När kvinnor förtrycker

De senaste åren har begreppet ”manspreading” varit på tapeten. Begreppet grundas i påståendet att män (ja en majoritet, försöker man ju hävda) tar plats i det offentliga rummet för att dominera och förtrycka andra. Vad det däremot talas väldigt tyst om är hur kvinnor kan bete sig. Jag kommer däremot inte säga att det är ett typiskt kvinnligt beteende, utan kallar det för vad det är – ett respektlöst, hänsynslöst och motbjudande beteende. Jag ska ge er några exempel.

Det första exemplet är ett fenomen som är mycket vanligt förekommande i Sverige och som jag faktiskt lagt märke till att kvinnor ägnar sig åt i större utsträckning än män. Det handlar om att ta plats på trottoaren och inte flytta på sig trots mötande personer. Det brukar se ut så här:

Jag går utan sällskap på en trottoar. Jag håller mig till höger så gott jag kan eftersom vi har högertrafik i Sverige. Gående i motsatt riktning kommer flera kvinnor, som går bredvid varandra. De tar upp all plats på trottoaren. De tittar inte fram utan på varandra, eftersom de samtalar. Någon av dem lägger märke till mig men säger inget till de andra. När vi kommer riktigt nära varandra utspelar sig ett av två alternativ:

1. Ingen av dem reagerar och går rakt in i mig, och jag i den som går på min högra sida av trottoaren. Den kvinnan ”flyger iväg” som en liten vante och jag hör ljudliga suck bakom mig när jag fortsätter gå vidare oberörd, eftersom jag ofta är ett huvud längre och väger minst 30 kg mer. Suckarna genereras på grund av deras åsikt att jag är en hemsk man som gick rakt in i deras stackars väninna, och åsikten i sig är en produkt av en inte så väl fungerande hjärna då de inte kan komma fram till slutsatsen att deras väninna gick in i mig lika mycket som jag gick in i henne. Skillnaden är dock att jag inte hade ett alternativ, vilket hon hade. Jag kan ju inte försvinna och sedan återuppstå bakom henne. Hon däremot, kan välja att väja och gå bakom sina vänner en liten stund, för att låta mig passera, eftersom hon och hennes väninnor faktiskt inte har företräde på trottoaren, vilket de verkar tro. Att hon väljer att inte väja kan jag inte hållas ansvarig för, men det är en alltför komplicerad tanke för dessa människor eftersom de är respektlösa, självupptagna och korkade.

2. Precis innan kollisionen bemödar sig kollisionsobjektet att faktiskt se åt det håll hon är på väg och noterar min existens. Med ett tydligt uttryck av irritation flyttar hon sig åt sidan och lämnar precis så mycket plats åt mig att jag kan passera, men inte tillräckligt mycket utan att jag måste vrida på mig för att inte slå in i hennes axel med min. Jag anstränger mig givetvis inte för att inte kollidera med henne, då ju trottoaren är tillräckligt stor för oss alla att passera, varför hon får min axel in i sin och jag hör en ljudlig suck bakom mig. Sucken genereras på grund av åsikten att jag är en hemsk man som inte försökte undvika att slå in min axel i hennes, och åsikten i sig är en produkt av en inte så väl fungerande hjärna då hon inte kan komma fram till slutsatsen att hennes axel slog in i min lika mycket som min gjorde i hennes. I detta fall har jag ett alternativ, nämligen att vrida på mig för att ta mindre plats, så att hon och hennes väninnor ska slippa göra detta. Hon å andra sidan har också det alternativet, men även alternativet att gå ännu mer åt sidan, vilket jag inte har. Då de tar upp nästan hela trottoaren och jag inte gör det, så anser jag att det är de som ska försöka lämna utrymme åt förbipasserande, inte jag, eftersom jag ju redan lämnar tillräckligt med plats på trottoaren så att andra kan passera.

För att uppleva denna typ av beteende behöver man bara ge sig ut på promenad i Stockholm, och man kommer att uppleva det många gånger under loppet av några timmar, om man väljer att inte väja undan för dessa kvinnor. Det finns givetvis även män som beter sig så här, men frekvensen är lägre då de flesta män är medvetna om att det kan resultera i betydligt värre påföljder för deras del om de beter sig så här illa mot andra män.

