Kategoriarkiv: Konsten att leva – en handbok för idioter

Här kan alla idioter lära sig hur de kan framstå som mindre idiotiska än de egentligen är.

Konsten att inte göra – exempel 3: Idioti eller avledningsmanöver

Jag läste precis en artikel om att ca tolv bilar förstörts i anlagda bränder i Göterborg under natten till i dag. Det finns mycket man kan säga om det men jag orkar inte gå in i detaljer i dag, utan går direkt på ”des Pudels Kern”. Det förekommer en formulering i artikeln som på ett nästan ironiskt vis gestaltar vårt samhälle eftersom den som formulerat sig på det sättet lika mycket är orsaken till det som inträffar som de som utför handlingarna:

”Bränderna drabbade flera områden i Göteborg och det utan någon uppenbar anledning, enligt polisen.”

Personen som har uttryckt detta verkar inte ha tänkt särskilt mycket på varför saker som dessa inträffar. Jag ska nu ge exempel på ganska uppenbara anledningar till varför bränderna drabbade flera områden.

1. De drabbade flera delar av Göteborg eftersom det var personer som anlade dem. Det är ganska uppenbart menar jag. Det är ju anledningen till bränderna.

2. Om man söker anledningar till varför bränderna anlades så är ett ganska uppenbart alternativ att det skulle kunna vara en avledningsmanöver för att lura polisen. Alltså, under tiden polisen lägger tid på att hantera dessa saker begås annan och betydligt grövre brottslighet på annat håll utan att polisen kan blanda sig i.

3. Eftersom människor i regel är idioter så är anledningen antagligen inte så genomtänkt som exemplet ovan utan en annan: Den uppenbara anledningen till att bränderna drabbade flera områden i Göteborg är att mänskligheten till en väldigt stor del består av fullblodsidioter, som uppenbarligen (ja, faktiskt) inte har läst mina råd kring Konsten att inte göra, antagligen eftersom de inte ens kan läsa. Orsaken till all idioti är just idioti. Problemet är att det finns så många idioter att inte ens det som är så oerhört uppenbart, är uppenbart för dem och deras likar.

Moment 22.

2. Konsten att uttrycka sig

Som ett led i mitt lilla projekt om att skriva en handbok för idioter i konsten att leva så kommer här ännu ett inlägg som förhoppningsvis kommer att vara till indirekt hjälp för oss som haft oturen att födas i en värld fylld av just idioter. Min förhoppning är att åtminstone någon av idioterna följer mina råd. Idioter finns som bekant överallt i alla möjliga slags former och skepnader, lågutbildade som högutbildade, gamla som unga, fattiga som rika, osv.

När människor talar kan man ofta ganska enkelt avgöra om de lider av någon form av idioti (världens mest spridda och allvarliga folksjukdom), t.ex. genom deras kroppsspråk eller tonfall, d.v.s. utöver det de faktiskt säger. Ett ypperligt exempel på det är miljöpartiets Zaida Catalán som här ger ett smakprov på vardagsidiotin på ett mycket bra sätt:

 

Idioter kan även ha sina komiska poänger, även fast de i regel gör saker som drabbar andra människor.

 

Den här pajasen lyckades hålla sig någorlunda ”normal” i en hel minut, innan han visade prov på sin fantastiska ”begåvning”:

 

Vissa har väldigt svårt att uttrycka sig verbalt och väljer således att uttrycka sig lite mer fysiskt:

 

Andra försöker men klarar helt enkelt inte av att tala ordentligt och ”såndärnt”:

 

En mycket vanlig förekomst i Sverige är att uttrycka sig när man är berusad. Ofta tror dessa människor att de är väldigt roliga, men det är de inte. Det finns ingen humor i att låta mycket. Tyvärr förstår de flesta inte det, och av en slump påminner de därmed om en skock skrikande apor:

 

Det finns, tyvärr, otaliga exempel på olika slags idioti som sköljer över oss dagligen när idioter försöker kommunicera med sin omvärld. Ofta rör det sig om att de vill säga något till omvärlden utan att själva lyssna, ungefär som spädbarn som gråter när de vill påkalla förälderns uppmärksamhet, som i sin tur ska lista ut vad problemet är eftersom barnet inte kan förmedla det på något annat sätt än att gråta. Man skulle kunna tro att människor med åren skulle lära sig mer om kommunikation, men det förutsätter givetvis att de har en hjärna som är tillräckligt kapabel för mer ”komplicerad” inlärning. För att uttrycka mig lite mer tydligt så tycker inte jag att det är komplicerat, men uppenbarligen är det komplicerat för många människor att kommunicera verbalt. Därför är mitt råd till dem även det grundat i den ädla konsten att inte göra, alla idioters viktigaste levnadsråd, och det finns ett gammalt ordspråk som kan hjälpa dem på traven – att tala är silver, att tiga är guld. Men – och detta är ett viktigt men som en idiot måste observera om den vill lära sig att inte framstå som en riktigt lika stor idiot – i idiotens fall är att tala aldrig silver. Silver är nämligen en värdefull metall. När en idiot talar så är det mer att jämställa med cancer. Cancer är dåligt för ens hälsa, lika dåligt är det när idioter talar. Alltså, är du en idiot så gör du bäst i att hålla käften. Alla tjänar på det, även du.

Jag skulle kunna skriva något om konsten att lyssna, men för att kunna analysera mer ”avancerad” information måste man ju ha en viss hjärnkapacitet. Den hjärnkapaciteten saknar idioter, så rådet är och förblir – tig.

När det kommer till skriftlig kommunikation är idioterna ännu lättare att känna igen. Deras meningsbyggnad brukar vara katastrofal, men framför allt avslöjas de lättast på stavningen. Nu menar jag inte att man genom några slumpmässiga stavfel avslöjar en idiot, eftersom alla kan slinta på tangentbordet eller kanske lida av dyslexi, vilket inte är samma sak som att vara en idiot. Det jag syftar på är de vanligaste stavfelen som idioter, av en ren tillfällighet, i många fall gör. Exempel på dessa stavfel är:

Fel:                                                         Rätt:

posetiv                                                  positiv

igentligen                                             egentligen

våran                                                      vår

eran                                                         er

konsumption                                       konsumtion

käna                                                         tjäna

ända (betyder faktiskt bak)            enda (beskriver ett antal)

Om du känner att du hör till kategorin som ofta skriver dessa ord fel, så har du två alternativ:

1. Lär dig skriva dem rätt eller så kommer alla att se att du är en idiot.

2.Tillämpa konsten att inte göra. M.a.o. skriv inte.

