Jag har varit väldigt tyst här länge, jag vet. Det finns många orsaker till det, men en av dem är att jag anser det vara lönlöst att påpeka självklarheter numera. Idiotin har gått så långt i Sverige att jag tappat hoppet om förändring till det bättre.
Jag har sedan länge skrivit om problem och ineffektivitet inom polismyndigheten (kroppen som söker, hen finner) och vissa av orsakerna till att det fungerar så illa. Detta är alltså inte ett nytt fenomen utan är något som blivit värre och värre sedan länge. Redan 1994, när jag själv blev grovt misshandlad av skinnhuvuden, fick jag knappt hjälp av polisen, och brottslingarna gick fria.
De flesta källorna jag har kommit i kontakt med har menat att ineffektiviteten beror på cheferna inom myndigheten samt politikerna, som genom sitt agerande skapar en uppgivenhet och avsaknad av engagemang inom kåren. Eftersom samma information har kommit från så pass olika håll, anser jag det vara ytterst sannolikt att just det är det största problemet.
Här är en lista på uppenbara problem inom Polismyndigheten:
Katastrofalt ledarskap
Katastrofalt IT-system
Lågavlönat yrke lockar i regel inte kompetenta människor
Engagerade poliser motarbetas av cheferna
Fokus på statistik av ”lösta” brott istället för att bekämpa brottslighet i verkligheten
”Pudlande” och anpassning för vänstermedia som ser brottslingar som offer
Listan kan givetvis göras längre. Om Polismyndigheten nu vill komma på rätt köl anser jag att det viktigaste är att förändra förutsättningarna som påverkar polisens arbete mest: verktygen och ledningen. M.a.o. bör polischeferna bytas ut till kompetenta personer, samt byta till ett IT-system som är snabbt och fungerar. Hur en effektiv poliskår bör arbeta är inte längre höljt i dunkel mystik, utan det finns konkreta exempel på hur polisen bör arbeta för att nå resultat snabbt och effektivt. ”Bloggaren” Morgonsur, som är f.d. polis, har skrivit om detta mycket.
Vad görs istället då? Låt mig illustrera det med en liknelse:
Säg att vi har en sjukvård som fungerar dåligt (vilket vi av en ”slump” dessutom har) och säg att anledningen till det är densamma som för polisen. Hade verkligen den bästa lösningen varit att sänka antagningskraven för läkar- och sjuksköterskeutbildningarna? Vem tror, på fullaste allvar, att en större andel mindre begåvade läkare och sjuksköterskor kommer att prestera ett bättre resultat än färre men kompetenta läkare och sjuksköterskor?
De som tagit detta beslut (jag gissar att de är ganska många) bör själva sättas i en bur för en s.k. ”death match” mot ett lägre antal tränade elitsoldater, så kan de bevisa sin tes om att en större mängd inkompetenta människor alltid segrar över ett lägre antal kompetenta. Något säger mig att dessa beslutsfattare aldrig skulle ställa upp på en sådan match, eftersom de mycket väl är medvetna om utfallet.
Det här beslutet rör sig, som vanligt inom politik, om att sminka en gris. Att göra det som verkligen behöver göras skulle ju innebära att beslutsfattarna och deras vänner plötsligt skulle finna sig i en situation där de måste söka nytt arbete, och om de mot all förmodan skulle hitta ett sådant skulle de vara tvungna att prestera för att behålla jobbet. Detta vet de är jobbigt för deras del. Därför får istället vi andra, som betalar deras löner, även ta smällen i form av ett ännu sämre rättsväsende. Grattis Sverige.
Jag har tidigare uppmärksammat Henrik Schyfferts uttalanden, eftersom han uppenbarligen vill framställa sig som en god människa genom sina Facebook-statusar som han hoppas ska delas för att han ska framstå som just en god människa och förebild. Det är tydligen vad som räcker numera – att skriva något på Twitter eller Facebook för att framstå som god.
Att göra sådant är han inte ensam om. Här är några exempel gällande senaste SD/SL-händelsen:
Killen i exemplet ovan nöjde sig alltså inte med att göra sin anmälan till sin arbetsgivare. Han var tvungen att visa för alla andra på Facebook hur duktig han är. Problemet är bara att det är svårt att påstå att SD:s ”reklam” är rasistisk propaganda. Den är knappast mer rasistisk än detta från Pride-festivalen, som jag ännu inte sett några av de ”goda” protestera mot:
En annan person som vill visa sig duktig på Facebook är ”musikern” (han är inte så bra på att spela, anser jag) Dregen.
Henrik Schyffert var givetvis snabb med att komma med sin åsikt i ämnet:
Det finns några saker som kännetecknar svenska ”antirasister”:
1. De bor sällan i områden där det bor många invandrare.
2. De har det oftast relativt bra ställt.
3. Många av dem arbetar inom kultur, helt eller delvis försörjda av (kultur)bidrag, direkt eller indirekt.
4. Ingen av dem har erbjudit sin bostad eller arbete åt en ”nyanländ” kropp.
5. De skatteplanerar om de har en hög inkomst.
Om vi tittar på exempelvis Henrik Schyfferts bolagsengagemang kan vi konstatera att det enda bolaget av de tre som han är aktiv i och som har anställda, är Schyffert Sweden Aktiebolag.
Jag är så pass modig att jag vågar påstå med all säkerhet att ingen av dessa två anställda är vare sig EU-migrant eller ”nyanländ”. Det man även kan se av den genomsnittliga lönen kontra resultatet är att Schyffert, precis som Timbuktu, ägnar sig åt så kallad skatteplanering. Konsekvensen av detta är att ju mindre dessa välbärgade män betalar i skatt, desto mindre pengar finns det till att exempelvis ge mat till ”nyanlända” i flyktingförläggningar. Jag gissar att lägenheterna båda innehar i Stockholms innerstad kostade en del, då blir det ju mindre över att ge till de behövande, trots att de båda slår sig för bröstet om att vilja betala mer skatt.
