Parasiterna på Radiotjänst

I IDG kan man i dag läsa att Radiotjänst i Kiruna kontaktar människor med Internetuppkoppling och välkomnar dem som nya kunder, d.v.s. kräver dem på 150 kr i månaden för att de kan titta på SVT. Inte för att de gör det, utan för att de kan göra det. Detta eftersom man beslutat sig för att göra samtligt material på SVT tillgängligt på nätet.

Låtsas nu att jag lägger ut en massa musik på nätet, via en tjänst som t.ex. Soundcloud. Innebär det att jag då kan skicka fakturor till samtliga rikdsdagsledamöter, Regeringskansliet, Radiotjänst etc. eftersom de alla faktiskt kan lyssna på musiken som jag har gjort? Det vore inte så tokigt faktiskt, nu när jag tänker efter.

För oss som använder våra datorer till arbete, och i princip aldrig ser på SVT (jag ser ca tre SVT-program i snitt per år) så blir det ganska absurt om någon utgår ifrån att man tittar på deras propaganda bara för att man har en dator, och dessutom förväntas betala för skräpet. De är så fräcka att de menar att det är varje enskild datorinnehavare som ska ordna en så kallad ”plombering” i stället för att de som organisation ordnar en tjänst så att de som vill betala för skiten faktiskt kan få göra det de gångerna de faktiskt tittar. Pay per view är uppenbarligen något som Radiotjänst och SVT aldrig har hört talas om. Djävla idioter.

Dessa statliga myndigheter börjar gå mig riktigt djävla mycket på nerverna. De kräver och kräver men levererar inte annat än skit. Stockholmspolisen löser 15 % av alla anmälda brott. Om jag endast gjorde 15 % av arbetet jag lovat att utföra och tog betalt för av mina uppdragsgivare skulle jag aldrig få ett jobb igen, men av någon fantastiskt obegriplig anledning kommer våra parasitmyndigheter undan med just detta. Man får inte vården man är berättigad och har betalat för när man är sjuk, och man får inte sjukersättning som egenföretagare när sjukvården klantat sig så att man inte kan arbeta. Nej då, smällarna ska man ta själv medan de själva roffar åt sig mer än hälften av det man tjänar.

Jag äcklas av det systemet och samtliga som upprätthåller det. Ni är vidriga. Alla ni som röstar på parasiterna är skyldiga till att detta pågår, glöm inte det.

Utseende kontra prestation

I går råkade jag se att en bekant gillat en bild som publicerats på Facebook. Här är  bilden:

Texten till bilden löd något i stil med ”Tack för detta Aftonbladet!”

Det finns fler komiska aspekter i detta, och den mest självklara är ju att Aftonbladet gärna publicerar artiklar där man angriper män för att förtrycka kvinnor och samtidigt själva säger sig stå på kvinnornas sida. Detta trots alla fåniga artiklar där man själva faktiskt utmålar kvinnor som viljelösa våp utan egen tankeförmåga.

En annan sak som är komisk med själva bilden är ju att kritikern hänvisar till artiklar som hör till ”Sofis mode”, d.v.s. en del av Aftonbladet skrivet av en kvinna för kvinnor. Tittar man lite på vilken typ av bloggar som är de mest populära – så kallade modebloggar – och vilka som läser dem kanske man ska fråga sig vems ”fel” det är att kvinnor är som de är. Är det verkligen ”patriarkatet” som ligger bakom denna fåfänga?

Personligen är jag inte ett dugg förtjust i fotbollsfanatism, motorsport eller liknande aktiviteter, men att bli upprörd över ett påhittat matriarkat (eller patriarkat) som ”hjärntvättar” en stor del av männen till att gilla sådant skulle inte falla mig in, eftersom det faktiskt inte är någon som tvingar män till att gilla sådant. Lika lite som det är någon som tvingar kvinnor till att vara utseendefixerade eller läsa modebloggar. Det råkar nämligen bara vara så att en stor del av alla män och kvinnor gillar just den här typen av saker, detta innebär heller inte att det inte finns undantag till det.

Jag är även övertygad om att Aftonbladet har ett ganska utstuderat upplägg. D.v.s. deras huvudsyfte är att tjäna pengar. Därför publicerar de materialet de gör, eftersom de vet att det genererar ”klick” som i deras fall även genererar en inkomst. Det har de med största sannolikhet statistik på. De är inte lika generösa som jag som bjuder på fantastiska insikter, alldeles gratis. 😉 Sedan får de propagera hur mycket de vill för kvinnors rättigheter, alla de som har ögonen öppna ser ju med en gång att det knappast ligger i deras intresse. Deras intresse består enbart av att tjäna pengar på missnöjda kvinnor, som läser deras trams och sväljer det med hull och hår, för att även i framtiden generera flera klick.

Vad jag anser om Aftonbladets innehåll framkommer tydligt i detta brev som jag skickade till dem. Jag är ganska övertygad om att Aftonbladet skulle ändra sitt innehåll om de fick några hundratusen sådana här brev, men jag är även medveten om att det aldrig kommer hända eftersom majoriteten av alla människor gillar att läsa sådant skit.

Man kan även ifrågasätta det här påståenden kring utseende kontra prestation. Jag gissar att det i kvinnodominerade kretsar anses vara något av en prestation att ha ett visst utseende, d.v.s. ha råd att köpa vissa kläder, välja ut dem, kunna bära upp dem, etc. Det är inte så att de har bilder på nakna personer vars utseende man kommenterar (d.v.s. det de har ärvt) och även sådant går ju att påverka. Nej, faktum är att utseendet också är en form av prestation. Huruvida man tycker att det är en viktig prestation eller inte, är en helt annan sak, men det kan man knappast hålla patriarkatet ansvarigt för, eftersom män överlag faktiskt inte bryr sig särskilt mycket om vad kvinnor har för kläder på sig, så länge det inte är något direkt motbjudande (gissar jag).

Kvinnors utseendefixering

Det här med utseendefixering är ganska intressant. Det finns ju både kvinnor och män som är utseendefixerade, men min erfarenhet är att det oftast brukar yttra sig på olika sätt. Dessutom är det ju så att det i moderna samhället anses vara männens fel att kvinnor är så måna om sitt yttre, det är det berömda ”patriarkatet” som sett till att det har blivit så och vi män gynnas givetvis av att det är så, åtminstone om man ska tro feminister.

För visst är det som Lady Dahmer säger. Jag minns alla de gånger jag har lyssnat på gnäll från tjejer som är missnöjda över sitt utseende och då tänkt ”Ja, det är verkligen skitkul att lyssna på samma skit om och om igen istället för att prata om något mer givande.” och hur jag kommit fram till insikten att om jag skulle säga ”Du, jag tycker att du ser bra ut som du är. Du behöver verkligen inte ha komplex, lägga timmar på att sminka dig eller köpa nya kläder hela tiden. Du är underbar ändå!” så skulle de tycka att jag verkligen stöttade dem och ville deras väl. De skulle inte alls tycka att jag var en idiot som inte tog deras problem på allvar.

Okej, jag erkänner, jag har faktiskt sagt sakerna ovan och det har i princip endast i ett fall givit resultatet som jag hoppats på, att mottagaren tog in vad jag sade (och i det fallet tog det extremt lång tid och många, många upprepningar för att få människan att ta in en del av informationen). I de övriga fallen har jag istället fått höra att jag just inte brydde mig om dem, att jag inte förstår, att jag är okänslig och inte känner deras behov, att jag är en dum man som inte fattar vad som är viktigt, helt enkelt.

Det är faktiskt så att jag – och jag vet att många andra män känner samma sak – tycker att kvinnors utseendefixering är extremt överdriven. Män överlag tänker faktiskt inte på hur kvinnor matchat sina kläder, vilken mascara de har använt och  om de har en ny handväska just den dagen. En man bryr sig betydligt mer om hur kvinnan ser ut när hon tagit bort alla dessa attiraljer och faktiskt är naken och givetvis hur de beter sig överlag, något som extremt många kvinnor uppenbarligen har missat. Därför lägger väldigt många kvinnor en enorm mängd energi på att fixa ytan istället för att hålla sig i någorlunda god form och fundera över sitt beteende.

Jag kan säga att jag alla dagar i veckan hellre skulle umgås med en kvinna som ser ”okej” ut och som har något innanför pannbenet än att umgås med en fixad bimbo som ägnar all sin tid åt smink och kläder och inte har ett vettigt ord att säga. Jag kan för allt i världen inte se vad fan jag skulle tjäna på att kvinnor ägnar sig åt sjuklig utseendefixering, eftersom den typen av samtal får mig att önska att jag aldrig blev född. Det är så vansinnigt ointressant att jag hellre tittar på TV i sådana fall, och jag gillar verkligen inte att se på TV eftersom jag anser att det är bland det dummaste man kan ägna sig åt.

