Verkligheten och lagstiftarna

Härom dagen publicerades en debattartikel av Per Lindeberg i Expressen. Han tar upp det närmast ökända styckmordsfallet (da Costa-fallet) kring vilket det genom åren varit en ganska livlig debatt, främst eftersom många hävdar att de två läkarna dömdes trots bristande bevis.

Per Lindeberg menar att det just därför finns en anledning för Assange att vara nervös för att ställas inför rätta i Sverige, trots att väldigt mycket pekar på att Assange faktiskt inte har begått ett brott, åtminstone inte internationellt sett. I Sverige har vi dock en ganska lustig lagstiftning enligt vilken jag själv relativt nyligen blivit våldtagen, av en feminist dessutom. Lustigt nog känner jag mig fortfarande inte våldtagen,  vilket givetvis betyder att det är något allvarligt fel på mig och inte på lagstiftningen. (ironi, till er som inte förstår)

Per Lindberg har givetvis helt rätt i sina påståenden, anser jag.  Däremot vill jag även göra ett tillägg till vad som är allvarligt fel med det svenska rättssystemet – lagstiftarna lever i en annan verklighet än det svenska folket.

Vad menar jag då med detta?

Nyligen utspelade sig en händelse som mycket väl illustrerar mitt påstående. En av lagstiftarna råkade ut för en situation som hon uppfattade som hotfull, och vips så var ca 30 poliser på plats och letade efter en person som ryckt i ett dörrhandtag. Nu kunde ju de inte veta att det bara var det som hade hänt när Sahlin tryckte på överfallslarmet, men uppenbarligen valde de senare att sätta upp vägspärrar.

Nu kanske Sahlin har blivit hotad tidigare och jag tycker givetvis att det är bra att Polisen gör något åt detta. Däremot frågar jag mig hur det kommer sig att Polisen knappt lyft ett finger de gångerna jag varit utsatt för brott. Efter att jag blev sparkad i huvudet av flera personer med stålhättor på skorna sade de att det inte var någon idé att anhålla dem eftersom de antagligen redan tvättat bort blodet från skorna. Javisst, det var vad de sade till mig medan jag svalde blod i baksätet av en polisbil och knappt kunde öppna ena ögat eftersom ansiktet var så svullet efter alla sparkar, och mitt då långa hår var genomdränkt av blod. Inga vägspärrar där inte och inte en enda patrullbil som skickades för att hämta upp misstänkta gärningsmän. Själv fick jag fysiska men för livet, trots att jag kom väldigt lindrigt undan med tanke på hur det hade kunnat sluta.

När jag blev mordhotad för några år sedan gjorde Polisen heller inget för att hjälpa mig, jag tvingades flytta och förlorade en ansenlig summa pengar på det. Vid förhöret som jag slutligen lyckats tvinga fram av poliserna som sade sig ha så mycket att göra – trots att han som först var ansvarig för utredningen aldrig var på kontoret efter kl 14 på fredagar (han jobbade väl ”hemifrån” antar jag) – blev jag ombedd att spela blues på en gitarr som polismannen hade i sitt kontorsrum.

Jag undrar om Mona Sahlin spelar något instrument och om hon i sådana fall blir ombedd att spela det för poliserna…

Så vad är problemet då? Jo, det är nämligen så att de som stiftar lagarna och tilldelar resurser till olika myndigheter får en helt felaktig bild kring hur det faktiskt är för oss andra som faktiskt betalar både lagstiftarnas och polisernas löner. Denna skeva bild kan ju få lagstiftarna att tro att samhället fungerar på ett sätt som det i verkligheten inte gör. Kanske är det då inte så konstigt att de även stiftar befängda lagar som inte är applicerbara i verkligheten? Med tanke på att de faktiskt inte lever i samma verklighet som vi andra som betalar deras löner.

”Lustigt” nog är de som möjliggör att Mona och poliserna får mat på bordet och inte svälter ihjäl de som blir bortprioriterade och behandlas som om att de inte är något värda. Om jag hade fått en enda polisman som engagerade sig i mitt fall efter att jag blivit mordhotad hade jag för det första antagligen aldrig behövt flytta, och för det andra hade personen som hotade mig lärt sig att han inte kan bete sig på sättet som han gjorde. Jag hade fått ett välbehövligt förtroende för Polisen, men resultatet blev tvärtom. Faktum är att jag aldrig mer kommer att vända mig till Polisen om jag någon gång blir mordhotad igen (vilket jag innerligt hoppas att jag slipper bli). Jag kommer istället lösa problemet själv eftersom de vars löner jag betalar fullkomligt skiter i mitt välbefinnande, hur motsägelsefullt det än kan verka.