Det jag nu ska ge exempel på är ett annat beteende, som är vanligt bland föräldrar till småbarn. Senast jag var med om detta var i går, när jag handlade på ICA. Jag stod i kön till kassan, strax innan stängning. Endast två kassor var öppna. På avlastningsplatsen (där man lägger korgen för att kunna lägga upp sina varor) vid en av kassorna satt en liten flicka. I och med att den var någorlunda högt belägen var det ganska uppenbart att hon placerats där av sin mor, som höll på att betala. Bakom henne stod en äldre kvinna, som väntade på att flickan skulle flytta sig för att hon skulle kunna lägga upp sina varor. Flickan ropade på sin mor (som höll på att betala) och sin mormor (gissar jag att hon var, som packade varorna), för att de skulle ta henne, hon tyckte att det var för högt för att komma ned själv. Ingen av dem reagerade. Den äldre kvinnan gav upp till slut och gick till en annan kassa. Då passade jag på att ta hennes plats och lade upp min korg på bandet och tog därefter ut mina varor. Först efter att modern betalat gick hon och hämtade sin dotter. Hon bad mig inte om ursäkt och verkade inte alls bry sig om att hon låtit sin dotter sitta i vägen för andra kunder.

En annan vanlig plats för dessa respektlösa föräldrar att placera sina barn på är på platsen där man packar sina varor efter att ha betalat. Det har hänt otaliga gånger att jag är på väg att packa mina varor och då upptäcker att ett barn står eller sitter på platsen där min kasse ska vara när jag lägger i mina inhandlade varor. Om man inte säger något så brukar föräldrarna fullkomligt strunta i att deras barn är i vägen. Istället måste man bryskt och tydligt säga ”Ursäkta mig!” för att de ska ta bort sina barn. Uppenbarligen är det för mycket begärt att dessa föräldrar ska lämna utrymme åt andra människor så att dessa ska kunna göra just det de själva gör. Återigen är problemet vanligare bland kvinnor än män.

Det tredje exemplet på respektlöst beteende är människor som samtalar i telefon, och plötsligt verkar tro att omvärlden slutar existera. Härom dagen råkade jag bevittna ett sådant tillfälle som kanske hör till bland det mest ohyfsade jag har skådat i mitt liv. Jag stod i kö för att betala, denna gång på ICA i Fältöversten, Karlaplan. Framför mig stod en ganska typisk ”karriärskvinna” i 40-årsåldern. Hon var blond, hade en ganska snorkig och kall uppsyn, något ledigt men trendigt klädd, och samtalade i sin mobiltelefon gällande något yrkesrelaterat. I kassan stod en ung man som jag har handlat av många gånger tidigare. Han är alltid artig och trevlig.

När han var på väg att ”slå in” (läsa av) hennes varor i kassan, hälsade han på henne, som brukligt är. Kvinnan tittade inte ens åt hans håll, besvarade givetvis inte hans hälsning och bekräftade inte ens hans existens. Hon betalade med kort och slog in sin kod. Kassabiträdet räckte fram hennes kvitto mot henne och frågade ”Vill du ha kvittot?”. Kvinnan tittade inte åt hans håll, besvarade givetvis inte hans fråga, utan vände sig och gick bort för att packa sina varor. Jag stirrade på henne förbluffat. Det är inte varje dag man ser någon bete sig så fruktansvärt illa och respektlöst mot en annan människa.

Den yngre mannen i kassan noterade min förvånade blick. Vi hälsade och han började ”slå in” mina varor. Medan jag slog  min kortkod skakade jag på huvudet för mig själv. Jag kände att jag blev riktigt upprörd av hennes beteende. Han noterade nog även det. Med ett leende vände han sig emot mig och sade ”Du kanske vill ha ett kvitto?!” varpå jag log tillbaka och sade ”Tack, det behövs inte.”. Våra blickar bekräftade för varandra att kvinnan är en idiot. Jag packade mina varor, och hon packade sina bredvid mig. Under tiden kunde jag inte sluta stirra på henne, eftersom jag var så fascinerad över det vidriga beteendet. Hon noterade givetvis inte ens det, utan fortsatte med sitt ”viktiga” samtal.

