Sveriges nya och snart enda exportvara – den kristna moralen

Som jag nämnde i slutet av mitt tidigare inlägg så lurades jag som elev i grundskolan och gymnasiet till att tro att vårt samhälle såg ut på ett visst sätt. Mina lärare följde säkert läroplanen, men jag fick verkligen inte lära mig det jag egentligen behövde veta. Det fick jag lära mig på egen hand.

Jag minns att jag redan i gymnasiet, efter mina duktiga år i grundskolan, började tvivla på skolväsendet. Då störde jag mig mest på detaljer men nu ser jag det hela från ett annat perspektiv och det jag nu inser var det sämsta med utbildningen jag och mina klasskamrater fick, var bristen av verklighetsförankring. M.a.o. vi lärdes en massa saker de flesta av oss aldrig skulle ha användning av eller i värsta fall direkta lögner.

Lögnerna har fortsatt att matas till mig via media, även efter skolgången, men nu har jag lärt mig att känna igen dem. Det blir ganska enkelt, åtminstone tycker jag det själv, efter att man råkat ut för en del saker. Men det behöver inte ens gå så lång, det räcker med att öppna ögonen för att se att verkligheten ser annorlunda ut än hur den beskrivs.

Igår var den första dagen jag tog en träningsrunda på cykeln, dagen innan var den första turen på min stadscykel. De som har följt vad som sägs i media någorlunda har säkert då och då hört påsåenden om hur cykelvägarna ska förbättras, och inte så sällan har vi politiker som intervjuas och förklarar att vi jämfört med många andra länder har väldigt väl utbyggda cykelvägar. Visst, om man jämför med länder där inga cykelvägar finns så är det ju givetvis fantastiskt, men om man jämför med länder som Danmark, Tyskland eller Holland så är Sverige inget annat än ett skämt i det avseendet – ett U-land.

Lustigt nog kan man säga samma sak om den svenska justitieministerns syn på sexköp, den är som tagen ur någon saga där alla män är vidriga monster. Beatrice Ask är så full av hat mot män att hon gärna sprider falsk information om prostitution, som bl.a. Rick Falkvinge har uppmärksammat. Det många av Asks meningsfränder verka tycka är att sexköplagen varit så pass framgångsrik i Sverige att de tycker att den ska exporteras till resterande Europa. Vad de baserar den påstådda framgången på är fortfarande höljt i dunkel, som så mycket annat som våra politiker håller på med.

De håller varann om ryggen och även om Bodström uppmanade Ask att avgå härom dagen, så var det en halvhjärtad uppmaning från ”Mr. Övervakning och sprida lögner genom Ecpat”. Det är ju inte så att sossarna har rent mjöl i påsen direkt (en fras som gärna används av övervakningsstollarna). Ett bra exempel på detta är att de s.k. Tsunamibanden inte ska se offentlighetens ljus på 70 år, åtminstone om politikerna får säga sitt. Antagligen finns där ganska detaljerad information om vilka som faktiskt arbetar och vilka som inte gör det, trots hög ersättning.

Det lustiga i sammanhanget är att på tiden det begav sig så var det ingen som ställde sig frågan vad det står i statsrådens arbetsbeskrivning.

Följande står i Svea Rikes Lag:

”2 § Om ett statsråd inte kan fullgöra sitt uppdrag på grund av

sjukdom, skall avdrag göras på statsrådets arvode och sådan

avlöningsförstärkning och tillägg för logikostnad som avses i 6 §.

Under de första fjorton dagarna av en sjukperiod görs avdrag enligt

de bestämmelser som gäller för tjänstemännen i regeringskansliet.

Avdraget per dag därefter är 15 procent för den femtonde till och med

den nittionde dagen samt 25 procent för de därpå följande dagarna.

Avdraget skall beräknas på grundval av arvodet,

avlöningsförstärkningen och tillägget delat med antalet dagar i

månaden. Lag (1996:1087).”

Det står visserligen inget om vad de ska göra ifall att de är bakfulla eller bara struntar i att arbeta, men eftersom statsråd precis som riksdagsledamöter betraktas vara i tjänst konstant, så bör de rimligtvis vara tillgängliga, oavsett om det är jul eller inte. Och är de inte tillgängliga bör löneavdrag göras. Det hade varit väldigt enkelt att titta på vilka som anmält sig som sjuka och begärt löneavdrag, men det kom ju givetvis ingen journalist på.

Tyvärr verkar det inte bättre än att politikeradeln anser sig stå över dessa bestämmelser.

