Allt åt alla?

Som bekant är finns det människor som kallar sig för solidariska, goda, vänster, socialister och kommunister, människor som står för ett ”varmt och öppet samhälle”. Dessa människor har en positiv syn på mänskligheten och anser att alla människor är lika berättigade till ett liv i frihet och lika förutsättningar att lyckas, trots att människor inte ens föds med lika förutsättningar genetiskt. Den biten verkar de bortse från, men jag utgår ifrån att de anser det vara  mer rättvist om alla har det lika dåligt varför t.ex. överbegåvade barn sedan länge går i skolan tillsammans med medel- och underbegåvade barn. Det finns även en liten detalj i deras positiva syn på mänskligheten som bör beaktas – den gäller inte riktigt alla människor. ”Vissa” måste helt enkelt dödas, för att skapa detta varma och öppna samhälle. En annan sak som dessa utopiska människor (för visst är det en underbar värld där man kan avrätta eller fängsla oliktänkande?)  gärna hävdar att de gör är att bry sig om miljön, åtminstone är det så i Sverige.

Nyligen var det en hel del tidningar som skrev om att åttio av världens rikaste personer äger mer än hälften av världens befolkning. Många vänstermänniskor har förfasats över detta och anser givetvis att det är vidrigt att det förhåller sig på det sättet. Det är enligt dem ett bevis på hur orättvis världen är och att deras ideologi är den enda rätta, den som kommer att utplåna dessa orättvisor. Bra exempel på detta är gamla Sovjetunionen, Nordkorea, Kina och Cuba. Där behandlades/behandlas alla lika, eller inte.

Jag är medveten om att du som läser detta kanske tror att jag nu kommer att försvara det nuvarande systemet och kanske t.o.m. hävda att det är rättvist. Det kommer jag inte. Jag är medveten om att många extremt rika personer blir det genom att just suga ut andra människor, få andra att arbeta för extremt låga löner och överlag inte kan anses vara särskilt empatiska eller hänsynsfulla personer gentemot sin omgivning. Å andra sidan är det just så majoriteten av mänskligheten beter sig, vissa har bara lyckats bli rikare än andra. Därför ska jag inte belysa detta ”problem” ur ett rättviseperspektiv, utan ur ett miljöperspektiv. Vad är egentligen bäst för miljön, i det långa loppet?

Pajasprofessorn Hans Rosling verkar ostoppbar i sin vilja att sprida en förvanskad världsbild. Jag har sett hans filmade föreläsningar tidigare och måste ge honom att han har blivit klart mer nyanserad i sin världsbild, att döma av denna föreläsning,  men trots det undviker han att ta upp vissa avgörande saker som att vi exempelvis har en begränsad mängd fossil energi och att den fossila energin bidrar till högre jordbruksproduktion. Med minskad tillgång till fossil energi samt i framtiden även minskad tillgång till fosfor som används till konstgödsel, kommer Roslings prognos inte att vara fullt så positiv (nu är jag snäll) som han försöker få den att verka. M.a.o. kommer elva miljarder människor att ställa till med enorma ”utmaningar” (som problem heter numera) för mänskligheten och allt liv på planeten.

Han nämner dock en väldigt relevant sak, nämligen att ”vi” som bor i västvärlden är de som konsumerar mest samt att de andra givetvis har lika stor rätt att sträva efter att leva som vi gör. Det han glömmer att berätta är att det i dagsläget inte finns fysisk möjlighet till det, och då talar jag inte ens om utsläppen utan enbart om tillgången till mängden energi som krävs för att åstadkomma detta. Rosling kommer givetvis fortsätta att predika sina drömmar på ”charmig” svengelska, inför samvetstyngd publik som vill få en feelgood-upplevelse genom sin blotta närvaro vid hans föreläsningar, eftersom han har skapat sig en karriär på att göra just detta. Det är därför jag kallar honom för pajas.

Rosling menar att världens befolkningsproblem inte är ett problem, eftersom den kommer avstanna vid 11 miljarder människor. Faktum är att det är 10 miljarder människor för mycket, om alla vill leva enligt det välstånd som vi i väst lever i. Det är av den enkla anledningen jag alltid har förespråkat en  kraftigt minskad befolkning världen över (och även i Sverige), eftersom det helt enkelt inte räcker med att få stopp på själva befolkningsökningen. Vi måste bli betydligt färre!