För fler exempel på vanliga stavfel som människor gör, vänligen besök denna sida.

Ett annat mycket vanligt fel som idioter gör är att de särskriver. Regeln är egentligen mycket enkel – det mesta som låter som ett ord skrivs även som ett ord. Så är det i svenska språket. Lär dig det eller sluta skriva. Varningslamporna lyser nämligen ”potentiell idiot” (länk till er idioter som inte vet vad ordet betyder) om skribenten när man läser särskrivna ord.

Idioter använder gärna inte punkter eller versaler när de avslutar eller påbörjar meningar. Även namn brukar de skriva med gemener. De använder förkortningar som ngn, istället för någon, lr istället för eller, etc. Varför är detta idiotiskt? Svaret är att orden är så korta att man inte måste förkorta dem.

Det finns även sådana som börjar allehanda ord med versaler, slumpmässigt kan det tyckas. De kan även skriva flera utropstecken eller frågetecken efter varandra, eller något så vansinnigt som hela meningar eller t.o.m. hela texter i versaler. Dessa är dock inte idioter, de är galningar. Däremot kan man ju vara en blandning av en idiot och en galning, men jag menar att det är viktigt att göra en distinktion mellan dessa människotyper om man veta hur man ska förhålla sig gentemot dem (detta är alltså mest råd till er som inte är idioter men läser detta). För er som är idioter är rådet – skriv inte. För er som är galningar – håll ert avstånd till mig eller ta konsekvenserna.

Ett vanligt fenomen bland en viss typ av idioter är att de ofta blandar språk i en och samma mening. Dessa människor ser sig definitivt inte som idioter men är det eftersom de inte förstår att det mesta går att säga på deras eget språk. Den vanligaste formen av detta fenomen (i Sverige) är att en idiot säger en mening eller en del av en mening på engelska, i tron om att det den säger blir lite tuffare då. Det blir det inte. Engelska är ett språk, språk är inte tuffa. Visst, om man talar kanske vissa ord passar bättre eftersom de har en något annan mening, eller att man för tillfället inte kommer på dem på språket man för tillfället talar, men skriver man en text bör man rimligtvis även ta sig tid att uttrycka sig på samma språk, särskilt om texten är riktad till en bredare publik. Sedan finns det vissa uttryck som kommer från ett visst språk och som översatt endast låter lustiga, men dessa är ganska få. I majoriteten av fallen duger alltså svenska (eller valfritt språk beroende på mottagaren) alldeles utmärkt om man kommunicerar med svenskar. Vill man skriva på engelska kan man ju skriva hela texten på engelska. Det är endast idioter som inte har förstått att man faktiskt kan göra det. Det är nämligen så att om man förstår en femtedel av texten som är skriven på engelska så kommer man med största sannolikhet att förstå den om den är skriven på engelska helt och hållet. Det enda det vittnar om är att skribenten vill ge ett sken av att kunna ett annat språk som den helt enkelt inte behärskar till fullo. Varför skriver då inte skribenten på språket den behärskar? Svar är att skribenten är en idiot.

Rådet till den formen av idioter är att de ska sluta skriva. Om det krävs två språk för att ni ska klara av att uttrycka banala åsikter, trots att det egentligen går lika bra med ett språk, så bör ni rimligtvis inte ens skriva dem. Den enkla anledningen är att om ni själva inte kunnat inse att ett språk är tillräckligt så är risken stor att era övriga slutsatser är lika ogenomtänkta.

Den kanske mest sorgliga typen av idioter, när det kommer till kommunikation, är den välutbildade typen. Typen som gärna använder sig av ”onödiga” ord, d.v.s. ord som inte är nödvändiga i sammanhanget, ord som främst används för att skribenten ska kunna visa att den är välutbildad. De använder sig alltså av en viss terminologi när de diskuterar ett ganska allmänt och brett ämne, vilket är korkat. Utbildning i all ära, men brukande av ”fina” ord gör ju inte skribentens påståenden mer sanna, det är det endast fakta som gör. Vill man nå ut till så många som möjligt är det rimligtvis mer intelligent att uttrycka sig så enkelt som möjligt, utan att nödvändigtvis tala bebisspråk. Det går, faktiskt. De största idioterna av det här slaget har jag ”träffat på” i kommentarsfälten på olika bloggar eller på Facebook (det är dock vanligare på bloggar där kommentatorerna kan vara anonyma). De kan lägga fram argument som inte håller och när man motbevisar dem så försöker de påvisa att man har fel genom att använda sig av ett så komplicerat språk som möjligt, i syftet att visa att de har en hög utbildning, trots att deras utbildning (oftast) inte är relevant i sakfrågan. Även om den är relevant så gör inte språkbruket argumentet mer hållbart. De vill genom sina ordval visa att de har rätt, trots att det de faktiskt säger är fel. När det kommer till mig så äter jag faktiskt aldrig skit, inte ens om det serveras på silverfat av en artig hovmästare på en dyr restaurang. Alltså är ordvalen i sig relativt oviktiga i en diskussion, det viktiga är budskapet. Att exempelvis säga ”stor bok” istället för foliant, går alldeles utmärkt, eftersom det faktiskt betyder samma sak. Det kanske är ett banalt exempel men jag hoppas att det framgår vad jag menar. Man får helt enkelt välja språk efter tillfälle och inte utgå ifrån att den man diskuterar med är lika utbildad inom ett visst område. Det betyder faktiskt inte att den har fel, alltså håller man sig till fakta och inte till skit. Allt annat är egentligen ett patetiskt försök till översitteri, som bara funkar på mindre utbildade idioter.

