Juggen reflekterar över intryck

Bortmodererad på Bildts blogg - Kosovofrågan

mars 1, 2008 · 1 kommentar

Tydligen klarar vår utrikesminister inte kritik. Igår publicerade jag ett antal länkar (se nedan) bland hans kommentarer och ställde frågan hur han ställer sig till informationen under dessa länkar:

http://www.newstatesman.com/200412130010

http://www.un.org/icty/transe54/060203IT.htm

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_895591.svd

http://www.coldtype.net/Assets.04/Essays.04/YugoTrib.pdf

http://kurtlundgren.webblogg.se/1203664941_varfr_frtigs_kosovos_.html

Jag frågade honom om han överhuvudtaget bryr sig om internationell rätt och mänskliga rättigheter och postade därför även denna länk: http://wwwc.aftonbladet.se/debatt/0104/25/debatt.html

“Lustigt” nog är kommentaren inte publicerad på hans sida men massor andra är det: http://carlbildt.wordpress.com/2008/02/29/dialog-i-bukarest/#comments

Så mycket för vår utrikesminister…

Grattis Calle, du är härmed utnämnd till en av NATO:s nickedockor! Hoppas att du sover gott om nätterna och gläds åt utvecklingen i världspolitiken!

→ 1 CommentKategorier: Idioter

Rättsväsendets misslyckanden

februari 28, 2008 · Inga kommentarer

Jag läste en lustig artikel i DN idag och fastnade främst för Annika Töyräs teori om varför brottsoffer har så lågt förtroende för rättsväsendet. “Det kan bero på att de som utsatts för brott känner att rättsväsendet misslyckats då de inte förhindrat att brottet inträffat”, säger Annika Töyrä enligt DN.

Själv har jag en annan teori: Polisen gör extremt lite för att ta fast de brottslingar som begår exempelvis våldsbrott eller hotar om att begå dem.

Däremot fokuserar de gärna på en annan typ av verksamhet. Jag läste nyligen om att det finns förslag på att poliser ska låtsas vara 14-åriga flickor för att locka “nätpedofiler”, som de kallas i media. Återigen vill jag understryka att de flesta 14-åringar är könsmogna och att begreppet pedofil således är helt felaktigt. Pedofiler blir attraherade av unga och icke-könsmogna  personer, enligt ordets defintion. Hebefil kallas en person som attraheras av unga men könsmogna personer. Det kanske låter som att klyva hår, dock är det en ganska stor skillnad på dessa personers sexualitet och sexuella intressen vilket jag personligen anser vara av ganska stor vikt och rimligtvis bör det inte vara samma straffskala på det (speciellt inte eftersom det i många fall fakiskt inte är påtvingat med våld, som i exempelvis fallet med 25-åringen och 11-åringen som det nyligen har skrivits om), men ändå klassas som våldtäkt.

Hur som helst, det intressanta här är att varken sexbrott mot icke-könsmogna barn eller sexuellt umgänge med personer under 15 år (som inte behöver vara samma sak men vill gärna framställas som det i någon form av sensationssyften) förs på tal, utan vålsbrott och hot mot män samt sexualbrott mot kvinnor (inte flickor).

Därför ter det sig lite lustigt för mig i jämförelse med detta att när jag oprovocerat blev kraftigt misshandlad för några år sedan fick uppleva att Polisen inte ens brydde sig om att åka till brottsplatsen (som var ca 300 m från platsen där jag anmälde brottet och där skinnhuvudena hade sin lokal, blev jag smärtsamt varse om) för att arrestera de skyldiga gärningsmännen trots att de enkelt hade identifierats av mitt blod på deras kängor.  På samma sätt kunde Polisen heller inte meddela mig om att de lagt ner förundersökningen mot en person som mordhotade mig för ca 20 månader sedan, trots att jag bad dem meddela mig om detta. Efter påtryckningar från mitt håll så togs fallet upp igen våren 2007 och lades ner igen p.g.a. “bristande bevis”, trots att jag hade mail från personer som kände honom där det tydligt framgår att de känner till att jag har blivit mordhotad men sedan i förhören tagit tillbaka detta (vilket uppenbarligen inte ifrågasätts). Jag har även SMS sparade från gärningsmannen där han säger att ett hot inte finns (han tog tillbaka det vid ett tillfälle) och förklarar att det inte är mig han ska vara arg på utan på sin f.d. flickvän (eftersom hon lämnade honom för mig), men någon vecka efter det hotade han mig igen.

Utöver det finns det en del andra saker som kraftigt pekar på att hotet har inträffat. Dock räckte det tydligen inte som bevis och av polismannen som höll i utredningen fick jag höra (efter att de lade ner fallet första gången och jag äntligen fick tag i honom några månader senare) att de hade så lite resurser och att det därför inte var möjligt för dem att göra något i detta fall.

Tydligen har de resurser till att låtsas vara 14-åriga tjejer för att locka någon idiot till att vilja begå något brottsligt, istället för att lägga resurer på att lösa brott som faktiskt har begåtts.

Som en liten detalj i det hela så var det intressant att iaktta poliserna i arbetet när jag skulle på förhör angående mordhotet som jag var utsatt för. När jag kom till stationen stod flera stycken i receptionen i avslappnad ställning, sörplade i sig kaffe och småpratade med varandra. Så brukar inte jag se ut när jag är stressad på jobbet och har mycket att göra.