För att styrka mitt påstående om att det inte är män som tvingar kvinnor till detta vansinniga beteende lägger jag upp en artikel som jag fotograferade ur en tidning i dag, som några vänner till mig hittade som isoleringsmaterial i deras hus som de  renoverar. De hittade ganska många tidningar som gavs ut mellan  år 1926-1931. Jag minns inte det exakta årtalet för just denna artikel, men vi kan i alla fall konstatera att det var långt innan skönhetsmagasin, reklam och annan media som ”manipulerar” kvinnor till ett visst beteende ens var påtänkta. OBS! Notera hur man gör sig lustig över att kvinnorna är så fåfänga och att det ingenstans framgår att man tycker att detta är föredömligt, utan snarare komiskt. Men, fakta är som vanligt ointressant för feminister.

Patriarkatet – ännu en konspirationsteori

Enligt den feministiska teorin styr något som kallas för patriarkatet världen vi bor i. Tydligen gäller detta samtliga samhällen och man menar att kvinnor är förtryckta även i länder som Sverige och att bakom detta förtryck står ett enat patriarkat, en maktfaktor utan dess like. Att män enligt svensk lagstiftning – som rimligtvis bör ha varit skapad av patriarkatet – är diskriminerade, verkar inte vara något som feministerna anser att man bör visa hänsyn till. Istället fokuserar man gärna på att det är några enstaka män som sitter i vissa maktpositioner och menar därmed att detta därmed gynnar alla andra män och gör livet hemskt för alla kvinnor. Att andra faktorer kan väga betydligt tyngre för dessa människor med makt, än vad någon har mellan benen, verkar inte vara ett tänkbart alternativ för feministerna.

Inte heller verkar man se att det faktiskt finns män med makt som konkurrerar med varandra och bekämpar varandra, och som definitivt värdesätter kvinnor i sin närhet mer än vad de värdesätter andra män, eftersom de har en form av relation till dessa och inte till de andra männen. För att ge ett exempel på detta så är det ju faktiskt så att om jag skulle skriva ett brev till kung Carl XVI Gustaf Bernadotte och be honom köpa en ny cykel till mig skulle han med största sannolikhet inte att göra det, men om kronprinsessan Victoria gjorde samma sak så räknar jag med att han skulle vara betydligt mer benägen till att göra det, inte för att jag tror att kronprinsessan är en cykelfantast eller skulle be om en sådan sak, utan det var mest ett exempel så gott som något annat. Varför? Jo, för att hon är hans dotter och jag är en för honom obekant sydslav. Jag är ganska säker på att han inte skulle tänka ”Åhå, en penisbärande sydslav, klart att han ska ha en cykel, han är ju man!” ifall att han ens läste mitt brev. Jag gissar att min poäng är ganska tydlig och enkelt att förstå, men tydligen är detta fenomen helt främmande för feministerna i Sverige.

För att visa hur befängt deras påstående om ett existerande patriarkat som styr världen är, kommer jag att berätta om en liknande konspirationsteori som existerar och som väldigt många människor, fascinerande nog , faktiskt tror på – teorin om att judarna styr världen.

Judeteorin är på sätt och vis befängd på ett annat plan, eftersom det faktiskt finns väldigt få judar. Men även om nu så få människor kan styra så många andra, förutsätter det ändå att alla judar vill samma sak och att alla är delaktiga i det, för att ens kunna komma med ett sådant påstående. Själv har jag flera vänner som är judar och de är vare sig rika eller sitter i någon maktposition, de är människor precis som alla andra. Om det möjligtvis finns några judar med makt och mycket pengar så har de ju makten för att de har mycket pengar, inte för att de är judar. På samma sätt har drottning Elizabeth II av Storbritannien en enorm makt, eftersom hon har en enorm egendom och en sådan position. Mig veterligen är hon inte en jude. Det finns en hel del människor med stora rikedomar som sitter i maktpositioner, och jag är ganska övertygad om att majoriteten av dem inte är judar. Att det finns några rika judar med makt betyder heller inte att det på något sätt gynnar andra judar som inte är rika. Det är ju inte så att de andra judarna, bara för att de är judar, helt plötsligt får bra arbeten och tjänar en massa pengar. Nej, majoriteten av alla människor får faktiskt kämpa ganska mycket för att få en dräglig tillvaro. Det tror jag att alla människor med en någorlunda fungerande hjärna ganska enkelt kommer fram till själva.

Alltså, nu har jag visat att teorin om att judarna styr världen är ytterst osannolik, på ett ganska enkelt sätt – genom att använda in hjärna. Så vad skiljer då gruppen män från gruppen judar? Okej, det finns betydligt fler män än vad det finns judar, så på det sättet skulle man kunna säga att det vore ganska lätt för män att ta ”makten”. Men, det hela teorin faller på är att män genom historien alltid har konkurrerat med varandra. Det finns ingen som helst fog för påståendet om att något patriarkat finns som per automatik gynnar män, bara för att de är män. Exemplet ovan med den svenske kungen är just bevis på sådant, och det vore ytterst intressant om någon feminist en enda gång lyckades bevisa att majoriteten av alla män gillar andra män mer än vad de gillar närstående kvinnor, bara för att de är män. Om det verkligen vore så, hur kommer det sig att det existerar krig?

Enligt den teorin bör ju Adolf och Eva Hitler inte tagit livet av sig tillsammans, utan i stället hade Adolf välkomnat sina bröder Churchill, Roosevelt och Stalin till en god middag medan Eva fixade maten i köket. Men, av någon ”oförklarlig” anledning valde alltså Adolf och Eva att istället ta livet av sig och dö tillsammans. Den enda förklaringen till detta – enligt feministisk teori – måste vara att Adolf Hitler egentligen var en kvinna och att hen därför var motarbetad av patriarkatet.

Så enkelt kan man alltså motbevisa exsistensen av ett ”patriarkat” som har makten, men trots det betalas det miljarder till ”forskning” som syftar till att bevisa motsatsen, inte sanningen.

Feministhora och Nicke Nordmark

För två dagar sedan noterade jag att en kommentar som jag skrivit till en viss Charlotte här på min blogg – som envisades med att skriva en massa trams om vad som inte var inkorrekt – kopierats och förts in på en sida som döpts till ”FEMINISTHORA!”. Detta tyckte jag var väldigt roligt.

Sidan beskrivs så här:

”Tillägnas: De som aldrig kan avhålla sig från att säga feministhora. Bidrag från din egen blogg eller inbox (citat eller print screen) skickas med fördel inklusive IP-nummer till feministhora@gmail.com.”

Nu till det roliga:

Det man på sidan alltså påstår sig göra är att samla på fientliga kommentarer gentemot feminister, närmare bestämt just kommentarer av sådana som inte kan avhålla sig från att säga ordet ”feministhora”. Det som är lustigt i det hela är att jag aldrig använt orden feminist och hora i kombination, eftersom dessa två ord inte riktigt hör ihop. Svenska feminister är som bekant i regel (finns några undantag) helt och hållet emot prostitution, varför en kombination av dessa ord på många sätt är motstridig i Sverige. Alltså, trots att jag aldrig har sagt eller skrivit feministhora tidigare i mitt liv  – det här inlägget är första gången – har något jag har skrivit hamnat på den sidan. Detta är mycket märkligt.

En annan sak som får mig att le är formuleringen ”Bidrag från din egen blogg eller inbox […]” eftersom det som postats där är en kommentar tagen från min blogg, inte från någon annans blogg eller inbox. Således har jag varken kontaktat en feminist via e-mail eller feministens blogg för att framföra en motstridig åsikt om att feminister och horor är en och samma sak.

Men, det slutar inte där. När jag sedan läste övriga inlägg på den första sidan (nej, jag kommer inte lägga mer tid än så på att läsa något så löjligt som en variant av Vita Kränkta Män som någon härmapa startat i hopp om att få lika mycket uppmärksamhet som Zolfagary) såg jag att ordet hora endast förekom i ett av tio inlägg, och då inte ens i den specifika ”feministhora”-varianten.

Kan man säga att konceptet ger ett intryck av att vara ganska misslyckat? Jag ser en feminist framför mig som är så arg och besviken över att hen har fått några kommentarer som den uppfattar som nedlåtande att hen tänker ”Jag ska minsann starta en sida där alla sådana kommentarer ska samlas. Där ska vi hänga ut dessa vidriga män och deras IP-adresser! Det ska minsann lära dem ett och annat! Det måste finnas fler än jag som kallats för feministhora! Sedan kan det bli en snackis och jag kan få sitta och berätta i TV om hur jag har fått stå ut med en massa internethemskheter genom åren, bara för att jag är feminist! Då kanske jag blir kompis med Kawa Zolfagary, jippi!”

