Monthly Archives: februari 2013

Parasiterna på Radiotjänst

I IDG kan man i dag läsa att Radiotjänst i Kiruna kontaktar människor med Internetuppkoppling och välkomnar dem som nya kunder, d.v.s. kräver dem på 150 kr i månaden för att de kan titta på SVT. Inte för att de gör det, utan för att de kan göra det. Detta eftersom man beslutat sig för att göra samtligt material på SVT tillgängligt på nätet.

Låtsas nu att jag lägger ut en massa musik på nätet, via en tjänst som t.ex. Soundcloud. Innebär det att jag då kan skicka fakturor till samtliga rikdsdagsledamöter, Regeringskansliet, Radiotjänst etc. eftersom de alla faktiskt kan lyssna på musiken som jag har gjort? Det vore inte så tokigt faktiskt, nu när jag tänker efter.

För oss som använder våra datorer till arbete, och i princip aldrig ser på SVT (jag ser ca tre SVT-program i snitt per år) så blir det ganska absurt om någon utgår ifrån att man tittar på deras propaganda bara för att man har en dator, och dessutom förväntas betala för skräpet. De är så fräcka att de menar att det är varje enskild datorinnehavare som ska ordna en så kallad ”plombering” i stället för att de som organisation ordnar en tjänst så att de som vill betala för skiten faktiskt kan få göra det de gångerna de faktiskt tittar. Pay per view är uppenbarligen något som Radiotjänst och SVT aldrig har hört talas om. Djävla idioter.

Dessa statliga myndigheter börjar gå mig riktigt djävla mycket på nerverna. De kräver och kräver men levererar inte annat än skit. Stockholmspolisen löser 15 % av alla anmälda brott. Om jag endast gjorde 15 % av arbetet jag lovat att utföra och tog betalt för av mina uppdragsgivare skulle jag aldrig få ett jobb igen, men av någon fantastiskt obegriplig anledning kommer våra parasitmyndigheter undan med just detta. Man får inte vården man är berättigad och har betalat för när man är sjuk, och man får inte sjukersättning som egenföretagare när sjukvården klantat sig så att man inte kan arbeta. Nej då, smällarna ska man ta själv medan de själva roffar åt sig mer än hälften av det man tjänar.

Jag äcklas av det systemet och samtliga som upprätthåller det. Ni är vidriga. Alla ni som röstar på parasiterna är skyldiga till att detta pågår, glöm inte det.

Utseende kontra prestation

I går råkade jag se att en bekant gillat en bild som publicerats på Facebook. Här är  bilden:

ab

Texten till bilden löd något i stil med ”Tack för detta Aftonbladet!”

Det finns fler komiska aspekter i detta, och den mest självklara är ju att Aftonbladet gärna publicerar artiklar där man angriper män för att förtrycka kvinnor och samtidigt själva säger sig stå på kvinnornas sida. Detta trots alla fåniga artiklar där man själva faktiskt utmålar kvinnor som viljelösa våp utan egen tankeförmåga.

En annan sak som är komisk med själva bilden är ju att kritikern hänvisar till artiklar som hör till ”Sofis mode”, d.v.s. en del av Aftonbladet skrivet av en kvinna för kvinnor. Tittar man lite på vilken typ av bloggar som är de mest populära – så kallade modebloggar – och vilka som läser dem kanske man ska fråga sig vems ”fel” det är att kvinnor är som de är. Är det verkligen ”patriarkatet” som ligger bakom denna fåfänga?

Personligen är jag inte ett dugg förtjust i fotbollsfanatism, motorsport eller liknande aktiviteter, men att bli upprörd över ett påhittat matriarkat (eller patriarkat) som ”hjärntvättar” en stor del av männen till att gilla sådant skulle inte falla mig in, eftersom det faktiskt inte är någon som tvingar män till att gilla sådant. Lika lite som det är någon som tvingar kvinnor till att vara utseendefixerade eller läsa modebloggar. Det råkar nämligen bara vara så att en stor del av alla män och kvinnor gillar just den här typen av saker, detta innebär heller inte att det inte finns undantag till det.

