Valår – vem bryr sig? En historia om ideologisk blindhet

Inte jag och inte politikerna heller, av det jag kan se.  Jag bryr mig inte eftersom politikerna inte bryr sig, vilket gör att vad jag än röstar på så får jag skit. Nu kan jag åtminstone säga att jag inte röstar på skit överhuvudtaget. För om politikerna hade brytt sig om viktiga saker, ja då hade de ju fokuserat på dessa, men det gör de aldrig.

Jag ska nu dra upp lite olika valfläsk som det bjudits på den senaste tiden, men även på tankegångar jag hört komma från olika politiska falanger.  Jag kommer helt enkelt att döpa varje ämne för sig och någorlunda kort presentera mina tankar kring dessa.

Förbifarten runt Stockholm

Det finns politiker och sådana som inte är politiker i detta land som vill att vi ska satsa ca 28 miljarder kronor för att bygga en väg runt Stockholm. Detta eftersom man kallt räknar med att vi bor i en värld som ständigt expanderar, bara för att det har sett ut så de senaste ca 150 åren. Så pass obildad är man trots sina fina utbildningar (men om sanningen ska fram verkar de flesta av dem inte läst en enda biologi- eller fysikbok) att man därför tror att vi lever på en plats med oändliga resurser när så inte alls är fallet. T.o.m. Solen är ändlig, men visst kommer det att ta tid innan den slutar ge oss energi. Betydligt längre tid än vad det kommer att ta innan oljan börjar sina, vilket t.o.m. Pentagon numera öppet erkänner. Pentagon ja, men inte svenska politiker. För majoriteten av de svenska politikerna tror på evig tillväxt, precis som religiösa tror på sina fantasier. Att de på inget sätt kan bevisa att evig tillväxt är möjlig samtidigt som det är hur enkelt som helst att bevisa motsatsen, verkar heller inte vara relevant. Så blind är mänsklighetens tro på att det ”löser sig” att man helt enkelt skiter i att vidta nödvändiga åtgärder innan saker far käpprätt åt helvete.  Javisst, saker kommer att lösa sig, men inte alls på det sätt de flesta tror eller hoppas på.

När det kommer till denna fantastiska Förbifart så kan jag säga att jag senast igår tog upp frågan under ett samtal med en politiskt engagerad person vars parti stöder satsningen och uttryckte mina tvivel, bl.a. kring att notan kommer att bli mycket dyrare. Han skrattade till lite och sade instämmande att den kommer att bli betydligt högre. Det visade sig att han själv inte ansåg att hans partis miljöpolitik var den bästa, snarare motsatsen. Så för er pajasar som tror att notan kommer att sluta på 28 miljarder, rekommenderar jag lite verklighetsanknytning. Energipriserna är på väg upp, bl.a. på grund av minskad oljeproduktion, och vad krävs för att bygga vägar? Energi och olja.

Om det istället hade förslagits att man skulle bygga ut cykelvägarna för 2,8 miljarder kr i Stockholm så är jag övertygad om att den positiva och långsiktiga effekten skulle vara betydligt större.  Åtminstone om man lät människor som cyklar vara med att planera byggena, och inte bilister som aldrig cyklar. Men det lär aldrig inträffa.

Arvsskatt och fastighetsskatt

Det finns människor som är så avundsjuka och giriga att de inte tolererar att se andra människor samla ihop en viss mängd pengar. Det sticker dem i ögonen. De menar att dessa människor är rika och därmed ska de straffas. Nu råkar det vara så att det finns ytterst få rika människor och tro’t eller ej så har en hel del av dem fått arbeta mycket eller sparat mycket för att uppnå någon form av rikedom. De som är riktigt rika kan enkelt flytta ifrån Sverige och slippa dessa skatter hur som helst. Det som händer om man inför dessa skatter är att man jagar bort dem som faktiskt sitter på kapital och får dem att investera i andra länder istället. Allt detta för någon princips skull. Smart.

Nu är jag varken rik, fastighetsägare eller inväntar något arv, snarare tvärtom. Men till skillnad från majoriteten brukar jag försöka hitta lösningar som faktiskt fungerar, inte sådana som känns ideologiskt riktiga av någon anledning (som jag aldrig kommer att förstå vad någon någonsin kommer att tjäna på). Jag anser det vara fel att ha denna typer av skatt av flera anledningar. Här är två:

1. Pengarna är redan beskattade en gång. Varför ska vissa drabbas av dubbel beskattning? Det är inget annat än ren diskriminering.

2. Att vara ”rik” kan mycket väl bero på att man har sparat pengar. Det ska man tydligen straffas för. Här ska jag ge ett exempel: Person A och B har lika hög inkomst och köpte var sitt hus i mitten av 90-talet i en närliggande Stockholmsförort. De är högre medelinkomsttagare och betalar således även en större andel i skatt än vad majoriteten gör. Person A lever ett enkelt liv, åker inte på utlandsresor, har inte en bil, cyklar till arbetet, köper kläder endast när de gamla börjar gå sönder, kastar inte mat, etc. Person B lever loppan och har dessutom tack vare bankernas låga räntor de senare åren gått på lånehysterin och belånar ständigt sitt hus för att kunna fortsätta spendera pengar på konsumtionsvaror och har således konstant ökat sitt lån. Person A, däremot har helt och hållet betalat av sitt huslån. Person B kan dessutom få avdrag på sin skatt, d.v.s. betalar mindre pengar till staten, tack vare att han/hon betalar ränta till en privat aktör (banken) för att inte ha sparat sina pengar.

