Det är häftigt att betala skatt

Idag läste jag en text i Svenska Dagbladet som måste vara en av de mest välskrivna texter jag har läst i en svensk tidning. Givetvis är det inte en journalist som står för texten.

Jag har själv vid otaliga tillfällen i denna blogg skrivit om hur myndigheter slösar med skattepengar genom att helt ignorera sitt uppdrag, vilket då är stöld eftersom myndighetspersonalen tar ut lön men utför inte det arbete de är satta till att utföra. I mitt fall har det främst rört sig om att jag har blivit utsatt för våld och hot om våld och att Polisen helt enkelt har valt att ignorera detta och låtsas som att de har viktigare saker att göra än att ta reda på brottslingarna som nästan sparkat sönder mitt huvud.

Jag har även skrivit om hur ivriga Skatteverket är när det kommer till att kräva medborgarna på skatt, och hur hårt man straffas om en enskild tjänsteperson på Skatteverket får för sig att man undanhåller pengar från dem. Bolag har satts i konkurs och privatpersoner ruinerats, endast baserat på ett vilt antagande från en enskild människa som tycker, men inte kan bevisa, att den har rätt i en gissning. Hur vet jag detta? Det är enkelt: i samtliga fall av omvänd bevisbörda kan man utgå ifrån att oskyldiga har drabbats. Varför? För att myndighetspersoner inte är perfekta, de är snarare ofta väldigt defekta. Hade vi levt i en fungerande rättsstat så hade det ju inte fungerat så, men så är ju Sverige en demokratur, inte en demokrati.

Ett utmärkt exempel på att myndighetspersoner är defekta är just Christina Lugnets påstående om att Grand Hotel var det billigaste alternativet för ”konferens”. Personligen har jag aldrig förstått poängen i varför ens ett privat företag bekostar sådant trams. Man är ju på jobbet för att arbeta, det får man betalt för. Om inte lönen räcker – löneförhandla. Varför ska företaget  bjuda en på middag? Vad har man för glädje av en middag om man själv inte kan välja sällskapet utan ska umgås med människor som man ändå träffar dagarna i ända medan man arbetar? D.v.s. om man har ett riktigt jobb, inte ”arbetar” på en myndighet.

Nu är det ju så att man kan peka på att Lugnet har fått ”sparken”, men frågan är om inte definitionen av begreppet ”att få sparken” tänjs på kraftigt med tanke på att hon faktiskt behåller sin lön i flera år? Vem betalar lönen? Det är du och jag. Varför? För att hon har stulit av oss tidigare. Det är hennes så kallade straff.

Är det inte intressant att om du och jag skulle få betalt för ett arbete som vi inte betalar in skatt eller arbetsavgivaravgifter för så skulle vi få betala höga skadestånd till staten, samtidigt som Christina Lugnet och hennes kompis Annie Lööf kan plocka skyhöga löner medan de håller varandra om ryggen efter att en av dem ägnar sig åt direkt stöld? Tro heller inte att Lööf är bättre. Att något kommer fram om en person och en myndighet betyder inte att de andra inte gör det, snarare tvärtom. Det skulle t.ex. vara oerhört intressant att se hur dessa människors scheman ser ut, hur många ”möten” de sitter i varje dag med ”kaffe och bullar” som bekostas av oss skattebetalare. För er som glömt bort, var höll våra politiker hus under Tsunamikatastrofen för några år sedan? Trots att det i deras tjänstebeskrivning står att de anses arbeta dygnt runt och året om, därav deras löner. Detta står i Sveriges Rikes Lag. Vad hände med Tsunamibanden? Ja, de sekretessbelagdes. Varför? För att dessa parasiter håller varandra om ryggen, inget annat.

De anser dock att de själva är värda skyhöga löner. Annie Lööf och hennes kollega Anders Borg tror t.ex. på evig tillväxt, något som är fysiskt omöjligt i en begränsad värld med begränsade resurser. Ändå anses de vara så kompetenta att de plockar ut miljonlöner varje år, betalade av oss. Samtidigt som människor som räddar andras liv eller offrar sina liv åt andra (det dör en hel del folk på sina arbetsplatser varje år) får betydligt sämre betalt. Hur motiverar man det?