Därefter har de tydligen tid att be mig spela gitarr för dem på stationen efter att jag precis har pratat om en upplevelse som var väldigt jobbig för mig.

Därför har jag en alternativ teori till den som Annika Töyrä presenterade i DN idag:

Det kan bero på att poliser endast är människor. Jag har mött en hel del människor i arbetslivet och insett att många är klåpare som inte vill eller orkar prestera något. Vaför skulle det vara annorlunda inom poliskåren? Det enda som stör mig är att jag i vanliga fall kan välja om jag vill köpa tjänster från klåpare eller inte men inte i detta fall. Mina skattepengar betalar deras löner hur dåligt jobb de än utför. Jag vill inte prioritera någon form av häxjakt på omdömeslösa människor som efter tjat kan tänka sig att knulla med en 14-åring. Jag vill att människor som sparkar folk i huvudet och mordhotar andra ska ställas till svars för sina handlingar istället, vilket (håll i er nu) också visar sig vara ett mycket vanligare brott än att någon vill ligga med barn eller unga tonåringar(könsmogna eller inte).

 Och som svar på Annikas påstående:

Visst, det är tråkigt att ha blivit utsatt för ett brott men det är först när man märker att absolut ingen bryr sig som man tappar hopp för rättsväsendet. Inte är det för att man har blivit utsatt för ett brott, för i sådana fall förväntas alla potentiella brottslingar spärras in innan de har begått brottet. Det påminner mig om någon film jag såg för några år sedan. Idén är absurd.

Jag förväntar mig inte att alla ska sitta inlåsta, att det ska finnas övervakningskameror i varje hörn etc. Däremot förväntar jag mig att när väl någon har begått ett våldsbrott så måste ju offret kompenseras på något sätt och gärningsmannen förhindras från att begå fler. Är det så svårt att förstå?

Jag behöver inte rättväsendets klapp på axeln eller någon profesionell medmänniska från socialtjänsten som håller om mig.  Jag vill att polisen ska göra sitt jobb eftersom jag betalar för det!

Jag funderar starkt på att göra avdrag på skatten eftersom de inte har hjälpt mig med något de senaste 15 åren. Då kan jag hyra in ett privat vaktbolag istället. De kanske är mer mån om sin arbetsgivare än vad Polismyndigheten är.

Här kan man läsa om vad Polisens uppgifter är. Att göra brottsutredningar kan jag av egen erfarehet säga att de är värdelösa på. Klåpare!

→ No CommentsKategorier: Idioter

Nytt om pedofiler på internet

oktober 23, 2007 · 7 kommentarer

Aftonbladet har lyckats med ännu en fantastisk nyhet.

Återigen missbrukas ordet pedofil, misstänker jag. Iofs, jag har inte undersökt tjejen ifråga men något säger mig att hon vid 13-års ålder har fått sin mens. Alltså är mannen inte en pedofil i det fallet. Visserligen bryter han mot lagen om han har eller försöker ha sex med en så ung person, men det gäller att ha koll på begreppen anser jag.

Favoriten i artikeln, och det jag faktiskt stör mig mest på, är: “Det är obehagligt hur lätt pedofiler kan komma i kontakt med våra barn via internet, säger Jennifers mamma Annelie.”

Fakta:
1. Hennes dotter kom i kontakt med honom just eftersom hon träffade honom. Hon kunde ha valt att ignorera honom, men det gjorde hon tydligen inte.
2. Den eventuellt skadliga kontakten skulle ju (främst) ske genom fysisk kontakt. Eftersom han tog kontakt via internet så blir ju risken direkt mindre. Dvs. även om det är “lättare” för en s k “pedofil” (eller en riktig pedofil) att kontakta någon via internet så är risken betydligt mindre för den andra personen än att bli kontaktad av personen fysiskt.
Exempel: Jag skulle hellre vilja bli kontaktad av en oerhört våldsbenägen person via internet än i verkliga livet. De som inte kan lista ut varför kanske ska gå tillbaka till sandlådan och leka lite där.
3. Jag gillar den fina formuleringen “våra barn”. Vi som inte har barn då? Inte är det mina barn då. Om hon är så rädd för att hennes dotter ska boka träff med ännu en s k “pedofil” så får hon väl uppfostra sin dotter annorlunda. Jag tycker inte att det var speciellt begåvat av hennes dotter att gillra en fälla för honom, eftersom personen ifråga kanske var labil på andra sätt och kunde ha skadat henne.

→ 7 CommentsKategorier: Idioter

“Du kör för fort!”

oktober 18, 2007 · 2 kommentarer

För ca en vecka sedan cyklade jag som vanligt hemåt efter en sen kväll på jobbet.
Det hade regnat och asfalten var blöt. Jag var garderad med bra cykelkläder och det kändes skönt att äntligen få komma hem.