Jag ser nu fram emot många selfies av Jason Diakité och Henrik Schyffert på deras fredagsmys med EU-migranter och ”nyanlända” i deras innerstadslägenheter i Vasastan och Södermalm. Inte ska de väl undanhålla oss andra hur goda de är?
Det finns ju ett alternativ till att de är så goda som de påstår. T.ex. kan de vara hycklare som försöker skapa sig en image som de tror kommer att gynna dem.
Det tragiskomiska i det hela är att dessa människor, och deras nickedockor till anhängare, antagligen inbillar sig att de för en ”kamp” mot de ”onda” genom sina fåniga statusar och ”likes”. Det enda de gör dock är att ständigt peka finger åt SD, vilket ju aldrig löser ett enda problem. Om vänstern var seriöst intresserade att lösa problemen skulle de lyfta på blicken och sänka pekfingret, istället skulle de komma med konkreta förslag på hur Sverige ska tackla de växande problemen som invandringen, Migrationsverket och andra svenska myndigheter har bidragit till. Detta händer dock inte. Istället tror man att problemet kommer att lösa sig om man skriker ”SD är rasister” tillräckligt många gånger.
Det är rätt kul det här med att SD köpt reklamplats av SL. PK sparkar givetvis bakut och alla ska ”ta avstånd” och ”visa sin avsky” mot SL och SD, genom att sprida SD:s reklam. Mitt Facebook-flöde är för nuvarande ”fullt” av upprörda statusar som handlar om just detta. En person har exempelvis skrivit ett ”öppet brev” (jag älskar sådana, eftersom huvudsyftet med dem är att författaren ska visa hur god eller intelligent person den är inför andra) där han hävdar att han ska bojkotta SL.
Detta fick mig att tänka att det hela kanske var planerat av SL, i syftet att minska mängden trafikanter. 😀
Stockholmare har sedan många år tillbaka upplevt växande problem med kollektivtrafiken. Överbelastningen är uppenbar. SL har gjort felsatsningar (spärrarna och biljettsystemet) som resenärerna och skattebetalarna får betala för, inte beslutsfattarna. Det dras inte från deras löner, om nu någon trodde det. Samtidigt fortsätter befolkningen att växa, eller så är det så att fler ställer undan bilen, eftersom det blir trängre och trängre i kollektivtrafiken. Med tanke på att Sveriges befolkning växer, gissar jag att även Stockholms befolkning gör det.
Eftersom SL kan höja priserna lite hur de vill, som de bevisligen gör, är ju detta sätt att minska antalet resenärer väldigt enkelt. Det krävdes endast att sätta upp lite text i ett tak.
För en gångs skull måste jag säga att någon på SL verkar ha tänkt till lite.
Det finns en viss typ av människor som jag tycker är fascinerande. Det är ”debattörer” som försöker framföra en åsikt och som givetvis vill att andra ska börja dela deras åsikt, genom att undanhålla viktiga fakta som gör deras åsikt mindre självklar eller helt befängd.
Av en slump har jag i dag läst texter av två sådana debattörer. Den första är skriven av Kajsa Ekis Ekman, som av allt att döma antingen är en ytterst ohederlig person eller riktigt korkad. Det finns ett tredje alternativ – hon är både och.
Utan att gå in på några närmare beskrivning av Israel/Palestina-konflikten kan vi konstatera följande:
1. Israel ockuperade Gaza och Västbanken efter att ha blivit attackerat av sina grannländer som ockuperade de områdena innan. D.v.s. det har aldrig funnits en palestinsk stat.
2. Israel ockuperade även ett tag Sinai, men lämnade tillbaka det till Egypten efter att Egypten gick med på att inte attackera Israel igen.
3. Israel lämnade över Gaza till palestinierna och det tömdes helt på judar. Detta ledde till att Hamas tog makten och därifrån började attackera Israel, bl.a. med vapen som de fått från Iran. Det skjuts raketer från Gaza in i Israeliska bostadsområden, vilket är ett brott mot Genèvekonventionerna. Israel besvarar detta våld ibland. Eftersom Israel har ett starkt försvar anklagas Israel för att bruka övervåld, trots att Israel aldrig har angripit Gaza utan endast slagit ut militära mål, som Hamas ”av en slump” placerar bland civila, för att sedan kunna anklaga Israel för krigsbrott, trots att det är de själva som begår dem.
4. Israel har därför infört en blockad av Gaza för att försöka förhindra att vapen transporteras in till Gaza, för att minska Israels medborgares lidande, men även Gaza-bornas lidande. Om Hamas hade fått fri tillgång till vapen hade Israels motreaktioner varit mycket starkare vilket skulle innebära att de relativt låga dödssiffrorna vid Israels ingripanden i Gaza (jämfört med i princip alla väpnade konflikter), skulle bli mångfaldigt högre.
5. Medverkande i Shit to Gaza (medveten felstavning) motsätter sig denna blockad och menar att Israel förtrycker Gazas befolkning. Därför åker de till Israel för att provocera den israeliska militären, bli ”illa” behandlade för att sedan kunna gråta ut i svensk media och låtsas spela hjältar, men är egentligen endast uppmärksamhetskåta pajasar. Anledningen till att de är så fascinerade av just Israel/Palestina-konflikten, trots alla andra världens konflikter, beror på att de hatar judar. Det finns ingen annan förklaring. Att de dessutom behandlas oerhört väl jämfört med vad de hade behandlats av andra stater, gör att det hela blir ett ganska riskfritt sätt för dem att bli uppmärksammade i sina hemländer. Därför kommer vi aldrig att se dem medverka på ett Ship to Syria.
Kajsa Ekis Ekman missar alltså att berätta dessa saker i sin martyrartikel i DN. DN, å andra sidan, verkar inte ha några problem med att publicera denna smörja. Så trovärdig och opartisk är svensk media.
