Noaks ark

Enligt en ganska lustig artikel i SVD idag kan man läsa att några kristna personer tagit med sig prover från en träkonstruktion som befinner sig på berget Ararat på 4000 m höjd ovanför havet. De utesluter möjligheten att byggnaden skulle vara ett hus, eftersom sådana i området endast finns på högst 3500 meters höjd. De tror nämligen att det är en båt, närmare bestämt Noaks Ark, om vilken man kan läsa om i Gamla Testamentet. Båtar däremot verkar det krylla av på högre höjder, därför är deras antagande oerhört rimligt… Det här är faktiskt riktigt roligt tycker jag.

Enligt Wikipedia är Jordens totala area  659 012 000 kvadratkilometer. Nu måste jag erkänna att jag inte vet om de mäter landarean på sluttande plan eller om de utgår ifrån allt som plan mark när arealen mäts. Som bekant är så får man en större area på ett sluttande plan än på platt mark. D.v.s. ett berg kan ha en större landarea än den arean berget täcker mätt i havsnivå. Jag tror dock att det inte utgör en gigantisk skillnad då Jordens yta mest täcks av vatten. Vart försöker jag komma?

Jo, om det är så att ”arken” strandat på 4000 meters höjd, så innebär det att det under loppet av 4800 år (enligt deras kalkyler) – fast egentligen mindre då det bevisligen fanns ungefär lika mycket vatten under egyptiernas, grekernas och romarnas storhetstider, med tanke på byggnader som konstruerats och inte förstörts av någon ”syndaflod” – har dunstat bort en djävla massa vatten. Närmare bestämt ca 2 636 048 000 000 000 kubikmeter vatten. Då låtsas jag att den upphöjda marken ovanför havsytan idag kompenserar den mängd vatten som tillkommer eftersom Jorden är sfärisk och inte plan, alltså att arean på Jorden på 4000 meters höjd – d.v.s. om det var där vattenytan låg – skulle vara betydligt större än vad den är idag.

Hur denna enorma mängd vatten har försvunnit, vet nog endast dessa kristna. Det som är komiskt är deras sätt att välja information som passar dem. De ser på sin omvärld och tänker ”Inga hus i området har konstruerats på den här höjden, alltså måste det där vara arken” samtidigt som de inte ser på sin omvärld och tänker ”Vart tog allt vattnet vägen?”, eller varför inte ”Rimligtvis så hade det ju inte kunnat spridas liv till avlägsna platser som t.ex. isolerade öar i Stilla Havet på så kort tid som bara några tusen år”. Allt detta från en enda ark där Noak samlade de ytlevande varelserna, enligt deras tro. Om detta inte är ett extremt tecken på dumhet, så vet jag inte vad som är det.

Tillägg: Carl von Linnés bedrift att börja kartlägga och kategorisera olika arter tog ju ganska lång tid i anspråk av hans liv. Trots det gissar jag att han endast hann med en väldigt liten del, med tanke på att det ständigt ”upptäcks” nya arter. Denne Noak däremot (trots att det enligt Gamla Testamentet var så att han levde väldigt länge) lyckades samla ihop all världens ytlevande djur, bygga en farkost stor nog att rymma dem och deras föda, samt – och detta är det mest imponerande av allt – hindrade han dem att dö under vistelsen på arken, genom att exempelvis bli uppätna av andra djur. Det är inte illa, måste jag säga, inte illa alls.

Konsten att inte göra – exempel 2: Rökare

De flesta känner till att rökning är skadligt, ändå röker väldigt många människor och de har oftast inte vett nog att inte utsätta andra för dessa gifter. På så sätt är rökning och bilism någorlunda likvärdigt. Rökare och bilister bryr sig generellt inte det minsta om vad de utsätter sina medmänniskor för, nämligen gift. Till skillnad från bilism så börjar rökning bli förbjudet på fler och fler platser. Detta tycker jag är bra. Det kan verka som motsägelsefullt med tanke på att jag gärna ser på mig själv som en relativt liberal person, men när det kommer till friheter så anser jag att det inte ska vara andras frihet att utsätta mig för fysiskt lidande och genom detta begränsa min frihet, för i sådana fall borde ju jag rimligtvis kunna få spöa upp valfri rökare eller bilist och det skulle de ju inte gilla själva. Men, vi lever ju i en märklig värld så saker och ting är inte alltid logiska. Frihet ska inte gå ut över andra, man måste även visa hänsyn om man ska kräva frihet för egen del. Annars är man inget annat än en egocentriskt förtryckare, vilket bevisligen många människor är.