Att jag tycker att den typen av idioter är den mest sorgliga är att de ju ändå har lagt ned så mycket tid och energi på att försöka dölja att de är idioter, när de i slutändan helt missat sitt mål. Allt de hade behövt och behöver göra är ju att hålla käften. År av studier och hundratusentals kronor i studielån gör inte en idiot till en mindre idiot, utan till en större idiot. Tyvärr är det även så att de p.g.a. sin utbildning och därmed sin tro att de gjort allt ”rätt” för att bevisa att de inte är idioter, kommer att ha mycket svårare att inse att de inte är annat än idioter. Således kommer de även ha mycket svårare att lära sig konsten att inte göra eftersom de är så övertygade om sin egen förträfflighet. De är därmed även den farligaste typen av idioter som åsamkar omvärlden störst skada. Likväl är de inget annat än idioter, trots att de mindre utbildade idioterna ser på dessa utbildade idioter som intelligenta. Men vad vet en idiot om intelligens?

Det finns en sång – trots att The Beatles har gjort betydligt bättre låtar än denna – vars budskap passar alla idioter mycket väl, speciellt engelskspråkiga sådana:

Nedan följer exempel på vad som kan inträffa när idioter ska tolka information:

En viktig sak inom kommunikation är att kunna ta till sig information. Har man med idioter att göra ställer detta givetvis till med stora problem, eftersom en idiot ofta tolkar information godtyckligt. Idioten kan läsa en väldigt tydlig text men tolka in saker i texten som inte står där överhuvudtaget. Detta är ett mycket vanligt fenomen. Jag ska här ge två exempel på vad som kan inträffa när idioter valt att ”läsa mellan raderna” i två arbetsrelaterade e-mail.

Det första exemplet inträffade när jag var relativt nyanställd på min förra arbetsplats. En av mina arbetsuppgifter var att ändra på vissa arbetsrutiner i företaget, som i sin tur även påverkade kunderna. För att göra en lång historia kort så var de dåvarande rutinerna katastrofala, eftersom ingen kundkontakt dokumenterades, vilket var nödvändigt, och det fanns för många ”hål” i rutinerna som gjorde dem mer eller mindre obrukbara. Det första jag gjorde var att helt ändra på dem och istället tillämpa en välbeprövad arbetsprocess för den typen av arbetsuppgifter, rörande logistik. Jag meddelade kunderna om detta och även på vilket sätt det skulle gynna dem. Visserligen skulle deras arbetsinsats bli något högre, men det skulle bespara dem oerhört mycket tid och arbete i efterhand genom att slippa reda ut enskilda fall eller påminna (oss)om att få kreditfakturor på varor som de hade skickat tillbaka. Detta var nämligen mycket vanligt och jag märkte att oerhört mycket arbetstid fick läggas från vår sida att reda ut dessa problem och för kunderna att påtala dem, samt att kunderna ofta blev upprörda över att de inte fick sina varor reparerade i tid eller fick pengarna tillbaka för varor de skickat tillbaka till oss. T.ex. vår största kund som handlade för åtskilliga miljoner varje år hävdade att de hade skickat tillbaka en hel del produkter två år tidigare, men aldrig fått pengarna tillbaka. Detta p.g.a. att killen som arbetade med det innan var en riktig klåpare, men han var en sådan som gärna tillbringade timmar i att snacka skit med kunderna i telefon om allt annat än arbete. Detta uppfattades tydligen som trevligt. De flesta av kunderna verkade inte kunna se sambandet med att alla ärenden tog så lång tid och att de snackade skit i telefon flera timmar i veckan med killen som hade hand om ärendena.

Själv tillämpar jag regeln ”lite snack, mycket verkstad” när jag arbetar. Så jag analyserade de gamla rutinerna under en månad, såg bristerna, diskuterade med några berörda kollegor, lyssnade på kundernas klagomål och kom fram till en lösning.  Det jag inte hade räknat med var att kunderna tyckte om att snacka skit med pajasen som hade hand om uppgifterna innan. Inte alla givetvis, men en hel del. När jag så implementerade dem fick jag till en början en hel del riktigt otrevliga samtal där en av kunderna t.o.m. skrek på mig, kallade mig för en ”trött djävel” och sade att de ”inte hade tid” att hålla på med de nya rutinerna. Lustigt nog hade de tid att snacka skit i telefon med min kollega. Dessutom var han som skrek en butikschef från butikskedjan som var vår största kund, alltså samma kund som väntat på att få ett ärende utrett under två år. Efter ca 8-9 månader så började vissa av butikscheferna säga att det nya systemet faktiskt fungerade mycket bättre, men fram till dess var allt givetvis mitt fel. Framför allt var VD:n för den stora butikskedjan mycket nöjd, eftersom jag även såg till att reda ut deras gamla ärende och såg till att de fick sina kreditfakturor.

Under de där första månaderna då jag var ondskan personifierad eftersom jag ju hade genomfört en förändring i en verksamhet som stått stilla alldeles för länge, så var det väldigt lätt för vissa att skylla saker på mig och det nya systemet, som de ju i förväg bestämt sig för var dåligt. De verkade heller inte gilla att jag föredrog att kommunicera via e-mail, men för mig var det självklart eftersom vår kontakt inte behövde vara social, däremot behövde den dokumenteras vilket automatiskt sker när man skriver e-mail som man sparar. Eftersom det blev en del korrespondens varje dag brukade jag fatta mig relativt kort, men tydligt. Jag gillar att vara tydlig. I min enfald inbillar jag mig att det minskar risken för missförstånd. En gång inträffade följande.

En kund hade skickat en förfrågan kring en av produkterna de hade skickat till oss. Jag svarade kunden hur de skulle göra för att snabbast få hjälp i sitt ärende och sade vad vi kunde och vad vi inte kunde göra. Vi kunde inte göra allt kunden begärde och det hade vi ingen som helst skyldighet till, vilket kunden visste. Kunden däremot, var van vid min skitsnackande kollega och blev vansinnig när han fick mitt e-mail. I sitt svar avslutade han flera meningar med flera utropstecken (se ovan vad det betyder) och sade att jag borde byta arbete eftersom jag var så otrevlig och helt saknade servicekänsla. Hans svar gjorde mig förbryllad. Jag läste mitt e-mail till honom flera gånger och kunde inte se vad jag hade gjort som var otrevligt överhuvudtaget. Jag hade ju svarat honom exakt det han behövde veta. Så jag svarade honom och bad honom att läsa om mitt e-mail igen, men att han låtsades i sitt huvud att jag inte alls är arg utan är trevlig när jag säger det som står. Jag sade att om man utgår ifrån att någon är otrevlig så kommer även ”Jag älskar dig!” att låta väldigt otrevligt. Jag påtalade att jag inte hade skrivit några som helst utropstecken och beklagade att jag inte hade tid att skriva smileys efter varje mening eller fråga folk hur de mår och prata om privata saker. Jag hade helt enkelt väldigt mycket att göra. Som svar fick jag då en ursäkt och han förklarade att detta hade hänt honom några gånger tidigare. Han hade alltså tolkat skriven text på liknande sätt tidigare och upplevt samma typ av ilskna känslor gentemot avsändarna. Hans svar var visserligen ärligt, vilket jag uppskattade, men det visade även att han inte lärt sig av sina misstag utan fortsatte utgå ifrån sin egen fantasi istället från det som faktiskt var där. Därefter tog han ut det över andra. Det är en äkta idiot.