Därefter har hen insett att det inte är så ofta som någon använder just ordet ”feministhora” och har därmed varit tvungen att tänja på gränserna för vad sidan ska innehålla, annars lär den förbli relativt tom gissar jag. Nu har tänjs gränsen alltså så långt att hen har med mitt inlägg där jag sakligt ifrågasätter Charlottes påståenden om att hon inte är feminist, samtidigt som jag skriver varför hon är det. Att sedan säga att feminism är en tramsideologi i dagsläget, är knappast något jag skäms över att tycka, så jag blir inte ledsen över att läsare länkas till min sida. Snarare är det så att de kan få upp ögonen för andra saker också.

Jag börjar skönja ett mönster. Först har vi alltså Andrea Edwards som beskriver att hon fått ”en massa mail” när det var hon som kontaktade mig, och nu har en kommentar från min blogg lagts till på en sida där man hävdar att man lägger upp e-mail och kommentarer som så kallade ”näthatande män” skrivit till feminister på deras bloggar. Jag gissar att i deras drömvärld ska feminister kunna slänga ur sig vilket dravel som helst, och om man sedan bemöter tramset hamnar man på sidan Feministhora. Komik.

Inte nog med det, en av personerna bakom det omtalade avsnittet av Uppdrag Granskning  uttalar sig mycket lustigt om mitt inlägg, som Trollan har postat på sin blogg. Där framgår det att Nicke Nordmark  anser att ”Andrea analyserar vilken typ av man det kan handla om, men säger inte att just den mannen hotat henne.”

Man kan säga att Nicke Nordmark har ett ganska liknande sätt att beskriva världen som Charlotte. Hm… Undrar vad det beror på?

Men låt oss titta på vad han säger. Han hävdar att Andrea ”analyserar”. Det är står komik. Det hon gör kallas vanligtvis för spekulerar, men i detta fall visste hon mer än väl att den beskrivningen inte passar så bra in på mig av två anledningar:

1. Hon är ca 10 år äldre än vad jag är.
2. Hon ser ut att vara betydligt äldre än så, jämfört med mig.

Edwards var alltså medveten om detta, åtminstone punkt två (om hon inte har en väldigt skev syn på sig själv) och trots det misslyckas hon alltså så kraftigt med sin ”analys”. Nicke Nordmark fortsätter sedan med ”[…]vilken typ av man det kan handla om, men säger inte att just den mannen hotat henne.”

Alltså, om jag säger att killar som heter Nicke Nordmark och jobbar på SVT, Uppdrag Granskning, mycket väl kan vara pedofiler, är det då något som Nicke Nordmark skulle tycka är en okej analys? Jag har ju inte sagt att just han är det, jag gör ju bara en analys (inte en vild spekulation), enligt Nicke Nordmarks sätt att se på saker och ting. Vad den analysen sedan grundas på är Nicke Nordmark givetvis inte intresserad av, att döma av hans åsikt om Edwards analys.

Det som dock tydligast visar var Nicke Nordmark står är det jag inte tagit upp än, nämligen det han började den ”tweeten” (jag gissar att konversationen ägde rum på Twitter) med: ”Läst romanen ifråga.”

Här försöker han alltså antyda att det jag har skrivit är långt, i negativ bemärkelse. Det Nicke Nordmark verkar ovetande om, och som även Trollan har missat, är att jag inte återgav hela konversationen från min sida då det verkligen hade blivit alldeles för långt att göra det. D.v.s. jag skrev betydligt fler saker, vilket jag redan förklarat i just det inlägget. (Anledningen till att jag skrev så långt till Edwards var för att jag då trodde att hon verkligen blivit mordhotad och jag ville förklara att jag vet hur det känns och hur hon ska agera. Lustigt nog noterar jag nu att hon inte skaffat skyddade personuppgifter, trots att jag rådde henne till det, vilket i sin tur leder till slutsatsen att hon aldrig känt sig mordhotad på riktigt.)  Jag har tidigare i mitt liv fått höra att jag i skrift ofta uttrycker mig alldeles för långt, att folk inte orkar läsa. Faktum är dock att jag ser till att vara tydlig, just för att man då slipper missförstånd som sedan tar ännu längre tid att reda ut. Detta verkar vara ett okänt koncept för Nicke Nordmark.

Jag kan ge er ett exempel som på ett strålande sätt visar vad jag menar:

Om Nicke Nordmark hade gjort sin research bättre och faktiskt ifrågasatt vad Edwards påstod (d.v.s. om han gjorde det han får betalt för) hade jag aldrig behövt skriva det där inlägget, han hade aldrig behövt läsa ”romanen ifråga”, etc. Men så går det när man är en inkompetent journalist, Nicke Nordmark, och försöker skapa en sanning som inte existerar. Då måste andra skriva vad sanningen är så att allmänheten själva ska kunna avgöra vad som hänt och inte hänt, och jag gör det i detta fall gratis. Du, å andra sidan, lever på skattepengar samtidigt som du sprider desinformation. Du måhända inte vara en pedofil, men du är en parasit som tär på samhällets resurser samtidigt som du skapar ett sämre debattklimat. Detta har du själv bekräftat genom ditt sätt att bemöta kritiken. Jag beklagar din existens.

Får man ha så här roligt?

Den senaste tiden har jag överösts av tokrolig humor och galenskaper från den kvinnliga delen av vår befolkning. Inte kunde jag ana att det fanns så många tjejer som är så fantastiskt roliga (utöver dem som redan är mina kompisar), även fast de jag ska presentera här kanske är det ofrivilligt? Jag hoppas inte det!

Det är förvisso inte första gången det händer att kvinnor gör och säger roliga saker. Ni minns ju säkert alla Maria Svelands fantastiska ”fladder i bröstet”-artikel. Det var sanslös komik, men nu har hon minsann fått konkurrens och det med råge!

I år började med en artikel i DN Kultur publicerad 2013-01-25 09:25, skriven av en viss Lidija Praizovic, med rubriken ”Lyxfeminismen har alltid struntat i min mamma”. Och vilken början det var! Hon klår Sveland med hästlängder i känslouttryck. Vilken stjärna! Det är tack vare henne jag numera varje dag ägnar minst två timmar åt att dansa lesbisk marsch. Det är en befriande känsla!

Sedan såg jag Uppdrag Granskning där en text som jag själv har författat, tolkades och framfördes av den duktiga skådespelerskan Andrea Edwards i SVT på bästa sändningstid! Och som hon gjorde det! Det var briljant! Från att ha varit en ganska tråkig text gjorde hon om det till något med helt ny och komisk innebörd. Häftigt!

Men det tar inte slut där, nej då! I morse tog jag mig tid att läsa en omtalad artikel publicerad i min älskade favorittidning Aftonbladet med den tokroliga rubriken ”Vår generation kommer flippa ur”. Den handlar om det som blivit känt som Instagram-kravallerna i Göteborg. Även den publicerades 2013-01-25 (måste vara ett magiskt datum) och är skriven av de två unga, men ack så lysande stjärnorna Alice Bratthammar och Amanda Ivanovic. Texten är så omskakande komisk att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Det framförs så många viktiga saker, med glimten i ögat och humorn på topp. Ni är så himla duktiga på att skriva tjejer!

Behöver jag säga att jag är extra stolt över att vara jugge dagar som dessa? Samtidigt är det i stunder som denna jag som starkast önskar att jag föddes som kvinna, för det är något som säger mig att jag som man aldrig kommer att nå dessa känslomässiga höjder och kunna uttrycka dem på samma gedigna sätt. Dock är jag lycklig över att få ta del av deras alster. Någon måste gilla mig där uppe!

Tack tjejer! Ni är de bästa föredömena kvinnor i dagsläget kan ha, jag älskar er!

 

Ex som hämnas

Först vill jag meddela att jag av en ”slump” hade besöksrekord här på bloggen igår, med råge. Trots att jag har skrivit sedan år 2007 har min blogg inte varit i ropet, så att säga. Orsaken är antagligen att jag pissar lite åt alla håll, kan vissa tycka, samt att jag skriver relativt sällan. Jag har helt enkelt en tendens att uppmärksamma saker som många tycker att det är jobbigt att tala om, detta gör jag även IRL, varför många uppfattar mig som en jobbig typ. Säger någon något korkat låter jag det sällan passera, och många menar därför att jag är hård mot andra, men även att jag är för hård mot mig själv eftersom jag faktiskt ser till att leva upp till det jag själv predikar.

Men, det finns några få som faktiskt har tänkt till några extra varv efter att jag har  haft diskussioner med dem, vilket gör mödan värd. Därför vill jag uppmana er vars uppmärksamhet jag plötsligt har fått, att ta er tid att läsa igenom andra saker jag har skrivit. Kanske finner ni det intressant? Så om jag kan sitta här på morgonkvisten med Jimi Hendrix i högtalarna och skriva, kan ni säkert ta er lite tid att läsa det.

