Kategoriarkiv: Musik

Här skriver jag om musik, lustigt nog

Särbehandling av kvinnor?

Frågar man mig och vissa andra så ska kvinnor inte särbehandlas, utan behandlas som alla andra. Tvärtemot Åsa Romson anser jag att vi alla är människor, inklusive vita, heterosexuella, medelålders män och anser därför att samma lagar ska gälla alla och att vi exempelvis inte ska ägna oss åt att hetsa mot människor baserat på kön, sexualitet, hudfärg, etc. Till skillnad från Åsa Romson, Gudrun Schyman, Veronica Palm, och andra manshatare förespråkar människor som jag jämställdhet. Jag anser även att människor som gör korkade saker eller som rentav är konstant korkade, behöver få höra att de just är korkade, så att de låter bli att göra alltför mycket och håller sig till det de klarar av att göra utan att orsaka alldeles för mycket skada. Tyvärr är väldigt många människor korkade, vilket leder till att det krävs ganska mycket energi för att förmedla detta till dessa, och tyvärr är många av dem alldeles för korkade för att kunna förstå att de är korkade.

En person som förstod att detta med dumhet inte är köns- eller rasbaserat och som antagligen skulle hatas av feministvänstern i Sverige – om han hade varit verksam i dag – var Frank Zappa. I slutet av detta filmklipp (04:18) så förklarar han på ett rakt och enkelt sätt det som så många feminister inte verkar kunna greppa:

En av de bästa

En av de bästa sångarna, enligt mitt tycke, var mästaren Nusrat Fateh Ali Khan. Musiken är så vacker att den får mig att börja gråta.

 

80-talsfredag

Jag tittade lite på Youtube nyss och letade efter musik som jag lyssnade på som yngre. Denna gång ansträngde jag mig lite extra och lyckades hitta några gamla Dead or Alive-låtar som jag har letat efter vid något tillfälle tidigare. Detta är från tiden innan de började spela någon form av 80-tals disco. Den här tycker jag är riktigt skön, även nu när jag lyssnar på den:

Som barn gillade jag Adam and the Ants mycket, antagligen mest eftersom jag tyckte att de såg roliga ut. Vissa av deras hits som Stand and Deliver och Prince Charming tycker jag fortfarande har ett värde. Till min glädje upptäckte jag att de innan dess hade gjort riktigt bra musik också, som är lite skitigare. Detta är förvisso kanske sent 70-tal, men den här låten är riktigt bra:

Det här bandet har jag aldrig lyssnat på ordentligt, men den här låten gillade jag väldigt mycket som tonåring:

Jag avslutar med ett av mina absoluta favoritband under tonåren, som kanske är huvudanledningen till att jag började spela elgitarr. Den här låten är med på ett album som släpptes 1987, men jag ”upptäckte” den först något år senare, runt 1989:

Min gåva till er

Utöver mina vansinnigt skarpsinniga texter som jag relativt sällan bjuder på så har jag flera talanger. Min kanske största talang är min enormt goda smak – min förmåga att välja ut det bästa av det bästa.

Så här i jultider har jag ett behov av att lyssna på körmusik som får mig i rätt stämning och ger mig ro för att jag på bästa sätt ska kunna fundera över Kristus födelse och frälsningen han erbjöd mänskligheten. Det är så jag firar vår Herres födelse! Eller inte.

Jag är en vuxen jugoslav och tror därmed inte på sagor, precis som kamrat Tito lärde mig att inte göra. Jag tror på partiet och mina kamrater! Eller inte.

Faktum är att jag inte tror särskilt mycket alls. Jag anser mig dock veta vissa saker, som att jag just har en mycket bra smak. Eftersom ni vid det här laget antagligen har hört alldeles för många motbjudande julsånger ska jag nu tipsa er om ett musikstycke som hör till de absolut vackraste jag känner till. Av en slump är det inte en julsång, mig veterligen.