Exempel två handlar om när jag under en kort period hjälpte till på en annan avdelning av företaget. Jag hade blivit befordrad till någon form av chef efter ganska kort tid på företaget men anmälde mig frivilligt att hoppa in på den andra avdelningen eftersom det inte fanns någon annan som kunde (eller skulle gått med på) att göra det jobbet. En kille på den avdelningen hade sagt upp sig och de var redan underbemannade. Det var svårt att hitta personal med rätt kompetens. Samtidigt hade min ”chefsbefordran” gjort en av mina få kvinnliga kollegor avundsjuk. Det märktes tydligt på henne. Innan det hade vi en bra kontakt, men när jag så fick den nya tjänsten (som senare inte visade sig inte bli av, men det är en mycket lång historia om hur min arbetsgivare blåste mig riktigt ordentligt) förändrades hennes attityd mycket märkbart mot mig, helt enkelt genom att hon plötsligt nästan aldrig pratade med mig igen, medan hon innan var väldigt trevlig och ibland t.o.m. gjorde närmanden, som jag uppfattade det.

En dag hade någon på företaget brutit mot en av de logistiska rutinerna vi hade. Detta gjorde mig irriterad eftersom det tog mig nästan en timme att reda ut något som i vanliga fall hade tagit en minut. Jag skickade därför ett kort e-mail till alla där jag påminde om vikten av att följa dessa rutiner (senare visade sig att det var vice VD:n som hade gjort det, mannen som senare blåste mig) och sade att det tog mig lång tid att utreda alla dessa fall när de lätt kan undvikas genom att folk följer rutinerna. Några minuter efter att jag skickat det e-mailet fick jag ett e-mail från min kvinnliga kollega. Hon skrev något i stil med:

”Tjingeling!

Jag undrar om du vet vilket artikelnummer det är på xxxxxxx.

Var hittar jag artikeln i systemet?

Ha en fin dag!

/xxxxxx”

Hon var lite käck med sitt tjingeling eftersom hon ju ville ha min hjälp, eller snarare, hon ville att jag skulle göra hennes jobb. Jag fick den typen av e-mail varje dag, trots att jag hade mailat alla säljarna en lista där de kunde hitta all information de behövde. Så jag svarade ungefär:

”Hej xxxxxx!

Jag mailade en lista till alla säljare förra veckan. Du hittar artikelnumret där.

Ha en fin dag du med!

/xxxxxx”

Det nästa som inträffade var att min telefon ringde. Jag svarade. Det var hon. Hon skrek på mig och sade att jag var en dryg djävel. Jag blev chockad och sade lugnt ”Okej, låt oss se var jag var otrevlig någonstans. Jag läser mailet högt för dig nu.” vilket jag också gjorde. När jag läste ”Ha en fin dag du med!” sade hon bitskt ”Det där menade inte du! Du är ironisk!”

Jag trodde nästan att hon skämtade, även fast jag visste att hon inte gjorde det. Jag skrattade till.

”Varför skulle jag vara ironisk?!”

”Kom igen! Du var ju redan sur! Jag fick ju ditt föregående mail ju och där märker man ju att du är sur!”

”Men snälla… Bara för att jag är allmänt frustrerad på att folk hela tiden gör fel betyder det inte att jag är sur på dig när jag svarar på ditt e-mail några minuter senare. Vad du har för fantasier i ditt huvud kan jag inte hjälpa, men lägg inte det på mig.”

Sedan den dagen undvek jag kontakt med henne och pratade endast om arbetsrelaterade frågor. Hon var ju uppenbarligen en idiot. Under en s.k. kick off med företaget några månader efteråt så nypte hon mig i baken en gång, men med tanke på att jag då inte ens orkade bry mig om att hålla skenet uppe för att inte ”förstöra stämningen” på arbetsplatsen (vilket man ju gör om man inte bekräftar en kvinna som vill ha uppmärksamhet, för som man ska man ju vara tacksam om en f.d. fotomodell gör det) så blängde jag surt på henne istället för att skämta bort det. Efter det slapp jag hennes fysiska närmanden. Veckan innan hade jag blivit mordhotad och hade annat att tänka på än hur hon skulle må om jag inte bekräftade henne.

Konsten att inte göra – exempel 2: Rökare

De flesta känner till att rökning är skadligt, ändå röker väldigt många människor och de har oftast inte vett nog att inte utsätta andra för dessa gifter. På så sätt är rökning och bilism någorlunda likvärdigt. Rökare och bilister bryr sig generellt inte det minsta om vad de utsätter sina medmänniskor för, nämligen gift. Till skillnad från bilism så börjar rökning bli förbjudet på fler och fler platser. Detta tycker jag är bra. Det kan verka som motsägelsefullt med tanke på att jag gärna ser på mig själv som en relativt liberal person, men när det kommer till friheter så anser jag att det inte ska vara andras frihet att utsätta mig för fysiskt lidande och genom detta begränsa min frihet, för i sådana fall borde ju jag rimligtvis kunna få spöa upp valfri rökare eller bilist och det skulle de ju inte gilla själva. Men, vi lever ju i en märklig värld så saker och ting är inte alltid logiska. Frihet ska inte gå ut över andra, man måste även visa hänsyn om man ska kräva frihet för egen del. Annars är man inget annat än en egocentriskt förtryckare, vilket bevisligen många människor är.