Jag är även övertygad om att Aftonbladet har ett ganska utstuderat upplägg. D.v.s. deras huvudsyfte är att tjäna pengar. Därför publicerar de materialet de gör, eftersom de vet att det genererar ”klick” som i deras fall även genererar en inkomst. Det har de med största sannolikhet statistik på. De är inte lika generösa som jag som bjuder på fantastiska insikter, alldeles gratis. 😉 Sedan får de propagera hur mycket de vill för kvinnors rättigheter, alla de som har ögonen öppna ser ju med en gång att det knappast ligger i deras intresse. Deras intresse består enbart av att tjäna pengar på missnöjda kvinnor, som läser deras trams och sväljer det med hull och hår, för att även i framtiden generera flera klick.

Vad jag anser om Aftonbladets innehåll framkommer tydligt i detta brev som jag skickade till dem. Jag är ganska övertygad om att Aftonbladet skulle ändra sitt innehåll om de fick några hundratusen sådana här brev, men jag är även medveten om att det aldrig kommer hända eftersom majoriteten av alla människor gillar att läsa sådant skit.

Man kan även ifrågasätta det här påståenden kring utseende kontra prestation. Jag gissar att det i kvinnodominerade kretsar anses vara något av en prestation att ha ett visst utseende, d.v.s. ha råd att köpa vissa kläder, välja ut dem, kunna bära upp dem, etc. Det är inte så att de har bilder på nakna personer vars utseende man kommenterar (d.v.s. det de har ärvt) och även sådant går ju att påverka. Nej, faktum är att utseendet också är en form av prestation. Huruvida man tycker att det är en viktig prestation eller inte, är en helt annan sak, men det kan man knappast hålla patriarkatet ansvarigt för, eftersom män överlag faktiskt inte bryr sig särskilt mycket om vad kvinnor har för kläder på sig, så länge det inte är något direkt motbjudande (gissar jag).

Kvinnors utseendefixering

Det här med utseendefixering är ganska intressant. Det finns ju både kvinnor och män som är utseendefixerade, men min erfarenhet är att det oftast brukar yttra sig på olika sätt. Dessutom är det ju så att det i moderna samhället anses vara männens fel att kvinnor är så måna om sitt yttre, det är det berömda ”patriarkatet” som sett till att det har blivit så och vi män gynnas givetvis av att det är så, åtminstone om man ska tro feminister.

För visst är det som Lady Dahmer säger. Jag minns alla de gånger jag har lyssnat på gnäll från tjejer som är missnöjda över sitt utseende och då tänkt ”Ja, det är verkligen skitkul att lyssna på samma skit om och om igen istället för att prata om något mer givande.” och hur jag kommit fram till insikten att om jag skulle säga ”Du, jag tycker att du ser bra ut som du är. Du behöver verkligen inte ha komplex, lägga timmar på att sminka dig eller köpa nya kläder hela tiden. Du är underbar ändå!” så skulle de tycka att jag verkligen stöttade dem och ville deras väl. De skulle inte alls tycka att jag var en idiot som inte tog deras problem på allvar.

Okej, jag erkänner, jag har faktiskt sagt sakerna ovan och det har i princip endast i ett fall givit resultatet som jag hoppats på, att mottagaren tog in vad jag sade (och i det fallet tog det extremt lång tid och många, många upprepningar för att få människan att ta in en del av informationen). I de övriga fallen har jag istället fått höra att jag just inte brydde mig om dem, att jag inte förstår, att jag är okänslig och inte känner deras behov, att jag är en dum man som inte fattar vad som är viktigt, helt enkelt.

