är detta bland den vidrigaste typen av brottslingar vi har i vårt samhälle, och det är ju ganska uppenbart att de inte ens har dåligt samvete över det de gör. De gör ju det med myndigheternas samtycke.

Det är häftigt att betala skatt

Idag läste jag en text i Svenska Dagbladet som måste vara en av de mest välskrivna texter jag har läst i en svensk tidning. Givetvis är det inte en journalist som står för texten.

Jag har själv vid otaliga tillfällen i denna blogg skrivit om hur myndigheter slösar med skattepengar genom att helt ignorera sitt uppdrag, vilket då är stöld eftersom myndighetspersonalen tar ut lön men utför inte det arbete de är satta till att utföra. I mitt fall har det främst rört sig om att jag har blivit utsatt för våld och hot om våld och att Polisen helt enkelt har valt att ignorera detta och låtsas som att de har viktigare saker att göra än att ta reda på brottslingarna som nästan sparkat sönder mitt huvud.

Jag har även skrivit om hur ivriga Skatteverket är när det kommer till att kräva medborgarna på skatt, och hur hårt man straffas om en enskild tjänsteperson på Skatteverket får för sig att man undanhåller pengar från dem. Bolag har satts i konkurs och privatpersoner ruinerats, endast baserat på ett vilt antagande från en enskild människa som tycker, men inte kan bevisa, att den har rätt i en gissning. Hur vet jag detta? Det är enkelt: i samtliga fall av omvänd bevisbörda kan man utgå ifrån att oskyldiga har drabbats. Varför? För att myndighetspersoner inte är perfekta, de är snarare ofta väldigt defekta. Hade vi levt i en fungerande rättsstat så hade det ju inte fungerat så, men så är ju Sverige en demokratur, inte en demokrati.

Ett utmärkt exempel på att myndighetspersoner är defekta är just Christina Lugnets påstående om att Grand Hotel var det billigaste alternativet för ”konferens”. Personligen har jag aldrig förstått poängen i varför ens ett privat företag bekostar sådant trams. Man är ju på jobbet för att arbeta, det får man betalt för. Om inte lönen räcker – löneförhandla. Varför ska företaget  bjuda en på middag? Vad har man för glädje av en middag om man själv inte kan välja sällskapet utan ska umgås med människor som man ändå träffar dagarna i ända medan man arbetar? D.v.s. om man har ett riktigt jobb, inte ”arbetar” på en myndighet.

Nu är det ju så att man kan peka på att Lugnet har fått ”sparken”, men frågan är om inte definitionen av begreppet ”att få sparken” tänjs på kraftigt med tanke på att hon faktiskt behåller sin lön i flera år? Vem betalar lönen? Det är du och jag. Varför? För att hon har stulit av oss tidigare. Det är hennes så kallade straff.

Är det inte intressant att om du och jag skulle få betalt för ett arbete som vi inte betalar in skatt eller arbetsavgivaravgifter för så skulle vi få betala höga skadestånd till staten, samtidigt som Christina Lugnet och hennes kompis Annie Lööf kan plocka skyhöga löner medan de håller varandra om ryggen efter att en av dem ägnar sig åt direkt stöld? Tro heller inte att Lööf är bättre. Att något kommer fram om en person och en myndighet betyder inte att de andra inte gör det, snarare tvärtom. Det skulle t.ex. vara oerhört intressant att se hur dessa människors scheman ser ut, hur många ”möten” de sitter i varje dag med ”kaffe och bullar” som bekostas av oss skattebetalare. För er som glömt bort, var höll våra politiker hus under Tsunamikatastrofen för några år sedan? Trots att det i deras tjänstebeskrivning står att de anses arbeta dygnt runt och året om, därav deras löner. Detta står i Sveriges Rikes Lag. Vad hände med Tsunamibanden? Ja, de sekretessbelagdes. Varför? För att dessa parasiter håller varandra om ryggen, inget annat.