När tillräckligt många tappat förtroendet för Polisen, var har vi hamnat då? Är det då vi har blivit en riktig bananrepublik, utan president och bananer?

Jag önskar att vi slipper hamna där, tyvärr verkar dock allt peka på att makthavarna lever i en skyddad verkstad. De kan även helt strunta i att utföra sina arbetsutgifter utan att drabbas av konsekvenser, de blir ju endast flyttade till en annan välbetald tjänst, givetvis finansierad av skattebetalarna.

Jag är fortfarande förvånad över hur människor är beredda att ge dessa översittare och självutnämnda elit (för någon begåvningselit rör det ju sig knappast om) sin röst. Jag gör det inte och det är faktiskt något jag är stolt över.

Musiktips igen

Ett av mina favoritband heter Gong, speciellt skivorna Gong – Radio Gnome Invisible Part II – Angel’s Egg och Gong – You. Gitarristen Steve Hillage medverkar på båda skivorna. Jag har en CD med honom men har aldrig riktigt fastnat för den även om den är helt okej och det finns några bra låtar på den. Tack vare Spotify (jag får inte betalt för denna reklam) har jag nu däremot upptäckt några andra av hans verk som faller mig i smaken betydligt mer och av en ”slump” påminner en hel del om de två omnämnda Gong-skivorna ovan.

Håll till godo:

Steve Hillage – Light In The Sky – Introducing… Steve Hillage

Steve Hillage – Fish Rising

Lägg märke till att gitarriffet i Steve Hillage – Activation Meditation/The Glorious Om Riff är identiskt med temat i Gong – Master Builder och att de två låtarna är väldigt lika överlag. Jag gillar båda versionerna.

När barn blir vuxna

Barn är gulliga, barn är söta och barn är fina accessoarer för egoistiska människor som har ett behov av att förverkliga sig själva med hjälp av någon annan och låta någon annan betala för det. Barn växer även upp.

Utöver problem som utarmande av världens naturresurser och katastrofal miljöförstöring så medför överbefolkningen även andra problem – utrymme.

Här är ett bra exempel på hur det kan se ut i ett modernt samhälle där det bor alldeles för många människor på en och samma plats:

Skojarna på Skatteverket

För ett par dagar sedan skickade jag ett e-mail till Skatteverket eftersom deras telefonväxel är ytterst oberäknelig. Som svar fick jag detta av en viss Håkan Flodin:

”Hej! Eftersom du inte har inkommit med preliminär självdeklaration har din F-skatteberäkning har gjorts maskinellt enligt schablon med stöd av 6 kap. 1 § i skattebetalningslagen.  Jag råder dig därför att skicka en preliminärdeklaration så att din FA-skatt kan debiteras med korrekt belopp.

Bifogar länk till vår [sic] hermsida:

http://www.skatteverket.se/privat/blanketterbroschyrer/blanketter/info/4314.4.39f16f103821c58f680006648.html

Schablonberäkning av debiterad preliminär skatt sker med utgångspunkt i den slutliga skatten enligt taxeringen året före det aktuella inkomståret. Om F- eller SA-skatt skall bestämmas för inkomståret 2011 är det alltså den slutliga skatt som bestäms vid 2010 års taxering och som avser 2009 års inkomster som ligger till grund för beräkningen. Förutsättningen är att den skattskyldige vid debiteringstillfället har F- eller FA-skatt (alternativt  faktiskt debiterad SA-skatt vid utgången av 2010).

Med vänlig hälsning

Hans Flodin

Skatteverket”

Notera att de gärna visar att deras agerande är understött av svensk lag och att anledningen till att jag (den skatteskyldige, vilket vackert ord) är drabbad av detta är att jag har ett företag. Därför ska jag ju givetvis straffas.

