Marimba och jag lever i exakt samma värld

Med anledning av Marimba Roneys feminismförhärligande text i Aftonbladet så kände jag att jag kan bidra med en replik på den:

”Vit, kränkt man!” skriver den vite, kränkte feministmannen till mig när jag på ett sakligt sätt försöker diskutera varför det är fel att utgå ifrån att en person som är anklagad för våldtäkt automatiskt är skyldig, utan att ta till sig information från förundersökningen och rättegången, då ju både Polisen och det övriga svenska rättsväsendet lämnar mycket att önska. Jag vet att jag kommer bli kallad det, för dessa feminister anser sig ha rätten på sin sida att använda sig av sexistiska och rasistiska påhopp – de är ju goda, har de själva bestämt. Att bli kallad för vit, kränkt man så fort man ifrågasätter ett ogrundat feministiskt påstående kommer som ett brev på posten eftersom de inte har några argument. Sedan sker det även ibland att vissa säger att jag inte är vit, trots att jag är det. Det är sådana som vill visa att jag försvarar den som de menar förtrycker mig (svartskallen) – den onde, vite, svenske, medelåldersmannen. Jag ser mig dock inte som förtryckt av någon annan än staten, som tvingar mig att betala skatt för en massa saker som jag vet är direkt vansinniga och kontraproduktiva, eller som hotar mig med våld om jag inte håller mig i ledet eller om jag skulle bruka våld mot sådana som brukar våld mot mig. Staten är den enda riktiga förtryckaren, allt annat är självvalt, något som dessa ”goda” människor inte vekar inse.

Det är ytterst sällan någon som blir glad när jag presenterar fakta. Istället undviker mina meningsmotståndare att besvara mina frågor, ägnar sig åt personangrepp eller ber mig att sluta skriva i deras kommentarsfält. Vissa påstår att jag missförstått dem. När jag frågar hur, får jag inget svar. Av hundratals personer på Facebook som kan se dessa diskussioner är det på sin höjd två eller tre som vågar hålla med mig, om jag har tur, och det är oftast samma människor som vanligt. Jag är mycket mer medveten nu om vad den moderna feminismen handlar om än vad jag var på tiden då Fittstim kom ut. För mig har det alltid varit självklart att vara för alla människors lika rättigheter och skyldigheter, men insåg först för ca nio år sedan hur skev feministernas världsbild är och har sedan dess blivit ännu mer medveten om det. Jag kallar mig inte radikal, jag anser nämligen inte att det är radikalt att förhålla sig till verkligheten på faktabaserade grunder och inte baserat på fantasier och märkliga idéer. En feminist kanske skulle anse mig vara radikal, men de använder sig inte av sådana ord för att beskriva sina meningsmotståndare, de använder sig istället gärna av invektiv.

