Berättelser från orten

Min sambo Fredrik Reinfeldt har tidigare uppmanat det svenska folket att öppna sina hjärtan. Eftersom Fredrik och jag är som yin och yang – hen är yin givetvis – känner jag att jag måste komplettera hens uppmaning och be er, det svenska folket, att använda er hjärna först, och sedan kan ni fundera på era hjärtan. Anledningen till detta är våra grannar. I Täby, där vi bor, har vi några grannar som råkat ut för lite trubbel, kan man säga.

Det rör sig om familjen Homsi, som av en slump kommer från Syrien (det finns faktiskt några rasifierade som bor i Täby), och familjen Svensson.

Så här ligger det till:

Familjen Homsi och Svensson har bott i huset sedan många år tillbaka. Familjen Homsi bor i en trea och familjen Svensson bor i en sexrumslägenhet. Båda familjerna har barn. Familjen Svensson har en son som är i tonåren. Familjen Homsi har sex barn. Den yngsta medlemmen i familjen Homsi är åtta månader gammal, en liten gullig flicka. Både herr och fru Svensson arbetar och har en bra inkomst. Eftersom de båda tycker om att ägna sig åt sina hobbys, så har de var sitt hobbyrum, samt ett gästrum eftersom de ofta har släkt och vänner som kommer och hälsar på dem i Täby. Det är nämligen så att herr Svensson egentligen är från Umeå, medan fru Svensson är uppväxt i Lund. De träffades i Stockholm för ca tjugo år sedan på en gemensam arbetsplats. Herr och fru Homsi flydde till Sverige under början av 90-talet då herr Homsi var politiskt aktiv och motståndare till Assad den äldres styre. Efter hot och tortyr valde de båda att fly landet och sökte asyl här.

Familjen Homsis äldsta barn är en tonårskille som är i samma ålder som familjen Svenssons tonåring. Som barn umgicks de en del, men när de blev äldre började det bli ganska uppenbart att familjen Svenssons tonårskille är förtjust i andra killar. För det har han blivit retad av familjen Homsis son. Han och andra i deras skola har ibland skrivit ”bögjävel” på hans skåp i skolan, och de brukar skrika saker åt honom. Vid något tillfälle har de även slagit honom. Därför är han numera rädd att gå till skolan. Familjen Homsis tonåring brukar säga ”Där jag kommer ifrån brukar vi sätta sådana äckel som du i fängelse.” till unge herr Svensson.

Familjen Homsi är troende muslimer och det är enbart herr Homsi som arbetar. Han har sedan flera år arbetat på samma företag, men för några år sedan såldes företaget till en större aktör. Det har de senaste tre åren pratats om att den del av verksamheten där herr Homsi arbetar ska flyttas utomlands, vilket skulle göra herr Homsi arbetslös. Detta har gjort herr Homsi mycket orolig. Inte nog med det så har han och några kollegor kommit ihop sig med de nya ägarna till företaget. Plötsligt en dag blev han och kollegorna kallade till ett möte och fick reda på att de hade blivit uppsagda, med lön betalad i ett halvår.

Först tänkte herr Homsi att det var skönt att slippa stället, eftersom han inte gillade de nya ägarna, men efter ett tag så övergick känslan i stark oro eftersom han inte lyckades hitta något nytt jobb. Det enda som gjorde honom glad var att hans fru var gravid igen och att familjen skulle få tillökning. Det gick några månader och herr Homsi hade ännu inte lyckats få ett jobb. Han började få ersättning från a-kassan, men som bekant är den lägre än den lön han brukade ha. Han och fru Homsi insåg att situationen började bli ohållbar. De hade nyligen fått sitt sjätte barn och med det extra utgifter, och det var redan knapert innan. De insåg att för att kunna klara sig måste de hyra ut ett av rummen i sin lägenhet. Problemet var ju dock att de redan är trångbodda och att det antagligen skulle bli svårt att hitta en hyresgäst som vill bo i en trea med en annan familj på åtta personer. Då kom herr Homsi på att familjen Svensson ju har flera rum som står ”tomma” och tänkte att de kan bo där istället, så kan de eventuellt hyra ut sin lägenhet och få det att gå runt ekonomiskt. Han ringde på hos familjen Svensson och presenterade sitt förslag men att familjen Svensson då också måste sluta äta fläsk och inte ha alkohol i sin bostad. Både herr och fru Svensson sade att det var tråkigt att han förlorat sitt arbete, men sade att de ju använder sina rum till annat och att de exempelvis skulle ha fru Svenssons gamla, sjuka mor boende där ett tag, eftersom det är så svårt för henne att resa till Skåne fram och tillbaka och hon gärna vill umgås lite med sitt barnbarn och dotter. De påpekade även att herr Homsis äldste son brukar mobba och trakassera deras egen son. Herr Homsi blev förtvivlad. Han sade att han kommer att kunna börja betala dem hyra om några år och att de i längden kommer att tjäna på det här! Han visste ju att de har plats i lägenheten och dessutom hade han hört att familjen Svensson redan tjänar mycket pengar. Han kunde inte låta bli att tänka annat än att de sade så bara för att de är rasister och islamofober, och skrek därför det högt i trapphuset till dem.