Detta är mycket intressant, det här med att jag är skatteskyldig. Jag har en skyldighet, enligt staten, att betala skatt. Detta kan te sig rimligt om det vore så att staten faktiskt gav mig något för detta. Jag har räknat ut att jag på ett ungefär har betalat en bit över 1,5 miljoner kronor (minst, jag räknar lågt) i skatt under de senaste 10 åren, inräknat alla dolda skatter som moms, etc. Det är en ganska stor summa pengar.

Jag har försökt komma på vad jag har fått för dessa pengar och kan inte komma på något annat än att jag besökt läkaren kanske 3-4 ggr (som ju är subventionerat) samt att jag har gått på trottoaren och cyklat på cykelvägar och vägar. Avgiften för detta har alltså varit ca 150 000 kr per år, vilket jag tycker verkar orimligt högt.

Jag har ju inte fått någon hjälp av Polisen när jag blivit mordhotad vilket ledde till att jag tvingades flytta och förlora ca 150 000-200 000 kr under lägenhetsförsäljningen. Polisen har istället för att hjälpa mig trakasserat mig efter en anmälan om ett påhittat brott som min f.d. flickvän påstod att jag begått, samtidigt som hon återigen börjat träffa mannen som mordhotat mig, trots att inga som helst bevis finns att ett brott från min sida har begåtts, eftersom det är ett rent påhitt. Däremot finns bevis på att brott har begåtts mot mig, vilket Polisen givetvis bortser ifrån. Fast å andra sidan är det inte speciellt förvånande med tanke på hur den moderna Polismyndigheten verkar arbeta.

Så vad exakt är det jag får ut av att betala skatt? Inte mycket verkar det som. Men jag är inte den som är den, jag är en laglydig medborgare som betalar skatt för att jag någonstans hoppas på att samhället blir trevligare av det.

När man betalar skatt så betalar man t.ex. lönerna åt offentligt anställda personer, t.ex. de som arbetar på Skatteverket. Eftersom jag inte riktigt var nöjd med svaret jag fick av Hans Flodin beslutade jag mig för att försöka ringa till Skatteverket igen. Av en slump fungerade växeln.

Jag fick tala med en riktigt trevlig kvinna som, hör och häpna, sade att det var bra att jag påpekade dessa saker och klagade över dem. Hon sade att hon själv tyckte att detta med preliminär beskattning är konstigt, just eftersom man som egen företagare inte riktigt kan räkna ut sin inkomst i förskott, samt att det var ytterst dåligt att deras ”maskin” inte kan räkna ut att en kapitalvinst inte är samma sak som inkomst av tjänst. Hon tyckte även att det var märkligt att jag som har skyddade personuppgifter tvingas lämna ut min adress när jag handlar av andra företag, vilket jag berättade om. Jag blev dock lite förvånad över att hon nästan viskade när hon sade dessa saker till mig. Hon beklagade att hon inte kunde hjälpa mig, eftersom jag ju har skyddade personuppgifter, och kopplade mig vidare till avdelningen som har hand om skyddade personuppgifter. Då hände något med växeln och jag kopplades bort.

Jag ringde igen och valde att istället prata med en telefonist som kopplade mig vidare till ovan nämnda avdelning. Hon fick inget svar och bad mig återkomma om en kvart. Jag ringde en kvart senare och fick prata med en kvinna som hade en betydligt mer besvärad attityd än den trevliga kvinnan jag talade med först. Jag påtalade problemet med kravet jag fått från Skatteverket även för henne. Hon svarade med bred, dryg Stockholmsdialekt ”Men, de e väl bara o fylla i blanketten! De får ju alla göra!”. Jag försökte förklara att jag redan fyllt i en blankett, som heter Deklaration, där det tydligt framgår varifrån pengarna kommer. Hon fortsatte att upprepa att jag ska fylla i blanketten, men till slut verkade polletten trilla ned när jag sade att jag det är orimligt att utgå ifrån att jag kommer att sälja en lägenhet igen. Detta höll hon med om men sade att det är ju en maskinell uträkning som görs och att det bara är att fylla i blanketten så är det hela löst. Jag påpekade att det var otrevligt att få ett sådant krav på sig, för tänk om jag kanske hade varit bortrest och kommit hem till ett krav från Kronofogden? Hon verkade inte bry sig så mycket om sådana problem och jag insåg att hon repeterade samma mantra om och om igen, alltså var det ingen idé att prata med henne. Hon var uppenbarligen hjärntvättad till att tro att saker bara är på ett visst sätt, att de är skrivna i sten och aldrig bör ändras på, trots att de är fullkomligt idiotiska.