Efter att ha cyklat en liten stund såg jag två cyklister komma emot mig cyklandes i led ca 30 meter framför mig. De var svårt att se dem eftersom de inte hade någon belysning på sina cyklar. Instinktivt cyklade jag åt höger in på gångbanan eftersom de cyklade på ”min” sida av cykelbanan (det är en cykelbana för trafik åt båda riktningarna), som om att de följde någon form av vänstertrafik. Jag har sett beteendet tidigare och orkade inte bry mig eftersom det inte var några människor ute och jag lika gärna kunde cykla ut ännu mer till höger och in på gångbanan. Som vanligt höll jag en relativt hög hastighet, eftersom jag gillar att cykla i ett högt tempo, men på den sträckan brukar jag sällan ligga i mer än 36 km/h och eftersom det var lite blött cyklade jag långsammare. Enligt lag, så vitt jag vet, ska man hålla sig under 30 km/h. Jag uppskattade det själv som att jag cyklade i ca 32-33 km/h.

Lustigt nog skedde följande när jag cyklade förbi den första mötande cyklisten.
Så fort jag hade passerat honom hörde jag hur han ropade efter mig ”Du kör för fort!”.

När jag hörde detta så tog det mig några sekunder att inse att han faktiskt syftade på mig.
Jag började skratta. Där hade vi alltså en människa som cyklade utan belysning mitt i natten (lagbrott) och inte ens kunde hålla sig på sin sida av cykelbanan utan ”tvingade” ut mig på gångbanan (troligtvis ett lagbrott) och passade samtidigt på at skrika efter mig och påstå att jag körde för fort (och jag erkänner, jag kanske överskred hastighetsbegränsningen med ca 3 km/h).

Jag är fortfarande fascinerad över hur fantastiskt efterbliven man måste vara om man anser sig ha rätten att kritisera en annan person när man själv gör något som enligt lag och i verkliga livet ställer till med större problem än vad den personen gör.

Det sorgliga är att jag lägger märke till sådant beteende i princip dagligen.
Lite självkritik eller självinsikt skulle inte skada den här typen av människor.

→ 2 CommentsKategorier: Cykling · Idioter

Juggen spelar blues på polisstationen

oktober 18, 2007 · 2 kommentarer

Fredagen den 5 oktober var jag på polisstationen för ett förhör angående mordhotet mot mig som jag polisanmälde i september förra året. Orsaken till att det tagit så lång tid att äntligen hamna där beror att polismannen som först hade hand om ärendet ”prioriterade” andra fall och fallet lades således ner, sade han till mig i februari då jag slutligen hade lyckats få tag i honom. Det intressanta är att jag tydligt i min polisanmälan angett att jag ville få ett besked om beslutet, men det var tydligen alldeles för jobbigt för honom att ringa upp mig. När jag så fick reda på att jag hade blivit bortprioriterad så förklarade jag för honom att jag under tiden som han prioriterade annat hade köpt en ny lägenhet i panik och sålt den gamla till första bästa köpare, vilket i sin tur ledde till att jag sålde den en bra bit under marknadsvärde.
Detta var något och är fortfarande något jag önskar bli kompenserad för, eftersom jag aldrig hade flyttat om jag inte hade blivit hotad.
Polismannen förklarade för mig att de inte hade ”resurser” nog att utreda alla fall. Jag frågade honom om han trodde att jag hade resurser nog till att göra dåliga lägenhetsaffärer och om jag kanske kunde sluta betala skatt och använda pengarna till att hyra ett privat vaktbolag samt bekosta min förlust i lägenhetsaffären. Han visste inte riktigt vad han skulle svara då.

Jag hoppades på att han skulle höra av sig. Ca två veckor gick men inget hände. Då ringde jag upp hans chef och ställde samma frågor till honom. Han sade att han skulle ta tag i ärendet.

Någon vecka senare ringde så en annan polisman och ville kalla mig till förhör. Problemet var då att jag hade oerhört mycket arbete och jag sade att jag inte hade möjlighet att komma loss. Han sade då att jag kunde lämna in en skriftlig redogörelse om jag ville. Det lät som en bra idé, men när jag sedan försökte skriva den blev jag väldigt deprimerad igen och kunde inte förmå mig att skriva något. Kort därpå åkte jag på min cykelsemester och efter den tänkte jag många gånger att jag skulle skriva den men orkade inte ta tag i det eftersom jag var djupt deprimerad och ansträngde mig mest för att orka gå till jobbet.

I slutet av september ringde han upp mig igen en morgon och undrade hur jag ville göra (en eloge till honom för det) och jag insåg att jag aldrig skulle orka skriva en utförlig redogörelse, så vi bokade tid för ett förhör. Efter samtalet stannade jag hemma eftersom att bli påmind om allt detta igen gav mig ett kraftigt magont.

När jag så den morgonen kom till polisstationen blev jag förvånad över att se två av dem stå avslappnat i receptionen och dricka kaffe. De såg inte ut att ha mycket att göra, att döma av deras avslappnade hållning. Polismannen jag hade bokat tid med kom ut och mötte mig. Vi satte oss inne på hans kontor och genomförde förhöret under ca 25 minuter.