Plötsligt en dag tycker några politiker att man ska beskatta egendom som fastigheter. Det visar sig då att person A plötsligt får betala ännu mer pengar till staten eftersom han/hon valt att inte spendera sina pengar på miljöförstörande aktiviteter, person B däremot går fri eftersom han/hon inte äger sin bostad (det är det ju banken som gör), åtminstone är det så det har sett ut tidigare gällande fastighetsskatten. Dessutom ska skatten betalas baserat på vad någon annan anser att bostaden är värd i dagsläget, även om bostaden inte ens är till salu och därmed inte kan ha ett marknadsvärde överhuvudtaget. Är detta rättvist eller solidariskt på något sätt? Knappast.

Det finns ingen anledning att ge bort ännu mer bara för att man själv valt att spara sina pengar och inte leva i någon form av konsumtionshets.

Marginalskatten

Inte så överraskande så tycker många av dem som förespråkar arvsskatt och fastighetsskatt att sådana som tjänar mer pengar ska få betala ännu mer skatt, även fast de faktiskt redan betalar mer skatt. T.ex. 30% skatt på 1000 000 kr är betydligt mer än vad 30% skatt på 250 000 kr är. Ja, det är rentav 4 ggr så mycket. D.v.s. redan utan marginalskatten betalar en person som tjänar 1 miljon kronor om året lika mycket skatt som fyra personer som tjänar 250 000 kr om året. Det kan tyckas orättvist, främst eftersom den som betalar mer skatt dessutom antagligen inte får några som helst bidrag av staten (förutom möjligtvis barnbidrag, räntebidrag, ROT- och RUT-bidrag), vilket man kan utgå ifrån att låginkomsttagare oftare får.

Men, detta är inte nog. För i Sverige tycker man att en person som tjänar en miljon kronor om året (även mindre, detta är bara ett exempel till er som inte fattar) inte ska få komma undan med att betala ”bara” fyra gånger så mycket skatt som en person som tjänar mindre. Nej, den som tjänar en miljon ska betala ännu mer i skatt. Tydligen kallas detta för rättvisa och solidaritet. Nu till det intressanta. Här framgår det inte någonstans hur mycket av dessa människor arbetar och hur mycket de i övrigt belastar samhället och miljön. Det kan ju faktiskt lika gärna vara så att den som tjänar en miljon arbetar ”dag och natt” med ett projekt som förbättrar levnadsvillkoren för andra människor, medan de som tjänar mindre kanske rentav arbetar på McDonalds, ett företag som är ökänt för sin miljöförstöring och sin lågavlönade personal.

Det finns heller ingenting som säger att personen som tjänar en miljon på ett år egentligen vill jobba med välgörande ändamål de kommande tre åren. D.v.s. han/hon vill jobba mycket ett år och lägga undan pengar, för att sedan hjälpa människor och natur ännu mer. Men det går inte. För om personen tjänar pengarna under en viss tidsperiod som någon annan har bestämt, ja då ska den straffskattas för detta. För det är ju nämligen så att man inte själv får bestämma över sitt liv. Staten vet bäst hur och när du ska arbeta. Glöm inte det. Därför är det rent skattemässigt en vinst att ha ett högavlönat arbete som man jobbar med på kvartstid istället för att ha ett högavlönat arbete där man arbetar mycket ett år och sedan är ledig och gör vad man vill de kommande tre åren. Det går nämligen inte. Du måste alltid göra saker på statens villkor, om inte så ska du straffas.

Så vad händer om du som skattebetalare ber staten att leverera en av de tjänster som staten säger sig tillhandahålla mot skattemedel? Det händer absolut ingenting. I de flesta fallen där du blir avvisad får du ”möjligheten” att överklaga. Lycka till!

Säkerhet

Eftersom många politiker tydligen är väldigt mån om vår säkerhet kan det ju tyckas vara ytterst märkligt att siffrorna för avskrivna brott ser ut som de gör. Jag har ju personligen varit med om detta ett flertal gånger, bl.a. efter en synnerligen brutal misshandel där polisen inte brydde sig om att agera och fånga gärningsmännen. Politikerna är så mån om vår säkerhet att de vill gå igenom vår elektroniska kommunikation, samt registrera den och spara den, för att med hjälp av detta kunna lösa brott. Men, och detta är ett mycket viktigt men, hur kommer det sig att polisen ändå inte agerar trots att man har bevis för att ett brott har inträffat?! Nej, tyvärr köper jag inte att medborgaravlyssningen på något sätt är till för medborgarnas säkerhets skull.

T.ex har vi ju en justitieminister i detta land som vill att brottsmisstänkta ska straffas och brännmärkas innan de är dömda för något brott, ja åtminstone så länge de är män.