Jag berättade även om ett annat problem som uppstått med Transportstyrelsen i och med tullavgiften i Stockholm och att de hade hänvisat mig till Skatteverket. Hon kopplade mig ”vidare” vilket på Skatteverkets växels språk oftast betyder bortkopplad.

Jag beslöt mig därför att besöka deras servicekontor i närheten av Centralstationen. Jag tog mig dit. Där har de ett system att man själv inte får välja vilken typ av ärende man vill tala om, utan man får en lapp efter att ha konsulterat en person som avgör detta. Jag sade kort att jag fått en märklig preliminär beskattning. Jag fick genast svaret av kvinnan som delade ut lapparna att jag inte ska prata med någon, utan fylla i en ny blankett med rätt uppgifter. Jag förklarade att informationen redan framkommer på min deklaration från 2009. Hon verkade besvärad och sade ”Det är inte så det funkar! Det funkar som så att du fyller i blanketten och lämnar in den!”.  Lustigt, det finns alltså tydligen en universell lag som säger att det är så saker och ting görs, bara för att några mossiga politiker tillsammans med några minst lika mossiga tjänstemän kommit fram till att det ska vara så för att det är enklast för dem.

Det är just i det här skedet som jag blir irriterad eftersom det ju faktiskt av en ren händelse råkar vara så att det är jag som betalar deras löner, inte tvärtom!

Jag förklarade för kvinnan att jag inte är intresserad av att fylla i information som jag redan har lämnat till Skatteverket på deklarationen för 2009.

Jag fick en nummerlapp och fick så småningom tala med en annan kvinna. Jag pekade på kravet från Skatteverket och frågade var jag skulle få de pengarna ifrån. Hon visste inte vad hon skulle svara. Jag förklarade för henne att jag ju inte kan betala skatt baserad på en lägenhetsförsäljning en gång till. Hon verkade hålla med men sade att det enda hon kunde råda till var att fylla i en ny blankett. Jag förklarade att jag tycker att det är ytterst märkligt att få den här typen av krav när jag redan lämnat all nödvändig information på min deklaration för 2009 och att jag ville diskutera varför Skatteverket trakasserar skattebetalare på det här sättet. Då svarade hon att stället jag var på inte är Skatteverket och att hon inte kunde svara på detta. Jag blev förvånad och sade ”Jaha, så vad är det här?”, hon svarade ”Ett fristående servicekontor.”.

Jag undrade hur jag skulle göra för att komma i kontakt med Skatteverket och hon sade att man inte kan besöka Skatteverket, man kan endast nå dem via e-mail och telefon. Detta var mycket märkligt tyckte jag, och undrade om Skatteverket alltså inte har någon som helst adress man kan besöka dem på. Hon svarade att det gamla kontoret på Magnus Ladulåsgatan är Skatteverkets Stockholmskontor men att den enda kontakten med allmänheten är att de endast lämnar ut ID-kort. Jag beslutade mig för att gå dit eftersom jag ville veta varför min deklaration för 2009 inte duger.

På kontoret på Magnus Laduslåsgatan fanns mycket riktigt endast två alternativ att välja på för köbiljetten, antingen att beställa ID-kort eller att hämta ut ett ID-kort. Eftersom jag inte skulle göra något av dessa två alternativ gick jag fram till en kvinna som stod lite vid sidan om bakom disken och frågade om det fanns någon i huset jag kunde prata med angående en felaktigt beräknad preliminärskatt. Hon svarade drygt att jag skulle vända mig till ett servicekontor, e-maila eller ringa. Jag svarade att jag gjort allt detta men inte fått ett tillfredsställande svar. Jag sade även att de på servicekontoret hävdade att de inte var Skatteverket. Hon upprepade irriterat att det var alternativen som fanns. Jag frågade ”Så det finns alltså inte en enda person i det här huset som jag kan prata med om detta?” varpå hon svarade ”Jag lämnar ut ID-kort!”. ”Finns det alltså inte en enda person i det här huset som jag kan prata med?”  frågade jag och hon svarade surt ”Nej!”, varpå en av hennes kollegor gav henne en märklig blick.