Det är faktiskt så att jag – och jag vet att många andra män känner samma sak – tycker att kvinnors utseendefixering är extremt överdriven. Män överlag tänker faktiskt inte på hur kvinnor matchat sina kläder, vilken mascara de har använt och  om de har en ny handväska just den dagen. En man bryr sig betydligt mer om hur kvinnan ser ut när hon tagit bort alla dessa attiraljer och faktiskt är naken och givetvis hur de beter sig överlag, något som extremt många kvinnor uppenbarligen har missat. Därför lägger väldigt många kvinnor en enorm mängd energi på att fixa ytan istället för att hålla sig i någorlunda god form och fundera över sitt beteende.

Jag kan säga att jag alla dagar i veckan hellre skulle umgås med en kvinna som ser ”okej” ut och som har något innanför pannbenet än att umgås med en fixad bimbo som ägnar all sin tid åt smink och kläder och inte har ett vettigt ord att säga. Jag kan för allt i världen inte se vad fan jag skulle tjäna på att kvinnor ägnar sig åt sjuklig utseendefixering, eftersom den typen av samtal får mig att önska att jag aldrig blev född. Det är så vansinnigt ointressant att jag hellre tittar på TV i sådana fall, och jag gillar verkligen inte att se på TV eftersom jag anser att det är bland det dummaste man kan ägna sig åt.

För att styrka mitt påstående om att det inte är män som tvingar kvinnor till detta vansinniga beteende lägger jag upp en artikel som jag fotograferade ur en tidning i dag, som några vänner till mig hittade som isoleringsmaterial i deras hus som de  renoverar. De hittade ganska många tidningar som gavs ut mellan  år 1926-1931. Jag minns inte det exakta årtalet för just denna artikel, men vi kan i alla fall konstatera att det var långt innan skönhetsmagasin, reklam och annan media som ”manipulerar” kvinnor till ett visst beteende ens var påtänkta. OBS! Notera hur man gör sig lustig över att kvinnorna är så fåfänga och att det ingenstans framgår att man tycker att detta är föredömligt, utan snarare komiskt. Men, fakta är som vanligt ointressant för feminister.

20130223_215710

Patriarkatet – ännu en konspirationsteori

Enligt den feministiska teorin styr något som kallas för patriarkatet världen vi bor i. Tydligen gäller detta samtliga samhällen och man menar att kvinnor är förtryckta även i länder som Sverige och att bakom detta förtryck står ett enat patriarkat, en maktfaktor utan dess like. Att män enligt svensk lagstiftning – som rimligtvis bör ha varit skapad av patriarkatet – är diskriminerade, verkar inte vara något som feministerna anser att man bör visa hänsyn till. Istället fokuserar man gärna på att det är några enstaka män som sitter i vissa maktpositioner och menar därmed att detta därmed gynnar alla andra män och gör livet hemskt för alla kvinnor. Att andra faktorer kan väga betydligt tyngre för dessa människor med makt, än vad någon har mellan benen, verkar inte vara ett tänkbart alternativ för feministerna.

Inte heller verkar man se att det faktiskt finns män med makt som konkurrerar med varandra och bekämpar varandra, och som definitivt värdesätter kvinnor i sin närhet mer än vad de värdesätter andra män, eftersom de har en form av relation till dessa och inte till de andra männen. För att ge ett exempel på detta så är det ju faktiskt så att om jag skulle skriva ett brev till kung Carl XVI Gustaf Bernadotte och be honom köpa en ny cykel till mig skulle han med största sannolikhet inte att göra det, men om kronprinsessan Victoria gjorde samma sak så räknar jag med att han skulle vara betydligt mer benägen till att göra det, inte för att jag tror att kronprinsessan är en cykelfantast eller skulle be om en sådan sak, utan det var mest ett exempel så gott som något annat. Varför? Jo, för att hon är hans dotter och jag är en för honom obekant sydslav. Jag är ganska säker på att han inte skulle tänka ”Åhå, en penisbärande sydslav, klart att han ska ha en cykel, han är ju man!” ifall att han ens läste mitt brev. Jag gissar att min poäng är ganska tydlig och enkelt att förstå, men tydligen är detta fenomen helt främmande för feministerna i Sverige.