När förhöret var över tog jag på mig min jacka och avrundade samtalet. Då frågade han mig ”Så du spelar musik alltså, spelar du gitarr?”. Jag svarade att jag spelar gitarr. Han frågade vad jag spelar för musik och jag sade att jag spelar lite olika. ”Spelar du blues?”, frågade han.
”Ja, jag spelar blues.” sade jag. ”Kan du inte spela lite för mig?”, sade han, vände sig om och tog fram en akustisk stålsträngad gitarr som han hade i hörnet bakom någon hylla.
Jag blev förvånad, eftersom det sista jag hade förväntat mig var att spela gitarr på polisstationen, och hörde mig själv säga ”Ja… det kan jag väl…”
Jag satte mig på stolen, iförd i jackan, ursäktade mig med att jag knappt rört gitarren det senaste året efter mordhotet och började därefter att spela. Det gick lite knackligt tyckte jag och fingrarna kändes skakiga och stela. Situationen kändes absurd och jag undvek hans blick. När jag så efter ett par takter kände att det fick räcka så öppnades dörren och en annan lite äldre polisman tittade in ”Tänkte väl att det inte var du! Så bra brukar det inte låta när du spelar!”, sade han till sin kollega. Jag räckte över gitarren till polismannen och han sade att jag ju inte ska sluta spela.
Jag förklarade att jag hade tappat lusten ganska mycket sedan mordhotet och allt som hänt kring det, trots det så upprepade han sig. Jag svarade ”Det har väl inte känts så roligt att allting har pekat på att han som hotat mig skulle komma undan med att bete sig på det sättet. Jag tycker att det skickar fel signaler till människor med det beteendet.” varpå han svarade ”Vi får se om han kommer undan eller inte.”.
Jag gick därifrån och kunde inte sluta tänka på att jag precis spelat gitarr på en polisstation efter att ha blivit ombedd att göra det och tänkte att det nog inte har hänt så många gånger tidigare.

→ 2 CommentsKategorier: Musik

Facebook - ett tillhåll för sexförbrytare?

september 26, 2007 · 1 kommentar

Läste precis denna artikel på Aftonbladets hemsida. 

Det är en mycket intressant slutsats som de formulerar i rubriken med tanke på följande mening i artikeln: “På rekordtid har Facebook blivit en av internets största mötesplatser med mer än 40 miljoner användare över hela världen.” 

Finns det någon som tror att alla dessa människor skulle vara fromma lamm? Då skulle det väl heta Pious Lambs book (om man nu vill göra en underfundig direktöversättning), men det heter det ju inte! Det heter Facebook!  

Bland alla dessa ”face” så finns det säkert en allehanda massa ansikten som tillhör diverse kriminella personer, inte enbart sexförbrytare. Tydligen verkar det vara i ropet att prata om just sådana, och är orsaken att världen kryllar av dem? Eller kan det vara så att media vill framställa det så eftersom det säljer betydligt bättre än att säga att Facebook är ett tillhåll för skattefuskare? Jag skulle kunna slå vad om att det finns betydligt fler människor på Facebook som på något sätt har fifflat med skatten än vad det finns sexförbrytare. Dock skrivs det inget om att människor kan tipsa varandra via Facebook om hur man fuskar med skatten. Varför inte?  

I artikeln står: ”När utredarna inledde en undercover-operation på Facebook fick de napp direkt. Andrew Cuomos team lät registrera flera konton på sidan där man utgav sig för att vara ungdomar mellan12 och14 år. Inom bara några dagar hade de påhittade användarna fått svar från ett stort antal vuxna som föreslog olika sexuella kontakter.    

Det står alltså att utredarna ”fått svar” när de har jobbat ”undercover”. Det här verkar ju onekligen avancerat. Dessa personer har alltså utgett sig för att vara unga tonåringar (tolkar jag det som) som sedan har kontaktat andra människor och erbjudit sexuella tjänster. Så tolkar jag det när det står ”fått svar”. Det låter med andra ord livsfarligt. Dvs. om du är en kåt tonåring som mailar en massa snuskgubbar/gummor så kan det hända att du får svar. Ett tips: maila dem inte om du inte vill ha kontakt med dem. 

Om det däremot menades att dessa personer i egenskap av ungdomar har blivit kontaktade, utan eget initiativ, av äldre personer för att ha sex så har jag fortfarande svårt att se problemet. Det är väl bara att strunta i att svara och blockera personen? Det kan man faktiskt göra på Facebook. 

Utöver detta så funderar jag på följande: det är ju ingen som tvingar en att gå med, ingen som tvingar en att ladda upp en bild på sig själv och ingen som tvingar en att svara på mail. Vari ligger säkerhetsrisken?! De som är så rädda för sin säkerhet kan väl låsa in sig i en bunker med en arsenal av vapen? Ha det så trevligt där. 

Hur skulle ett säkert Facebook se ut? Att användare lovar på heder och samvete att de inte vill ligga med 14-åringar? Eller att man förbjuds ha kontakt med yngre människor om man har registrerat en högre ålder? Men tänk om det är ens eget barn, eller en släkting? Jag har också varit 12 år, och om någon gubbe hade kommit fram till mig och bett mig peta på hans penis för godis så hade jag sagt nej. Varför? För att jag var uppfostrad till det. Det behövs ingen annan ”säkerhet”. 

Jag anser att denna artikel endast är ännu ett sätt att skriva något negativt om en ny ”fluga” bara för att inbilla nervösa föräldrar att det finns intressant information i just deras tidning. 

