Monthly Archives: juli 2010

Partipolitik – en garanti för misslyckad demokrati

Jag anser att partipolitik är förkastligt. Jag ska försöka förklara varför och givetvis föreslå alternativ.

Det främsta skälet till varför jag anser partipolitik vara dåligt är att jag har svårt att se hur ett parti kan representera medborgarnas åsikter. Det finns helt enkelt för få partier och alldeles för få kan komma in i Riksdagen. Teoretiskt sett skulle det kunna finnas 25 partier i Riksdagen, d.v.s. om samtliga 25 fick 4 % av rösterna. En av anledningarna till att jag brukar avfärda astrologi som båg är just att jag inte tror på att det finns 12 st grundtyper av människor. Varför? För att det är på tok för få. Cornucopia gav nyligen några intressanta räkneexempel på hur unik en människas genetiska kod är, och eftersom jag hör till dem som hävdar att det genetiska arvet (egentligen är arv ett ganska felaktigt ord eftersom kombinationen av olika arv kan skapa något ganska annorlunda, speciellt eftersom det sker mutationer vid kopieringsprocessen) starkt påverkar hur vi är som personer så har jag svårt att se hur lite mer än maximalt dubbelt så många riksdagspartier än vad det finns stjärntecken skulle kunna representera medborgarna i ett land.

Nu är det ju så att vi för tillfället endast har sju partier i Riksdagen. Jag vet inte om jag är är ensam om detta, men jag tycker att det är ett skämt. Vem vågar ens kalla detta för demokrati när vi endast har sju olika alternativ att rösta på gällande så viktiga saker? På vilket sätt ska någon av dessa sju ens komma i närheten av att representera det just jag vill?! Och om nu sju kan tyckas lite så har ju dessa slagit ihop sig till två olika grupper, som faktiskt inte är så olika som de försöker framställa. Det den ena gruppen föreslår ett år genomför de andra om de vinner valet under nästa mandatperiod, varpå de som kommit med förslaget från första början plötsligt ställer sig i opposition, mest för syns skull verkar det som. Och allmänheten köper det, verkar det som, så varför inte?

Jag har skrivit om det tidigare, men jag anser att vi inte ens behöver ha fler än sju riksdagsledamöter i dagsläget. Varför? Svaret på detta är – partipiskan. Det finns helt enkelt ingen anledning att ha 349 st av skattebetalarna avlönade dönickar som röstar som deras partiledare säger att de ska rösta. Om de inte representerar sina väljare utan sin partiledare, så behövs de givetvis inte. Och detta innebär även att Sverige idag inte är en demokrati.

Dessa dönickar är dessutom så pass hjärnslöa att de röstar igenom lagar som kriminaliserar en viss typ av teckningar som de säger t.ex. kränker barn. Hur jag än försöker så har jag svårt att föreställa mig att ett barn skulle säga ”Jag känner mig kränkt” om barnet såg tecknade bilder av andra barn, nakna eller ej. Nej då, det är löjligt att påstå att det är kränkande mot barn. De enda som blir kränkta är kristmoralister och annat patrask som inte klarar av att andra har olika värderingar än de själva och därför vill sätta dem som tycker olika i fängelse eller straffa dem med böter. Trots att jag aldrig skulle köpa Lars Vilks ökända rondellhundsteckning eller ens ha en kopia på den, eller ha tecknade bilder på nakna barn i min dator eller någon annanstans, så hävdar jag bestämt att en teckning endast är dragna linjer på ett papper, på samma sätt som tryckt information är svärta eller bläck på papper, eller digitaliserade bilder och texter endast är pixlar på en skärm eller ettor och nollor på en disk. Det är först när en människa är inblandad som dessa fysiska ting får en mening och en innebörd. Men en innebörd kan knappast vara ett fysiskt övergrepp på ett barn, om det som är tecknat är fiktivt.

Det finns ett ordspråk som på lyder ”Skönheten ligger i betraktarens öga”. Jag tänker inte förklara vad som menas med det, men jag hävdar att detsamma gäller all information. När det kommer till information så handlar det i slutändan om vem som tolkar informationen. Vilks rondellhundsteckning är ett mycket bra exempel på detta. För mig som helt icke-religiös är den teckningen inte något annat än några streck på ett vitt underlag, som jag inte ens finner tilltalande för ögat. Den berör mig faktiskt inte över huvud taget. För starkt troende muslimer är den en allvarlig kränkning, eftersom någon har sagt att den föreställer deras älskade profet. Detta gäller ju givetvis allt, för om någon säger att något är något och någon annan är villig att tro den, ja då kan jag ju t.o.m. få det till att en vanligt fotografi på Fredrik Reinfeldt t.ex. är barnpornografi. Hur då? Allt jag behöver säga är att jag ”hört pedofiler prata om” att de alltid kommer att tänka på nakna små barn som våldtas av äldre män varje gång de ser ett fotografi av Fredrik Reinfeldt. Då blir ju han genast en ”trigger” för deras hemska tankar, som det påstås att vissas teckningar är (i det här fallet), och som uppmuntrar dessa pedofiler till att leva ut sina fantasier. Alltså bör alla bilder på Fredrik Reinfeldt förbjudas. Varför? För att jag säger det. På samma sätt resonerar våra politiker. De menar att ett teckning, vad den än må föreställa, kan skada en fysisk person och har inga som helst problem med att straffa någon som innehar sådana teckningar. Mot detta bör ställas att jag personligen blivit både grovt misshandlad och mordhotad vid flera tillfällen. Då valde polisen att inte göra något alls. Slutsatsen av detta är att det är betydligt mer skadligt för andra om någon äger teckningar på fiktiva personer än att någon faktiskt blir utsatt för våldsbrott. Detta är fantastiskt märkligt och det är just ett sådant samhälle som våra politiker har skapat, och alla ni som röstar på dem är med om att upprätthålla det.

