Monthly Archives: september 2012

De kränkta feministernas och invandrarnas hat

I ett inlägg som jag skrev relativt nyligen framgår det förhoppningsvis ganska tydligt vad jag har emot den svenska feminismen som en företeelse. Sammanfattat kan man säga att det handlar om att man ägnar sig åt ohederlig retorik och att man plockar russinen ur kakan, d.v.s. man väljer att se sig själv som förtryckt av en annan grupp människor som bevisligen inte har det bättre själva. Jag skulle t.o.m. gå så långt som att påstå att det är sämre att vara man i Sverige idag än att vara kvinna, sett ur statens och samhällets perspektiv.

T.ex. är ju män en ganska öppen måltavla inom många håll i svensk media. Som Pär Ström har påvisat många gånger kallar man gärna män för gubbslem eller talar nedsättande om gubbar överlag, som om att äldre män i sig är onda och på något sätt har förtjänat detta tillmäle.

Spektrat av kränkta feminister täcker allt från uttalade manshatare som yttrar sig på Aftonbladets hemsida och som förespråkar våld mot män, till mer sansade feminister som Lisa Magnusson, som uppenbarligen valt att gå på linjen ”det är feminismens fel att hon dog” istället för ”att hon blev mördad är ju en konsekvens av feminismen” gällande Brunnbergs uttalanden. Uppenbarligen är det endast jag som hört talas om begreppen syntax och semantik i detta fall, feministerna däremot tar sig friheten att tolka saker väldigt fritt. Man har helt enkelt gjort en pragmatisk tolkning av ett uttalande – som i sig antagligen inte är pragmatiskt – för att det ska passa feminismens beskrivning av verkligheten: Gubbar är slem, gubbslem. Vita gubbar är ännu äckligare slem.

Det sistnämnda kan man påstå är en av den moderna feminismens huvudteser i Sverige, utan att överdriva. För att styrka denna tes anstränger man sig således för att hitta bevis för denna, hur omöjligt det än kan verka att samtliga vita äldre män är obehagliga och äckliga människor i gemene mans ögon. Om man däremot utgår ifrån gemena hen så kanske det blir lättare?

Personligen utgår jag ifrån att majoriteten av alla människor är idioter på ett eller annat sätt. Jag diskriminerar ingen på den punkten, men behandlar alla med respekt tills de visat att de är korkade, vilket brukar ske ganska fort.

Sedan Pär Ström började få uppmärksamhet har inga påhopp varit låga nog för att beskriva denne man som mänsklig avföring. Detta i sig är något märkligt eftersom jag själv har träffat Pär och uppfattade honom som mycket trevlig och tillmötesgående. En av de mest omtalade sammanhangen måste vara när feministförfattaren Maria Sveland skrev ett inlägg där hon nämner Pär Ström och Pelle Billing samtidigt som hon beskriver nationalistiska yttringar i Ungern och den uppenbart störde massmördaren Anders Behring Breivik, som för övrigt har blivit något av en ny Hitler i dagens debatter där man försöker likna sin meningsmotståndare med någon hemsk person.

Just detta påstådda hat som Maria Sveland upplever sig vara utsatt för är intressant, och om möjligt är det ännu mer intressant hur hon anklagar andra för att rikta det hatet mot henne och hennes åsiktsfränder, för att få dem att framstå som onda och farliga. Det första beviset till varför det är intressant är ju Athena Farrokhzads våldsglorifierande text som jag länkade till ovan, d.v.s. det finns feminister som uppenbarligen anser att våld är nödvändigt att använda mot män för att genomföra någon slags revolution (gissar jag). Uppenbarligen anses inte åsikten vara kontroversiell eftersom den publiceras i Aftonbladet.

Det andra beviset är framförandet av den delvis skattefinansierade uppsättningen av SCUM-manifestet på Turteatern i Kärrtorp, på vars hemsida man tydligt kan läsa deras ståndpunkt ”När manligheten har gjort hela världen till ett skitställe så skapar vi en plats för ohämmad vrede, kamplystnad och kärlek.”. M.a.o. är män ensamma skyldiga till att världen ser ut som den gör. Kvinnor är oskyldiga, trots att de genom historiens lopp har tagit huvudansvaret i hemmet och uppfostrat barnen (enligt Gudrun Schyman) och trots att könet är en social konstruktion. På något märkligt sätt har alla dessa frånvarande fäder lyckats uppfostra sina söner till riktiga mansgrisar som gjort hela världen till ett skitställe. Män kan! Tydligen.

