Att vara privilegierad

Vi får ofta läsa att män är privilegierade i det svenska samhället och att vi män också förtrycker kvinnor. Detta basuneras ut av feminister inom media och det ifrågasätts knappt. De som dristas ifrågasätta det kallas för Breivikare och kvinnohatare. Men vad innebär det i praktiken att vara privilegierad?

Om vi tittar på den sista meningen i texten så kan vi läsa följande:

”Ordet privilegium kan också användas ur ett socialt perspektiv, alltså om grupper i samhället som har större inofficiella rättigheter än andra.”

Jag gissar att feministerna menar att det manliga privilegiet är grundat i just dessa större inofficiella rättigheter.

Läser man däremot högre upp i texten hittar vi:

”Ett privilegium är en lagstadgad, exklusiv rättighet som ges av staten till en viss person eller grupp.”

Svenska staten privilegierar faktiskt kvinnor genom olika bidrag som män inte är berättigade till, större rättigheter när det kommer till att bli skyddade av en aggressiv partner, samt även hur vårdnaden av barnen tilldelas. Det finns säkert många fler exempel.

Ett av dessa exempel är hur kvinnor i Sverige generellt behandlas under brottsutredningar, men också hur de döms för brott som de bevisligen har begått:

http://www.metro.se/nyheter/kvinnors-vald-leder-till-mildare-straff/EVHmlq!TdU9AnsC0FAyE/

http://www.dn.se/nyheter/sverige/kvinnor-far-lagre-straff-an-man/

http://www.unt.se/leva/kvinnliga-valdsbrottslingar-far-mildare-straff-1352058.aspx

Om detta kan man säga mycket. Men det jag vill komma till är frågan är hur kvinnor och män som har varit brottsmisstänkta – men blivit friade från alla brottsmisstankar – behandlas av samhället. D.v.s. hur stora är de här inofficiella rättigheterna som vi män har?

Feministerna påstår ju exempelvis att vi har en våldtäktsnorm i Sverige, vilket alltså innebär att våldtäkter utförs av en majoritet av alla män samt premieras av samhället i stort – våldtar du någon så blir du belönad, kort och gott, eftersom du lever upp till normen. Detta är ju givetvis en ren lögn. Som ”bevis” för sitt påstående pekar feministerna på att så många män inte fälls för våldtäkter, men tar aldrig med i kalkylen hur många kvinnor som inte fälls för falsk tillvitelse för just våldtäkt. Det skulle ju förstöra deras ”bevis” något, misstänker jag. Inte heller jämför de siffrorna med andra typer av brott där det inte kan styrkas att brott har begåtts eller vem som är gärningspersonen (oerhört könsneutralt av mig att skriva gärningsperson, jag är PK, kvinnor kan ju också vara brottslingar).

Men hur blir det då om en man är misstänkt för mord på en kvinna och sedan blir friad? Det kan vi läsa om i Nerikes Allehanda.

Hur många tror att en kvinna hade blivit misstänkt för mord i denna situation till att börja med? Och hur många tror att nästan hela samhället kvinnan bodde i skulle vända sig emot henne, trots att det visat sig att personen hon var misstänkt för att ha mördat egentligen dött av naturliga orsaker?

Jag gissar att den unge mannen känner sig oerhört privilegierad, eller inte.

Hur många feminister kommer vi att se protestera mot att mannen behandlas på det här sättet trots att han är oskyldig till brottet? Noll.

Hur många feminister kommer vi se skriva artiklar om samhällsstrukturer som förtrycker män genom att män i mycket större omfattning än kvinnor betraktas som misstänkta i fall där någon dör? Noll.