Men om vi skulle ha mage att inte betala skatt på allt vi tjänar så straffas vi av nyadeln, och man bussar sin hund Skatteverket på oss. Hur straffas då de vars lön helt och hållet består av andras intjänade pengar om de stjäl ännu mer? Inte alls, givetvis, de får fortsatt lön där man ska ta tillvara på deras ”kompetens”. Ändå fortsätter folk att rösta på dem. Det är ett stort mysterium i mina ögon.

Men, och detta är ett mycket viktigt men, detta är knappast det enda sättet som medborgarna blir bestulna på. Tyvärr sker det mycket värre saker och de har pågått länge.

Ett annat sätt är att förstöra miljön som tillhör alla, för kortsiktig ekonomisk vinning. Maciej Zaremba skrev för ett tag sedan en artikelserie i DN om svensk skogsavverkning. På Uppdrag Granskning visade man hur IKEA skövlar urskog i Karelen, visserligen inte Sverige men ändå förbannat vidrigt. Skogen är inte det enda som drabbas när företag plöjer sönder vår natur.

Företagsledningarna och myndighetspersonerna håller varandra om ryggen också. Det är de som träffas på ”finluncher” för att de är ”värda” det och blir kompisar. Inte du och jag, vi förväntas betala för deras lyxtillvaro. Vi förväntas arbeta och betala en stor del av det vi har tjänat till dem så att de ska kunna fortsätta att hålla på som de gör. Företagen plockar ut enorma vinster för att ha sålt råvaror för ett oskäligt lågt pris, för man tar endast betalt för kostnaden att leverera varan samt en lagom fet marginal på det till sig själva. Det de inte gör är att återskapa det de har förstört. Hur ersätter man kostnaden för att ha förstört en urskog som tar flera hundra år att återställa? Några kronor per kubikmeter träd? Nej, givetvis inte. Att förstöra naturvärden som under flera levnadstider inte går att återskapa bör straffas hårdare än mord på enskilda människor, eftersom effekterna faktiskt är mycket värre.

Problemet med de flesta människor är att de inte kan tänka långsiktigt och således kan man inte ens föreställa sig problemet som man tror kanske sker i framtiden. Lite som en rökare som hoppas på att inte få lungcancer eller en onykter bilförare som tror att den inte kommer att ha ihjäl någon. Skillnaden är dock att det med all säkerhet är fastställt att om man skövlar skogen så tar den flera hundra år att återställa. Skövlar man dock ”all” skog och på så sätt dödar alla mindre växter och djur som lever i det ekologiska systemet, d.v.s. utrotar dem, då kan det ta flera miljoner år att återskapa ett fungerande ekosystem. Är då priset på några kronor per kubikmeter rimligt? Nej. Bör det vara lagligt? Ja, om man är fullständigt galen och okunnig, som jag menar att våra politiker, myndighetspersoner och företagsägare är.

De som stjäl våra naturresurser för egen vinning är den vidrigaste typen av kriminella människor man kan finna, eftersom konsekvenserna av deras brott är att det som en gång har varit inte går att återskapa till sitt ursprung. Några förskingrade miljoner av diverse myndigheter är faktiskt ingenting jämfört med vad de miljöförstörande företagen gör. Problemet i detta sammanhang är ju att myndigheterna godkänner det, eftersom att de har bestämt sig att ”tillväxt” (hur nu förstörelse kan kallas det) är det enda som är värt att eftersträva, av väldigt diffusa skäl. Alltså tar myndigheterna pengar av oss, tillåter företag att stjäla av oss ännu mer och skapa oreparerbara skador, för att sedan belöna sig själva med choklad, middagar och spa. 

Visst är det häftigt att betala skatt?