Det tredje beviset till att detta är intressant är att Svelands hela text pulserar av en massa känslor som får en att önska att de fortsatt vara ordlöst fladder i hennes bröstkorg. Tyvärr kände hon sig manad till att yttra sig. Nå väl, i Sverige har vi åsiktsfrihet och Sveland är givetvis berättigad sin åsikt, hur fel hon än har, men det är ganska lätt att dra slutsatsen att en person som känner så mycket och försöker likna sina meningsmotståndare vid massmördare, antagligen känner ett starkt hat mot dessa. Varför skulle man annars likna någon vid en sådan massmördare när den personen inte har något gemensamt med mördaren?

Det fjärde beviset, utöver mer bekanta ”Män är djur”-uttalanden (förvisso är människor djur som alla andra men det har inget med kön att göra) och hatsånger om män framförda inför en stor samling feminister, är Facebook-sidan Vita Kränkta Män som startats av kurden Kawa Zolfagary.  På den sidan verkar Zolfagary, precis som sin beundrarinna Maria Sveland, bunta ihop en massa saker och få det till att allt har samma avsändare: vita, kränkta män.

Högst upp på sidan hittar man alltså en karikatyr av Pär Ström och han återkommer ofta som en person man försöker göra narr av. Utöver det lägger Zolfagary upp skärmdumpar från bl.a. Twitter där någon rasist eller homofob har gjort ett korkat uttalande. På så sätt klumpar man ihop sina meningsmotståndare till en gemensam grupp, oavsett om dessa delar åsikt eller inte. Det viktiga är att avsändaren är vit och är man. Lustigt nog kan man därför dra slutsatsen att sidan Vita Kränkta Män ägnar sig åt rasism, vilket också är fallet, eftersom man anklagar en hel grupp människor för vad några få gör.

Det finns många aspekter som är intressanta i detta. T.ex. gör Zolfagary ingen hemlighet av att han är feminist och att han är en antirasist. Trots detta ägnar han sig åt sexism och rasism själv, vilket onekligen kan framstå som väldigt paradoxalt. Han verkar utgå från samma resonemang som Athena Farrokhzad, d.v.s. att ett visst beteende är godtagbart så länge det är ”rätt” personer som brukar sig av det. Det kan ju inte finnas en annan anledning till sidans existens. Inte nog med det, det ryktas även på andra Facebook-sidor att Zolfagary raderar kommentarer som han inte gillar, kommentarer som på en sansad nivå försöker förklara varför hans sidas budskap är fel. Andra som ställer frågor kring hans förehavanden utmålar han som jubelidioter.

Nu kan ju någon som följer denna blogg anse att jag gjort liknande med exempelvis Fredrik Reinfeldt och Beatrice Ask, d.v.s. utmålat dem som otäcka personer som omöjliggör en fungerande demokrati och rättsstat, men jag har väldigt starka belägg för mina påståenden och anser mig ha rätten att klaga på dessa människor eftersom deras handlingar faktiskt har en inverkan på mitt liv och jag med andra betalar deras löner. Jag lägger t.ex. inte tid på att kritisera folk överlag som tycker olika. Tyckandet måste ha en konsekvens, som t.ex. Sveaskogs skogschef som jag skrev om nyligen, och det måste vara ohederligt eller korkat. Det han och bolaget han arbetar för ägnar sig åt är att förstöra oersättliga naturvärden. Zolfagary å andra sidan ägnar sig åt hets mot folkgrupp och får trots det ställa upp som någon form av motdebattör när Pär Ströms bok presenterades i TV4 härom dagen. Varför det behövs en motdebattör varje gång Ström dyker upp övergår mitt förstånd, eftersom feminister inte behandlas på det sättet trots sina ofta radikala åsikter.

