Att vara det värsta

Vilken typ av människa är den värsta som finns?

Det är en intressant fråga tycker jag, och givetvis svår att svara på. Det är ju oerhört subjektivt med vad som är värst men om man fokuserar på ett mindre geografiskt område brukar det vara lättare att fastställa vad inom det området som anses vara värst.

Det vore kul om mina få läsare ville bidra med synpunkter om vad ni tycker generellt anses vara den värsta typen av människor, eller vad ni själva tycker, om ni så vill.

Själv tycker jag att det är ganska enkelt att fastställa vad som anses vara värst i Sverige. Ordet brukar locka en del trafik till min blogg – den värsta kategorin människor är nog pedofiler. Lustigt nog har jag skrivit fraser på denna blogg som ”ha sex med barn” eller grövre, men inga av dessa brukar generera trafik hit. Däremot lockar ordet pedofil väldigt många läsare. Man kan säga att efterfrågan på pedofiler är stor, att döma av intresset.

Nåväl, bortsett från pedofilerna, vad är värst?

Jag tror att det är en kombination av olika saker. T.ex. så är det ju värdelöst att vara en man. För alla vet vi ju att män är djur (och pedofiler, kvinnor är det inte), är de som misshandlar kvinnor och barn (kvinnor misshandlar inte män och barn), är de som förstör miljön mest (kvinnors shoppinghysteri, ständiga helgresor, cigarettrökande, hetskonsumtion av skönhetsprodukter, lattedrickande, krav på skjuts av pojkvännerna etc. är miljövänliga företeelser), de som utsätter kvinnor för sexuella trakasserier (kvinnor nyper t.ex. aldrig män i baken på arbetsplatser eller krogen, allt det jag själv upplevt är rena hallucinationer) och de som stänger ute alla kvinnor från viktiga positioner i samhället (det finns som bekant inga kvinnodominerade yrken eller myndigheter).

Man kan konstatera att om man är en man så är man inte rolig att ha att göra med. Pär Ström skriver på bloggen GenusNytt om dessa företeelser, d.v.s. hur män ofta skildras som vidriga varelser utan att någon invänder. Dessutom tar han fram exempel på hur män diskrimineras i samhället, vilket ju är lite märkligt med tanke på att män är förtryckarna.

Det finns även andra grupper av människor som man i Sverige kan skriva otrevliga saker starkt generaliserande om utan invändningar, t.ex. tyskar. Att skämta om eller göra narr av tyskar och hävda att de är nazister är ett vanligt fenomen, och något som fortfarande förekommer väldigt ofta trots det faktum att det faktiskt fanns en hel del tyskar som motsatte sig nazismen redan på tiden då det begav sig. Att sedan majoriteten av nazityskarna numera är döda spelar heller ingen roll, tyskarna som folk ska få bära oket av vad andra tyskar gjorde för mer än 65 år sedan. Det är inte mer än rätt.

En annan etnisk grupp människor som blivit populär att gestalta som den moderna tidens nazister är serberna. I nyhetsmedia har det skrivits friskt om serber, så pass friskt att man utan att kolla fakta gärna anklagat serber för saker man inte haft fog för utan man tagit för givet att de är ansvariga för. Att Zaremba inte har fog för sitt påstående om att ”Det var under den parollen som Slobodan Milosevic blåste till etnisk rensning på Balkan” är inte heller något problem tydligen, eftersom man har publicerat artikeln. För om det var så självklart att Milosevic gjort detta, varför hade man då en utdragen rättegång om det? Tydligen har Zaremba tillgång till information som han inte vill dela med sig av.

Det går längre än så: DN har exempelvis inga som helst problem med att publicera texter där man talar om det vitt kända begreppet ”serbisk självömkan”, ett fenomen som vi alla givetvis känner till. En mening som jag verkligen tycker om i denna ytterst objektiva text är ”Man kan hoppas på att en bieffekt av den blir att serberna konfronterar de vidrigheter som begåtts i deras namn under det senaste decenniet.”, för visst är det så att personerna som begick krigsbrotten gjorde det i någon annans namn. Det vet ju alla. Alla har vi ju sett filmer på hur otäcka bosnienserber med hög och tydlig röst deklarerar att de t.ex. våldtar en kvinna i alla serbers namn, samtidigt som de utför sitt brott. Det är ju inte så att media på något sätt framställt det som så att alla serber är skyldiga till något. Nej, det är dessa serber som fört över skulden till alla andra, även oss som inte ens var i närheten och var lite för unga för att delta i något krig.

Även i fantastiskt välgjorda filmer som t.ex. den sista av Millennium-filmerna kan man se hur serber är – korkade brottslingar. De fiktiva ökända krigsförbrytarna bröderna Nikolic anlitas i filmen av SÄPO:s onda gren för att eliminera två av huvudrollsinnehavarna, som är journalister. Dessa krigsförbrytare, som tydligen överlevt ett brinnande krig, kommit undan rättvisan i många år och fortsatt att begå brott, de skulle nu alltså döda två journalister. Lätt som en plätt! Eller?

För en begåvad människa vore det ju ganska enkelt, men för två serber är det ju inte lika lätt. I filmen kan vi ser hur journalisterna sitter i en restaurang och äter. En av dem, mannen, går iväg för att svara i telefon varpå han krockar med en av mördarna som gått in i lokalen för att utföra sitt hemska brott. Tumult uppstår och journalisten lyckas nästan övermanna krigsförbrytaren. Den andre serben (=krigsförbrytaren) fångar polisen snabbt och effektivt (polisen som inte ens lyckades gripa de skinnhuvudena som misshandlade mig). Vilka klantskallar de där serberna är alltså!

Om jag själv skulle döda någon hade jag t.ex. inte gått in i en trång mörk lokal, utan kanske just väntat utanför i en bil och avlossat mitt vapen därifrån för att snabbt kunna fly platsen. Att jag skulle agera så beror antagligen på att jag är uppvuxen i Sverige, då blir man automatiskt lite smartare.

Att serber är helt värdelösa och ineffektiva (men onda) människor kan man lätt fastslå genom att titta på statistiken för dödsfallen under exempelvis kriget i Bosnien (informationen tagen från Wikipedia).

Trots flera år av krig (som visserligen startades av bosnierna, men det ska vi inte låtsas om) så lyckades serberna trots sitt oerhört onda uppsåt inte att döda fler än 64341 bosnier, d.v.s. om vi utgår ifrån att alla dödades av serber och inte kroater eller av andra bosnier.

Detta är ett tydligt tecken att serberna inte lärt sig någonting av sina förebilder nazityskarna, som de så orättvist jämförts med. Orättvist eftersom det är en förolämpning mot den tyska effektiviteten. Tyskarna lyckades under en period som kanske varade i två år längre döda miljontals människor, många av dem civila. Till serbernas försvar kan man ju säga att tyskarna hade det lite lättare eftersom det t.ex. var så att judarna aldrig startade ett krig mot tyskarna, medan bosnierna t.o.m. hade utländska mujahedinsoldater på plats som stred på deras sida. Bosnierna hade tydligen även förmånen att bli tränade av turkiska FN-trupper som befann sig i området som fredsbevarare. Detta kanske hindrade serbernas masslakt något, men jag måste ändå säga att det är med skam som jag ser på detta misslyckande från serbernas sida. Det var ju soklart från början att allt serber någonsin velat och vill (redan från födseln) är att etniskt rensa och slakta allt som inte är serbiskt. Problemet är att serber är så dåliga på det att det t.om. finns muslimer kvar i självaste Serbien. Pinsamt Serbien!

Lyckligtvis dyker det upp ny information om massgravar som upptäcks i Serbien, ja ni vet efter Kosovokriget där serberna påstods ha slaktat hundratusentals kosovoalbaner. Påståendena som ledde till NATO:s bombningar av ett helt land och dess civila befolkning.

Att vissa sedan påstår att man endast hittat 2788 lik, av vilka ca hälften är serber, tar ju udden av det hela. Därför hoppas jag att siffrorna som DN nämner i artikeln jag länkade till ovan stämmer bättre, även fast det är långt ifrån de där hundratusentals man talade när man skulle skapa opinion för att inleda bombningarna. DN publicerar siffrorna från TT, men ingenstans står det varifrån de i sin tur fått information om 13000 dödade. Fast det gör ju inget iofs, så länge majoriteten inte ställer sig samma fråga. Jag hade hoppats på att de skulle ta i lite mer.

Wikipedia är dock inte lika säker på hur många som faktiskt dött i konflikten.

Dock kan man konstatera att NATO lyckades mörda tre kinesiska diplomater. Dessutom finns det ju vittnesmål av journalisten Eve-Ann Prentice från den objektiva Haag-tribunalen mot diktatorn och Hitler-wannaben Slobodan Milosevic hur hon, hennes team och en kolonn civila besköts av NATO-plan (mycket mer spännande finns att läsa här). En av hennes kollegor dödades. Eve-Ann Prentice avled för inte så länge sedan i cancer, troligen orsakad av utarmad uran som hon och andra civila besköts med, av NATO. Själv tycker jag att det är tråkigt att sådan information sipprar fram då det starkt sänker det serbiska folkets trovärdighet som sadisitiska massmördare. Om man inte kan vara bra på att vara bra, då kan man väl åtminstone få vara bra på att vara dålig? Men inte ens det lyckas vi patetiska serber med.

En annan film som bl.a. gestaltar hur vidriga serber är heter Leo och är en skapelse av Josef Fares. Det filmen inte förtäljer är att en av bröderna Fares själv t.ex. har misshandlat en svensk vän som jag har, under sin ungdom i Örebro. Han försökte provocera min vän och slog honom så småningom med öppna handflator över öronen och spräckte hans trummhinnor. Jag ser med spänning fram emot filmen som bröderna Fares kommer att spela in där de gestaltar sitt eget beteende.

Det intressanta här är att ingen inom den annars så politiskt korrekta mediavärlden ens lyfter ett ögonbryn när dessa liknelser görs.

Jag kan konstatera att jag anses vara bland det värsta som finns i Sverige – jag är man, jag är serb OCH jag är cyklist. Alla hatar mig.