För att visa hur befängt deras påstående om ett existerande patriarkat som styr världen är, kommer jag att berätta om en liknande konspirationsteori som existerar och som väldigt många människor, fascinerande nog , faktiskt tror på – teorin om att judarna styr världen.

Judeteorin är på sätt och vis befängd på ett annat plan, eftersom det faktiskt finns väldigt få judar. Men även om nu så få människor kan styra så många andra, förutsätter det ändå att alla judar vill samma sak och att alla är delaktiga i det, för att ens kunna komma med ett sådant påstående. Själv har jag flera vänner som är judar och de är vare sig rika eller sitter i någon maktposition, de är människor precis som alla andra. Om det möjligtvis finns några judar med makt och mycket pengar så har de ju makten för att de har mycket pengar, inte för att de är judar. På samma sätt har drottning Elizabeth II av Storbritannien en enorm makt, eftersom hon har en enorm egendom och en sådan position. Mig veterligen är hon inte en jude. Det finns en hel del människor med stora rikedomar som sitter i maktpositioner, och jag är ganska övertygad om att majoriteten av dem inte är judar. Att det finns några rika judar med makt betyder heller inte att det på något sätt gynnar andra judar som inte är rika. Det är ju inte så att de andra judarna, bara för att de är judar, helt plötsligt får bra arbeten och tjänar en massa pengar. Nej, majoriteten av alla människor får faktiskt kämpa ganska mycket för att få en dräglig tillvaro. Det tror jag att alla människor med en någorlunda fungerande hjärna ganska enkelt kommer fram till själva.

Alltså, nu har jag visat att teorin om att judarna styr världen är ytterst osannolik, på ett ganska enkelt sätt – genom att använda in hjärna. Så vad skiljer då gruppen män från gruppen judar? Okej, det finns betydligt fler män än vad det finns judar, så på det sättet skulle man kunna säga att det vore ganska lätt för män att ta ”makten”. Men, det hela teorin faller på är att män genom historien alltid har konkurrerat med varandra. Det finns ingen som helst fog för påståendet om att något patriarkat finns som per automatik gynnar män, bara för att de är män. Exemplet ovan med den svenske kungen är just bevis på sådant, och det vore ytterst intressant om någon feminist en enda gång lyckades bevisa att majoriteten av alla män gillar andra män mer än vad de gillar närstående kvinnor, bara för att de är män. Om det verkligen vore så, hur kommer det sig att det existerar krig?

Enligt den teorin bör ju Adolf och Eva Hitler inte tagit livet av sig tillsammans, utan i stället hade Adolf välkomnat sina bröder Churchill, Roosevelt och Stalin till en god middag medan Eva fixade maten i köket. Men, av någon ”oförklarlig” anledning valde alltså Adolf och Eva att istället ta livet av sig och dö tillsammans. Den enda förklaringen till detta – enligt feministisk teori – måste vara att Adolf Hitler egentligen var en kvinna och att hen därför var motarbetad av patriarkatet.

Så enkelt kan man alltså motbevisa exsistensen av ett ”patriarkat” som har makten, men trots det betalas det miljarder till ”forskning” som syftar till att bevisa motsatsen, inte sanningen.

Feministhora och Nicke Nordmark

För två dagar sedan noterade jag att en kommentar som jag skrivit till en viss Charlotte här på min blogg – som envisades med att skriva en massa trams om vad som inte var inkorrekt – kopierats och förts in på en sida som döpts till ”FEMINISTHORA!”. Detta tyckte jag var väldigt roligt.

Sidan beskrivs så här:

”Tillägnas: De som aldrig kan avhålla sig från att säga feministhora. Bidrag från din egen blogg eller inbox (citat eller print screen) skickas med fördel inklusive IP-nummer till feministhora@gmail.com.”