Jag minns att, när det begav sig, ett av statsråden förklarade att hon var på teater och inte kunde nås. Andra sade att de ju ”firade jul” och ville på något sätt åberopa det som någon rättighet. Visst, men byt yrke då! Det finns massor med människor som arbetar under julen och dessa har betydligt lägre ersättning än vad statsråden har. Det krävs inte lite arrogans för att bete sig som dessa moralbefriade (ja, faktiskt) människor gör.

Thomas har skrivit briljant om faktumet att med makt så följer ansvar, men det verkar våra folkvalda helt ha missat. Det krävs ju onekligen att man är mindre begåvad för att inte kunna inse att andra inte har lust att betala politiker en massa pengar för ingenting, men det är så invant nu att även folket har accepterat det. Det sorgliga är att det i realiteten är väldigt enkelt att ändra på men människor är så indoktrinerade att tankemönstret är svårt att bryta.

Jag ska erkänna en sak: jag anser mig faktiskt inte vara överbegåvad. Jag har skrivit om det tidigare. Men, jag anser att väldigt många är extremt underbegåvade med tanke på hur de agerar. M.a.o. det är dessa sorgliga människor som får mig att framstå bättre än vad jag faktiskt är. Ett bra exempel på hur jag resonerar är att kort återge hur det var på min förra arbetsplats.

Det var en någorlunda kaotisk arbetsplats med extremt svag ledning och väldigt mycket lösa boliner. Jag hade en hel del trevliga kollegor, dock var alla inte lika engagerade i att utföra ett bra arbete. Sedan fanns det en del personer med allvarliga sinnesstörningar och några som verkade göra en sport av att ställa till så mycket skit för kollegor och kunder för att efteråt fly ansvaret och låta någon annan reda upp skiten.

Till största delen var jag den som fick reda upp skiten. Ägarna insåg snabbt att jag är nitisk, effektiv och noggrann, så de kastade skit på mig så till den milda grad att jag till slut –i kombination med mordhotet – började må riktigt dåligt. Jag märkte även att en viss bekvämlighet började slå rot hos dem. De märkte att jag och några få andra gjorde ett bra jobb, således behövde de inte styra upp slashasarna, för vi andra städade ju upp deras skit så bra.

Redan då försökte jag förklara för dem att de måste förändra sitt sätt att arbeta på. Att arbeta på sättet de gjorde var inte konstruktivt. Att använda företagets duktigaste personal till att städa efter pajasarna var en vansinnigt dålig investering, men de ville inte lyssna. De tyckte att det gick ”tillräckligt bra” för företaget och var nöjda med det, trots att de med enkla medel kunde få det att fungera mycket, mycket bättre. Detta, och det faktum att jag hade ont i magen varje dag för all skit jag fick ta tag i hela tiden, gjorde att jag trots deras motvilja ville förändra arbetssättet i företaget. Jag kan sammanfatta det hela kort med att det inte var populärt. Jag blev lovad saker för att sedan bli lurad av ledningen och slutligen utfryst. När jag konfronterade dem med detta blev jag även grovt förolämpad samt falskeligen anklagad för att ha utfört ett dåligt arbete av en av dem åtminstone, vice VD:n, mannen som bad mig stanna på företaget några år tidigare. Givetvis kunde han aldrig säga vad jag gjorde som var dåligt, han sade bara att det var vad han skulle säga om jag gjorde en rättssak av det. Så funkar det i verkligheten – man ska inte sticka ut hakan.

Det lustiga i alla fall var att kunder som till en början tyckte att jag ställde för mycket krav på dem, efter ett tag började höra av sig och säga saker som ”Juggen, jag vet att det här inte är ditt område, men jag måste få det här löst. Vår kund håller på att bli vansinnig! Snälla, kan inte du hjälpa oss? Jag ber dig eftersom du alltid levererar, till skillnad från dina kolleger. Du får saker att hända.”. Självklart hjälpte jag dem. Hade jag varit en idiot hade jag sagt att det inte var ”mitt bord” och varit som majoriteten av befolkningen verkar vara – passiv och oengagerad. Men jag vet att världen inte blir en bättre plats om alla har en sådan inställning. Till min stora sorg inser jag att alla inte tänker som jag, hur självgod jag än må låta när jag säger detta. Jag är nämligen övertygad om att det är ett vinnande koncept, det är bara djävligt synd att fler inte har förstått det. Fast å andra sidan, de har ju annat att tänka på, som t.ex. vad grannen ska tycka om deras nya bil eller om de har haft samma klänning på sig för många gånger. Det är viktiga saker det också (ironi, för er som inte förstår).