Enligt min uppfattning är detta ett skämt, ett väldigt obehagligt sådant. Inte blir det bättre när vi har idiotisk lagstiftning om att betala pengar som ersättning till företag för ”utebliven inkomst” baserat på lögner. Personligen använder jag t.ex. DVD- och CD-skivor till att bränna material som jag själv har skapat. Ändå går mina pengar till Copyswede, och får jag något av dem? Nej. Nu vill de även ta ut en avgift på mina hårddiskar som jag använder för att lagra all djävla film som jag filmar och som bokstavligt talat äter gigabyte. Vad är det för ett djävla hyckleri? De enda som drabbas av detta är ju de som faktiskt använder sig av sina datorer kreativt. Kreti och pleti kan köpa en disk och fylla med all världens musik och filmer i komprimerat format om de vill (som de antagligen inte ser om och om igen), medan ett enda av mina kortare filmprojekt lätt kan ta upp 500 GB av en hårddisk. Detta innebär att jag måste köpa fler diskar, och då tycker Copyswede att jag ska betala dem för att jag ska kunna lagra mitt eget material?! En fråga: på vilket djävla sätt kan Copyswede rättfärdiga att de ska få sko sig på att jag är kreativ? Det kan de givetvis inte. De är tjuvar och inget annat, samtidigt menar de att andra stjäl från artisterna, men låt er inte luras. Senast jag kollade så har jag betalat en djälva massa pengar på att hyra filmer som visat sig vara dåliga. Jag äger även en hel del skivor där ungefär 50 % av materialet inte är bra och som jag inte lyssnar på. Men jag har ändå ”tvingats” betala för detta för att komma åt det resterande materialet. Något annat alternativ har ju inte funnits innan man kunde köpa låtar via iTunes t.ex. och även då tar de nästan lika mycket betalt för en låt som den kostar på skiva. Okej Copyswede, då vill jag ha tillbaka pengarna för all skit som jag sett genom åren och även en ersättning för tiden jag förlorat på det. Kommer jag få det? Nej.

Vad är nästa steg? Ska jag betala läkemedelsföretag för utebliven inkomst om jag lever ett hälsosamt liv? Ska jag betala oljebolag och biltillverkare för utebliven inkomst eftersom jag cyklar och går? Ska jag betala psykoterapeuter för utebliven inkomst  eftersom jag pratar med mina vänner eller hanterar mina problem själv? Ska jag betala krogar och Systembolaget för utebliven inkomst eftersom jag inte dricker alkohol? Ska jag varje gång jag äter hemma betala restauranger en avgift för utebliven inkomst? Låter detta absurt? Ja, men det är ju för helvete så det redan fungerar i vissa avseenden! Nu får det fan vara nog!

Vem är det då som ligger bakom denna kompletta idioti samtidigt som det begås riktiga djävla brott som helt ignoreras av polisen och som inga vidriga lobbyister bryr sig om? Det är givetvis våra politiker som skapat ett samhälle som ser ut så. Hur har de lyckats med det? Det är enkelt, det räcker med att tillräckligt många idioter röstar på dem.

Ingen av dessa partier nämner ens alla de problem vi kommer att ställas inför när den kommande oljebristen blir direkt kännbar ekonomiskt. Ingen av dem pratar om att vi i Sverige endast har ca 4 % naturskog kvar och att skogsbolagen aktivt arbetar för att även få avverka dessa, med följden att ännu fler arter utrotas. Detta är endast några få exempel på saker som helt ignoreras av de regerande partierna.

Och dessa partier som idag sitter i Riksdagen kommer aldrig att göra något att förändra dessa saker så länge det svenska folket passivt knyter näven i fickan och fortsätter att rösta på hycklarna. Hycklare är de givetvis eftersom de inte lever som de lär. Toblemona är nog ett av de bästa exemplen på detta. Ändå finns det människor som kommer att rösta på henne, vilket är helt djävla fascinerande.

Detta måste förändras. Det vettigaste alternativet jag kan komma på är att ha ett peronvalssystem där man röstar på en person som ska representera en själv. För att sitta i Riksdagen krävs då ett betydligt lägre antal röster. Låt säga 0,4 %. Och de som inte vill ha en representant eller vars representant inte kommer in i Riksdagen kan då istället rösta själv i samtliga frågor, då givetvis med endast en röst medan representanterna får så många röster som de fått under valet. Detta är det närmaste direktdemokrati man kan komma utan att alla dem som inte är jätteintresserade av politik blir åsidosatta eftersom de överlåter röstandet till sin representant.

Min tanke är att representanterna ska få relativt låga grundlöner, ungefär 20 000 kr i månadslön. Därefter ska de få bonusar tilldelade baserat på sin andel av rösterna. Dock ska varje enskild representants andel inte utdelas automatiskt, utan det är representantens väljare som varje kvartal ska få avgöra hur stor del av andelen som representanten ska få, baserat på hur väl han/hon har levt upp till sina vallöften. Jag är tämligen övertygad om att en politiker vars lön skulle hänga på prestationen skulle anstränga sig betydligt mer att leva upp till sina vallöften. På samma sätt kommer väljarna att vara engagerade i att vilja belöna sin representant om han/hon gör ett bra jobb, eftersom representanten kanske lämnar politiken om den tjänar för lite. Tycker man att ens åsikter representeras på ett bra sätt så vill man ju inte det.

Detta system skulle alltså göra att vi högst har sammanlagt 250 rikdsdagsledamöter i Sverige, och fler behövs inte. Och det skulle även kunna leda till att vi endast har en. Men, om det är vad folket vill så är det ju så det ska vara, inte sant? För vad är mer demokratiskt än det?