De anser dock att de själva är värda skyhöga löner. Annie Lööf och hennes kollega Anders Borg tror t.ex. på evig tillväxt, något som är fysiskt omöjligt i en begränsad värld med begränsade resurser. Ändå anses de vara så kompetenta att de plockar ut miljonlöner varje år, betalade av oss. Samtidigt som människor som räddar andras liv eller offrar sina liv åt andra (det dör en hel del folk på sina arbetsplatser varje år) får betydligt sämre betalt. Hur motiverar man det?

Men om vi skulle ha mage att inte betala skatt på allt vi tjänar så straffas vi av nyadeln, och man bussar sin hund Skatteverket på oss. Hur straffas då de vars lön helt och hållet består av andras intjänade pengar om de stjäl ännu mer? Inte alls, givetvis, de får fortsatt lön där man ska ta tillvara på deras ”kompetens”. Ändå fortsätter folk att rösta på dem. Det är ett stort mysterium i mina ögon.

Men, och detta är ett mycket viktigt men, detta är knappast det enda sättet som medborgarna blir bestulna på. Tyvärr sker det mycket värre saker och de har pågått länge.

Ett annat sätt är att förstöra miljön som tillhör alla, för kortsiktig ekonomisk vinning. Maciej Zaremba skrev för ett tag sedan en artikelserie i DN om svensk skogsavverkning. På Uppdrag Granskning visade man hur IKEA skövlar urskog i Karelen, visserligen inte Sverige men ändå förbannat vidrigt. Skogen är inte det enda som drabbas när företag plöjer sönder vår natur.

Företagsledningarna och myndighetspersonerna håller varandra om ryggen också. Det är de som träffas på ”finluncher” för att de är ”värda” det och blir kompisar. Inte du och jag, vi förväntas betala för deras lyxtillvaro. Vi förväntas arbeta och betala en stor del av det vi har tjänat till dem så att de ska kunna fortsätta att hålla på som de gör. Företagen plockar ut enorma vinster för att ha sålt råvaror för ett oskäligt lågt pris, för man tar endast betalt för kostnaden att leverera varan samt en lagom fet marginal på det till sig själva. Det de inte gör är att återskapa det de har förstört. Hur ersätter man kostnaden för att ha förstört en urskog som tar flera hundra år att återställa? Några kronor per kubikmeter träd? Nej, givetvis inte. Att förstöra naturvärden som under flera levnadstider inte går att återskapa bör straffas hårdare än mord på enskilda människor, eftersom effekterna faktiskt är mycket värre.

Problemet med de flesta människor är att de inte kan tänka långsiktigt och således kan man inte ens föreställa sig problemet som man tror kanske sker i framtiden. Lite som en rökare som hoppas på att inte få lungcancer eller en onykter bilförare som tror att den inte kommer att ha ihjäl någon. Skillnaden är dock att det med all säkerhet är fastställt att om man skövlar skogen så tar den flera hundra år att återställa. Skövlar man dock ”all” skog och på så sätt dödar alla mindre växter och djur som lever i det ekologiska systemet, d.v.s. utrotar dem, då kan det ta flera miljoner år att återskapa ett fungerande ekosystem. Är då priset på några kronor per kubikmeter rimligt? Nej. Bör det vara lagligt? Ja, om man är fullständigt galen och okunnig, som jag menar att våra politiker, myndighetspersoner och företagsägare är.

De som stjäl våra naturresurser för egen vinning är den vidrigaste typen av kriminella människor man kan finna, eftersom konsekvenserna av deras brott är att det som en gång har varit inte går att återskapa till sitt ursprung. Några förskingrade miljoner av diverse myndigheter är faktiskt ingenting jämfört med vad de miljöförstörande företagen gör. Problemet i detta sammanhang är ju att myndigheterna godkänner det, eftersom att de har bestämt sig att ”tillväxt” (hur nu förstörelse kan kallas det) är det enda som är värt att eftersträva, av väldigt diffusa skäl. Alltså tar myndigheterna pengar av oss, tillåter företag att stjäla av oss ännu mer och skapa oreparerbara skador, för att sedan belöna sig själva med choklad, middagar och spa. 

Visst är det häftigt att betala skatt?

Det magiska uppvaknandet

Under loppet av två dagar har det publicerats en krönika och en ”analys” i två olika tidningar. Av en slump berör de samma ämne – faktumet att saker och ting alltid inte är så svartvita som de framställs i media. Imponerande.