Nu ska jag gråta en skvätt över hur illa jag tycker om mig själv. 😉

Körkort gör ingen skillnad

I ett kort men välskrivet inlägg kommenterar Cornucopia idag ett uttalande som Värmlands landshövding Eva Eriksson nyligen har gjort. Förslaget går alltså ut på att man måste ha ett ”körkort” för att bli bonde, trots att det redan finns många lagar som reglerar hur djurskötsel ska gå till. Man kan ju lätt tycka att de som får ett ”körkort” får en bättre utbildning i hur man utför saker, men som Cornucopia påpekar så bryter ju även körkortsinnehavare mot trafikreglerna. Det instämmer jag fullständigt med.

För att ytterligare stärka han påstående ska jag kort återge händelser från gårdagen och natten till idag.

Ca kl 21 så cyklade jag in mot stan. Jag skulle möta en vän vid Björns Trädgård. Detta innebär att jag som cyklist passerar hotellet Scandic Malmen eftersom jag bor söder om stan.

Alla som cyklar och brukar passera denna plats har nog mer än en gång lagt märke till att det finns en taxistation utanför hotellet. Detta är svårt att inte lägga märke till som cyklist eftersom dessa taxiförare brukar parkera på den tydligt markerade cykelvägen. Jag brukar fråga dem om cykelvägen är en parkeringsplats, men då säger de att de får stå där, vilket givetvis är en ren lögn. De får inte stå parkerade mitt i en cykelväg, hur mycket taxiförare de än är. Just igår var det en kreativ förare från Taxi Stockholm som hade dubbelparkerat bredvid en annan taxibil, och givetvis var han då parkerad mitt över cykelvägen. Han var lite ”smart” så han drog igång varningsljusen, som för att signalera att hans bil är trasig. Samtidigt stod den andra taxiföraren på huk och lutade sig mot denna bils passagerarfönster och skrattade lite. De stod helt enkelt och snackade skit. Jag tänkte att jag inte skulle köra runt idioten utan ställde mig bakom och började plinga på ringklockan. Ja, ni vet ringklockan som det är lag på att man som cyklist har, även om ingen bilist någonsin hör att man ringer på den. Däremot brukar de höra när jag skriker på dem, trots att de har stängda fönster.

Som tur var hade ju denne idiot fönstret öppet på passagerarsidan eftersom han satt och småpratade med sin kollega. Jag frågade kollegan om detta var en parkeringsplats, eller om bilen faktiskt var trasig så jag kunde ringa en bärgningsbil för att få bort bilen. Han log obekvämt samtidigt som hans begåvade kollega flyttade på bilen.

Låtsas nu att jag och någon annan cyklist parkerade våra cyklar mitt i en bilväg och stod och snackade skit, hur hade reaktionen varit då?

Jag och min vän åt middag på en restaurang och därefter gick vi en promenad. Till slut hamnade vi söder om stan och var på väg mot mitt hem. När kl var ca 01.50 gick vi på Sockenvägen, från Årsta på väg mot Enskede. Då passerades vi av två polisbilar som i mycket hög hastighet körde på Sockenvägen som för övrigt just där är en 50-väg. Inte för att jag är en expert på att avgöra hastigheter med blotta ögat, men jag vet att en bil som kör i 50 km/h inte ser ut att köra speciellt fort. Däremot, om en bil som passerar lite på håll ser ut att färdas väldigt fort, ja då gör den antagligen det. Min spontana gissning är att dessa två polisbilar färdades i hastigheter runt 100 km/h.

Nu tänker säkert ni som läser att polisen ju får köra så fort, och ni har rätt. Det fanns dock ett litet problem: de hade inga blåljus på. Till saken hör också att inte så långt därifrån hittar man på Enskedevägen ett antal bensinmackar. I en av dessa finns en Seven Eleven-butik som för allmänheten stängs kl 23. Vi vanliga dödliga får då handla genom en liten lucka, medan det nästan alltid står en samling poliser i butiken och fikar, utanför brukar det stå ca 2-3 polisbilar parkerade. Detta har jag sett nästan varje gång jag har handlat där, vilket får mig att tro att jag är extremt bra på att pricka polisernas fikaraster, ja som att jag nästan på något telepatiskt sätt är synkroniserad med poliserna. För jag tror verkligen inte att de står där och hänger speciellt ofta, det är bara så att jag råkar komma dit varje gång de är där.

Min teori är att i polisbilarna som jag såg igår och som bröt mot trafikreglerna, d.v.s. mot Svea Rikes Lag, fanns fikasugna poliser som stämt träff med sina kollegor. Vare sig min teori stämmer eller inte så begick dessa poliser ett lagbrott, precis som taxiföraren som parkerat mitt i cykelvägen och som felaktigt angav att han hade tekniska problem med sitt fordon.

Något säger mig att samtliga av dessa personer har körkort. D.v.s. även passagerarna i polisbilarna (som jag visserligen inte hann se eftersom de körde förbi så fort). Därför kan man konstatera att ett körkort inte på något sätt säkerställer att en person inte begår ett lagbrott, även om den är polis.

Valår – vem bryr sig? En historia om ideologisk blindhet

Inte jag och inte politikerna heller, av det jag kan se.  Jag bryr mig inte eftersom politikerna inte bryr sig, vilket gör att vad jag än röstar på så får jag skit. Nu kan jag åtminstone säga att jag inte röstar på skit överhuvudtaget. För om politikerna hade brytt sig om viktiga saker, ja då hade de ju fokuserat på dessa, men det gör de aldrig.

Jag ska nu dra upp lite olika valfläsk som det bjudits på den senaste tiden, men även på tankegångar jag hört komma från olika politiska falanger.  Jag kommer helt enkelt att döpa varje ämne för sig och någorlunda kort presentera mina tankar kring dessa.

Förbifarten runt Stockholm

Det finns politiker och sådana som inte är politiker i detta land som vill att vi ska satsa ca 28 miljarder kronor för att bygga en väg runt Stockholm. Detta eftersom man kallt räknar med att vi bor i en värld som ständigt expanderar, bara för att det har sett ut så de senaste ca 150 åren. Så pass obildad är man trots sina fina utbildningar (men om sanningen ska fram verkar de flesta av dem inte läst en enda biologi- eller fysikbok) att man därför tror att vi lever på en plats med oändliga resurser när så inte alls är fallet. T.o.m. Solen är ändlig, men visst kommer det att ta tid innan den slutar ge oss energi. Betydligt längre tid än vad det kommer att ta innan oljan börjar sina, vilket t.o.m. Pentagon numera öppet erkänner. Pentagon ja, men inte svenska politiker. För majoriteten av de svenska politikerna tror på evig tillväxt, precis som religiösa tror på sina fantasier. Att de på inget sätt kan bevisa att evig tillväxt är möjlig samtidigt som det är hur enkelt som helst att bevisa motsatsen, verkar heller inte vara relevant. Så blind är mänsklighetens tro på att det ”löser sig” att man helt enkelt skiter i att vidta nödvändiga åtgärder innan saker far käpprätt åt helvete.  Javisst, saker kommer att lösa sig, men inte alls på det sätt de flesta tror eller hoppas på.

När det kommer till denna fantastiska Förbifart så kan jag säga att jag senast igår tog upp frågan under ett samtal med en politiskt engagerad person vars parti stöder satsningen och uttryckte mina tvivel, bl.a. kring att notan kommer att bli mycket dyrare. Han skrattade till lite och sade instämmande att den kommer att bli betydligt högre. Det visade sig att han själv inte ansåg att hans partis miljöpolitik var den bästa, snarare motsatsen. Så för er pajasar som tror att notan kommer att sluta på 28 miljarder, rekommenderar jag lite verklighetsanknytning. Energipriserna är på väg upp, bl.a. på grund av minskad oljeproduktion, och vad krävs för att bygga vägar? Energi och olja.

Om det istället hade förslagits att man skulle bygga ut cykelvägarna för 2,8 miljarder kr i Stockholm så är jag övertygad om att den positiva och långsiktiga effekten skulle vara betydligt större.  Åtminstone om man lät människor som cyklar vara med att planera byggena, och inte bilister som aldrig cyklar. Men det lär aldrig inträffa.

Arvsskatt och fastighetsskatt

Det finns människor som är så avundsjuka och giriga att de inte tolererar att se andra människor samla ihop en viss mängd pengar. Det sticker dem i ögonen. De menar att dessa människor är rika och därmed ska de straffas. Nu råkar det vara så att det finns ytterst få rika människor och tro’t eller ej så har en hel del av dem fått arbeta mycket eller sparat mycket för att uppnå någon form av rikedom. De som är riktigt rika kan enkelt flytta ifrån Sverige och slippa dessa skatter hur som helst. Det som händer om man inför dessa skatter är att man jagar bort dem som faktiskt sitter på kapital och får dem att investera i andra länder istället. Allt detta för någon princips skull. Smart.

Nu är jag varken rik, fastighetsägare eller inväntar något arv, snarare tvärtom. Men till skillnad från majoriteten brukar jag försöka hitta lösningar som faktiskt fungerar, inte sådana som känns ideologiskt riktiga av någon anledning (som jag aldrig kommer att förstå vad någon någonsin kommer att tjäna på). Jag anser det vara fel att ha denna typer av skatt av flera anledningar. Här är två:

1. Pengarna är redan beskattade en gång. Varför ska vissa drabbas av dubbel beskattning? Det är inget annat än ren diskriminering.

2. Att vara ”rik” kan mycket väl bero på att man har sparat pengar. Det ska man tydligen straffas för. Här ska jag ge ett exempel: Person A och B har lika hög inkomst och köpte var sitt hus i mitten av 90-talet i en närliggande Stockholmsförort. De är högre medelinkomsttagare och betalar således även en större andel i skatt än vad majoriteten gör. Person A lever ett enkelt liv, åker inte på utlandsresor, har inte en bil, cyklar till arbetet, köper kläder endast när de gamla börjar gå sönder, kastar inte mat, etc. Person B lever loppan och har dessutom tack vare bankernas låga räntor de senare åren gått på lånehysterin och belånar ständigt sitt hus för att kunna fortsätta spendera pengar på konsumtionsvaror och har således konstant ökat sitt lån. Person A, däremot har helt och hållet betalat av sitt huslån. Person B kan dessutom få avdrag på sin skatt, d.v.s. betalar mindre pengar till staten, tack vare att han/hon betalar ränta till en privat aktör (banken) för att inte ha sparat sina pengar.