Trots att det numera råder rökförbud på ett antal olika platser är det inte så sällan som man ser rökare som inte respekterar dessa regler. Detta gör de gärna nattetid när de är berusade, för då är deras rök tydligen inte lika farlig och framför allt inte lika oerhört illaluktande (verkar de tro). Om man åker tunnelbana i Stockholm nattetid – främst helger, eftersom många svenskar är alkoholister men tror att de inte är det om de ”bara” super sönder skallen under helgerna – så är det lätt hänt att man ser dessa rökare bolma på sin skit och öppet visa upp sin dumhet (för det krävs ju en viss mån av dumhet för att ens börja röka) för alla andra. När det är ”fest” tycker de, helt enkelt, att de har rätt att utsätta andra för sin skit. Invänder man till deras otrevliga beteende så är det många av dem som tycker att man är en ”tråkig” människa som inte låter andra ha kul. Själv tänker jag att jag inte har en anledning att låta människor som försöker förgifta mig ha roligt, varför skulle deras ”kul” gå före min hälsa? Sist jag kollade så verkar rökning inte speciellt roligt heller. Det kostar bara en massa pengar och rökare hostar, har dålig kondition och framför allt så luktar de väldigt illa.

Nu råkar det vara så att jag inte tycker att de har rätt till att tvinga på mig sin rök, så jag brukar säga ifrån.

I fredags hade jag varit på middag hos några goda vänner. Eftersom jag hade med mig ganska mycket kamerautrustning så gick jag inte hem som jag vanligtvis gör, utan valde att ta tunnelbanan. Till min otur hade jag precis missat ”mitt” tåg, så jag fick vänta i ca en halvtimme (det tar ungefär så lång tid att gå hem från Skanstull hem till mig). Så jag satt där på en bänk, slumrade nästan till ibland eftersom jag knappt sovit under några nätter, och väntade. Tiden gick och allt var väldigt lugnt. Till slut började tidpunkten närma sig för mitt tåg att anlända, så jag reste mig upp från bänken och gick omkring lite. Plötsligt dök två yngre män upp och ställde sig i närheten av bänken som jag suttit på, och därmed även nära mig. Den ene var lång, kanske lite över 190 cm och såg gänglig och barnslig ut. Den andre var å andra sidan kort och riktigt spinkig, men såg lite ”tuffare” ut i ansiktet. D.v.s. det såg ut som att han ville framstå som en tuffing, egentligen är det ju enbart ett tecken på osäkerhet. Han hade en huva på sin tröja. De såg båda ut att vara något år över tjugo.

Efter en kort stund såg jag hur han förde en cigarett mot munnen och var på väg att tända den. Jag tog ett steg fram mot honom.

– Ursäkta, men du kan inte röka här, sade jag till honom.

– Vad då, stör det dig om jag röker? svarade han lite kaxigt.

– Ja faktiskt, jag är väldigt känslig mot cigarettrök.

– Okej, då struntar jag i att röka, svarade han syrligt.

– Du får ju ändå inte röka här så det spelar ingen roll.

Då gick han igång.

– Vad är ditt problem?! Jag har ju sagt att jag inte ska tända ciggen. Kan du inte visa lite tacksamhet istället för att vara så djävla otrevlig?! Fan vad du måste vara bitter! Du saknar glädje i livet och kan inte låta andra vara lyckliga!

Jag tänkte att det knappast är jag som är olycklig, samt att han drog väldigt många slutsatser om mig utan att känna mig. Det är ju inte jag som håller på med självdestruktivt beteende och försöker utsätta mina medmänniskor för obehagliga saker. Ändå var det jag som var den som inte ville låta andra njuta av livet. Intressant. Jag höjde rösten aningen.

– Du måste lära dig att visa hänsyn! Du är ju inte ensam här och att jag måste be dig att inte tända en cigarett är väldigt märkligt när du mycket väl vet att det råder rökförbud här.

– Men jag har ju sagt att jag inte ska röka! Istället för att visa tacksamhet för att jag gör dig en tjänst så är du irriterad!