Vilket leder mig till en artikel i Upsala Nya Tidning som gjorde mig upprörd idag. I den står att läsa att justitieminister Beatrice Ask tycker följande ”Ja, det är många utspel och annat. Jag skulle önska att vi gjorde mindre av att göra affärer av former och personer och i stället pratade om hur vi ska göra Sverige bättre.”. Smaka på det där.

Ask kallar kritiken av hennes inkompetens och vansinniga åsikter för ”utspel och annat”. Min fråga till Ask är då: vad är det då att tala om att döma misstänkta sexköpare i förväg och förstöra deras liv? Är inte det ett ”utspel”? Eller varför inte påståendet om att du är den ”enda som bryr dig om de stackars flickorna”?

Att hon i meningarna innan tydligt visar att hon inte alls ångrar sina vansinniga påståenden är övertydligt, hon har ju endast lärt sig vara försiktig med att ”ge exempel”, alltså exempel på vad hon i verkligheten tycker. Men det faktum att hon tycker att man istället för att ”göra affärer av former och personer” ska ”göra Sverige bättre” hör till det mest kusliga jag någonsin hört. Är det inte hon som gör affärer av former och personer?

Hon har ju tydligt sagt att ”gubbar” lurar ”flickor” till att sälja sex och i denna artikel upprepar hon sig genom att säga ”Det värsta är att det här har skymt sikten för diskussionen om vad vi ska göra för att unga tjejer inte ska utnyttjas av sexköpare.”.

Hennes retorik är skrämmande värdelös, men tyvärr ser de flesta inte det befarar jag. För det första så försöker hon återigen lägga skuld på de som kritiserar henne som att de vill skada ”unga tjejer” (notera att det ”endast” är unga tjejer som utnyttjas av sexköpare  denna gång,  inte unga flickor av gubbar), för det andra så menar hon att det hon vill göra är att göra Sverige bättre. Fortfarande nämner hon ingenstans sina källor till att det är ”unga flickor” eller ”unga tjejer” som främst säljer sex, vad ”gubbar” är enligt henne  eller om det faktiskt bara är ”gubbar” som gör det samt att sexsäljare verkligen utnyttjas.

Jag vet att människor utnyttjas på en massa arbetsplatser, i relationer och i en massa andra sammanhang men det är inte en anledning till att bedriva häxjakt  mot just en kategori av människor. Det är dessutom helt bortom proportionerna för brottet som begås.

Jag e-mailade Beatrice Ask häromdagen och ställde frågor till henne om hon anser att enskilda fall ska påverka lagstiftningen. Jag gav exempel på saker jag varit med om (läs mitt förra inlägg) och visade att polisen inte gör något trots att bevis och fullgoda lagar redan existerar. Men detta gör hon inget åt. Vad är då hennes sjuka fantasier annat än just utspel som gör affärer av former och personer? För onekligen är det ju så att sexhandel endast är en form av handel och av sex, inget annat.

Eller som George Carlin brukade säga (i USA är det olagligt att sälja sex i många delstater):

”If it is legal to fuck and it is legal to sell things. How can selling fucking be illegal?”

Och just samma sak undrar jag, men den frågan kommer Beatrice Ask aldrig kunna eller vilja svara på, antagligen eftersom hon saknar tankens begåvning.

Och har jag fått något svar på mitt e-mail till Ask? Inte än så länge. Jag tvivlar dock starkt på att jag kommer att få något.

Så varför tog jag upp det där med cyklingen i början? Jo, det är för att jag varje gång jag cyklar får ta del av hur ”bra” saker fungerar i Sverige.

Utöver att jag igår råkade ut för en pajasbilist efter ca 200 m cykling som inte ville ange åt vilket håll han skulle svänga, trots att han korsade min väg, och en annan pajas med körkort som körde om mig på en smal gata med 30-gräns för att sedan bromsa in framför mig (utan synlig anledning) där vägen var för smal för omkörning, stå där i några sekunder för att sedan fortsätta och därefter göra samma sak igen, så slapp jag idioter. Anledningen är att jag cyklade sent på kvällen och då är det färre människor ute. Just det, det var en taxiförare som hade parkerat sin bil (med sig själv i) rakt över ett övergångsställe också. De är ju i tjänsten så de får ju göra så, verkar de inbilla sig i alla fall.

Den största behållningen var att jag fick njuta av cykelvägar med en massa grus på som ingen har sopat bort, medan bilvägarna var rena och fina. Av erfarenhet har jag lärt mig att de inte sopas fram till att snön varit borta väldigt länge, så jag cyklade på min MTB. Något annat hade varit direkt farligt. Inte nog med det, på en plats i Hammarby Sjöstad så upphörde plötsligt cykelvägen som brukar finnas där och förvandlades till en parkering (hör och häpna). Vad ska man med cykelvägar till om man kan parkera bilar där istället?