Faktum är att Pär Ström inte alls ägnar sig åt några som helst hatiska budskap. Ström har sedan länge varit väldigt tydlig med att han beskriver mäns problem med feministisk retorik på sin blogg Genusnytt. D.v.s. han tar upp problem, stora som små, och försöker se om det pågår någon form av mansdiskriminering, precis som de etablerade tidningarna i Sverige dagligen gör när det gäller kvinnofrågor. Till skillnad från dem kallar han ingen för kärringslem eller något för kärringvälde. Han är alltså en vit, äldre man med en åsikt, en åsikt som man uppenbarligen inte får ha utan att feminister går i taket. Därför ska man göra narr av honom, och i skrivande stund har Vita Kränkta Män 39 147 gilla-markeringar på Facebook. Nu är det mycket möjligt att vissa av dessa inte gillar själva innehållet, utan ”gillar” den för att kunna följa sidan och läsa hans uppdateringar i realtid, samt kommentarerna till dessa. Men jag anser att man ska ta sig en allvarlig funderare kring om man offentligt vill visa att man gillar en rasistisk och sexistisk sida som denna. Å andra sidan kanske det säger ganska mycket om det nuvarande läget i Sverige – det är i sin ordning att vara rasist och sexist, så länge det drabbar ”rätt” mottagare, nämligen vita män.

Nu blir ju Zolfagarys agerande inte mindre fascinerande med tanke på att han själv gör en sak av att drabbas av rasism. Man skulle kunna kalla honom för en inte lika vit, kränkt man, och som en sådan anser han sig därmed ha rätten att göra narr av en hel grupp människor av vilka majoriteten antagligen aldrig utsatt honom för någonting, vilket är ett typsikt rasistiskt beteende. Fascinerande är även faktumet att Zolfagary inte verkar vara medveten om att många invandrare i Sverige är betydligt mer rasistiska mot varandra och mot svenskar än vad svenskar är mot invandrare. Inte heller är det sällan som det framgår att vissa invandrarmän även har en extremt negativ kvinnosyn varför de anser sig kunna styra deras liv. Ett utmärkt exempel på detta är just folkgruppen kurder, som Zolfagary själv tillhör, bland vilka det de senaste åren förekommit flera uppmärksammade fall av s.k. hedersmord. Det verkar som att Zolfagary helt har missat detta då han riktar sitt missnöje mot den stora gruppen av svenska och andra vithyade män i Sverige.

Personligen tycker jag att det är ganska märkligt att en person som har flytt till Sverige, undan förtryck, har mage att kritisera det svenska samhället för att vara rasistiskt. Ja, det är självklart att det finns rasister och att människor behandlar andra människor annorlunda efter någons namn eller utseende. Varför? För att människor är människor, det är ett typiskt mänskligt beteende. Jag går så långt som att påstå att svenskarna antagligen är ett av världens minst rasistiska folk. Inte för att jag har träffat alla, utan baserat på det jag har läst pågår runtom i världen, och då har jag definitivt blivit utsatt för rasism själv och även blivit svårt misshandlad av skinnhuvuden, vilket jag tvivlar på att Zolfagary har blivit.

Så vad är det som gör att Zolfagary drar så stora växlar på rasistkortet? Antagligen eftersom det fungerar. Svenskar skiter ju på sig så fort de tänker tanken på att bli anklagade för rasism, då håller de hellre tyst. Zolfagary och hans feministvänner har antagligen sett att de kan ”komma upp sig” inom en viss sfär så länge de har ”rätt” värderingar. Varför annars skulle han bli kallad till TV4 för att debattera runt Pär Ström? Vad annars än sin rasistiska och sexistiska Facebook-sida har denne kränkte kurd att visa upp, egentligen? Personligen är jag glad över att bo i Sverige och inte någonstans i f.d. Jugoslavien, och något säger mig att Zolfagary knappast hade stått i iransk TV och hackat på någon som försöker påtala orättvisor i det iranska samhället, eller så är det kanske just det han hade gjort? Zolfagary har alltså flytt från Iran där man hänger homosexuella offentligt i lyftkranar och tvingar kvinnor till en massa vansinniga saker, för att komma till Sverige och klaga på alla orättvisor han utsätts för här? På riktigt?

Jag har själv väldigt svårt för orättvisor, men sättet han gör det på är definitivt inte konstruktivt. Att han dessutom gör det genom att ägna sig åt rasism och sexism själv gör ju inte saker bättre.

