Datalagringsdirektivet och upphovsrätten

I SvD kan man idag läsa debattartiklar där författarna motsätter sig Datalagringsdirektivet som det tydligen ska röstas om i Riksdagen i morgon. Båda artiklarna är välskrivna och jag känner inte att jag måste upprepa det som står skrivet där. Den ena är skriven av f.d. riksdagsledamoten Camilla Lindberg, som fortfarande aktivt motarbetar översitteri, samt av Christian Engström, Piratpartist och EU-parlamentariker. Den andra är skriven av Erik Bengtzboe, förbundsordförande för MUF.

En sak som ingen av dem berör är upphovsrätten. De flesta känner ju till Pirate Bay-målet och att de blev dömda för att tillhandahålla en möjlighet till att begå brott. Precis som Vägverket gör när de skapar flyktvägar åt brottslingar, Bofors gör när de skapar vapen att begå krigsbrott med, sjukvården gör när de hjälper brottslingar till att bli friska så att de kan fortsätta begå brott, jordbrukare gör som skapar mat som föder kriminella så att de orkar begå brott, klädföretag gör som skapar kläder åt kriminella så att de inte fryser ihjäl, skolan gör som lär ut saker till kriminella som de kan ha användning av när de begår brott, mobiltelefontillverkare gör som hjälper kriminella att kommunicera, bilföretag gör som hjälper kriminella att transportera sig i och sist men inte minst alla de som avlar fram och uppfostrar alla kriminella gör. M.a.o. är det många som väntar på att bli åtalade.

Det man anklagat Pirate Bay för är alltså att de har hjälpt till att genomföra ett specifikt brott, d.v.s. brott mot upphovsrätten. Som så många vet så var det ganska mycket uppståndelse kring FRA-lagen när den skulle röstas igenom, och visst hade vi medborgare anledning att vara upprörda eftersom de få av oss som inte litar på Storebror vet att Storebror har en tendens att ändra sig när det passar Storebror.

Det har ju framkommit att FRA-lagen var ett beställningsjobb från USA och man kan alltså utgå ifrån att FRA avlyssnar folk och förmedlar informationen till andra stater. Jag minns att jag såg ett reportage (eller var det en dokumentärfilm?) om det när det begav sig där det tydligt framgick av FRA själva att de utbytte information med andra och att Sverige alltså kunde tjäna på det då vi kunde få information som vi själva inte har och som vi kanske ”behöver”. Datalagringsdirektivet innebär också att sådan information lagras, allas information, inte enbart brottslingarnas information.

Det kan verka rimligt om man är paranoid, men jag undrar då hur detta kan anses vara okej med tanke på hetsen att fånga människor som bryter mot upphovsrättslagar. Det är ju nämligen så att det som skyddas under upphovsrätt faktiskt är information av olika slag och former som en individ eller företag har skapat. Om jag t.ex. pratar med någon i telefon är det ju jag som skapar mina ord och ordföljden, som jag delar med mig av till den jag talar med. Jag har inte gjort något medgivande för andra att lyssna på det och inte heller att kopiera det och lagra informationen. Någon kanske invänder och säger att ett samtal inte är konst, men vilka är de att avgöra det? Dessutom, jag kanske talar väldigt melodiskt? Jag kanske t.o.m. sjunger en melodi till den jag talar med för att vi arbetar på en låt tillsammans? Ska nu någon pajas som arbetar med att snoka i andras privatliv (snacka om att helt sakna värdighet om man arbetar med sådant) alltså kunna stjäla min idé och göra en låt av den?!

Detta godtar inte jag utan anser att jag ska få betalt om någon annan lyssnar på det jag säger i telefon! Som bekant ska det vara proportionerligt till min potentiella förlust – fastslagen av mig själv och baserad på mitt eget tyckande.

Detta är onekligen ett fall för Antipiratbyrån. Det återstår att se om allas vår Henrik ”Pirate” Pontén hälsar på hos de skyldiga myndigheterna som ju faktiskt är brottslingar!