– Tjänst? Gör du mig en tjänst för att du inte röker?!

– Ja! Det är klart att jag gör!

– Nej, du gör mig inte en tjänst om du inte röker. Däremot gör du mig en otjänst om du röker. Det är en stor skillnad.

– Det är ju fan ingen skillnad! Jag struntar ju i att röka för att du sade att du mår dåligt av det. Hade jag valt att inte göra dig den tjänsten så hade jag ju rökt!

– Och då hade jag tagit cigaretten ifrån dig. Men du kanske föredrar att jag ska ringa polisen?

– Va?! Ska du ringa polisen för att någon röker?! Du är ju sjuk i huvudet! Jag visade ju dig hänsyn!

– Nej, det gjorde du inte! Om du vore en hänsynsfull person så hade du börjat med att fråga mig om det var okej att du röker i min närvaro. Du hade inte försökt tända cigaretten och hoppats på att inte bli hindrad.

Han var vid det här laget riktigt upprörd. Han började gå ifrån mig och hans kompis följde efter. Kompisen var tyst. Den korte hade däremot kommit upp i varv och skrek åt mig från några meters håll. Han upprepade att jag var bitter, etc. Jag svarade att han borde lära sig innebörden av ord.

Jag tittade på honom med ett leende. Han var ju trots allt väldigt komisk. Liten som han var, som en kyckling, så visste han antagligen att det vore dumt att försöka ge sig på mig. Att han egentligen ville det, det var tydligt. Han gick fram och tillbaka, talade högt, svor och skrek åt mig ”Tycker du att du är tuff nu när du stirrar på mig?! Tror du att jag blir rädd eller?!”. Jag bemödade mig inte med att svara på hans försök till provokation utan fortsatte att beskåda spektaklet med ett leende på läpparna. Detta verkade göra honom ännu mer arg. Hans kompis började dra i honom för att ställa sig utanför min sikt bakom en pelare, men han svarade högt ”Jag är inte rädd för den där!”. Meningen var ju inte att han skulle vara rädd heller, men jag tror att han missuppfattade vad jag ville – att han inte skulle röka. Allt det andra var ju ganska underhållande och gjorde att jag piggnade till, en bonus kan man säga.

Det han däremot borde vara rädd för är hans egen oförmåga att tänka samt hans brist på självbevarelsedrift. Hade jag varit någon annan hade jag ju lätt kunnat angripa honom efter hans försök till förolämpningar, det finns det människor som gör för mindre. Och i ärlighetens namn så hade han inte haft så goda utsikter om jag hade gjort det, vilket han borde insett om han hade någon som helst koll på närstrid och hur mycket fysiken avgör utgången av det. Uppenbarligen hade han inga sådana erfarenheter heller, vilket gör honom till en ännu större fara för sig själv med tanke på hans aggressiva beteende. Hade han tänt cigaretten så hade jag tagit den ifrån honom, och då hade han antagligen försökt göra mig illa. Det hade för hans det slutat väldigt olyckligt, men så mycket tror jag att han faktiskt insåg. Dock borde han ju tona ner sig själv väldigt mycket för att i framtiden inte råka ut för något otrevligt. Det är ju trots allt ganska lätt hänt.

Det som var mest komiskt med detta var att han ville se det som att han gjorde mig en tjänst när han sade att han inte skulle röka, faktum är att han bara gjorde sig själv en tjänst eftersom det antagligen hade slutat illa för honom om han hade tänt den där cigaretten. Om att inte utsätta andra människor för otrevliga saker är att göra dem en tjänst, vad är det då när man faktiskt hjälper andra människor? En supertjänst?

Nej, att inte göra något är endast ett bra sätt för idioter att framstå som smartare, vilket jag tydligt förklarar i min anvisning. Tyvärr verkar det som att han inte har läst den. Att göra en människa en tjänst innebär att man aktivt hjälper den, inte att man avstår ifrån att göra den illa. Det är två vitt skilda saker. Personligen begär jag inte ens att andra ska göra mig tjänster, utan är uppriktigt glad om de låter mig vara ifred. Däremot så kommer jag aldrig hålla med om att de gör mig en tjänst bara för att de inte gör mig illa, för då gör ju jag alla en tjänst om jag inte gör dem fysiskt illa, vilket jag menar är orimligt. Enligt den lilles ”logik” så bör alltså alla vara tacksamma att jag inte slår dem, bara för att jag kan men väljer att inte göra det. Det är kanske så kriminella resonerar när de erbjuder ”beskydd”? Alla är ju inte begåvade med förmågan att tänka, tyvärr. Vi som har den måste lära oss stå ut att leva med aporna. Jag försöker se det komiska i deras beteende, så gott jag kan.

