Att vara privilegierad, del 2

I egenskap av vit man är jag – detta gäller givetvis alla vita män – oerhört privilegierad i det svenska samhället, har jag förstått efter att ha tagit till mig feministiska fantasier. Jag har tidigare skrivit om hur fantastiskt privilegierade vi är och tänkte nu ge er konkreta exempel på hur privilegierade jag och andra vita män är i dagens Sverige.

Vi börjar med att se hur en man behandlas (om han har tur, han släpptes ju ganska kort därpå) om han av en kvinna falskeligen blir anklagad för våldtäkt.
Däremot, om en man får näsan sönderslagen efter att ha försökt hjälpa en kvinna som blir överfallen av en annan man och det finns vittnen samt en helt sönderslagen näsa som bevis för att brottet har ägt rum, ja då kallas gärningsmannen till förhör några veckor senare. Nu, över fyra månader efter att brottet ägde rum, så har jag fortfarande inte fått några konkreta besked kring rättegång eller dylikt och våldsverkaren är fortfarande på fri fot och kan ge sig på andra människor under tiden.

Jag vet heller inte om våldsverkaren bor i närheten av min arbetsplats (där misshandeln ägde rum) vilket leder till att jag hela tiden måste vara vaksam för att inte stöta på denna ytterst våldsamma person igen när jag måste ta mig till min arbetsplats, vilket jag har undvikit att göra så mycket som möjligt efter misshandeln, i hopp om att personen snart ska sättas bakom lås och bom istället för att vi ska råka mötas på gatan igen. Men vem bryr sig om att jag inte kan arbeta ordentligt? Jag är ju man och därmed är jag privilegierad. Får jag någon ersättning för detta? Nej, jag är ju egenföretagare och är därmed privilegierad. Jag skrattar hela vägen till banken. Det förstår ju vem som helst.

Annonser

4 responses to “Att vara privilegierad, del 2

  1. Fy fan.
    Jag gissar att du har den stora ”turen” att inte jobba med dykning eller brandbekämpning eller sång, där andningen är central. Då blev det inget jobb alls på ett tag.
    I stället har du som privilegierad bara ”sveda och värk” samt en våldsam idiot på fri fot att stå ut med.

    • I och med att jag var tvungen att operera näsan i ett senare skede så var det inte riktigt så att jag kunde jobba direkt efter operationen. Det tog flera veckor innan jag kände att jag var i fysisk form att kunna jobba. Mitt jobb kan vara väldigt fysiskt krävande ibland varför jag inte kunde utföra det.

      Att fixa till en skadad näsa är betydligt mer smärtsamt än man kan föreställa sig. Jag hade fram till i våras aldrig behövt opereras. Så här i efterhand kan jag säga att operera näsan är något jag helst slipper göra igen. Det är svårt att andas, det är svårt att sova, det går inte att snyta sig. Det gör ont ett bra tag efteråt även när man går, eftersom huvudet skakar vid varje steg (upptäcker man) och man blir väldigt nervös för att människor ska komma för nära och råka komma åt den då den är öm lång tid efteråt. Jag kan exempelvis fortfarande inte snyta mig ordentligt och känner fortfarande att det ”kryper” vid näsbenet samt att den känns konstig om man råkar röra vid den, rynkar på den eller när jag gäspar.

      Dessutom är det så att själva proceduren att ”räta ut” näsan är vansinnigt smärtsam. Om jag så fick mer än en miljon kronor skulle jag inte vilja vara med om det igen och inte heller den vidriga känslan av att ha de där nästamponaderna upptryckta som gjorde det omöjligt att sova eller svälja ordentligt.
      Det är ganska lätt att inse att de som kommit fram till de olika ersättningarna vid våldsbrott inte själva har fått sina näsor sönderslagna (exempelvis). Hade de fått det hade de insett att ersättningen för sveda och värk borde vara betydligt högre. För rimligtvis är det ju så att skadeståndet ska föreställa en form av kompensation. Jag tror inte att en enda människa skulle gå med på att ens få ett knytnävsslag i ansiktet (med de konsekvenserna det kan få) mot skämtet till ersättning man får i dagsläget.

      Det här med hur brottsoffer blir kompenserade är ett problem som märkligt nog inte tagits upp i årets valkampanj (förutom möjligtvis av SD, om jag inte minns fel?). Detta trots att ganska många människor i Sverige drabbas av våldsbrott. Dessutom anser jag att våldsbrottslingarna även ska bekosta den fulla vården samt vad polisinsatsen kostade när de blir dömda, om de så ska behöva arbeta i ett läger resten av sitt liv. Då kanske de skulle tänka sig för innan de gav sig på förbipasserande människor. Samhället tjänar absolut ingenting på att ha sådana idioter ute på gatorna.

      • Ja, jag tänkte inte hela vägen där. Vid allt utom rent skrivbordsarbete är andningen naturligtvis central. (Har snabbläst din beskrivning av operationen, får vänta ett tag innan jag orkar läsa den igen. Usch.)

        Kan vi automatisk plocka ett par procent av lönen resten av livet för CSN, så borde väl motsvarande kunna införas för att bekosta våldsbrott?

      • Ja, exempelvis. Jag ser ingen större glädje i att någon sitter i fängelse enbart. Tanken är väl att de ska försöka kompensera skadan de har åsamkat någon och kan de då arbeta ihop pengarna så tycker jag att de ska göra det, om det så tar dem tjugo år.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s