Plötsligt en dag tycker några politiker att man ska beskatta egendom som fastigheter. Det visar sig då att person A plötsligt får betala ännu mer pengar till staten eftersom han/hon valt att inte spendera sina pengar på miljöförstörande aktiviteter, person B däremot går fri eftersom han/hon inte äger sin bostad (det är det ju banken som gör), åtminstone är det så det har sett ut tidigare gällande fastighetsskatten. Dessutom ska skatten betalas baserat på vad någon annan anser att bostaden är värd i dagsläget, även om bostaden inte ens är till salu och därmed inte kan ha ett marknadsvärde överhuvudtaget. Är detta rättvist eller solidariskt på något sätt? Knappast.

Det finns ingen anledning att ge bort ännu mer bara för att man själv valt att spara sina pengar och inte leva i någon form av konsumtionshets.

Marginalskatten

Inte så överraskande så tycker många av dem som förespråkar arvsskatt och fastighetsskatt att sådana som tjänar mer pengar ska få betala ännu mer skatt, även fast de faktiskt redan betalar mer skatt. T.ex. 30% skatt på 1000 000 kr är betydligt mer än vad 30% skatt på 250 000 kr är. Ja, det är rentav 4 ggr så mycket. D.v.s. redan utan marginalskatten betalar en person som tjänar 1 miljon kronor om året lika mycket skatt som fyra personer som tjänar 250 000 kr om året. Det kan tyckas orättvist, främst eftersom den som betalar mer skatt dessutom antagligen inte får några som helst bidrag av staten (förutom möjligtvis barnbidrag, räntebidrag, ROT- och RUT-bidrag), vilket man kan utgå ifrån att låginkomsttagare oftare får.

Men, detta är inte nog. För i Sverige tycker man att en person som tjänar en miljon kronor om året (även mindre, detta är bara ett exempel till er som inte fattar) inte ska få komma undan med att betala ”bara” fyra gånger så mycket skatt som en person som tjänar mindre. Nej, den som tjänar en miljon ska betala ännu mer i skatt. Tydligen kallas detta för rättvisa och solidaritet. Nu till det intressanta. Här framgår det inte någonstans hur mycket av dessa människor arbetar och hur mycket de i övrigt belastar samhället och miljön. Det kan ju faktiskt lika gärna vara så att den som tjänar en miljon arbetar ”dag och natt” med ett projekt som förbättrar levnadsvillkoren för andra människor, medan de som tjänar mindre kanske rentav arbetar på McDonalds, ett företag som är ökänt för sin miljöförstöring och sin lågavlönade personal.

Det finns heller ingenting som säger att personen som tjänar en miljon på ett år egentligen vill jobba med välgörande ändamål de kommande tre åren. D.v.s. han/hon vill jobba mycket ett år och lägga undan pengar, för att sedan hjälpa människor och natur ännu mer. Men det går inte. För om personen tjänar pengarna under en viss tidsperiod som någon annan har bestämt, ja då ska den straffskattas för detta. För det är ju nämligen så att man inte själv får bestämma över sitt liv. Staten vet bäst hur och när du ska arbeta. Glöm inte det. Därför är det rent skattemässigt en vinst att ha ett högavlönat arbete som man jobbar med på kvartstid istället för att ha ett högavlönat arbete där man arbetar mycket ett år och sedan är ledig och gör vad man vill de kommande tre åren. Det går nämligen inte. Du måste alltid göra saker på statens villkor, om inte så ska du straffas.

Så vad händer om du som skattebetalare ber staten att leverera en av de tjänster som staten säger sig tillhandahålla mot skattemedel? Det händer absolut ingenting. I de flesta fallen där du blir avvisad får du ”möjligheten” att överklaga. Lycka till!

Säkerhet

Eftersom många politiker tydligen är väldigt mån om vår säkerhet kan det ju tyckas vara ytterst märkligt att siffrorna för avskrivna brott ser ut som de gör. Jag har ju personligen varit med om detta ett flertal gånger, bl.a. efter en synnerligen brutal misshandel där polisen inte brydde sig om att agera och fånga gärningsmännen. Politikerna är så mån om vår säkerhet att de vill gå igenom vår elektroniska kommunikation, samt registrera den och spara den, för att med hjälp av detta kunna lösa brott. Men, och detta är ett mycket viktigt men, hur kommer det sig att polisen ändå inte agerar trots att man har bevis för att ett brott har inträffat?! Nej, tyvärr köper jag inte att medborgaravlyssningen på något sätt är till för medborgarnas säkerhets skull.

T.ex har vi ju en justitieminister i detta land som vill att brottsmisstänkta ska straffas och brännmärkas innan de är dömda för något brott, ja åtminstone så länge de är män.

Hennes uttalande ledde till att jag skickade henne ett e-mail där jag berättade om alla de gånger som jag drabbats av brott (och där jag dessutom inte fick den minsta hjälp av polisen, snarare tvärtom) och att jag trots det anser att brottslingar endast ska straffas om de befinns skyldiga till brottet. Till skillnad från justitieministern, d.v.s. Jag påtalade även det märkbart olustiga i polisens totala apati när det kom till att jag blivit mordhotad för att senare trakassera mig efter att min f.d. flickvän påstått att jag hotat henne, något som aldrig ens ägt rum. Alltså, om man i egenskap av man har bevis för att man har blivit mordhotad och att en kvinna skyddar brottslingen, då ignoreras man av polisen. Om samma kvinna sedan hittar på att hon utsatts för hot, ja då blir man trakasserad av polisen. Notera att jag via mitt e-mail till justitieministern försökte påvisa hur orättvist jag blivit behandlad och att jag menar att det kanske ska fokuseras på att lösa fall där det faktiskt finns bevis att ett brott begått och gärningsmännen är kända, istället för att av någon moralisk anledning vilja brännmärka människor som är misstänkta, inte skyldiga, till ett brott.

Detta svar fick jag för några dagar sedan av en sekreterare på justitiedepartementet:

”På uppdrag av justitieminister Beatrice Ask tackar jag för ditt e-brev. Jag ber om ursäkt för att svaret har dröjt.

Justitieministern beklagar att du känner att du inte har fått det bemötande från rättsväsendet som du velat. Eftersom hon inte får uttala sig om enskilda fall kan hon emellertid inte kommentera din beskrivning av de olika situationer du nämner. Som du säkert känner till har den som vill klaga på en myndighet eller tjänsteman möjlighet att vända sig till Riksdagens ombudsmän – JO.

Jag vill också nämna att under mandatperioden har regeringen i handlingsplaner vidtagit ett flertal åtgärder för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, prostitution och människohandel för sexuella ändamål. För närvarande pågår dessutom en översyn av sexköpslagstiftningen.

Regeringen har parallellt med detta tillsatt en utredning om förstärkt rättssäkerhet och effektivitet i förundersökningförfarandet som ska analysera en mängd frågor, bland annat beträffande tillämpningen av objektivitetskravet i förundersökningar och de brottsutredande myndigheternas metoder för kvalitetssäkring.

Även om justitieministern inte har möjlighet att närmare kommentera enskilda fall är det värdefullt för henne att få ta del av medborgarnas erfarenheter och tankar i frågor som rättsväsendet. Hon uppskattar att du tog dig tid att skriva till henne. ”

Det är ju härligt att Beatrice uppskattar att jag tog mig tiden. Jag uppskattar inte att hon inte tog sig tiden att svara och inte heller läsa vad jag egentligen skrev. Enligt Beatrice Asks sekreterare är mäns våld mot kvinnor värre än våld mot män. Det är intressant att veta. Prostitution och ”människohandel” hör tydligen till Sveriges absolut största problem som medborgarna drabbas av flertalet gånger under sina liv. Därför har justitieministern valt att prioritera dessa frågor. Bra där, Beatrice!

Som om komiken inte var tillräckligt svart, så avslutades sekreterarens svar till mig med en uppmaning i grön text. Längst ner under sekreterarens kontaktuppgifter står ”För miljöns skull − skriv inte ut detta meddelande i onödan ”.

Har någon på justitiedepartementet en synnerligen bisarr humor? Det verkar onekligen så. Inte nog med att man alltså direkt narras med medborgaren (i detta fall jag) som skrivit ett brev där jag förklarar problematiken med rättssystemet och får som svar att man ska fortsätta göra precis det man gör, utan man skickar även en uppmaning till mig om att jag ska tänka på miljön. Detta alltså från ett parti som vill satsa miljarder på att bygga ut fler bilvägar och samtidigt ger tummen upp för fortsatt avverkning av de få naturskogar vi har kvar i Sverige. Jag säger så här : För miljöns skull – bygg inte Förbifarten, satsa på cykelvägar, ge upp tron på evig tillväxt och kräv större ansvar av individer och företag att inte skada miljön mer!

Men förlåt, det är ju lite för jobbigt. Det är lättare att låtsas bry sig om miljön genom att be någon annan inte skriva ut papper i onödan…

Och glöm inte att en skadad miljö också skapar osäkerhet, men den typen av osäkerhet är ointressant att diskutera. Det som ska genomdrivas är noggrann övervakning av medborgarna. Detta av den enkla anledningen att medborgarna ska hållas i schack ifall att vissa skulle tröttna på styret och agera på ett brutalt sätt. Det handlar alltså inte om medborgarnas säkerhet, utan om politikernas.

Men, för den som tvivlar på mina ord och menar att vi lever i ett rättvist och jämlikt samhälle, prova att göra följande:

Gå fram till valfri privatperson av manligt kön och hota den till livet. Säg att du ska döda den om det är så det sista du gör, bekräfta även gärna att ett hot har ägt rum genom att skicka ett SMS, och om du dessutom har ett klart motiv så är det ju ännu bättre. Du kommer att upptäcka att polisen inte gör ett skit.