Den andra artikeln är skriven av en bosnisk muslim. Alen Musaefendić skriver att han inte kan glömma folkmordet i Srebrenica. Notera att det är den Internationella domstolen i Haag som har beslutat att det som hände i Srebrenica var ett folkmord. Samma domstol har exempelvis aldrig åtalat George W. Bush för det som hände i Irak. Det finns de som menar att domstolen i Haag inte alls är opartisk och att syftet med den är och var att kunna få bort oönskade personer som västländer ser som politiska hinder, som exempelvis Slobodan Milošević. Detta verkar inte helt osannolikt då domstolen friat flera ökända massmördare från just Balkankrigen, eller givit dem väldigt lindriga straff, och som av en händelse inte är serber. Ett exempel på en sådan är Naser Orić som just terroriserade och mördade serber i byarna som ligger i närheten av Srebrenica. Det finns de som påstår att det inte ens var 8000 personer som dödades i Srebrenica, vilket gör påståendet om folkmord ännu mer intressant, för att inte tala om att det fortfarande talas väldigt tyst om det faktum att hundratusentals serber tvingades fly från Krajina kort därpå, bortjagade av kroatiska soldater, under ledning av serb- och judehataren Franjo Tudjman, med NATO-assistans. Många dog då, antagligen fler än det dog i Srebrenica, utan att det uppmärksammas i svensk media.
Nåväl, om dessa saker kan man ju diskutera. Vissa menar ju att det är bevisat utan tvivel att ca 8000 vapenföra män dödades i Srebrenica, med syftet att utradera den bosniskmuslimska befolkningen (vi struntar i att de inte mördade kvinnorna och barnen). Det som återstår att debattera då är ju orsaken till kriget samt angreppet på Srebrenica. Läser man Musaefendićs text är det lätt att tro att det hela rörde sig om att att skapa ett Storserbien, inte faktumet att bosnienmuslimska män som mördade serber vistades i Srebrenica, under FN-beskydd. Inte heller nämner han att anledningen till kriget berodde på att Alija Izetbegović drev igenom en självständighetsförklaring från Jugoslavien, utan stöd av bosnienserberna, trots att det var ett konstitutionsbrott. Inte heller nämner Musaefendić att Izetbegović hade tillskansat sig makten på ett märkligt sätt, eftersom det egentligen var Fikret Abdić som blev vald som president, eller att Izetbegović först skrev på Lissabonavtalet men sedan drog tillbaka sin underskrift, vilket han visste skulle resultera i krig eftersom ingen serb ville leva i ett självständigt Bosnien med en islamistisk president, och både bosnierna och kroaterna hade redan börjat förbereda sig för krig långt innan stridigheterna bröt ut.
Musaefendić beklagar sig över att Banja Luka inte längre är hans hemstad och att det är serbernas fel. Kanske han bör fråga sig vems fel det är att den inte är det, egentligen. Om inte de bosniska nationalisterna hade varit så ivriga att skapa ett självständigt, muslimskt Bosnien, så hade han utan problem kunnat leva kvar i Banja Luka. Faktum är dessutom att de bosniska muslimerna drog en sämre lott än om Izetbegović inte hade struntat i Lissabonavtalet.
Det finns minst fyra gemensamma nämnare med kriget i Bosnien och Israel/Palestina-konflikten.
1. I artikeln jag länkade till tidigare skriver Edward S. Herman:
”At each stage in the dismantlement of Yugoslavia, its ethnic cleansing, and before and during the NATO war over the Kosovo province of Serbia in 1999, propaganda lies played a very important role in forwarding conflict and anti-Serb actions. There were lies of omission and lies that directly conveyed false impressions and information. An important form of lie of omission was the regular presentation of Serb misbehavior as unique to the Serbs, not also characteristic of the behavior of the Muslims and Croatians or of the conflict overall. In case after case the media would report on Serb attacks and atrocities, having neglected to report the prior assaults on Serbs in those same towns and making the Serb behavior seem like unprovoked acts of aggression and barbarity.”
På liknande sätt beskriver åtminstone svensk media situationen mellan Israel och palestinierna.
2. Det finns flera exempel på hur bosnierna riggade angrepp på den egna befolkningen eller mot FN-soldater, och skyllde sedan på serberna. När detta system brukas i ”Palestina” kallas det för Pallywood eftersom det är så vanligt förekommande. Ni som kan serbiska kan läsa en intressant artikel här om vad en FN-soldat upplevde i Srebrenica, angående serbiska attacker.
4. Det finns en enorm vilja bland den muslimska delen av konflikten att ständigt utmåla sig som offer, trots att det är de som initierar våldet eller är minst lika delaktiga i att skapa det. När det inte går som de hoppats på så blir de plötsligt offer och anser sig vara orättvist behandlade. Det saknas även självkritik. Ett ypperligt exempel är t.ex. när Jasenko Selimović tar varje tillfälle i akt att kritisera Serbien och serbisk politik, när samma och värre problem existerar i Bosnien, och som han ”av en slump” aldrig kritiserar. Samma beteende kan vi se i Musaefendićs text. Han skulle exempelvis även kunna rikta kritik mot bosnier, inte minst eftersom hans landsmän ju attackerade serberna i de kringliggande byarna av Srebrenica, men icke. Han uttalar sig istället som om att han vet vad som hände där, trots att han uppenbarligen inte var på plats när det inträffade. Banja Luka ligger ca 18 mil fågelvägen från Srebrenica, och den som har åkt bil i Bosnien vet att det är väldigt långt bort. Andra saker som händer, som att hans land inte på något sätt har blivit bättre trots att de slapp ”serbernas ok” som de tydligen var drabbade av i Jugoslavien, tar han heller inte upp. Nej, allt är och kommer alltid vara serbernas fel, precis som det alltid är judarnas fel.
Sammanfattningsvis kan man säga att det här med selektivt minne är något som ofta brukas som ett sätt att få människor att bilda en viss uppfattning. Tyvärr fungerar det väldigt bra, eftersom de flesta inte orkar anstränga sig det minsta för att ta reda på mer information som skulle hjälpa dem att skapa en mer nyanserad bild.
Om de dödade i Srebrenica kan jag säga följande:
Det är oerhört sorgligt, hemskt och oförlåtligt om oskyldiga människor blev dödade den dagen, vilket jag är övertygad om inträffade i vissa fall. Om de som dödat andra och sedan blev dödade själva kan jag bara säga – ger man sig in i leken får man leken tåla. Krig har aldrig varit trevligt och det är under sådana tillfällen som idioter verkligen får större spelrum.
