Även SvD överraskar, men det finns mycket kvar att önska

Idag fick jag ett tips av en kompis att läsa denna artikel i SvD. Lustigt nog efterfrågade jag den här typen av artiklar i mitt förra inlägg, dock måste jag säga att jag blev lite besviken efter att ha läst denna.

Huvudanledningen till min besvikelse är att man i artikeln skriver att svenska banker lånar ut 100 kr per 10 kr i kapital. Detta kapital kan givetvis vara pengar som banken har lånat, d.v.s. pengar som människor har satt in på banken.  Nu är informationen i sig inte det jag är besviken över utan avsaknaden av ytterligare information som jag misstänker att många inte tänker på.

Här är ett exempel:

Om jag har 100 kronor på banken får jag nästan ingen ränta på dessa pengar. Om jag däremot lånar 100 kronor av banken så får jag betala en mycket högre ränta än vad banken betalar mig om jag lånat ut pengar till banken. Bankens affärsidé skulle ju inte vara så mycket till en affärsidé om det var så att banken betalade mig mer för pengarna jag lånat ut till banken så än så länge är ju detta rimligt, om det nu var så att banken lånade ut mina pengar till någon annan och inget mer. Nu råkar det vara så att bankerna har lite ”fuffens” för sig –  jag kan faktiskt inte kalla det  för något annat – och har genom år av fuffens tillsammans med politiker och annat korrupt patrask bestämt att banken kan låna ut 10 ggr så mycket (egentligen mycket mer än så, men vi låtsas att det är 10 ggr så att det blir lättare att räkna) pengar än vad banken har tillgängligt att låna ut. Detta vet naturligtvis majoriteten av människorna inte om, för om man visste det så skulle man inse att även om banken skulle betala en själv 10 ggr så hög ränta som man gör i dagsläget för insatta pengar så skulle banken ändå tjäna på det. Hur är då detta möjligt?

Låtsas att du får 1 % ränta på dina insatta pengar. Detta betyder att om du har 100 000 kr på banken så får du 1000 kr i ränta av banken per år, och av en slump får du dessutom betala skatt på denna ”vinst”, trots att ”inflationen” är högre än 1 % på grund av att bankerna just trollat om dina 100 000 kr till 1 000 000 kr. Banken lånar givetvis ut 1 000 000 kr (”trollar” fram siffrorna på ett konto) till en ränta på t.ex. 4 %. Detta innebär att banken får in 40 000 kr samtidigt som den har betalat dig 1000 kr. M.a.o. hade banken kunnat ge dig en ränta på 10 % och fortfarande tjäna oerhört bra på detta. Men, det är ju givetvis inget bankerna vill skryta om. Istället hittar de på ”tjänster” som att du kan binda din ränta  under en bestämd tid vid ett lån från banken, om du upphäver lånet innan tiden är över tar de en avgift för utebliven ränta. Detta kan också tyckas vara rimligt, om det inte vore så att banken tjänar så vansinnigt mycket pengar redan som det är bara på faktumet att allas löner sätts in på bankkontot, något man som bankkund knappt får något för. Denna lösning har de givetvis kommit fram till i samarbete med korrupta politiker som givetvis gynnas av detta genom att mer skatt kommer in till staten (mer kontroll är lika med mindre svartarbete) och hjälper ineffektiva myndigheter att plocka ut löner trots att arbetet de låtsas utföra är under all kritik. De hjälps alla åt att hålla masken uppe.

Verkligheten skiljer sig dock ganska mycket från den vackra bilden bankerna försöker måla upp om sin verksamhet: Som bankkund är du helt enkelt våldsamt penetrerad i baken, vare sig du har lånat pengar av banken eller lånat ut pengar till banken.

Att detta inte har fått mer uppmärksamhet förvånar mig inte alls eftersom majoriteten av människorna i detta land lever för att imponera på sin omgivning. Vem är då din bästa vän? Banken så klart! Banken trollar ju fram pengar ur tomma intet och hjälper svenskarna att konsumera för glada livet så att de kan skriva fräcka statusrader på Facebook om sitt lyckade liv och ta foton av sina spännande resor från exotiska platser, allt finansierat av banken.

Detta blir väldigt tydligt med följande resonemang som Daniel Walderström, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet, så generöst bjuder på i artikeln:

”Dagens medelklass har ett betydligt större humankapital i form av utbildning och kunskaper än vad som fanns för en generation sedan. Det innebär en högre intjäningsförmåga och möjlighet till högre belåning.”

