Den demokratiska dansen

Eftersom jag sov lite natten till i dag och har arbetat så känner jag mig något trött, därför ska jag fatta mig kort.

Det har ju varit aningen livat ett tag nu eftersom polisen beviljat pajasarna ur Svenskarnas Parti att demonstrera den 1 maj i  Jönköping. Motståndarna till demonstrationen menar att man därmed tillåter nazisterna att ägna sig åt hets mot folkgrupp, som ju enligt lag är förbjudet.

Personligen anser jag att den lagen är lite märklig. Jag tycker nämligen att det är bra om människor säger vad de tycker, hur korkat och otrevligt det än är, eftersom jag då får reda på vem som tycker vad och kan förhålla mig till dessa personer därefter. Hur ska man annars få reda på vad en människa verkligen tycker om det är förbjudet för människan att uttrycka det? Att sedan feminister tillåts demonstrera trots sitt ofta mycket tydligt uttalade hat mot män är ju också intressant i sig. De får till och med uttrycka sitt hat och förespråka massavrättning av män på Internet, utan att Robert Aschberg letar upp dem och hänger ut dem i Trolljägarna, och utan att få rättsväsendet efter sig.

Om vi låtsas att att vi faktiskt låter även nazister framföra sina budskap i demonstrationer, hur hatiska och otäcka de än är, så kanske någon menar att det ju kommer ”normalisera” hatet och att deras åsikter då anses vara eftersträvansvärda på något sätt. Jag menar att så antagligen inte är fallet, men har även kommit på en lösning för den invändningen (som även bör gälla feministerna och andra vänsterextremister). Om man har en gruppering, parti, etc. som står för destruktiva och fientliga åsikter och gärna vill framföra dem, så ska det göras lagligt för dem, på ett villkor: Under pågående demonstration måste samtliga deltagare genomföra en koreograferad dans i tjugo minuter per timme av demonstrationen eller minst en dans i tjugo minuter om demonstrationen skulle råka vara kortare än en timme. Dansen ska utformas av en statligt anställd koreograf på så sätt att den är aningen svår att genomföra fysiskt samtidigt som den även är väldigt ful, samt att de som framför den måste ha på sig en viss typ av lustiga kläder. Om dansen genomförs slarvigt eller inte genomförs, men budskapet av demonstrationen är fientligt, ska deltagarna straffas med fängelse i tio år. Dansen ska heta Den demokratiska dansen.

Detta kan först te sig som ett icke allvarligt menat förslag, men jag ska förklara varför förslaget är bra. För det första skulle man ju se vilka som verkligen är dedikerade och tror på det de demonstrerar för eller mot, om de går så långt att de är beredda att öva in den komplicerade dansen och framföra den så ofta bara för att få sprida sitt otäcka budskap. Då skulle man dessutom veta vilka som är farliga fanatiker på riktigt. Dansen i sig skulle få dem som framför den att se löjliga ut, vilket skulle få ideologin/åsikten att verka löjlig och fånig, och därmed ointressant. Dessutom skulle det bjuda på rolig underhållning att titta på när idioterna framför dansen.

Helt plötsligt skulle man se fram emot företeelsen, och man skulle nog rentav hålla nere på våldet från motdemonstranterna, eftersom dansnumret ju då kan förstöras utifrån och de demonstrerande kan undslippa fängelsestraff – även om de inte har övat på dansen – om föreställningen blir saboterad. Istället kan motdemonstranterna samlas, titta på föreställningen och få sig ett gott skratt, vilket ju är betydligt mer trevligt än våld.

Denna geniala idé bjuder jag på. Kom inte och säg att jag inte är generös.

Sverigedemokraterna är mer jämställda än Feministiskt Initiativ

I och med att det tala så mycket om jämställdhet så tänkte jag att det kan vara intressant att se vilket riksdagsparti som har mest jämställd styrelse. Eftersom jag är en del av patriarkatet enligt feministerna är jag givetvis även konservativ. Därmed kommer jag att utgå ifrån namn och utseende på personerna för att avgöra vilket av följande två kön de kan tänkas ha: kvinna eller man. Jag kommer utgå ifrån att ju närmare 50 %-gränsen partierna kommer, desto mer jämställda är dem, även om jag personligen inte tror att jämställdhet mäts med exakt lika utfall.