Dessutom så behöver Sverige lämna EU och skaffa sig en konstitution som endast kan ändras efter, låt säga 10 mandatperioder. Varför så länge? Jo, eftersom 30 år är en ganska lång period politiskt sett, och om någon skulle vilja ändra på den skulle den vara tvungen att få med sig folket i hela 30 år och förklara varför det vore bra att ändra på den. Detta förutsätter givetvis att konstitutionen är skriven på så sätt att den inte ska behöva ändras på och samtidigt tillgodose ett tryggt och fritt liv för Sveriges invånare.

denna sida står hur man bildar ett parti. Jag funderar starkt på att göra just detta eftersom jag inte tror på blodiga revolutioner, och partiets enda syfte ska vara att avskaffa den nuvarande formen av styre till ett som istället skänker Sveriges medborgare bättre valmöjligheter, d.v.s. avskaffa den nuvarande formen av partipolitik. Därefter ska partiet upplösas. Jag menar att ju fler representanter man har att välja mellan, desto större är chansen att man hittar någon som delar ens egen uppfattning. Hittar man ingen så får man rösta enskilt i varje fråga själv. Det är demokrati, och inget annat. Låt er inte luras att tro att vi lever i en demokrati idag, det gör vi inte.

För om vi gjorde det hade det inte varit företag och lömska organisationer som ECPAT som skriver lagarna i Sverige, det hade varit folket.

En sydslavs intryck av Polen

För några veckor sedan åkte jag till Polen för att arbeta.  Jag måste erkänna att jag inte hade någon direkt föreställning om hur det är i Polen, det enda jag hade hört var att bilvägarna var väldigt dåliga.

Mina första intryck var att Polen, åtminstone den norra delen av landet där jag var, är ett mycket vackert land. På en del platser var det väldigt platt, men för det mesta kantades vägen av böljande landskap i vackra färger. De polska byarna och småstäderna som vi passerade hade en viss charm som tilltalade mig väldigt mycket.

En typiskt återkommande syn var storken. Dessa fåglar hade bosatt sig i nästan varje by som vi passerade. Sättet som byarna var uppbyggda på påminde mig om hur det såg ut i Kroatien när jag var liten. Det gick en huvudväg kring vilken alla husen var byggda ganska tätt inpå varandra, med små gårdar bakom husen. Fälten låg bortom de små gårdarna och mellan byarna, d.v.s. där det inte fanns skog. Eftersom jag inte varit i f.d. Jugoslavien på mer än 20 år så framkallade detta en massa minnen.

De polska vägarna var som sagt bättre än jag hade hört att de skulle vara, men det fanns inga motorvägar alls. Strax öster om Malbork var landsvägen byggd av kullersten. Det var kanske inte det roligaste underlaget att åka bil på. Det fanns även en hel del väg som verkade bestå av sammanfogade betongplattor, med lite väl tydliga skarvar. Vi hade hyrt en Volvo V50 1,6 som drevs fram av diesel, och för ovanlighetens skull ska jag härmed göra reklam för denna bil av en enda anledning – den var oerhört bränslesnål. Så om du som läser detta ”måste” ha en bil så rekommenderar jag härmed denna modell eftersom den är rymlig (kombi), bekväm att åka i och väldigt bränslesnål. Vi hade åkt från Stockholm till Hörby ungefär, för att sedan åka till Brösarp nära östkusten och slutligen tankade vi i Ystad. Då hade det gått åt ca 37 liter diesel. Av vad jag kan minnas av tidigare bilfärder i mitt liv så är det ganska lite.

Huvudproblemet med de polska vägarna var således inte vägarna i sig egentligen, utan det som färdades på vägarna – nämligen polackerna. Till skillnad från vad som hävdas t.ex. här.

Nu ska jag vara krass: jag anser att en stor del av alla förare i Polen bör undersökas för allvarliga psykiska störningar och deras körkort bör omedelbart tas ifrån dem. Jag har faktiskt aldrig varit med om så självmordsbenägna människor tidigare i mitt liv, som dessutom utsätter andra för livsfara. De får emo-tonåringar som skär sig i armarna att framstå som en livsbejakande fruktbarhetssekt.

Föreställ er en smal landsväg, kanske främst anpassad till gamla Trabanter (eller Trabanterna till vägarna?). Vägen går genom böljande landskap, således är den sällan rak eller på plan mark. Den kantas ofta av skog. Slutsats: det är dålig sikt. Lägg sedan till ivriga polacker i bilar som kör i 120 km/h på vägar som rimligtvis högst borde vara 90-vägar (när de är som bäst) och som inte förstått det här med att hålla avstånd till nästa bil. Detta i sin tur försämrar sikten ytterligare. Tänk er att ni kör en bil under dessa förutsättningar och att vägen plötsligt svänger till höger, det är en dubbeldragen linje som signalerar omkörningsförbud, ni ser ingenting och det passerar mycket mötande trafik. Skulle ni köra om lastbilen framför er då?

Polackerna gör det. Och just därför är det kanske inte  så konstigt att deras olycksstatistik ser ut som den gör. Dock vill jag påpeka – som jag även gjort tidigare – att jag anser att det knappast kan anses vara att ”olyckan” varit framme när folk kör som idioter. Då är det som inträffar endast konsekvensen av en idiotisk handling. Sedan må det vara olyckligt att det finns idioter som kör och att det finns andra idioter som ger dem körkort, men i sig är det knappast en olycklig omständighet som leder till en för tidig död eller livslångt handikapp för många, utan det faktum att någon gjort ett aktivt val som varit djävligt korkat.