Den ytterst vise f.d. statsministern kamrat Reinfeldt och den ytterst obehagliga politikerbroilern Annie Lööf anser dock motsatsen till det jag menar är den enda hållbara vägen för Sverige (och världen), och vill istället öka befolkningen kraftigt. Ju mindre utbildad och mer religiöst fanatisk den nya befolkningen är, desto bättre, verkar de båda tycka tillsammans med sina politikerkollegor (förutom SD).

Låt oss dock använda oss av statistiken som Rosling ändå presenterar, vilken med största sannolikhet är korrekt. Tittar man på den kommer vi fram till att den största mängden energi förbrukas av oss i väst, vilket beräknas vara ca en miljard människor. Därefter följer en miljard människor som konsumerar hälften av det vi konsumerar. Tillsammans konsumerar vi ca 75 % av all världens energi. Den miljarden som konsumerar hälften av det vi konsumerar vill givetvis kunna konsumera lika mycket energi som vi gör, vilket är fysiskt omöjligt eftersom mänskligheten redan i dag konsumerar mer energi än det som vi kan regenerera med hjälp av solenergi som är den ”minst ändliga” energiformen av dem vi har tillgång till i dag. Det innebär att all form av ökad energikonsumtion världen över egentligen endast skyndar på vår väg mot kollaps av civilisationen, åtminstone av det som vi i dag kallar för civilisation. Istället kommer vi att få gå tillbaka till minskad konsumtion, minskade tillgångar och minskad välfärd.

Det är nu vi kommer till det intressanta med artikeln om att hälften av världens ekonomiska tillgångar ägs av åttio personer. Hur skulle världen se ut om vi som goda kommunister avrättade dessa åttio personer och fördelade deras egendom till fattiga och svältande människor? D.v.s. vi låtsas att vi på något magiskt sätt kan förvandla deras egendom till rena pengar utan att ställa till ekonomisk kaos världen över.

Enligt Hans Rosling skulle de flesta av de allra fattigaste köpa cyklar, vilka ju kan tillverkas utan lika stor energiåtgång som motorcyklar, men framför allt så drivs de ju på ett mycket mer effektivt sätt. Dock finns det ”endast” ca en miljard så fattiga människor. Artikeln menar ju att hälften av världens befolkning äger mindre än de åttio rikaste personerna.

Enligt en sammanställning äger de åttio rikaste personerna motsvarande ca 941 miljarder dollar sammanlagt. För oss svenskar är det ca 7 892 000 000 000 kr enligt dagens kurs, eller 7,892 biljoner kr. Det är väldigt mycket pengar. Skulle de fördelas lika till världens 3,5 miljarder fattigaste skulle de få ca 2254 kr var. Men, dessa fattiga är ju alla inte lika fattiga enligt Rosling. Mer rättvist vore det kanske att fördela pengarna bland världens fattigaste miljard, de som lever på under en dollar om dagen. Det innebär att de skulle få 7982 kr per person. Enligt Rosling har dessa absolut fattigaste i snitt fem barn (om jag inte minns fel, men vi utgår från det) och det innebär sju personer per hushåll vilket resulterar i 55 244 kr.

Vad kan man köpa för 55244 kronor som alla dessa människor behöver? Motorcyklar så klart! Men, jag gissar att mopeder är gott nog. Eftersom vägarna antagligen är obefintliga eller i mycket dåligt skick så är någon form av terrängfordon att föredra. Jag sökte lite på nätet och hittade en fyrhjulig EU-terrängmoped hos en återförsäljare för ca 25 000 kr. Detta innebär att varje familj på sju personer kan köpa två sådana. Om alla hushåll skulle tänka likadant och köpa just dessa skulle det behöva tillverkas 285 714 285,7 sådana mopeder.

Ni som känner till det här med hur tillgång och efterfrågan påverkar priset kan ju givetvis räkna ut vad som skulle hända med kostnaden på den här typen av fordon. Vissa besparingar skulle säkert kunna göras p.g.a. ytterligare massproduktion, men att framställa nästan 286 miljoner sådana mopeder inom en kort tidsrymd skulle utan tvekan få priset att stiga ganska kraftigt på dessa. Även om varje hushåll endast köpte en sådan och använde resterande pengar för liknande produkter som förbättrade deras vardag, skulle givetvis få priset på allt möjligt att stiga. Själva den enorma ökade tillgången till kontanter som inte är bundna skulle sänka alla pengars värde kraftigt, vilket i sin tur skulle göra att allt blev dyrare för alla, vilket antagligen skulle göra det svårt för de fattigaste hushållen att köpa två sådana mopeder. Därför räknar jag, helt ovetenskapligt, att de bara kommer ha råd med en (om ens det). Jag avrundar det hela och säger att 143 miljoner sådana mopeder tillverkas och säljs till dessa behövande människor.