Nu till ämnet:

På Dagens Nyheters hemsida kan man i dag läsa om en polis i Norrköping som tydligen lappade sin exhustrus bil, för att hämnas*. Han bötfällde henne på felaktiga grunder och det uppdagades. För det straffades han och fick själv betala 70 dagsböter för tjänstefel.

Så långt är allt korrekt, anser jag. En polis ska definitivt inte missbruka sin position, men det sker antagligen dagligen. Dock är det nog många som tänker att poliserna är lagens väktare och att de som sådana har en högre moral än andra människor. Trots det har vi alltså bevis på att så inte är fallet. Inte nog med att de kan sakna moral, de kan även missbruka sin roll till att hämnas på människor de har haft en relation med.

Om en polis nu kan göra det, vad är det som säger att ”vanliga” människor inte ägnar sig åt den typen av hämnd också?

Lustigt nog läser man sällan artiklar om män som blivit falskt anklagade för att ha våldfört sig på sina fruar och barn, och blivit dömda utan bevis. Detta antagligen p.g.a. att en hel del sådana faktiskt döms till fängelse och efter det vill ingen ha med dem att göra, och om det uppdagar sig att kvinnan ljugit, slipper hon ändå med största sannolikhet straff. Att uppmärksamma den här typen av fall ligger generellt inte i medias intresse.

Jag försöker på inget sätt försvara människor som verkligen misshandlar sina barn och sina partners, jag har nämligen själv haft en sådan far. Men, när det väl inträffar så finns det faktiskt bevis, och det är det man ska utgå ifrån när man dömer en människa, inte påståenden. Jag har nämligen även råkat ut för kvinnor som fabulerat ihop historier om mig, i syftet att svartmåla mig efter att jag avslutat vår relation. Om människor själva beter sig illa är det lättare att ursäkta sig med att försöka utmåla den andra människan som hemsk, även om så inte är fallet. Andrea Edwards agerar antagligen på samma sätt. Jag gissar att hon inte förväntat sig att jag skulle vara trevlig mot henne, varför hon var tvungen att offentligt försöka förlöjliga det jag berättat för henne i all välmening, för att framställa mig som en nolla inför sig själv. Dock säger det en hel del om just henne.

Nu är det tyvärr även så att män i Sverige döms till fängelse för våldtäkt, utan några som helst bevis. Det kan vara värt att tänka på när man tar del av invandrarfientliga personers statistik om hur många invandrare som är dömda för våldtäkt. Det säger faktiskt inget om hur många våldtäkter som har begåtts i verkligheten, det säger endast hur många som blivit dömda för det. Huruvida en våldtäkt verkligen ägt rum eller inte kan rätten i många fall inte bevisa, utan det händer att man dömer efter den målsägandes trovärdighet. Trovärdigheten kan t.ex. påverkas genom att den som anmäler är en söt svensk tjej, och killen som blir anmäld heter Muhammed och talar svenska med grov brytning, som i sig låter aggressivt, utan att personen faktiskt är det.

Varför tar jag upp detta just nu? Givetvis eftersom ni i går fick ta del av hur saker utmålats i Uppdrag Granskning, varav vissa av sakerna som sades var direkta lögner. Det finns inget som säger att samma mentalitet inte råder inom rättsväsendet där feministiska åklagare gärna åtar sig den typen av fall. För personen som är anklagad för våldtäkten blir det extra svårt att försvara sig, eftersom de flesta inte vill ha något att göra med en person som blivit utpekad som våldtäktsman. Och hur ska en person som inte är lika bra på svenska kunna framstå som trovärdig när den missförstår vissa saker eller uttrycker sig på fel sätt i ett läge när han krävs att bevisa sin oskuld, inte där den målsägande ska bevisa hans skuld? Det är nämligen så det ser ut ibland.

Precis som det finns kvinnor som utmålar sina ex som pedofiler och våldsverkare, eller feminister som ljuger om hotmail i TV, finns det alltså kvinnor som hämnas på andra genom att anmäla dem för våldtäkt eller gör det av andra skäl som för att få uppmärksamhet eller skadestånd. En av anledningarna till att det är vanligare än man tror är att det är väldigt lätt att komma undan med det, även om man inte blir trodd i rätten. Mig veterligen blir extremt få kvinnor straffade efter att falskt ha anklagat en man för misshandel eller våldtäkt.

Alltså, om en polisman kan ägna sig åt hämnd, vad är det som säger att inte andra gör det också?

För er som missat det kan jag rekommendera att läsa kommentarerna under denna film, där en polisman på fullaste allvar anser att det inte är hans jobb att bötfälla taxibilar som står parkerade mitt i cykelvägen.

*Jag länkar inte till artiklar tillhörande tidningar längre sedan diskussionen kommit upp att de anser att det är ett upphovsrättsintrång samt att de själva i många fall tagit bort länkningen till bloggar som länkat till artikeln. 

Stor komik i Uppdrag Granskning

I går skrev jag ett inlägg där jag bl.a. kommenterade ”teasern” till gårdagens Uppdrag Granskning som handlade om mäns (alltså alla män överlag syftar man på) näthat mot kvinnor (alla kvinnor överlag, det är så det är formulerat).

I och med att jag kommenterade ”teasern” såg jag det lite som min skyldighet att faktiskt titta på programmet, vilket jag gjorde nyss. Programmet var ungefär som jag förväntade mig. Man gav exempel på kvinnor som hotats, gav inga exempel på män som hotats utan nämnde det i förbifarten endast för att kunna hänvisa till att man är objektiv, och givetvis tog man upp några exempel som är direkt vedervärdiga.

Det jag inte anade var att jag skulle drabbas av ett oväntat skrattanfall ca 20 min och 20 sekunder in i programmet. Det är nämligen då den dömda snattaren Andrea Edwards berättade om hoten hon fick utstå när SCUM-manifestet skulle framföras på en teater i en Stockholmsförort. Jag kommer att komma till det roliga snart, men kan påpeka en intressant detalj i Edwards version av hotet. Hon nämner exempelvis ingenstans att hotet som hon läste upp var skrivet av en bloggare som kallade sig för Medborgare X och som i sitt inlägg skrev om text tagen ur SCUM-manifestet och riktade det mot Edwards och hennes kollegor. Han gjorde det för att visa att det de propagerade var vidrigt och för att visa för dem att det kanske inte är så kul att vara på mottagarsidan av denna text. Personligen anser jag att han hade en poäng i det han gjorde, men missade målet helt då han lade upp hennes adress, vilket jag tycker var direkt förkastligt. Men, hur förkastligt jag än anser det vara, anser jag även att det vore på sin plats att berätta vad det påstådda hotet bestod av – nämligen Solanas egen text som enligt Edwards  och Uppdrag Granskning (som tydligen inte gjort någon efterforskning i det som skedde) alltså är en satir, samtidigt som man på teaterns sida själva skrev att föreställningen skulle vara en spark i patriarkatets arsel. Detta innebär att föreställningen producerades av personer som delar Solanas uppfattning om deras variant av hur verkligheten ser ut, precis som om att ett gäng nazister framförde Mein Kampf och hävdade att det är en satir.

Inte heller berättade man vad protesterna mot SCUM-föreställningen bestod av, antagligen eftersom det då inte skulle verka lika hemskt och intressant. Protesterna bestod av att teatern fick statliga bidrag för att framföra sin manshatande propaganda. Det handlade alltså inte om att någon ville tysta dem, utan det var en protest mot att de fick skattemedel för att sprida sexistisk propaganda. En pjäs där man förespråkar utplåning av kvinnor hade antagligen inte fått statligt stöd.

Nu till det roliga, håll i er:

Alltså, ca 20 min och 20 sek in i programmet säger Edwards följande med rynkad panna, efter att ha pratat om vad det är för människor som hotat henne och varför hon tror att de gör det:
– Jag har fått brev från en massa människor som berättar ”Min flickvän var elak mot mig, hon skaffade katt fastän jag var allergisk mot katter…och min mamma gjorde det”… och det är kränkta människor.

Det var vad som utlöste skrattet. Tänk själva. Tror ni på fullaste allvar att någon som hotat Edwards eller hade något emot henne skulle skriva ett brev med det budskapet, att han var ledsen för att flickvännen skaffat katt för att han var allergisk?

Nu råkar det nämligen vara så att jag vet att Andrea Edwards förvanskar sanningen till så hög grad att man kan kalla det för en lögn, eftersom hon försöker utmåla sina meningsmotståndare som kompletta idioter.

Så hur kan jag veta att hon ljuger?

Enkelt, hon refererar till en mailkonversation som hon och jag har haft. Den konversationen inleddes den 13 november 2011 kl 05:53 på morgonen av mig efter att Andrea Edwards lagt till mig som kompis på Facebook. Jag hade då ingen aning om vem hon var.

Så här lyder mailet jag skrev:

”Hej Andrea,

Jag har precis fått en vänförfrågan av dig här på Facebook. Jag har tyvärr inget minne av att vi någonsin har träffats. Om vi har gjort det ber jag om ursäkt för att ha glömt det, jag har dåligt ansiktsminne.

