Monthly Archives: februari 2008

Rättsväsendets misslyckanden

Jag läste en lustig artikel i DN idag och fastnade främst för Annika Töyräs teori om varför brottsoffer har så lågt förtroende för rättsväsendet. ”Det kan bero på att de som utsatts för brott känner att rättsväsendet misslyckats då de inte förhindrat att brottet inträffat”, säger Annika Töyrä enligt DN.

Själv har jag en annan teori: Polisen gör extremt lite för att ta fast de brottslingar som begår exempelvis våldsbrott eller hotar om att begå dem.

Däremot fokuserar de gärna på en annan typ av verksamhet. Jag läste nyligen om att det finns förslag på att poliser ska låtsas vara 14-åriga flickor för att locka ”nätpedofiler”, som de kallas i media. Återigen vill jag understryka att de flesta 14-åringar är könsmogna och att begreppet pedofil således är helt felaktigt. Pedofiler blir attraherade av unga och icke-könsmogna  personer, enligt ordets defintion. Hebefil kallas en person som attraheras av unga men könsmogna personer. Det kanske låter som att klyva hår, dock är det en ganska stor skillnad på dessa personers sexualitet och sexuella intressen vilket jag personligen anser vara av ganska stor vikt och rimligtvis bör det inte vara samma straffskala på det (speciellt inte eftersom det i många fall fakiskt inte är påtvingat med våld, som i exempelvis fallet med 25-åringen och 11-åringen som det nyligen har skrivits om), men ändå klassas som våldtäkt.

Hur som helst, det intressanta här är att varken sexbrott mot icke-könsmogna barn eller sexuellt umgänge med personer under 15 år (som inte behöver vara samma sak men vill gärna framställas som det i någon form av sensationssyften) förs på tal, utan vålsbrott och hot mot män samt sexualbrott mot kvinnor (inte flickor).

Därför ter det sig lite lustigt för mig i jämförelse med detta att när jag oprovocerat blev kraftigt misshandlad för några år sedan fick uppleva att Polisen inte ens brydde sig om att åka till brottsplatsen (som var ca 300 m från platsen där jag anmälde brottet och där skinnhuvudena hade sin lokal, blev jag smärtsamt varse om) för att arrestera de skyldiga gärningsmännen trots att de enkelt hade identifierats av mitt blod på deras kängor.  På samma sätt kunde Polisen heller inte meddela mig om att de lagt ner förundersökningen mot en person som mordhotade mig för ca 20 månader sedan, trots att jag bad dem meddela mig om detta. Efter påtryckningar från mitt håll så togs fallet upp igen våren 2007 och lades ner igen p.g.a. ”bristande bevis”, trots att jag hade mail från personer som kände honom där det tydligt framgår att de känner till att jag har blivit mordhotad men sedan i förhören tagit tillbaka detta (vilket uppenbarligen inte ifrågasätts). Jag har även SMS sparade från gärningsmannen där han säger att ett hot inte finns (han tog tillbaka det vid ett tillfälle) och förklarar att det inte är mig han ska vara arg på utan på sin f.d. flickvän (eftersom hon lämnade honom för mig), men någon vecka efter det hotade han mig igen.

Utöver det finns det en del andra saker som kraftigt pekar på att hotet har inträffat. Dock räckte det tydligen inte som bevis och av polismannen som höll i utredningen fick jag höra (efter att de lade ner fallet första gången och jag äntligen fick tag i honom några månader senare) att de hade så lite resurser och att det därför inte var möjligt för dem att göra något i detta fall.

Tydligen har de resurser till att låtsas vara 14-åriga tjejer för att locka någon idiot till att vilja begå något brottsligt, istället för att lägga resurer på att lösa brott som faktiskt har begåtts.

Som en liten detalj i det hela så var det intressant att iaktta poliserna i arbetet när jag skulle på förhör angående mordhotet som jag var utsatt för. När jag kom till stationen stod flera stycken i receptionen i avslappnad ställning, sörplade i sig kaffe och småpratade med varandra. Så brukar inte jag se ut när jag är stressad på jobbet och har mycket att göra.

Därefter har de tydligen tid att be mig spela gitarr för dem på stationen efter att jag precis har pratat om en upplevelse som var väldigt jobbig för mig.

Därför har jag en alternativ teori till den som Annika Töyrä presenterade i DN idag:

Det kan bero på att poliser endast är människor. Jag har mött en hel del människor i arbetslivet och insett att många är klåpare som inte vill eller orkar prestera något. Vaför skulle det vara annorlunda inom poliskåren? Det enda som stör mig är att jag i vanliga fall kan välja om jag vill köpa tjänster från klåpare eller inte men inte i detta fall. Mina skattepengar betalar deras löner hur dåligt jobb de än utför. Jag vill inte prioritera någon form av häxjakt på omdömeslösa människor som efter tjat kan tänka sig att knulla med en 14-åring. Jag vill att människor som sparkar folk i huvudet och mordhotar andra ska ställas till svars för sina handlingar istället, vilket (håll i er nu) också visar sig vara ett mycket vanligare brott än att någon vill ligga med barn eller unga tonåringar(könsmogna eller inte).

 Och som svar på Annikas påstående:

Visst, det är tråkigt att ha blivit utsatt för ett brott men det är först när man märker att absolut ingen bryr sig som man tappar hopp för rättsväsendet. Inte är det för att man har blivit utsatt för ett brott, för i sådana fall förväntas alla potentiella brottslingar spärras in innan de har begått brottet. Det påminner mig om någon film jag såg för några år sedan. Idén är absurd.

Jag förväntar mig inte att alla ska sitta inlåsta, att det ska finnas övervakningskameror i varje hörn etc. Däremot förväntar jag mig att när väl någon har begått ett våldsbrott så måste ju offret kompenseras på något sätt och gärningsmannen förhindras från att begå fler. Är det så svårt att förstå?

Jag behöver inte rättväsendets klapp på axeln eller någon profesionell medmänniska från socialtjänsten som håller om mig.  Jag vill att polisen ska göra sitt jobb eftersom jag betalar för det!

Jag funderar starkt på att göra avdrag på skatten eftersom de inte har hjälpt mig med något de senaste 15 åren. Då kan jag hyra in ett privat vaktbolag istället. De kanske är mer mån om sin arbetsgivare än vad Polismyndigheten är.

Här kan man läsa om vad Polisens uppgifter är. Att göra brottsutredningar kan jag av egen erfarehet säga att de är värdelösa på. Klåpare!

Annonser