Falkvinge (pp) manar till demonstration

Ny info om ACTA-lagen har kommit ut. Läs mer här. Som sagt, det här med demokrati och rättssäkerhet börjar bli mer och mer tomma begrepp. Majoriteten av våra kära politiker – ja de där  som tydligen finns till för att representera oss – verkar, av en slump, mer intresserade av att dansa efter företagens pipor än efter sina väljares. Hör och häpna…

Det där med upphovsrätt

Läste även denna intressanta artikel i DN idag.

Det verkar inte bättre än att vissa upphovsrättsinnehavare faktiskt är helt dumma i huvudet (visserligen ingen överraskning men…).  Den här filmen säger det mesta som behövs sägas  i frågan, vi får se hur länge den får vara kvar:

http://www.youtube.com/watch?v=kBO5dh9qrIQ

Ännu ett exempel på låtsaskapitalism

I DN står att läsa att staten nu ska rycka in (d.v.s. för dina och mina pengar) för att hjälpa flygbolag som är dåliga på att ha tillräckligt mycket pengar i kassan så att de ska klara några få dagar utan drift. M.a.o. är det inte längre enbart banker som hålls i handen av politikerna, utan även flygbolagen. Jag undrar hur många middagar och gratissprit de måste bjuda våra kära folkrepresentanter på för detta. Jag är lite nyfikenpå vad som skulle hända om småföretagare åberopade samma sak för Skatteverket, eller varför inte privatpersoner?

Tyvärr Skatteverket, jag blev mordhotad och förlorade en massa pengar för att polisen inte gjorde något, så jag gör ett avdrag för hela beloppet av min ekonomiska förlust i och med min påtvingade lägenhetsförsäljning. Vad skulle man få för svar på det tro? Detta är ju t.o.m. ett brott jag blivit utsatt för och där jag inte fick någon hjälp av dem som får lön av mig för att hjälpa mig. 

Höjden av tragikomik i artikeln:

”Är det statens uppgift att betala företagsförluster när överraskande problem dyker upp?

– Om det är en naturkatastrof och man har stängt ner hela luftrummet så att vi inte kan utföra vår verksamhet kan det nog tänkas vara det. Men det blir mer en EU-fråga där EU fattar beslut på tisdag, säger Palmér.”

Vad då ”[…]man har stängt ner hela luftrummet så att vi inte kan utföra vår verksamhet[…]”?! Skämtar han eller?! Försöker han säga att de annars hade flugit som vanligt och riskerat anställdas och kunders liv samt orsakat enorma skador på flygplanen och skapat enorma utgifter som antagligen skulle vara mycket högre än kostnaden för inställda flyg under några dagar? Han är inte lite fräck! Ge inte den oförskämde pajasen en enda krona i uppskov!

Amerikansk oljeplattform har sjunkit

Som bekant är de flesta nationerna idag starkt beroende av tillgång till olja, vissa mer än andra. Som bekant så finns det även många som hävdar att den kommande bristen på olja – som vissa varnar för – är någon slags domedagsprofetior. Dessa personer vägrar inse att tillgången till olja bl.a. styrs av hur mycket olja som finns och givetvis hur tillgänglig den är. T.ex. så är det ju mycket lättare att borra efter olja på land än i havet och definitivt mindre riskfyllt. Ju svårare och mer riskfyllt det är att få fram olja, desto dyrare blir den. Detta av den enkla anledningen att det kräver en större mängd energi att få fram den samt att risken för misslyckande är mycket större, och misslyckanden kostar.

Man kan säga att det inte enbart är den naturliga tillgången på olja som styr oljepriset, det kan även andra saker göra. Under 70-talet hade vi ju den berömda oljekrisen som OPEC skapade. Istället för att lära sig en läxa då och försöka att dela upp energiberoendet på flera olika av varandra oberoende energikällor, så satsade den största delen av omvärlden istället kort därefter ännu mer på oljan. Personligen tycker jag att det är ett märkligt ställningstagande, men som bekant så tycker jag att väldigt många människor resonerar på ett mycket märkligt sätt.