Som en intressant kontrast till detta totalidiotiska beteende i trafiken kan jag berätta att polackerna är fantastiska på att förflytta sig i stora folkmassor. T.ex. så befann jag mig på ett festivalområde där det beräknades vara över 100 000 människor. Vid en av de mest hektiska tidpunkterna och trots att jag hade en kamera med stort objektiv på mig som stack ut en del, samt en stor ryggsäck som stack ut baktill så var det endast en person som råkade gå in lätt i mitt objektiv och som snabbt vände sig om och bad om ursäkt. Detta är, enligt mina erfarenheter, helt djävla fantastiskt! Nu har jag ju visserligen upplevt människor förflytta sig smidigt i trängsel både i London och Paris också, men det var ett tag sedan jag var i dessa städer. För det mesta får jag ju stå ut med stockholmare, som uppenbarligen saknar både ögon och någon som helst uppfostran, som går in i mig, trots att trottoaren i princip är tom. I bästa fall säger stockholmaren ”Oj!”, men vanligast att höra är en anklagande suck, trots att det är stockholmaren som till lika stor del har gått in i mig. Skillnaden brukar vara att de gångerna jag går in i någon så beror det på att jag inte har någonstans att ta vägen, eftersom den mötande stockholmaren tagit upp hela trottoaren med sitt sällskap, som den tittar på och samtalar med. Jag har uppfattat det som att stockholmarna tycker att det är alla andra som ska flytta på sig för dem, medan de själva givetvis äger rätten att gå hur de vill var de vill utan någon som helst hänsyn eller tanke på sin omvärld. Det är ett riktigt motbjudande beteende, och något som lyckligtvis inte verkar gälla för hela mänskligheten. Polackerna är det senaste beviset på detta. Jag kan dock inte låta bli att förvånas över polackernas olika beteende, beroende på om de sitter i ett fordon eller om de är ute och går. Det är fascinerande.

En annan sak som slog mig ganska snabbt är att den största delen av alla polska män har två förebilder: Lech Walesa eller valfri Spetsnaz-soldat. Detta kan låta som en överdrift eller kanske som någon form av försök till skämt, men jag är fullkomligt allvarlig när jag säger att ca 90 % av de polska männen jag såg under min veckolånga resa antingen såg ut som den ena eller andra varianten. D.v.s. de äldre männen hade stora kulmagar, en riktigt bred mustasch och lätt simmig blick (det verkar som att de dricker en del alkohol), medan de yngre var mycket vältränade, hade kort snaggat hår, bestämd blick och kamouflagekläder. Jag var väldigt fascinerad av detta och vid något tillfälle såg jag några män som var i övergångsfasen från Spetsnaz till Lech. Kul grej, hur som helst.

Hårda polacker som känner varandra:

Jag lyckades även fånga Polens nye president, Bronisław Komorowski, på bild. Han hör mer till Lech Walesa-gänget även om han faktiskt skulle kunna skaffa en lite bredare mustasch och lägga på sig lite till:

En annan sak som var en vanlig syn längs med de polska vägarna var bärförsäljare som satt på någon liten pall och sålde bär. Jag gissar att de sålde bär, jag måste erkänna att jag aldrig förstod vad som stod på deras skyltar trots att jag faktiskt med lätthet förstår ungefär en tredjedel av de polska orden, så länge de är skrivna. De såg helt enkelt ut som några som sålde bär. Vid några få tillfällen såg vi andra som stod längs med vägen i skogen, men som jag misstänker inte var bärförsäljare, att döma av deras kläder eller avsaknaden av dessa. Min slutsats var att de måste ha rört sig om skogshoror, ett fenomen jag tidigare inte känt till.

Både bärförsäljarna och skogshororna fick mig att fundera lite. Till att börja med såg jag aldrig någon stanna för att köpa bär, och inte heller såg jag någon stanna för att köpa sex av skogshororna. Jag började tänka på hur detta faktiskt skulle gå till rent praktiskt, om man nu fick för sig att göra det, och kom snabbt fram till att det skulle vara direkt livsfarligt. Detta hänger direkt ihop med ett annat polskt fenomen, nämligen avsaknaden av skyltar. Det hände t.ex. flera gånger att vi helt enkelt missade avfarter eftersom avfarterna var så dåligt skyltade. På natten var detta ett ännu större problem eftersom avsaknaden av vägbelysning är påtaglig. Det är visserligen miljövänligt och något jag helt är för. Hur som helst, tänk att ni åker på en smal väg i alldeles för hög hastighet (eftersom alla andra gör det) och plötsligt ser en bärförsäljare eller en skogshora. Jag har ju inte körkort så jag vet inte om förare ofta blir bärsugna eller kåta medan de kör, men låtsas att åsynen av dessa plötsligt framkallar ett begär efter skogsbär eller sex. Vad ska man göra? Tvärnita?! Det skulle vara direkt livsfarligt eftersom de polska vägarna är ganska kraftigt trafikerade. Faktum är att det t.o.m. kändes lite obehagligt varje gång vi skulle svänga av till en mindre väg eftersom tempot runt omkring var så högt, men man tar ju risken eftersom man ju måste svänga av. Frågan jag då ställer mig är: tar man risken för några bär eller lite sex? Samtidigt så måste det ju vara så att någon stannar och handlar, för annars skulle de väl inte stå där?