Trots att det numera råder rökförbud på ett antal olika platser är det inte så sällan som man ser rökare som inte respekterar dessa regler. Detta gör de gärna nattetid när de är berusade, för då är deras rök tydligen inte lika farlig och framför allt inte lika oerhört illaluktande (verkar de tro). Om man åker tunnelbana i Stockholm nattetid – främst helger, eftersom många svenskar är alkoholister men tror att de inte är det om de ”bara” super sönder skallen under helgerna – så är det lätt hänt att man ser dessa rökare bolma på sin skit och öppet visa upp sin dumhet (för det krävs ju en viss mån av dumhet för att ens börja röka) för alla andra. När det är ”fest” tycker de, helt enkelt, att de har rätt att utsätta andra för sin skit. Invänder man till deras otrevliga beteende så är det många av dem som tycker att man är en ”tråkig” människa som inte låter andra ha kul. Själv tänker jag att jag inte har en anledning att låta människor som försöker förgifta mig ha roligt, varför skulle deras ”kul” gå före min hälsa? Sist jag kollade så verkar rökning inte speciellt roligt heller. Det kostar bara en massa pengar och rökare hostar, har dålig kondition och framför allt så luktar de väldigt illa.

Nu råkar det vara så att jag inte tycker att de har rätt till att tvinga på mig sin rök, så jag brukar säga ifrån.

I fredags hade jag varit på middag hos några goda vänner. Eftersom jag hade med mig ganska mycket kamerautrustning så gick jag inte hem som jag vanligtvis gör, utan valde att ta tunnelbanan. Till min otur hade jag precis missat ”mitt” tåg, så jag fick vänta i ca en halvtimme (det tar ungefär så lång tid att gå hem från Skanstull hem till mig). Så jag satt där på en bänk, slumrade nästan till ibland eftersom jag knappt sovit under några nätter, och väntade. Tiden gick och allt var väldigt lugnt. Till slut började tidpunkten närma sig för mitt tåg att anlända, så jag reste mig upp från bänken och gick omkring lite. Plötsligt dök två yngre män upp och ställde sig i närheten av bänken som jag suttit på, och därmed även nära mig. Den ene var lång, kanske lite över 190 cm och såg gänglig och barnslig ut. Den andre var å andra sidan kort och riktigt spinkig, men såg lite ”tuffare” ut i ansiktet. D.v.s. det såg ut som att han ville framstå som en tuffing, egentligen är det ju enbart ett tecken på osäkerhet. Han hade en huva på sin tröja. De såg båda ut att vara något år över tjugo.

Efter en kort stund såg jag hur han förde en cigarett mot munnen och var på väg att tända den. Jag tog ett steg fram mot honom.

– Ursäkta, men du kan inte röka här, sade jag till honom.

– Vad då, stör det dig om jag röker? svarade han lite kaxigt.

– Ja faktiskt, jag är väldigt känslig mot cigarettrök.

– Okej, struntar jag i att röka, svarade han syrligt.

– Du får ju ändå inte röka här så det spelar ingen roll.

Då gick han igång.

– Vad är ditt problem?! Jag har ju sagt att jag inte ska tända ciggen. Kan du inte visa lite tacksamhet istället för att vara så djävla otrevlig?! Fan vad du måste vara bitter! Du saknar glädje i livet och kan inte låta andra vara lyckliga!

Jag tänkte att det knappast är jag som är olycklig, samt att han drog väldigt många slutsatser om mig utan att känna mig. Det är ju inte jag som håller på med självdestruktivt beteende och försöker utsätta mina medmänniskor för obehagliga saker. Ändå var det jag som var den som inte ville låta andra njuta av livet. Intressant. Jag höjde rösten aningen.

– Du måste lära dig att visa hänsyn! Du är ju inte ensam här och att jag måste be dig att inte tända en cigarett är väldigt märkligt när du mycket väl vet att det råder rökförbud här.

– Men jag har ju sagt att jag inte ska röka! Istället för att visa tacksamhet för att jag gör dig en tjänst så är du irriterad!

– Tjänst? Gör du mig en tjänst för att du inte röker?!

– Ja! Det är klart att jag gör!

– Nej, du gör mig inte en tjänst om du inte röker. Däremot gör du mig en otjänst om du röker. Det är en stor skillnad.

– Det är ju fan ingen skillnad! Jag struntar ju i att röka för att du sade att du mår dåligt av det. Hade jag valt att inte göra dig den tjänsten så hade jag ju rökt!

– Och då hade jag tagit cigaretten ifrån dig. Men du kanske föredrar att jag ska ringa polisen?

– Va?! Ska du ringa polisen för att någon röker?! Du är ju sjuk i huvudet! Jag visade ju dig hänsyn!

– Nej, det gjorde du inte! Om du vore en hänsynsfull person så hade du börjat med att fråga mig om det var okej att du röker i min närvaro. Du hade inte försökt tända cigaretten och hoppats på att inte bli hindrad.

Han var vid det här laget riktigt upprörd. Han började gå ifrån mig och hans kompis följde efter. Kompisen var tyst. Den korte hade däremot kommit upp i varv och skrek åt mig från några meters håll. Han upprepade att jag var bitter, etc. Jag svarade att han borde lära sig innebörden av ord.

Jag tittade på honom med ett leende. Han var ju trots allt väldigt komisk. Liten som han var, som en kyckling, så visste han antagligen att det vore dumt att försöka ge sig på mig. Att han egentligen ville det, det var tydligt. Han gick fram och tillbaka, talade högt, svor och skrek åt mig ”Tycker du att du är tuff nu när du stirrar på mig?! Tror du att jag blir rädd eller?!”. Jag bemödade mig inte med att svara på hans försök till provokation utan fortsatte att beskåda spektaklet med ett leende på läpparna. Detta verkade göra honom ännu mer arg. Hans kompis började dra i honom för att ställa sig utanför min sikt bakom en pelare, men han svarade högt ”Jag är inte rädd för den där!”. Meningen var ju inte att han skulle vara rädd heller, men jag tror att han missuppfattade vad jag ville – att han inte skulle röka. Allt det andra var ju ganska underhållande och gjorde att jag piggnade till, en bonus kan man säga.