Jag anser att ett mord är ett mord. Att döda flera människor samtidigt är en massaker. Om de dött i strid är det ett slag som är förlorat, och hur synd det är om de som dör beror på om de skapat konflikten eller inte. Ett folkmord är när man dödar människor i syftet att utrota deras folkslag, vilket inte var fallet med Srebrenica. Haag-domstolen får kalla det vad de vill, men det kan omöjligt vara det om inte USA blir anklagade för mångfaldigt fler dödade i Irak. Vad som definitivt inte är folkmord är när Israel försvarar sig mot palestiniernas raketattacker.
Inte nog med att Åsa Romson hatar alla vita, medelålders män, så har det visat sig att regeringens lille gullpojke Fridolin nu är ansiktet för Miljöpartiets vision om en renrasig, svensk skola.
Utöver att Fridolin har svårt att få till ett ansiktsuttryck som inte avslöjar att han antagligen är pedofil (för er som inte förstår det så är detta ett skämt, jag tror inte att pedofiler ser ut på ett visst sätt, utan utgår ifrån hur en sådan kan se ut i människors fantasi), så fattas det en mycket viktig ingrediens i alla dessa fotografier: rasifierade kroppar!
Miljöpartiet visar tydligt att det inte finns något utrymme för rasifierade kroppar i den svenska skolan, inte om MP har något att säga till om, och det har de! Med tanke på hur många rasifierade kroppar det numera huserar i Sveriges skogar och på de öppna landskapen (referens Reinfeldt) vore det rimligt om åtminstone en sådan kropp hade kunnat närvara vid fotograferingen, men icke. Tydligen är en sådan kropp alldeles för svår att finna bland Miljöpartiets kontakter. Nej, det ska vara ljushyade barn där nästan alla har olika nyanser av blont hår, precis som Fridolin själv. Något utrymme för mångfald finns inte! (Som vi alla vet är mångfald av tankar och idéer inte relevant. Det är hårfärg, hudfärg och socialt konstruerade kön det ska finnas en mångfald av.)
Varför ser vi ingen person som identifierar sig som flicka i hijab på bilden? En person som identifierar sig som pojke med mustasch? Var är alla personer som identifierar sig som afrosvenskar?! Var är Kitimbwa Sabuni när man behöver honom?!
Detta är onekligen ett nytt lågvattenmärke för rasist-, nazist- och fasciststaten Sverige! Undrar hur det känns för Alice Bah Kuhnke att inse att hon egentligen är en husafrosvensk, oavsett vad hon identifierar sig själv som. Det kan inte vara lätt.
Som bekant är finns det människor som kallar sig för solidariska, goda, vänster, socialister och kommunister, människor som står för ett ”varmt och öppet samhälle”. Dessa människor har en positiv syn på mänskligheten och anser att alla människor är lika berättigade till ett liv i frihet och lika förutsättningar att lyckas, trots att människor inte ens föds med lika förutsättningar genetiskt. Den biten verkar de bortse från, men jag utgår ifrån att de anser det vara mer rättvist om alla har det lika dåligt varför t.ex. överbegåvade barn sedan länge går i skolan tillsammans med medel- och underbegåvade barn. Det finns även en liten detalj i deras positiva syn på mänskligheten som bör beaktas – den gäller inte riktigt allamänniskor. ”Vissa” måste helt enkelt dödas, för att skapa detta varma och öppna samhälle. En annan sak som dessa utopiska människor (för visst är det en underbar värld där man kan avrätta eller fängsla oliktänkande?) gärna hävdar att de gör är att bry sig om miljön, åtminstone är det så i Sverige.
Nyligen var det en hel del tidningar som skrev om att åttio av världens rikaste personer äger mer än hälften av världens befolkning. Många vänstermänniskor har förfasats över detta och anser givetvis att det är vidrigt att det förhåller sig på det sättet. Det är enligt dem ett bevis på hur orättvis världen är och att deras ideologi är den enda rätta, den som kommer att utplåna dessa orättvisor. Bra exempel på detta är gamla Sovjetunionen, Nordkorea, Kina och Cuba. Där behandlades/behandlas alla lika, eller inte.
Jag är medveten om att du som läser detta kanske tror att jag nu kommer att försvara det nuvarande systemet och kanske t.o.m. hävda att det är rättvist. Det kommer jag inte. Jag är medveten om att många extremt rika personer blir det genom att just suga ut andra människor, få andra att arbeta för extremt låga löner och överlag inte kan anses vara särskilt empatiska eller hänsynsfulla personer gentemot sin omgivning. Å andra sidan är det just så majoriteten av mänskligheten beter sig, vissa har bara lyckats bli rikare än andra. Därför ska jag inte belysa detta ”problem” ur ett rättviseperspektiv, utan ur ett miljöperspektiv. Vad är egentligen bäst för miljön, i det långa loppet?
Pajasprofessorn Hans Rosling verkar ostoppbar i sin vilja att sprida en förvanskad världsbild. Jag har sett hans filmade föreläsningar tidigare och måste ge honom att han har blivit klart mer nyanserad i sin världsbild, att döma av denna föreläsning, men trots det undviker han att ta upp vissa avgörande saker som att vi exempelvis har en begränsad mängd fossil energi och att den fossila energin bidrar till högre jordbruksproduktion. Med minskad tillgång till fossil energi samt i framtiden även minskad tillgång till fosfor som används till konstgödsel, kommer Roslings prognos inte att vara fullt så positiv (nu är jag snäll) som han försöker få den att verka. M.a.o. kommer elva miljarder människor att ställa till med enorma ”utmaningar” (som problem heter numera) för mänskligheten och allt liv på planeten.