”Vilken bra service ni har.” sade jag ironiskt och gick därifrån.

Det är alltså hur man som skattebetalare blir bemött av en person vars lön man betalar. Om detta var den enda myndigheten som hade det problemet så hade jag ju kunnat leva med det, men nu har jag ju haft problem även med Polisen som vägrar göra sitt arbete och även med politiker som inte svarar på frågor man ställer till dem. Slutsatsen är att dessa offentligt anställda personer inte har något intresse överhuvudtaget av att leva upp till skyldigheterna de har gentemot dem som betalar deras löner. Visst, de har ju stiftat lagar som de hänvisar till för att friskriva sig allt ansvar.

Men om de inte har något ansvar gentemot mig, varför ska jag betala dem lön?

Ja, tänk så konstigt resonerar jag.

Jag fick alltså inget bra svar via telefon eller när jag försökte besöka dem, så jag provade att skicka ett svar till Hans Flodin:

”Bäste herr Flodin,

Du har helt rätt. Jag har inte inkommit med en preliminär självdeklaration eftersom jag ju lämnat in en deklaration för 2009 där det tydligt framgår varifrån den s.k.  vinsten kommer som ni nu vill beskatta mig dubbelt på (med en ökning på 5 %), d.v.s. från en lägenhetsförsäljning.

Jag anlitar en redovisningsbyrå som gör min deklaration åt mig och betalar således pengar för detta. Har jag förstått dig rätt när jag tolkar det som att era deklarationsblanketter är ofullständiga? Menar du att informationen på min deklaration för 2009 inte var tillräcklig? I sådana fall hade jag hoppats på att ni hade kontaktat mig tidigare och inte genom ett inbetalningskort där ni vill stjäla 127000 kr av mig. Dessutom föreslår jag att ni gör en ändring i er maskin så att ni inte kräver människor på pengar som de faktiskt inte är skyldiga någon, eftersom pengarna inte finns och aldrig har funnits.

Jag hade en arbetsresa planerad under vintern som lyckligtvis inte blev av. Varför menar jag att det var lyckligtvis? Jo, eftersom jag ju annars hade kommit hem till ett krav från Kronofogden. M.a.o. så kan ni godtyckligt ställa till det ganska ordentligt för människor som faktiskt betalar er lön, vilket ju knappast kan kallas för bra service. Alltså, om jag hade åkt iväg för att göra detta arbete hade jag aldrig hunnit se att ni fantiserat ihop en preliminär skatt som jag ska betala, innan det hade drabbat mig allvarligt.

Du skriver att ni har gjort en maskinell F-skatteberäkning och att det alltså är en förklaring till varför ni har skickat mig detta krav. Detta hade varit i sin ordning om det faktiskt inte framgick av min deklaration vad inkomsten var baserad på. Jag kan med enkel huvudräkning komma fram till att jag inte kan utgå ifrån att en person som sålt en lägenhet ett år kommer att göra det två år senare igen och dessutom utgå ifrån att den gör en större ”vinst” ifall att den skulle göra det.

Visst, jag kan inkomma med en preliminär inkomstdeklaration där jag _återigen_ berättar att jag inte har pengarna ni hoppats på att stjäla, men först vill jag veta adressen till vilken jag kan skicka fakturan för arbetet jag får och fått lägga ned igen, eftersom ni inte behagar att läsa deklarationen som jag redan har skickat in, trots att jag och andra skattebetalare i Sverige betalar era löner för att göra just detta. Jag tänkte ange dig som referens.

Ert sätt att resonera på kan likställas med en situation där en person äter på en restaurang, betalar för maten och personalen kräver personen på dubbla beloppet eftersom de utgår ifrån att den kommer att äta där igen – trots att maten var dålig – för att sedan kräva en underskrift av personen där den försäkrar att den inte kommer att äta där igen. Skillnaden är att ni inte ens erbjuder någon mat, varken bra eller dålig, och dessutom är konsekvensen av att inte göra som ni vill är att bli registrerad hos Kronofogden.