Just då råkade Fredrik gå förbi. Hen hade varit och handlat fjällrödingskaviar från Västerbotten, för att vi skulle ha det till en förrätt som hen håller på att experimentera med, och då hörde hen bråket i trapphuset. Fredrik är mycket känslig för bråk och gillar inte alls rasister, så hen frågade herr Homsi vad som hade hänt. Herr Homsi förklarade det hela och Fredrik rynkade på pannan bekymrat, för att visa för herr Homsi att hen tog situationen på största allvar. När hen kom hem började hen genast att berätta vad som hade hänt och var helt klart mycket besviken på familjen Svensson.

Fredrik menade att det ju finns plats hos familjen Svensson. Vi har ju varit där många gånger och spelat bridge med dem, så vi vet hur det ser ut. ”Deras lägenhet är sparsamt men smakfullt inredd, och det finns stora öppna ytor”, sade Fredrik till mig ”Svenssons hävdar att deras lägenhet är full, men de bör visa var den är full! Jag köper inte deras rasistiska snack, helt enkelt!”

Det är då det hände – vårt första bråk. Jag försökte få Fredrik att inse att familjen Svensson faktiskt inte är skyldiga till att låta familjen Homsi bo i deras lägenhet. Jag försökte även säga att jag tyckte att det var väldigt dumt av familjen Homsi att skaffa sex barn, när de redan bodde så trångt, samt att det var ännu mer konstigt eftersom herr Homsi uppenbarligen länge har känt till att han kanske ska bli av med jobbet och under den tiden skaffade de två barn till! Jag tog även upp det faktum att familjen Svensson antagligen betalar mycket skatt och att familjen Homsi med största säkerhet får flerbarnstillägg till barnbidraget, och att dessa pengar bl.a. kommer från familjen Svenssons skatteinbetalningar. Jag försökte förklara för Fredrik att herr och fru Homsi också har ett ansvar, att de kanske borde ha tänkt på att inte skaffa så många barn, istället för att chansa och sedan hoppas på att någon annan ska hjälpa dem om det skiter sig med försörjningen. Fredrik ville inte lyssna, det var som att tala med en vägg. Istället tittade han på mig och sade ”Juggen, du låter som en SD:are nu!”

Jag förstod ingenting ”Vad har SD med det här att göra?! Du hörde ju själv att han länge har vetat att han kan bli av med jobbet och att han och hans fru trots det skaffade två barn till. Vems fel är det?! Familjen Svenssons?! Ska deras son tvingas bo med killen som trakasserar honom i skolan bara för att herr och fru Homsi inte kan låta bli att skaffa barn? Eller menar du att storken kom med barnen och att herr och fru Homsi endast är offer för omständigheterna?!”

Fredrik tittade på mig med stora ögon och sade ”Det här trodde jag inte om dig Juggen! Att du skulle vara en husneger, vem hade anat det?! Du ska ju hålla med mig! Jag försöker ju hjälpa invandrare! Har du inget hjärta din rasistfascistnazist?!”

Där är vi nu. Hen har låst in sig på sitt rum och vägrar prata med mig. Hen skriver på lappar att jag borde flytta hem till Jimmie Åkesson men jag menar att det ju finns plats hemma hos Fredrik så jag väljer att stanna, och så trivs jag ju bra i Täby. Det jag behöver hjälp med är att försöka nå fram till Fredrik så att hen förstår att herr och fru Homsi är vuxna människor och att det som hänt inte kan lastas på familjen Svensson alls. De är inte skyldiga till familjen Homsis situation. Ja, det är tråkigt att herr Homsi hade elaka chefer, men herr Homsi borde tagit med det i beräkningen när han skaffade sina två yngsta barn. Hade han och hans fru gjort det hade deras situation varit betydligt lättare nu. Hur ska jag förmedla detta till Fredrik så att även hen förstår? Jag tycker att det är trist med den tryckta stämningen här hemma. Dessutom har det visat sig att familjen Homsi nu ska flytta till en etta på Södermalm som är lite billigare än deras trea i Täby. De har bytt den med Lina Thomsgård som i sin strävan att göra rätt för sig har bestämt sig för att flytta ut till orten och bli vår granne. Hon tyckte tydligen att Barkarby var lite för läskigt för hennes smak.

Annonser

One response to “Berättelser från orten

  1. Pingback: Refugees not welcome anymore i Tyskland? | WTF?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s