Sedan boken Fittstim kom ut har jag blivit misshandlad av en kvinna som påstod sig älska mig, när jag avslutade vår relation. Två veckor innan sade hon att alla män är svin eftersom det tydligen är ”vi” som misshandlar och våldtar kvinnor. Jag har suttit på polisförhör efter att ha anmält en svartsjuk man som hotat mig till livet, vilket resulterade i att jag tvingades flytta och leva under skyddad identitet i flera år. Han kom undan rättvisan,  eftersom min f.d. flickvän som hävdar att hon är feminist och röstar på F!, ljög under förhören för att skydda honom. Hon menade att allt var hennes fel, men att jag skulle lida för det. Hon har numera barn ihop med den aggressive och narkotikamissbrukande mannen, och är hans medbrottsling. Jag har blivit polisanmäld av samma kvinna för mordhot, trots att jag aldrig har hotat henne utan endast via e-mail påmint henne om att betala tillbaka pengar som hon är skyldig mig. Jag blev då trakasserad av polisen, eftersom jag är man, och de tjatade på mig att skriva på ett besöksförbud trots att jag inte hade besökt henne och trots att jag aldrig hade hotat henne utan endast bett om att få mina pengar tillbaka. Till slut gav sig polisen när jag berättat hela bakgrunden och att det var jag som levde med skyddade personuppgifter p.g.a. henne och hennes pojkvän, inte hon, men de sade åt mig att ”lägga detta bakom mig” eftersom jag skulle bli åtalad om jag kontaktade henne igen, trots att hon fortfarande är skyldig mig en mycket stor summa pengar. Därmed hjälpte polisen brottslingen, för att hon är kvinna och jag är man. Jag har lyssnat på vänner berätta om hur de blivit anklagade för våldtäkt på sina barn och hamnat i långa rättsprocesser, av vilka vissa har vunnits till en enorm ekonomisk kostnad. I ett av fallen dog sonen nästan av moderns vanskötsel, ändå var det fadern som var den anklagade och som fortfarande, över 13 år senare, betalar av rättegångskostnaderna och fortfarande blir trakasserad via SMS av sin f.d. flickvän. Hon kallar honom inte hora, det hon skriver är betydligt värre. Jag blev själv, för endast två veckor sedan, kallad för hora av en okänd kvinna på krogen. Hon verkade tycka att hon hade ”skinn på näsan” så hon gick fram till mig i hopp om att få uppmärksamhet och när hon inte fick det på sättet hon ville försökte hon förolämpa mig. Jag har känt massor av okända kvinnohänder på min rumpa, eller som dragit mig i håret för att få uppmärksamhet, försökt klä av mig med blicken eller som blivit vansinniga när deras sexuella inviter inte lyckats. Jag har även blivit sexuellt antastad på arbetsplatsen, av flera kvinnor. Däremot har jag aldrig diskuterat med vänner hur vår självständighet och kreativitet dör för att vi ägnat tid åt att försöka hjälpa självdestruktiva kvinnor eller för att vi blivit hotade av andra män p.g.a. kvinnor som vi har träffat efter att de ljugit ihop historier om oss. Vi har endast konstaterat att den typen av kvinnor är slöseri med tid, att det endast leder till sorg för egen del att beblanda sig med sådana och att det bästa är att avsluta sådana relationer, inte ägna ännu mer tid åt att gnälla över sin situation men inte göra något åt den. Det är ännu i dag inte en enda kvinna som behövt backa mig i mitt arbete och psykiska problem har jag inte. Men jag gråter inte som ett litet barn över det. Jag inser att i de fallen där staten är medverkande till att diskriminera personer är fall som måste åtgärdas, som i de med falska anklagelser där människor (män) i värsta fall döms till fängelse oskyldiga, eller där brottsoffer nekas hjälp för att de är av ett visst kön, medan polisen hjälper ett annat kön att trakassera den som redan är brottsoffer. Att en ideologi ska få enskilda idioter till att bete sig vettigt, ja det är det bara andra idioter som tror. Om detta alltså är Roneys argument för feminism, så måste jag säga att hon kanske skulle börja ägna sig åt något så enkelt som att tänka, om hon nu kan.

Och så ställer sig Belinda Olsson och SVT frågan om feminismen har spårat ur? Belinda skriver i Aftonbladet att feminismen måste kunna ifrågasättas. För en gångs skull måste jag ge Belinda rätt, men eftersom jag inte ser på SVT kan jag inte svara på huruvida programmet är bra. Av vänner har jag hört att det var slarvigt genomfört och att programmet hade kunnat presentera fakta, som faktiskt finns i mängder, för att visa hur vansinnig dagens feminism är. Men det gjorde man inte. Och nej, det låter inte som någon ”skev” rasist- och invandringsdebatt. Det är snarare feminismens kollektiva skuldbeläggande av män som påminner mycket starkt om vissa gruppers kollektiva skuldbeläggande av invandrare. Dock menar jag att man kan diskutera invandring, utan att skuldbelägga invandrare för något. Hade Sverigedemokraterna varit intelligenta hade de kunnat göra det, oavsett agenda, men det kommer jag inte servera dem, eftersom det faktiskt finns lite för många rasister i SD för att jag skulle ge dem en hjälpande hjärna i denna fråga.

En kamp som ifrågasätts betydligt mer än kvinnornas kamp är männens kamp att vara lika inför lagen i Sverige, och frågor gällande mäns rättigheter förknippas inom media med Breivik eller liknande, bara för att Maria Sveland med anhang tycker att det är så. Dagens feminism är – i motsats till det Roney påstår – till stor del en fråga och en analys: Patriarkatet styr allt. Det råder en könsmaktsordning. Upphovet till allt dåligt är män. Kvinnor är mycket bättre.

Där har Roney fel, eftersom hon av någon anledning utesluter allt det dåliga som kvinnor gör, ja så där som feminister brukar.