Vi låtsas nu att de åttio rikaste personerna är besatta av bilar och äger tjugo st var, närmare bestämt av modellen Rolls Royce Phantom (årsmodell 2014). Det innebär att de sammanlagt äger 1600 bilar. Det fina med det hela är att dessa personer, även om de har två barn var och en partner, endast kan bruka fyra av dessa samtidigt, vilket innebär 320 bilar för samtliga åttio hushåll. Enligt min  beräkning har den modellen en förbrukning på ca 2 l/mil, vid blandad körning. Tyvärr har jag inte lyckats få reda på bränsleförbrukningen för mopeden, men om vi räknar lågt så förbrukar de 0,2 l/mil, d.v.s. en tiondel av vad lyxbilen förbrukar.

Vi låtsas nu att dessa rika personer bor på stora gods eller i slott, ungefär lika långt belägna från städerna dit de dagligen åker, som de fattigaste måste färdas för att skörda grödor eller hämta vatten. Av en ren slump utgår jag ifrån att de färdas ca 10 km åt varje håll, d.v.s. 2 mil om dagen.

Detta innebär att de bortskämda rikingarna sammanlagt färdas 8 mil om dagen per hushåll, eftersom de har tillgång till en bil var, medan de fattiga färdas 2 mil om dagen per hushåll. För de åttio rikaste hushållen innebär det totala transporter om hela 640 mil om dagen, eller 1280 liter bensin.

De fattiga konsumerar ju endast 0,4 l per dag men är betydligt fler. Med sina 143 miljoner mopeder gör de av med 57,2 miljoner liter bensin om dagen. Förvisso är de oerhört många fler än de få rika, men de gör alltså av med 44687,5 ggr mer bränsle än vad de rikaste gör, sammanlagt.

Det må vara mer rättvist ur vänsterperspektiv att dessa fattiga har möjlighet att använda mopederna till att få ett bättre liv, istället för att de äckliga rika ska åka ståndsmässigt till kändisfesten eller konstauktionen i stan (de jobbar ju givetvis inte, parasiterna!), men tittar vi enbart på miljökonsekvensen kan vi dra slutsatsen att det är bättre om vi inte tar pengarna ifrån de rikaste, eftersom de är för få för att kunna göra av med så mycket energi som betydligt fler extremt fattiga kan med mycket mindre pengar.

Givetvis är jag medveten om att dessa rika flyger i flygplan etc, men i det stora hela är det en droppe i havet jämfört med vad den stora massan gör. Vilka är då den stora massan? Det är ju inte de extremt fattigaste. Nej, den stora massan jag syftar på är exempelvis alla de i Sverige som anser det vara en mänsklig rättighet att åka till Thailand varje år på semester, som åker på weekendresor till Rom, Paris, London eller New York, som skjutsar barnen med bil till diverse träningar, skolan och kompisar. Det är människor som röstar med hjärtat (som ju ligger till vänster enligt dessa) och är solidariska. Det är de som ser till att vänta tills de är långt efter 30 år gamla och först då  skaffar barn och anser det sedan vara deras mänskliga rättighet att staten ska bekosta deras befruktning när deras kroppar inte längre är lika lämpade för reproduktion. Det är de som anser det vara orättvist att åttio personer äger mer än vad 3,5 miljarder människor gör tillsammans, men inser inte att de själva tillhör den grupp som konsumerar mer än vad 6/7 av världens befolkning gör. Istället för att inse att de inte kan fortsätta leva på det sättet anser de att de har rätten att skaffa så många barn de vill, som för övrigt själva ska få bestämma vad fakta är baserat på känslor, och som precis som deras underbegåvade föräldrar redan gör, kommer att fortsätta konsumera som om att det inte finns en morgondag. De kommer även fortsätta att tjata om att vi måste öppna våra hjärtan och låta ännu fler människor komma till Sverige, i den enormt korkade tron att Sverige kan rädda mänskligheten från fattigdom och att det ens är önskvärt. Ni som förstår vad jag försöker säga inser ju att världen skulle gå under om alla skulle leva som vi gör i Sverige.

