I huvudet på feminister (och andra mentala latmaskar)

Så här några dagar efter att hetsen mot Ulf Brunnberg har påbörjats så ska jag kommentera vissa saker som jag lagt märke till, men även andra tankar jag har kring fenomenet feminism och kvinnor som vurmar för denna ideologi.

Låt oss dock börja med Ulf Brunnberg. Tydligen har denne herre uttalat sig i tidningen Slitz. Jag  måste erkänna att jag ofta frågat mig vem som köper tidningen Slitz, framför allt eftersom kvinnorna som jag sett finns med ofta inte faller under kategorin ”min favorittyp av kvinna”, detta eftersom det på min förra arbetsplats prenumererades på den tidningen och jag av nyfikenhet tittade i den och försökte förstå tjusningen med den. Trots min i regel något negativa inställning till tidningen har jag vid några tillfällen i yrkets vägnar haft kontakt med Mats Drougge, som jag upplevde gav ett sympatiskt intryck. Inte för att vi hade mycket kontakt, men jag uppfattade honom som en ”trevlig typ”. Det jag vill säga med detta är att tidningen inte faller mig i smaken, men att det inte betyder att personerna bakom nödvändigtvis är några arslen (av det lilla jag fått erfara). Man har helt enkelt olika preferenser och åsikter kring vad man vill arbeta med.

Dock finns det gränser, och en sådan gräns menar jag har passerats av tidningar som Aftonbladet många, många gånger. De försöker utmåla sig som någon form av ”vänstertidning med feministiska värderingar” samtidigt som de direkt ägnar sig åt fördummande ”journalistik”, lögner och direkt låga, sexistiska artiklar eller bildserier. Det har bland annat resulterat i att jag vid ett tillfälle skrivit till Aftonbladet för att visa dem hur ”fantastisk” jag tycker att deras verksamhet är.

Vad har då detta med Ulf Brunnberg att göra? Nu är det nämligen så att jag inte har läst intervjun med Brunnberg i Slitz, av den enkla anledningen att jag inte läser Slitz. Däremot reagerade jag på följande artikel i Aftonbladet.

Det märkliga i denna artikel är att man inom citattecken skrivit rubriken ”Häktesmordet är feminismens fel” för att senare i artikeln skriva:

” Likadant var det ju med den där kvinnliga fångvaktaren som dog. Hur fan kan man släpa dit ett fruntimmer på en och sextio? Att hon blev mördad är ju en konsekvens av feminismen, säger han.”

Så vad sade Brunnberg egentligen? Det vet jag inte, men jag noterar att Aftonbladet antagligen ljuger eftersom ”Häktesmordet är feminismens fel” inte har samma innebörd som ”Att hon blev mördad är ju en konsekvens av feminismen”. Eller sade han båda dessa saker i Slitz-intervjun? Om inte, så ägnar sig Aftonbladet åt en ganska motbjudande manipulering där man försöker utmåla Brunnberg som något han inte är. Att säga att något är en konsekvens av något är inte samma sak som att påstå att detta är detta någots fel.

Jag ska ge ett konkret exempel:

För några år sedan inledde jag en relation med en kvinna som lämnade sin sambo eftersom hon blev förälskad i mig. Jag visste att mannen ifråga hade narkotikaproblem och rökte hasch för att dämpa sina aggressiva sidor. När han sedan fick reda på att hon och jag haft en relation mordhotade han mig. Alltså, att jag blev mordhotad var ju en konsekvens av att ha relationen med den kvinnan. Om jag inte hade haft det hade han antagligen aldrig hotat mig. Men, faktumet kvarstår att det ju är hans fel, eftersom det är olagligt att mordhota människor och ingen tvingat honom till att göra det, samtidigt som det inte är olagligt att inleda en relation med en annan person som vill ha en relation med en själv.

Jag har därmed svårt att tro att Brunnberg menar att det är den feministiska ideologins fel att fångvaktaren blev ihjälslagen, utan snarare menar han att det inträffade som en konsekvens av den feministiska ideologin. Detta är två helt skilda saker. Med detta inte sagt att han har rätt, för det vet jag inte. Jag är nämligen inte insatt i vad de har för antagningskrav på sådana arbetsplatser och olyckor (ja, jag ser vissa människor som olyckor) sker på riskabla arbetsplatser. D.v.s. det är möjligt att något sådant hade hänt även om en man arbetade där. Det hela hänger ju på vilken typ av kvinna eller man som man har anställt.

