Världens viktigaste nyhet

Jag ska inte beskriva vad som har inträffat eftersom mitt tackmail till Aftonbladets redaktion förklarar det utomordentligt. Jag kände bara att jag inte längre kunde låta dessa kämpar på redaktionen vara utan det stöd som alla vi människor behöver. Därför skickade jag detta e-mail till Aftonbladets tjänstgörande redaktör Thomas Eriksson:

Bäste herr Eriksson,

Detta brev är tillägnat alla Er på Aftonbladets redaktion och jag hoppas att Du kommer att dela med Dig av innehållet till Dina fantastiska kollegor.

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta brev till Er på Aftonbladet eftersom det är så känsloladdat för min egen del. Ni har alltid funnits där för mig, i vått och torrt, och kämpat Er svettiga och blodiga för att framföra de viktigaste nyheterna till mig och Sveriges övriga befolkning. Finns det ord som kan beskriva storheten i det Ni gör?
Nej, det gör det inte, men jag försöker ändå.

Jag har länge suttit i skymundan och bara tagit del av det Ni så generöst har erbjudit oss, det enkla folket. Nu är det min tur att ge tillbaka och förhoppningsvis lyckas få Er att inse hur tacksam jag och mina medmänniskor är för det arbete som Ni dagligen utför på Aftonbladets redaktion. Hade jag fått bestämma hade Er tidning hetat Det Gudomliga Aftonbladet. Ni är för mig större än livet.

Ni kanske undrar varför jag plötsligt beslutat mig för att öppna munnen och äntligen ge Er det erkännande som Ni sedan så länge har förtjänat? Det finns faktiskt en konkret anledning.

Jag hade en märklig dröm under natten. Jag drömde att något oerhört viktigt hade hänt, något som skulle vara avgörande för hela mänskligheten på ett individuellt plan men som ändå skulle framstå som en bagatell i de flestas ögon, enbart för att de vid första anblick inte skulle kunna inse vikten av det inträffade. Det frustrerande var att jag själv inte visste vad detta var, jag bara kände att det var så. Jag vaknade med ett ryck och låg som paralyserad i sängen i flera timmar. Jag försökte komma på vad det var som hade inträffat.

Hade det med planetens överbefolkning att göra, den som i kombination med sinande olja kommer att skapa en enorm energikris som i sin tur kommer att leda till svält, ekonomisk kris, fortsatt miljöförstöring och misär världen över? Jag tänkte att ingenting ju kan vara viktigare än det och jag vet ju att Ni på Aftonbladets gudomliga redaktion är de första att ta upp dessa frågor och för fram dem för diskussion och kommer med förslag på lösningar.

Ni är inte som andra tidningar där man gärna vill hetsa befolkningen till att öka sin onödiga konsumtion och direkt påskynda ett katastrofscenario. Ni fyller inte befolkningens huvud med dumheter om vem som vann någon talanglös talangtävling i TV, hur den känner sig eller vem den har sex med. Ni publicerar inte artiklar om påstådda kvinnofällor där ni utmålar kvinnor som icke tänkande varelser eller artiklar där män utmålas som lägre stående varelser och orsaken till allt ont på denna planet. Ni tar inte parti i olika konflikter världen över utan rapporterar sakligt och objektivt om vad som händer. Ni har ingen annan agenda än att upplysa mänskligheten. Ni är som en riktig tidning ska vara!

Jag låg i sängen och kallsvettades. Jag visste ju vad som behövde göras. Jag visste var jag skulle finna svaret på min fråga, den som gnagt i mig och gjort mig handlingsförlamad i timmar. Skakande reste jag mig upp på vingliga ben och gick försiktigt mot min dator. Jag var rädd, samtidigt var jag nyfiken, för känslan efter drömmen var outhärdlig. Jag var bara tvungen att få ett svar!

När jag så startade min webbläsare (jag har ju aftonbladet.se som startsida givetvis) blev allt tydligt. Jag kände mig dum. Här satt jag och trodde att jag ens skulle kunna föreställa mig vad som var så viktigt för hela mänskligheten, men jag hade fel. Ni däremot, Ni visste, och Ni har alltid vetat.

Efter att ha sett fotografierna på en klyfta tillhörande en viss Winehouse, känns allt som det ska. Bitarna föll på plats. Allt jag någonsin behövt veta vet jag nu och mitt mål i livet nu är att sprida detta viktiga budskap vidare till resten av mänskligheten. Tack kära Ni, jag älskar Er! Om jag mot förmodan någonsin träffar er kommer jag att kyssa marken ni går på, era fötter är jag inte värd att ens tänka på att kyssa.

Med hängivna och för evigt dyrkande hälsningar,
xxxxx xxxxxxx

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s