Hennes uttalande ledde till att jag skickade henne ett e-mail där jag berättade om alla de gånger som jag drabbats av brott (och där jag dessutom inte fick den minsta hjälp av polisen, snarare tvärtom) och att jag trots det anser att brottslingar endast ska straffas om de befinns skyldiga till brottet. Till skillnad från justitieministern, d.v.s. Jag påtalade även det märkbart olustiga i polisens totala apati när det kom till att jag blivit mordhotad för att senare trakassera mig efter att min f.d. flickvän påstått att jag hotat henne, något som aldrig ens ägt rum. Alltså, om man i egenskap av man har bevis för att man har blivit mordhotad och att en kvinna skyddar brottslingen, då ignoreras man av polisen. Om samma kvinna sedan hittar på att hon utsatts för hot, ja då blir man trakasserad av polisen. Notera att jag via mitt e-mail till justitieministern försökte påvisa hur orättvist jag blivit behandlad och att jag menar att det kanske ska fokuseras på att lösa fall där det faktiskt finns bevis att ett brott begått och gärningsmännen är kända, istället för att av någon moralisk anledning vilja brännmärka människor som är misstänkta, inte skyldiga, till ett brott.

Detta svar fick jag för några dagar sedan av en sekreterare på justitiedepartementet:

På uppdrag av justitieminister Beatrice Ask tackar jag för ditt e-brev. Jag ber om ursäkt för att svaret har dröjt.

Justitieministern beklagar att du känner att du inte har fått det bemötande från rättsväsendet som du velat. Eftersom hon inte får uttala sig om enskilda fall kan hon emellertid inte kommentera din beskrivning av de olika situationer du nämner. Som du säkert känner till har den som vill klaga på en myndighet eller tjänsteman möjlighet att vända sig till Riksdagens ombudsmän – JO.

Jag vill också nämna att under mandatperioden har regeringen i handlingsplaner vidtagit ett flertal åtgärder för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, prostitution och människohandel för sexuella ändamål. För närvarande pågår dessutom en översyn av sexköpslagstiftningen.

Regeringen har parallellt med detta tillsatt en utredning om förstärkt rättssäkerhet och effektivitet i förundersökningförfarandet som ska analysera en mängd frågor, bland annat beträffande tillämpningen av objektivitetskravet i förundersökningar och de brottsutredande myndigheternas metoder för kvalitetssäkring.

Även om justitieministern inte har möjlighet att närmare kommentera enskilda fall är det värdefullt för henne att få ta del av medborgarnas erfarenheter och tankar i frågor som rättsväsendet. Hon uppskattar att du tog dig tid att skriva till henne. ”

Det är ju härligt att Beatrice uppskattar att jag tog mig tiden. Jag uppskattar inte att hon inte tog sig tiden att svara och inte heller läsa vad jag egentligen skrev. Enligt Beatrice Asks sekreterare är mäns våld mot kvinnor värre än våld mot män. Det är intressant att veta. Prostitution och ”människohandel” hör tydligen till Sveriges absolut största problem som medborgarna drabbas av flertalet gånger under sina liv. Därför har justitieministern valt att prioritera dessa frågor. Bra där, Beatrice!

Som om komiken inte var tillräckligt svart, så avslutades sekreterarens svar till mig med en uppmaning i grön text. Längst ner under sekreterarens kontaktuppgifter står ”För miljöns skull − skriv inte ut detta meddelande i onödan ”.

Har någon på justitiedepartementet en synnerligen bisarr humor? Det verkar onekligen så. Inte nog med att man alltså direkt narras med medborgaren (i detta fall jag) som skrivit ett brev där jag förklarar problematiken med rättssystemet och får som svar att man ska fortsätta göra precis det man gör, utan man skickar även en uppmaning till mig om att jag ska tänka på miljön. Detta alltså från ett parti som vill satsa miljarder på att bygga ut fler bilvägar och samtidigt ger tummen upp för fortsatt avverkning av de få naturskogar vi har kvar i Sverige. Jag säger så här : För miljöns skull – bygg inte Förbifarten, satsa på cykelvägar, ge upp tron på evig tillväxt och kräv större ansvar av individer och företag att inte skada miljön mer!

Men förlåt, det är ju lite för jobbigt. Det är lättare att låtsas bry sig om miljön genom att be någon annan inte skriva ut papper i onödan…

Och glöm inte att en skadad miljö också skapar osäkerhet, men den typen av osäkerhet är ointressant att diskutera. Det som ska genomdrivas är noggrann övervakning av medborgarna. Detta av den enkla anledningen att medborgarna ska hållas i schack ifall att vissa skulle tröttna på styret och agera på ett brutalt sätt. Det handlar alltså inte om medborgarnas säkerhet, utan om politikernas.

Men, för den som tvivlar på mina ord och menar att vi lever i ett rättvist och jämlikt samhälle, prova att göra följande:

Gå fram till valfri privatperson av manligt kön och hota den till livet. Säg att du ska döda den om det är så det sista du gör, bekräfta även gärna att ett hot har ägt rum genom att skicka ett SMS, och om du dessutom har ett klart motiv så är det ju ännu bättre. Du kommer att upptäcka att polisen inte gör ett skit.

Ställ dig sedan utanför Rosenbad och säg samma sak till valfri politiker, bekräfta det inträffade genom till exempel ett e-mail till politikern.

Jag vågar sätta en stor summa pengar på att utfallet kommer att bli annorlunda denna gång. Någon som vill sätta emot?

Det påstås att vi lever i en demokrati. I en demokrati anses det att frihet och jämlikhet ska råda, för att ens kunna vara en demokrati. Jag menar dock att vi varken lever i ett fritt eller jämlikt samhälle, således lever vi inte i en demokrati.