Ställ dig sedan utanför Rosenbad och säg samma sak till valfri politiker, bekräfta det inträffade genom till exempel ett e-mail till politikern.

Jag vågar sätta en stor summa pengar på att utfallet kommer att bli annorlunda denna gång. Någon som vill sätta emot?

Det påstås att vi lever i en demokrati. I en demokrati anses det att frihet och jämlikhet ska råda, för att ens kunna vara en demokrati. Jag menar dock att vi varken lever i ett fritt eller jämlikt samhälle, således lever vi inte i en demokrati.

Sexköpslagen

Som jag beskrev ovan så är köp av sexuella tjänster ett av de största problemen vi har i samhället, åtminstone om man ska tro Beatrice Ask och hennes åsiktsfränder i denna fråga. Det tycks dock vara så att jag och majoriteten av Sveriges befolkning aldrig drabbats av några problem med detta, däremot har vi drabbats av våldsbrott, stöld, hot etc. Detta är brott som – om man ska utgå från sexköpslagens beivrare – inte är lika allvarliga, trots att den typen av brott ökar mycket mer än så kallade sexköpsbrott. Jag kanske bor i en bubbla, men det hör inte till vanligheterna att jag ser någon försöka köpa sex. Faktum är att jag aldrig har sett det. Däremot har jag själv utsatts för olika våldsbrott och stölder samt sett andra utsättas för det. Trots detta så väljer justitieministern att fokusera på sexköpslagen, samt givetvis våldsbrott, så länge det är kvinnor som drabbas. Män däremot, vi kan gott få ta en del stryk. Det gillar ju vi, tydligen.

Istället för att fokusera på att få de poliserna som faktiskt finns att utföra ett effektivt arbete så har vi alltså en justitieminister som vill få dem att fokusera på en viss typ av brott som dessutom inte är typen av brott som drabbar flest personer. Nu kan man ju tycka att det är fördjävligt, men det som är ännu djävligare är att det antagligen inte spelar någon roll om det andra ”partiet” hamnar i regeringsposition. De bedriver liknande politik i dessa frågor.

Friår

Vissa politiker talar om friår. Friår betyder att en person ska ha möjligheten att vara ”ledig” i ett år från arbete.  Jag har själv hört en kort debatt mellan två politiker där frågan togs upp. Politikern Wetterstrand som var för menade att det skulle underlätta för människor att arbeta längre och slippa bli sjukpensionerade i förtid. Vad hon hade för belägg till att så faktiskt skulle vara fallet har jag absolut ingen som helt aning om. Hur detta skulle bekostas är fortfarande en gåta, kanske baserat på politikerns tro att färre kommer att sjukskrivas, vem vet? Knappast hon själv.

Lånesamhället

Jag gav tidigare i texten exempel på vad som händer om man sparar pengar i Sverige – man straffas för det. Vad händer om man istället väljer att spendera pengar? Jo, då belönas man faktiskt. Till en början så slipper man betala lika mycket i skatt, men så är det också så att om man inte klarar av att betala sina lån, ja då kan de till och med avskrivas! Bra va?! Det är någon annan som får betala för kalaset!

Nu kan ju det tyckas vara bra att banken som varit dum nog att låna ut en massa pengar till en oansvarig person ska få stå för smällen, men det är här det roliga kommer. De gör de inte! Det är nämligen så fiffigt konstruerat att om bankerna lånat ut till väldigt många som är dåliga på att betala sina lån, ja då kommer skattepengar användas för att täcka bankernas förluster. Men det gör väl inget, tänker någon. Jo, det gör det! För skattepengar är just det som du och andra anställda inom privata sektorn betalar för att få tjänster som utförs till er av staten. Tjänster som vård vid sjukdom, utbildning i skolan,polisskydd, etc. Problemet är bara det att de tjänsterna hela tiden försämras. Polisen kan man i praktiken helt räkna bort att få hjälp av.  Så vad används dina pengar till? Jo, till att bl.a. täcka bankernas förluster. D.v.s. att betala någon annan privatpersons osunda leverne över sina tillgångar. Det absolut bästa är att när banken gör en vinst, ja då får du inte ta del av det. Bra va?

Trots att detta fiffiga system gynnar några få så kan det skapa effekter som är riktigt otäcka. Bloggaren Flute skrev ett kort inlägg häromdagen där han rekommenderade en dokumentärfilm, som jag tycker att alla borde se. För vad kommer hända när hela världen är skuldsatt? Och den mest intressanta frågan är: var kommer alla pengar ifrån som vi lånar?

Klimathotet

De flesta har säkert hört talas om det s.k. klimathotet, jag ska därför inte beskriva det. Det man däremot kan säga är att klimathotet har fått en enorm genomslagskraft. Ja, man kan t.o.m. höra kamrat Reinfeldt tala om klimathotet ibland. Härom veckan var jag på något som kallades för Tillväxtkongressen och även där pratades det friskt om klimathotet och hur man ska kunna koldioxidkompensera genom att köpa utsläppsrätter. Det visade sig vara så att många som vurmade för olika vänsterideologier befann sig på plats, och det pratades friskt om att man ska beskatta höginkomsttagare ännu mer, eftersom det var de som förstörde miljön mest, sades det, och män givetvis. Lyckligtvis var det en person bland debattörerna som invände till detta, då han menade att det människor tjänar ju inte är problemet, utan vad de köper för pengarna. Alldeles riktigt! Därför sade han att det vore bättre att ha en konsumtionsskatt, och där är jag helt med! Jag blev riktigt glad över att höra en till person tycka som jag i denna fråga. För här har man ju återigen samma problem som det jag tog upp under ”Arvsskat och fastighetsskatt” samt ”Marginalskatten”, det är ju inte hur mycket en människa tjänar som är det avgörande, utan vad den väljer att spendera pengarna på och hur ofta den gör det.

Problemet med klimathotets framgång i debatten är att det onekligen är så att andra viktiga miljöfrågor hamnat i skymundan. Det talas t.ex. om hur man kan klimatkompensera. Fantastiskt! D.v.s. om du väljer att göra något som släpper ut mycket koldioxid så kan du köpa dig fri från det på något sätt. Men jag undrar genast: är utsläpp av koldioxid det enda problemet vi har på denna planet? Hur kompenserar vi för alla andra utsläpp? Hur kompenserar vi för skogar som skövlas runt om i världen, för alla växt- och djurarter som dör ut, för alla hajar som slaktas för att någon ska äta hajfenssoppa, för all fisk som industriellt fiskas upp tills ingen fisk finns kvar? Tydligen så återskapas allt detta genom att man klimatkompenserar, eller inte…

Nej, det är helt enkelt så att all konsumtion måste beskattas efter den inverkan på miljön som den har, inte hur billig den är att framställa i stunden. Faktiskt är det så att man skulle kunna ta bort all inkomstskatt och endast beskatta det man själv väljer att handla. På så vis skulle driftiga människor inte straffas. Och om man då som företag tillverkar varor som är miljöfarliga, ja då blir de extremt dyra att inhandla vilket leder till att majoriteten inte kan eller vill köpa varan. Detta i sin tur leder till att företagen måste göra en mindre inverkan på miljön för att kunna ha en lönsam verksamhet. Jag menar att det är det enda sättet som vi kan ha en långsiktig och hållbar utveckling på. För visst kan saker göras bättre, mer effektiva och billigare, men det få inte ske på miljöns bekostnad. Tyvärr är det väldigt många som stirrat sig blinda på den så skallade tillväxten att de i sina försök att uppnå denna förstör möjligheten för liv för framtida generationer. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det, men motbjudande är bara förnamnet.

Tydligen är det så pass viktigt för vissa att prestera bra siffror att de helt glömt bort vilka konsekvenser det kommer att få. Dock är detta inget nytt, människor överlag brukar fungera så.

Arbete

Det krävs ju onekligen en särskild talang för att inte klara av att inse att statligt finansierade arbeten inte bidrar till starkare statliga finanser i samma utsträckning som privata företag gör. Visst, om de statliga verksamheterna faktiskt genererar pengar så gör de ju det, men hur ofta gör de det?

En vän berättade nyligen att hans hustru, som är sjuksköterska, för några år sedan arbetade på en statlig läkarmottagning. Tydligen var det så att de inte hade någon egen budget, utan hamnade under flera som i sin tur täckte flera mottagningar. Jag minns inte riktigt detaljerna i historien, men poängen var att när det slutligen skulle räknas ut vad mottagningen kostade att driva så gick det inte eftersom det inte någonstans gick att se hur mycket de förbrukade som enhet. Som om inte det var märkligt nog så stängdes mottagningen så småningom för att man skulle göra besparingar. Det intressanta är ju att man inte visste hur mycket man sparade, för det gick ju inte att räkna ut.

Något säger mig att det inte enbart är sjukvården som fungerar på det sättet. Så nej, statligt tillsatta arbeten är inget jag vurmar för. Skapa hellre möjligheter för människor att starta eget. Då kommer man nämligen även få se en ökad produktivitet. Det är ju betydligt lättare för anställda att dra fötterna efter sig som anställda på ett företag, även om det är litet, till skillnad från vad en egenföretagare kan göra. Och till de som säger att så inte är fallet och att jag svartmålar hur det ser ut, så har jag en enda sak att säga: jag har sett det med egna ögon på ett flertal arbetsplatser så jag vet vad jag talar om.

Och om man prompt vill att människor ska arbeta som anställda, skriv då ut hela deras faktiska kostnad som arbetsgivaren betalar i deras lönespecifikationer. Eller ännu bättre, låt varje person betala in detta själv. För det första skulle man spara företagen administrativa kostnader, samt att varje person skulle tänka sig för nästa gång de klagade på t.ex. en låg lön. Istället skulle de då kunna ställa frågan till politikerna vad de får för alla pengarna de måste betala till staten för att de själva utför ett arbete.

