De senaste åren har begreppet ”manspreading” varit på tapeten. Begreppet grundas i påståendet att män (ja en majoritet, försöker man ju hävda) tar plats i det offentliga rummet för att dominera och förtrycka andra. Vad det däremot talas väldigt tyst om är hur kvinnor kan bete sig. Jag kommer däremot inte säga att det är ett typiskt kvinnligt beteende, utan kallar det för vad det är – ett respektlöst, hänsynslöst och motbjudande beteende. Jag ska ge er några exempel.
Det första exemplet är ett fenomen som är mycket vanligt förekommande i Sverige och som jag faktiskt lagt märke till att kvinnor ägnar sig åt i större utsträckning än män. Det handlar om att ta plats på trottoaren och inte flytta på sig trots mötande personer. Det brukar se ut så här:
Jag går utan sällskap på en trottoar. Jag håller mig till höger så gott jag kan eftersom vi har högertrafik i Sverige. Gående i motsatt riktning kommer flera kvinnor, som går bredvid varandra. De tar upp all plats på trottoaren. De tittar inte fram utan på varandra, eftersom de samtalar. Någon av dem lägger märke till mig men säger inget till de andra. När vi kommer riktigt nära varandra utspelar sig ett av två alternativ:
1. Ingen av dem reagerar och går rakt in i mig, och jag i den som går på min högra sida av trottoaren. Den kvinnan ”flyger iväg” som en liten vante och jag hör ljudliga suck bakom mig när jag fortsätter gå vidare oberörd, eftersom jag ofta är ett huvud längre och väger minst 30 kg mer. Suckarna genereras på grund av deras åsikt att jag är en hemsk man som gick rakt in i deras stackars väninna, och åsikten i sig är en produkt av en inte så väl fungerande hjärna då de inte kan komma fram till slutsatsen att deras väninna gick in i mig lika mycket som jag gick in i henne. Skillnaden är dock att jag inte hade ett alternativ, vilket hon hade. Jag kan ju inte försvinna och sedan återuppstå bakom henne. Hon däremot, kan välja att väja och gå bakom sina vänner en liten stund, för att låta mig passera, eftersom hon och hennes väninnor faktiskt inte har företräde på trottoaren, vilket de verkar tro. Att hon väljer att inte väja kan jag inte hållas ansvarig för, men det är en alltför komplicerad tanke för dessa människor eftersom de är respektlösa, självupptagna och korkade.
2. Precis innan kollisionen bemödar sig kollisionsobjektet att faktiskt se åt det håll hon är på väg och noterar min existens. Med ett tydligt uttryck av irritation flyttar hon sig åt sidan och lämnar precis så mycket plats åt mig att jag kan passera, men inte tillräckligt mycket utan att jag måste vrida på mig för att inte slå in i hennes axel med min. Jag anstränger mig givetvis inte för att inte kollidera med henne, då ju trottoaren är tillräckligt stor för oss alla att passera, varför hon får min axel in i sin och jag hör en ljudlig suck bakom mig. Sucken genereras på grund av åsikten att jag är en hemsk man som inte försökte undvika att slå in min axel i hennes, och åsikten i sig är en produkt av en inte så väl fungerande hjärna då hon inte kan komma fram till slutsatsen att hennes axel slog in i min lika mycket som min gjorde i hennes. I detta fall har jag ett alternativ, nämligen att vrida på mig för att ta mindre plats, så att hon och hennes väninnor ska slippa göra detta. Hon å andra sidan har också det alternativet, men även alternativet att gå ännu mer åt sidan, vilket jag inte har. Då de tar upp nästan hela trottoaren och jag inte gör det, så anser jag att det är de som ska försöka lämna utrymme åt förbipasserande, inte jag, eftersom jag ju redan lämnar tillräckligt med plats på trottoaren så att andra kan passera.
För att uppleva denna typ av beteende behöver man bara ge sig ut på promenad i Stockholm, och man kommer att uppleva det många gånger under loppet av några timmar, om man väljer att inte väja undan för dessa kvinnor. Det finns givetvis även män som beter sig så här, men frekvensen är lägre då de flesta män är medvetna om att det kan resultera i betydligt värre påföljder för deras del om de beter sig så här illa mot andra män.