Ert sätt att arbeta på är inget annat än ren utpressning, vilket får mig att tänka på att det ni gör mer liknar en maffiaverksamhet än en myndighet i en demokrati vars syfte är att förenkla skattebetalandet för skattebetalarna. Detta likställer även de anställda i maffiaverksamheten med kriminella, eftersom ni trakasserar människor som betalar ert uppehälle utan att erbjuda något i gengäld. För vad är det jag ”får” av er om jag gör er till viljes? Jo, jag slipper bli märkt av Kronofogden. Ni hotar mig, helt enkelt. Att jag redan en gång inkommit med all nödvändig information bryr ni er alltså inte om, inte heller att jag via e-mail har förklarat exakt vad det rör sig om.

Jag har ringt er flera gånger och blivit bortkopplad. Igår besökte jag t.o.m. ert servicekontor vid Centralstationen och fick reda på av kvinnan jag pratade med att det där inte är Skatteverket utan endast ett servicekontor, så hon kunde inte svara på mina frågor. Hon sade att man inte kan besöka Skatteverket. Jag tänkte att det ju inte kan vara möjligt att jag som skattebetalare inte kan besöka Skatteverket och ifrågasätta varför ni trakasserar mig med märkliga beslut baserade på fantasier, så jag begav mig till kontoret på Magnus Ladulåsgatan där jag blev oerhört illa bemött. Kvinnan som lämnade ut ID-kort sade surt att jag minsann fick maila er, ringa er eller besöka ett servicekontor. Jag svarade att jag gjort allt detta utan att få ett enda rimligt svar på mina frågor. På detta svarade hon surt ”Jag lämnar ut ID-kort!” och när jag då frågade ”Finns det alltså inte en enda person i det här huset som jag kan prata med?” fick jag ett högt och bitskt ”Nej!” som svar. ”Vilken bra service ni har.” sade jag ironiskt och lämnade byggnaden. Om tanten som lämnade ut ID-kort talade sanning betyder det att ingen på kontoret på Magnus Ladulåsgatan i praktiken arbetar på Skatteverket med annat än att lämna ut ID-kort. Om det inte stämmer, ja då har ni en grinig lögnare anställd som ger er ett, om möjligt, ännu sämre rykte.

Eftersom ni uppenbarligen inte är ett dugg intresserade av att förklara för mig varför informationen jag en gång redan uppgett inte duger för er så måste jag alltså begära en ersättning nu när jag måste lämna informationen igen. Tid är pengar. Vänligen återkom snarast med er fakturaadress så att vi kan få detta överstökat.

PS. Jag håller på att göra en dokumentärfilm om hur myndigheter och politiker arbetar. Vem på Skatteverket kan jag kontakta för en intervju och för att med hjälp av en kamera och frågor få en djupare insikt i vad ni faktiskt gör? Det vore intressant för Sveriges skattebetalare, d.v.s. de som betalar era löner, att få reda på vad ni faktiskt gör och hur ni gör det. DS.

Med vänlig hälsning,

xxxxx xxxxxxx”

Sedan dess har det passerat tre fulla arbetsdagar och jag har fortfarande inte fått ett svar. ”Märkligt” nog verkar Skatteverket inte ett dugg intresserade av att vare sig diskutera deras märkliga arbetsrutiner med deras arbetsgivare och inte heller att bli granskade av arbetsgivaren, men pengar vill de minsann ha! De verkar helt ha glömt bort att man måste förtjäna en lön, inte bara kräva den. Varför blir jag inte förvånad?

Låtsas nu att detta var ett företag av vilket jag hade köpt en tjänst, hade jag fortsatt betala dem pengar? Självklart inte!

Jag har funderat på att utföra ett litet experiment. Jag har nämligen funderat på att helt och hållet strunta i att betala in vinstskatten från min lägenhetsförsäljning, enbart för att se hur ivriga dessa myndigheter kommer vara när det kommer till att kräva mig på pengar. De var ju inte ett dugg ivriga att hjälpa mig när jag blev svårt misshandlad och inte heller när jag blev mordhotad.

Jag kommer att prova kontakta dem i morgon igen och även spela in samtalet denna gång, sedan kommer jag att dokumentera all kommunikation som sker mellan mig och dessa myndigheter för att sammanställa den och visa upp för allmänheten. Därefter kan de svenska skattebetalarna fråga sig om de verkligen vill betala dessa människors löner.