Men, med tanke på att deras korkade tro just är korkad, kommer detta aldrig att inträffa. Den svenska välfärden är redan på väg att bli ett minne blott och inom kort kommer Sveriges status som välfärdsstat att försvinna, till en stat på väg mot kaos och lidande – för alla! Kanske är det vad kommunisterna vill? Något säger mig dock att de själva inte förstår vad som kommer att följa. En sak som Rosling inte tar upp i sin föreläsning är hur många människor som faktiskt flyr världen över och vilka konsekvenser det kommer få när stora mängder människor lämnar platser där det inte längre finns resurser kvar för dem att leva ett drägligt liv. Han nämner gärna Sverige, men nämner inte att det finns områden som polis och räddningstjänst inte vill åka till, eller att det kommer fler och fler islamister till Sverige vars syfte är att göra om Sverige till ett kalifat. I Roslings och kommunisternas värld är vi på väg mot en ljus framtid.

Jag brukar inte spela, men är beredd att slå vad om att de kommer ha väldigt fel. Framtiden ser inte ljus ut.

För er som missat det, läs även detta som jag har skrivit tidigare:

Överbefolkning – en konsekvens av tillväxten

Överbefolkning, del 2 – bidags-Sverige

Apple drar sitt strå till stacken

Överbefolkning, del 3 – hur korkad kan man vara?

Till sist har jag även ett filmklipp som jag även länkat till en den första texten om överbefolkning, denna gång är klippet inte uppdelat.

Annonser

11 responses to “Allt åt alla?

  1. Alexander. O

    Ja, kommunismen är en religion som härstammar från upplysningen tillsammans med den industriella revolutionen som bringade med sig idealet om den konstanta tillväxten och det materialistiska välståndet. Dessa futuristiska drömmar spred sig med våld runtomkring världen då dessa upplysta Européer skulle gloriöst upplysa den tredje världen, och alla länder skulle kappa ifatt denna makalösa utveckling, och 200 år senare sitter vi i skiten med många som fortfarande ens mentalt inte kan slingra sig ur sin belägenhet.

    Med ’tillväxten som religion’ är det perfekta uttrycket här – folk har gett upp andlighet för konstant stimuli som i sin tur gett upphov för den tomma konsumentkulturen. Och än är de inte klara med att sprida den.

    Men vad tusan förväntade sig folk? Detta är den futuristiska drömmen, och det var transhumanisterna som ville övervinna naturen med att uppfinna sin teknologi och mata sina egna egon och skapa sina hedonistiska, materialistiska Utopier med kapitalismen och den ”fria marknaden” i spetsen att tjäna hundratals miljarder på det. Och detta är bara början, så länge jorden inte sätter stopp för det.

    Men jag anser att framtiden är ljus så länge som solen skiner. Detta innebär såklart inte att framtiden kommer att inkludera alla människor. ”The Planet is fine. The People are fucked.” Planeten kommer att sköta sitt och folk kommer att dö. Det kommer att bli en hel del lidande, och våra kära välmenande Humanister kommer att få sig en spark i ansiktet. Men lidande är en del av vår existens, och döden är en del av livets hjul – det är naturligt att dö som en levande varelse i världen som existerar i sprickan av oändligheten och evigheten. Vi lever en period, och sedan är det dags att återvända till den eviga tystnaden som födde oss.

    Däremot inte att säga att jag tror att människan kommer att utplåna sig själv helt och hållet. Jag tror att de moderna civilisationerna kommer att kollapsa och att de moderna städerna blir ruiner. Men detta är också bara en naturlig följd av slutet på en era och början på en annan. Så jag är optimistiskt.

    Vi får väl se

  2. Kina kommer att börja kollapsa inom 10-20 år. Ett barn som skall försörja två föräldrar och fyra far-mor-föräldrar håller inte i längden. (Det finns ingen statlig pension i det kommunistiska paradiset. Dåligt med socialt skyddsnät överhuvudtaget.)
    Så där blir det lite färre folk.

    En miljard låter lagom. Var det Arthur C Clarke som hade den siffran bland alla sina förutsägelser?

    • Det är inte enbart Kina som kommer att kollapsa tyvärr. Det är bristen på billig energi och mat som kommer att drabba oss hårdast, misstänker jag. De som i sin tur kommer att drabbas hårdast av det är människorna i de fattiga länderna som ju ökat sitt antal drastiskt de senaste decennierna. Om vi tycker att dagens flytkingström är stor har vi något spännande att se fram emot. Redan nu är det omöjligt för Sverige att garantera ett drägligt liv till människor som kommer hit, likväl som Sverige inte klarar av att garantera ett drägligt liv för skattebetalande svenska medborgare. Det senare vet jag av egen erfarenhet eftersom jag har drabbats hårt ekonomiskt av rättsväsendets enorma brister, för att inte tala om annat lidande det har åsamkat mig.