Det jag nu ska ge exempel på är ett annat beteende, som är vanligt bland föräldrar till småbarn. Senast jag var med om detta var i går, när jag handlade på ICA. Jag stod i kön till kassan, strax innan stängning. Endast två kassor var öppna. På avlastningsplatsen (där man lägger korgen för att kunna lägga upp sina varor) vid en av kassorna satt en liten flicka. I och med att den var någorlunda högt belägen var det ganska uppenbart att hon placerats där av sin mor, som höll på att betala. Bakom henne stod en äldre kvinna, som väntade på att flickan skulle flytta sig för att hon skulle kunna lägga upp sina varor. Flickan ropade på sin mor (som höll på att betala) och sin mormor (gissar jag att hon var, som packade varorna), för att de skulle ta henne, hon tyckte att det var för högt för att komma ned själv. Ingen av dem reagerade. Den äldre kvinnan gav upp till slut och gick till en annan kassa. Då passade jag på att ta hennes plats och lade upp min korg på bandet och tog därefter ut mina varor. Först efter att modern betalat gick hon och hämtade sin dotter. Hon bad mig inte om ursäkt och verkade inte alls bry sig om att hon låtit sin dotter sitta i vägen för andra kunder.
En annan vanlig plats för dessa respektlösa föräldrar att placera sina barn på är på platsen där man packar sina varor efter att ha betalat. Det har hänt otaliga gånger att jag är på väg att packa mina varor och då upptäcker att ett barn står eller sitter på platsen där min kasse ska vara när jag lägger i mina inhandlade varor. Om man inte säger något så brukar föräldrarna fullkomligt strunta i att deras barn är i vägen. Istället måste man bryskt och tydligt säga ”Ursäkta mig!” för att de ska ta bort sina barn. Uppenbarligen är det för mycket begärt att dessa föräldrar ska lämna utrymme åt andra människor så att dessa ska kunna göra just det de själva gör. Återigen är problemet vanligare bland kvinnor än män.
Det tredje exemplet på respektlöst beteende är människor som samtalar i telefon, och plötsligt verkar tro att omvärlden slutar existera. Härom dagen råkade jag bevittna ett sådant tillfälle som kanske hör till bland det mest ohyfsade jag har skådat i mitt liv. Jag stod i kö för att betala, denna gång på ICA i Fältöversten, Karlaplan. Framför mig stod en ganska typisk ”karriärskvinna” i 40-årsåldern. Hon var blond, hade en ganska snorkig och kall uppsyn, något ledigt men trendigt klädd, och samtalade i sin mobiltelefon gällande något yrkesrelaterat. I kassan stod en ung man som jag har handlat av många gånger tidigare. Han är alltid artig och trevlig.
När han var på väg att ”slå in” (läsa av) hennes varor i kassan, hälsade han på henne, som brukligt är. Kvinnan tittade inte ens åt hans håll, besvarade givetvis inte hans hälsning och bekräftade inte ens hans existens. Hon betalade med kort och slog in sin kod. Kassabiträdet räckte fram hennes kvitto mot henne och frågade ”Vill du ha kvittot?”. Kvinnan tittade inte åt hans håll, besvarade givetvis inte hans fråga, utan vände sig och gick bort för att packa sina varor. Jag stirrade på henne förbluffat. Det är inte varje dag man ser någon bete sig så fruktansvärt illa och respektlöst mot en annan människa.
Den yngre mannen i kassan noterade min förvånade blick. Vi hälsade och han började ”slå in” mina varor. Medan jag slog min kortkod skakade jag på huvudet för mig själv. Jag kände att jag blev riktigt upprörd av hennes beteende. Han noterade nog även det. Med ett leende vände han sig emot mig och sade ”Du kanske vill ha ett kvitto?!” varpå jag log tillbaka och sade ”Tack, det behövs inte.”. Våra blickar bekräftade för varandra att kvinnan är en idiot. Jag packade mina varor, och hon packade sina bredvid mig. Under tiden kunde jag inte sluta stirra på henne, eftersom jag var så fascinerad över det vidriga beteendet. Hon noterade givetvis inte ens det, utan fortsatte med sitt ”viktiga” samtal.
Frågan är: Hur kommer det sig att kvinnor kommer undan med sådant beteende, med tanke på att ”patriarkatet” har all denna makt i Sverige?
Är beteendet en social konstruktion eller är dessa människor rätt och slätt idioter?
Svar: De är idioter.