Sexköpslagen

Som jag beskrev ovan så är köp av sexuella tjänster ett av de största problemen vi har i samhället, åtminstone om man ska tro Beatrice Ask och hennes åsiktsfränder i denna fråga. Det tycks dock vara så att jag och majoriteten av Sveriges befolkning aldrig drabbats av några problem med detta, däremot har vi drabbats av våldsbrott, stöld, hot etc. Detta är brott som – om man ska utgå från sexköpslagens beivrare – inte är lika allvarliga, trots att den typen av brott ökar mycket mer än så kallade sexköpsbrott. Jag kanske bor i en bubbla, men det hör inte till vanligheterna att jag ser någon försöka köpa sex. Faktum är att jag aldrig har sett det. Däremot har jag själv utsatts för olika våldsbrott och stölder samt sett andra utsättas för det. Trots detta så väljer justitieministern att fokusera på sexköpslagen, samt givetvis våldsbrott, så länge det är kvinnor som drabbas. Män däremot, vi kan gott få ta en del stryk. Det gillar ju vi, tydligen.

Istället för att fokusera på att få de poliserna som faktiskt finns att utföra ett effektivt arbete så har vi alltså en justitieminister som vill få dem att fokusera på en viss typ av brott som dessutom inte är typen av brott som drabbar flest personer. Nu kan man ju tycka att det är fördjävligt, men det som är ännu djävligare är att det antagligen inte spelar någon roll om det andra ”partiet” hamnar i regeringsposition. De bedriver liknande politik i dessa frågor.

Friår

Vissa politiker talar om friår. Friår betyder att en person ska ha möjligheten att vara ”ledig” i ett år från arbete.  Jag har själv hört en kort debatt mellan två politiker där frågan togs upp. Politikern Wetterstrand som var för menade att det skulle underlätta för människor att arbeta längre och slippa bli sjukpensionerade i förtid. Vad hon hade för belägg till att så faktiskt skulle vara fallet har jag absolut ingen som helt aning om. Hur detta skulle bekostas är fortfarande en gåta, kanske baserat på politikerns tro att färre kommer att sjukskrivas, vem vet? Knappast hon själv.

Lånesamhället

Jag gav tidigare i texten exempel på vad som händer om man sparar pengar i Sverige – man straffas för det. Vad händer om man istället väljer att spendera pengar? Jo, då belönas man faktiskt. Till en början så slipper man betala lika mycket i skatt, men så är det också så att om man inte klarar av att betala sina lån, ja då kan de till och med avskrivas! Bra va?! Det är någon annan som får betala för kalaset!

Nu kan ju det tyckas vara bra att banken som varit dum nog att låna ut en massa pengar till en oansvarig person ska få stå för smällen, men det är här det roliga kommer. De gör de inte! Det är nämligen så fiffigt konstruerat att om bankerna lånat ut till väldigt många som är dåliga på att betala sina lån, ja då kommer skattepengar användas för att täcka bankernas förluster. Men det gör väl inget, tänker någon. Jo, det gör det! För skattepengar är just det som du och andra anställda inom privata sektorn betalar för att få tjänster som utförs till er av staten. Tjänster som vård vid sjukdom, utbildning i skolan,polisskydd, etc. Problemet är bara det att de tjänsterna hela tiden försämras. Polisen kan man i praktiken helt räkna bort att få hjälp av.  Så vad används dina pengar till? Jo, till att bl.a. täcka bankernas förluster. D.v.s. att betala någon annan privatpersons osunda leverne över sina tillgångar. Det absolut bästa är att när banken gör en vinst, ja då får du inte ta del av det. Bra va?

Trots att detta fiffiga system gynnar några få så kan det skapa effekter som är riktigt otäcka. Bloggaren Flute skrev ett kort inlägg häromdagen där han rekommenderade en dokumentärfilm, som jag tycker att alla borde se. För vad kommer hända när hela världen är skuldsatt? Och den mest intressanta frågan är: var kommer alla pengar ifrån som vi lånar?

Klimathotet

De flesta har säkert hört talas om det s.k. klimathotet, jag ska därför inte beskriva det. Det man däremot kan säga är att klimathotet har fått en enorm genomslagskraft. Ja, man kan t.o.m. höra kamrat Reinfeldt tala om klimathotet ibland. Härom veckan var jag på något som kallades för Tillväxtkongressen och även där pratades det friskt om klimathotet och hur man ska kunna koldioxidkompensera genom att köpa utsläppsrätter. Det visade sig vara så att många som vurmade för olika vänsterideologier befann sig på plats, och det pratades friskt om att man ska beskatta höginkomsttagare ännu mer, eftersom det var de som förstörde miljön mest, sades det, och män givetvis. Lyckligtvis var det en person bland debattörerna som invände till detta, då han menade att det människor tjänar ju inte är problemet, utan vad de köper för pengarna. Alldeles riktigt! Därför sade han att det vore bättre att ha en konsumtionsskatt, och där är jag helt med! Jag blev riktigt glad över att höra en till person tycka som jag i denna fråga. För här har man ju återigen samma problem som det jag tog upp under ”Arvsskat och fastighetsskatt” samt ”Marginalskatten”, det är ju inte hur mycket en människa tjänar som är det avgörande, utan vad den väljer att spendera pengarna på och hur ofta den gör det.

