1. Konsten att inte göra

Egentligen skulle man kunna sammanfatta essensen av denna handbok med denna enda punkt, men det krävs ett visst intellekt för att lista ut hur den ska appliceras – vilket en idiot saknar – och därför är resten av skriften tyvärr nödvändig.

Jag ska här ge ett kort exempel på hur konsten att inte göra kan tillämpas för att få en enklare tillvaro.

Alla som lever efter devisen ”carpe diem” (latin för ”fånga dagen” men som även tolkas som ”fånga ögonblicket ” och innebär i praktiken att man uppmanas ta tillvara på ögonblicket och gör det ”bästa” av det) behöver tänka om här. Att leva efter devisen ”carpe diem” förutsätter att man vet hur man gör det ”bästa” av ett ögonblick; en idiot vet inte det, av den enkla orsaken att den är en idiot.

Därför är mitt råd till de flesta människor följande: fånga inte ögonblicket!

Jag vet, det verkar tråkigt och ospontant på så många sätt men tro mig, om du är en idiot kommer du att tacka mig!

Nedan följer ett exempel som visar vad med konsten att inte göra det är som gör det till ett så framgångsrikt koncept:

Två unga män, låt säga att de heter Anders och Gurra, står berusade vid en busskur och är arga över något de inte riktigt kan sätta ord på samtidigt som de är uttråkade. De känner en stark önskan över att ”något” ska hända. Anders tycker att han har hittat lösningen på deras problem och föreslår att de ska ta varsin sten och krossa glasen på busskuren. De tar upp varsin sten och kastar dem mot glaset, varpå glaset går sönder . De lyckas därmed med sitt oerhört mentalt krävande uppsåt att ha sönder glaset.

Här kan en idiot lura sig själv med att tänka att deras aktion ju var framgångsrik med tanke på vad syftet var, och det är här jag kommer in i bilden. Exempelvis ska jag i detta fall inte ifrågasätta huruvida de lyckades med uppsåtet eller inte – det är ju uppenbart att de gjorde det – utan snarare ställa frågan vad de har lyckats uppnå genom att genomföra handlingen.

I och med att de båda var kraftigt berusade när de utförde handlingen så minns de knappt dagen efter att de ens har utför denna ”fantastiska bedrift”. Således är deras personliga vinning – vilken den än må vara – obefintlig.

Personligen anser jag inte att det är en bedrift eftersom det inte är speciellt svårt att utföra samma handling. Jag anser det vara lika svårt att genomföra som att klia sig på näsan, vilket även de flesta idioter klarar av.

Dagen efter Anders och Gurras ”stordåd” är det en cyklist som cyklar på cykelbanan som är belägen invid busskuren. Cyklisten hinner inte i tid se det krossade glaset som ligger på asfalten och panikbromsar därför när han väl upptäcker det men råkar tyvärr göra det för hårt. Han flyger över cykeln, landar i glaset och skär sig. Inte nog med det, han landar så pass illa att han skadar en del av sin ryggrad och blir förlamad resten av sitt liv.

Det gör ju inte Anders och Gurra något givetvis, de känner ju inte till detta och de känner inte cyklisten. Varför tar jag då upp detta som exempel?

Några år senare börjar Anders och Gurra äntligen att arbeta. De inser snabbt att en ganska markant del av deras lön går till att betala skatt. De tycker att det är irriterande och tycker att skatten inte ska vara så hög eftersom de anser att de inte ”får något för det”. Det de inte vet är att en del av den skatten går till att betala vården åt den förlamade cyklisten. Anders och Gurra gnäller således över sin situation utan att reflektera över att de och deras likasinnade är en av orsakerna till att de får betala mer i skatt än vad de hade behövt göra.

Det bästa sättet att undvika denna olycka hade varit för Anders och Gurra att inte dricka alkohol från början (eftersom de uppenbarligen inte kan hantera det) för att inte tala om att krossa glaset på busskuren.

Och den miljövänlige cyklisten som cyklade för att inte föreorena även Anders och Gurras luft får tillbringa resten av sitt liv i en rullstol och åka Färdtjänst istället. Om Anders och Gurra inte hade ”fångat ögonblicket” hade de således kunnat använda sina pengar till annat än att betala den stackars cyklistens vård och cyklisten hade kunnat fortsätta att cykla.

Detta är alltså ett enda exempel på hur konsten att inte göra är ett vinnande koncept. Detta koncept kan tillämpas i många olika sammanhang. Det viktiga för en idiot att ha i åtanke är att det i de flesta sammanhangen är sämre att göra något jämfört med att inte göra något alls. Genom att inte göra något kan en idiot misstas för att vara försiktig eller mystiskt iakttagande, och det är bättre än att bli betraktad som en idiot. Som värst kan idioten betraktas som passiv, men till och med det är ett bätte alternativ. Genom att så mycket som möjligt undvika göra saker kommer idioten att bespara sin omvärld och sig själv oerhört mycket besvär.

Konsten att inte göra kommer att återkomma som huvudingrediens i kommande råd men även andra förslag kommer givetvis att förelås. I vissa fall måste även idioter agera.

Annonser

One response to “1. Konsten att inte göra

  1. Ja idioter är vi alla kanske, men vissa mer än andra om vi ska snacka om att ”fånga ögonblicket” jag skriver något om det idag också, om huliganer och deras outvecklade fascistiska idéer… Roligt inlägg =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s