Det han däremot borde vara rädd för är hans egen oförmåga att tänka samt hans brist på självbevarelsedrift. Hade jag varit någon annan hade jag ju lätt kunnat angripa honom efter hans försök till förolämpningar, det finns det människor som gör för mindre. Och i ärlighetens namn så hade han inte haft så goda utsikter om jag hade gjort det, vilket han borde insett om han hade någon som helst koll på närstrid och hur mycket fysiken avgör utgången av det. Uppenbarligen hade han inga sådana erfarenheter heller, vilket gör honom till en ännu större fara för sig själv med tanke på hans aggressiva beteende. Hade han tänt cigaretten så hade jag tagit den ifrån honom, och då hade han antagligen försökt göra mig illa. Det hade för hans det slutat väldigt olyckligt, men så mycket tror jag att han faktiskt insåg. Dock borde han ju tona ner sig själv väldigt mycket för att i framtiden inte råka ut för något otrevligt. Det är ju trots allt ganska lätt hänt.

Det som var mest komiskt med detta var att han ville se det som att han gjorde mig en tjänst när han sade att han inte skulle röka, faktum är att han bara gjorde sig själv en tjänst eftersom det antagligen hade slutat illa för honom om han hade tänt den där cigaretten. Om att inte utsätta andra människor för otrevliga saker är att göra dem en tjänst, vad är det då när man faktiskt hjälper andra människor? En supertjänst?

Nej, att inte göra något är endast ett bra sätt för idioter att framstå som smartare, vilket jag tydligt förklarar i min anvisning. Tyvärr verkar det som att han inte har läst den. Att göra en människa en tjänst innebär att man aktivt hjälper den, inte att man avstår ifrån att göra den illa. Det är två vitt skilda saker. Personligen begär jag inte ens att andra ska göra mig tjänster, utan är uppriktigt glad om de låter mig vara ifred. Däremot så kommer jag aldrig hålla med om att de gör mig en tjänst bara för att de inte gör mig illa, för då gör ju jag alla en tjänst om jag inte gör dem fysiskt illa, vilket jag menar är orimligt. Enligt den lilles ”logik” så bör alltså alla vara tacksamma att jag inte slår dem, bara för att jag kan men väljer att inte göra det. Det är kanske så kriminella resonerar när de erbjuder ”beskydd”? Alla är ju inte begåvade med förmågan att tänka, tyvärr. Vi som har den måste lära oss stå ut att leva med aporna. Jag försöker se det komiska i deras beteende, så gott jag kan.

Konsten att inte göra – exempel

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg här på bloggen om något som förhoppningsvis kommer att bli en samling av förslag – en handbok – för människor som är idioter på hur de ska bete sig för att framstå som mindre idioter. Jag gav t.o.m. ett exempel på hur ett idiotiskt beteende kan drabba andra, och inte kunde jag ana att mitt exempel redan vida överträffats av något som drabbat en person jag har känt.

Till min stora sorg fick jag idag reda på att en gammal bekant som jag inte haft kontakt med på några år dödats av ett par just sådana människor. Händelsen är väl beskriven på bloggen Fria Nyheter.

Som det tydligt framgår så har alltså personerna Hadi Nosratlu och Ulrik Unenge i samspel orsakat en annan människas död. Trots att Ulrik Unenge inte kan anklagas för brottet så har han tillsammans med Hadi Nosratlu orsakat allmän skadegörelse och betett sig aggressivt mot förbipasserande kvinnor.

Ironiskt nog driver dessa personer ett bolag som hetter Killnoise AB men tyvärr verkar det vara så att deras ”eskapader” inte enbart resulterat i att oljud dödas, utan även andra människor.

Nu kan man tycka att jag är orättvis som hänger ut dessa människor ännu en gång för ett brott som en av dem redan har blivit dömd för. Jag ska nu förklara varför jag gör detta:

1. Det är ett utmärkt exempel på det jag försökte återge i texten Konsten att inte göra. Hade dessa människor låtit bli att dricka eller knuffa varandra på andra människor – vilket är ett oerhört idiotiskt beteende, speciellt av människor i deras ålder – så hade hon varit i livet idag. Men hon dog för att Hadi Nosratlu och Ulrik Unenge uppenbarligen fann det lustigt att bete sig som kompletta idioter.

2. Om Hadu Nosratlu hade uppvisat tydlig ånger för det han hade gjort så hade jag nästan kunnat ha överseende och inte skriva hans namn här igen. Men med tanke på att det av texten på Fria nyheter och vittnesmålen tydligt framgår att han lämnat falska uppgifter, så har jag ingen som helst anledning att se varför detta inte ska förfölja honom resten av hans liv. Är jag orättvis? Säg det till hennes familj som får leva utan henne resten av deras liv, p.g.a. att två fyllskallar, två avskyvärda äckel, helt utan att tänka sig för bringar en annan människa om livet OCH sedan vill fly undan sitt ansvar.

3. Jag har själv nästan blivit dödad av berusade galningar som tyckte att det var en bra idé att misshandla en person som inte gjort dem något överhuvudtaget. På samma sätt gick hon på en gata i Lund, för att plötsligt knuffas ut framför en buss och fick skallen krossad av ett bussdäck. Det är brutalt och det är vidrigt.

4. Min vän Nima har nyligen skrivit på sin blogg om en muslimsk man som stämt ett företag på 180 000 kr eftersom de inte låtit honom få en praktikplats efter att han vägrat skaka hand med den kvinnliga VD:n på företaget som skulle erbjuda honom praktikplatsen. Ställ den summan mot ersättningen som Hadi Nosratlu dömdes att betala till offrets familj. Han betalade inte ens alla rättegångskostnader själv utan staten, d.v.s. vi skattebetalare, får bekosta konsekvenserna av hans fylleri och orsakande till en annan människas död.

Är detta verkligen rimligt? Samtidigt är han nu anlitad som ”controller” av Hennes & Mauritz och bolaget där han är delägare säljer sina produkter till ICA, Åhléns, 7-eleven, Pressbyrån, Musikbörsen och Designtorget.  Alla dessa (kanske inte Designtorget) är stora kedjor inom sina områden så jag antar att deras försljning bringar in en del inkomst. Fast vid en närmare titt visar det sig att de endast omsätter ca en miljon kr per år, vilket måste anses vara ganska dåligt. Vi får ändå utgå ifrån att Hadi Nosratlu har en dräglig inkomst men trots detta så betalar alltså staten Hadi Nosratlus rättegångskostnader för att han direkt, och med bruk av våld, orsakat en annan människas död samt försökte fly från konsekvenserna av detta. Ulrik Unenge försökte även han fly, och han är ännu större delägare i bolaget. Hade jag varit inköpsansvarig hos deras återförsäljare hade jag genast avbrutit allt samarbete. Och Hadi, ja han orsakade en annan människas död ganska direkt, och döms inte ens till fängelse. Offret däremot, hon är död och hennes familj sörjer antagligen fortfarande.