Han nämner dock en väldigt relevant sak, nämligen att ”vi” som bor i västvärlden är de som konsumerar mest samt att de andra givetvis har lika stor rätt att sträva efter att leva som vi gör. Det han glömmer att berätta är att det i dagsläget inte finns fysisk möjlighet till det, och då talar jag inte ens om utsläppen utan enbart om tillgången till mängden energi som krävs för att åstadkomma detta. Rosling kommer givetvis fortsätta att predika sina drömmar på ”charmig” svengelska, inför samvetstyngd publik som vill få en feelgood-upplevelse genom sin blotta närvaro vid hans föreläsningar, eftersom han har skapat sig en karriär på att göra just detta. Det är därför jag kallar honom för pajas.
Rosling menar att världens befolkningsproblem inte är ett problem, eftersom den kommer avstanna vid 11 miljarder människor. Faktum är att det är 10 miljarder människor för mycket, om alla vill leva enligt det välstånd som vi i väst lever i. Det är av den enkla anledningen jag alltid har förespråkat en kraftigt minskad befolkning världen över (och även i Sverige), eftersom det helt enkelt inte räcker med att få stopp på själva befolkningsökningen. Vi måste bli betydligt färre!
Den ytterst vise f.d. statsministern kamrat Reinfeldt och den ytterst obehagliga politikerbroilern Annie Lööf anser dock motsatsen till det jag menar är den enda hållbara vägen för Sverige (och världen), och vill istället öka befolkningen kraftigt. Ju mindre utbildad och mer religiöst fanatisk den nya befolkningen är, desto bättre, verkar de båda tycka tillsammans med sina politikerkollegor (förutom SD).
Låt oss dock använda oss av statistiken som Rosling ändå presenterar, vilken med största sannolikhet är korrekt. Tittar man på den kommer vi fram till att den största mängden energi förbrukas av oss i väst, vilket beräknas vara ca en miljard människor. Därefter följer en miljard människor som konsumerar hälften av det vi konsumerar. Tillsammans konsumerar vi ca 75 % av all världens energi. Den miljarden som konsumerar hälften av det vi konsumerar vill givetvis kunna konsumera lika mycket energi som vi gör, vilket är fysiskt omöjligt eftersom mänskligheten redan i dag konsumerar mer energi än det som vi kan regenerera med hjälp av solenergi som är den ”minst ändliga” energiformen av dem vi har tillgång till i dag. Det innebär att all form av ökad energikonsumtion världen över egentligen endast skyndar på vår väg mot kollaps av civilisationen, åtminstone av det som vi i dag kallar för civilisation. Istället kommer vi att få gå tillbaka till minskad konsumtion, minskade tillgångar och minskad välfärd.
Det är nu vi kommer till det intressanta med artikeln om att hälften av världens ekonomiska tillgångar ägs av åttio personer. Hur skulle världen se ut om vi som goda kommunister avrättade dessa åttio personer och fördelade deras egendom till fattiga och svältande människor? D.v.s. vi låtsas att vi på något magiskt sätt kan förvandla deras egendom till rena pengar utan att ställa till ekonomisk kaos världen över.
Enligt Hans Rosling skulle de flesta av de allra fattigaste köpa cyklar, vilka ju kan tillverkas utan lika stor energiåtgång som motorcyklar, men framför allt så drivs de ju på ett mycket mer effektivt sätt. Dock finns det ”endast” ca en miljard så fattiga människor. Artikeln menar ju att hälften av världens befolkning äger mindre än de åttio rikaste personerna.
Enligt en sammanställning äger de åttio rikaste personerna motsvarande ca 941 miljarder dollar sammanlagt. För oss svenskar är det ca 7 892 000 000 000 kr enligt dagens kurs, eller 7,892 biljoner kr. Det är väldigt mycket pengar. Skulle de fördelas lika till världens 3,5 miljarder fattigaste skulle de få ca 2254 kr var. Men, dessa fattiga är ju alla inte lika fattiga enligt Rosling. Mer rättvist vore det kanske att fördela pengarna bland världens fattigaste miljard, de som lever på under en dollar om dagen. Det innebär att de skulle få 7982 kr per person. Enligt Rosling har dessa absolut fattigaste i snitt fem barn (om jag inte minns fel, men vi utgår från det) och det innebär sju personer per hushåll vilket resulterar i 55 244 kr.
Vad kan man köpa för 55244 kronor som alla dessa människor behöver? Motorcyklar så klart! Men, jag gissar att mopeder är gott nog. Eftersom vägarna antagligen är obefintliga eller i mycket dåligt skick så är någon form av terrängfordon att föredra. Jag sökte lite på nätet och hittade en fyrhjulig EU-terrängmoped hos en återförsäljare för ca 25 000 kr. Detta innebär att varje familj på sju personer kan köpa två sådana. Om alla hushåll skulle tänka likadant och köpa just dessa skulle det behöva tillverkas 285 714 285,7 sådana mopeder.
Ni som känner till det här med hur tillgång och efterfrågan påverkar priset kan ju givetvis räkna ut vad som skulle hända med kostnaden på den här typen av fordon. Vissa besparingar skulle säkert kunna göras p.g.a. ytterligare massproduktion, men att framställa nästan 286 miljoner sådana mopeder inom en kort tidsrymd skulle utan tvekan få priset att stiga ganska kraftigt på dessa. Även om varje hushåll endast köpte en sådan och använde resterande pengar för liknande produkter som förbättrade deras vardag, skulle givetvis få priset på allt möjligt att stiga. Själva den enorma ökade tillgången till kontanter som inte är bundna skulle sänka alla pengars värde kraftigt, vilket i sin tur skulle göra att allt blev dyrare för alla, vilket antagligen skulle göra det svårt för de fattigaste hushållen att köpa två sådana mopeder. Därför räknar jag, helt ovetenskapligt, att de bara kommer ha råd med en (om ens det). Jag avrundar det hela och säger att 143 miljoner sådana mopeder tillverkas och säljs till dessa behövande människor.
Vi låtsas nu att de åttio rikaste personerna är besatta av bilar och äger tjugo st var, närmare bestämt av modellen Rolls Royce Phantom (årsmodell 2014). Det innebär att de sammanlagt äger 1600 bilar. Det fina med det hela är att dessa personer, även om de har två barn var och en partner, endast kan bruka fyra av dessa samtidigt, vilket innebär 320 bilar för samtliga åttio hushåll. Enligt min beräkning har den modellen en förbrukning på ca 2 l/mil, vid blandad körning. Tyvärr har jag inte lyckats få reda på bränsleförbrukningen för mopeden, men om vi räknar lågt så förbrukar de 0,2 l/mil, d.v.s. en tiondel av vad lyxbilen förbrukar.