Alliansen t.ex. menar att de till skillnad från de rödgröna vill skapa fler arbeten som inte är statligt finansierade. Det är ju jättebra, men att ha som vallöfte att inte göra vissa saker är inte speciellt begåvat. Å andra sidan kan man då fråga sig om att de kanske läst mina anvisningar kring ”konsten att inte göra”, men den rekommendationen är riktad mot mindre begåvade människor vilket jag uttrycker tydligt i texten. Detta får mig att börja undra varför de väljer att följa mina anvisningar. Nåväl, det är ju bättre än att de inte gör det. Om jag startade ett parti skulle jag ha som vallöfte att jag inte kommer att gasa ihjäl befolkningen i konstiga läger, vilket bra parti va?!

Vården

Ett populärt ämne är att diskutera hur vården ska förbättras. Efter egna turer inom vården har jag lika lite tillit till den som till andra statliga verksamheter. Inte för att jag tror att privata lösningar är bättre, inte längre i alla fall. När jag i vintras hade en del hälsoproblem utan att kunna få hjälp på Södersjukhuset så kontaktade jag istället Sophiahemmet. Jag tänkte att de i egenskap av privat sjukhus skulle vara mer mån om sina kunder. Jag skickade ett e-mail till dem och beskrev tydligt mina problem. Det dröjde några dagar och till slut fick jag ett svar där det stod att ärendet skickats vidare till rätt avdelning. Sedan dess hörde jag inte något från dem igen. Proffsigt Sophiahemmet!

Själv tänker jag att det bör finnas nog med pengar för att erbjuda fullgod vård till samtliga medborgare, med tanke på hur mycket skatt vi betalar. Fast å andra sidan kanske inte pengarna räcker efter att våra politiker köpt Toblerone?

Energiskatter

Tydligen är det så att de rödgröna vill införa energiskatter. Detta är bra, menar jag, eftersom det är ett bra sätt att förbereda befolkningen på de högre energipriserna vi har att vänta oss i framtiden. Men, en viktig fråga gällande skatter är just vad pengarna sedan används till. I de rödgrönas fall vet man ju att de vill skänka pengarna till människor som ingenting gör. Detta får mig att tänka på vinterns snökaos. Det pratades mycket om denna kaos, om hur spåren var igensnöade så att tågen inte kunde komma fram. På samma sätt har jag anmärkt hur lång tid det har tagit innan gruset sopades undan från vägarna. I närheten av området där jag bor dröjde det så länge som till början av maj innan man sopade bort drivor av grus som gör det farligt att cykla. Antagligen skyller man på bristande resurser. Men frågan är då varför man inte kan kräva av bidragstagare att utföra viss samhällstjänst? Jag ser faktiskt inte varför skattebetalare ska betala någon för att sitta hemma och jäsa i en soffa. Faktum är att det finns hur mycket som helst som kan göras, bara någon visar vad och hur det ska göras.

Om de rödgröna åtminstone kunde komma med något förslag som liknar detta hade man ju kunnat ta dem på större allvar, men det går ju inte verkar det som.

Försvaret

De rödgröna vill även minska försvarsbudgeten ytterligare. Det må vara så att jag personligen är emot organiserat våld eller våld över huvud taget, men faktum är att det finns andra som inte är det. Därför är det lämpligt att ha ett fungerande försvar som skydd mot detta. Eftersom vi har så få poliser i landet och de flesta uppenbarligen sitter vid ett skrivbord och ber brottsoffer spela gitarr för dem så kan det ju vara bra om vi åtminstone har ett försvar som kan ingripa ifall att det saker och ting spårar ur, som de t.ex. gjorde i Grekland när de fick veta att de inte kan leva på lånade pengar längre. Nåväl, riktigt så är det ju inte, de har ju precis fått låna ännu mer. Men, eftersom Grekland t.ex. har ett starkt försvar så kommer ingen att angripa dem, vilket Sverige borde ta lärdom av.

Peak oil

En fråga man inte kommer höra många diskutera under valrörelsen är den kommande minskningen av oljeproduktionen, eftersom tillgången till olja är ändlig. Detta är något som kommer att skapa stora problem för samhällen som är beroende av olja. I Sverige slår man sig gärna på bröstet om att vår oljekonsumtion minskat kraftigt de senaste decennierna, men man ”glömmer” berätta att vi endast exporterat förbrukningen till länder som Kina. D.v.s. när oljan går upp i pris blir det även dyrare att köpa plastleksaker tillverkade i Kina, och eftersom hela vårt samhälle bygger på en märklig form av konsumtionshets så kommer detta även att drabba många verksamheter som hittills har livnärt sig just på denna hets.

Varje parti som inte tar upp denna fråga diskvalificerar sig omedelbart från att bli taget på allvar, tyvärr innebär detta att jag då ”måste” rösta på miljöpartiet. Det kan jag dock inte göra eftersom de i andra frågor är på tok för stolliga för min smak, samt att de ju nu är i en koalition med kommunisterna och socialisterna. Och dessa tror t.ex. på evig tillväxt. Det är p.g.a. detta de kan lova bort pengar som inte existerar.

Invandringen

Denna fråga får hamna efter peak oil, eftersom politikerna skyr den lika mycket, ja förutom Sverigedemokraterna då. Tyvärr måste jag säga att Sverigedemokraterna har rätt på vissa punkter. T.ex. så bör invandringen minskas kraftigt, främst från krigsdrabbade områden. Är jag en elak och ond människa för det? Nej. Det är nämligen så att människor som flyr från krig ofta drabbas av svåra psykiska problem. Genom att ta dem till Sverige får vi även ta del av problemet. Detta hade ju inte varit så allvarligt om vi hade medel att handskas med dessa problem, men det har vi inte. Svensken vill ju kunna åka till Thailand på semester, svensken vill betala mindre skatt, svensken vill att skattepengar ska gå till sådana som inget gör, etc. Allt detta som svenskarna vill gör att det faktiskt inte är praktiskt möjligt att ta hand om så många svårt drabbade människor utan att det får direkt negativa konsekvenser i samhället. Nej, säger jag. Låt de länderna som startar krigen ta emot flyktingarna. Det är knappast Sveriges skyldighet. Däremot, att ta emot kvalificerad arbetskraft är inte fel, men ännu mer rätt vore möjligtvis att utbilda folk i Sverige till att bli konkurrenskraftiga, och det blir man inte genom att som barn själv få bestämma sin undervisning.

Men Sverigedemokraternas stora och allvarliga misstag består i att så mycket av deras politik handlar just om invandringen. Ett parti som så enkelspårigt skyller alla problem på en enda nämnare kan jag inte ta på allvar. Det är ett missnöjesparti.

Utbildning

Utbildningen måste förändras drastiskt i detta land. Människor som bor här måste lära sig leva i verkliga livet, inte i en sagovärld som de sedan barnsben hjärntvättats till att tro på. En av de främsta sakerna barn bör få lära sig är att med rättigheter följer skyldigheter. Förstår man inte detta blir livet väldigt svårt, och det är just bristen av denna insikt som skapar svåra problem i vårt samhälle, samt att det faktiskt är många som på fullaste allvar menar att man inte kan kräva saker av andra men tycker att dessa människor per automatik ska få ha vissa rättigheter.

En annan sak som allmänheten bör utbildas i är att kunna se värdet av att visa hänsyn. Visad hänsyn gentemot andra och miljön är något jag menar är väldigt sällsynt. Varför man inte utbildar människor i att förstå hur saker och ting hänger ihop i vår värld och hur mycket alla skulle tjäna på om man var lite mer försiktig med hur man agerar i de flesta lägen, är för mig ett stort mysterium. Istället hjärntvättas man om att världen ser ut på ett sätt som den faktiskt inte gör.

Att jag ens behöver ta upp detta känns vanskligt, men jag anser att man även ska lära befolkningen att skriva och tala på svenska. I dagsläget verkar det vara för mycket begärt.

Kultur

Det finns ju en del vänstermänniskor som motsätter sig Alliansens kulturpolitik då de menar att Alliansen försöker skapa en kulturentrepenad. Sådana tongångar präglade Tillväxtkongressen som jag närvarade på. Märkligt, tänkte jag, eftersom jag hade hoppats på att det främst var den kommande bristen på diverse råvaror som skulle diskuteras och omöjligheten med en evig tillväxt. Tyvärr visade det sig att ett antal kulturarbetare var på plats för att återge sin åsikt om hur en borgerlig politik drabbar deras verksamhet. Även om jag anser att det mesta de sade var kvalificerat skitsnack så var det ändå intressant att se hur lite självkritik dessa människor besitter. De talade rakt ut om hur viktig ”kulturen” är, underförstått att just den typen av kultur som de själva skapade var riktigt kultur och inte något kommersiellt dravel. Det var nämligen så att just de visste bäst vad som var bäst för allmänheten och vilken kultur som berikade andras liv mest.

Detta var kanske inte oväntat, men att se hur öppet dessa människor visade sitt förakt mot andra som inte delar deras smak var fascinerande. Det tragikomiska var att de försökte återknyta till tillväxtdiskussionen genom att säga att det som kommer vara framtidens konsumtionsvara just var kultur, eftersom det knappt skapade några negativa miljökonsekvenser. Därför menade de att staten måste ge kulturarbetare mera bidrag.

Mina invändningar:

1. Dagen då vi verkligen får smaka på konsekvenserna av dagens överkonsumtion kommer människor inte ha råd betala skatt för kultur som någon annan anser att de bör ta del av.

2. De kommer således inte ha lika mycket tid över till att lägga på kultur som någon annan anser att de bör ta del av, av den enkla anledningen att de kommer tvingas arbeta mer.

3. Om nu det kulturarbetarna gör är så bra och så viktigt, ja då kommer ju allmänheten själva betala dem för deras fantastiska sätt att berika allmänhetens liv, inte sant? Om kulturarbetarnas alster är så otroligt bra så är det ju uppenbart att någon kommer att betala dem för att ta del av dem, inte sant? Ändå vill de ha mer statliga bidrag, hm…

Slutsats

Kvar återstår då Piratpartiet, som jag menar för fram en del viktiga frågor. Tyvärr är det så att Piratpartiet inte framför fler viktiga frågor utan de vill agera vågmästare mellan två skitblock. Vad är poängen? undrar jag då. Att agera vågmästare mellan pest och kolera?