Jag brukar inte lägga till människor som vänner som jag inte har träffat/umgåtts med eller haft någon annan form av kontakt med tidigare. Jag hoppas att du förstår, det är inget personligt.

Med vänlig hälsning,
Xxxxxxxxx”

Notera att jag på inget sätt alltså sökt kontakt med henne, hon sökte kontakt med mig. Anledningen att jag ens skrev till henne var att vi har gemensamma bekanta (såg jag på Facebook) och jag inte ville vara otrevlig. Jag fick då detta som svar:

”Hej. Jag förstår dig. Men som du säkert förstår är det oerhört obehagligt med dödshot mot en själv som person, för att jag spelar en roll på en teater. Och ordet obehagligt är en grov underdrift. Du syns vara en människa med humanistiska värderingar att döma av dina inlägg på protestsidan.Jag kontaktar dig för att jag undrar på vilken grund du nämner mig som obegåvad? Du skriver ju själv att vi inte haft något med varandra att göra.. Jag skulle gärna samtala med dig om varför jag tycker att även SCUM ska få sättas upp, om vad våra intentioner är, eller varför jag valt att vara med, men det samtalet måste ju du också isåfall vilja ha.
Jag är emot våld, och vill fortsätta älska människor, kvinnor som män, trots anblicken av hur vår verklighet ser ut.
Med vänliga hälsningar Andrea Edwards”

Det var först då jag insåg vem hon var. Anledningen till att hon kontaktade mig var alltså att jag någonstans i en kommentarstråd skrivit att jag inte ville att mina skattepengar skulle gå till obegåvade människor.  Jag svarade då:

”Hej Andrea,

Jag förstår fullkomligt. Jag återkommer med ett längre svar under kvällen, måste äta middag.”

——

Hej igen,

Jag visste faktiskt inte vem du var när jag skickade mitt mail till dig, jag brukar få förfrågningar av människor jag inte har träffat så det var ett standardsvar. Nu när jag vet så får du ett väldigt långt svar, så att du får en inblick i varför jag anser Solanas manifest vara stötande, men även ett som jag hoppas visar varför jag förstår att du tycker att det är obehagligt att bli hotad. Om jag visste vem det var skulle jag utan tvekan säga det, jag avskyr den typen av människor.

Alltså, när jag i det tidigare mailet sade att jag förstår fullkomligt beror det på att jag själv har blivit mordhotad och förföljd vid flera tillfällen. I mitt fall rörde det sig inte om en okänd person, utan om personer som jag visste var allvarligt labila och som jag hade haft kontakt med.”

När jag skrev detta kände jag inte till Medborgare X och hans inlägg, utan trodde att hon utsatts för ett regelrätt hot. Efter det ägnade jag väldigt, väldigt lång tid för att först berätta hur hon ska agera för att skaffa skyddade personuppgifter så att hon skulle bli lämnad i fred, samt därefter pedagogiskt förklara varför jag anser att det de på teatern gjorde var fel och inte skulle skapa något konstruktivt. En av metoderna var att berätta om en massa saker som jag varit med om själv och varför jag trots det aldrig skulle bruka deras metoder för att ”skapa debatt” samt att jag förklarade varför jag kallat ”henne” (det var samtliga inblandade) för obegåvade (återkommer till det strax), och frågade om jag kunde få genomföra en intervju med dem där de kan få förklara varför de gör som de gör.

Andrea Edwards svarade:

”Jag hoppas det ska gå att ordna. Jag vet inte om något försvunnit i etern, men min fråga till dig var ju varför du nämner mig/oss som obegåvade, utan att som du själv nämner ha haft någonting med mig att göra. Ska verkligen försöka bemöta ditt önskemål om intervju, men vill gärna ha svar på min ursprungliga fråga, Det verkar på ditt meddelande som att du kanske skrivit något innan, det har jag isåfall inte fått. Mvh Andrea”

Jag svarade:

”Hej igen,

Det här skrev jag tidigare:
”Angående att jag har nämnt dig som obegåvad så stämmer inte detta. Jag har inte nämnt dig. Eftersom jag själv ägnar mig åt konstnärligt utövande anser jag att konst vars enda syfte är att provocera inte är särskilt intressant. Att sätta upp en föreställning kring Solanas verk gör man inte annat än för att provocera. Dessutom tycker jag på fullaste allvar att budskapet är hatiskt. Jag har fått nog av hat. Som du kanske kan se på mitt namn så kommer jag ursprungligen från en plats där det nyligen varit ett krig och där hatet fortfarande frodas. Versionen kring konflikten som har skapats i Sverige är till stor del felaktig, det har rent konkret inneburit att serber har blivit legitim måltavla för förakt och glåpord, även i media. Jag har själv drabbats av detta av människor som jag träffat på under åren. Ingen har t.ex. berättat om att det ägde rum serbslaktartävlingar i Kroatien under andra världskriget, där man alltså tävlade i att slakta så många serber som möjligt under loppet av en dag. Ingen har pratat om att den typen av människor kom till makten i Kroatien innan Kroatien utropade sig självständigt, trots att det bröt mot landets konstitution eftersom man gjorde det mot den serbiska minoritetens samtycke. Ingen har berättat att serber började mördas runt om i Kroatien innan kriget bröt ut. Trots det skulle jag aldrig skriva ett manifest eller framföra en pjäs där jag påstår att alla kroater ska slaktas för att ”skaka om” kroaternas hjärnor, för att sedan skjuta tre kroater, eftersom jag anser att hat är fel väg att gå. Därför menar jag att det är obegåvat att ens framföra ett sådant verk, eftersom det visar på bristande insikt. Det är en åsikt jag har och jag accepterar att andra inte delar den med mig. Dessutom tycker jag att om nu verket är så fantastiskt så bör det locka tillräckligt många besökare så att Turteatern slipper ta emot kulturbidrag. För så fort en verksamhet får bidrag av staten anser jag att de som betalar för bidraget (skattebetalarna) faktiskt har rätt att ifrågasätta budskapet. Om det inte passar behöver man inte ta emot bidraget, det råder inget tvång kring detta. Själv ägnar jag mig åt olika saker konstnärligt och behöver inga bidrag för det. Jag är ingen övermänniska, så om jag klarar det bör andra klara det också. Om man brinner för konsten gör man det inte för pengarnas skull.

För att förtydliga, så menar inte jag att just du är en obegåvad skådespelare. Det vet jag inget om. Eller att regissören nödvändigtvis är det i egenskap av regissör. Det som är obegåvat är att sätta upp en sådan här föreställning. Jag tycker det, men vad jag tycker förväntar jag mig inte att alla tycker. Det är min åsikt som jag är berättigad att ha.
Jag ser hellre att man ger bidrag till konst och kultur som inte sprider ett hatiskt budskap.”

Andrea Edwards svarade:

”Jag förstår vad du tycker och respekterar dig. Men känner mig formulerad av dig när du skriver om varför vi sätter upp pjäsen. Jag tackar för ditt svar! Vill du intervjua oss på de premisser du angav är du välkommen att göra det! Jag är starkt emot hat och våld.
Med vänliga hälsningar Andrea
p.s. Tack för information kring Serber/Kroater som jag som oupplyst i den frågan inte fått tillgång till i vårat land och dess bevakning av verkligheten. d.s”

Jag svarade:

”Tyvärr så kan även män känna sig formulerade av bilden som så ofta målas upp om oss och som vi inte alls känner igen oss i. T.ex. bilden som SCUM-manifestet målar upp. Jag är en av dessa män, även Xxxxxxx är en sådan. 

Det är just därför vi motsätter oss att uppförandet av SCUM-manifestet är skattefinansierat. Vi vill inte betala för att män ska målas ut på ett sätt som vi menar är fel, vare sig det är menat som en provokation eller direkt sanning.

Jag har pratat med Xxxxxx om premisserna som jag lovat er för en intervju och han är helt med på detta.
Finns det en möjlighet att boka en tid för något sådant? Vi ser gärna att det ska vara en längre intervju (diskussion) där olika ståndpunkter kan diskuteras och så att alla har tid att tala till punkt och få fram hela argument.”

Andrea Edwards svarade:

”Hej! Jag tror att du, om du fått ta del av en lika omfattande historia från mitt liv, som jag fått av dig(vilket jag tackar för!), skulle ha mycket större förståelse för varför jag ville medverka i SCUM. Skattesystemet är ju sådant, att inte var och en kan bestämma vad skattemedlen ska gå till.Att skattemedel ska gå till olika yttringar i samhället. Det tycker jag är bra. Vi vill gärna medverka i erat förslag.
Det är mycket kring oss nu bara, så kanske inte direkt nu, men gärna snart!
Ditt förslag kring upplägget låter bra!
Med vänliga hälsningar Andrea”

”Hej igen,

Jag hyser inga som helst tvivel kring att du (och många andra kvinnor) har råkat ut för hemska saker som män har gjort. Det har nämligen jag också. Men jag har även råkat ut för hemska saker som kvinnor har gjort. Jag vet även att jag aldrig har behandlat människor på det sättet, trots att jag är man. Därför känns det oerhört märkligt och tråkigt för mig att någon vill framföra ett manifest där män ensamma får ta skulden för att världen ser ut som den gör och dessutom förklaras vara genetiska missfoster, eftersom det innebär att jag också är det, vilket jag inte kan och aldrig kommer att hålla med om.”