Vi som ifrågasätter feminismen anses vara kontroversiella i dag, åtminstone bland stora delar av kulturetablissemanget och av de som styr media i Sverige. Härom dagen blev en bekant till mig uppringd av Andrea Edwards. Jag gissade att hon vill att han ska vara med i dokumentären som görs om reaktionerna kring SCUM-manifestet. Lustigt nog kontaktade Edwards inte mig denna gång, vilket hon ju gjorde när protesterna kring SCUM-föreställningen drog igång. Man kan ju undra varför… Jag är ganska säker på att vi som är emot den sortens hatpropaganda som SCUM-manifestet står för inte skulle bli finansierade att göra en dokumentär om ämnet, trots att vissa av oss faktiskt inte representerar det som Roney kallar för vit, medelklassig, heteronorm till fullo. Frågan är vad Roney representerar, är hon arbetarklass tro, eller homosexuell? Hon ser onekligen väldigt vit ut. Om hon har så mycket emot att gruppen av människor som Sverige till störst del av en ”slump”  består av också faktiskt ses och hörs mest, så kanske Roney ska börja med att vara tyst själv?

Roney skriver: ”Att det går alldeles för långsamt att minska på glappen mellan kvinnorna och alla andra kamper som leder till en rättvisare värld göra mig frustrerad och arg. Det mesta av det som vi tog upp med Fittstim har inte förändrats. Det har till och med på många plan blivit värre för unga tjejer och kvinnor i dag. Därför är feminismen fortfarande viktig.”

Jag vet inte vad dessa glapp mellan kvinnor är, och inte heller vad alla andra kamper är, men det verkar vara något som Roney är övertygad om leder till en rättvisare värld. Att dessa diffusa kamper går för långsamt gör Roney frustrerad och arg. Det mesta har alltså inte förändrats kring det som Fittstim tog upp och det har t.o.m. blivit värre för unga tjejer och kvinnor i dag (tydligen inte för gamla tanter i alla fall, det är ju tur det). Därför är feminismen viktig.

Tack för att du delade med dig av detta Roney. Jag förstår nu varför du är ”journalist”. Denna briljanta människa har alltså en massa synpunkter kring att samhället är orättvist p.g.a. glapp mellan kvinnor (kan fortfarande inte lista ut vad det är). Hon skriver stolt om sin SCUM-systerdotter som anser män vara en biologisk olycka, d.v.s. hon är en feminist precis som Marimba Roney. SCUM-föreställningen verkar ju dessutom ha varit mycket framgångsrik eftersom den fortfarande visas. Men trots att Fittstim publicerades år 1999 har det nu, femton år senare – efter spaltkilometer av feministisk dynga och lögner i media och politik, efter miljarder kronor utbetalade i bidrag till feministiska konstprojekt och feministisk genusforskning – blivit värre för unga tjejer och kvinnor. Därför är feminismen viktig, menar Roney.

Det finns ju flera sätt att se på detta. Antingen ljuger Roney om att det är värre för unga tjejer och kvinnor i dag än det var för 15 år sedan eller så är det kanske så att feminismen är den som gör att det har blivit värre för kvinnorna. Vad som har blivit värre, får vi givetvis inte reda på. Det verkar vara för mycket att hoppas på från journalister som Roney. Det är ju så mycket mer bekvämt att slänga ur sig påståenden än att ens reflektera över vad man egentligen säger. För det Roney egentligen säger är att feminismen är så dålig på att uppnå sina mål att det t.o.m. har blivit värre för unga tjejer och kvinnor de senaste femton åren, och att feminismen därför behövs. Kommentarer är faktiskt överflödiga här.

Roney påstår sedan att hon lever i en annan verklighet än andra feminister. Jag, å andra sidan, menar att vi alla lever i samma verklighet men att våra hjärnor tolkar den olika. Har man en begränsad tankeförmåga blir ens verklighet väldigt begränsad. Det är därför feminister kan härröra allt till patriarkatet, medan jag själv vet att det mesta som är idiotiskt har en gemensam källa – mänsklig dumhet. Den absolut största andelen av alla människor är de facto korkade. Att vissa av dem väljer att kalla sig för feminister och kommunister och inbillar sig att de är goda, medan andra kallar sig för nazister och anser sig stå för något positivt, det är endast olika variationer grundade i samma idioti. Den gemensamma nämnaren är den begränsade tankeförmågan som gör att de inte kan se saker i ett större sammanhang, utan anser sitt personliga lidande vara ett skäl för att skuldbelägga en annan utpekad grupp som orsaken till detta. Själv vet jag att det mesta av lidandet som existerar beror på den överväldigande mängden idioter som hela tiden måste lägga sig i hur andra lever sitt liv, eller anser sig ha rätten att inskränka på andras rätt, och kallar det för frihet.