FH

Nu till det roliga:

Det man på sidan alltså påstår sig göra är att samla på fientliga kommentarer gentemot feminister, närmare bestämt just kommentarer av sådana som inte kan avhålla sig från att säga ordet ”feministhora”. Det som är lustigt i det hela är att jag aldrig använt orden feminist och hora i kombination, eftersom dessa två ord inte riktigt hör ihop. Svenska feminister är som bekant i regel (finns några undantag) helt och hållet emot prostitution, varför en kombination av dessa ord på många sätt är motstridig i Sverige. Alltså, trots att jag aldrig har sagt eller skrivit feministhora tidigare i mitt liv  – det här inlägget är första gången – har något jag har skrivit hamnat på den sidan. Detta är mycket märkligt.

En annan sak som får mig att le är formuleringen ”Bidrag från din egen blogg eller inbox […]” eftersom det som postats där är en kommentar tagen från min blogg, inte från någon annans blogg eller inbox. Således har jag varken kontaktat en feminist via e-mail eller feministens blogg för att framföra en motstridig åsikt om att feminister och horor är en och samma sak.

Men, det slutar inte där. När jag sedan läste övriga inlägg på den första sidan (nej, jag kommer inte lägga mer tid än så på att läsa något så löjligt som en variant av Vita Kränkta Män som någon härmapa startat i hopp om att få lika mycket uppmärksamhet som Zolfagary) såg jag att ordet hora endast förekom i ett av tio inlägg, och då inte ens i den specifika ”feministhora”-varianten.

Kan man säga att konceptet ger ett intryck av att vara ganska misslyckat? Jag ser en feminist framför mig som är så arg och besviken över att hen har fått några kommentarer som den uppfattar som nedlåtande att hen tänker ”Jag ska minsann starta en sida där alla sådana kommentarer ska samlas. Där ska vi hänga ut dessa vidriga män och deras IP-adresser! Det ska minsann lära dem ett och annat! Det måste finnas fler än jag som kallats för feministhora! Sedan kan det bli en snackis och jag kan få sitta och berätta i TV om hur jag har fått stå ut med en massa internethemskheter genom åren, bara för att jag är feminist! Då kanske jag blir kompis med Kawa Zolfagary, jippi!”

Därefter har hen insett att det inte är så ofta som någon använder just ordet ”feministhora” och har därmed varit tvungen att tänja på gränserna för vad sidan ska innehålla, annars lär den förbli relativt tom gissar jag. Nu har tänjs gränsen alltså så långt att hen har med mitt inlägg där jag sakligt ifrågasätter Charlottes påståenden om att hon inte är feminist, samtidigt som jag skriver varför hon är det. Att sedan säga att feminism är en tramsideologi i dagsläget, är knappast något jag skäms över att tycka, så jag blir inte ledsen över att läsare länkas till min sida. Snarare är det så att de kan få upp ögonen för andra saker också.

Jag börjar skönja ett mönster. Först har vi alltså Andrea Edwards som beskriver att hon fått ”en massa mail” när det var hon som kontaktade mig, och nu har en kommentar från min blogg lagts till på en sida där man hävdar att man lägger upp e-mail och kommentarer som så kallade ”näthatande män” skrivit till feminister på deras bloggar. Jag gissar att i deras drömvärld ska feminister kunna slänga ur sig vilket dravel som helst, och om man sedan bemöter tramset hamnar man på sidan Feministhora. Komik.

Inte nog med det, en av personerna bakom det omtalade avsnittet av Uppdrag Granskning  uttalar sig mycket lustigt om mitt inlägg, som Trollan har postat på sin blogg. Där framgår det att Nicke Nordmark  anser att ”Andrea analyserar vilken typ av man det kan handla om, men säger inte att just den mannen hotat henne.”

Man kan säga att Nicke Nordmark har ett ganska liknande sätt att beskriva världen som Charlotte. Hm… Undrar vad det beror på?