Vi låtsas nu att dessa rika personer bor på stora gods eller i slott, ungefär lika långt belägna från städerna dit de dagligen åker, som de fattigaste måste färdas för att skörda grödor eller hämta vatten. Av en ren slump utgår jag ifrån att de färdas ca 10 km åt varje håll, d.v.s. 2 mil om dagen.
Detta innebär att de bortskämda rikingarna sammanlagt färdas 8 mil om dagen per hushåll, eftersom de har tillgång till en bil var, medan de fattiga färdas 2 mil om dagen per hushåll. För de åttio rikaste hushållen innebär det totala transporter om hela 640 mil om dagen, eller 1280 liter bensin.
De fattiga konsumerar ju endast 0,4 l per dag men är betydligt fler. Med sina 143 miljoner mopeder gör de av med 57,2 miljoner liter bensin om dagen. Förvisso är de oerhört många fler än de få rika, men de gör alltså av med 44687,5 ggr mer bränsle än vad de rikaste gör, sammanlagt.
Det må vara mer rättvist ur vänsterperspektiv att dessa fattiga har möjlighet att använda mopederna till att få ett bättre liv, istället för att de äckliga rika ska åka ståndsmässigt till kändisfesten eller konstauktionen i stan (de jobbar ju givetvis inte, parasiterna!), men tittar vi enbart på miljökonsekvensen kan vi dra slutsatsen att det är bättre om vi inte tar pengarna ifrån de rikaste, eftersom de är för få för att kunna göra av med så mycket energi som betydligt fler extremt fattiga kan med mycket mindre pengar.
Givetvis är jag medveten om att dessa rika flyger i flygplan etc, men i det stora hela är det en droppe i havet jämfört med vad den stora massan gör. Vilka är då den stora massan? Det är ju inte de extremt fattigaste. Nej, den stora massan jag syftar på är exempelvis alla de i Sverige som anser det vara en mänsklig rättighet att åka till Thailand varje år på semester, som åker på weekendresor till Rom, Paris, London eller New York, som skjutsar barnen med bil till diverse träningar, skolan och kompisar. Det är människor som röstar med hjärtat (som ju ligger till vänster enligt dessa) och är solidariska. Det är de som ser till att vänta tills de är långt efter 30 år gamla och först då skaffar barn och anser det sedan vara deras mänskliga rättighet att staten ska bekosta deras befruktning när deras kroppar inte längre är lika lämpade för reproduktion. Det är de som anser det vara orättvist att åttio personer äger mer än vad 3,5 miljarder människor gör tillsammans, men inser inte att de själva tillhör den grupp som konsumerar mer än vad 6/7 av världens befolkning gör. Istället för att inse att de inte kan fortsätta leva på det sättet anser de att de har rätten att skaffa så många barn de vill, som för övrigt själva ska få bestämma vad fakta är baserat på känslor, och som precis som deras underbegåvade föräldrar redan gör, kommer att fortsätta konsumera som om att det inte finns en morgondag. De kommer även fortsätta att tjata om att vi måste öppna våra hjärtan och låta ännu fler människor komma till Sverige, i den enormt korkade tron att Sverige kan rädda mänskligheten från fattigdom och att det ens är önskvärt. Ni som förstår vad jag försöker säga inser ju att världen skulle gå under om alla skulle leva som vi gör i Sverige.
Men, med tanke på att deras korkade tro just är korkad, kommer detta aldrig att inträffa. Den svenska välfärden är redan på väg att bli ett minne blott och inom kort kommer Sveriges status som välfärdsstat att försvinna, till en stat på väg mot kaos och lidande – för alla! Kanske är det vad kommunisterna vill? Något säger mig dock att de själva inte förstår vad som kommer att följa. En sak som Rosling inte tar upp i sin föreläsning är hur många människor som faktiskt flyr världen över och vilka konsekvenser det kommer få när stora mängder människor lämnar platser där det inte längre finns resurser kvar för dem att leva ett drägligt liv. Han nämner gärna Sverige, men nämner inte att det finns områden som polis och räddningstjänst inte vill åka till, eller att det kommer fler och fler islamister till Sverige vars syfte är att göra om Sverige till ett kalifat. I Roslings och kommunisternas värld är vi på väg mot en ljus framtid.
Jag brukar inte spela, men är beredd att slå vad om att de kommer ha väldigt fel. Framtiden ser inte ljus ut.
För er som missat det, läs även detta som jag har skrivit tidigare:
I dag såg jag en film som jag antar att ni ligger bakom men som ligger upplagd på Verksamt.se.
I filmen blir det tydligt förklarat för oss egenföretagare att av beloppen som vi fakturerar våra kunder, är en stor del faktiskt inte våra egna pengar. De tillhör minsann någon annan! För mig är detta en nyhet. I min sydslaviska enfald trodde jag att pengarna var mina – eftersom det är jag som har fått betalt för ett arbete jag har utfört – men att jag under hot om våld från Polismyndigheten, är tvingad att betala in pengar till Skatteverket. Uppenbarligen trodde jag fel, så dum jag är!
Det förklarar i sin tur varför jag inte har fått hjälp av polisen när jag har varit utsatt för grova brott, eller fått sjuklön utbetalad av Försäkringskassan, trots alla år som jag har betalat skatt i Sverige, eller fått den sjukvård jag är berättigad när jag har varit sjuk, utan varit tvungen att tjata i över ett år innan jag fick hjälp, etc.
Snart är det deklarationsdags. Då ska jag redovisa mina (?) inkomster för att ni ska kunna få er beskärda del av kakan. Men jag undrar, om nu pengarna inte är mina alls utan tillhör Skatteverket och staten, varför skickar ni inte en faktura till dem som tydligen ska betala er pengar? Varför ska jag bekosta en revisor eller lägga tid på att sköta bokföring om pengarna ändå inte är mina och jag ändå inte får något för pengarna?