Annonser

8 responses to “Att vara privilegierad

  1. Hej!
    Jag förstår din tankegång och håller verkligen med om att det är otroligt illa att det inom till och med inom rätten (och på andra ställen i samhället) förekommer ojämlik behandling av människor utifrån deras kön. Det du dock verkar att ha missat är att feminismen verkar för att även detta ska få ett slut. Feminister vill inte att män ska bli hårdare dömda, mindre trodda som offer/misstänkta och så vidare. Dessa saker är en produkt av de föreställningar som finns om kvinnor som t.ex. milda, svaga och offer – föreställningar som feminismen vill skrota. De strukturer som ger män nackdelar är i de allra flesta fall en annan sida av de strukturer som ger kvinnor nackdelar på andra sätt. Feminismen gynnar alltså även män på flera områden där det idag är ojämställt! Hoppas du förstår vad jag menar annars förklarar jag gärna mer. 🙂

    Vill även tillägga att feminismen som sagt hjälper män, men vissa behöver även inse att en samhällsrörelse ska inte alltid ska behöva vara syftande till att gynna män för att vara givande.

    (Ser att det här är ett gammalt inlägg, men kände ändå att jag ville förmedla detta till dig och alla som, liksom jag, råkar snubbla över det i en googling eller liknande)

  2. Hej I,

    Det kan hända att jag har missat ”att feminismen verkar för att även detta ska få ett slut”. Kan du ge mig några konkreta exempel på framstående feminister som har verkat för detta? En text, ett uttalande, en förklaring från partier dominerade av feminister som exempelvis Feministiskt Initiativ, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet?

    Jag ber alltså om ett enda konkret exempel. Det bör inte vara svårt att visa om det nu är som du säger, att feminismen verkar för detta. För mig är det inte bevis att påstå sig verka för något, utan att visa hur man faktiskt gör när man verkar för det som du påstår att feminismen verkar för.

    Du får gärna även ge mig konkreta exempel på hur feminismen hjälper män. Av det jag har sett av feministiska debattörer och feministiska politiker så presenteras faktiskt ingenting i syftet att faktiskt hjälpa män, annat än att deras egen syn på att man hjälper män genom att få dem att sluta bete sig manligt (efter någon vanföreställning om vad manlighet är). Det som jag däremot har sett presenteras är en väldigt obehaglig syn på vad män och manlighet är, baserat på vad en extremt liten del av alla män gör. Det beteendet bland feminister är enligt mig lika motbjudande som att påstå att alla kvinnor är på ett visst sätt baserat på vad några få procent av alla kvinnor gör, eller invandrare, etc. Ja, du förstår förhoppningsvis vad jag försöker säga: Om det är fel att skuldbelägga invandrare som ”grupp” är det lika fel att skuldbelägga män som grupp, av den enkla anledningen att vi inte är en grupp. Vi är individer och kan inte ansvara för vad andra män gör eller inte gör, precis som kvinnor inte kan det.

    Själv ser jag inte feminismen som en rörelse som hjälper män och anser inte heller att den behöver vara det. Det jag skulle uppskatta vore ärlighet i att erkänna att feminismen av i dag på inget sätt är intresserad av att skapa ett jämlikt samhälle, utan ett samhälle där kvinnor ska bli ännu mer privilegierade på mäns bekostnad och att män ska lida p.g.a. gamla oförätter, av vilka en del dessutom är påhittade för att förstärka berättelsen om den utsatta och nedtryckta kvinnan. Hävdar man att man hjälper/gynnar män ska man även kunna bevisa det. Nu har du chansen att göra det.

  3. Alla riktiga feminister verkar för detta, åtminstone indirekt. För som sagt går, vilket du antagligen vet, feminismen till stor del ut på att bli av med könsrollerna. Eftersom den kvinnliga och manliga könsrollen i stort sett är satta som motsatser till varandra säger det sig självt att den enas försvinnande eller minskande i betydelse innebär detsamma för den andra.
    Som exempel kan tas detta att vårdnaden om barn oftare tillfaller mammor. Anledningen är att mannen traditionellt är arbetaren/försörjaren och kvinnan vårdaren, den omsorgsfulla som tar hand om barnen. En strategi för att ta i tu med detta är att reformera föräldraförsäkringen så att den fördelas jämnare mellan de båda föräldrarna, vilket samtliga av de feministiska partier du räknar upp har som en punkt de vill genomföra.
    Och att män blir mer misstänkta och döms hårdare för brott beror på att män generellt sett ses som gärningsmän. Det kanske inte är så konstigt att vi har den bilden, då män står för majoriteten av alla brott. Lösningen här är jämställdhetsarbete, vilket kan ske på många sätt, som vi med hjälp av på sikt kan få bort machoattityder och våldsbejakande maskulinitetsnormer. Och olika typer av jämställdhetsarbete står naturligtvis också med på feministiska partiers program och alla feministers önskelistor.