Men låt oss titta på vad han säger. Han hävdar att Andrea ”analyserar”. Det är står komik. Det hon gör kallas vanligtvis för spekulerar, men i detta fall visste hon mer än väl att den beskrivningen inte passar så bra in på mig av två anledningar:

  1. Hon är ca 10 år äldre än vad jag är.
  2. Hon ser ut att vara betydligt äldre än så, jämfört med mig.

Edwards var alltså medveten om detta, åtminstone punkt två (om hon inte har en väldigt skev syn på sig själv) och trots det misslyckas hon alltså så kraftigt med sin ”analys”. Nicke Nordmark fortsätter sedan med ”[…]vilken typ av man det kan handla om, men säger inte att just den mannen hotat henne.”

Alltså, om jag säger att killar som heter Nicke Nordmark och jobbar på SVT, Uppdrag Granskning, mycket väl kan vara pedofiler, är det då något som Nicke Nordmark skulle tycka är en okej analys? Jag har ju inte sagt att just han är det, jag gör ju bara en analys (inte en vild spekulation), enligt Nicke Nordmarks sätt att se på saker och ting. Vad den analysen sedan grundas på är Nicke Nordmark givetvis inte intresserad av, att döma av hans åsikt om Edwards analys.

Det som dock tydligast visar var Nicke Nordmark står är det jag inte tagit upp än, nämligen det han började den ”tweeten” (jag gissar att konversationen ägde rum på Twitter) med: ”Läst romanen ifråga.”

Här försöker han alltså antyda att det jag har skrivit är långt, i negativ bemärkelse. Det Nicke Nordmark verkar ovetande om, och som även Trollan har missat, är att jag inte återgav hela konversationen från min sida då det verkligen hade blivit alldeles för långt att göra det. D.v.s. jag skrev betydligt fler saker, vilket jag redan förklarat i just det inlägget. (Anledningen till att jag skrev så långt till Edwards var för att jag då trodde att hon verkligen blivit mordhotad och jag ville förklara att jag vet hur det känns och hur hon ska agera. Lustigt nog noterar jag nu att hon inte skaffat skyddade personuppgifter, trots att jag rådde henne till det, vilket i sin tur leder till slutsatsen att hon aldrig känt sig mordhotad på riktigt.)  Jag har tidigare i mitt liv fått höra att jag i skrift ofta uttrycker mig alldeles för långt, att folk inte orkar läsa. Faktum är dock att jag ser till att vara tydlig, just för att man då slipper missförstånd som sedan tar ännu längre tid att reda ut. Detta verkar vara ett okänt koncept för Nicke Nordmark.

Jag kan ge er ett exempel som på ett strålande sätt visar vad jag menar:

Om Nicke Nordmark hade gjort sin research bättre och faktiskt ifrågasatt vad Edwards påstod (d.v.s. om han gjorde det han får betalt för) hade jag aldrig behövt skriva det där inlägget, han hade aldrig behövt läsa ”romanen ifråga”, etc. Men så går det när man är en inkompetent journalist, Nicke Nordmark, och försöker skapa en sanning som inte existerar. Då måste andra skriva vad sanningen är så att allmänheten själva ska kunna avgöra vad som hänt och inte hänt, och jag gör det i detta fall gratis. Du, å andra sidan, lever på skattepengar samtidigt som du sprider desinformation. Du måhända inte vara en pedofil, men du är en parasit som tär på samhällets resurser samtidigt som du skapar ett sämre debattklimat. Detta har du själv bekräftat genom ditt sätt att bemöta kritiken. Jag beklagar din existens.

Får man ha så här roligt?

Den senaste tiden har jag överösts av tokrolig humor och galenskaper från den kvinnliga delen av vår befolkning. Inte kunde jag ana att det fanns så många tjejer som är så fantastiskt roliga (utöver dem som redan är mina kompisar), även fast de jag ska presentera här kanske är det ofrivilligt? Jag hoppas inte det!

Det är förvisso inte första gången det händer att kvinnor gör och säger roliga saker. Ni minns ju säkert alla Maria Svelands fantastiska ”fladder i bröstet”-artikel. Det var sanslös komik, men nu har hon minsann fått konkurrens och det med råge!