Problemet med klimathotets framgång i debatten är att det onekligen är så att andra viktiga miljöfrågor hamnat i skymundan. Det talas t.ex. om hur man kan klimatkompensera. Fantastiskt! D.v.s. om du väljer att göra något som släpper ut mycket koldioxid så kan du köpa dig fri från det på något sätt. Men jag undrar genast: är utsläpp av koldioxid det enda problemet vi har på denna planet? Hur kompenserar vi för alla andra utsläpp? Hur kompenserar vi för skogar som skövlas runt om i världen, för alla växt- och djurarter som dör ut, för alla hajar som slaktas för att någon ska äta hajfenssoppa, för all fisk som industriellt fiskas upp tills ingen fisk finns kvar? Tydligen så återskapas allt detta genom att man klimatkompenserar, eller inte…

Nej, det är helt enkelt så att all konsumtion måste beskattas efter den inverkan på miljön som den har, inte hur billig den är att framställa i stunden. Faktiskt är det så att man skulle kunna ta bort all inkomstskatt och endast beskatta det man själv väljer att handla. På så vis skulle driftiga människor inte straffas. Och om man då som företag tillverkar varor som är miljöfarliga, ja då blir de extremt dyra att inhandla vilket leder till att majoriteten inte kan eller vill köpa varan. Detta i sin tur leder till att företagen måste göra en mindre inverkan på miljön för att kunna ha en lönsam verksamhet. Jag menar att det är det enda sättet som vi kan ha en långsiktig och hållbar utveckling på. För visst kan saker göras bättre, mer effektiva och billigare, men det få inte ske på miljöns bekostnad. Tyvärr är det väldigt många som stirrat sig blinda på den så skallade tillväxten att de i sina försök att uppnå denna förstör möjligheten för liv för framtida generationer. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det, men motbjudande är bara förnamnet.

Tydligen är det så pass viktigt för vissa att prestera bra siffror att de helt glömt bort vilka konsekvenser det kommer att få. Dock är detta inget nytt, människor överlag brukar fungera så.

Arbete

Det krävs ju onekligen en särskild talang för att inte klara av att inse att statligt finansierade arbeten inte bidrar till starkare statliga finanser i samma utsträckning som privata företag gör. Visst, om de statliga verksamheterna faktiskt genererar pengar så gör de ju det, men hur ofta gör de det?

En vän berättade nyligen att hans hustru, som är sjuksköterska, för några år sedan arbetade på en statlig läkarmottagning. Tydligen var det så att de inte hade någon egen budget, utan hamnade under flera som i sin tur täckte flera mottagningar. Jag minns inte riktigt detaljerna i historien, men poängen var att när det slutligen skulle räknas ut vad mottagningen kostade att driva så gick det inte eftersom det inte någonstans gick att se hur mycket de förbrukade som enhet. Som om inte det var märkligt nog så stängdes mottagningen så småningom för att man skulle göra besparingar. Det intressanta är ju att man inte visste hur mycket man sparade, för det gick ju inte att räkna ut.

Något säger mig att det inte enbart är sjukvården som fungerar på det sättet. Så nej, statligt tillsatta arbeten är inget jag vurmar för. Skapa hellre möjligheter för människor att starta eget. Då kommer man nämligen även få se en ökad produktivitet. Det är ju betydligt lättare för anställda att dra fötterna efter sig som anställda på ett företag, även om det är litet, till skillnad från vad en egenföretagare kan göra. Och till de som säger att så inte är fallet och att jag svartmålar hur det ser ut, så har jag en enda sak att säga: jag har sett det med egna ögon på ett flertal arbetsplatser så jag vet vad jag talar om.

Och om man prompt vill att människor ska arbeta som anställda, skriv då ut hela deras faktiska kostnad som arbetsgivaren betalar i deras lönespecifikationer. Eller ännu bättre, låt varje person betala in detta själv. För det första skulle man spara företagen administrativa kostnader, samt att varje person skulle tänka sig för nästa gång de klagade på t.ex. en låg lön. Istället skulle de då kunna ställa frågan till politikerna vad de får för alla pengarna de måste betala till staten för att de själva utför ett arbete.

Alliansen t.ex. menar att de till skillnad från de rödgröna vill skapa fler arbeten som inte är statligt finansierade. Det är ju jättebra, men att ha som vallöfte att inte göra vissa saker är inte speciellt begåvat. Å andra sidan kan man då fråga sig om att de kanske läst mina anvisningar kring ”konsten att inte göra”, men den rekommendationen är riktad mot mindre begåvade människor vilket jag uttrycker tydligt i texten. Detta får mig att börja undra varför de väljer att följa mina anvisningar. Nåväl, det är ju bättre än att de inte gör det. Om jag startade ett parti skulle jag ha som vallöfte att jag inte kommer att gasa ihjäl befolkningen i konstiga läger, vilket bra parti va?!

Vården

Ett populärt ämne är att diskutera hur vården ska förbättras. Efter egna turer inom vården har jag lika lite tillit till den som till andra statliga verksamheter. Inte för att jag tror att privata lösningar är bättre, inte längre i alla fall. När jag i vintras hade en del hälsoproblem utan att kunna få hjälp på Södersjukhuset så kontaktade jag istället Sophiahemmet. Jag tänkte att de i egenskap av privat sjukhus skulle vara mer mån om sina kunder. Jag skickade ett e-mail till dem och beskrev tydligt mina problem. Det dröjde några dagar och till slut fick jag ett svar där det stod att ärendet skickats vidare till rätt avdelning. Sedan dess hörde jag inte något från dem igen. Proffsigt Sophiahemmet!