Om man däremot tittar på bilden av den ihjälslagna vakten så får jag inte intrycket av att hon var en överdrivet fysiskt robust person.

Detta leder mig till nästa artikel som Aftonbladet har publicerat. Här har man låtit en brandkvinna (kanske hon ska kallas, eller möjligtvis brandperson?) uttala sig om huruvida kvinnor kan eller inte kan arbeta inom yrket. Visst, om Brunnberg nu har sagt att de inte ens orkar dra brandslangen så generaliserar han, antagligen utan att känna till fakta, vilket är fel på alla sätt och vis.

Däremot bemöts hans påstående med följande motargument i Aftonbladet:

”Hon har jobbat drygt fem år på räddningstjänsten i Eskilstuna och genomgått likadana tester som sina manliga kollegor. Caroline Ek menar snarare att kvinnor tenderar att träna mer än män, just för att de är mer granskade.

– Vi har samma intagningskrav som man måste klara för att få anställning. Jag orkar faktiskt bära en slang, säger Caroline Ek, som dessutom är världsmästare i kickboxning.”

Det man undanhåller, ”lustigt” nog, är att kraven för brandpersonalen har sänkts just för att kvinnor ska kunna arbeta inom yrketJag tvekar inte en sekund på att  Caroline Ek klarar av sitt yrke betydligt bättre än vad Ulf Brunnberg hade gjort. Han är ju trots allt 65 år gammal. Men enbart för att någon tränar kickboxning och är mästare i det betyder inte att personen ifråga orkar bära en person som väger över 100 kg, man anger inte ens vilken viktklass hon tävlar i. I vanlig Aftonbladet-anda så ägnar man sig åt det man på serbiska skulle återge med frasen ”lupiš pa ostaneš živ”, vilket fritt översatt betyder ”du drar till med något korkat men överlever”, och sensmoralen är att man fortsätter med att snacka skit eftersom det inte får någon konsekvens.

För den som inte förstår vad som är skitsnacket så ska jag förtydliga det:

Det är värdelös journalistik att skriva att någon är världsmästare i kickboxning som argument för att den klarar av att göra tunga lyft, utan att ange vilken viktklass personen tävlar i. D.v.s. om hon tävlar i en viktklass på under 60 kg så lär hon ha enorma svårigheter med att ensam lyfta och bära en person som väger över 100 kg. Jag som väger 85+ kg och som är mer vältränad än gemene man, skulle antagligen ha enorma problem med att göra det av den enkla anledningen att människor är ganska jobbiga att bära. Vi har inga handtag som är bra att hålla i och en person som väger mycket är ofta ganska stor och otymplig att bära. 

Än så länge kan vi alltså konstatera att Aftonbladet har ägnat sig åt osaklig kritik av Brunnbergs (möjligtvis felaktiga) påstående.

En liten detalj i detta är att jag har en vän som nu utbildar sig till polis. Hon berättade nyligen för mig att en av hennes kvinnliga klasskamrater blir oerhört trött i handen och armen efter skjutövningar, efter vilka hon alltid jämrar sig. Hon säger att hon aldrig skulle vilja arbeta med henne eftersom hon skulle känna sig väldigt otrygg i sin klasskamrats sällskap i ett skarpt läge, eftersom hennes fysik är så oerhört undermålig för yrket.

Personligen tror jag att det i yrken med våldsrisk kan finnas fördelar att även ha kvinnliga anställda, p.g.a. att vissa män finner det svårare att bruka våld mot kvinnor. Däremot är det rent vansinne att sänka kraven så pass mycket att dessa personer blir en fara för sig själva och den omgivning som de förväntas försvara. Vad händer t.ex. om en våldsam person enkelt övermannar en svag polis (oavsett kön) och stjäl polisens tjänstevapen? En polis ska inge ett avskräckande intryck, inte ett intryck av att vara en person som man lätt kan övermanna (eller överkvinna 😉 ).