Till min stora glädje träffade jag på en polsk advokat från Warszawa som jag lyckades fråga ut om dessa fenomen och om polsk lagstiftning. Det visade sig nämligen att han arbetade för det polska justitiedepartementet. Så jag frågade honom först om varför polackerna kör som de gör. Han kunde inte svara på detta men berättade att de har väldigt mycket problem med just trafiken, vilket inte kom som en chock. Olycksstatistiken kollade jag ju först i efterhand. Som många andra nämnde han att vägarna var problemet och att det ju byggs stora nya vägar, vilket jag ju själv hade sett och som även det måste vara ett polskt fenomen – hela landet verkar arbeta med att gräva, och till min stora förvåning såg jag i Polen för första gången en kvinnlig vägarbetare som faktiskt grovarbetade. Jag svarade med att deras största problem är att de är ”fucking insane” så fort de sätter sig i en bil, och han kunde ju inte säga emot mig. Sedan frågade jag varför nästan alla polska män ser ut som Lech Walesa eller Spetsnaz-soldater. Han svarade att detta endast gällde landsbyggden (alltså var min observation korrekt) och bad mig komma till Warszawa för att med egna ögon se att det finns andra typer av polska män. Nu råkade ju han vara ett levande bevis på just detta, så jag får lita på hans ord, men jag kommer antagligen att försöka besöka Warszawa eftersom min genomgående upplevelse av Polen var väldigt positiv. Till sist var jag tvungen att ställa frågan om ”the forest prostitutes”. Han svarade att de i Polen även kallades för skogsdäggdjuren, eftersom de suger (förklarade han för att vara övertydlig). Jag frågade om deras verksamhet var laglig och han sade att i Polen så är prostitution lagligt men att det var förbjudet att bedriva hallickverksamhet. Han sade även att just ”the forest prostitutes” antagligen hade obehagliga sjukdomar och rekommenderade istället någon trevligare bordell, om man nu kände sig nödgad att köpa sexuella tjänster.

Jag kunde dock inte släppa ämnet utan frågade honom om de inte bör lagstifta lite kring skogshoreriet trots allt, inte förbjuda det utan helt enkelt reglera det lite. Jag berättade om mina tankar kring trafikolyckor som skulle kunna uppstå om någon förare drabbades av plötslig lust och föreslog därför att de ska sätta upp varningsskyltar några hundra meter innan skogshororna där det framgår att det står skogshoror längs med vägen och att det ökar risken för trafikolyckor. Han svarade att problemet var att skogshororna inte alltid stod på samma ställe, varpå jag kontrade med att de just därför måste stifta lagar som säger att de måste stå på samma plats. Tänk på att det kan rädda liv!  Han tittade skeptiskt på mig och sade ”Are you familiar with the concept of over legislation?” varpå jag svarade ”Yes, I’m from Sweden.” med ett leende på läpparna. Han förstod så småningom att jag skojade lite.

Så, vad är det som är så fantastiskt med Polen? Vacker miljö, vackra byggnader, vackra kvinnor och god mat. Maten är dessutom väldigt billig, om man jämför med Sverige. Bensin/diesel kostar lite mindre än i Sverige vilket måste vara svindyrt för polacker, med tanke på hur lite de tjänar (av det jag har hört). Trots detta kör de väldigt mycket, vilket jag inte riktigt kan förstå hur de har råd med. Men, och detta är ett viktigt men, ta inte bilen när du reser till Polen. Om jag åker dit igen tar jag nog färjan till Gdansk som jag tyvärr inte hann att se utan endast passerade. Några ytterst vackra byggnader skymtade en bit bort och jag kände att jag åtminstone skulle vilja ägna en helg åt att titta på dessa. Malbork är ett klart intressant resmål om man är historiskt intresserad. En gång i tiden kallades orten för Marienburg och där finns en av världens största tegelbyggnader, en fästning uppförd av Tyska Orden. Byggnaden är minst sagt imponerande på många sätt och är väldigt vacker. Här är en modell av fästningen, gissa vad man skymtar i bakgrunden:

Även den (någorlunda) moderna polska arkitekturen är intressant. T.ex. så ser man även på landsbyggden spår av så kallade miljonprogram. Men polackerna har (åtminstone nu) insett att med lite roligare färger så kan ett självmordsframkallande område se trevligt ut. Svenska politiker och byggherrar bör ta och resa till Polen och se hur enkelt man kan få ett dystert område att se finare ut. Ett exempel från en förort till Gdansk på hus och ett ”centrum”:

Givetvis är det även lätt att se att Polen är ett land som enligt svensk standard anses vara fattigt:

Ett annat lustigt polskt fenomen var att man mitt i ingenstans kunde se det som i Sverige endast ses i lite mer tätbebyggda områden, nämligen lägenhetsfastigheter. Ungefär så här kunde det se ut, mitt ute i landsbygden bredvid ett jordbruksfält. Nu är just denna bild tagen i orten Stawiguda, nära Pluski där jag bodde, så den gills ju egentligen inte men jag lägger upp den i syfte att illustrera hur det kan se ut även utanför en ort:

Warszawa är antagligen en kul stad att besöka, så jag antar att det är tåg från Gdansk som gäller i sådana fall, om man inte vill flyga. Flyg är dock ett satans påfund ur miljöperspektiv. 😉

Eftersom jag numera är kristdemokrat så tycker jag att det är helt i sin ordning att jag använder mig av ord som satan och liknande.

Polen får av mig 4 av 5 möjliga i betyg som resmål. Sluta köra som sinnessjuka idioter så får ni en femma, galna polacker.

Skattefinansierat sex

Det har antagligen inte undgått många att den f.d. arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin av Aftonbladet anklagas (vill inte länka till skräptidningen i onödan, det genererar ju pengar till dem) för att ha köpt sexuella tjänster av en kvinna. Littorin själv förnekar att något sådant har inträffat men Aftonbladet påstår att dessa anklagelser är anledningen till hans avhopp och inte hans påstående om att hans privatliv hängts ut och hans barn trakasserats av diverse journalister.