Och tänk, jag och en massa kompisar har nu en sida på ett tillhåll för sexförbrytare. Jag känner mig lite skyldig och rädd. Tänk om Facebook förvandlar mig till en pedofil som gillar småbarn?! Risken finns ju att man blir formad av miljön i detta syndens näste, eller inte. 

Varför är det så att det skrivs så mycket skitnyheter (som egentligen enbart är dravel) när liv på denna planet hotas av t.ex. företag som köper annonser i tidningar som Aftonbladet?

→ 1 CommentKategorier: Idioter

Lagligt och olagligt

augusti 30, 2007 · 5 kommentarer

På sistone har jag funderat en hel del över vad som är lagligt och olagligt i Sverige. Man kan sammanfatta det hela med att alla lagar som finns egentligen är mänskligt påhitt, oftast i syfte för att kunna skapa en drägligare tillvaro för andra människor. Det är vad som hävdas i alla fall. Dock finns det saker som får mig undra om just allmänmänskligt välbefinnande är det som är huvudmålet med dessa lagar.

Det som är intressant i frågan är hur nya lagar kommer till. Alla som har haft samhällskunskap känner till det, för er andra så föreslår jag att ni tar reda på det. Det är alltså hur det praktiskt går till enligt alla regler som är fastställda av någon annan människa tidigare.
Det som det sällan pratas om är hur desinformation kan bidra till att nya lagar kommer till vars enda syfte egentligen är att inskränka individens frihet.
Detta skulle dock aldrig formuleras på det sättet av upphovspersonerna. De skulle säga att dessa lagar finns till för att skydda människor från olika saker. Egentligen är orsaken att vissa människor låter sig styras av sina egna rädslor när de brinner för en fråga och ofta saknar fakta som talar för att just deras rädsla är befogad. Givetvis hittar de gärna (på) sådana fakta, som så många andra sväljer med hull och hår eftersom de vill tro att informationen stämmer då de själva är rädda för samma sak, eller har ett behov att känna sig rädda för något.

Jag ska ge er några intressanta exempel:

Personligen så är jag emot barnpornografi. Däremot ställer jag mig frågande till definitionen av vad som anses vara ett barn. Det finns människor som tydligen känner sig attraherade av barn på ett sexuellt plan, det har jag förstått. Om jag utgår från mig själv så funderade jag inte så mycket på sex när jag var ett barn (innan jag blev könsmogen) och därför har jag svårt att förstå mig på människor som “tänder” på barn.

Däremot ställer jag mig frågande till hur en lag kan utformas på ett sätt som säger att det är olagligt för en vuxen person att titta på ett pornografiskt foto som avbildar en 16-åring men inte olagligt att ha sex med 16-åringen.

Nu kanske någon tycker att jag menar att även den gränsen ska flyttas upp, men det gör jag inte. Jag kan erkänna att jag som 12-åring hade varit överlycklig om en kvinna hade “antastat” mig. Under den perioden i mitt liv hade jag nämligen svårt att tänka på annat än just sex. Det var inget som jag påverkades av via media, eller från min omgivning, det bara var så.
Visst, jag hade nog aldrig ställt upp på en nakenfotografering, men det hade jag inte gjort idag heller. Däremot så vet jag att det finns människor som inte tycker att det är märkvärdigt på något sätt att visa sig nakna. Det gör inte jag heller, om det är någon som jag väljer att göra det för. På samma sätt känner vissa människor så inför att visa sig nakna inför främmande människor, och jag anser mig inte kunna vara en domare och ta mig rätten att avgöra om dessa människor ska få göra det eller inte. Om de gör det av sin fria vilja så är det ju faktiskt deras val.
Om det finns föräldrar som är rädda att deras barn ska göra det så kan jag föreslå att de uppfostrar sina barn på det sättet som de anser bäst, i sådana fall.

Att vissa människor utvecklas i olika takt är sant, men just därför är en konkret åldersgräns ett stort misstag, precis som vid myndigförklarande av människor. Alldeles för många personer är myndigförklarade utan grund. Åldern är ingen giltig grund, anser jag.

Hur som helst så är det ännu ingen som har dött av att se nakna människor så vitt jag vet, eller någon som har självdött efter att ha visat sig naken eller lättklädd. Dock så finns det “lagar” skapade av människor som på olika sätt straffar andra människor som visar för mycket av sin kropp.
Som i debatten kring Sloggis tävling så vill man alltså “skydda” alla dessa unga människor från att få sina liv förstörda för en lång tid framöver. Att just få sitt iv förstört för en lång tid framöver är en möjlig konsekvens av att visa sitt arsle på nätet enligt Joakim von Braun . Detta vinner givetvis ett enormt gehör och en massa överbeskyddande föräldrar applåderar.
Själv ställer jag mig frågan på hur många saker den typen av retorik egentligen kan tillämpas.

Det (o)lustiga är att jag dagligen ser vuxna och myndiga personer som gör saker som inte bara förstör deras liv utan även andras liv på ett betydligt mer fysiskt plan. Om detta läser man dock inget konstruktivt.

Vad pratar jag om då tro?