Frågan är: Hur kommer det sig att kvinnor kommer undan med sådant beteende, med tanke på att ”patriarkatet” har all denna makt i Sverige?

Är beteendet en social konstruktion eller är dessa människor rätt och slätt idioter?

Svar: De är idioter.

Annonser

33 responses to “När kvinnor förtrycker

  1. Mötte i vintras en grupp om sex unga kvinnor i bredd på en gångbro över vatten. Liksom du höll jag till höger så gott jag kunde med hänsyn taget till den snövall som fanns längst ut på kanten (dock gick jag inte upp på snövallen). Eftersom de alla sex gick i bredd blev en kollision oundviklig – min axel mötte den närmaste kvinnans axel. Bakom min rygg började hon skrika invektiv efter mig (jävla gubbe osv osv). Hennes kamrater ylade med. Förmodligen borde jag ha svingat mig över räcket och ned i vattnet för att bereda dem plats.

    • Leif, varför är du ett så äckligt gubbslem?! Det är klart att du skulle svingat dig över räcket! Vem tror du att du är?!
      😉

  2. Pingback: Veckans äckligaste beteende | WTF?

  3. Nej, att ”ta plats” är inget de behöver lära sig.

    • Precis. De är redan väldigt bra på att ta plats. De är däremot väldigt dåliga på att ta konsekvenserna av att ta plats. Samma personer hade antagligen heller inte väjt för tåg, om de gick på ett tågspår, eftersom de anser att de själva är viktigare. Efter att de blivit påkörda hade deras släkt, vänner och samhället klagat på de patriarkala strukturerna som byggt tåg och spår på ett sådant sätt som gör att tågen inte kan väja för en grupp unga kvinnor som tycker att världen ska anpassa sig efter just dem.

  4. Jag håller med dig. Dock har du fel i en sak: Vi har inte högertrafik för gångtrafikanter i Sverige. Tvärtom, faktiskt, går vi på en bilväg ska vi om möjligt hålla oss längst till vänster i färdriktningen. Men oavsett ska man naturligtvis se till att inte ta upp hela platsen så folk kan passera.
    http://www.trafikverket.se/Privat/Trafiksakerhet/Din-sakerhet-pa-vagen/Ga-och-cykla/Gaende/

    • Nja, fast när man går bland människor (på trottoarer är varken bilar eller cyklar tillåtna) ska man hålla sig till höger, och det är just det jag tar upp här. Ibland är ju gångvägar skyltade och då är det ett alltid så att fotgängare ska hålla sig på höger sida (av sin färdriktning). Detta är jag ganska säker på inte är en slump.
      Hur stor och tuff folk än tycker att jag är, så har jag än så länge inte misstagits för en bil. 😉

      • Fel. Trafikverket har ju skrivit såhär på sidan jag länkade till: ”Det finns inga generella regler om vilken sida du som gående ska använda på en gångbana”.
        De enda skyltar jag sett på gångbanor brukar vara för att visa att det ÄR just gångbanor eller eventuellt gångbanor och cykelbanor.

      • Det finns inte någon regel i lag. Men regeln finns, på ungefär samma vis som man lär barn att de skall titta åt vänster, sen åt höger, sen åt vänster igen innan de går över gatan. Vänster-höger-vänster är mig veterligt inte inskrivet i lag, men är en sund allmän regel som man får lära sig som barn. Eller man fick det i alla fall när jag var liten. Och anledningen till att man skall titta åt vänster först är precis den samma som att man skall hålla till höger vid möte på en trottoar, att man tittar dubbelt åt vänster är för att det är där trafiken kommer på det närliggande körfältet. Såvida man inte är i England, för då är det höger man skall kolla åt. Vilket jag mycket smärtsamt fick erfara en gång.