Sett från andra sidan så har någon åtminstone försökt varna att cykelvägen kommer försvinna, men skylten är aningen missvisande eftersom jag inte såg någon arbeta där. Ja, ni ser ju vad som var där istället.

Några hundra meter däerifrån, där vägbelysningen på cykelbanan var obefintlig, så infann sig plötsligt en stor hög av grus och snö, eller vad det nu var. Jag kunde knappt se i mörkret. Längre bort kunde jag från andra hållet se att de spärrat av för ombyggnad, vilket ju inte är till står hjälp om man kommer från hållet jag kom ifrån.

Jag har ljusat upp bilderna för att visa hur väglaget såg ut.

1. Grushögen.

2. Cykelvägen, utan varning att det kommer en stor hög eller pågår ett vägbygge.

3. En trottoarkant mellan cykelvägen och gångvägen som skulle gör att man åker omkull om man inte ser högen/vägbygget i god tid och försöker väja.

4. En grop mitt i asfalten på gångvägen som även den skulle kunna orsaka skada för någon som cyklar på en vanlig cykel. Eftersom cykelvägen var blockerad kunde man ju bara cykla där. Ingen varningsskylt för gropen fanns heller.

Ungefär så här mörkt var det egentligen.

Tydligen så kan man låta cykelvägar vara i vilket skick som helst, på tal om att göra Sverige bättre. Men sådana världsliga problem som trafikolyckor eller folk som inte följer anvisningar vid byggen är ju saker som inte bekommer Beatrice Ask. Hon har ju viktigare saker att tänka på och göra, som t.ex. att ”diskutera” hur man bäst förstör grundprinciperna som vårt rättssystem är uppbyggt på.

Och till poliserna som enligt Ask tycker att det behövs ”hårdare tag” mot sexbrottslingar så har jag några saker att säga:

Att köpa och sälja sex är inte samma sak som våldtäkt. Lika lite som det är våldtäkt när en kvinna ligger med en man (eller vilket kön personerna ifråga än har) som bjudit henne på middag. Om hon är med på det är det inte en våldtäkt. Det finns ett ord inbakat i ordet våldtäkt vars innebörd ni bör ta och studera närmare. Det ordet är nämligen även en viktig beståndsdel i begrepp som misshandel och mord, vilket är typer av brott ni redan har enorma problem med att  utreda och lösa.

Visst, satsa gärna resurser på att hjälpa våldtäktsoffer och att lösa de fallen, men jämför inte det med prostitution eftersom ni då endast framstår som extremt korkade. Men glöm för all del inte bort att även lösa misshandelsfall och mordfall, trots att jag av egen erfarenhet vet att ni fullkomligt skiter i när en människa nästan blir dödad.

Det är mycket ord och väldigt lite handling, både bland politiker och poliser.

Det finns ett bra talesätt som  jag skulle vilja påminna Ask och hennes hejdukar om: actions speak louder than words. Med det inte sagt att ni ska få komma med korkade uttalanden till höger och vänster. Läs Thomas inlägg som jag länkade till ovan, om ni ännu inte gjort det, så förstår ni varför.

Tyvärr befarar jag dock att Beatrice Asks kunskaper i svenska även de är begränsade, inte enbart kunskaperna i juridik. Sverige håller på att förvandlas till en bananmonarki (i detta fall) med politiker som håller varann om ryggen, en infrastruktur som förfaller och företag som driver igenom lagar (skogsbolagen och mediaindustrin) för egen vinning på bekostnad av omgivningen. Synd att vi inte har några bananer att sälja, den lilla andelen riktig skog vi har som inte är bräckliga plantage återstår ju att se hur länge vi har kvar. Artrikedomen försvinner, likaså svenskarnas förmåga att bita ifrån när de blir trampade på av politikeradeln. Kvar finns morallagar och kontroll.

Annonser

2 responses to “Sveriges nya och snart enda exportvara – den kristna moralen

  1. Ja, sexköp ska inte sammanblandas med våldtäkt. Jag är lite intresserad av hur många våldtäkter som nu inträffar pga sexköpslagen, finns någon instans som (vågar) har statistik? Beatrice Ask borde frivilligt avgå, men jag är osäker på om detta räddar Alliansen i höst.Alla minns nu åter sexköpslagen, IPRED och FRA. I och med att T Bodström var med på detta så vet många människor inte vilken röstsedel de ska skaffa…

    • Det är just det som är problemet med partipolitik i regel. Det är som att välja mellan pest och kolera.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s