Andra saker som kan påverka oljepriset är t.ex. händelser som denna utanför USA:s kust. Inte nog med att det spills ut en massa olja och det i sig är en förlust, så kostade ju även plattformen en liten slant, och så har vi utebliven oljeproduktion och kostnader för räddningsarbete och förhoppningsvis en kommande sanering. Eventuellt kanske det tillkommer kostnader för någon form av skadestånd, beroende på vad orsaken till händelsen är. Dessutom förstörs antagligen oersättliga naturvärden, som vanligt. Nu känner jag inte till hur mycket olja procentuellt just denna plattform bidrog med, men jag är ganska säker på att ägarföretagets aktier sjunker idag (BP?) och att oljepriset påverkas uppåt av detta. Dock är det inte säkert att det därför stiger, med tanke på att vi ju trots allt är i en kraftig lågkonjunktur och andra faktorer kan pressa priset nedåt.

Händelser som dessa och t.ex. krig kan innebära att tillgången på olja minskar kraftigt väldigt drastiskt – precis som ett vulkanutbrott kan påverka flyget – även om det skulle vara så att det finns en ”massa” olja kvar. Det finns ju en massa flygplan, flygplatser och bränsle, ändå råder det flygstopp i många ställen i Europa. Enbart av den anledningen bör man ställa om och skapa ett samhälle som är mindre oljeberoende och det borde man påbörjat för länge sedan. Som inbiten cyklist vill jag därför återigen uttrycka ett starkt missnöje över Alliansens iver om att bygga förbifarten runt Stockholm. En iver som återigen verkar få dem att tro att de vet bättre vad folket vill ha än vad folket själva vet, så till den grad att de anser att folkets röst i frågan är onödig. Så mycket för demokrati. Det verkar inte bättre än att högt ärade kamrat Reinfeldt tror att det är andra saker som påverkar vulkanutbrott än t.ex. tillgången till billig olja, när det faktiskt handlar om naturlagar i båda fallen.

I egenskap av en simpel men relativt lyckligt lottad sydslav så har jag haft möjligheten att genomgå grundskoleutbildningen i Sverige medan den fortfarande var någorlunda bra, trots att den var starkt kommunistiskt influerad. Där hade jag fysiklektioner och vi fick bland annat lära oss sambandet mellan orsak och verkan, vilket även framgick tydligt inom andra ämnen. T.ex. så kan jag, tack vare detta, på egen hand räkna ut att om jag har en begränsad tillgång till en viss vara och om jag sedan konsumerar den i hög hastighet och gör mig väldigt beroende av den, ja då kommer den att ta slut snabbt. Men inte bara det,  mitt liv kommer bli ganska obehagligt när den plötsligt kraftigt minskar i tillgång, samtidigt som jag levt på så sätt att mitt behov av den ständigt har ökat och särskilt med tanke på att den är grunden för att tillgodose och skapa möjligheten för de flesta mänskliga behoven enligt Maslows behovshierarki. Det är ganska enkel ”matematik”. Men ärade kamrat Reinfeldt hade tyvärr oturen att ha gått i grundskolan några år tidigare än jag; då kanske man inte fick lära sig sådant? Istället fick man lära sig att vara inkonsekvent, som t.ex. när han tyckte att han ju måste få ha en viss personlig integritet, samtidigt som han tvingar igenom FRA-lagen och andra starkt integritetskränkande lagar. Det som gäller Reinfeldt gäller tydligen inte oss andra, i ett ”jämlikt” och ”demokratiskt” Sverige.

Det ska bli intressant att se hur världen ser ut om tio år. Igår hade jag en diskussion med en vän, just ang. förbifarten. Han är övertygad om att trafiken kommer att öka, antagligen eftersom det ju tjatas som ett mantra om det här med evig tillväxt. Han skulle antagligen kallas för tekniknaivist av bloggaren Cornucopia. Själv ”tror” jag inte på evig tillväxt, eftersom det är ganska enkelt att bevisa att det är helt orimligt. Så jag och min vän ”slog vad” om detta, d.v.s. ingen vinner något förutom äran om vem av oss som hade rätt om hur trafikutvecklingen kommer att se ut för motordriven personbilstrafik, vare sig det är el eller annat som är bränsle.