Nu verkar det som att Aftonbladet kommer att ha svårt att bevisa att Littorin ens har begått ett brott, även om han har gjort det. D.v.s. att Aftonbladet påstår det och påstår sig ha kontakt med kvinnan som påstår att hon haft sex med Littorin mot betalning är ju knappast ett bevis för att det någonsin har inträffat. Därför riskerar Aftonbladet att kunna fällas för förtal, ännu mer så eftersom Littorin längre inte anses vara en offentlig person då han ju faktiskt har avgått. Detta kan dock Aftonbladet inte acceptera och låta polisen hantera ärendet, som sig bör, som Cornucopia påpekar.

En person som antagligen tycker att detta är fenomenalt är justitieministern Beatrice Ask. Jag kan tänka mig att hon just nu sitter och knåpar ihop ett litet brev som hon ska skicka till Littorin i ett gredelint kuvert. Littorin är ju uppenbarligen misstänkt för sexköp nu så det är ju bara för Bettan att skicka ett brev till honom, inte sant?

Men, vi låtsas att Littorin faktiskt är en sexköpare. Då har han brutit mot en lag som hans parti bevisligen stöder, vilket ju gör det rimligt för honom att avgå. D.v.s. Alliansen stöder morallagen om att sexköp ska vara förbjudet. Om Littorin däremot köpt en dyrbar gåva och skänkt till samma kvinna som efter detta tackade honom med sex, hade inte varit en fråga om annat än otrohet, om nu Littorin fortfarande var gift då. Jag ställer mig då frågan: går gränsen vid presentkort, eller vad?

Om Littorin anser sig vara liberal har han givetvis inte gjort något moraliskt fel annat än att han tjänat ett parti som går emot och direkt bekämpar liberala värderingar, d.v.s. Moderaterna som med FRA-lagen, ACTA, IPRED, Lissabonfördraget och nu senast SWIFT visar att de inte alls är intresserade av de svenska medborgarnas frihet. Faktum är att inget av de sittande riksdagspartierna kan kallas för liberala med tanke på deras partiprogram eller deras allianser. De är t.o.m. direkt antidemokratiska och det är med stor ”förundran” som jag lägger märke till att SÄPO ännu inte gripit samtliga, men jag antar att det uppstår en visst konflikt med tanke på att deras uppgift är att skydda just dem som håller på att förstöra det som SÄPO också ska skydda. Men kanske är det så att placeringen i texten visar vad SÄPO:s prioriteringar är? Kanske bör de numera fokusera på EU-parlamentet eftersom de ju har mer att säga till om? Eller varför inte skydda alla lobbyister i Almedalen som faktiskt dikterar villkoren i Sverige. För den som tror att våra riksdagsledamöter äger kapaciteten att styra landet har jag endast en sak att säga: du lever i en drömvärld. De klarar ju inte ens av att närvara på sin arbetsplats för att trycka på en knapp, fler bevis än så behövs inte för att se hur illa ställt det är med demokratin i Sverige. För att inte tala om att inte ett enda av de sittande riksdagspartierna talar om att avskaffa sig själva och införa direktdemokrati, då det ju faktiskt är tekniskt möjligt. Alltså, pratet om demokrati är strunt.

Men, åter till Littorin:

Tydligen är detta sexköp något  som inträffat för ett par år sedan. Om gamla saker nu är så intressanta ska jag återigen berätta att jag själv sett Leif Pagrotsky sitta pruttfull i knät på en tant i Cannes år 1998 under Midem-festivalen. Han var där i egenskap av svenskt statsråd och söp sig alltså dyngrak under arbetstid när han skulle representera Sverige, på en resa betald av svenska skattebetalare. Jag har fortfarande inte sett någon skriva om detta, trots att mediabevakningen var stor i Cannes eftersom många svenska artister närvarade där. Om Pagrotsky hade sex med kvinnan eller vem kvinnan var, vet jag inte. Något säger mig dock att han inte var fysiskt kapabel till att genomföra ett samlag, med tanke på att hans ögon gick i kors, hans läppar var blåa av vin och han knappt klarade av att sitta i hennes knä.

Inte heller har jag sett några diskussioner om varför vissa anser att det är fel att att ett statsråd för skattepengar köper sex men inte fel att staten betalar ut en massa skattepengar till människor som har sex och skaffar barn. D.v.s. resultatet av deras sexualakt får bidrag, även om barnet är utomäktenskapligt. Vad säger kristmoralisterna om detta tro?! Det är ju banne mig sponsrad otukt!

Hycklare

Jag är en människa som många anser vara dömande och hård mot min omvärld. Jag fick senast idag höra av en bekant att jag är väldigt hård, alltså inte hård som i tuff, ball eller liknande utan att jag är hård mot andra när det kommer till vad jag förväntar mig av dem och vad jag anser om sådana som inte lever upp till dessa krav. På det svarade jag att jag är lika hård mot mig själv. Allt handlar egentligen om konsekvens, och jag gillar att vara konsekvent. Jag har lagt märke till att jag dessutom inte är ensam om att ha åsikter om andras beteende. Det finns faktiskt en hel del människor som gärna uttalar sig om andra människor, som dömer dem för saker de gör eller har gjort eller för saker de har sagt. Jag tycker att  detta är helt i sin ordning, under förutsättningen att man själv inte säger eller gör saker som kan likställas med dem man kritiserar. För om man gör det, ja då är man inget annat än en hycklare.

Hycklare är bland det värsta jag vet. Jag har faktiskt större respekt för någon som de flesta skulle kalla för ett praktarsel om den människan själv står för vad den gör och öppet erkänner det, än för människor som kanske inte är lika stora arslen men aldrig skulle stå för skiten de själva gör. Uppriktiga arslen är dock ganska sällsynta.