Dessa slutsatser anses alltså nödvändiga att formulera och publicera i två olika tidningar i slutet av juli 2012. Längre än så har mänskligheten alltså inte kommit.

Vad är det som har föranlett dessa artiklar tro? Självklart är det att media generellt faktiskt utmålar saker på ett väldigt simpelt och oinsatt sätt, utan den minsta förmåga av självkritik. Det är viktigare att ta ställning och därmed försöka utmåla sig själv som präktig och rättfärdig, istället för att rapportera om vad som faktiskt händer.

Relativt nyligen har vi ju fått exempel på hur det kan gå, t.ex. i Egypten och Libyen. I Egypten har islamister kommit till makten och i Libyen har det pågått masslakt av människor, med svenska militärens hjälp som ju har stöttat ”de goda” rebellerna tillsammans med husbonde NATO. Ändå har dessa skeenden beskrivits som något positivt i svensk media, den s.k. Arabiska Våren.

I dagsläget så pågår det stridigheter i Syrien. Medan vissa ivrigt hejat på rebellerna så har jag varit betydligt mer försiktig och avvaktande innan jag tagit ställning. Ibland gör jag det inte ens. Varför?
Eftersom jag sedan inbördeskriget i forna Jugoslavien vet att jag inte kan lita på informationen som publiceras i tidningar eller basuneras ut via nyhetsprogram i TV. Man måste ju inte alltid ta ställning. Så här ligger det nämligen till: det som vi får ta del av via dessa kanaler är information som någon annan har valt att de tycker att vi ska ta del av. Ibland är det t.o.m. rena lögner, som när man rättfärdigade angreppet mot Serbien 1999 med att hundatusentals albaner befarades blivit avrättade eller att Irak hade tillgång till massförstörelsevapen.

Jag ska inte ännu en gång gå in på hur pass felaktiga information man spridit om kriget i f.d. Jugoslavien, eller hur man fortfarande vill utmåla Israel som den aggressiva parten i konflikten som pågår där. Det räcker kort och gott med att peka på hur många faktiska offer dessa konflikter har haft, konflikternas ursprung, och sedan vad vissa av de inblandade staterna har jämförts med: Nazityskland.

Om man hade någon som helst heder, som människa, skulle man inte använda sig av den typen av jämförelser och rena lögner. Men, sanningen säljer uppenbarligen inte, eller så har man en annan agenda. Det som säljer är att skapa en demon som alla utan dåligt samvete ska kunna hata, och ett offer som alla ska tycka synd om. Detta oavsett hur det kan drabba en hel nation och enskilda personer som råkar ha en viss etnisk tillhörighet. Det är man inte intresserad av.

Att den man utmålar som demon kanske varit offer relativt nyligen, för just dem man kallar för offer, låtsas man inte om och litar på massans dumhet att de inte ska undersöka saken närmare. Vissa få som envisas med att göra det avvisas sedan, när massan redan svalt betet, och jämförs med Förintelseförnekare (trots att den berörda frågan inte ens innefattar någon Förintelse eller ens i närheten kan jämställas med det som inträffade under andra världskriget). Därefter kan de oinsatta klappa sig själva på axeln och förfäras över de insatta personernas oerhört ”hemska” åsikter och vidriga ”historierevisionism”, som de envist hävdar att det är eftersom de ju har läst rena påhitt i just tidningar som DN och Aftonbladet.

Så vad är då problemet med Syrien? Varför dyker det plötsligt upp information i gammelmedia om att konflikten inte är svartvit? Det är ju inte så att det redan under flera månaders tid har funnits information att tillgå om att det handlar om en konflikt mellan sunni- och shiamuslimer, med andra intressen bakom som stöttar varsitt ”lag”.

Jag kan endast spekulera i vad anledningen till denna plötsliga försiktighet är, vilket jag inte kommer att göra. Det intressanta är att det sker.