    För bevis för att partierna verkar för detta krävs bara en snabb visit på deras respektive hemsidor.
    För ytterligare 23 konkreta exempel på hur feminismen har varit till fördel för män kan du kolla in denna lista: http://mic.com/articles/88277/23-ways-feminism-has-made-the-world-a-better-place-for-men
    Och även detta förklarar lite vad jag menar:
    http://everydayfeminism.com/2012/08/why-men-need-feminism-3/

    Det är sant att feministiska idéer sällan presenteras med syftet att hjälpa män. Det beror ju naturligtvis på att feminismen (och oftast jämställdhetsarbete i allmänhet) har sin utgångspunkt i kvinnan och hennes jämställdhet med mannen, eftersom att kvinnor _generellt_ har varit och fortfarande på många sätt är underlägsna och innehar mindre makt gentemot män. Det är ett faktum. Men detta utesluter inte att konsekvenserna av utsuddade könsroller kan gynna män där de idag är underprivilegierade.

    När det gäller att skuldbelägga män som grupp håller jag, och många feminister jag känner, i stort sett med dig. Jag tycker att det är fel att klumpa ihop män, precis som jag tycker det är fel att klumpa ihop invandrare o.s.v och jag försöker uttrycka mig på sätt som inte kan feltolkas åt ett sådant håll. Erkänner också att det finns de som kallar sig feminister som kan uttrycka sådant som går att tolka på det viset, vilket jag personligen tar avstånd ifrån. Det gäller dock att förstå vad som menas i olika sammanhang. Pratar man t.ex. om mäns våld mot kvinnor menar man inte att majoriteten av män utför kvinnovåld, utan att det kvinnovåld som utförs till majoritet utförs av män. Säger man att manlighet innefattar våldsamhet menar man inte heller att alla män är våldsamma utan att normen för hur en man ska vara ibland innebär att vara bl.a. våldsam, vilket gör det mer förväntat och därmed ”okej” för en man att vara just det.

    Feminisms definition är ”social rörelse för jämställdhet mellan kvinnor och män” (källa: NE). Alltså bör man inte kalla sig feminist om man eftersträvar något annat än ett mellan könen jämställt samhälle. Vad som är vägen dit finns olika syn på och kan diskuteras. Möjligtvis krävs, åtminstone till en början, någon typ av särbehandling för att rubba rådande normer. Oundvikligt är dock att det delvis sker på mäns bekostnad, eftersom de vid fullständigt uppnådd jämställdhet skulle bli av med den större makt och de fördelar de har. Det kan jämföras med avskaffandet av apartheid, som skedde på vitas bekostnad. Plötsligt blev t.ex. trängseln större på de tidigare vitreserverade platserna. Alltså gjorde rättvisans genombrott det lite sämre för de vita. (Vilket det såklart var värt!) För att uppnå det samhälle den sanna feminism jag står för eftersträvar krävs likväl att viss förändring sker på kvinnors bekostnad, till förmån för män – även om männen kommer få ge upp mer.

  4. Det var ett långt svar, men det gjorde mig inte så mycket klokare eftersom du faktiskt inte gav mig ett enda exempel på det jag bad om, utan kom med bortförklaringar, vilket jag tyvärr har märkt är mycket vanligt bland just feminister.

    Men, jag ska inte vara den som är den. Jag kommer ställa nya frågor baserat på ditt svar, så får vi se om du klarar av att svara på dem en efter en. Jag ber dig att inte komma med undvikande svar eller bortförklaringar, utan besvara frågorna som jag har ställt. Gör du inte det kommer jag inte att ägna en sekund till åt att försöka kommunicera med dig. Jag ägnar mig inte åt intellektuell välgörenhet.