5. Detta är kanske vad som gör mig mest förbannad och gör att jag önskar att de som kommit fram till dessa slutsatser själva drabbas av något liknande. På Fria nyheters sida står att läsa:

”Brottet är inte av sådan art att fängelse måsta väljas som påföljd. Inte heller av andra skäl finns det anledning att döma till fängelse, skriver tingsrätten.”

De menar alltså att det inte finns en risk att Hadi Nosratlu återigen kommer att bete sig aggressivt när han är berusad? Att det inte finns en risk att han återigen utsätter andra för fysiskt våld? Hur kommer de fram till detta när det samtidigt står att de kastat saker på förbipasserande från ett fönster tidigare under samma dag? Uppenbarligen lider ju Hadi Nosratlu och Ulrik Unenge av någon form av allvarlig störning som gör att de inte kan kontakta människor på ett trevligt sätt.

Enligt Fria nyheter säger åklagaren Anders Lethin att han inte ser lika allvarligt på händelsen eftersom det var ”mycket fylla inblandat som har påverkat deras omdömen”. Då hoppas jag att Anders Lethin är lika förstående om han själv drabbas av något liknande och dessa personer som utsätter honom och hans familj är berusade. Uppenbarligen får man göra vad som helst så länge man är full. För det är ju inte så att man själv är ansvarig för hur mycket man dricker och hur man sedan beter sig?! Det är höjden av fräckhet! Hur kan man säga något så sjukt? Menar han på fullaste allvar att man kan döda människor på fyllan och att det då inte är så farligt bara för att man var full?! Hon fick skallen krossad p.g.a. att en KOMPLETT IDIOT inte klarar av att styra sitt drickande och därefter inte sina ociviliserade impulser. Mig veterligen vad det INGEN som tvingade Hadi Nosratlu att dricka, och inte heller var det någon som tvingade honom och Ulrik Unenge att knuffa varandra på andra människor, ändå gjorde de detta. Offret hade däremot inget val, hon gick på trottaren, som man gör på en trottoar, och fick i nästa stund sin skalle krossad av ett bussdäck.

Anlednigen till hennes död är två:

1. Hadi Nosratlus och Ulrik Unenges respektlösa och aggressiva beteende mot andra människor och deras egendom.

2. Att människor åker buss. Hade de cyklat hade hon antagligen klarat sig mycket bättre.

Detta är priset för att leva ett ”bekvämt” liv där man kan bete sig lite hur som helst. Det är alltid någon som får betala för massans bottenlösa dumhet.  Tyvärr är det alldeles för ofta människor som inte har med saken att göra som får betala.

Vila i frid E…

1. Konsten att inte göra

Egentligen skulle man kunna sammanfatta essensen av denna handbok med denna enda punkt, men det krävs ett visst intellekt för att lista ut hur den ska appliceras – vilket en idiot saknar – och därför är resten av skriften tyvärr nödvändig.

Jag ska här ge ett kort exempel på hur konsten att inte göra kan tillämpas för att få en enklare tillvaro.

Alla som lever efter devisen ”carpe diem” (latin för ”fånga dagen” men som även tolkas som ”fånga ögonblicket ” och innebär i praktiken att man uppmanas ta tillvara på ögonblicket och gör det ”bästa” av det) behöver tänka om här. Att leva efter devisen ”carpe diem” förutsätter att man vet hur man gör det ”bästa” av ett ögonblick; en idiot vet inte det, av den enkla orsaken att den är en idiot.

Därför är mitt råd till de flesta människor följande: fånga inte ögonblicket!

Jag vet, det verkar tråkigt och ospontant på så många sätt men tro mig, om du är en idiot kommer du att tacka mig!

Nedan följer ett exempel som visar vad med konsten att inte göra det är som gör det till ett så framgångsrikt koncept:

Två unga män, låt säga att de heter Anders och Gurra, står berusade vid en busskur och är arga över något de inte riktigt kan sätta ord på samtidigt som de är uttråkade. De känner en stark önskan över att ”något” ska hända. Anders tycker att han har hittat lösningen på deras problem och föreslår att de ska ta varsin sten och krossa glasen på busskuren. De tar upp varsin sten och kastar dem mot glaset, varpå glaset går sönder . De lyckas därmed  att ha sönder glaset.

Här kan en idiot lura sig själv och tänka att deras aktion ju var framgångsrik med tanke på vad syftet var, och det är här jag kommer in i bilden. Jag ska i detta fall inte ifrågasätta huruvida de lyckades genomföra planen eller inte – det är ju uppenbart att de gjorde det – utan snarare ställa frågan vad de har lyckats uppnå genom att genomföra handlingen.

I och med att de båda var kraftigt berusade när de utförde handlingen så minns de knappt dagen efter att de ens har utfört denna ”fantastiska bedrift”. Således är deras personliga vinning – vilken den än må vara – obefintlig.

Personligen anser jag inte att det är en bedrift eftersom det inte är speciellt svårt att utföra samma handling. Jag anser det vara lika svårt att genomföra som att klia sig på näsan, vilket även de flesta idioter klarar av.

Dagen efter Anders och Gurras ”stordåd” är det en cyklist som cyklar på cykelbanan som är belägen invid busskuren. Cyklisten hinner inte i tid se det krossade glaset som ligger på asfalten och panikbromsar därför när han väl upptäcker det men råkar tyvärr göra det för hårt. Han flyger över cykeln, landar i glaset och skär sig. Inte nog med det, han landar så pass illa att han skadar en del av sin ryggrad och blir förlamad resten av sitt liv.

Det gör ju inte Anders och Gurra något givetvis, de känner inte till detta och de känner inte cyklisten. Varför tar jag då upp detta som exempel?