Det vore exempelvis mycket lättare för mig att sänka mina priser med 40 % och därmed kunna dra in många fler jobb, så kan ni och den stat ni representerar själva försöka ta betalt av mina kunder för något ni inte har utfört. Ja just det ja, ni gör ju det redan…
Efter att ha sett filmen faller dock bitarna på plats. Nu är det ju tydligt att ni anser att pengarna är era, och inte tillhör människorna som faktiskt tjänat in dem, och därför ska vi skattebetalare inte vara förvånade över vilka dumheter ni väljer att bekosta eller hur dåligt ni och andra myndigheter presterar. Pengarna är ju era, inte våra, varför vi givetvis inte har något att säga till om. Tack för klargörandet!
Jag undrar en sak: Skulle ni kunna tänka er att gå med på en ändring i förfarandet? D.v.s. att för varje gång en statlig myndighet misslyckas med sitt uppdrag så får jag göra ett skatteavdrag? Det är nämligen så här att jag som företagare inte kan fakturera mina kunder om jag inte levererar det som jag har åtagit mig att leverera. (Sjukt va?!)
Borde detsamma inte gälla er som hotar med våld om ni inte får mina pengar? Eller är ni precis som vilken annan maffiaverksamhet som helst; att man betalar för att slippa bli utsatt för repressalier men att man ändå kan råka illa ut om en av era hantlangare har en dålig dag?
Wallström förnekade givetvis att detta har med någon form av islamhat att göra, men vi som vet hur saker ligger till är mycket medvetna om att kritik av något är lika med hat. Detta propageras ut dagligen av just vänstermedia; är man kritisk mot invandringen är man rasist, är man kritisk mot feminismen är man kvinnohatare. Eftersom Wallström är fittbärare och därmed extra kompetent, kan det ju inte ha undgått henne att Saudiarabiens lagar är grundade i Sharia, som enligt islam är Guds lag. Genom att kritisera Sharia, kritiserar hon islam och därmed även Gud själv, men även alla muslimer som väljer att följa lagen som Gud har sagt att de ska följa. Därför är det mer än uppenbart att Margot Wallström inte enbart hatar islam och muslimer, utan även Gud själv.
Alla personer som ger henne sitt stöd gör därmed samma sak. Alltså, alla vars namn vi kan läsa under länken till ETC, är islam-, muslim- och Gudshatare, enligt vänsterlogik.
Oavsett vad man tycker om rättsväsendet i Saudiarabien kan det vara intressant att ställa sig frågan hur reaktionerna i Sverige skulle varit om Saudiarabien kritiserade svensk lagstiftning, grundad i den svenska statsreligionen feminismen, där män diskrimineras i lagboken och även döms till fängelse (för exempelvis våldtäkt) utan några som helst bevis annat än påståenden. Skulle Wallström och hennes feministiska vänner fundera på att ändra på sig och feminismen, eller skulle de skratta åt araberna och tycka att de var tokiga? Och hur hade de agerat om de hade den ekonomiska makten att sätta press på Saudiarabien?
Det ska i alla fall bli intressant att se hur många av dessa islamhatare som kommer att angripa muslimer och deras tro inrikes i Sverige, för konsekvensens skull. Det går ju inte annat än att utgå ifrån att det rör sig som islam-, muslim- och Gudshat, eftersom regeringen inte är beredd att kritisera Kina.
Det uppmärksammades i en hel del oppositionell media (det som kallas för rasistisk media av vanlig media) att männen inte alls var svenskar, som de först hade beskrivits att vara i traditionell och bajsnödigt politiskt korrekt media. Istället hävdas det att de inte ens har svenskt medborgarskap och istället är medborgare i diverse afrikanska länder.
Slutsatsen man kan dra av detta är att svenska journalister anser att muslimer, afrikaner eller andra typer av ”exotiska” människor själva inte kan ansvara för sina handlingar utan behöver skyddas. Ansvaret ligger alltid hos någon annan, rimligtvis hos svenskarna. Sverige och svenskar är världens mittpunkt och på så sätt ansvarar Sverige och svenskarna för allt hemskt som någonsin har gjorts. Detta eftersom svenskar är så mäktiga, intelligenta och starka att de helt enkelt dominerar världen. Glöm den påstådda sionistiska världskonspirationen, det är svenskarna som styr allt!
Frågan är bara hur konsekvent svensk media är när det kommer till att tala om svenskar och icke-svenkar. Gäller det verkligen andra nationaliteter? Nej då. Jag skulle antagligen aldrig beskrivas som svensk i PK-media om jag begick ett brott. Antagligen skulle paralleller försöka dras till den ”jugoslaviska maffian”. Om jag dessutom begick ett brott mot en muslim skulle det nog väldigt snabbt berättas om mitt serbiska ursprung, för att hävda att brottet grundas i de hemska serbernas hat av muslimer (för det vet ni väl att precis alla serber hatar muslimer, vi gör inget annat om dagarna). När det däremot är muslimer som ger sig på judar är bakgrunden inte alls relevant eller så är det helt enkelt judarnas eget fel (tydligen finns det en liten sionistisk konspiration, trots allt) p.g.a av Israel, som man så gärna berättar.
Ett annat intressant perspektiv på det hela är vad alla dessa människor som beskrivs som svenskar kallar sig själva. Jag har extremt svårt att tro att männen som är anklagade för våldtäkten på färjan kallar sig själva för svenskar. Jag gör det inte och då är jag född i Sverige och har haft svenskt medborgarskap mer än halva mitt liv. Då är frågan: vad ger svenska journalister rätten att bestämma sådant åt andra människor?
Försvaret ska satsa ännu mer på genusutbildning för att varje soldat ska förstå och acceptera att någon promille av befolkningen kanske identifierar sig som ett annat kön, oavsett vad personen faktiskt har för ett kön. Det är upp till individen själv att bestämma vilket kön den tillhör, oavsett fysiska och biologiska fakta. Då är det upplevelsen som gäller. Förresten, gäller det även ”mäns våld mot kvinnor”? Tänk om alla ”männen” egentligen identifierar sig som kvinnor och de slagna ”kvinnorna” som män? Förlåt mina frågor, det blir lätt så rörigt här i relativismens septiktank Sverige, så jag blir aningen förvirrad. Jag vill bara reda ut hur det egentligen ligger till.