I år började med en artikel i DN Kultur publicerad 2013-01-25 09:25, skriven av en viss Lidija Praizovic, med rubriken ”Lyxfeminismen har alltid struntat i min mamma”. Och vilken början det var! Hon klår Sveland med hästlängder i känslouttryck. Vilken stjärna! Det är tack vare henne jag numera varje dag ägnar minst två timmar åt att dansa lesbisk marsch. Det är en befriande känsla!

Sedan såg jag Uppdrag Granskning där en text som jag själv har författat, tolkades och framfördes av den duktiga skådespelerskan Andrea Edwards i SVT på bästa sändningstid! Och som hon gjorde det! Det var briljant! Från att ha varit en ganska tråkig text gjorde hon om det till något med helt ny och komisk innebörd. Häftigt!

Men det tar inte slut där, nej då! I morse tog jag mig tid att läsa en omtalad artikel publicerad i min älskade favorittidning Aftonbladet med den tokroliga rubriken ”Vår generation kommer flippa ur”. Den handlar om det som blivit känt som Instagram-kravallerna i Göteborg. Även den publicerades 2013-01-25 (måste vara ett magiskt datum) och är skriven av de två unga, men ack så lysande stjärnorna Alice Bratthammar och Amanda Ivanovic. Texten är så omskakande komisk att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Det framförs så många viktiga saker, med glimten i ögat och humorn på topp. Ni är så himla duktiga på att skriva tjejer!

Behöver jag säga att jag är extra stolt över att vara jugge dagar som dessa? Samtidigt är det i stunder som denna jag som starkast önskar att jag föddes som kvinna, för det är något som säger mig att jag som man aldrig kommer att nå dessa känslomässiga höjder och kunna uttrycka dem på samma gedigna sätt. Dock är jag lycklig över att få ta del av deras alster. Någon måste gilla mig där uppe!

Tack tjejer! Ni är de bästa föredömena kvinnor i dagsläget kan ha, jag älskar er!

 

Ex som hämnas

Först vill jag meddela att jag av en ”slump” hade besöksrekord här på bloggen igår, med råge. Trots att jag har skrivit sedan år 2007 har min blogg inte varit i ropet, så att säga. Orsaken är antagligen att jag pissar lite åt alla håll, kan vissa tycka, samt att jag skriver relativt sällan. Jag har helt enkelt en tendens att uppmärksamma saker som många tycker att det är jobbigt att tala om, detta gör jag även IRL, varför många uppfattar mig som en jobbig typ. Säger någon något korkat låter jag det sällan passera, och många menar därför att jag är hård mot andra, men även att jag är för hård mot mig själv eftersom jag faktiskt ser till att leva upp till det jag själv predikar.

Men, det finns några få som faktiskt har tänkt till några extra varv efter att jag har  haft diskussioner med dem, vilket gör mödan värd. Därför vill jag uppmana er vars uppmärksamhet jag plötsligt har fått, att ta er tid att läsa igenom andra saker jag har skrivit. Kanske finner ni det intressant? Så om jag kan sitta här på morgonkvisten med Jimi Hendrix i högtalarna och skriva, kan ni säkert ta er lite tid att läsa det.

Nu till ämnet:

På Dagens Nyheters hemsida kan man i dag läsa om en polis i Norrköping som tydligen lappade sin exhustrus bil, för att hämnas*. Han bötfällde henne på felaktiga grunder och det uppdagades. För det straffades han och fick själv betala 70 dagsböter för tjänstefel.

Så långt är allt korrekt, anser jag. En polis ska definitivt inte missbruka sin position, men det sker antagligen dagligen. Dock är det nog många som tänker att poliserna är lagens väktare och att de som sådana har en högre moral än andra människor. Trots det har vi alltså bevis på att så inte är fallet. Inte nog med att de kan sakna moral, de kan även missbruka sin roll till att hämnas på människor de har haft en relation med.

Om en polis nu kan göra det, vad är det som säger att ”vanliga” människor inte ägnar sig åt den typen av hämnd också?