De kommer på egen hand inte kunna avskaffa FRA-lagen eller andra gällande skitlagar. Något säger mig att t.ex. Socialdemokraterna till stor del röstade emot FRA-lagen var just för att plocka politiska poäng, eftersom de visste att den antagligen skulle gå igenom ändå. Om ett parti som Piratpartiet fanns i Riksdagen då så är jag tämligen övertygad om att sossarna hade röstat ja, för att få igenom lagen. Sådant är det politiska spelet.

Det verkar tyvärr inte bättre än att jag får ägna min tid åt annat på valdagen. Så länge människor är förblindande av sin ideologiska övertygelse och sin fantasi om hur deras drömvärld skulle se ut så kommer man aldrig kunna tillämpa en fungerande politik. Den dagen då det bildas ett praktiskt parti så kommer jag att rösta på det. Jag är uppriktigt trött på ideologiska flummare från alla block. Om er politik inte fungerar så gör den inte, släpp den och gå vidare. Försök inte tjata igenom den för vissa saker fungerar inte på ett visst sätt, hur gärna ni än önskar att de gjorde det.

”Miljöcertifierad” skogsavverkning

Min vän Sebastian berättar kort i SVT om varför det är viktigt att bevara naturskog. För alla er skogsägare som kan tänkas protestera så betyder detta kort och gott att vi i Sverige endast har en liten procent naturskog kvar med ett helt fungerande ekosystem, d.v.s. som klarar sig alldeles utmärkt utan mänskliga ingrepp. Den skogen är snart helt borta eftersom skogsbolagen gärna ser att all vår skog är plantageskog, eftersom sådan skog ger högre avkastning av trä för att göra pappersmassa av. Det många inte vet är att sådant trä är av betydligt sämre kvalitet för att använda som virke.

Och för er som är varsamma med ert skogsbruk så är det tyvärr så att det i vissa lägen inte hjälper heller. Vissa arter är helt enkelt så pass känsliga att de kräver mycket specifika förutsättningar för att kunna överleva. Därför behöver Sverige avsätta en större area skog och göra det till naturreservat. I vissa andra länder är 30% av arean naturreservat, i Sverige endast ca 3 %. Det är inte bra. Att vi i Sverige skulle vara exceptionellt rädda om vår miljö är något vi ofta får höra, men hur sant är det?

Att det finns mycket skog i Sverige råder ingen tvekan om, men det är skillnad på naturskog och plantage. För den som inte förstår skillnaden föreslår jag att plugga biologi.

Varför mänskligheten är motbjudande

Igår skulle jag kika på en lokal som jag ska få låna för ett arbete som ska utföras denna helg. Lokalen befinner sig i Jakobsberg, så jag tänkte att jag skulle förena arbete med nytta och valde således att cykla dit. Vägen dit gick förhållandevis smärtfritt – utöver en SL-bussförare som ignorerade högerregeln och tvingade mig tvärbromsa för att inte bli krossad under bussen – trots att jag ständigt irriterar mig på ”lösningar” som cyklister måste anpassa sig till och aldrig, aldrig skulle godkännas som lämpliga vägar för bilister. T.ex. är det inte så sällan man som cyklist måste väja för stora gropar i asfalten, gropar som är direkt livsfarliga att cykla in i. Gropar som inte på något sätt är skyltade med någon varningsskylt och inte heller åtgärdas dem. Nej, som cyklist så ska man vara glad över att bilisterna gör en ”tjänsten” att inte köra ihjäl en, tycks det vara som.

Det var dock på tillbakavägen som det intressanta började. Jag märkte att jag hade haft medvind på vägen dit, eftersom vägen tillbaka var betydligt mer kämpig och efter den långa vintern är konditionen ännu inte vad den blir senare under året. Jag pressade dock på eftersom jag ville lämna av papper till min revisor inne i stan också. Jag lade märke till att det var betydligt fler cyklister som var ute vid det laget, antagligen på väg hem från arbete eller dylikt. Som vanligt reagerade jag över att många har svårt att hålla sig på höger sida av vägen, precis som fotgängarna också har. Det måste vara så att dessa fotgängare och cyklister är så rädda för att förknippas med högerpolitik att de t.o.m. när de vistas i trafiken anstränger sig till det yttersta att gå eller att cykla åtminstone i mitten av vägbanan. Den förbannade mitten, som gör att man omöjligt kan lista ut åt vilket håll de kommer att irra iväg mot härnäst.

Annars måste jag säga att jag blivit ganska bra på att känna igen platser där apor kommer komma farandes utan tanke på eget och andras välbefinnande. T.ex. så var jag helt beredd på att en idiot skulle springa ut från tågstationen mot busshållplatsen i Jakobsberg, och därmed korsa en cykelväg som idioten skulle springa rakt ut på, trots att uppgången från tåget är dold av en vägg och varken han eller jag kunde se vad som skulle komma. Jag var visserligen tvungen att tvärbromsa, men jag var beredd. Hade jag inte varit det hade den unge mannen fått en person som med sin cykel väger 100 kg rakt upp i ansiktet. Antagligen hade han inte mått så bra av det. Men eftersom han inte klarade av att tänka så fick jag göra det åt honom, och bromsade därmed. Å andra sidan var det inte jag som cyklade ut på en annan väg, jag följde ju bara cykelvägen. Men, cykelvägar brukar vara väldigt ”lämpligt” placerade för att ”minimera” risken för kollision med idioter (jag är ironisk för er som inte fattar). Jag lade även märke till att det fortfarande finns höga trottoarkanter precis där cyklisterna ska cykla upp på cykelvägen, vilket är mycket ”praktiskt” måste jag säga. Det hade varit härligt att se hur olycksfrekvenserna skulle se ut om bilvägar byggdes med samma standard som utgångspunkt.

När jag så började närma mig Tranebergsbron blev allt mycket mer intensivt. Det kom en strid ström av cyklister i hög hastighet nerför från Tranebergsbron mot Alvik. En av dem SMS:ade förstrött samtidigt som han mer och mer cyklade rakt emot mig. Bakifrån kom en mopedist som promt skulle förbi trots att inget utrymme för det fanns, för det fanns ju även fotgängare som gick i det lilla fältet som är avsett för dem. Det är vid sådana tillfällen man blir medveten om att cykelvägbanan inte har ritats av någon som brukar cykla eller gå, för jag måste säga att det inte går att cykla där utan att ständigt tvingas köra ut på gångvägen, vilket jag ju inte vill. Det lustiga är att uppe på Tranebergsbron så finns det plötsligt massor med utrymme för cyklisterna. Detta hindrar ju givetvis inte mötande cyklister från att då passa på att cykla bredvid varandra, för att återigen tränga ut en från vägbanan. Det där med respekt och hänsyn är inte ett av mänsklighetens starkaste drag, måste jag säga. Väl på Kungsholmen märkte jag så småningom hur en mötande kvinna på en cykel medvetet svängde ut på fel sida av vägen, och jag var beredd på att väja ut på gångvägen ännu en gång. Men så vände hon snabbt tillbaka och när jag passerade platsen där hon svängt ut såg jag en stor grop i vägbanan, klart att hon inte ville cykla där, och så klart att den gropen kommer att finnas kvar där lång tid framöver.

Vi Lindhagens plan pågår ett bygge. Där hade man helt ”oväntat” inte ordnat till så att cyklister som färdas i båda riktningarna ska kunna ta sig mot Frihemsplan. Så jag klev av cykeln och ledde den över några övergångsställen samtidigt som andra cyklister bakom mig cyklade. En av dem irriterade mig riktigt mycket. Han var en sådan där (de är väldigt vanliga) som istället för att ställa sig bakom cyklisten som kommit till rödlyset innan honom ställer sig bredvid, vilket gör att de mötande cyklisterna inte kan komma förbi utan att det uppstår lite tumult. Men det skiter ju den typen av människor som han i. De ska ju fram först, kosta vad det kosta vill. Att man sedan alltid ändå cyklar om de idioterna, ja det visar ju ännu mer hur djävla dumma i huvudet dessa människor är.

Jag valde att cykla Fridhemsgatan istället för S:t Eriksgatan en bit, för att sedan svänga in på Fleminggatan. Det visade sig inte vara ett så bra beslut, för när jag sedan skulle svänga vänster in på S:t Eriksgatan så var det kaos i korsningen. En massa korkade bilister som kört rakt ut i korsningen från S:t Eriksgatan stod i vägen samtidigt som det blivit grönt för dem som körde från Fleminggatan (för mig, bl.a.). Så jag fick försöka ta mig fram mellan sura bilister som aggressivt trampade på gaspedalerna och bromsade ryckigt för att få utlopp för sina aggressioner. Jag blev så förbannad att jag svor. Om dessa människor hade cyklat hade de tagit upp en bråkdel av platsen.

Jag fortsatte över bron mot S:t Eriskplan. Vid rödlyset där var det rena rama Vilda Västern. Folk cyklade ut på torget, till höger, till vänster och åt alla möjliga håll. Ingen stod kvar vid rödlyset där jag väntade på att det skulle bli grönt.

Jag fortsatte upp till revisorn, lämnade papper och småpratade lite. Jag berättade att jag haft besök från Skatteverket på min blogg. Hans spontana reaktion var ”Akta så du inte skriver något som får dem att vilja göra livet surt för dig.”. Det tyckte jag var lustigt. En man som alltså arbetar med redovisning och granskning av andras ekonomiska förehavanden visade uppriktig oro över att någon på Skatteverket skulle försöka göra livet surt för mig. Han vet dessutom att jag verkligen inte är någon ekonomisk brottsling och att allt jag gör är ”by the book”, men trots detta kan alltså Skatteverket ställa till det för människor. Hur skulle det gå till? Hm, låt mig tänka… De skulle t.ex. lyfta fingret rakt upp i luften och säga att jag måste betala 500 000 kr i restskatt, och de behöver inte ens motivera det. Skulle jag inte betala, ja då slussas jag vidare till Kronofogden och får mitt liv förstört. Så fungerar det i Sverige år 2010.

