Man lär sig alltid något nytt

Idag gjorde jag något så ovanligt som att jag var ute och ”shoppade” (det heter inte handla längre, vilket tydligt framkom av skylten när jag gick in i Globens Shoppingcenter, eller vad de nu kallar det). D.v.s jag shoppade något som inte var cykel-, foto-, musik eller datorrelaterat, vilket jag lägger den största delen av mina pengar på, förutom mat då. Jag gjorde t.o.m. något så galet som att jag spontanshoppade.

På vägen hem från stan så tänkte jag att jag skulle gå istället för att ta tunnelbanan, trots det dystra vädret. I mp3-spelaren lyssnade jag för ovanlighetens skull på gammal mambo, närmare bestämt Celia Cruz som ju faktiskt är mycket bra. Då tänkte jag att jag skulle gå förbi Globens Shoppingcenter för att se om de hade någon butik där de säljer skrivare – ja, det är datorrelaterat – eftersom jag tyvärr behöver en ibland och tycker det är jobbigt att tjata på andra att skriva ut saker åt mig, vilket iofs inte händer så ofta men tillräckligt för att jag ska tycka att det är lite oproffsigt att inte kunna skriva ut dokument till min revisor, etc.

Så jag tog en sväng in i det vackra området (ironi) och hittade en entré. Väl där inne fick jag snabbt en märklig känsla, allt kändes så sorgligt på något sätt. När man bygger något så stort och påkostat så är ju förväntningen att det ska vara lite av ett folkmyller där, men det var det inte, det var väldigt tomt och dämpat. Kanske är det för att det är precis innan löning, vilket återigen är ett tecken att de flesta här i landet lever på gränsen av sin ekonomi. De slösar upp det de har så fort de har fått lön och sedan håller de sig hemma.

Hur som helst hittade jag ingen butik som sålde skrivare, inte för att jag letade överdrivet noga, men jag hittade en Expert-butik och då tänkte jag att de fyllt sin kvot av teknikbutiker. Jag beslutade mig för att gå hem men precis vid en av utgångarna så passerade jag en butik med sängkläder. Då slog det mig att jag ju behövde ett lakan eftersom att ett gammalt jag har nyligen fått ett hål och har sett sina bästa dagar medan örngottet och påslakanet faktiskt går att använda fortfarande. Så jag vände tillbaka och gick in i butiken. Visserligen var det ganska tomt överallt men det som är intressant med sådana butiker är att man sällan ser män där, varken bland personalen eller klientelet, och jag märkte att jag fick blickarna mot mig när jag gick in.

Jag gick runt och försökte hitta enskilda lakan men hittade endast kompletta set, som dessuom hade alldeles för små lakan för min 160 cm breda Tempur-säng. Slutligen hittade jag något som tycktes vara lakan men som till min stora förvåning inte var vanliga lakan – det var underlakan. Jag började titta runt och försökte hitta vanliga lakan, men förgäves. Till slut bestämde jag mig för att jag tyckte att dessa underlakan såg ut som vanliga lakan och gick därför till kassan för att eventuellt köpa ett, efter att jag ställt frågan om detta faktiskt var ett vanligt lakan. Jag ville ju inte ha ett lakan som ska vara under ett lakan, jag ville ju ha ett vanligt lakan eftersom jag är en vanlig jugge.

”Ursäkta, jag kanske ställer en väldigt dum fråga, men är det här ett vanligt lakan?” frågade jag kassörskan. ”Ja” svarade hon. Det var det, så jag plockade upp kortet och betalade för det vanliga felmärkta lakanet med ett vanligt kort men inte på kredit utan för pengar som faktiskt är mina egna, vilket jag förstått är relativt ovanligt. När kassörskan höll på att stoppa det felmärkta vanliga lakandet från Blue Heaven av modellen Harmony (det är viktigt med sådana namn så att man förstår att det är skönt att sova) i en plastkasse sade jag att jag kan ta det i handen. Det var ju redan inplastat.

Dagens lärdom är alltså att ordet lakan inte räcker för att beskriva ett lakan. Vem vet, det kanske är lätt att förväxla med ett påslakan trots att det ju heter något annat än lakan. Därför beslöt någon att döpa vanliga lakan till underlakan, så att man ska förstå att det är ett lakan som ska vara under, men frågan är under vad? Visserligen är lakanet under mig och under täcket på vilket jag har ett påslakan, ja det är t.o.m. under kudden på vilket jag har ett örngott MEN lakanet ligger på madrassen som i sin tur ligger på sängen, d.v.s. över sängen. Det skulle lika gärna kunna heta överlakan, men det gör det inte, och i verkligheten heter det inte underlakan heller – det heter lakan.

För övrigt vill jag tillägga att jag gärna hade betala 5 kr extra för lakanet om jag hade sluppit kartongen kring vilket lakanet var packat. Den enda funktionen jag kan tänka mig att kartongbiten har är att lakanet inte ska bli skrynkligt i sin plastförpackning, något jag faktiskt kan leva med i och med att lakan tvättas och blir skrynkliga ändå. Det är inte konstigt att vi har miljöförstöring och överförbrukning av naturtillgångar när det är så mycket onödigt tjafs som varor packas in i för att få dem att bli mer ”attraktiva”. Frågan är bara om de verkligen blir det, jag hade t.ex. blivit gladare om de kallat det för det är – ett lakan – och inte försökt göra det till något märkvärdigt, för det är det inte.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s