Visst låter det fantastiskt bra? Problemet är att den välutbildade professorn glömmer bort att berätta att pengarna måste betalas tillbaka eller att man lånar mer och mer. Att alla betalar tillbaka är omöjligt att göra eftersom hela systemet bygger på att skulderna ökar då majoriteten av pengarna i ”kretsloppet” just är krediter och inte riktiga pengar. Brytpunkten som får systemet att krackelera nås när toppen för den så kallade ”tillväxten” nås. Utan fler människor som tjänar mer pengar och utan högre omsättning kan fler krediter inte trollas fram eftersom det nås en punkt där all inkomst går åt till att betala ränta. När naturresurser kostar mer och mer att ta fram minskar konsumtionen av både varor och tjänster eftersom man inte har lika mycket pengar att spendera på lyxvaror. Det är även då människor inser att pengarna de betalar i ränta skulle kunna användas till att betala annat. Alltså försöker man amortera, samtidigt som man därmed konsumerar ännu mindre. Problemet är att amorteringen i sig innebär ett problem eftersom konsumtionen som ju bidragit till den så kallade tillväxten har finansierats med pengar som har trollats fram. Vad händer om konsumtionen minskar? Jo, folk blir av med sina jobb oavsett hur mycket humankapital de har. Senast jag provade så kunde jag inte äta mitt humankapital och inte heller bryr sig butiksbiträdet på ICA om att jag kan saker. Lustigt nog vill de på ICA ha pengar av mig, typiskt.

Problemet är alltså att oavsett hur mycket kunskap och intjäningsförmåga du än har så kommer du inte tjäna några pengar om ingen annan har råd att köpa dina tjänster, eftersom de själva är i samma sits. Banken då? Kommer banken att ge dig kredit om du inte har råd att betala räntan? Gissa.

Tyvärr lämnar alltså denna artikel mycket att önska och även min text har sina brister (men jag gör inget anspråk på att kunna detta i detalj). Vare sig många börjar köpa guld eller inte så är problemet redan alltför stort. Jag misstänker därför att den enda lösningen är att helt göra om det ekonomiska systemet. När man gör detta bör man även ställa människorna bakom det nuvarande systemet (vare sig de är upphovsmän eller endast upprätthållit det) inför rätta för brott mot mänskligheten. Deras brott är så allvarligt att det inte ens går att mäta konsekvenserna av det, så mycket vet jag.

Annonser

One response to “Även SvD överraskar, men det finns mycket kvar att önska

  1. Faktiskt så är guld det närmsta man kan komma till en lösning. Människan har letat efter guld på hela jorden, och alla ”enkla” guldreserver är sedan länge utgrävda, vilket innebär att det är dyrt att tillföra nytt guld till marknaden. Många kulturer har dessutom oberoende av varandra utvecklat idéer om att guld (och silver) är värdefulla material och kan användas som betalningsmedel.

    Ett stort hinder för dessa ”naturliga” betalningsmedel som uppkommit spontant, utan statlig makt, är att guld och silver inte räknas som pengar i myndigheters ögon. Guld behandlas precis som aktier och fastigheter, dvs. att staten dränerar guldhandlande personer på köpkraft genom vinstskatt vid varje transaktion där guld är involverat. Detta artificiella skapande av förluster gör att man inte kan överge dessa papperspengar som vi är vana med (SEK, USD, EUR, etc.), som bygger på tvivelaktiga löften.

    – Användande av ädelmetaller i skattesamhället:
    Individen blir rånad i hög utsträckning genom vinstskatt.

    – Användande av ”fiat money” (det som idag kallas pengar):
    Individen blir rånad i låg utsträckning genom en stadig inflation. Dock finns risken att bli mega-rånad om en extra makthungrig grupp styr sedelpressen och skapar hyperinflation.

    Dessa elektroniska pengar som cirkulerar idag, som du nämnde, gör situationen ännu mer obehaglig. Har en inflation (som är större än den som upplevs idag) redan skapats, bara för att bli tyglad bakom regleringar som hindrar ett alltför överdrivet användande av vissa penningreserver som bankerna ackumulerat? Lagar och regler är ömtåliga fenomen som ständigt är i förändring.

    Om en grupp politiker/banktjänsteman spenderar en miljon vardera i ”nyskapade pengar” på en extravagant utekväll, så får de avnjuta den fulla köpkraften av dessa miljoners dagsvärde. Pengarna som de spenderar kommer då att cirkulera på marknaden precis som om de vore där från början. Detta ger en utspädande effekt i värdet av konceptet ”en svensk krona”. Personerna som är sist i kedjan med att nå dessa nya pengar som kommit i omlopp, kommer enbart att uppleva en prisökning på deras vardagskonsumtion, samt en (försenad) löneförhöjning.

    Turbulensen i marknaden (högkonjunktur, lågkonjunktur) gör att det är väldigt svårt för en icke-engagerad person att på ett enkelt sätt se denna långtidskomponent i den moderna tidens stjälande. När stjälandet är så stort att det syns (Weimar-Tyskland, Jugoslavien, Mugabes Zimbabwe) så är det för sent för någon att göra något, då gäller det bara att sälja något värdefullt som man har, och vara tillräckligt snabb så att man har råd att köpa biljetten ut ur landet.

    Med andra ord, ”det är synd om människan”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s