Hur det än må vara med Brunnbergs uttalande är det som fascinerar mig mest den respons det lyckades skapa. Det är sådant som är så roligt med människor – det kan inträffa saker som är oändligt mycket värre dagligen, utan att dessa människor ens ägnar det en tanke. Men sedan får de höra (jag gissar nämligen att en majoritet av dessa, precis som jag, inte har läst själva artikeln i Slitz) att en person tycker en sak och då måste detta kommenteras för att de ska visa att de minsann också tycker något som antagligen inte är speciellt genomtänkt. Det är ganska roande.

Som om att detta inte vore nog så ska givetvis proffstyckare som den mindre begåvade Natalia Kazmierska ge sig in i ”debatten”.

Hennes text börjar faktiskt på ett enormt roligt sätt när hon, som skrivit i Expressen och numera i Aftonbladet, tar sig ton och klagar på Slitz. Utan tvekan besitter Kazmierska ett något svagare intellekt när det uppenbarligen helt gått henne förbi i vilken typ av tidning hon själv skriver i. Man kan anklaga Aftonbladet för mycket, men inte är det för att vara en kulturens och lärdomens högborg.

Som kompensation (?) för sina mentala begränsningar ger Kazmierska i sin text prov på att hon besitter en anmärkningsvärd fysisk förmåga när hon i meningen ”Ett av de tyngsta jobben­ som finns är att lyfta en ­dement och förlamad 90-­kilosfarbror som själv ­inte kan röra ett finger, och samtidigt mödosamt byta hans ­lakan med den andra handen.” beskriver hur det är att arbeta inom äldreomsorgen. Jag tolkar hennes mening som att hon lyft upp den 90 kg tunge mannen, hållit honom uppe med ena armen, medan hon med den andra bytt lakan. Nu är det kanske försent att ge Kazmierska praktiska råd, men jag skulle föreslå att man sätter ned mannen på t.ex. en stol eller en rullsäng som man kört upp bredvid hans säng (på vilken man rimligtvis bör kunna rulla över den tunge mannen), istället för att hålla honom uppe med ena armen under hela processen av att byta lakan. Hon bekräftar i alla fall att praktiskt tänkande inte är hennes starka sida, hur fysiskt stark hon än må vara. Att jag sedan starkt tvivlar på sanningshalten i hennes beskrivning, är en helt annan sak.

Jag har under min livstid dessutom träffat på en hel del personer som har arbetat inom äldreomsorgen. Inte en enda av dessa har gjort intrycket på mig av att vara särskilt starka. Jag har även under min livstid träffat på män som arbetar inom riv- och saneringsbranschen (som en av kommentatorerna till Kazmierskas artikel tar upp). Av en ”slump” har alla dessa varit fysiskt starka personer, och det syns på dem. Jag vet även hur krävande deras arbete är, för jag har sett det med egna ögon och t.o.m. erfarit det. En sak som är slående med den branschen är att lönerna är väldigt låga och att jag aldrig har sett en kvinna arbeta med det. Jag har heller aldrig hört talas om feminister som tjatar om att fler kvinnor måste in i den branschen, att den är ”gubbig”, ”unken” och ”mossig”.

Som vanligt när det kommer till artiklar av det här slaget som Kazmierskas, så frågar man ju sig hur det kommer sig att kvinnor lever så mycket längre än män, och dör extremt sällan jämfört med män under sin yrkesutövning, trots att de alltid har det värst enligt feministerna. Det är helt enkelt något som inte stämmer i deras verklighetsbeskrivning.

Kazmierska avslutar sin text med meningen ”Mina svaga kvinnogener säger mig att jag är bäst lämpad för att sitta still och lyfta papper i luftkonditionerade styrelserum.” och man misstänker att hon måste ha varit riktigt nöjd med den avslutningen, för det är den typen av människor ofta. Det som inte har slagit henne är att majoriteten av alla män faktiskt inte sitter i några styrelser. Det finns dessutom inget som hindrar henne att som kvinna starta ett företag och sitta i det företagets styrelse, så det är svårt att förstå varför detta med att sitta i en styrelse är så fascinerande för många feminister. Det är ju faktiskt så att det i de flesta styrelser inte fungerar som i Tillväxtverkets kvinnodominerade styrelse där man mest verkade vilja gå på spa och fester för skattebetalarnas pengar. Något säger mig att Kazmierska och hennes gelikar inte riktigt har förstått vad en styrelse ska ägna sig åt.