Trots att det svenska endast är barbari envisas alltså media ändå att kalla alla för svenskar. Är det då kanske inte istället så att svenska journalister är vidriga hatare som försöker pracka på sin barbariska kultur på andra högtstående kulturer genom att kalla dem för svenskar? Ska jag vara glad för att jag kanske inte skulle kallas för svensk i sådana sammanhang?
Det är många frågor som dyker upp så fort jag funderar på hur motsägelsefull kappvändarideologin som svensk media lever efter är. Det är onekligen svårt att veta om det är bra eller dåligt att vara svensk.
Om det är bra att vara svensk, varför säger Reinfeldt att det inte är det och varför anstränger sig svenska makthavare för att förringa och idiotförklara det svenska?
Om det är dåligt att vara svensk, varför envisas samma personer att kalla alla som satt sin fot på svensk mark för svenskar? Varför envisas de med att säga att det finns fysisk plats för fler? Är det för att de vill dra ned oss andra i sin skit? Är de i sådana fall inte onda och fulla av hat?
Om det nu är hemskt och förtryckande att avgöra vilket kön en annan människa har, varför är det okej att kalla människor som inte anser sig vara svenskar för just svenskar? Är inte journalisterna i sådana fall förtryckare? Och om de menar att höjden av mänsklig tillvaro är att vara svensk och att de menar väl när de kallar andra för svenskar, gör inte även det dem till rasister eftersom andra kulturer och ursprung därmed är sämre?
Hur man än vrider och vänder på det kan man endast dra en slutsats: Dessa människor som försöker påskina att Sverige är hemskt och dåligt samtidigt som de vill att hela världen ska få tillgång till den här skiten (som de ju menar att Sverige är) eftersom den ändå är bra (?!) är egentligen psykiskt sjuka människor som omedelbart bör tas ifrån all form av makt och inflytande. De är direkt skadliga för sin omgivning. Mänskligheten behöver konsekvens, inte sinnessjukdom.
Till skillnad från vissa sverigedemokrater menar jag att man inte måste identifiera sig som svensk för att leva i Sverige och inte heller fira svenska högtider eller gå omkring i svensk folkdräkt. Det är sådant som gör att jag tycker att Sverigedemokraterna är helt ute och cyklar och bevisar att deras agenda är ytterst märklig. Det man däremot behöver göra är att följa svenska lagar, lära sig det svenska språket, bidra till samhället och inte försöka tvinga andra i Sverige att leva på ett sätt de inte vill leva på. Exempelvis ska man inte behöva vakna på morgonen av böneutropare eller bli kallad för hora om man som kvinna visar sitt hår, ben och ansikte. Eftersträvar man att leva efter sharia till punkt och pricka finns det andra länder att flytta till. Inte heller ska man behöva bli anklagad för rasism så fort man kritiserar en invandrare eller har en svensk flagga, osv.
Vad man själv identifierar sig som är egentligen irrelevant för någon annan än just en själv, eftersom en person som kallar sig för svensk men samtidigt är en idiot – det finns faktiskt väldigt många sådana – aldrig kommer vara en bättre medborgare än jag, oavsett vad jag kallar mig själv.
Frågan man ställer sig främst efter detta tankehaveri som makthavare i Sverige ägnar sig åt är: Vill jag vara svensk?
Men vad vet jag? Jag är ju bara en otäck serb och är rätt nöjd med det.
Tillägg: ”Dansken” (som han kallats i SVT:s Rapport) som utförde attentatet i Köpenhamn hette Omar Abdel Hamid El-Hussein. Vilken djävla Preben han är alltså!
Jag kan inte sticka under stol med att jag tycker att många feminister är riktigt underhållande. Det finns onekligen mycket som är oerhört komiskt när man analyserar deras beteende, även om det oftast gränsar till lyteskomik eftersom de ju inte kan hjälpa att de är efterblivna. Komiken består i att de så ofta säger emot sig själva utan att vara kapabla till att förstå att de gör just det. Det är intellektuell slapstick, som jag inte kan låta bli att skratta åt.
I dag hade jag det stora nöjet att läsa en artikel (?) eller vad det nu är, kanske är det ett blogginlägg, som en feminist har skrivit. Det finns mycket att säga om det hen har skrivit men jag har varken ork eller tid att gå in på det närmare. Jag kan sammanfatta min åsikt om programmet – efter att endast ha sett ett avsnitt – att jag inte delar feministens uppfattning om det men att jag heller inte finner programmet roligt. Det avsnittet som jag såg kändes mest ganska tråkigt och själlöst, som om det var något skaparna gjort med vänsterhanden bara för att fylla ut tiden samtidigt som de ägnat sig åt viktigare saker på annat håll. Därför är jag glad över att feministen skrev sin text, eftersom något roligt skapades ur det tråkiga programmet.
Höjdpunkten i hens text står följande två meningar för:
”Det finns precis lika många kvinnor som skapar revolutionerande appar, datateknik och maskiner och viktiga uppfinningar, men de får inte samma medial exponering som männens. Serier som Morran och Tobias hindrar kvinnor som skapat det nya Spotify eller Skype från att bli tagna på allvar.”
Feministen som studerar statsvetenskap verkar sakna grundläggande kunskaper i hur man exempelvis använder Googles sökmotor, vilket står för komiken i kombination med hennes val av exempel. Vill man läsa på lite om vilka som skapade just Spotify och Skype så finns den informationen bl.a. på Wikipedia. Tvivlar man på det som står där går det säkert att ta reda på informationen genom att kontakta respektive företag.
Dock kan det ju vara så att Klara Andersson endast följer Gustav Fridolins charmiga exempel och försöker skriva om historien och verkligheten. I sådana fall vill jag passa på att tacka lille Gustav för hens bidrag till mänskligheten.
Juggen reflekterar över intryck 