Själv tänker jag att det bör finnas nog med pengar för att erbjuda fullgod vård till samtliga medborgare, med tanke på hur mycket skatt vi betalar. Fast å andra sidan kanske inte pengarna räcker efter att våra politiker köpt Toblerone?

Energiskatter

Tydligen är det så att de rödgröna vill införa energiskatter. Detta är bra, menar jag, eftersom det är ett bra sätt att förbereda befolkningen på de högre energipriserna vi har att vänta oss i framtiden. Men, en viktig fråga gällande skatter är just vad pengarna sedan används till. I de rödgrönas fall vet man ju att de vill skänka pengarna till människor som ingenting gör. Detta får mig att tänka på vinterns snökaos. Det pratades mycket om denna kaos, om hur spåren var igensnöade så att tågen inte kunde komma fram. På samma sätt har jag anmärkt hur lång tid det har tagit innan gruset sopades undan från vägarna. I närheten av området där jag bor dröjde det så länge som till början av maj innan man sopade bort drivor av grus som gör det farligt att cykla. Antagligen skyller man på bristande resurser. Men frågan är då varför man inte kan kräva av bidragstagare att utföra viss samhällstjänst? Jag ser faktiskt inte varför skattebetalare ska betala någon för att sitta hemma och jäsa i en soffa. Faktum är att det finns hur mycket som helst som kan göras, bara någon visar vad och hur det ska göras.

Om de rödgröna åtminstone kunde komma med något förslag som liknar detta hade man ju kunnat ta dem på större allvar, men det går ju inte verkar det som.

Försvaret

De rödgröna vill även minska försvarsbudgeten ytterligare. Det må vara så att jag personligen är emot organiserat våld eller våld över huvud taget, men faktum är att det finns andra som inte är det. Därför är det lämpligt att ha ett fungerande försvar som skydd mot detta. Eftersom vi har så få poliser i landet och de flesta uppenbarligen sitter vid ett skrivbord och ber brottsoffer spela gitarr för dem så kan det ju vara bra om vi åtminstone har ett försvar som kan ingripa ifall att det saker och ting spårar ur, som de t.ex. gjorde i Grekland när de fick veta att de inte kan leva på lånade pengar längre. Nåväl, riktigt så är det ju inte, de har ju precis fått låna ännu mer. Men, eftersom Grekland t.ex. har ett starkt försvar så kommer ingen att angripa dem, vilket Sverige borde ta lärdom av.

Peak oil

En fråga man inte kommer höra många diskutera under valrörelsen är den kommande minskningen av oljeproduktionen, eftersom tillgången till olja är ändlig. Detta är något som kommer att skapa stora problem för samhällen som är beroende av olja. I Sverige slår man sig gärna på bröstet om att vår oljekonsumtion minskat kraftigt de senaste decennierna, men man ”glömmer” berätta att vi endast exporterat förbrukningen till länder som Kina. D.v.s. när oljan går upp i pris blir det även dyrare att köpa plastleksaker tillverkade i Kina, och eftersom hela vårt samhälle bygger på en märklig form av konsumtionshets så kommer detta även att drabba många verksamheter som hittills har livnärt sig just på denna hets.

Varje parti som inte tar upp denna fråga diskvalificerar sig omedelbart från att bli taget på allvar, tyvärr innebär detta att jag då ”måste” rösta på miljöpartiet. Det kan jag dock inte göra eftersom de i andra frågor är på tok för stolliga för min smak, samt att de ju nu är i en koalition med kommunisterna och socialisterna. Och dessa tror t.ex. på evig tillväxt. Det är p.g.a. detta de kan lova bort pengar som inte existerar.

Invandringen

Denna fråga får hamna efter peak oil, eftersom politikerna skyr den lika mycket, ja förutom Sverigedemokraterna då. Tyvärr måste jag säga att Sverigedemokraterna har rätt på vissa punkter. T.ex. så bör invandringen minskas kraftigt, främst från krigsdrabbade områden. Är jag en elak och ond människa för det? Nej. Det är nämligen så att människor som flyr från krig ofta drabbas av svåra psykiska problem. Genom att ta dem till Sverige får vi även ta del av problemet. Detta hade ju inte varit så allvarligt om vi hade medel att handskas med dessa problem, men det har vi inte. Svensken vill ju kunna åka till Thailand på semester, svensken vill betala mindre skatt, svensken vill att skattepengar ska gå till sådana som inget gör, etc. Allt detta som svenskarna vill gör att det faktiskt inte är praktiskt möjligt att ta hand om så många svårt drabbade människor utan att det får direkt negativa konsekvenser i samhället. Nej, säger jag. Låt de länderna som startar krigen ta emot flyktingarna. Det är knappast Sveriges skyldighet. Däremot, att ta emot kvalificerad arbetskraft är inte fel, men ännu mer rätt vore möjligtvis att utbilda folk i Sverige till att bli konkurrenskraftiga, och det blir man inte genom att som barn själv få bestämma sin undervisning.

Men Sverigedemokraternas stora och allvarliga misstag består i att så mycket av deras politik handlar just om invandringen. Ett parti som så enkelspårigt skyller alla problem på en enda nämnare kan jag inte ta på allvar. Det är ett missnöjesparti.