Det som däremot är väldigt vanligt är just hycklare. Inom politiken finns det givetvis många hycklare, det känner de flesta till och det har på något sätt accepterats eftersom väldigt många människor faktiskt röstar på hycklarna. Detta är i sig faktiskt ganska anmärkningsvärt eftersom jag genom livet har talat med ganska många människor som tycker att politiker överlag är opålitliga, men ändå röstar på dem. Det i sig är ju faktiskt en form av hyckleri. Jag menar att om man är seriös med sitt påstående att politiker är opålitliga så ska man givetvis inte rösta på dem, och att det inte finns pålitliga politiker är faktiskt ingen ursäkt eftersom man så länge man röstar visar sitt stöd för just opålitliga politiker och därmed visar man att deras beteende är accepterat. Detta, menar jag, är ett allvarligt misstag som väldigt många gör.

Personligen röstar jag ju inte på något parti, av den enkla anledningen att jag anser att det inte finns ett enda parti som ens i närheten representerar mina åsikter och dessutom tycker jag inte att någon av de ledande inom partierna verkar vara människor som ens lever upp till en bråkdel av de krav som jag skulle ställa på någon som jag skulle räkna som vän. Och om en människa inte lever upp till det kravet så är den givetvis inte värd att få min röst där den ska representera mig i politiska frågor. Att vara mer förlåtande och överseende gällande detta än i vänskap är för mig likställt med galenskap, eftersom politiken påverkar mitt liv och min framtid i minst lika hög grad.

Hyckleriet inom politiken är dock välkänt. Speciellt så här i valtider så kastas det anklagelser och diverse låga påståenden mellan politikerna, och det som är det mest motbjudande i detta är att de som anklagar ofta har lika många brister själva. Ja, jag tycker faktiskt att det är motbjudande men samtidigt måste jag säga att jag på något sätt förstår dem. De är så pass inne i sin egen skit, verkar det som, att de inte vet bättre. Det krävs ju en viss typ av människa för att ens vilja bli politiker under rådande system. För vilken vettig människa skulle någonsin vilja sitta i samma sal som alla dessa tragiska människor och lyssna på idiotiska utläggningar om saker som ingen av dem vet något om men gärna vill påskina att de vet allt om, för att sedan trycka på en knapp som partiledaren i förväg bestämt att man ska trycka på? Antagligen inte en enda vettig människa. Politiker är i regel en skock rädda får och i egenskap av sådana hycklar de även, det hör liksom till. De vill ju inte bli av med alla förmåner de faktiskt har. Det är ”mänskligt” om man säger så, och det är en av anledningarna till att jag faktiskt inte gillar människor generellt.

Sedan finns det givetvis andra hycklare. Jag brukar ju oftare läsa andras bloggar än vad jag skriver själv, av den enkla anledningen att jag inte tror att det jag skriver spelar någon större roll. Jag kan ju faktiskt inte få människor att tänka om de inte redan tänker från början, hade jag däremot kunnat det hade jag skrivit betydligt mer frekvent. Jag gillar å andra sidan att läsa vad andra skriver eftersom jag anser det vara ett bra sätt att ta till mig ny information på om jag t.ex. bedömt en bloggare vara trovärdig med informationen som han/hon uppger. Bland dessa bloggare så förekommer även ibland kritik mot saker de inte gillar, eller beröm för saker som de gillar. Det är givetvis inget konstigt att reagera över något och skriva sin åsikt om detta.

Det jag tycker är väldigt märkligt däremot är när jag ser hur många det faktiskt är som klagar på politiker eller andra offentliga personer och på vilket sätt de gör det. Anledningen till varför jag tycker att det är märkligt är eftersom jag under mitt liv träffat på extremt få personer (relaterat till hur många jag har träffat) som jag anser skulle vara bra förebilder för andra människor. Alltså, antalet procent av befolkningen som över huvud taget har en moralisk rätt att kritisera andra är försvinnande liten, till att börja med. Om nu alla dessa som kritiserar andra var ärliga med sina tillkortakommanden så hade deras kritik givetvis varit mer befogad, men detta har jag faktiskt aldrig sett (därmed inte sagt att det inte existerar, men jag har aldrig sett det). Därför har jag en stark känsla av att många av dessa kritiker egentligen är hycklare, av den enkla anledningen att de själva på något sätt behandlar andra illa.

Ett exempel:

Jag har lagt märke till att F!:s tilltag att bränna pengar väckt ett stort anstöt. Personligen anser jag att de kunde skänkt pengar till sådana som hade behövt pengar, men på samma sätt anser jag att många andra partier faktiskt slösar bort skattemedel på ren skit, och därmed anser jag F! vara varken bättre eller sämre än de andra. Jag anser att de är lika illa, och i jämställdhetens namn så kanske det just var syftet? De ville kanske visa att de är lika dumma i huvudet som andra politiker? Det i sig är ju knappast en överraskning.

Men, det som jag tycker är lite ”lustigt” är att så många blivit upprörda över detta och kritiserar det öppet. Frågan jag ställer mig då är om alla dessa kritiker har s.k. ”rent mjöl i påsen”? Har de verkligen aldrig själva missbrukat någon annans pengar eller ekonomi? (Med det inte sagt att F! faktiskt gjorde det.) Eller kanske utnyttjat en vän ekonomiskt eller liknande?

Eftersom jag själv har varit med om att människor jag litat på utnyttjat min goda vilja, för att sedan upptäcka att de blåst mig eftersom de är självupptagna och endast ser saker ur sitt perspektiv, och eftersom jag har insett att detta inte är ett helt ovanligt beteende, ja då undrar jag givetvis hur många av dessa kritiker själva lever som de lär. T.ex. att bränna en tusenlapp på krogen en kväll är i de flesta fallen lika meningslöst som att bränna upp pengarna med en tändare. Faktum är att man antagligen mår fysiskt sämre av det första alternativet. Men det förstnämnda finns det många svenskar som inte har några problem med alls.