Därefter räknade jag upp ganska många saker jag råkat ut för av kvinnor genom åren varav en hade med katten att göra. Dock var det inte kattinköpet det hela handlade om. Ni ska strax få ta del av hur det hela var formulerat. Men, det som slår mig efter att ha sett Uppdrag Granskning är att jag mer och mer börjar förstå varför den här typen av människor gör som de gör – de kan helt enkelt inte ta in information.

Detta skrev jag om katten:

”En gammal flickvän till mig köpte en katt, trots att jag är allergisk mot katter. ”Ät medicin” sade hon, dum som jag var gjorde jag det. Till slut fick jag astma p.g.a. det, enligt läkaren. När jag sade till henne att jag inte längre kunde vara hemma hos henne tyckte hon och hennes tjejkompis att jag var ”okänslig” som sade något sådant. Enligt dem kunde jag ju faktiskt äta mer medicin.”

Poängen i denna korta återberättelse var att visa att det var jag som fick skulden av min dåvarande flickvän och hennes väninna, eftersom jag sade att jag inte kunde vara hemma hos henne längre, trots att det var min flickvän som hade köpt katten när hon visste att jag var allergisk, och att jag givetvis utvecklade en jobbig sjukdom på grund av det. Det handlade alltså inte om att jag tyckte nämnvärt synd om mig utan att jag försökte visa hur ganska många kvinnor som jag har råkat ut för resonerar – att allt är mannens fel – och att livet kanske inte är så svart och vitt som feministerna försöker utmåla det.

Jag utvecklade det hela ytterligare, eftersom jag lägger värde i att vara tydlig:

”Jag har varit med om så mycket konstiga saker och hört så många olika ursäkter till idiotiskt beteende att jag numera mest tycker att det är komiskt att uppleva hur många kvinnor beter sig. Jag blir inte ens upprörd längre utan skrattar åt det.

Och ja, jag vet att män beter sig illa också, på alla tänkbara sätt. Det är därför jag alltid hävdat att den här typen av beteende är mänskligt, inte manligt eller kvinnligt.

Alltså:
Trots mina erfarenheter med kvinnor kommer jag aldrig att hävda att samtliga kvinnor är si eller så, och för den delen heller inte uppmana till våld mot kvinnor, vare sig det är menat som ett konstverk eller direkt uppmaning. Jag har heller ingen som helst förståelse eller ursäkt för ideologier eller religioner som hänvisar till kvinnor som lägre stående varelser och vill särbehandla kvinnor. Jag är en direkt motståndare till allt sådant.

Det är varför jag motsätter mig att föreställningen är skattefinansierad.

Jag vet hur skattesystemet är utformat, men jag vet även att jag som medborgare får opponera mig mot utformningen, vilket jag gör, inte enbart i denna fråga. För vad vore en demokrati om alla bara accepterade läget och inte försökte föra utvecklingen vidare? Jag anser inte ens att vi lever i en riktig demokrati och ser fram emot ett samhälle med mycket större inflytande från medborgarna själva. För att få till en sådan utveckling måste man diskutera och ifrågasätta saker, vilket jag försöker att göra.

Jag vore en ganska låg människa (anser jag) om jag lade ord i mun på er, det är därför jag vill att ni ska berätta varför ni gör som ni gör, och så kan vi som motsätter oss det få säga varför vi tycker som vi gör. Den med starkast argument bör rimligtvis kunna påverka samhället i riktningen som samhället vill ta.”

All denna text återberättar Edwards som:

– Jag har fått brev från en massa människor som berättar ”Min flickvän var elak mot mig, hon skaffade katt fastän jag var allergisk mot katter…och min mamma gjorde det”… och det är kränkta människor.

Inte nog med det, hon gör det i ett sammanhang där hon pratar om att hon har blivit mordhotad, som om att det jag skrev hade någonting överhuvudtaget att göra med ett mordhot eller att jag på något sätt hade med det att göra.

Vad annars kan man säga om det annat än:

Hahaha!

Tack för skrattet Andrea! Jag försökte bemöta dig som en intelligent människa, det var tydligen bortkastad tid. Det enda du lyckats visa är att människor som du inte skyr några medel för att sprida osanningar om hur utsatta kvinnor är och att man inte kan lita på det du säger, eftersom du förvanskar sanningen. Jag beklagar.

Tillägg: Missa för all del inte Toklandets gamla inlägg där man kan se hur My  Vingren – en av de stackars utsatta kvinnorna i programmet – uttalar sig om sina meningsmotståndare, apropå näthat. Tack SVT för ”bra research” innan ni gjorde programmet! Det har nu verkligen ökat i trovärdighet, eller inte…

Feministiskt perspektiv

Som bekant är det många feminister som utmålar sina kritiker som kvinnohatare. Jag gissar att ganska många av dem skulle anklaga mig för samma sak, givetvis ovetandes om att jag har nära vänner som just är kvinnor. Jag har i regel inga problem med kvinnor, snarare är det så att det just är en viss typ av feminister som jag stör mig ganska mycket på, oavsett kön. Vad är det jag stör mig på, kanske man då undrar. Jag stör mig på den totalt frånvända synen på verkligheten i Sverige, den självpåtagna offerrollen och den låga retoriken som används av väldigt många i syftet att bevisa sin tes om att de är i ett ständigt underläge.

Vissa av dem är så övertygade om kvinnans underläge i Sverige att de rentav vill ”självdö” på grund av ondskan och hatet mot kvinnor som tydligen genomsyrar hela det svenska samhället.

Detta kan man ta del av på bloggaren Josefine Johanssons hemsida, i kombination av ett foto på henne där hon gråter:

”Jag vet inte hur det ens är möjligt att orka leva i den här världen. I det här landet. Dessa sex minuter av fullständigt hat som jag precis tagit mig igenom får mig att vilja kräkas och självdö. Men det går inte. Jag kan inte. För inte ens den värsta av mardröm ska någonsin kunna besegra mig eller någon annan där ute. Den har inte rätten att göra det.

Min beundran för dessa kvinnor och alla andra kvinnor där ute som dagligen får leva med detta hat och förtryck finner inga gränser. Vi alla lever under förtrycket men det finns så många av oss som får ta saker som ingen människa någonsin ska behöva utsättas för.

Ingen borde behöva höra det här men alla måste veta. Det som försiggår får ej fortsätta. Uppdrag Granskning kommer ta upp näthatet på onsdag 6/2 kl 20:00 men här kan ni se några minuter av fullkomligt fruktansvärda hot mot kvinnor som syns i samhällsdebatten.”

Gå för all del in på sidan och passa på att läsa kommentarerna. Efter att ni har fått ta del av detta hemska som dessa stackars kvinnor fått utstå (se mitt förra inlägg som jag postade tidigare i dag) och nu även läsa om Josefines lidande av att ta del av denna information, rekommenderar jag er att se denna dokumentär om olika krigsherrar i Liberia som bl.a. ägnat sig åt att knarka sig galna, mörda, slakta, våldta och äta människokött:

(OBS! Om du är lika känslig som Josefine finns det en risk att du imploderar om du ser denna film.)

Om du däremot inte är lika känslig och vill skaffa dig ett icke-feministiskt perspektiv kring vad riktigt lidande är, se filmen. Och nej, detta är inte ett sätt att förringa hot mot kvinnor, om du som läser nu gärna vill inbilla dig det. Jag har själv blivit mordhotad, misshandlad (av både män och kvinnor), etc. Det jag försöker visa är att även män drabbas av dessa saker i Sverige, men att det inte görs några snyftprogram om det eftersom kvinnor har ensamrätt på lidande i detta land och försöker utmåla det som att de lider helvetets alla kval när just de drabbas av det som män drabbas av i större utsträckning (män drabbas av våldsbrott i mycket större utsträckning än kvinnor), när de egentligen inte har en aning om hur hemska saker och ting kan vara i verkligheten.

Två inlägg på en dag, det märks att jag prioriterar fel. Det är dags för mig att dansa lesbisk marsch i några timmar, helt enkelt.

Vita Kränkta Män lägger ned

Facebook-gruppen Vita Kränka Män ska stänga ned sin sida. Jag har tidigare skrivit vad jag anser om gruppen och människorna som gillar den, men jag ska även ägna deras avskedstext lite uppmärksamhet samt åt filmen som de länkat till i samma inlägg, som är en form av ”teaser” för ett avsnitt av Uppdrag Granskning.