När NATO har bombat serber, irakier, afghaner och libyer och därmed attackerat suveräna stater baserat på lögnaktig propaganda, så har svensk media ansett att det är i sin ordning. Inte bara det, man har krävt en intervention. Våra enormt ickebegåvade politiker har gjort detsamma och använt våra skattepengar till att skicka trupper till sådana länder för att visa sin lydnad för storebror USA, som man så gärna vill imponera på.

För mig har det aldrig varit svårt att komma till slutsatsen att en ställning i sådana här frågor är svår att ta, eftersom jag utgår ifrån att över 99% av mänskligheten består av idioter. Riktiga idioter. Detta innebär att det med största sannolikhet finns idioter på båda sidor som driver på konflikten. De enda jag någonsin tycker synd om är människorna som hamnar i kläm när dessa idioter ska träta om idiotiska saker, och när andra idioter (t.ex. svenska oinsatta journalister) sedan kastar skit på människor som kommit i kläm bara för att de råkar tillhöra samma nationalitet eller etnicitet som en av de trätande idioterna. Ett exempel på detta är pajasen Gert Fylking, som relativt nyligen uttalade sig oerhört nedlåtande om det serbiska folket.

Om man istället bemödade sig på att ta reda på och förklara ursprunget till en konflikt för sin korkade publik, så kanske dessa skulle få en någorlunda chans att minska sin okunskap. Tyvärr är inte detta möjligt, eftersom nyheterna skapas av idioter. Ja, de skapas till stor del.

Samtidigt som vissa kallat ett inbördeskrig i forna Jugoslavien för folkmord, så har det dött miljontals människor i centrala Afrika, mördade av miliser som finansieras av företag som vill kunna dränera marken på dess råvaror. Allt detta vet de, men det är för jobbigt att skriva om. Hur ska man annars kunna fortsätta sälja annonsplatser för reklam där slutprodukten av dessa råvaror marknadsförs?

Kamrat Reinfeldt, matematik och Fas 3

Till min stora glädje kunde jag under morgonnyheterna höra att vår Store Ledare, Kim Jo… jag menar kamrat Reinfeldt, anser att pensionsåldern bör höjas till 75 år.  Kamrat Reinfeldt anser att man måste kunna byta till ett lättare jobb och ställa in sig på ett karriärbyte under sitt liv, samtidigt som man under nyheterna berättar att antalet personer som hamnar i Fas 3 ökar och inte lyckas ta sig ur denna lågavlönade arbetsform. Själv har jag bytt karriär flera gånger under mitt liv, eftersom det är så verkligheten ser ut för många, något som kamrat Reinfeldt inte verkar vara medveten om.

Frågan som uppkommer är vilka jobb man ska ge pensionärerna samtidigt som ungdomsarbetslösheten är väldigt hög i Sverige. Kamrat Reinfeldt verkar ha missat att räkna på om detta ens är möjligt att genomföra rent praktiskt, för vad ska alla dessa människor jobba med om behovet uppenbarligen inte existerar?

Personligen anser jag att man inte ska spela bort pensionspengar på aktier och fonder. Om kamrat Reinfeldt och han kollegor gick med på att halvera sina löner, vilket ändå skulle ge dem mycket högre löner än vad många i Sverige har, så skulle man kanske råda bot på en del av problemet? Tänk även på alla miljarder som Sverige skänker till EU i olika former. Hur många färre år behöver vi arbeta om vi slutar betala EU-pamparnas löner och flyttar mellan Bryssel och Strasbourg? Om vi slipper betala räddningen av europeiska banker? Eller om bankerna tvingas betala rimliga räntor på våra lönekonton, istället för att ständigt sko sig på vår bekostnad?

Helt plötsligt finns det massor av pengar som man kan betala pensioner för. Men jag gissar att kamrat Reinfeldt vill att människor ska arbeta mycket mer, eftersom att människor som arbetar mycket inte hinner engagera sig politiskt. Ge dem låga löner, tvinga dem att arbeta mycket, så kommer de inte ha tid och ork att ifrågasätta politikerna. Ju mer skatt som betalas in, desto mer kan kamrat Reinfeldt och hans kollegor besluta att få i lönehöjningar själva varje år, utan att visa ett bättre resultat och utan att kunna hållas ansvariga för alla brott de begår mot Sveriges innevånare, för ingen kommer att orka.