Utbildning

Utbildningen måste förändras drastiskt i detta land. Människor som bor här måste lära sig leva i verkliga livet, inte i en sagovärld som de sedan barnsben hjärntvättats till att tro på. En av de främsta sakerna barn bör få lära sig är att med rättigheter följer skyldigheter. Förstår man inte detta blir livet väldigt svårt, och det är just bristen av denna insikt som skapar svåra problem i vårt samhälle, samt att det faktiskt är många som på fullaste allvar menar att man inte kan kräva saker av andra men tycker att dessa människor per automatik ska få ha vissa rättigheter.

En annan sak som allmänheten bör utbildas i är att kunna se värdet av att visa hänsyn. Visad hänsyn gentemot andra och miljön är något jag menar är väldigt sällsynt. Varför man inte utbildar människor i att förstå hur saker och ting hänger ihop i vår värld och hur mycket alla skulle tjäna på om man var lite mer försiktig med hur man agerar i de flesta lägen, är för mig ett stort mysterium. Istället hjärntvättas man om att världen ser ut på ett sätt som den faktiskt inte gör.

Att jag ens behöver ta upp detta känns vanskligt, men jag anser att man även ska lära befolkningen att skriva och tala på svenska. I dagsläget verkar det vara för mycket begärt.

Kultur

Det finns ju en del vänstermänniskor som motsätter sig Alliansens kulturpolitik då de menar att Alliansen försöker skapa en kulturentrepenad. Sådana tongångar präglade Tillväxtkongressen som jag närvarade på. Märkligt, tänkte jag, eftersom jag hade hoppats på att det främst var den kommande bristen på diverse råvaror som skulle diskuteras och omöjligheten med en evig tillväxt. Tyvärr visade det sig att ett antal kulturarbetare var på plats för att återge sin åsikt om hur en borgerlig politik drabbar deras verksamhet. Även om jag anser att det mesta de sade var kvalificerat skitsnack så var det ändå intressant att se hur lite självkritik dessa människor besitter. De talade rakt ut om hur viktig ”kulturen” är, underförstått att just den typen av kultur som de själva skapade var riktigt kultur och inte något kommersiellt dravel. Det var nämligen så att just de visste bäst vad som var bäst för allmänheten och vilken kultur som berikade andras liv mest.

Detta var kanske inte oväntat, men att se hur öppet dessa människor visade sitt förakt mot andra som inte delar deras smak var fascinerande. Det tragikomiska var att de försökte återknyta till tillväxtdiskussionen genom att säga att det som kommer vara framtidens konsumtionsvara just var kultur, eftersom det knappt skapade några negativa miljökonsekvenser. Därför menade de att staten måste ge kulturarbetare mera bidrag.

Mina invändningar:

1. Dagen då vi verkligen får smaka på konsekvenserna av dagens överkonsumtion kommer människor inte ha råd betala skatt för kultur som någon annan anser att de bör ta del av.

2. De kommer således inte ha lika mycket tid över till att lägga på kultur som någon annan anser att de bör ta del av, av den enkla anledningen att de kommer tvingas arbeta mer.

3. Om nu det kulturarbetarna gör är så bra och så viktigt, ja då kommer ju allmänheten själva betala dem för deras fantastiska sätt att berika allmänhetens liv, inte sant? Om kulturarbetarnas alster är så otroligt bra så är det ju uppenbart att någon kommer att betala dem för att ta del av dem, inte sant? Ändå vill de ha mer statliga bidrag, hm…

Slutsats

Kvar återstår då Piratpartiet, som jag menar för fram en del viktiga frågor. Tyvärr är det så att Piratpartiet inte framför fler viktiga frågor utan de vill agera vågmästare mellan två skitblock. Vad är poängen? undrar jag då. Att agera vågmästare mellan pest och kolera?

De kommer på egen hand inte kunna avskaffa FRA-lagen eller andra gällande skitlagar. Något säger mig att t.ex. Socialdemokraterna till stor del röstade emot FRA-lagen var just för att plocka politiska poäng, eftersom de visste att den antagligen skulle gå igenom ändå. Om ett parti som Piratpartiet fanns i Riksdagen då så är jag tämligen övertygad om att sossarna hade röstat ja, för att få igenom lagen. Sådant är det politiska spelet.

Det verkar tyvärr inte bättre än att jag får ägna min tid åt annat på valdagen. Så länge människor är förblindande av sin ideologiska övertygelse och sin fantasi om hur deras drömvärld skulle se ut så kommer man aldrig kunna tillämpa en fungerande politik. Den dagen då det bildas ett praktiskt parti så kommer jag att rösta på det. Jag är uppriktigt trött på ideologiska flummare från alla block. Om er politik inte fungerar så gör den inte, släpp den och gå vidare. Försök inte tjata igenom den för vissa saker fungerar inte på ett visst sätt, hur gärna ni än önskar att de gjorde det.

Annonser

5 responses to “Valår – vem bryr sig? En historia om ideologisk blindhet

  1. http://www.youtube.com/watch?v=mdlMrzPvgL8&feature=related @ 06:40 – slutet

    George Carlin har en akt för varje tillfället.

    Och om du syftar på min tidigare kommentar när du tar upp dagens ungdomar och Svenskan, så får du liksom ta helheten med mina stavfel jag begick under stundens hetta.

    Jag var lite stressad, och svettades vätska som sedan blev sura moln som antagligen svepte över Stockholm igår. Det helt otippade regnet var en metafor för mina stavfel, och den konsekvent gråa dagen var liknelsen för textens poäng.