Ett annat sätt att förstöra värdet av något är att få en vän att köpa en dyr sak till en själv samtidigt som man ger ett löfte om att utföra en viss sak, d.v.s. man ingår ett avtal, och sedan när vännen levererat sin del av avtalet så skiter man fullständigt i att leva upp till sin egen del av det. Den dyra saken man fick förlorar värde och sedan, när vännen blir upprörd över detta, så lämnar man tillbaka det man fått bara för att dämpa sitt eget dåliga samvete, utan att ens ställa sig frågan vad vännen ska göra med det man lämnat tillbaka. D.v.s. det som lämnats tillbaka har längre inte lika högt värde eftersom det är begagnat. Det är alltså att ”bränna” pengar, i detta fall någon annans, eftersom den som köpt den dyrbara saker inte kan få igen pengarna. Om t.ex. en person som skulle göra så mot sin vän skulle kritisera någon för att bränna pengar så är den givetvis inget annat än en hycklare, den är dessutom betydligt värre eftersom den gjort så mot en vän som litat på honom/henne och som tack för det har man brutit ett avtal med vännen, till skillnad från F! som jag misstänker inte bränt någon kompis pengar. Alltså är min åsikt att en person som kritiserar Schymans tilltag är en motbjudande hycklare om den själv gjort något som är betydligt värre. Tyvärr misstänker jag att det finns fler som är just sådana hycklare, och jag råkar veta en som är det. Skäms.

Att döda för blöjor

Om jag någonsin skulle vara tvungen att offra mitt liv för något så hoppas jag att det är något som gör världen till en bättre plats, bättre enligt min definition givetvis. Under den gångna kvällen skapades en situation där jag hade kunnat mista mitt liv, även denna gång av en bilist. Jag har ju en något udda dygnsrytm vilket idag gjorde att jag vaknade runt kl 16.30. Kvällen spenderades med att spela musik och som vanligt snöade jag in lite väl mycket i detta vilket innebar att jag i sista stund begav mig in till stan på cykeln för att handla på ICA vid Medborgarplatsen eftersom de har öppet till kl 23.

Det var skönt ute, en riktigt varm kväll, och varmare blev den eftersom jag var tvungen att skynda mig. Trots detta följde jag givetvis trafikreglerna, till skillnad från en bilist som körde mot rött när jag korsade gatan i Enskede vid Nynäsvägen. När jag senare på Södermalm skulle svänga till höger från Götgatan in på Folkungagatan så hörde jag en bil tuta bakom mig varför jag svängde av mer till höger varpå bilen körde om mig i alldeles för hög hastighet i svängen. Så där gör man inte, tänkte jag, eftersom det var direkt livsfarligt. Jag såg bilen stanna utanför ICA, som befinner sig ca 50 m in på Folkungagatan från korsningen. En person klev ut och gick in i affären, medan föraren satt kvar i bilen, dubbelparkerad. Jag stannade cykeln vid hans dörr och tittade in, och sade högt ”Vad håller du på med?” så att han skulle höra genom rutan. Han hissade ned rutan och sade ”De stänger elva och vi måste ha blöjor, fattar du blöjor!”. Jag svarade ”Det spelar ingen roll, så där gör man inte, jag ska ju också hit.” varpå han svarade ”Hallå, vi skulle ju köpa blöjor! Blöjor!”. ”Det spelar ingen roll, det funkar inte så.” svarade jag, låste min cykel och gick in i affären.

Jag fick lära mig något nytt: det är tydligen helt okej att utsätta en annan människa för livsfara om man har bråttom till att köpa blöjor. Det måste ju vara det, annars hade ju inte bilföraren, förlåt jag menar apan, inte sagt att de var tvungna att köpa blöjor. Jag ser det på det här sättet, och ni får gärna tycka att jag är galen om ni vill, jag tycker att om det är så djävla viktigt att få tag i blöjor så köper man dem i tid. Och om man av någon anledning inte kunnat göra det så skulle jag personligen hellre vara vaken en hel natt och torka barnbajs än att riskera att ta livet av en annan människa, men det är tydligen jag det. Apor tänker tydligen inte som jag, och apan ifråga verkade tycka att jag skulle ha överseende med att hans kompis skulle köpa blöjor. Vad skulle jag säga ”Jaha, men om det är blöjor ni ska köpa så är det inget problem att ni utsatte mig för livsfara. Fortsätt så!”.

Efter att jag hade handlat på ICA skulle jag korsa Götgatan, och då ledde jag cykeln över ett övergångsställe. Trafikljusen var släckta och därmed råder automatiskt företräde för fotgängare, vilket jag ju var eftersom jag ledde min cykel. Trots det så höll jag på att bli påkörd av en kvinna på cykel som inte ville stanna när jag gick över gatan utan istället valde att säga ”Oj!” när hon nästan körde på mig. Oj, vad då? Oj, vad du är dum i huvudet? Oj, vad blind du är idag? Oj, du kan visst inte trafikreglerna? Oj, vad många apor det är ute lösa på våra gator, skulle jag säga.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Det är inte det minsta konstigt att vår värld ser ut som den gör med tanke på hur många som inte ens klarar av att ta sig från punkt A till punkt B utan att ställa till en massa problem för andra människor. Förklaringen är givetvis att de är korkade, blåsta, dumma, hjärndöda, felknullade idioter. De är mänsklighetens avskräde och de hade aldrig klarat sig en längre stund ute i naturen, eftersom de med sitt sätt att (inte) tänka antagligen hade ställt sig framför en arg älg och sagt att de måste köpa blöjor, eller varför inte säga oj och sedan springa mot älgen.

Jag erkänner öppet att jag är elitist i den mån att jag anser att människor som inte klarar av att genomföra basala saker utan att riskera skada andra bör ges en egen stat där de kan bete sig precis hur de vill, en stat som de inte får lämna.