Jag skulle även gärna slå vad med ärade kamrat Reinfeldt om att förbifarten kommer kosta mer än vad som är budgeterat och användas av betydligt färre än vad han och hans likasinnade har räknat med. Jag är så pass övertygad om detta att jag är villig att satsa 100 000 kr i dagsvärdet (mot guld) på att det blir så. Det vore kul om ärade kamrat Reinfeldt vågade sätta emot. Jag önskar att jag hade mer pengar att sätta av till ett sådant vad, för då skulle han ju verkligen tvingas bekänna färg kring vad han verkligen tror om detta och jag skulle kunna tjäna mig en ordentlig hacka på det. Men, som det ser ut verkar det snarare som att jag och andra skattebetalare kommer att få betala för deras ogenomtänkta prestigebygge.

Det vore väldigt intressant att se dem försöka driva igenom en förbifart för cyklister genom stockholm. För cyklar alltså. Ja den där märkliga uppfinningen som är väldigt miljöofarlig, ytterst energieffektiv, som är ett ypperligt transportmedel  och som av många fortfarande anses vara en av mänsklighetens största uppfinningar. Men nej, låt cyklisterna cykla på värdelösa cykelvägar och klämmas in mellan ”shoppande” slavar och feta bilister, i mån av rum. Att ge cyklister egna säkra vägar att cykla på, som t.ex. i Holland, Danmark eller Tyskland, det vore ju helt uppåt vägarna vansinnigt. Trots att det bevisligen är så att cyklingen har ökat med 100 % i Stockholm de senaste tio åren. Jag undrar om cykelvägarna har gjort det, inte för att det skulle räcka eftersom att de var så få och dåliga även då. Skojar bara, jag undrar inte. Jag vet att så inte är fallet.

Man lär sig alltid något nytt

Idag gjorde jag något så ovanligt som att jag var ute och ”shoppade” (det heter inte handla längre, vilket tydligt framkom av skylten när jag gick in i Globens Shoppingcenter, eller vad de nu kallar det). D.v.s jag shoppade något som inte var cykel-, foto-, musik eller datorrelaterat, vilket jag lägger den största delen av mina pengar på, förutom mat då. Jag gjorde t.o.m. något så galet som att jag spontanshoppade.

På vägen hem från stan så tänkte jag att jag skulle gå istället för att ta tunnelbanan, trots det dystra vädret. I mp3-spelaren lyssnade jag för ovanlighetens skull på gammal mambo, närmare bestämt Celia Cruz som ju faktiskt är mycket bra. Då tänkte jag att jag skulle gå förbi Globens Shoppingcenter för att se om de hade någon butik där de säljer skrivare – ja, det är datorrelaterat – eftersom jag tyvärr behöver en ibland och tycker det är jobbigt att tjata på andra att skriva ut saker åt mig, vilket iofs inte händer så ofta men tillräckligt för att jag ska tycka att det är lite oproffsigt att inte kunna skriva ut dokument till min revisor, etc.

Så jag tog en sväng in i det vackra området (ironi) och hittade en entré. Väl där inne fick jag snabbt en märklig känsla, allt kändes så sorgligt på något sätt. När man bygger något så stort och påkostat så är ju förväntningen att det ska vara lite av ett folkmyller där, men det var det inte, det var väldigt tomt och dämpat. Kanske är det för att det är precis innan löning, vilket återigen är ett tecken att de flesta här i landet lever på gränsen av sin ekonomi. De slösar upp det de har så fort de har fått lön och sedan håller de sig hemma.

Hur som helst hittade jag ingen butik som sålde skrivare, inte för att jag letade överdrivet noga, men jag hittade en Expert-butik och då tänkte jag att de fyllt sin kvot av teknikbutiker. Jag beslutade mig för att gå hem men precis vid en av utgångarna så passerade jag en butik med sängkläder. Då slog det mig att jag ju behövde ett lakan eftersom att ett gammalt jag har nyligen fått ett hål och har sett sina bästa dagar medan örngottet och påslakanet faktiskt går att använda fortfarande. Så jag vände tillbaka och gick in i butiken. Visserligen var det ganska tomt överallt men det som är intressant med sådana butiker är att man sällan ser män där, varken bland personalen eller klientelet, och jag märkte att jag fick blickarna mot mig när jag gick in.