    1. Du säger att det finns något som är riktiga feminister. Kan du ge ett exempel på en känd svensk sådan, samt även ett exempel på ”motsatsen”, d.v.s. en person som hävdar att den är feminist, som är känd men som enligt dig (och alla andra äkta feminister?) inte är en riktig feminist?

    2. Du nämner könsroller. Kan du definiera begreppet? Innebär det att du menar att det inte existerar skillnader mellan kvinnors och mäns beteenden (generellt) som är biologiskt betingat? D.v.s. att du utgår ifrån teorin om tabula rasa?

    3. Du anger att männen inte får vårdnaden om barnen eftersom samhället har syn på kvinnan som vårdaren. Du menar alltså att det inte snarare har att göra med att många kvinnor ljuger och anklagar män för våld och som de flesta väljer att tro på efter all smutskastning män får utstå baserat på osanningar? Du påstår ju längre ned i ditt svar att män brukar mer våld mot kvinnor än vice versa, när det dessutom har motbevisats av en hel del forskning. Och du menar alltså att kvinnor tilldöms vårdnaden inte har att göra med att kvinnor är starkt dominerande på socialkontor och därmed arbetar till andra kvinnors fördel?

    4. Att män döms hårdare för brott kan inte ha någonting att göra med andelen brott som män begår. Om en kvinna begår ett LIKVÄRDIGT brott och det är BEVISAT att hon har utfört det är hon ju LIKA MYCKET BROTTSLING SOM MANNEN. Kan du förklara varför kvinnor ofta döms lindrigare för samma typ av brott? Det handlar alltså inte om teorier om att någon är mer eller mindre brottsling, kvinnan är BEVISAD brottsling, ändå sker detta. När kommer vi se en enda feminist öppet protestera mot lindriga domar som kvinnor tilldelats på samma sätt som de gör när män döms till lindriga straff?

    5. Du nämner våldsbejakande maskulinitetsnormer. Vad har du för grunder i att påstå att just sådana finns?
    Och vad ska vi då kalla detta:
    http://sv.wikipedia.org/wiki/SCUM-manifestet
    http://www.tickster.com/sv/p/teaterverket/garningskvinnor

    Som du säkert känner till så har SCUM-manifestet blivit hyllat av många kända feminister, men de kanske inte är riktiga feminister menar du?
    Vad tycker du själv om SCUM-manifestet?

    6. Du säger att olika typer av jämställdhetsarbete står på feministiska partiers program. Kan du ge mig ETT exempel på sådant jämställdhetsarbete? Du som redan känner till exemplen kan ju lätt hänvisa till ett sådant exempel, istället för att jag ska behöva läsa hela deras partiprogram?

    7. De där länkarna du skickar anger inga källor. Det där är feministiska påståenden, att feminismen hjälper män i dessa frågor, men jag har bett om KONKRETA EXEMPEL hur feministerna gör för att hjälpa män, inte på dessa eviga påståenden om vad feminister är och gör eller har gjort och hur det sedan ska ha hjälpt män. Jag vill ha ett enkelt exempel, t.ex. så här: År xxxx, drog den kända feministen xxxxx igång en kampanj som kort därpå resulterade i att män fick det mycket bättre, vilket feministen uttryckte som en stor framgång med dessa bevingade ord: xxxxxx

    Hänger du med? Jag vill ha ett konkret exempel, inte påståenden.

    8. Du säger att du och många feminister ”i stort sett” håller med mig, men ändå inte? Vad håller du inte med om i det jag har sagt om att det är fel att skuldbelägga en grupp människor för vad några få gör?

    9. När du säger att du försöker att uttrycka dig på ett sätt som inte kan feltolkas, innebär det att du inte alltid lyckas? D.v.s. att det ibland slinker ut något som är jämförligt med ”Invandrare är si och så”?

