Monthly Archives: april 2008

Det finns många idioter

Nu är våren här kan man säga, vilket innebär att jag har börjat cykla igen. I och med detta får jag återigen uppleva människor från transportperspektivet där man snabbt kan dra slutsatsen att oerhört många måste ha underutvecklade hjärnor.

Nedan kommer exempel på saker som har inträffat den senaste veckan:

1. Efter bara några minuter på cykeln så hamnar jag på en av Stockholms mest trafikerade gator. På den gatan finns det breda trottoarer på båda sidorna samt en lite nedsänkt cykelväg, därefter kommer bilvägen. Det intressanta är att en kvinna gick på trottoaren och plötsligt valde att kliva ut på cykelvägen utan att se sig om. Detta innebar att jag givetvis fick tvärbromsa för att inte cykla in i henne. Slutsats: hon är en komplett idiot. Om hon hade bemödat sig med att använda hjärnan lite mer hade hon insett att det även kan göra ganska ont på henne om en cyklist kör på henne bakifrån och hon flyger fram i en stolpe och slår sönder ansiktet. Tydligen är det en komplicerad tanke.

2. Jag forstatte en bit utanför stan och såg att en hel del cykelvägar är uppgrävda. Dvs. där det i vanliga fall är en asfalterad cykelväg är det plötsligt grus och stora stenar, vilket förstör en landsvägscykel ganska lätt. När en bilväg eller en gångbana byggs om så hänvisas man till en annan utsedd väg. När en cykelbana byggs om hänvisas man ingenstans eller så förväntas man cykla på stora stenar som för cyklar med smalare/tunnare däck innebär att de lätt får punktering samt att risken att cyklisten ramlar är ganska stor. Men visst, låt oss strunta i de miljövänliga cyklisterna. Det är bilisterna som ska prioriteras eftersom de tydligen har ett högre människorvärde (enligt den politiken som förs verkar det ju uppenbarligen vara så). Lyckligtvis så var jag förutseende på den punkten och valde min MTB för denna cykeltur och inte min landsvägscykel.

3. Någon dag senare cyklade jag och en vän längs med östra sidan av Gamla Stan. Självklart stod två puckade fjortisbrudar mitt på cykelvägen och reagerade knappt när vi kom cyklande emot dem i 30 km/h. De tyckte väl att vi skulle bromsa för att de skulle få stå kvar? Slutsats: idioter. Sådana har man nästan lust att cykla på med flit och säga ”Oj, bromsarna tog visst inte!”.

4. Skulle träffa samma vän några dagar senare. På väg hem till honom cyklade jag på cykelvägen som leder från Medborgarplatsen mot Södra Station. Där går en cykelväg i mitten och på varje sida av den finns det ett par meter stenlagd gångväg. Ändå, av någon anledning, tycks många vilja gå just på cykelvägen. Detta antagligen eftersom de är rädda för att inte gå i mitten, vilket är ett fenomen som jag har observerat tidigare. Dock kan jag inte riktigt lista ut varför de är så rädda för att hålla åt sidan. Det är nästan magiskt på något sätt.

Hur som helst så gick en äldre man och två äldre kvinnor i sällskap just på cykelvägen. I övrigt var det mer eller mindre tomt på gångvägarna. Så jag ställde en fråga när jag cyklade förbi dem (då var jag tvungen att cykla ut på gångvägen). ”Varför går ni mitt i cykelbanan?”, sade jag lugnt. Den äldre mannen svarade ”Ja” Ja! Ja!”. Det var inte ett direkt svar på min fråga men jag förstod att han ville få det till att jag var gnällig. Jag undrar bara hur han hade låtit om en fotgängare gick mitt i bilvägen när han kör bil själv? Eller varför inte om jag hade kört in i honom så att han flög fram och slog sig riktigt ordentligt.

 

Det finns alldeles för många idioter som går lösa på gatorna, alldeles på tok för många.

Jag är uppriktigt fascinerad över hur man kan vara så dum i huvudet utan att upptäcka det själv.