    Inte det bästa man skrivit ihop på 5 minuter, men vad fan. Jag menar, hade det varit så illa hade du väl inte ens godkänt kommentaren i första taget.

    O i min skola fick vi inte bestämma ett skit. Skolverkets kollektivpapper var som bibeln för de kristna polackerna.

    ”*Alla elever: hys inga tankar, ifrågasätt ingenting. Ifrågasätta tar tid, och vi har inga resurser till att ändra någonting, eller bry oss om individualism, och allt det där med fritt tänkande. Så, för att staten ska fortsätta pumpa ut med kommunala pengar på vår fasad till skola, så föreslår vi att ni gör som ni blir tillsagda. Annars ringer vi hem till era föräldrar, och ni vet själva hur mycket däng ni får då. Bättre att svälja skiten än att ta emot den fysiska förödmjukelsen. Och alla ni Svenska barn… Oroa er inte, det är så svartskallarna gör; de slår sina barn, och berövar sina döttrar friheten till ett självständigt liv. Bry er inte om dom. Och förresten. Man ska respektera andras kultur, och i Sverige har vi en demokrati.”

    Öhhh… Va?! Hade det varit Svenne barn, ja då jävlars hade man rykt in. Inte konstigt att ungdomar – som bott i Sverige längre än i sina hemländer – förblir segregerade. De blir ju särbehandlade i ondo.

    (*Obs: påhittat citat ovanför)

    ”Om jag startade ett parti skulle jag ha som vallöfte att jag inte kommer att gasa ihjäl befolkningen i konstiga läger, vilket bra parti va?!”

    Bwahahahaha. Den där gjorde dagen. Du vet, ‘Suicidal Tendencies’, har ju en skiva som är betitlad, ‘How Will I Laugh Tomorrow?’.
    Simpelt. Juggens blogg; läs den! Den får dig både att skratta och gråta samtidigt.

    Nu har skivan förvisso några år på nacken, och på den tiden fanns inte bloggar, men nog fan finns det re-issues på skiten, så albumet är därmed existentiellt även idag. Re-issues i moderna tider, i kombination med bloggar, blir då att svaret (på en abstrakt nivå) är giltigt nog.

  2. Edit: Trots påhittat citat, så speglar texten den attityd jag upplevt på Svenska skolor. Speciellt delen som berör invandrare.

    Ursäkta dubbel-kommentaren, men jag glömde att förklara vad det fejkade citatet grundar sig i.

  3. Tre saker:

    1) Det är ganska svårt att helt motbevisa oändlig tillväxt. Oändlig befolkningstillväxt är enkelt att motbevisa givet att vi har ändlig boplats. Men att öka värdet på befintliga varor utan att förbruka fler resurser är fullt möjligt. Fast din poäng gäller fortfarande, jag klyver egentligen bara ord.

    2) Du förespråkar praktisk politik snarare än ideell men samtidigt vill du inte missnöjesrösta. Jag vill hävda att det finns en praktisk anledning att missnöjesrösta: ditt missnöje registreras väldigt tydligt. Om flera procent av Sveriges befolkning röstar på emot FRA-lagen och Lissabonfördraget etc. (d.v.s. röstar på Piratpartiet) så tvingas de andra partierna att inse att frågan är viktig. Sedan kan man även se det som hämnd: ifall politikerna tänker kissa på min tillvaro så tänker jag kissa på deras.

    3) Vill du inte missnöjesrösta men är missnöjd med samtliga kandidater? Demokrati innebär att du kan starta ditt eget parti. Jag säger inte att det är något enkelt eller ens bra alternativ. Men det faktum att alternativet existerar gör att man får mindre utrymme att klaga på de andra.

    Personligen tänker jag rösta på Piraterna. Jag försvarar upphovsrätten till sista blodsdroppen men medborgarnas rätt till skydd från staten går före allt annat just nu.

    • 1. Hur tänker du då? För om allt stiger i värde så är väl egentligen värdet konstant? Och låt säga att allt ökar i värde, då blir det ju dyrare, vilket i sin tur gör att färre har råd att köpa det. Och om fler har råd att köpa det, ja då har vi inflation och det reella värdet blir mer eller mindre konstant? Eller har jag missat något? 🙂

      2) Jo, så kan man se det. Om Piratpartiet hade haft en mer heltäckande politik hade jag kanske röstat på dem, men nu har de inte det. Låtsas om 51% plötsligt tänker likadant (ganska osannolikt, men ändå) vad har man då bidragit med? Att ett parti med två/tre frågor sitter i regeringsställning? Vet inte om det är ett så bra alternativ heller…
      Och jag vill inte ens riskera att det händer, känner jag. Men jag måste erkänna att jag tycker att det är väldigt synd att deras politik inte är bredare, för de hade verkligen kunnat vara ett alternativ för egen del.

      3) Ha ha, jo tanken har ju slagit mig. Något säger mig bara att jag har alldeles för kontroversiella åsikter och att jag kanske kan göra större påverkan på annat sätt än just genom att vara politiskt aktiv. För i slutändan är människor väldigt bekväma, och personligen är jag sällan för bekväma lösningar. M.a.o. kanske någon självälskande masochist skulle rösta på mig, hur motsägelsefullt det än låter. 😀

      Som sagt, piraterna är inte så tokiga men jag vill att de erbjuder mer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s