Senast igår inträffade ju en ganska komisk sak, en annan kränkt invandrare ville ta bort Tintin-serien från Kulturhusets bibliotek men Kulturhuset backade sedan. Intressant nog  skriver Zolfagary själv ganska sansat om detta på sin blogg, förutom att han gör en något för stor grej av det eftersom rasism från svenskar knappast är det största problemet i Sverige. En bra text i ämnet står min vän Joshua Tree för, där det förklaras tydligt varför man inte ska ägna sig åt censur och historierevisionism. För övrigt hittade jag en intressant kommentar till Herman Lindqvists text angående samma ämne:

Att detta har skett på Kulturhuset är intressant. Det är ett tecken på att en viss typ av människor som finner information misshaglig, i princip vill ägna sig åt censur. Detta gör de för att de har en övertygelse om att de står på de ”godas” sida, precis som Maria Sveland och en hel del vänstervridna människor har en tendens att göra. Nu tror jag inte att Zolfagary själv förespråkar censur överlag, eftersom han ju gynnas (får positiv uppmärksamhet av feminister) just på grund av att Pär Ström tillåts säga det han gör. Det är ju inte en slump att han valt att ”komma ut ur garderoben” som personen bakom Vita Kränkta Män, eftersom han antagligen har gjort bedömningen att det kommer att gynna honom. Däremot så har han uppenbarligen inga problem med att göra vilda generaliseringar om en stor folkgrupp och utmåla dem som dåliga, vilket är sådant rasister gärna ägnar sig åt.

Detta leder mig till det femte beviset kring varför Maria Svelands resonemang är felaktigt, nämligen att feminister gärna ägnar sig åt hatiska uttalanden om andra. Hon beskyller alltså andra för det en människa hon ”idoliserar”  ägnar sig åt, precis som många andra som delar hennes feministiska värderingar.  Ett utmärkt exempel är kommentarsfältet på Vita Kränkta Män under länken till Zofagarys debatt med Pär Ström i TV4.

Som avslutning får ni njuta av en trevlig artikel om hur jämställt det är i Sverige och några smakprov från kommentarerna från Vita Kränkta Män, ifall att Zolfagary skulle få för sig att radera tråden någon gång. Ni kommer att se klassiska exempel på det som feminister kallar för härskartekniker (även mot vissa meningsmotståndare i kommentarstråden), samt allhent ryggdunkande av Zolfagary, vilket tydligt visar vad hans motiv är bakom detta. Många verkar även tycka att Zolfagarys debatteknik var fantastisk, trots att han istället för att diskutera Ströms bok som handlar om belagd diskriminering av män, börjar prata om att kvinnor är diskriminerade. Med den logiken ska man alltså inte hjälpa kvinnor när de är diskriminerade eftersom män ju också är det. Lägg märke till kommentaren skriven av Anna K Wallander där hon ställer frågan ”Varför detta feministhat?” i en tråd fylld av hat mot Pär Ström, som inte en enda gång säger att han hatar någon, feminist eller inte.

Personernas namn och bild visas eftersom deras kommentarer är publicerade på en offentlig sida.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Under tiden som den här typen av ”viktiga” diskussioner väcker svenskarnas intresse och engagemang, så pågår det en oerhörd miljöförstöring världen över som kommer att leda till svårt lidande för mycket liv inom en relativt snar framtid. Om detta skrivs det sällan något, för att inte tala om att intresset är svalt. Detta i sig bevisar min tes om att människor överlag är idioter.

Ai Weiwei: Never Sorry

I kväll blev jag bjuden av en vän på bio. Vi såg Ai Weiwei: Never Sorry som visades på biograf Zita. Det var en intressant film och bitvis roande när det ibland till och med uppstod komiska situationer i samband med att kinesiska poliser försöker förtrycka och övervaka den kände konstnären. Den är klart sevärd och jag anser att framför allt personer som vurmar för ett övervakningssamhälle ska titta på den, så kan de se hur mycket ”rent mjöl i påsen” man behöver ha för att inte råka illa ut.

Efter att den kinesiska staten fängslat Ai Weiwei våren 2011 tvingade man honom att betala enorma summor i skatt, som man menade att han hade förskingrat. Då var det många kineser som skickade in bidrag till honom för att hjälpa honom med avbetalningen. Som tack ville bidragsgivarna att han skulle sjunga en sång som översatt betyder ”Fuck you mother!” och syftar till den kinesiska staten. I Sverige anses detta kanske fånigt, men i Kina är det sådant som kan leda till flera år i fängelse.