Men jag klagar inte på detta, jag tycker nämligen att hon har ett underhållningsvärde, faktiskt i så pass stor grad att jag på en väns inrådan tittade på Kazmierskas Facebook-sida. Där fann jag ganska snabbt bilden på en Peugot-bil med denna bildtext ”Kan inte fatta att jag just köpt en jättestor lipgloss-röd superlyxig bil! Nu ska jag bara ta körkort också. ”

Inget fel i det, om man nu gillar bilar, men det blir aningen komiskt om man kikar på vad hon har skrivit i Aftonbladet tidigare. Hon avslutar texten med:

”Kärnkraftsvurmare vill ju inte påminnas om sådana jobbiga saker. Så fort frågan kommer upp om vem som ska ­betala – för ta hand om avfallet, eller för att städa upp ­efter de förödande olyckorna – ­håller kärnkraftsbolagen för öronen.”

Här försöker hon alltså ge en känga åt kärnkraftsvurmare samtidigt som hon själv uppenbarligen är en oljevurmare. På vilket sätt det nu är bättre övergår mitt förstånd. Detta var alltså bara ett exempel på hur vissa människor är bra på att klaga på andra utan att vara bättre själva, vilket jag personligen upplevt är mycket vanligt förekommande bland feminister.

Det har hänt mig oräkneliga gånger att jag hamnat i diskussioner med feminister som uppenbart har en mycket negativ syn på män och som inte ser problem i att män ska behandlas sämre än kvinnor som någon form av kompensation för historiska oförrätter, som de själva inte ens blivit drabbade av. Hur det nu skulle göra saker mer rättvisa har jag svårt att förstå, eftersom de inte känner de döda personernas lidande och männen av idag inte kan hållas ansvariga för vad andra män har gjort.

Det jag dock tycker är mest fascinerande med feminister är att de inte verkar inse att människor överlag är korkade, oavsett kön. Alltså är det helt poänglöst att diskutera vad någon har mellan benen, utan snarare vad man ska göra för att få dessa människor att sluta bete sig som idioter. Detta förstår inte feminister, eftersom jag uppfattar det som att en enorm majoritet av dem som kallar sig för feminister faktiskt är idioter. Än så länge har jag i mitt liv träffat en enda kvinna, som kallar sig för feminist, som har haft vettiga åsikter av den lilla del som jag har tagit del av dem. Dock vill jag understryka att jag inte känner henne väl, alltså finns det en risk att det skulle visa sig att hon, precis som de andra feministerna som jag har ”råkat ut för”, drivs av någon form av förakt eller bitterhet gentemot män, ofta av ganska diffusa anledningar.

I många fall har jag upplevt det som att det beror på någon form av frustration eller missnöje över livet i sig, som sedan måste få utlopp på något sätt, precis som rasism och andra typer av generaliserande missnöjesyttringar. Vad grundar jag detta på? Det är nämligen så att varje gång feminister har försökt ge exempel på hur hemsk kvinnornas tillvaro i Sverige är så har jag hittat motargument eller liknande historier om män som drabbats av exakt samma saker. Det i sig visar ju att deras argument inte håller och att problematiken ligger någon annanstans och inte nödvändigtvis i en könstillhörighet.

Det sorgliga är när sådana här ideologier helt fyller upp människors huvuden, eftersom de då ser världen ur ett mycket ensidigt perspektiv. Framförallt väljer då dessa personer att fokusera på frågor som de hoppas stärker deras tes, istället för att försöka ta ett steg utanför sig själva och fråga sig om det de tycker faktiskt är rimligt. Faktum är att det egentligen är väldigt enkelt, men de flesta är så rädda att upptäcka att de faktiskt har fel. Det är därför världen ser ut som den gör – människor försöker in absurdum bevisa saker för varandra, utan att inse att det inte går att bevisa saker som är fel, saker som är baserade på en tro.

Jag vet, det är tydligen för mycket begärt att människor ska stanna upp och ifrågasätta sig själva lite mer, men man kan väl få drömma ibland?

Annonser

One response to “I huvudet på feminister (och andra mentala latmaskar)

  1. Pingback: Farliga arbetsplatser. « Malte on the Roxxx

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s