Moderaterna 15 personer:

• 7 kvinnor – 46,7 %
• 8 män – 53,3 %

Folkpartiet 24 personer:

• 10 kvinnor – 41,7 %
• 14 män – 58,3 %

Centerpartiet 19 personer:

• 10 kvinnor – 52,6 %
• 9 män – 47,4 %

Kristdemokraterna 30 personer:

• 13 kvinnor – 43,3 %
• 17 män – 56,7 %

Socialdemokraterna 26 personer (suppleanter ej medräknade):

• 13 kvinnor – 50 %
• 13 män – 50 %

Vänsterparitet 23 personer:

• 15 kvinnor – 65,2 %
• 8 män – 34,8 %

Miljöpartiet 17 personer:

• 8 kvinnor – 47,1 %
• 9 män – 52,9 %

Sverigedemokraterna 21 personer:

• 5 kvinnor – 23,1 %
• 16 män – 76,9%

Och ett parti som inte sitter i riksdagen men om har jämställdhet som sitt ledord, nämligen Feministiskt Initiativ 14 personer:

• 13 kvinnor – 92,9 %
• 1 man – 7,1 %

Här kommer en lista med de olika partierna efter jämlikhetsrangordning. Det mest jämlika partiet är högst upp i listan, det som är minst jämlikt är i botten:

1. Socialdemokraterna (50-50)
2. Centerpartiet (kvinnor 52,6 %)
3. Miljöpartiet (män 52,9 %)
4. Moderaterna (män 53,3 %)
5. Kristdemokraterna (män 56,7 %)
6. Folkpartiet (män 58,3 %)
7. Vänsterpartiet (kvinnor 65,2 %)
8. Sverigedemokraterna (män 76,9 %)
9. Feministiskt Initiativ (kvinnor 92,9 %)

Det intressanta här är ju att Vänsterpartiet ligger i botten tillsammans med Sverigedemokraterna, av de nuvarande riksdagspartierna. Uppstickaren Feministiskt Initiativs jämställdhetssträvan – eller avsaknaden av en sådan – märks tydligt i hur partistyrelsen ser ut. Det är ett parti som inte belyser frågor som berör män utan är ett kvinnoparti för kvinnor som menar att kvinnor är förtryckta men marknadsför sig falskt genom att hävda att de kämpar för jämställdhet. Jag undrar om ett påstående av Sverigedemokraterna om att de för en invandrarvänlig politik skulle mottas med lika lite ifrågasättande från svensk media som F!:s påstående om att de kämpar för jämställdhet.

Tittar man på siffrorna ovan framgår det tydligt att kvinnor till mycket hög grad är aktiva inom politiken och har mycket makt. Eftersom kvinnor har rösträtt i Sverige står det kvinnorna i Sverige fritt att rösta på vad de vill, alltså är utfallet ovan ett resultat av kvinnors röstande till lika stor del som mäns.

Lina Thomsgård fascinerar mig

Jag har fascinerats av extrem dumhet så länge jag kan minnas. Det är ju onekligen fascinerande när en person som står inför ett val av handling att utföra väljer att göra något riktigt, riktigt korkat, trots att den har oändligt många alternativ att välja bland, av vilket ett är att inte göra något alls – det absolut enklaste och mest bekväma alternativet. Det som gör det hela ännu mer fascinerande är när personen själv och många i personens omgivning inte ser hur korkad handlingen – och därmed även utövaren av handlingen – är. Anledningen till att jag tycker att sådant är så fascinerande är eftersom jag menar att det egentligen kräver extremt lite tankeverksamhet att undvika den typen av handlingar. Kan man knyta skosnören bör man rimligtvis kunna behärska att använda sin hjärna till att undvika en viss typ av ”olyckliga” tankar som även kan resultera i att de yttras.

Detta får mig helt osökt att tänka på en text som jag läste nyss, skriven av Lina Thomsgård. Det första jag tänkte medan jag läste är att hon är oerhört korkad, det var även min sista tanke när jag läst klart hennes text.

Man kan sammanfatta hela hennes text med att säga att hon är ytterst fördomsfull om hur män lever och är, och även undra vilken typ av män hon har valt att umgås med under sitt liv.