Nåväl, jag skulle mot Söder och valde att ta mig dit via Sveavägen. Utöver flera kvinnor på cyklar som betedde sig som mannen som ställde sig bredvid eller framför andra som stod vid ett rödlyse och väntade, så upptäckte jag en annan irriterande sak. För er som någon gång cyklat på Sveavägen (eller Birger Jarlsgatan för den delen) så har ni säkert lagt märke till att man måste cykla upp och cykla ner från cykelvägen konstant. Detta är mer eller mindre livsfarligt med tanke på att man då hela tiden måste ha utkik bakåt för att en bilist inte ska behaga att dyka upp i hög hastighet bakifrån, omedveten om att man som cyklist måste cykla ut på bilvägen. Det intressant är att det vid ett sådan ställe är så att cykelvägen leds ut på bilvägen en ganska bra bit innan nästa uppfart, som dessutom kommer efter en korsning. Det ”lustiga” är (som jag fick uppleva igår) att det samtidigt är en avfart för bilister som ska svänga till höger och när det är bilköer som det var igår, ja då kommer man i princip inte ut på vägen. Och även om man gör det, så måste man tränga sig emellan bilarna för att kunna fortsätta rakt fram, eller snällt vänta på att alla ska svänga till höger trots att man själv ska rakt fram. Här är det någon som verkligen har tänkt till.

Efter att ha passerat rondellen vid Sergelstorg så svängde jag Hamngatan ner. Den byggs om, upptäckte jag. Det de då har gjort är att de har smalnat av bilfilen så att den går rakt över cykelvägen. För bilarna måste ju fram. Jag kanske inte behöver tillägga att någon alternativ cykelväg har skapats, för cyklister är ju andra klassens medborgare och bör helst dö. Framför mig var en gubbe i en bil, som tydligen saknade backspeglar. Det var nästan som om att han medvetet körde så långt ut till höger som han kunde för att jag inte skulle kunna passera honom, i och med att alla bilar körde långsamt och det var bilkö. Precis innan Regeringsgatan så valde han att köra mer till vänster och jag tänkte att jag ska passa på att passera honom. Men plötsligt så började han svänga till höger, och jag tvingades tvärbromsa för att inte bli mosad mellan honom och refugen. Först efter att han börjat svänga, ja då satte han på sin blinker. Jag skrek ”Djävla gubbdjävel!”, men antagligen till ingen nytta. Han kunde lika gärna gjort mig handikappad. Men han fortsatte oberörd vidare. För det är ju inte bilister som ska följa trafikreglerna, utan det är cyklister som ska passa sig så att de inte dör.

Jag svängde till höger nere vid Kungsträdgården och kom ganska snart fram till Srömbron. Där var det rött. Det jag lade märke till då var följande: vid rödlyset på cykelvägen befann sig ca 10-15 cyklister, tätt sammanpackade på en liten bit väg som någon på nåder tilldelat oss. Till höger befann sig två bilar, med två personer i, som tog upp dubbelt så mycket utrymme som vi cyklister gjorde. Demokratin sätts ur spel ganska kraftigt i sådana lägen, kan man säga. När det så blev grönt för oss alla så finns det inte en möjlighet för oss lite snabbare cyklister att komma förbi tant Agda på slöcyklar i lite över 10km/h, utan att riskera våra liv. Efter att nästan helt ha passerat Skeppsbron så lyckades jag passera den sista långsamma personen av motsatt kön och kunde därefter cykla vidare. Nåja, inte bara så där. Det finns nämligen inte någon bra väg som leder från Skeppsbron till Katarinavägen, utan man måste åka igenom en tunnel avsedd för fotgängare, bära cykeln uppför en trappa, fortsätta i tunneln för att slutligen med risk för sitt eget liv komma ut på Katarinavägen.

Efter det så gick det bra att komma hem.

Jag hade lovat min mor att hjälpa henne med deklarationen, så jag var även den som skulle lämna in den till Skatteverket. Det var en massa annat som skulle göras också, så jag kom iväg först ca 22.30. Trots att jag hade cyklat ca 60 km under dagen, så tog jag cykeln in till stan. När jag började närma mig Åsögatan från Götgatan söderifrån upptäckte jag att där var en massa bilar. ”Idioter” tänkte jag, eftersom bara en idiot skulle välja att ta sin bil in till stan en kväll som denna. Det var omöjligt att som cyklist svänga från Götgatan in till Åsögatan, i och med att man från cykelvägen som är längst till höger, plötsligt ska förflytta sig längst till vänster, trots att det är en fil däremellan där bilarna kör rakt fram. Lycka till! Så jag ledde cykeln över ett övergångsställe istället. Problemet sedan var att ta få ut cykeln på Åsögatan, eftersom bilisterna gärna inte släppte fram en och ännu hellre ställde sig så långt höger de bara kan, istället för att lämna plats åt cyklister, vilket det faktiskt finns gott om. När jag sedan försökte svänga till vänster in på Magnus Ladulåsgatan höll jag på att bli påkörd av en bilist som kom bakom mig som ville fortsätta rakt fram, i lite för hög hastighet. Det var en av de sura bilisterna som var arg över att alla andra var lika korkade som han/hon och också tagit bilen till Skatteverket. I trafiken som rådde där var det inte lätt att cykla.

Jag ställde mig i kön och inväntade min tur att få slänga in deklarationen via brevinkastet. I kön var det två män i min ålder som träffade på varandra. Den ena sade ”Alltså, det här är ju sjukt! Var ställde du din bil?!” och jag tänkte att det enda som var sjukt var att ta bilen när man ska lämna ett papper. Jag tog cykeln, och hade det inte varit för alla bilister så hade det gått helt smärtfritt. När jag började närma mig brevinkastet såg jag en kvinna som struntade i att ställa sig i kön. Hon gick helt enkelt förbi, kastade in sitt brev och sade flinande ”Sorry!” till oss i kön. Jag kände igen henne. Det var en gammal granne till mig som bodde i samma hus som jag för ett par år sedan. Hon hade bytt sin 2:a från en närliggande förort mot en etta inne i stan, lite märkligt kanske med tanke på att hon bodde med sin dotter. Hennes agerande i kön visade ganska tydligt vem hon tänker på mest – sig själv. Det är hon dock inte ensam om.

Man lär sig mer om mänskligheten och vårt samhälle efter några timmar på cykeln i Stockholm, än vad man gör efter flera år i skolan.

Kära Skatteverket

Kära Skatteverket,

Eftersom jag vet att flera av era anställda har besökt min blogg de senaste veckorna istället för att arbeta väljer jag att kontakta er den här vägen. Det går säkert snabbare än att skicka ett e-mail.

Jag skrev härom dagen om hur lustigt det är att en person med skyddade personuppgifter inte kan hämta ut sitt företags momsregistreringsbevis på Skatteverket – trots medhavd legitimation – eftersom ni tydligen värnar om min ”säkerhet”. Samtidigt finns en lag som tvingar mig att uppge min adress om jag handlar av ett annat svenskt företag och som därmed gör skyddet av min adress obefintligt. Tack för det!

Det påminner mig nämligen om hur spännande mitt liv blev året 1990 efter att min far hade mordhotat mig. Min mor, min syster och jag fick byta vår befintliga lägenhet mot en annan, just för att skyddas från vår far. Delvis eftersom vi bodde på markplan i vår tidigare lägenhet och delvis eftersom han ju visste var vi bodde. På den nya adressen fick vi bo ostört i några månader, efter det lyckades någon normalbegåvad tjänsteman lämna ut vår adress till honom. De två följande åren gick jag således omvägar hem, för att se om hans bil var i närheten.

Han besökte oss flera gånger. Ibland lämnade han brev där han skrev att han älskade oss och förlät oss för det vi gjort mot honom, d.v.s. polisanmält honom för ett mordhot och misshandel som han faktiskt utfört. Men ibland så ångrade han sig och skrev att han skulle döda oss. En gång lät han sin livliga fantasi skena iväg ordentligt, och under den kreativa stunden smetade han blod på vår lägenhetsdörr. Detta pågick alltså i flera år och var en mycket upplyftande erfarenhet.

Det var därför jag med stor glädje för några år sedan kunde konstatera att en annan person stod utanför min bostad och mordhotade mig eftersom hans flickvän hade valt att sluta träffa honom och börjat träffa mig. Han upprepade hotet och gick t.o.m. så långt att han försökte få andra att misshandla mig. Trots detta så ville polisen inte göra någonting, d.v.s. polisen som likt er på Skatteverket får era löner betalda av mig och andra som inte är statligt anställda. Lustigt nog så behandlas vi varken av er eller era kollegor poliserna som de som faktiskt sätter mat på ert bord. Nej, vi behandlas som om vi vore idioter. Tyvärr börjar jag bli mer och mer benägen att hålla med om att vi som betalar era löner är idioter, eftersom vi är dumma nog och fortsätter att göra det.

Saker som länge har diskuterats nu är FRA-, Ipred- och ACTA-lagarna. Detta eftersom motståndarna till dessa menar att det är illa att statliga tjänstemän får tillgång till ens privata kommunikation, eftersom det lätt kan missbrukas, att det är tillräckligt illa när statligt anställda begår fel och att det därför inte ska göras ännu värre genom att låta privata bolag agera polis och domare vilket i sin tur kan få stora konsekvenser för individer som drabbas av detta.

Till försvar för dessa saker sägs det att det kommer att vara ”utbildade” personer som arbetar med detta, som om att utbildade människor inte kan göra fel.