Att räkna upp en massa namn förändrar inte detta faktum Roney. Över 99 % av alla människor kommer att fortsätta vara idioter, däribland du och antagligen samtliga av dem du namnger. Det är inte en struktur, det är ett biologiskt faktum att många människors hjärnor inte fungerar på ett optimalt sätt. Ingen feminism eller annan ideologi kommer någonsin kunna råda bot på detta, tyvärr.

Annonser

8 responses to “Marimba och jag lever i exakt samma värld

  1. IQ är en normalfördelning med 100 som genomsnitt. Vad man aldrig tycks reflektera över är att hälften av alla människor är dummare än genomsnittet.
    Undra hur världen hade sett ut om enbart människor med en IQ över 100 fick rösta?

    • Det är svårt att svara på av flera anledningar:
      1. IQ i sig säger inget om personen ifråga är narcissist eller har en annan personlighetsstörning.
      2. Jag tror att man dessutom hade behövt sätta ribban högre för att få något vettigt att hända. Tyvärr är det så att medelmåttorna är de som orsakar störst problem, eftersom de kan övertyga andra om att de är smarta utan att faktiskt vara det. Korkade människor som inser att de är korkade kan faktiskt vara väldigt trevliga och enkla att ha att göra med. Det är idioterna som är relativt korkade men som inbillar sig att de har något att tillföra som är det stora problemet. De får lätt för sig att göra saker som orsakar skada, istället för att inte göra någonting. Jag beskriver det lite i denna text som jag skrev för några år sedan:
      https://juggen.wordpress.com/2008/09/23/1-konsten-att-inte-gora/

      • Frågan var väl mer av retorisk karaktär. Min underförstådda poäng var att demokriskt fattade beslut är dåliga eftersom minst hälften av beslutsfattarna per definition är mer korkade än genomsnittet.
        En mer direkt koppling mellan den korkade majoriteten och feminismens oerhörda framgångssaga i vårt demokratiska samhälle kan göras genom att parafrasera John Donne:

        And therefore never send to know for whom the idiot calls; He calls for thee and me.

      • dolf: Jag är en mycket enkel sydslav och förstår mig inte på poesi av detta slag. Du får nog lov att förklara innebörden av det du skrivit på engelska. Jag förstår ursprungstexten, men detta med idioter är överkurs för mig. 😉

  2. Pingback: Besvikna feminister | WTF?

  3. ”…Över 99 % av alla människor kommer att fortsätta vara idioter…”

    Mänskligheten är en misslyckad art. Jag inkluderar såklart mig själv i detta, för jag är människa precis som alla andra. George Carlin exkluderade inte sig själv heller – han visste att han var lika dum i huvudet och narcissistisk precis som alla andra, den hippie pundaren. Fast, visst, skillnaden är bara att vi tycker han var en bra komiker, och därmed förlät vi hans brister som person för vi behövde inte ha med dem att göra personligen. Samma gäller många andra artister och författare – de flesta av dem var hycklare, narcissister, galna perversa sadomasochister, etc. etc. ”Man är ju bara människa” Ahaha…

    ”Undra hur världen hade sett ut om enbart människor med en IQ över 100 fick rösta?”

    De klipska vet att demokrati inte fungerar; de skulle inte ens slösa tid på det. Demokrati är ett torftigt påfund. Den intelligenta minoriteten har alltid styrt den dumma majoriteten – nu har den intelligenta minoriteten bara gett den dumma majoriteten illusionen av att de påverkar någonting alls genom att rösta på obsoleta partier. Det lönar sig att ha en massa folk med illusionen av att leva i en demokrati – de jobbar, konsumerar och är lätta att manipulera; deras ändamål är att endast tillgodose sina egna behov, och därför röstar folk själviskt på partier som lovar dem någonting (mutar dem) i gengäld för deras röst. De klipska och intelligenta i befolkningen, de tror inte på dumheter som demokrati och obsoleta partier – de försöker ta sig så långt bort ifrån systemet som de bara kan, innan hela skiten kollapsar ihop totalt och tar dem med sig ner i rövhålet. Jag håller med detta, personligen – det är troligen smartare att dra med sig en hög nyttiga människor och bilda sin egen lilla community där man kan leva så oberoende som möjligt. Det har inte ens något att göra med Feminismen och det här torra spektaklet – jag menar i allmänhet. Hela den här arten är över, och nu är det bara övertid kvar – lev ut era liv, finns något/ någon att hålla fast vid, och finn er lycka i livet innan döden.