Några år senare börjar Anders och Gurra äntligen att arbeta. De inser snabbt att en ganska markant del av deras lön går till att betala skatt. De tycker att det är irriterande och tycker att skatten inte ska vara så hög eftersom de anser att de inte ”får något för det”. Det de inte vet är att en del av den skatten går till att betala vården åt den förlamade cyklisten. Anders och Gurra gnäller således över sin situation utan att reflektera över att de och deras likasinnade är en av orsakerna till att de får betala mer i skatt än vad de hade behövt göra.

Det bästa sättet att undvika denna olycka hade varit för Anders och Gurra att inte dricka alkohol från början (eftersom de uppenbarligen inte kan hantera det) för att inte tala om att krossa glaset på busskuren.

Och den miljövänlige cyklisten som cyklade för att inte föreorena även Anders och Gurras luft får tillbringa resten av sitt liv i en rullstol och åka Färdtjänst istället. Om Anders och Gurra inte hade ”fångat ögonblicket” hade de således kunnat använda sina pengar till annat än att betala den stackars cyklistens vård och cyklisten hade kunnat fortsätta att cykla.

Detta är alltså ett enda exempel på hur konsten att inte göra är ett vinnande koncept. Detta koncept kan tillämpas i många olika sammanhang. Det viktiga för en idiot att ha i åtanke är att det i de flesta sammanhangen är sämre att göra något jämfört med att inte göra något alls. Genom att inte göra något kan en idiot misstas för att vara försiktig eller mystiskt iakttagande, och det är bättre än att bli betraktad som en idiot. Som värst kan idioten betraktas som passiv, men till och med det är ett bätte alternativ. Genom att så mycket som möjligt undvika göra saker kommer idioten att bespara sin omvärld och sig själv oerhört mycket besvär.

Konsten att inte göra kommer att återkomma som huvudingrediens i kommande råd men även andra förslag kommer givetvis att förelås. I vissa fall måste även idioter agera.

Vad är en idiot?

Genom åren har ordet idiot haft olika innebörd men med den gemensamma nämnaren att den man betecknar som en idiot inte är en nämnvärt begåvad person, snarare tvärtom.

Min personliga definition av en idiot är en person som har svårt att se sambandet mellan orsak och verkan. Om idioten ifråga dessutom tror sig själv vara en begåvad person och fortsätter att gång på gång bevisa att den inte är det samt inte klarar av att inse att den snarare bekräftar faktumet ännu mer, ja då kan man utan tvekan kalla denna människa för en idiot.

För att det inte ska råda någon tvekan om vad en idiot är så kan man läsa denna handbok för idioter. Genom mina exempel kommer man som läsare kunna få en närmare inblick i vad en idiot är och vad man kan göra för att slippa vara en så uppenbar idiot.

Känner man sig ibland träffad av min text ska man på allvar fundera över varför man gör det, och vad man kan göra annorlunda för att inte känna sig som en idiot. Om fallet är så att man känner sig träffad under samtliga punkter så kan jag enbart beklaga det och starkt rekommendera att följa mina instruktioner till punkt och pricka, eftersom man i sådana fall är i stort behov av hjälp, på alla plan.

Innan du dömer dig själv, eller andra, så föreslår jag att vi tillsammans går igenom denna text för att fastställa om just du är en idiot, eller inte. Sannolikheten att du är en idiot är stor, därför ber jag om ditt tålamod. Ta det inte personligt, utan luta dig bekvämt tillbaka med vetskapen om att majoriteten av alla människor är idioter på ett eller annat sätt. Se det snarare som att du är en del av en stor gemenskap. Men – ju snabbare du accepterar din potentiella idioti, desto snabbare kommer du även kunna göra något åt din idiotiska situation.

Texten kommer givetvis att vara anpassad så att även mindre begåvade människor förstår den.

Fortsättning följer under samma kategori.

Konsten att leva – en handbok för idioter

”Konsten att leva” hade lika gärna kunnat ha fortsatts med de två orden ”bland idioter” om det var så att jag hade kunnat förlika mig med det faktum att mänskligheten är oförbätterlig och då skulle texten handla om något helt annat. Jag kan inte förlika mig med tanken. Det är inte eftersom jag tycker att människor är smarta, eller att jag hyser hopp om mänskligheten. Det är av den enkla orsaken att jag i min vildaste fantasi inte kan föreställa mig hur det känns att vara så urbota korkad som vissa gärna vill påskina att de är genom sina dumheter som de dagligen utför. Syftet med denna skrift är alltså inte att försöka göra människor smartare. Det är nog omöjligt tyvärr. Däremot så vill jag med hjälp av några enkla regler visa hur fantastisk enkelt det är för en korkad person att inte vara så påfrestande på sin omgivning. Att vara dum är inte lika med att inte kunna läsa nödvändigtvis, och inte heller att inte äga en kunskap. Det är snarare konsten att kunna bruka sin kunskap som många tycks ha problem med. Det är där jag kommer in. Därför har jag valt att lägga fram dessa levnadstips på ett sådant sätt att t.o.m. en riktig imbecill kommer att kunna följa sin egen utveckling och på så vis (förhoppningsvis) kunna se sina brister och därefter enkelt kunna åtgärda dem genom att följa mina råd. Om du, i egenskap av idiot, känner att du inte har den självinsikten – be en vän läsa texten med dig så kan ni hjälpas åt.

Följande inlägg är alltså ett försök att visa för alla idioter hur enkelt det är att leva, om man så bara vill, och att det största problemet i livet utgörs av idioter. Alltså, ju fler idioter som läser denna skrift och lär sig att leva efter den, desto drägligare tillvaro kommer även de själva att få. Inte enbart p.g.a. att de slipper bli betraktade som idioter utan även för att de förhoppningsvis råkar ut för färre idioter om det är fler som läser och tar till sig av denna skrift. Det är en win-win situation.

Någon kommer att säga att det är opedagogiskt att kalla läsarna för idioter och att de inte kommer att ta till sig informationen. Det hela är dock medvetet. Känner man sig det minsta orolig över att man tillhör målgruppen så är man sannolikt en idiot och bör därför definitivt ta del av mina levnadsråd.

Om det är något som jag vill betona så är det vikten av att berätta för en idiot att den är en idiot. Annars kommer ju idioten aldrig att förstå det och inte heller kunna göra något åt saken. Det enda sättet att egentligen få reda på om man tillhör kategorin idioter är att läsa skriften.

Fortsättning följer under samma kategori.