Jag har en enkel fråga till er statligt anställda: om ni nu är så oerhört duktiga och bra på det ni gör, om ni nu är så över alla andra att ni anser er ska ha möjlighet att med omvänd bevisbörda kräva människor på pengar som ni påstår att de har tjänat men inte har ett enda bevis för att de har tjänat, hur kommer det då sig att ni inte ens lyckas skicka rätt djävla papper till en person som faktiskt besökt ert kontor och sagt till två av era fantastiskt duktiga och utbildade kollegor exakt vad jag ville ha och försökte hämta ut. Jag ville ha ett momsregistreringsbevis för mitt företag och INTE ett djävla personbevis som ni nu har skickat till mig, på min och andra skattebetalares bekostnad. Om ni inte ens klarar att göra en så enkel sak rätt, hur bra är ni då egentligen?

Tillägg: Jag hade rätt. Än så länge har jag fått fem klick från Skatteverkets intranät.

Komisk byråkrati och märklig banksäkerhet

Den senaste tiden har jag ägnat väldigt mycket tid åt att ta reda på information om utrustning som jag behöver för att driva min verksamhet, samt att lokalisera leverantörer för denna utrustning som säljer den till ett lågt pris men erbjuder bra service. Med tanke på att det brittiska pundet har tappat en del i värde så har det visat sig vara betydligt billigare att handla utrustning från Storbritannien via Internet än att handla i Sverige. Prisskillnaderna är ibland så stora att jag hittat varor som är ca 60 % billigare än om man handlar dem i Sverige. Med tanke på att jag handlat för en avsevärd summa pengar (för en enskild företagare) så är jag glad över att jag hittat dessa leverantörer, men tycker att det är synd att jag inte upptäckt dem tidigare, givetvis.

I och med att Storbritannien är med i EU så slipper man tullkostnader, och vill man få deras moms avdragen för att betala svensk moms (som är högre men avdragsgill i Sverige om man har ett momsregistrerat bolag) så måste man ange sitt ”VAT registration number” till dem så att de kan göra avdrag. Hos en av leverantörerna ville de till och med att man skulle maila dem en PDF-kopia på registreringsbeviset. Dessutom var det viktigt att adressen som står på beviset skulle vara leveransadressen. Det var där jag fick lite problem. Jag har nämligen bytt adress sedan jag fick mitt registreringsbevis i början av året. Så jag begav mig till Skatteverket för att hämta ut ett nytt.

Inne på Skatteverket var det mycket folk, det är ju deklarationstider. Hela skattekontoret (som de alltså nyligen flyttat igen från Magnus Ladulåsgatan på Södermalm till Centralen) såg ut som ett provisoriskt bygge. Jag hämtade blanketten K6 för att redovisa min bostadsrättsförsäljning förra året och tog en kölapp för att hämta ut registreringsbeviset.  När det var min tur så inträffade det jag misstänkte skulle inträffa – de kunde inte lämna ut ett registreringsbevis eftersom jag har skyddade personuppgifter. Detta trots att jag kan legitimera mig. Saken är den att det bara är vissa personer på Skatteverket som kan ta fram den informationen och de fanns inte där. Tanten som hjälpte den yngre killen i kassan förklarade att de kommer att skicka det till mig. Då passade jag på att fråga henne om en sak som hörde ihop. Det är nämligen så att jag även ska handla varor av ett svenskt företag. Jag ville inte lämna min adress till dem eftersom det skrivs in i deras kundregister och jag ju har skyddade personuppgifter. Min kontakt på företaget – som jag känner – sade att det kommit en ny lag som säger att alla fakturakunders adresser måste registreras. Därför frågade jag tanten på Skatteverket om detta. Hon svarade att det stämmer och att min adress måste stå där. Då undrade jag hur jag ska göra med det att jag har skyddade personuppgifter, för uppenbarligen funkar inte dessa två saker ihop. Hon klurade på det kort och sade ”Ja, dessa två saker går emot varandra.”.

Alltså, som medborgare i Sverige med skyddade personuppgifter efter ett mordhot som polisen valde att inte agera på och som kostade mig avsevärt mer än 100 000 kr i och med flytt, så får jag själv inte hämta ut momsregistreringsbeviset för mitt företag som Skatteverket själva utfärdar. Detta är för att skydda mig, säger de. MEEEEEN, denna adress som då ska hållas hemlig eftersom personerna som hotat mig får gå fria trots bevis för att de genomfört hotet måste lämnas till ett företag där vem som helst som arbetar på företaget kan få tillgång till adressen. Bra jobbat Skatteverket! 🙂

När jag beställde mina varor från leverantörerna i Storbritannien valde jag att handla med kort. Hos den första leverantören – de som ville ha kopia på registreringsbeviset – så gick det bra att handla med kort. Det gick även bra med att skicka kopia på det registreringsbeviset jag hade, visade det sig idag när jag fick svar från dem. Hos de andra leverantörerna upptäckte jag något nytt. Det visade sig att jag utöver att lämna de sedvanliga uppgifterna om kortnummer, säkerhetsnummer och datum för kortets giltighet, skulle koppla in min kortläsare som Handelsbanken (där jag har mina konton) tillhandahåller, därefter skulle jag stoppa in mitt Master Card i kortläsaren och skriva in min kod, sedan skulle jag skriva in en sifferkod som stod i webbläsaren, och då skulle en annan kod genereras av kortläsaren vilken jag sedan skulle skriva in i ett fält i webbläsaren. Det intressanta var att att det stod att jag skulle ansluta min kortläsare utan sladd. Den har alltid haft en sladd i sig eftersom det är så man ansluter till Handelsbankens Internettjänst, så detta var något nytt för mig. Jag provade att dra ut sladden och få igång den, men inget hände. Kortläsaren vad ”död”. Jag kopplade in sladden och displayen blinkade till, men jag kunde inte göra något. Frustrerad tryckte jag till slut på ”cancel”-knappen på webbläsaren. Då hände det märkliga, betalningen gick igenom.

För säkerhets skull mailade jag och ringde leverantören, och mycket riktigt, allt var i sin ordning sade dem.

Nästa natt lade jag en order hos den tredje leverantören (detta med inköpen tar mer tid än man kan tro, en av ”dagarna” var jag vaken i 43 timmar i sträck och kollade upp varor, jämförde priser etc.), även de hade Handelsbankens extra ”säkerhetskontroll” och även denna gång fungerade inte kortläsaren. Då tänkte jag ”Hm, den där lilla luckan på baksidan av kortläsaren kanske är ett batterifack och batterierna är slut?!”. Så jag rotade fram en liten skruvmejsel ur flyttlådorna och skruvade upp luckan. Till min glädje så var det samma typ av batterier som används till mina baklysedioder till min cykel, och sådana hade jag nyligen köpt två stycken av från Teknikmagasinet i Ringen (trots att de kort innan sålt ett par Sennheiser in-earhörlurar till mig för 500 kr som de sade lät ”mycket bra” men som låter djävligt illa jämfört med mina tolv år gamla Sony-lurar som också är väldigt små). Jag öppnade förpackningen till batterierna och insåg då att ett av batterierna var fel. De säljs separat och är sådana där små tunna, platta och runda saker (vet inte vad de heter och bryr mig inte så mycket om det), men ett av dem var plattare och hade en annan sifferkod ingraverad i metallen. Detta gjorde mig riktigt irriterad eftersom det ju inte var batteriet jag sade att jag ville ha till deras säljare, därför kommer jag aldrig mer att handla av Teknikmagasinet i Ringen. Hur som helst så tog jag batterierna ur kortläsaren och stoppade i dem i baklyset för att se om de fungerade, och det gjorde dem! Men kortläsaren var död… Så jag gick tillbaka till datorn och tryckte uppgivet på ”cancel” igen, nu riktigt besviken eftersom jag är i behov av att få dessa varor snabbt levererade. Till min förvåning (ja, någonstans så tror jag ju att saker ska fungera som de ska) så gick ordern ändå igenom. Detta gjorde mig glad eftersom jag behöver varorna, men jag börjar ju onekligen hysa stora tvivel gentemot Handelsbankens ”säkerhetslösning”.

Under natten gick jag även igenom papper som jag ska lämna till min revisor och hittade då ett årsbesked från Nordea. På mitt Nordea-konto har jag 39 öre och jag har inte använt det på flera år, efter att ha flyttat allt till Handelsbanken med Handelsbankens hjälp. De skulle även avsluta mina andra konton, vilket de gjorde på SEB i alla fall, men tydligen inte på Nordea. Så jag ringde upp Nordea på fredagsmorgonen i all välmening, eftersom jag tänkte att det kostar dem betydligt mer att skicka dessa onödiga årsbesked till mig än vad de får ut av mina 39 ören. Dessutom tycker jag att det är en onödig miljöpåfrestning. Jag hälsade tanten i telefonen att jag bjuder dem på pengarna och att de kan stänga ner mitt konto. Antagligen kan de själva se att jag inte använt det på flera år. Hon svarade att det inte var möjligt att göra via telefon och att jag måste gå in på ett Nordea-kontor och legitimera mig. Fint, tänkte jag, med säkerhet och så MEN nu är det så att det endast finns 39 öre på kontot och de borde kunna se att det inte använts på flera år. D.v.s. att även om jag var en bedragare så skulle ingen direkt skada kunna ske, men nej, det gick inte. Jag svarade att det var tråkigt, eftersom jag antagligen inte kommer ta mig till ett av deras kontor för att göra dem en tjänst. Jag har ju t.o.m. glömt hämta ut pengar som Tele2 skickat tillbaka till mig då jag råkat betala en räkning två gånger (hävdar de), eftersom jag inte ansåg det vara värt besväret för den lilla summan det rörde sig om. Tydligen kunde inte Tele2 sätta in pengarna på mitt konto från vilket jag betalat räkningen, utan det är visst lättare att skicka ett utbetalningskort…

Nåväl, sådan är byråkratin och de som arbetar på Skatteverket och Nordea verkar endast rycka på axlarna åt sina små märkliga regler och onödiga utgifter. Så har människor varit på arbetsplatser där jag har jobbat, ja t.o.m. ägare. Det är erfarenheter som dessa som övertygar mig om att människor inte kommer att kunna lösa problemen som vi har framför oss, som t.ex. peak oil och kraftig miljöförstöring. Människor är helt enkelt för dumma.