      • Tja om du uppfostrades med det som en regel kan man ju hävda att det är en regel som finns, men tydligen inte enligt trafikverket, och det är väl ändå det viktiga i detta fallet? 🙂

      • Att en regel inte är lagstadgad betyder inte att den är oviktig. Det betyder att man kan bryta mot den utan juridiska påföljder, men därmed inte sagt att man kan bryta mot den utan konsekvenser. Det är, i sverige, t.ex. en vedertagen regel att man hälsar genom att skaka hand när någon faktiskt erbjuder sin hand. Det är fullt tillåtet att inte ta den erbjudna handen, men det återverkar ofta negativt på den som inte gör det. (Se den negativa uppmärksamheten Romson fick när hon inte tog Åkessons hand.)
        Så, att gående skall hålla till höger vid möte på gångbana är inte lag, men det är lik förbaskat en regel (och den står angiven hos NTF, så det är ingen fri fantasi). Och eftersom det finns en logisk grund för att man bör hålla till höger, så är det en förnuftig regel som det vore bra om man vore överens om och faktiskt följde.

      • Jag tror vi får konstatera att vi inte är överens. 🙂

      • Hålla till höger; då är det jobbigt att gå över typ Sergels torg då. Måste man ju gå till höger hela vägen runt torget, moturs. Hmmm! Slappna av och fatta att man går där det är plats istället.

      • Det kanske är du som ska slappna av i din tolkning? Men om det nu är så viktigt att slappna av, anser du att även bilar ska färdas där det finns plats?

      • Byt inte ämne nu. Artikeln handlar om gångtrafikanter. Kan du inte hålla dig till det du själv skriver, hitta nån annan sysselsättning istället.

        Går du till höger i din bostad med? Går du in på toaletten till höger med? Sätter du dig alltid på höger sida av stolen/soffan? Ni högergångare är ju mentalt efterblivna. Skaffa er ett liv istället.

      • Sergels torg är inte en väg eller gångbana. En väg eller gångbana är i princip en endimensionell ledare av trafik som följs i endera av två riktningar, precis som man kan gå mot plus eller minus på tallinjen. Sergels torg är en tvådimensionell yta som trafikeras obegränsat i två dimensioner. Sergels Torg har ingen ”höger”-kant man kan hålla sig till (och som du själv konstaterar, i så fall skulle man vara tvungen att gå moturs). Däremot är det vettigt att man har någon slags grundregel som säger hur mötande, även på Sergels torg, skall väja.
        Jämför till exempel väjningsregler för flyg (sid 22):

        »Luftfartyg som möts på skärande kurser, samma höjd:
        -den från vänster väjar
        Luftfartyg som möts på samma höjd:
        -båda väjer höger
        Luftfartyg* som hinner upp ett annat, samma höjd:
        -upphinnande väjer höger
        -upphunnet bibehåller fart och kurs
        *Segelflygplan som hinner upp ett annat segelflygplan, samma höjd:
        -upphinnande väjer höger eller vänster!
        -upphunnet bibehåller fart och kurs»
        Samma regler torde med fördel kunna användas av gående på öppna ytor, bortsett från att det inte är mödan värt att försöka lära folk dem, med undantag av just då regeln om att hålla till höger vid möte, eftersom den ändå gäller i alla andra sammanhang.

        Sen handlade hela diskussionen inte om vilken sida man skall gå på, utan vilken sida man skall gå på med avseende på annan trafik. Syftet med sådana regler är att rätt och slätt att undvika olyckor av mer eller mindre allvarligt slag. Det finns överhuvudtaget inget behov av att följa trafikregler i hemmet när man går på toaletten. Hade det inneburit fara att bryta mot trafikregler när man går på toaletten hade det varit befogat att också följa trafikreglerna i dessa fall.

        Sist men inte minst, om du inte inser värdet av att föra principdiskussioner kanske du bör avhålla dig från att själv ge dig in i dem.

      • Mycket bra svar Dolf!