Texten i sin helhet, tagen från Vita Kränkta Mäns sida:

”VKM har varit en fristad för feminister och antirasister där vi kunde hitta kraft i varandra. Vi har påverkat samhällsdebatten och engagerat nya människor till vår fantastiska rörelse för ett feministiskt, antirasistiskt samhälle. VKM lägger nu ner. Det är inte en facerape eller ett dåligt skämt. Om vi hittar en teknisk lösning som gör att vi kan låsa kommentatorsfälten kommer sidan finnas kvar, annars stänger vi ner den. Att moderera kommentatorsfälten tar mycket tid, och framförallt energi. Det är dags för oss att lägga den kraften på något annat än kräkningar, hot och personpåhopp. Men vi vill att ni fortsätter engagera er.

Internet har skapat många demokratiska möjligheter, aldrig har det varit så enkelt att uttrycka åsikter och snabbt sprida information. Men genom sociala medier, bloggar och forum som Flashback och i artiklars kommentarsfält har också en mörkare sida tagit allt större plats. Under de senaste två åren har allt fler feministiska debattörer och skribenter blivit hotade, trakasserade och kränkta. Vi är fler och fler feminister som berättar om mail med grova hot om våldtäkt, om att bli telefontrakasserade, att tvingas skaffa hemlig adress och få dagliga mordhot. Imorgon sänder Uppdrag Granskning ett reportage om hur de hot och hat framförallt kvinnor tvingas ta emot. Titta på det.

Vi vill att ni diskuterar, bloggar, kommenterar. Visa att internet är mer än ett verktyg för intoleranta grupper att sprida sin propaganda, visa att vi kan använda samma metoder till att skapa ett samhälle där alla har lika möjlighet att påverka, förändra, leva, må bra. Behandla varandra med respekt, reflektera över er egen position. Bara för att du är stolt över att kalla dig antirasist och feminist är du inte skyddad från att återskapa diskriminerande strukturer. Kränk inte någon på grund av etnicitet, på grund av funktionsförmåga, kön eller klass. Sluta klaga över stavning och använd inte funktionsnedsättningar som skällsord. Det är töntigt. Ta hand om varandra istället. För vi behöver det.

Vi fortsätter kämpa. Under andra former, i andra sammanhang. Visa att vi är många fler än de vita kränkta männen. Visa att vi är starkare än rasisterna och smartare än kvinnohatarna. Ta med er ert engagemang till andra sidor.

http://www.alliansfrittsverige.nu/
http://interasistmen.se/
http://www.genusfolket.se/
http://www.supermiljobloggen.se/

Det är där vi kommer hänga.

Vi älskar er 4-ever. Och hörni, vi syns någon annanstans.

Puss.

/My Vingren med crew, Vita Kränkta Män.”

Det upplagda Youtube-klippet:

Låt oss då se på formuleringarna i denna avskedstext:

”VKM har varit en fristad för feminister och antirasister där vi kunde hitta kraft i varandra.”

Vilken tur att de äntligen fick sig en fristad där de kunde hitta kraft i varandra eftersom feminister och antirasister överlag är hårt ansatta av de patriarkala strukturerna i det här landet och aldrig får statliga bidrag för just sådan aktivitet.

”Vi har påverkat samhällsdebatten och engagerat nya människor till vår fantastiska rörelse för ett feministiskt, antirasistiskt samhälle.”

Det blir inte riktigt förklarat vad deras ”rörelse” innebär annat än mobbning. Att den varit feministisk har varit ganska tydligt, att den varit antirasistisk har inte varit tydligt alls med tanke på att man hackat på en grupp människor baserat på deras etnicitet och att den varit fantastisk är en ren lögn rent objektivt. Det finns inget fantastiskt med över 60 000 personer som ägnar sig åt smutskastning av andra baserat på deras kön och ursprung.

”VKM lägger nu ner. Det är inte en facerape eller ett dåligt skämt. Om vi hittar en teknisk lösning som gör att vi kan låsa kommentatorsfälten kommer sidan finnas kvar, annars stänger vi ner den. Att moderera kommentatorsfälten tar mycket tid, och framförallt energi. Det är dags för oss att lägga den kraften på något annat än kräkningar, hot och personpåhopp. Men vi vill att ni fortsätter engagera er.”

Ah, även VKM vill alltså låsa kommentarsfälten eftersom det blir jobbigt att se hur dessa ”fantastiskt engagerade” människor egentligen resonerar. Jag har ju visat prov på deras ”tolerans” tidigare. Man har alltså insett att det kan vara besvärligt att andra kan upptäcka att feministvänstern även de ägnar sig åt just kränkningar, hot och personpåhopp. Det som kan tyckas intressant är att Zolfagarys galjonsfigur för VKM, Pär Ström, just var ett personpåhopp. Det verkar vara lite otydligt kring vilka som ska få hoppas på och vilka som inte får bli hoppade på. Vad de sedan menar med ”fortsätter engagera er” övergår mitt förstånd då just det så kallade engagemanget bestått i att skriva en massa trams i kommentarsfälten på VKM eller klappa Zolfagary på axeln och säga att han är fantastisk som kör lite copy/paste på vad andra har sagt och försöker få dem till att vara samma typ av människa bara för att de råkar ha ljus hy och en penis mellan benen. Fantastiskt, verkligen…

”Internet har skapat många demokratiska möjligheter, aldrig har det varit så enkelt att uttrycka åsikter och snabbt sprida information. Men genom sociala medier, bloggar och forum som Flashback och i artiklars kommentarsfält har också en mörkare sida tagit allt större plats. Under de senaste två åren har allt fler feministiska debattörer och skribenter blivit hotade, trakasserade och kränkta.”

En mörkare sida (Är det inte rasistiskt att hävda att mörkt är negativt? Hm… 🙂 ) är alltså allt från människor som inte håller med dem och ifrågasätter dem, till några enskilda fall som ägnar sig åt hot. De nämner givetvis inget om att feministerna själva ägnar sig åt hot, trakasserier och kränkningar, men trots det vill stänga kommentarsfälten i sin ”fristad”. Hm…

”Vi är fler och fler feminister som berättar om mail med grova hot om våldtäkt, om att bli telefontrakasserade, att tvingas skaffa hemlig adress och få dagliga mordhot. Imorgon sänder Uppdrag Granskning ett reportage om hur de hot och hat framförallt kvinnor tvingas ta emot. Titta på det.”

Det här gränsar till komik. Det är alltså fler och fler feminister som ”berättar om” diverse saker, men man skriver inget om det är så att hoten i sig har ökat. Man säger att Uppdrag Granskning har gjort ett reportage om hot och hat som ”framförallt kvinnor tvingas ta emot”. Det är här jag inte riktigt hänger med. Först var det feminister som berättar, sedan är det reportage om kvinnor överlag. Menar de alltså att kvinnor överlag får den här typen av hot eller menar de att just feministerna blir hotade? Menar de även att män inte blir påhoppade, kränkta eller hotade? Ett ganska bra exempel var ju när Maria Sveland med anhang dök upp på en träff för jämställdister i Stockholm i sällskap av dömda våldsbrottslingar (från Reseachgruppen) och där en av personerna i sällskapet lämnade över en teckning som föreställer en avhuggen penis till Pär Ström. Inte för att vara den som är den, men är det inte långt mer hotfullt att dyka upp med en samling människor – varav vissa är dömda våldsbrottslingar – och lämna över ett sådant papper till en människa än att en  valfri anonym idiot häver ur sig något korkat i ett mail eller en kommentar på en blogg?

När man säger att kvinnor framförallt drabbas av något, betyder det att så verkligen är fallet eller betyder det att kvinnor påtalar saker som män inte gör? Kring just våld i hemmet har det ju visat sig i flera undersökningar att kvinnor i vissa länder brukar våld oftare i hemmet mot sina partners, men att dessa i princip aldrig anmäler det eftersom det är lönlöst. Vad menas för övrigt med ”tvingas ta emot” annat än att man tar emot ett hot? Män som tar emot hot tar emot dem på samma sätt som kvinnor, de tvingas inte till det, utan tar emot dem på samma sätt som de tar emot övrig information. Ordet tvingas används alltså för att få något att låta mer hemskt, utan att det på något sätt finns anledning till det eftersom ett hot i sig är hemskt.

Jag har personligen blivit mordhotad utan för mitt hem (som jag menar är värre än att få det vi ett brev) och vid flera tillfällen av en och samma person, vars flickvän som både är vänster och feminist (min f.d. flickvän) aktivt har hjälpt komma undan rättvisan genom att ljuga för polisen i förhör. Hon är alltså medbrottsling. Men jag gissar att det där med vilka regler som gäller vilka verkar vara väldigt otydligt för den svenska vänstern, de är ju alltid ”goda” och får uppenbarligen därmed göra vad fan de vill.