Jag gick runt och försökte hitta enskilda lakan men hittade endast kompletta set, som dessuom hade alldeles för små lakan för min 160 cm breda Tempur-säng. Slutligen hittade jag något som tycktes vara lakan men som till min stora förvåning inte var vanliga lakan – det var underlakan. Jag började titta runt och försökte hitta vanliga lakan, men förgäves. Till slut bestämde jag mig för att jag tyckte att dessa underlakan såg ut som vanliga lakan och gick därför till kassan för att eventuellt köpa ett, efter att jag ställt frågan om detta faktiskt var ett vanligt lakan. Jag ville ju inte ha ett lakan som ska vara under ett lakan, jag ville ju ha ett vanligt lakan eftersom jag är en vanlig jugge.

”Ursäkta, jag kanske ställer en väldigt dum fråga, men är det här ett vanligt lakan?” frågade jag kassörskan. ”Ja” svarade hon. Det var det, så jag plockade upp kortet och betalade för det vanliga felmärkta lakanet med ett vanligt kort men inte på kredit utan för pengar som faktiskt är mina egna, vilket jag förstått är relativt ovanligt. När kassörskan höll på att stoppa det felmärkta vanliga lakandet från Blue Heaven av modellen Harmony (det är viktigt med sådana namn så att man förstår att det är skönt att sova) i en plastkasse sade jag att jag kan ta det i handen. Det var ju redan inplastat.

Dagens lärdom är alltså att ordet lakan inte räcker för att beskriva ett lakan. Vem vet, det kanske är lätt att förväxla med ett påslakan trots att det ju heter något annat än lakan. Därför beslöt någon att döpa vanliga lakan till underlakan, så att man ska förstå att det är ett lakan som ska vara under, men frågan är under vad? Visserligen är lakanet under mig och under täcket på vilket jag har ett påslakan, ja det är t.o.m. under kudden på vilket jag har ett örngott MEN lakanet ligger på madrassen som i sin tur ligger på sängen, d.v.s. över sängen. Det skulle lika gärna kunna heta överlakan, men det gör det inte, och i verkligheten heter det inte underlakan heller – det heter lakan.

För övrigt vill jag tillägga att jag gärna hade betala 5 kr extra för lakanet om jag hade sluppit kartongen kring vilket lakanet var packat. Den enda funktionen jag kan tänka mig att kartongbiten har är att lakanet inte ska bli skrynkligt i sin plastförpackning, något jag faktiskt kan leva med i och med att lakan tvättas och blir skrynkliga ändå. Det är inte konstigt att vi har miljöförstöring och överförbrukning av naturtillgångar när det är så mycket onödigt tjafs som varor packas in i för att få dem att bli mer ”attraktiva”. Frågan är bara om de verkligen blir det, jag hade t.ex. blivit gladare om de kallat det för det är – ett lakan – och inte försökt göra det till något märkvärdigt, för det är det inte.

”Det som inte dödar mig gör mig konstigare”

Det är en direktöversättning från engelska – på vilket det blir lite mer finurligt i och med likheten mellan orden ”stronger” och ”stranger” – och är rubriken på en väldigt rolig och intressant artikel i New York Times om den slovenske cyklisten Jure Robic och hans personlighetsförändringar under extremt långa cykellopp.

Bli rik på stigande bostadspriser?

Okej, vi tar det igen. Jag har skrivit om det tidigare och Cornucopia har sedan förtydligat det, men med tanke på Finansinspektionens senaste initiativ och den livliga diskussion det lett till på exempelvis Dagens Industris hemsida så är det uppenbarligen dags för en liten repetition. Detta eftersom så många ”positiva” människor menar att det är onda socialister som är emot stigande bostadspriser. Denna gång ska jag därför modifiera exemplet och visa att man ”tjänar” pengar på att  bostadspriserna går ner, i sann kapitalistisk anda.  Faktum är ju att man fortfarande antagligen har ett lån, betalar ränta och även en mäklare vid försäljning. D.v.s. om man inte säljer ett hus, då tillkommer ju kostnader med lagfarter och allt annat påhitt som existerar som jag inte är så insatt i.