      • Jag byter knappast ämne. Jag talar fortfarande om att transportera mig från punkt A till punkt B. Det är snarare du som inte kan läsa. Det här står ovan i mitt blogginlägg ”De tar upp all plats på trottoaren.”
        Som kommentar till det skrev du ”Slappna av och fatta att man går där det är plats istället.”
        Jag är knappast mentalt efterbliven. Det är snarare du som är det eftersom du inte ens kan läsa vad som står. Du har inget argument, annat än att kalla andra för efterblivna och påstå att det ska skaffa sig ett liv, vilket med all tydlighet visar att det snarare är du som bör skaffa dig ett liv när du kommenterar ett 13 månader gammalt blogginlägg. Jag gissar att du är irriterad eftersom du antagligen är en av dem som hela tiden tar fel på höger och vänster. 😀

  5. David Mitchell talar om vissa TV-program i synnerhet, och samhället i allmänhet:

    ”[…] for now, it’s still shocking to see people break the strong social convention […]
    The problem is that this taboo is a finite resource. Every time you break it, you weaken it. It’s like smashing a tea pot and glueing it back together again and again and again. Sooner or later, it’s going to be more glue than pot. And then there will be no more tea for anyone.
    In this metafor, tea stands for grace and courtesy – as well it might.”

    • Jag tror att föräldrar i Sverige bär ett stort ansvar för beteendet. Jag har många gånger sett föräldrar vars barn står i vägen för andra (kanske mitt i en cykelväg) och att de inte reagerar. De anser helt enkelt att den som gör rätt (exempelvis en cyklist på en cykelväg) ska stanna för att låta deras barn leka fritt på cykelvägen, och passera när barnet självt tycker att det ska flytta på sig. Detsamma gäller många hundägare.

      De tror sig göra sina hundar och barn en tjänst, genom att erbjuda dem ”frihet” men det de inte förstår är att de inskränker på andras frihet och dessutom lär in ett beteende hos barnet eller hunden som kan leda till att de blir svårt skadade den dag någon inte hinner upptäcka dem i tid.

  6. Det finns inga generella regler för vilken sida du som är gående ska använda på en gångbana, gångväg eller gång- och cykelväg.

    Det var nyhet för mig. Vill minnas från den tiden när jag gick i skolan och när jag tog körkort (70-talet) att jag fick lära mig att det är högertrafik som gäller också på trottoar, gångbana. Anledningen som uppgavs var att den som då går ytterst vid mötet är den som möter biltrafiken på körbanan bredvid trottoaren, medan om bägge går åt vänster så har den som går ytterst biltrafiken i ryggen. Det vill säga, man skall hålla till höger på en trottoar av precis samma anledning som man skall gå till vänster på en körbana, för att man skall ha visuell kontakt med den mötande biltrafiken och inte ha den i ryggen.

    • Dolf, jag delar din uppfattning. Det är på alla sätt mer logiskt att hålla sig till höger. Utöver att det finns andra typer av trafik att hålla uppsyn på, så underlättar det ju avsevärt interaktion med andra människor. Om människor håller sig till höger så kommer man ju inte kollidera med mötande. De som stör mig mest dock är människor som går i mitten av vägen, vilket gör det i princip omöjligt att väja för dem utan komplikationer. Detsamma gäller människor som går i mitten av vägen i samma riktning som en själv, det är mycket svårare att komma förbi dessa.

      Jag har ju sedan länge en teori om att människor som går i mitten av vägen egentligen är rädda för att de kommer trilla av vägen om de håller sig på en sida av den. Detta oavsett om det finns staket, väggar eller murar vid sidan av vägen. Så stark är deras rädsla för att ramla att de för säkerhets skull går mitt i vägen.

      • Jag antar att du med ”vägen” här menar ”gångbana”, distinktionen är ganska viktig här. (”Väg” för mig innebär främst ”körbana”, alltså där fordonstrafik framförs.)

      • Haha, ja jag menar gångbana, eller gångväg som jag brukar säga.

  7. Jag hittar inget i vägtrafikförordningen om hur gående skall väja vid möte sinsemellan, men NTF anger: Vid möte bör gående sinsemellan väja till höger.

    • Ja, något annat vore direkt ologiskt.

    • Mina föräldrar har ett par gamla klistermärken med fotgängare och texten ”håll till höger när ni möts.” Av stilen gissar jag 70/80-tal.

      • Jag tycker att det säger väldigt mycket om mänskligheten att sådana klistermärken ens behövs. Det är sådant som föräldrar kan lära sina barn, om de bryr sig om sina barn.