Här är endast några få exempel:

http://www.svd.se/dynamiskt/naringsliv/did_7460865.asp
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_16437028.asp
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=364872

Jag undrar följande:

1. Varför beskattas inte de som tittar på barnpornografi extra? Det är ju tydligen en utomordentlig lösning när det gäller bilister som årligen dödar en massa människor i Sverige, samt förstör min, din, och alla andras miljö. T.o.m. fattiga människor i andra länder som aldrig suttit i en bil blir drabbade av detta. Men det är tydligen helt okej, enligt politikerna och alla andra självgoda idioter som anser det vara deras rättighet att förpesta min luft.
Hur många människor dör årligen i Sverige p.g.a. att någon tittar på barnpornografi jämfört med hur många som dör i cancer och andra sjukdomar p.g.a. en förgiftad miljö? Varför är det ingen hetsjakt på bilister i tidningarna? Var är alla namninsamlingar för att förbjuda privatbilismen?

2. Varför fokuseras det på att människor kör fulla och att det är därför som människor dör i trafiken? De hade ju aldrig dött i trafiken om de hade varit fulla men om det inte fanns bilar att köra, inte sant? Men den bekvämligheten vill ju inte latmaskarna offra givetvis. Förbjud personbilstrafiken och jag lovar att nollvisionen kommer att nås oerhört mycket snabbare.

3. Varför subventioneras inte produktion av barnpornografi i Sverige? Vi subventionerar ju vapentillverkning. Det är alltså t.o.m. lagligt att tillverka saker vars enda syfte är att kraftigt skada en annan människa, eller döda den. Men det är givetvis okej, så länge de som dör är bönder i något annat land. Bönder som inte ens förstår varför de blir angripna.

Andra intressanta exempel är att det i tidningar som ofta vill visa att de är för en bättre miljö och ofta även kämpar för andra ”frågor” som är populistiska på ett eller annat sätt även alltid träffas på reklambanners från företag som bidrar till en stor miljöförstöring.
Hur går det ihop? Är deras läsare så dumma att de verkligen tänker ”Det är bra att kämpa för miljön, och det är bra att de engagerar befolkningen i andra viktiga frågor… Vänta nu! En rabatterad resa till Bulgarien. Dit vore det ju kul att åka! Det är jag värd!” och helt plötsligt är alla miljöproblem som bortblåsta…

Till alla er människor som är så “engagerade” i vissa frågor som rör människors “rättigheter” fram och tillbaka men som samtidigt bidrar till en destruktivitet och övergrepp på andra människor utan like har jag följande att säga:
Hade jag varit lika skenhelig som ni hade jag hängt mig själv av ren skam, för länge sedan. Utan er skulle världen _faktiskt_ vara en bättre plats. Det beteendet som ni har är just orsaken till alla konflikter. Ni anser er ha rätten att döma andra människor när ni själva begår så vidriga brott mot allt liv att ni skulle sitta inspärrade på livstid om ni bara vågade att ifrågasätta era handlingar på samma sätt som ni gör med andras handlingar som inte passar in i er världsbild. Mord och förstörelse av denna planet verkar uppebarligen inte vara något som ni ser som ett problem, när ni själva bidrar till det.

Var konsekventa eller håll käften.

Detta inlägg i åsikternas värld handlar m.a.o. inte om ”barnpornografi” egentligen, utan om det skeva mänskliga psyket som tydligen har en tendens att hitta på en massa fiktiva problem för att slippa ta tag i de riktiga problemen.

→ 5 CommentsKategorier: Idioter · Politik

Mordhotad idag

juli 31, 2007 · 6 kommentarer

På vägen till jobbet idag så cyklade jag över ett övergångsställe, det erkänner jag. Det ska man egentligen inte göra utan istället leda cykeln över övergångsstället. Jag kommer att börja leda min cykel över övergångsstället dagen då bilisterna leder sina bilar över övergångsstället.
Det är inte jag som förpestar luften och ser ingen rimlig förklaring till varför jag ska anpassa mig efter lata människor som gör det. Det är faktiskt den enda trafikregeln som jag inte följer.
Det intressanta är att det i det här fallet inte hade gjort någon skillnad, snarare hade risken för en olycka varit större.

Hur som helst, jag såg mig om och såg ingen bil men mer än halvvägs över så hörde jag en bil tvärbromsa snett bakom mig (rondell). Jag vände mig om och tittade på föraren eftersom hans handling var märklig. Han har ju lika stor skyldighet att inte köra på mig som jag har att inte köra på honom och eftersom jag redan nästan var över så förstod jag inte vad syftet var.
Då vevade han ner rutan och började skrika på mig och sade att han hade företräde. Han var över femtio år gammal, rundlagd och körde en gammal, röd Ford Escort. Min teori i efterhand är att han körde för fort (eftersom hans bil inte fanns i mitt synfält sekunderna innan) och plötsligt såg mig, men det är väl mer bekvämt att skylla på någon annan antar jag.

Jag försökte svara men han skrek och då tänkte jag att jag att det var hans kommunikationsmetod så jag skrek tillbaka, fast mycket högre. Han kallade mig för “pucko”.