Lustigt nog läser man sällan artiklar om män som blivit falskt anklagade för att ha våldfört sig på sina fruar och barn, och blivit dömda utan bevis. Detta antagligen p.g.a. att en hel del sådana faktiskt döms till fängelse och efter det vill ingen ha med dem att göra, och om det uppdagar sig att kvinnan ljugit, slipper hon ändå med största sannolikhet straff. Att uppmärksamma den här typen av fall ligger generellt inte i medias intresse.

Jag försöker på inget sätt försvara människor som verkligen misshandlar sina barn och sina partners, jag har nämligen själv haft en sådan far. Men, när det väl inträffar så finns det faktiskt bevis, och det är det man ska utgå ifrån när man dömer en människa, inte påståenden. Jag har nämligen även råkat ut för kvinnor som fabulerat ihop historier om mig, i syftet att svartmåla mig efter att jag avslutat vår relation. Om människor själva beter sig illa är det lättare att ursäkta sig med att försöka utmåla den andra människan som hemsk, även om så inte är fallet. Andrea Edwards agerar antagligen på samma sätt. Jag gissar att hon inte förväntat sig att jag skulle vara trevlig mot henne, varför hon var tvungen att offentligt försöka förlöjliga det jag berättat för henne i all välmening, för att framställa mig som en nolla inför sig själv. Dock säger det en hel del om just henne.

Nu är det tyvärr även så att män i Sverige döms till fängelse för våldtäkt, utan några som helst bevis. Det kan vara värt att tänka på när man tar del av invandrarfientliga personers statistik om hur många invandrare som är dömda för våldtäkt. Det säger faktiskt inget om hur många våldtäkter som har begåtts i verkligheten, det säger endast hur många som blivit dömda för det. Huruvida en våldtäkt verkligen ägt rum eller inte kan rätten i många fall inte bevisa, utan det händer att man dömer efter den målsägandes trovärdighet. Trovärdigheten kan t.ex. påverkas genom att den som anmäler är en söt svensk tjej, och killen som blir anmäld heter Muhammed och talar svenska med grov brytning, som i sig låter aggressivt, utan att personen faktiskt är det.

Varför tar jag upp detta just nu? Givetvis eftersom ni i går fick ta del av hur saker utmålats i Uppdrag Granskning, varav vissa av sakerna som sades var direkta lögner. Det finns inget som säger att samma mentalitet inte råder inom rättsväsendet där feministiska åklagare gärna åtar sig den typen av fall. För personen som är anklagad för våldtäkten blir det extra svårt att försvara sig, eftersom de flesta inte vill ha något att göra med en person som blivit utpekad som våldtäktsman. Och hur ska en person som inte är lika bra på svenska kunna framstå som trovärdig när den missförstår vissa saker eller uttrycker sig på fel sätt i ett läge när han krävs att bevisa sin oskuld, inte där den målsägande ska bevisa hans skuld? Det är nämligen så det ser ut ibland.

Precis som det finns kvinnor som utmålar sina ex som pedofiler och våldsverkare, eller feminister som ljuger om hotmail i TV, finns det alltså kvinnor som hämnas på andra genom att anmäla dem för våldtäkt eller gör det av andra skäl som för att få uppmärksamhet eller skadestånd. En av anledningarna till att det är vanligare än man tror är att det är väldigt lätt att komma undan med det, även om man inte blir trodd i rätten. Mig veterligen blir extremt få kvinnor straffade efter att falskt ha anklagat en man för misshandel eller våldtäkt.

Alltså, om en polisman kan ägna sig åt hämnd, vad är det som säger att inte andra gör det också?

För er som missat det kan jag rekommendera att läsa kommentarerna under denna film, där en polisman på fullaste allvar anser att det inte är hans jobb att bötfälla taxibilar som står parkerade mitt i cykelvägen.

*Jag länkar inte till artiklar tillhörande tidningar längre sedan diskussionen kommit upp att de anser att det är ett upphovsrättsintrång samt att de själva i många fall tagit bort länkningen till bloggar som länkat till artikeln.