Annonser

3 responses to “Det är häftigt att betala skatt

  1. det är nästan hemskt hur bra du är på att sätta ord till tankar! 🙂

  2. Du vet, det är intressant. Valet 2010, det var min första gång jag röstade, då jag 2006 var 16 år gammal. Jag tänkte först inte rösta alls, men röstade sedan på Piratpartiet, just för att de ändå tog upp integritetsfrågorna just när det var som viktigast. Fast idag har ju hela den här övervakningshysterin blivit även värre. Jag visste redan då att PP ändå inte skulle få någon riktig majoritet, men äsch…

    Om jag ska vara komplett ärlig: jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag har, de senaste åren, försökt starta diskussioner med folk, och ta upp alla dessa frågor. Under valåret sa jag att jag först inte tänkte rösta, och då kommer klyschan: ”Röstar man inte, har man ingen rätt att klaga.”
    För att citera Carlin: ” But where’s the logic in that?” Om du röstar, och du väljer in en massa idioter som sedan knullar upp allting. Ja, vad fan har du att klaga över då– det var ju du som röstade in dem! Och 4 år senare, ja då gör sig folk redo att rösta igen. Same shit, different face. Varför känner folk att de behöver dessa idioter? Är de Sveriges idoler– de som förebygger den Svenska identiteten? Dör Svenskheten om Anders Borg hamnar på gatan, eller vadå… Vad är grejen.

    Jag vet inte… På ett sätt är vi ju alla fast i samma stora nät. Det moderna samhället är ju, till en viss del, byggt på exploatering, även om du och jag gör vårt bästa för att bidra mindre till det. Jag menar, det räcker med att dra ut o köpa choklad, och bara veta att kakaon skiten gjordes på kommer från något fattigt land där folket som producerade fram skiten antagligen får skit betalt. Bilar, flygplan, postservice, Import/Export– allt en del av den moderna världen, bara väntar på att kollapsa ihop.
    Hejdå oljan, fossilbränslet (hejdå energi i Japan), fosforn och kolen. Hejdå maten. Allt detta är ju egentligen bara naturligt– de flesta berättelser och myter bygger på det vi har vetat i generationer, och i sammanhang av disharmoni och förödelse, sedan begynnelsen av mänskligheten. Hollywood har kapitaliserat på detta i decennier. Derp Derp

    Bara nu att vår futuristiska vision har satt oss i ett nät, och det har gått fort, tack vare arrogansen, teknologi-onanin, lusten för bekvämlighet och status. Ja, samma gamla visa.

    Jag vet inte… I slutändan kanske det är sant att jag endast bara kan förändra mig själv. Det är det jag försökt göra, nästan under hela min existens. Ibland kanske mindre lyckat, men Jag försöker, än idag. Jag behöver inte ”social progression”, jag är inte intresserad av att klättra upp för samhällsstegen. Jag hoppas bara att jag kan finna vägen till personlig utveckling, det är mitt mål i livet.

  3. Ja, en sista innan jag slutar upp. Du får ursäkta de här långa utdragen av svammel. Jag ska erkänna att jag brukade vara för höga skatter, så sent som tills jag blev 20 år gammal. Lika bra att komma fram rent. Jag erkänner att jag inte var lika informerad, för jag trodde verkligen på att det gynnade landet i helhet. Men runt 2010, där fick jag öppna ögonen. Maken till slöseri av pengar får man ju leta efter, och jag ser det så tydligt nu.

    Samma sak gäller ju i princip allt. Det är min poäng: man har en åsikt tills man får en annan. Men, jag har försökt bli bättre på att inte skaffa en åsikt alls, då alltså fram tills jag plockat på mig och smält så mycket nyanserad information det går. Men även det är svårt, med tanke på hur dagens mediaklimat, och vissa ”experters” åsikter ser ut. I slutändan känns det som att man blir tvungen att ha någon slags principiell grund att stå på, och det är inte alltid rätt. Jag har ändrat min syn flera gånger, och jag kommer antagligen ändra min syn igen.

    Det var typ det jag ville säga.
    Tack.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s