Samtidigt så körde han bilen långsamt närmare mig och fortsatte skrika. Mitt i allt, jag märkte det knappt själv, så hade en annan cyklist passerat mig och var på väg över där jag precis hade passerat. Eftersom denne bilist hade ställt sig med sin bil på övergångsstället för att skrika på mig så var den andre cyklisten tvungen att cykla runt bilen.

Plötsligt hörde jag ett skrik från andra sidan bilen. Det visade sig att bilisten hade kört in i cyklisten så att han välte omkull med sin cykel.
Cyklisten skadade sig lyckligtvis inte men skrek nu även han på denne bilist men lämnade platsen med en nick av förståelse till mig.
Själv började jag skratta lite eftersom det var så komiskt att bilisten som tyckte att han hade rätt precis körde på en cyklist. Jag använde det givetvis emot honom och förklarade att han uppenbarligen inte kunde framföra sitt fordon. Detta gjorde honom rasande och hans skrek “Vad har detta med saken att göra?!”. Jag förklarade att det var ett tydligt bevis på att han inte ser sig för och inte kör varsamt som han bör göra om han ska köra en bil (eftersom en bil kan användas som ett vapen).
Då skrek han att han skulle lära mig “ett och annat” med en tydlig underton av hot.
Jag svarade “Du är välkommen , jag står här borta.”.

Jag tog cykeln över till andra sidan gatan och tog av mig min ryggsäck och min hjälm. Jag tänkte att det var lika bra att vara beredd om han skulle få för sig något.
Gubben parkerade bilen åt sidan, klev ur och kom gåendes mot mig. Samtidigt hade en annan yngre man, som körde bilen bakom honom, sett hela händelsen och klev därför också ut och ställde sig ca två meter ifrån oss. Jag fick uppfattningen av att han skulle ingripa om gubben skulle ge sig på mig.

Det var då det roliga började. Gubben var nu rödflammig i ansiktet och fortsatte att skrika och jag hänvisade till att han precis kört på en cyklist varpå han skrek att det inte hade med saken att göra. Jag tyckte själv att det var ett tydligt bevis på att han inte ser var han kör, eller bryr sig om det. Han skrek “Bry dig inte om det där nu!”. Det fick mig att skratta. Jag sade “Om du skulle försöka döda denne man här”, och pekade på vår åskådare, “så tycker du att jag inte har med det att göra? Jag tycker att jag har det, han är en medmänniska och det angår mig!”.
Gubben fortsatte att skrika och åskådaren suckade och gick. Jag sade emot gubben och till slut skrek han “Om du inte lämnar denna plats inom tio sekunder så…!”. “Så ska du göra vad?”, frågade jag.
“Då kommer jag att… att klappa till dig!” skrek han. Vid det här laget darrade han i hela ansiktet av ilska och såg mycket underhållande ut.

“Så du hotar mig, vad intressant! Hörde ni det, han hotar att klappa till mig!” sade jag till några förbipasserande. Jag började titta på gubbens bil “Hm, låt oss se vad ditt registreringsnummer är så ska jag polisanmäla dig för hot om misshandel.”.

Då svartnade det för gubbens ögon. Han stammade. “O…om…d…du g…gör det, d-d-d-då ska jag se till att någon fixar dig! Jag känner folk som kan fixa dig!”. Jag skrattade honom rakt upp i ansiktet. “Jaså gör du? Jag känner också folk som kan fixa dig, jag kan t.o.m. göra det själv om du vill. Jag skulle kunna döda dig med ett par slag, om du så gärna vill. Så var så god slå mig bara, jag väntar!”. Gubben skakade av ilska.
“Vad väntar du på?!”, sade jag och häcklade honom, “Jag står ju här och väntar på att bli slagen!”.
Jag log hela tiden. Han vände sig om och gick och jag ropade efter honom “Det är du din late tjockis som förstör miljön med din skitbil, du borde bara hålla käften!”. Då vände han sig om och kom gående igen, helt ursinnig, och skrek “Vad sade du?!”.

Jag upprepade mig och han stod där, visste inte vad han skulle ta sig till, och jag sade “men slå mig då” och skrattade. Då vände han sig om och gick.

Det var faktiskt riktigt underhållande och det mest fascinerande är att det faktiskt finns människor som hotar andra människor till livet för att de inte tål att bli ifrågasatta. I det här fallet var det ju direkt korkat eftersom han inte hade klarat sig så bra om han hade attackerat mig. Jag skrattade för mig själv när jag fortsatte min cykeltur och tänkte att han antagligen kunde dö i hjärtinfarkt över en sådan sak.