”Vi vill att ni diskuterar, bloggar, kommenterar. Visa att internet är mer än ett verktyg för intoleranta grupper att sprida sin propaganda, visa att vi kan använda samma metoder till att skapa ett samhälle där alla har lika möjlighet att påverka, förändra, leva, må bra.”

Texten fortsätter i sin komiska stil. Finns det inte redan ett ofantligt antal feminister som bloggar och skriver i dags- och kvällstidningar om hur vidrigt orättvist det är att vara en kvinna i Sverige? Vad är det om inte annat än propaganda när man medvetet väljer att inte ta upp de problem som män drabbas av, samtidigt som man hävdar att männen är de som gagnas av systemet? Det där med ”alla har lika möjlighet” gäller förstås inte män, särskilt inte vita sådana.

”Behandla varandra med respekt, reflektera över er egen position. Bara för att du är stolt över att kalla dig antirasist och feminist är du inte skyddad från att återskapa diskriminerande strukturer. Kränk inte någon på grund av etnicitet, på grund av funktionsförmåga, kön eller klass. Sluta klaga över stavning och använd inte funktionsnedsättningar som skällsord. Det är töntigt. Ta hand om varandra istället. För vi behöver det.”

Nu kommer alltså höjdpunkten: Hur kommer det sig att man skriver en sådan här uppmaning till människor som inte tillhör någon ”mörkare sida” som tagit mer plats? (Det där med att ta plats är ett så fantastiskt uttryck, som om att de tagit plats av någon annans rättmätiga och begränsade utrymme på Flashback eller? Jag förstår inte. På samma sätt som killar ”tar plats” i skolan samtidigt som de får sämre och sämre betyg? Själv gick jag under gymnasiet i en klass med ca 12 % killar i klassen, vi tog inte plats på något sätt. Det som däremot tog en djävla massa plats var tjejernas intriger och deras självförhärligande utlägg på diverse lektioner i tron om att de därmed skulle få bättre betyg. Det funkade givetvis.)

Kan det vara så att dessa ”goda” feminister och självutnämnda antirasister kanske just är rasister och sexister själva? Givetvis är det så. Relativt nyligen var jag hemma hos några vänner. En av dem jobbar på en skola som lärare åt barn med diverse beteendeproblem, vissa av dem ganska allvarliga. På plats fanns även två av hans kollegor, en kvinna och en man. Ingen av oss som närvarade har etniskt svenskt påbrå, och vi kom in på ämnet rasism. Jag tog ganska snart upp exemplet med sidan Vita Kränkta Män, som så kallad ”omvänd rasism” (rasism, kort och gott) och den kvinnliga läraren sade att hon själv ”gillade” sidan  och att man inte kan jämföra det med det enorma förtryck som kvinnor utsätts för. Jag ägnade ganska lång tid åt att försöka förklara det förkastliga med sidans upplägg, men det gick inte fram. Till slut kom jag på ett riktigt bra exempel som jag lade fram ungefär så här till kvinnan, som alltså också hon arbetar som lärare på samma skola:

Jag sade att många av de citaten på VKM:s sida är just tagna från olika Twitter-postningar eller andra Internet-sidor och att man i de flesta fallen inte får reda på vem som sagt vad. Vi vet alltså inget om personen som skrivit det den har skrivit. Jag frågade kvinnan om några av hennes elever säger så korkade saker ibland. Hon sade att de ofta angriper folk på en massa olika sätt men att de egentligen är fina innerst inne, att de har problem. Jag sade då att det mycket väl just kan vara så att det som postas på VKM kommer just från människor som har diverse problem och eventuella hjärnskador, varför jag menar att VKM inte ägnar sig åt annat än lyteskomik när det kommer till dessa personer, samtidigt som man buntar ihop de alla med egenskapen av att de har ett visst kön och en viss hudfärg. Inte nog med det, man blandar in andra människor i detta som aldrig sagt något liknande utan endast sagt något som man själv inte håller med om, och vad åstadkommer man då med det? Efter att ha sagt det insåg jag att jag nådde fram längre. Hon verkade då förstå att det som presenteras på VKM kanske inte säger så mycket om sakers verkliga tillstånd i samhället, eftersom man ju faktiskt inte vet vem som citerats. Det man däremot vet är att diverse manshatande personer utan förbehåll uttalar sig i diverse media och uttrycker sitt manshat ivrigt påhejade av sina meningsfränder.

Tyvärr så förstår majoriteten inte detta utan tror att det är intelligent av dem att ”gilla” VKM, vilket leder mig till avslutningen:

”Vi fortsätter kämpa. Under andra former, i andra sammanhang. Visa att vi är många fler än de vita kränkta männen. Visa att vi är starkare än rasisterna och smartare än kvinnohatarna. Ta med er ert engagemang till andra sidor.”

De här fem meningarna visar exakt hur ointelligenta dessa människor är, samtidigt måste jag erkänna att jag tycker att det är roande. Det finns något tragikomiskt över människor som vill utmåla sig som toleranta, intelligenta och upplysta när de samtidigt visar hur inskränkta de är just genom att uttrycka sig om andra baserat på deras kön och ursprung. De kunde lika gärna ha skrivit:

Visa att vi feminister och låtsasantirasister är fler än de som inte håller med oss, speciellt om dessa är vita och är män för vi hatar just sådana människor. Vi är bevisligen inte smartare men vi ska visa att vi är fler, och om vi är många kan vi inte ha fel. Miljarder av flugor kan inte ha fel: skit är gott.

Nu till det fantastiska Youtube-klippet:

Jag vill börja med att säga att jag anser titeln på klippet är fel. Efter att ha sett det anser jag att följande titel är mer passande:

Ett litet antal personer som vi misstänker är män som skrivit hatiska kommentarer till vissa kvinnor av vilka de flesta verkar vara feminister och blivit kontaktade i egenskap av sådana, inte som just kvinnor, och av vilka vissa i sin tur redan innan ägnat sig åt nedlåtande kommentarer om män överlag, ägnat sig åt riktigt låga påhopp på vissa personer som de inte delar åsikt med samt i sällskap av dömda våldsbrottslingar förstört möten och hotat män.

Det här är mina synpunkter kring detta klipp, jag har inte sett själva programmet så detta gäller alltså endast denna ”teaser”:

1. Man blandar högt och lågt. Jag har svårt att se hur att någon kallas för ful kan hamna i samma kategori som mordhot. Man tror att man på detta sätt vinner ”poäng”, precis som i brottsrubriceringen kring våldtäkt, när det enda man gör är att förringa de verkliga brotten med företeelser som på inget sätt kan klassas som lika allvarliga och som alla människor drabbas av förr eller senare. Därmed förringar man det ursprungliga brottet och motverkar direkt sin egen avsikt.
2. Jag förstår inte varför man endast tar upp exempel på kvinnor som hotats, när jag vet att även män blir hotade. Att kvinnor ”pratar om det” betyder inte att de drabbas oftare av det, det innebär att de pratar om det mer och tycker mer synd om sig själva än vad män i regel gör. Att ta upp denna fråga ur den här synvinkeln är i sådana fall oseriös journalistik. Man skulle lika gärna kunna gjort ett reportage om hat som riktas mot just män som är kortare än 160 cm, det säger alltså ingenting om någonting. Att det dessutom handlar om mäns hat av kvinnor är idiotiskt, eftersom det skulle kräva att en överväldigande majoritet av alla män ägnade sig åt detta och att det drabbade en överväldigande majoritet av alla kvinnor. Så är alltså inte fallet. Fallet verkar snarare vara att det är hatet av några få människor som man misstänker är män, riktat mot kvinnor varav vilka flera har visat sig vara hatiska mot just män.
3. Det är lite märkligt att selektivt välja att läsa upp hoten men inte det som föranlett dem. Eftersom jag själv är relativt insatt i genusdiskussionerna som pågår kan jag direkt härleda vissa av de upplästa hoten med tillfällen då uppläsarna själva ägnat sig åt kontroversiella påståenden om män eller direkta påhopp mot vissa män, medan ett fåtal av dem verkar röra sig om en besatt stalker/psykopat/sadist som på inget sätt har att göra med de övriga fallen.

Inget av dessa saker rättfärdigar givetvis beteendet, men om man nu vill ge en bild av hur saker och ting ser ut, varför inte beskriva bakgrunden ur ett helhetsperspektiv?

Jag upplever det mer och mer som att man i media försöker skapa billiga poänger eftersom det gör saken mycket lättare att sälja. Det måste alltid finnas ett ont och ett gott, och ingen verkar vilja inse att det i de flesta fallen rör sig om att det finns idioter precis överallt, av alla kön, klasser, hudfärger, etniciteter, nationaliteter, etc.

Fan vad jag är less på idioter.