Jag ska nu ge exempel på två identiska lägenheter som införskaffas till samma pris och där sedan ägarna säljer dem och köper identiska lägenheter på annan ort  men där kostnaden per kvm är likadan som deras föregående lägenhet. Den enda skillnaden mellan mina två exempel är att exempel A utspelar sig i Sverige idag och exempel B utspelar sig i något som närmare skulle likna verkligheten om saker och ting var rationella, d.v.s. i en värld där en sliten lägenhet sjunker i pris.

Jag utgår även ifrån att våra köpare är lagom ekonomiskt ansvarstagande. Alltså betalar de så mycket de kan i kontantinsats  efter försäljningarna av bostaden men de amorterar inte.

	Exempel A	Exempel B
Inköpspris	2000000	2000000
Lån	1800000	1800000
Kontantinsats	200000	200000
Försäljningspris	2500000	1900000
Mäklararvode 2%	50000	38000
Vinst/förlust innan skatt	450000	-138000
Vinstskatt 22%	99000
Förlustavdrag 50%		-69000
Summa vinst	351000	-69000
Inköpspris ny bostad	2500000	1900000
Kontantinsats	551000	131000
Lån	1949000	1769000

Som ni kan se så kommer exempel B inte ha tillräckligt med pengar att betala en kontantinsats på 10%, men kommer däremot att ha hela 180 000 kr mindre i lån än exempel A, trots att exempel A på papperet är mer rik även om ”de” (egentligen banken) äger samma bostadsrätt. För att täcka en kontantinsats på 10% måste exempel B skrapa ihop 69000 kr  vilket är betydligt lättare än att amortera 180 000 kr, åtminstone enligt de matematiska principer som en simpel jugoslav som jag tillämpar. Det kan ju vara så att jag för ovanlighetens skull har fel, men då får ju ni som kommenterar komma med invändningar och konkreta exempel som visar att så är fallet.

Och givetvis är jag medveten om att de gångerna man tjänar pengar på en bostadsförsäljning där priserna har stigit är när man råkat sälja bostaden till överpris och sedan köpt sin nya bostad till ett ovanligt lågt pris, om man lyckas köpa en omvandlad hyresrätt i ett attraktivt område eller när man säljer precis innan man dör och inte längre behöver en bostad, och pengar. 😉

Sedan kan man ju åsikter om huruvida Finansinspektionen ska ställa sådana krav som de nu gör. I vissa av kommentarerna på Dagens Industri så menas det att svenska folket själva är smarta nog att veta sitt bästa. Där håller jag inte med, men jag tycker samtidigt inte att staten ska hålla alla i handen. Detta innebär i sin tur att staten inte ska hålla bankerna i handen heller. Om de är dumma nog att låna ut pengar till människor som inte kan betala får de skylla sig själva, men då ska de även enbart låna ut pengar de i verkligheten förfogar över. Det är ju där problemet egentligen ligger – man kan inte förvänta sig en fri marknad när man själv inte vill spela efter reglerna för en fri marknad. Därför hoppas jag på en reglering, gärna till att bankerna får låna ut högst 75 % av bostadens marknadsvärde. Amorteringskrav vore också lämpligt. Men helst av allt hade jag önskat att staten inte höll bankerna i handen och att de inte lånade ut pengar som inte existerar, men det är nog att önska för mycket.

Tillägg: Hittade detta på Skatteverkets hemsida. D.v.s. man kan göra ännu fler avdrag om man säljer sin bostad till ett lägre pris än vad man köpte den för.

”Avyttringsdag är normalt den dag som du och köparen skrev under köpekontraktet. Om du sålde bostaden den 1 januari 2008  eller senare beskattas 22/30 av vinsten med en skatt på 30 procent. Det motsvarar 22 procent i skatt på hela vinsten.

Om du har sålt  din bostadsrätt med förlust får du dra av halva förlusten. Du får avdrag för förlusten mot alla slag av intäkter i inkomstslaget kapital. Om det blir underskott när du dragit av förlusten får du skattereduktion med 30 procent av underskottet till och med 100 000 kr. Om underskottet är större får du skattereduktion med 30 000 kr plus 21 procent på den del av underskottet som överstiger 100 000 kronor.”