    IQ betyder inte speciellt mycket. Jag har ett sådant lågt IQ att jag räknas som milt retarderad enligt tabellen – jag kan inte ens stava och skriva med ordentlig grammatik, och jag är hela 24 år gammal! Det tar mig 40 minuter att bara skriva denna korta jävla kommentar! Men, jag är ”MAN” (ahaha) nog att vara tillräckligt självmedveten att erkänna mina brister och försöka att inte leva allt för djupt in i mitt eget rövhål. IQ är till för att komma upp med lösningar till problem på hur man mer effektivt kan råna banker och värdetransporter, etc. etc. Jag behöver inte vara intelligent för att vara smart.

    • ”A thinking tyrant, it seemed to Vetinari, had a much harder job than a ruler raised to power by some idiot vote-yourself-rich system like democracy. At least they could tell the people he was their fault.”
      -Terry Pratchett, ”Going Postal”

  4. ”Frågan var väl mer av retorisk karaktär….”
    Du ser ju själv. Allt jag gjorde i min förra kommentar var att upprepa en massa skit som redan har sagts, fast göra det i längre textrader. Detta är typiskt självsmickrande beteende som endast självgoda nissar som runkar till sin egen spegelbild sysslar med!

    Feminismen i Sverige… Jag bryr mig ärligt inte längre… Jag tror inte att folk som Schyman är ideologiskt drivna, och jag tror inte att Vänstern och Fi vill ha någon revolution i Sverige där de krossar Patriarkatet och Kapitalismen – detta skulle innebära att deras bekväma liv och höga positioner i samhället skulle hotas, vilket folk som Schyman antagligen helst inte vill riskera. Såvida de inte lyckade lista ut något sätt för hur de, efter en revolution, kunde bevara sina statuspositioner i samhället och fortsätta leva i lyx som de gör nu, vilket är tveksamt, då en revolution skulle skapa sådant kaos att hela systemet hade kraschat och ingen hade betalat skatt (Schymans lön och utgifter) och orkat jobba på praktiskt onödiga jobb som McDonalds. Och, hade de tagit över under en revolution, så tror jag inte de skulle lyckas med att framställa någon riktig hållbar modell för något ideellt samhälle för kvinnor utan någon Kapitalism, för våra ”radikala revolutionärer” är själva medel, eller övre medelklass, och antagligen kommer vilja fortsätta leva med någon sorts materiell standard; eller bara att de i nuläget inte ens har något intellektuellt alternativ bara teoretiskt. Så, den ”radikala feminismen” i Sverige, behöver denna Kapitalism, för den finansierar deras spektakel och tillåter dem att leva flott medan de försöker lura i folk att de är ”radikala” ”progressiva” och jag vet inte… Orkar de inte ens städa sina egna hus, så kommer de nog inte orka med en revolution och allt vad det innebär, heller…

    Jag har inga problem med ”postmodernism” och ”Poststrukturalism” – Postmodernismen har präglat en stor del av vårt samhälle, och under mina tonår var ”postmodernistisk” konst, musik, film och litteratur, det jag upptäckte och drogs till först av allt. Dessa är fortfarande en del av mitt tankesätt – det har både positiva sidor, och negativa. Jag är också av bi-sexuell läggning, av egen fri vilja – men, jag har aldrig haft sex, och planerar inte att ingå i någon relation (med varken man eller kvinna) eller ha sex i framtiden. Jag tycker inte att något av det som sker i ”konstvärlden” idag i Sverige är på något sätt ”radikalt”, ”framåt-tänkande”, eller ”revolterande”; jag ser bara en massa återvinning av samma smörja som kom ut på 60-talet (SCUM-manifestet), vilket är fett anti-progressivt, om jag får tycka. Pussy Riot (PR Riot), FEMEN, och vad dessa ”nya” feministgrupper nu kallar sig – ingenting av det de gör är speciellt ”framåt”, för vi såg redan allt det här på 60 och 70-talet.

    Kiki Smith är min favorit, när det kommer till ”feministisk konst”. Hon drog upp många bra poäng, och det var skönt att få se kvinnor skildrade i andra sammanhang än sexuellt erotiska sådana.

    Men feminismen idag i Sverige, är ett intetsägande spektakel – döden på intellekt och den intuitiva förmågan, om jag får tycka. Det är inte det enda, såklart… Minsta Gemensamma Nämnaren kulturen präglar oss varje dag, och alternativen blir bara färre och färre med tiden.

    Det var allt för mig… Internet får mig att vilja kräkas just nu… Jag ska försöka leva livet lite…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s