Tänk vad jag får stå ut med för att ni, mina kära medmänniskor, ska få en renare värld att leva i.
Glöm inte det. ;)

→ 6 CommentsKategorier: Cykling · Idioter

Mitt svar till Maciej

juni 14, 2007 · 1 kommentar

Hej igen,

Jag uppskattar din uppdelning av “serber” och “serberna” men i
ärlighetens namn så tror jag inte att den nyansskillnaden uppfattas
av allmänheten, tyvärr.
Jag håller med om att det är sjukt att åberopa historia när man vill
slakta sin granne (det finns ingenting man kan åberopa för att
rättfärdiga en sådan handling). Problemet är när det i dessa
människor redan finns ett “inbyggt” hat som de har fostrats till från
barnsben, på alla sidor. Det är svårt att förklara mentaliteten, bara
så där, för någon som inte är uppvuxen i den själv. Som ett exempel i
indoktrineringen kan jag berätta att jag som liten (i Sverige) fick
lära mig kommunistsånger av min mor. Inte för att min mamma var
kommunist, utan för att det var de enda hon kunde…
Hur såg då tillvaron ut för de barn som växte upp i andra delar av
Jugoslavien där morföräldrarna eller någon annan blivit slaktad av
just sin granne bara några årtionden tidigare?
Visst, det är inte grannens barn som bär skulden för detta. Det vet
du och jag, men man tänker inte så där. Jag har även läst på
kroatiska forum och samma typ av hat hittar jag där, av folk som
föddes _efter det senaste_ kriget…

Det krävs extremt lite, som en flagga som alla vet är den flagga som
Ustashe hade i kombination med en (bevisligen) nazi-sympatisör
(Tudjman), t.ex., och till det en uppviglande nationalist (Milosevic),
som vet vilka trådar han ska dra i, för att få denna dynamit att
explodera.

Ja, det är svårt att förstå, även för mig (tro mig), men efter allt
jag har läst så börjar jag “förstå” hur det gick till när kriget bröt
ut (tror jag i alla fall).

Jag förstår att din åsikt är att Slobo främst bär skulden, och det är
svårt för någon att ifrågasätta detta eftersom alla vill att det ska
vara så. Jag tror knappast att han var en ängel, jag tycker att han
verkade osympatisk (minst sagt) och även korkad. Dock har jag svårt
att låta en enda person bära skulden för något som så många människor
blev skyldiga till.

Jag träffade en kille som flydde Sarajevo (halvkroat och halvserb).
Han var f.d. militär (han hade deserterat efter att hans flickvän
blivit skjuten bredvid honom och hans föräldrars lägenhet sprängd med
dem i) och han berättade om hur en muslimsk vän hade blivit hotad av
muslimer att lämna JNA (armén), annars skulle de döda hans familj.
Den muslimske killen tog livet av sig i ren desperation, eftersom han
inte ville lämna JNA (tydligen).

Jag har läst så oerhört mycket om detta och hört så mycket (skrönor
eller sanning, vem vet?) att det enda jag vet är att det är omöjligt
att låta Slobo bära skulden själv. Speciellt med tanke på de öppna
Kroatiska sympatierna med Ustasha-rörelsen, som även internt har
kritiserats i Kroatien.

Jag förstår att du inte har hur mycket utrymme som helst, men det jag
kan finna beklämmande är att den versionen som inte visar vad
serberna också fått gå igenom alltid är den som faller bort, och
därmed etsas det ännu en gång in att serberna är angriparen (trots
att man i detta fall inte ens vet eller någonsin kan veta det). Med
tanke på all mediabombning om hur vidriga serber är så hade det varit
trevligt att åtminstone i denna sammanfattning slippa att återigen
framställas som en mördare, för även om det inte är din avsikt så kommer det
antagligen att uppfattas så, tyvärr.

Jag ser i alla fall fram emot de kommande artiklarna, inte ur eget
perspektiv som s.k. serb, utan eftersom de är välskrivna och
behandlar ett mycket intressant ämne, nämligen korruption (vare sig
du nämner serberna eller inte). Korruption är ett ämne som berör
alla, speciellt eftersom det drabbar oss även här i Sverige och
motarbetar demokratins och jämlikhetens syften.
 

(Här har jag tagit bort en del text som inte hör ihop med detta ämne, utan något annat, och som därför är irrelevant)


Fortsätt att göra ett lika bra arbete, det värmer, och jag önskar dig
lycka till!

→ 1 CommentKategorier: Historia · Politik

Svar från Maciej

juni 14, 2007 · Inga kommentarer

Förvånansvärt kort tid efter mitt mail fick jag detta svar:

“Bäste XXXX,
tack för ditt utförliga brev. Jag förstår din frustration. Det är inget
vidare att bli inskriven i “serbiska förbrytelser” av andra. Jag har mött
den atityden många gånger. Därför skriver jag aldrig “serberna” eller
“kroaterma” utan “serber”, det vill säga somliga, men inte andra.
Man kan i oändlighet diskutera historien. Själv kommer jag från ett land
som liksom Jugoslavien “producerar mer historia än det kan konsumera”. Men
det sjuka börjar när man börjar åberopa 1300-talet, eller 1940-talet för
att slakta sin granne, som kanske inte ens var född under kriget. Jag
tänker inte gå emot din historieskrivning, men för mig står klart, att det
är Slobo (inte “serberna”) som är det främsta upphovet till blodbaden på
Balkan under 90-talet. Vilket inte betyder att andra är oskyldiga. (Jag var
i Krajina veckan efter “Oluja” och såg vad kroater ställt till med där.)
Min sammanfattning av Kosovos historia är av nödtvång ungefär fem gånger
kortare än ditt brev, då förstår du mitt problem. Men om du läser följande
artiklarna, särskilt den på lördag, kommer du se att jag kan se saken också
från den serbiska sidan.
Tack för att du tog dig tid
bästa hälsningar
Macieju Zaremba”

→ No CommentsKategorier: Historia · Politik