  8. Kim Jong Skill

    Jag instämmer, helhjärtat. Flyttade till Stockholm för ett år sedan, och jag har upplevt det här massor av gånger. Jag är däremot för mesig för att axla dem (vilket de iofs förtjänar, stundtals), utan får avbryta promenaden i ett ögonblick och släppa förbi.

    En annan situation är människor som går i den kollektivtrafiken stirrandes ner på sin mobiltelefon. Att de läser i den när de åker – helt ok. Men när de läser medan de ska promenera av tåget eller i folkmassorna, då går de i halva farten och sabbar trafikflödet för samtliga andra – me no like. Här önskar jag mig en snöplog eller en ångvält. Tro det eller ej, men det är i sju-åtta fall av tio kvinnor som obstruerar på detta sättet.

    Jag tror verkligen _inte_ att någon gör detta för att jävlas. Utan jag tror att det handlar om både förutsättningar och intresse. Kvinnor verkar inte vara lika benägna och/eller intresserade av att sondera sin omgivning (märkligt nog med undantag för skyltfönster – då de helt plötsligt kan dra en tvärnit mitt i folkströmmen), och det blir då svårt för dem att ta hänsyn till någon som de inte ens varseblivit.

    Sedan erkänner jag villigt att jag är någon form av facist avseende den offentliga miljöns framkomlighet. Jag vill gå från punkt A till punkt B i geografin, utan att en endaste jävel besvärar mig. Låt mig vara ifred.
    Och ja, jag behöver (dessvärre) bo i Stockholm på grund av arbetsrelaterade omständigheter.

    • Haha, ja det där med skyltfönster är riktigt fascinerande, så även det där med att stirra ned i mobilen utan att ge uppmärksamhet till sin omgivning. Jag kan erkänna att jag ibland läser på mobilen och går (om det är en intressant artikel), men detta gör jag endast på trottoarer och gångvägar där det är få andra människor och dessutom tittar jag upp med några sekunders mellanrum för att inte kollidera med någon. Det har fungerat bra, vilket också kan bero på att jag inte går i mitten av gångvägen utan på höger sida av den, så att andra kan passera mig obehindrat.

      Jag vill också kunna gå från punkt A till B utan besvär. Besvär är för mig dock inte andra människor som beter sig förnuftigt bland andra människor. Besvär är för mig människor som inte visar hänsyn gentemot andra och tycker att hela världen ska vika undan för just dem, och detta gäller även när de bryter existerande trafiklagar (som att de inte ska gå mitt i gatan).

      • Kim Jong Skill

        Absolut. De flesta är förhållandevis hyggliga – såklart. Men när det bor så många människor tillsammans, når det fåtal klåpare som ändå finns en kritisk massa och den offentliga framkomligheten blir trög. Grrr…

  9. Jag tror detta är resultatet av att tala om för människor hur förbannat viktiga de är hela tiden. Att deras känslor är viktigare än andras och att andra skall lämna plats åt dem eftersom de är så förbannat viktiga.
    Homo sapiens är både egoister och sociala djur. Det samhälle som vi byggt i väst (och på vissa andra ställen) bygger på en balans mellan dessa två egenskaper. Om man låter den ena ta över så går samhället sönder.

    Ironiskt nog så har extremvänstern i sin postmoderna kränkthet skapat ett mer egoistiskt samhälle än konservatismen någonsin lyckades med.

    Jag blir riktigt förbannad när man svarar i telefon eller står och sms:ar medans en annan människa interagerar med en. Det är respektlöst och smaklöst.

    Mitt mantra: ”You’re not that important, get over yourself!”.

    • Det är nog en av orsakerna ja, att många tror att de är viktigare än vad de är. Ett annat problem är att folk överlag inte tänker så mycket utan anser sig även ha rätten att göra fel. De anser att det är mänskligt att fela och passar därefter på att göra fel nästan jämt. Själv anser jag att vi bör sträva efter perfektion, inte idioti, eftersom det är det enda som kan leda oss framåt. Definitionen av perfektion är givetvis olika för olika människor, men det brukar sällan innefatta att bete sig som en yr höna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s