Så här avslutas texten:

”Ni börjar med att begära pappaledighet och skaffa er en god vän som inte är en man. Sluta genast slåss. Spänn av. Sluta snacka sexistisk goja och var inte tysta när andra gör det. Ge lika lön för lika jobb och drick inte så jävla mycket. Håll tyst och lyssna nån gång. Låt era barn gråta och fostra dem inte till våldsamma män. Krama dem, och lär dem att bete sig anständigt. Bete er anständ­igt själva.

Börja där och börja nu. Omgående. Annars kan det tolkas som att ni trots allt gillar läget precis som det är – och så kan det väl ändå inte ligga till?”

Min kommentar:

Jag är en man och har varit det hela mitt liv. Denna text är alltså riktad till mig. Låt oss se på hur många punkter Lina Thomsgård har rätt om ”oss” män, eftersom den ju är riktad till alla män.

1.  Jag begär gärna pappaledighet och får pengar av andra för att kunna hänga med min unge, som de andra inte har varit delaktiga i att avla fram. Problemet är att jag inte har några barn, men jag är gärna pappaledig ändå. Kan Lina Thomsgård betala min pappaledighet? Jag vore ytterst tacksam!
2. Fan också, jag har fler än en god vän som inte är en man. Måste jag säga upp bekantskapen med dessa kvinnor tills det bara är en kvar?
3. Jag slåss inte. Sluta säga åt mig att sluta slåss när jag inte slåss. D.v.s. sluta ljuga Lina!
4. Jag tror att det är du som behöver spänna av. Det är ju trots allt du som gjort dig en karriär på att vara en kränkt kvinna, inte jag.
5. Jag är ingen arbetsgivare. Ibland händer det att jag inom yrket anlitar personer av båda könen för deras tjänster som företagare, och de får alltid bra betalt.
6. Drick inte så mycket av vad Lina? Alkohol? Nu råkar det vara så att jag är lite äldre än vad du är, men jag kan sätta mitt liv på att du har konsumerat oerhört mycket mer alkoholhaltiga drycker än jag. Jag dricker i princip aldrig alkohol. Däremot har jag hört ryktesvägen att en viss fröken Thomsgård är en gapig person, och jag gissar att den egenskapen inte förmildras vid alkoholintag. Dessutom är det inte jag som har problem med att dra logiska slutsatser, utan du. Det kanske är du som ska minska på drickandet?
7. Som sagt, jag har hört att du är gapig. Det kanske är du som behöver hålla tyst ibland? Jag lyssnar gärna på människor som har något intressant och intelligent att säga. Dig skulle jag nog inte lyssna på särskilt länge eftersom du inte verkar säga särskilt genomtänkta saker. Dessutom får gapiga personer mig att sluta lyssna ganska omgående.
8. Återigen, jag har inga barn. Majoriteten av alla barn fostras av kvinnor. Det finns flera undersökningar som visar att kvinnor i större utsträckning slår barn och att de slår pojkar mer än flickor. Det är alltså dessa kvinnor (inte alla kvinnor) som fostrar dessa pojkar till våldsbruk till största del, inte jag.
9. Om jag hade barn hade jag kramat dem och lärt dem att bete sig anständigt. En viktig sak jag hade lärt dem är att inte kollektivt anklaga en grupp människor för vad några få människor gör. Jag hade även lärt dem att det inte är anständigt att vara gapig. Kanske behöver du Lina en lärare som lär dig hur du ska använda hjärnan?
10. Jag beter mig väldigt anständigt. Jag är en mycket artig och hövlig person. Jag är inte ens gapig, så vitt jag vet.
11. Hur ska jag börja med något nu som jag började med sedan jag föddes? Måste jag börja om för att göra just dig nöjd?
12. Jag tolkar det snarare som att du gillar det inbillade läget, så att du kan fortsätta skriva en massa trams i tidningar och få betalt för det samt få uppmärksamhet för din sorgliga organisation. Jag föreslår att du istället börjar umgås med riktiga män, då kanske du lär dig hur vi är och beter oss. Det finns dock en risk att ingen sådan skulle orka med dig, eftersom du är gapig och gnällig.

Jag har även en fråga till Lina: Kan du knyta dina skosnören?