      Trots detta talas det envist inom media om att vi måste ”hjälpa” fler, men jag menar att det är svårt att hjälpa andra om man inte ens kan hjälpa sig själv. Sverige må vara ganska glesbefolkat, men jag tror faktiskt att vi är närmare en samhällskollaps än Kina.

  3. Jag är fascinerad över att folk verkar ha så svårt att ta till sig att det finns för mycket människor. För 15 år sedan, när jag bodde i USA, hamnade jag i en diskussion med en intelligent gentleman som hävdade att ”det var bra för ekonomin” med en kontinuerlig befolkningstillväxt på ungefär 2 %.

    Jag påpekade att det var det kanske, men i så fall bara ur det korta perspektivet. Ur ett längre perspektiv var påstående uppenbart felaktigt. Han kunde inte förstå min synpunkt och jag påpekade därför att massan av alla människor skulle överstiga jordens massa på ett fåtal tusen år vid 2 % befolkningstillväxt. Jag påpekade vidare att jag inte trodde att det låg i mänsklighetens intresse att så inträffade.

    Det var som att mitt påstående inte gick in. Han började prata om teknologisk utveckling och att alla domedagsprofeter hade haft fel förr, samt att man minsann inte hade någon överbefolkning i USA idag.

    För mig blev det väldigt tydligt att människor inte begriper exponentiell tillväxt och, värre, att man i vissa frågor har en mental blockering mot att ta till sig extremt enkla fakta.

    Mänskligheten kommer att drabbas av en befolkningskrasch. Jag kan inte se hur vi själva skulle kunna förhindra det. Som tur är (för mig) så kommer inte kraschen att inträffa förrän efter jag har dött.

    • Jag är fascinerad av samma sak Johan. Det verkar vara som att människor gör allt för att slå ifrån sig tanken på vad som håller på att ske, eftersom de antagligen är så rädda för den. Det är ju skönare att lyssna på Hans Rosling, tycker de, än att lyssna på ”domedagsprofeterna”. Som du säger tänker de extremt kortsiktigt och verkar inte alls känna något ansvar gentemot sin avkomma (de har ju väldigt ofta barn) och andras avkomma. Vad denna avsaknad av hänsyn grundar sig i har jag svårt att förstå, men å andra sidan har jag insett att jag tänker väldigt mycket på min omvärld jämfört med gemene man. Ett ypperligt exempel på hur man kan se människors bristande hänsyn gentemot andra är att iaktta hur de beter sig i ”trafiken” mot människor de inte känner. De gör så vansinnigt märkliga och korkade saker att det är svårt att begripa att dessa individer klassas som intelligenta, men så är fallet. Det sorgliga är att de utgör en väldigt stor del av befolkningen. Om de inte klarar av att ta sig från punkt A till punkt B utan att orsaka en massa problem, kan vi ju utgå ifrån att detsamma kommer gälla annat de företar sig också.

    • Det är ju helt riktigt, ett samhälle eller system som är beroende av en stadig tillväxt är dömt. (Med en 2-procentig tillväxt ska det ta ung. 35 år för en fördubbling.) Vilket då innebär att vår nuvarande befolkning på runt 7 miljarder skulle hinna bli över 28 miljarder under livstiden för dem som föds nu.
      Men … jag tror praktiskt taget alla högutvecklade länder med hög levnadsstandard har negativ tillväxt (fast den ofta, som t.ex. när det gäller sverige, döljs på grund av att man importerar en befolkningstillväxt). Så den teknologiska utvecklingen är en möjlig lösning på problemet, eftersom den verkar leda till en naturlig reduktion av befolkningstillväxten, och i förlängningen skulle ge en befolkningsminskning.

      • Det stämmer Dolf, men samtidigt innebär ju teknologisk utveckling även ökad konsumtion och därmed ökad påfrestning på miljön. Jag vet att det pågår utveckling inom områden som leder till minskad energiförbrukning. Frågan är om den är tillräcklig och om den utvecklas tillräckligt snabbt innan vi når ”reproduktionstaket” som Rosling talar om, innan vi istället drabbas av svält och krig på grund av att vi är för många som vill åt samma resurser.