Efter att ha varit vaken sedan kl 13 i går och tillbringat ca 30 timmar på kontoret med mentalt påfrestande arbete, är det skönt att smeka hjärnan med sköna toner nu när jag är hemma och snart ska sova. Eftersom jag är en generös person ska jag låta er göra samma sak. Om ni inte har hört denna musik förr, och om ni har vett nog att förstå storheten i den, kommer ni att vara mig evigt tacksamma för att jag visat den för er.

En av fördelarna med att vara jugge är…

…att t.ex. kunna förstå texten till den här sången, som faktiskt är vansinnigt rolig:

Stackars Maria Sveland, Kawa Zolfagary och andra rasisfierade och förtryckta hens som inte kan förstå detta förtryckarspråk! Detta är ett nytt sätt för det vita patriarkatet att förtrycka dem! Men, jag lovar er att Jasenko Selimovic kan översätta detta ondskans språk åt er, även fast han givetvis inte talar serbiska utan bosniska. 😀

Fuck Shit Stack

Här har ni ett bra exempel på hur man kan framföra kritik mot ett visst beteende på ett mycket roligt och fyndigt sätt. Det är Reggie Watts som framför kritik mot en del av hip hop-kulturen med just en hip hop-låt. Det är inget prat om strukturer, om någon ordning eller liknande, utan han visar på ett mycket roligt sätt hur fjantigt vissas beteende är, utan att peka ut en individ eller grupp, han pekar ut företeelsen. Därefter kan lyssnaren själv avgöra vilka som ägnar sig åt detta fjanteri. Han säger inte att de ska dödas, att de ska få någon kroppsdel avklippt, att de ska betala mer i skatt, att de är som Breivik eller att de hatar någon, etc. Det behövs inte.

Ord är överflödiga…

…när det finns musik. Som ni märkt har jag inte skrivit på ett tag, det beror på att jag pysslat med en hel del annat. Lyssnade på bulgariska damkörer i dag (inspelat givetvis), som hör till den vackraste musiken jag känner till, och upptäckte till min stora glädje några låtar jag inte hört tidigare. Eftersom jag är en generös människa vill jag dela med mig av upplevelsen. Ha en fortsatt trevlig sommar!

Highway to Hell

När man läst deprimerande saker som mitt artikeln jag kommenterar i mitt förra inlägg så måste man även lätta upp stämningen för sig själv, för att inte bli alltför nedstämd. Då brukar musik fungera bra.

Det är få musiker som inte hört AC/DC:s berömda låt Highway to Hell. För er som har missat den så kan ni höra den här:

Säga vad man vill om AC/DC men deras gamla skivor tycker jag själv är riktigt bra, även om det är ganska ”simpel” rockmusik. Enkel musik behöver inte vara dålig, faktiskt.

Via en bekant på Facebook fick jag så idag höra en version av ovannämnda låt, en version som definitivt har något eget. Lyssna och njut:

 

Ännu mer musik…

…eller vad man nu ska kalla det.

Bland många musiker inom min bekantskapskrets anses de så kallade shred-klippen på Youtube som väldigt underhållande. Ett av mina favoritklipp bland dem är det här med Paco de Lucia, främst eftersom det är roligt gjort men också för att Paco de Lucia är en av mina favoritgitarrister:

 

Här är originalet:

 

Nu verkar någon (kanske samma person bakom shred-klippen?) ha tagit det hela ett steg längre. Två av klippen jag såg tycker jag är extra roliga, ett med Van Halen och ett med Rolling Stones. I Van Halens fall är skämtversionen faktiskt bättre än originallåten, långt bättre t.o.m. Det säger iofs kanske inte så mycket i och med att jag inte är en Van Halen-fantast, men jag gillar verkligen ”bryggan” eller vad man ska kalla den. Att den sedan handlar om att de behöver jobb blir som grädde på moset. Håll till godo!

Genial musik…

…för att väga upp all idioti som jag skrivit om idag. Människor gör även bra saker, men det är väldigt få som gör det och idioterna är många fler.

Hur som helst, musikgruppen Magma hör till mina absoluta favoriter så härmed tänkte jag dela med mig av högklassig musikalisk konst. Håll till godo!