    10. Du nämner ”mäns våld mot kvinnor” som exempel, men varför har det ett namn och inte ”kvinnors våld mot män” som är minst lika vanligt? Om du är seriöst intresserad av ämnet så känner du redan till att könsfördelningen är ganska jämn där, och det styrks exempelvis av att det inom kvinnliga homosexuella relationer inte är helt ovanligt med misshandel.

    11. Du pratar om att ”normen” för en man är att vara våldsam. Vad grundar du detta tanklösa påstående i? Hur många män brukar våld? 1-2%?! Och det kallar du för norm? Då är det ju en norm bland kvinnor att falskanmäla män för våldtäkt och ljuga, enligt din definition av vad en norm är. Vad gör ni riktiga feminister för att motarbeta dessa otäcka kvinnonormer?

    12. Du talar ”oväntat” nog om särbehandling. Du vill med andra ord diskriminera män för att kvinnor ska få göra saker som de redan får göra, som det i många fall visat sig att majoriteten av kvinnorna inte vill ägna sig åt. Du vill att de få som vill ägna sig åt dessa saker ska få det lättare att göra det än män, varför? Om könet inte är viktigt för dig, varför är könet viktigt för dig? Om ett samhälle är ”könlöst” på vilket sätt gör det då skillnad om det är 100 % män som sitter i en bolagsstyrelse? Skulle du gå med på att det är så då?

    13. Kan du förklara varför denna särbehandling aldrig förespråkas för farliga rivningsarbeten som är oerhört tunga och mycket dåligt betalda? Varför kvoteras kvinnor inte in som rivingsarbetare, varför ser jag inga krav på det?

    14. Jämställer du på fullaste allvar kvinnors situation i Sverige med svartas under apartheid i Sydafrika?
    Det är inte lite fräckt ska du veta!

  5. Om sanningen ska fram är jag en tjej på bara nästan 16 år, som aldrig tidigare publicerat argumenterande texter och skrev den här senaste svarskommentaren mest för att sätta mig in i feminismen mer och särskilt som en övning i att uttrycka mig. Nu har jag gjort det. Jag tvivlar på att en fortsättning av detta faktiskt kommer leda till något vettigt och har inte nog retorisk skicklighet (uppenbarligen, då en del missförstods/misstolkades (kanske med flit?)) och insatthet för att göra feminismen rättvisa. Därför kommer jag inte lägga tid och energi på att besvara dessa frågor, även om jag troligen skulle kunna. Tackar dock på riktigt för dem eftersom de hjälpte mig se vad jag kan förändra i språket för att undvika missförstånd, gav mig andra perspektiv på saker och tips på vad jag kan sätta mig in i för att förstå mer och finslipa mitt tänkande, samtidigt som den ansträngning du verkar lagt ned på din kommentar kan tolkas som att jag ändå var värd föra avancerad argumentation mot.

    Vill bara slutligen säga att när jag kallar mig feminist menar jag att jag helt enkelt strävar efter ett samhälle där män och kvinnor har samma makt och förutsättningar. Jag anser därför att hat, våld, generalisering, nedvärdering, etc. mot ett visst kön, vilket kön det än är, absolut inte är förenligt med feminism.

    Och så vill jag svara på _en_ sak: Jag jämställer VERKLIGEN INTE Sveriges kvinnors situation med apartheid, utan använde det som ett extremt exempel i en jämförelse för att förtydliga min poäng. (Vilket jag inte ska göra om.) Håller med dig om att ett jämställande vore otroligt fräckt.

    Respektfullt tack och hej!

  6. ”23 konkreta exempel”
    Dagens synliga feminister kämpar konsekvent för att frånta män en hel del av detta. Kanske var 70-tals-feministerna en annan sort?
    Eller är det som vanligt, det är bara de bra sakerna som skall räknas?

  7. @I:
    Ära den som äras bör, du uttrycker dig klokare och mer belevat än många människor som är decennier äldre och universitetsutbildade.
    Jag ger inte upp hoppet om den yngre generationen riktigt ännu!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s