      • Min åsikt och tro, (betonar åsikt och tro) är att problemen är fullt lösbara utan att man tar till drakoniska åtgärder. Felet är framför allt att man satsar på triviala och icke-existerande eller olösbara problem (som klimatförändringar) och ren destruktion (krigföring) istället för att satsa på positiv utveckling. Det stora problemet är varken befolkningstillväxten, konsumtionen eller levnadsstandard, utan rätt och slätt mänsklig ondska och dumhet.

      • Själv anser jag inte att ett stopp på invandringen, höjd skatt för de som har fler än ett barn, avskaffande av barnbidrag och betald föräldraledighet vara en drakonisk åtgärd. Det är upp till varje stat att avgöra hur man ska minska befolkningen, men att minska den innebär inte att man dödar människor. Det är ju alla andra alternativ som är obehagliga. Tyvärr är ju exempelvis krigföring, som du nämner, i vissa fall en konsekvens av att människor slåss om begränsade resurser.

        Jag håller heller inte med om att konsumtion och levnadsstandard inte är problem. De är ju inte ett större problem om det finns få människor, men med så många människor som konsumerar så mycket blir det onekligen ett problem. Sopbergen växer, arter utrotas, det finns färre och färre fungerande ekosystem, sjöar torkar ut p.g.a. konstbevattning, fiskarna försvinner, etc.

        Hur lite vi än vill acceptera det så är vi inte ”gudar” som kan styra och ställa som vi vill. Vi är ju betydligt bättre på att förstöra än att skapa, på att konsumera istället för att konstruera. Majoriteten av mänskligheten bidrar faktiskt inte med något positivt, varför jag inte ser någon mening i att vi ska vara så många som vi i dag är. Det finns ingen fördel med att vi är så många som möjligt. Tvärtom skulle vi nog alla trivas betydligt bättre om vi var färre. Som jag har skrivit tidigare finns det tydliga exempel inom mindre ekosystem hur det ser ut om en art plötsligt ökar i antal p.g.a. att den får plötslig tillgång till en föda (eller annan resurs) som inte regenereras. Den ökar kraftigt i antal och sedan slås arten ut eller minskar till ett obefintligt antal eftersom deras tillväxt gör att de överkonsumerar det som möjliggjort deras arts fortlevnad, varför de kan utplånas. För att det inte ska inträffa måste man som art leva i harmoni med in omgivning, inte överexploatera den.

        Jag vill poängtera att jag inte vill att verkligheten ska vara begränsad för oss, men det är den. Vi måste tyvärr anpassa oss efter den. Det hindrar inte att vi fortsätter forska, effektivisera och utveckla vår teknik. Däremot bör vi ha en plan B också, ifall att vi inte lyckas hitta någon bra lösning. Nu har vi det definitivt inte. Saker löser sig inte av sig själva, någon måste lösa dem, och sitter man inte på lösningen själv gör man bäst i att anpassa sig efter den verklighet som vi lever i.

        Eftersom vi i dagsläget inte har en lösning har jag i alla fall valt att anpassa mig efter den. Tyvärr gör jag som individ inte en stor skillnad, utan hoppas att fler ska inse att vi inte kan fortsätta på sättet vi gör.

      • Jag menade väl inte direkt att konsumtion inte är ett problem, utan mer att det inte i sig är ett avgörande problem. Det handlar mer om hur man konsumerar än att man konsumerar, och vad man gör med det som blivit konsumerat. Låter man bilar stå och rosta runt om i naturen, eller återvinner man dem förnuftigt. Slänger man 3 år gamla datorer, eller gör man något konstruktivt med dem. Jag är ingen vän av slit och släng-samhället, men jag ser att det är två olika aspekter på det, den ena är teknisk. Att utnyttjar materialen och återvinna dem. Den andra är vår attityd, att sluta leva för det materiella i sig, och böra leva för och med varandra. Ägna oss åt våra relationer mer, istället för vår materiella status.

      • Givetvis påverkar det ju mycket vad vi gör med skräpet, men jag misstänker att trots återvinning så gör vårt antal att vi ändå konsumerar mer än vad som regenereras i naturen. Återvinning är ju också energikrävande och det är just det som är det vi kommer uppleva bli en bristvara i framtiden: billig energi.

        Jag håller helt med dig om att attityden bör förändras, frågan är bara om det går. Alldeles för många är alldeles för besatta av status och ”framgång”, vilket gör att jag misstänker att den attityden är mycket svårförändrad. Jag hoppas att jag har fel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s